Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverable online.

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the
publisher to a library and finally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.

We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.

About Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at|http : //books . google . com/

'32044 106 336 688

^-3

amolö arboretum Itftrarg

THE GIFT OF

FRANCIS SKINNER

OF DEDHAM
IN MEMORY OF

FRANCIS SKINNER

(H. C. x862)

AV<r«Vft/ FeLjWiÄ.

Digitized by

Google

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQ le

Digitized by VjOOQIC

Digitized by VjOOQ iC

MEDDELANDEN

AF

SOCIETAS

PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.

TJUGONDEFÖRSTA HÄFTET.

MIT EINER DBUTSCHBN UBBBRSieHT

HELSINGFORS,

.1. SlMELIl ARFVINdARH BOKTRYITCERI AKTIEBOLAG,
1895.

Digitized by VjOOQIC

Digitized by

Google

Societas pro fanna et flora fennica

1894-95

Hedersordförande :
Herr professor W. Nyländer.

Ordförande:
Friherre professor J. A. Palmen.

Viceordförande:
Herr professor F. Elfving.

Sekreterare:
Herr kandidat O. Bergroth.

Skattmästare:
Herr bankodirektör L. v. Pfaler.

Bibliotekarie:
Herr magister A. Arrhenius.

Intendent för de zoologiska samlingarna:
Herr doktor K. M. Levander.

Intendent för de botaniska samlingarna:
Herr docent A. O. Kihlman.

Tryckningskomité:
Herrar professor J. A. Palmen, doktor K. M. Levander, do-
cent A. O. Kihlman, professorer J. P. Norrlin, Th. Saelan och
J. Sahlberg. — Suppleanter: Herrar professorer F. Elfving, O. M.
Reuter och rektor M. Brenner.

Digitized by

Google

Mötet den 6 oktober 1894.

Till arkivet hade herr doktor Hj. Hjelt såsom gåfva inlem-
nat den ursprungliga handskriften till Carices distigmaticce i hans
Conspectusy innehållande talrika originalanmärkningar af herr rek-
tor S. Almqvist i Stockholm, hvars uppfattning varit bestäm-
mande vid redaktionen af nämda grupp.

Till offentliggörande i Sällskapets Acta anmäldes K. M. Le-
V an der: Materialienzur Kentniss der Wasserfauna in der JJmge-
bung von Helsingfors mit besonderer BerUcksichtigung der Mee-
resfauna. II Rotatoria.

Herr professor F. Elfving meddelade att Sällskapets anhål-
lan om portofrihet for frågebrefven rörande kulturväxternas ut-
bredning i landet blifvit å högsta ort bifallen och att under som-
maren inemot ett tusen sådana blifvit kringsända att före den 1
oktober besvaras. Tills vidare hade endast omkring en fjärde-
del af dem återsändts, hvarföre herr Elfving bad att få erinra
vederbörande om de behjärtansvärda frågorna.

Herr doktor A. O. Kihlman gjorde följande växtgeografiska
meddelanden:

Såsom ny för finska floran förevisades Buppia spiralis (L),
funnen senaste sommar af kand. O. A. F. Lönnbohm i en grund
hafsvik vid Tvärminne i Pojo, där den förekom tillsammans med
Potamogeton pectinatus. Angående iJwppia-arternas utbredning an-
fördes vidare såsom tillägg till Herb. Mus. fenn., att B. brachyptis
jämväl anträffats af föredragaren i Esbo skärgård; äfven E, ro-
stellata hade befunnits ega en vidsträcktare utbredning än i
nämda arbete angifves, i det den uppvisats jämväl för Hvita

Digitized by

Google

Mötet den 6 oktober 1894. 3

haiVet, nämligen nära mynningen af Kefnijoki, där den påträffats
af föredragaren 1889.

Den hos oss förut endast från Kristina kända Stachys palu-
stris X silvatica hade af studenterna R. Wegelius och H. Stenberg
anträfiats äfven på Lunkulansaari i Salmi, där den uppträdde
tämligen ymnigt på ett inskränkt område. Herr Wegelius hade
äfven meddelat en förteckning öfver några andra anmärknings-
värdare fynd från Ladoga-Karelen.

Vidare förevisade d:r Kihlman exemplar af Betula nana
X vemu:o8a, anträffade på två ställen vid Umpjok i Ryska Lapp-
marken. Med dessa öfverensstämde tämligen nära en buske, upp-
dragen af fördragaren från frö, som erhållits genom artificiell be-
fruktning af Betula nana med pollen af B. vemicosa. Denna
björkhybrid företer en utbredning analog med Nuphar luteum
X pumilum, d. v. s. sträckande sig utanför utbredningsområdet
for den ena af stamarterna.

Herr magister Harald Lindberg anmälde och förevisade

Några för finska floraområdet nya fanerogamer.

Sedum Fabaria Koch, funnen den 19 juli 1894 i stor mängd
på en åker invid Veikkola hofläger i Valkjärvi; enligt uppgift
växte den på tvenne andra åkrar i närheten. Meinshausen anför
den i sin Flora Ingrica såsom växande i stora massor i synner-
het på åkrar mellan säden, men också i köksträdgårdar samt stun-
dom på sandfält, nästan endast i Nordområdet såsom vid Pargala,
Murina och Lachta. För öfrigt förekommer den på Irland, i Eng-
land, på. Pyrenéerna, Ardennema, Vogesema, Jura, i Lombardiet,
Uogem, Scblesien, Nassau samt i södra och mellersta Ryssland.

Potamogeton fluitans Roth var. rivularis Lange, funnen den
19 juli 1894 i ganska stor mängd i Saarijoki i Valkjärvi socken
strax norrom det ställe där Valkoja flyter in. Den växte i myc-
ket stark ström, i följd hvaraf den uppträdde såsom f. rivularis.
Denna afviker från den typiska genom följande karaktärer: stjäl-
ken mycket lång och grenig, de nedsänkta bladen jämnbreda,
förlängda (intill 1 fot långa), de simmande smalt lancettlika (se
Langes Haandbog i den danska Flora, 4 uppl, p. 190). Pota-
mogeton fluitans är bekant från nästan hela Europa, från Sverige

Digitized by

Google

4 Mötet den 6 oktober 1894.

ända ned till Ättika, i ISverige såväl som i Danmark dock säll-
synt. Meinshausen upptager den ej för Ingermanland, men en-
ligt Ledebour, Flora Rossica, IV, p. 24 är den af Ruprecht och
Sobolewsky funnen i S:t Petersburg.

Oeum strictum Ait., funnen i Rautus nära Leinikkälä på väg-
kanter och vid diken, tämligen ymnigt. Från O. urbanutn, med
hvilken den växte, afviker den genom kraftig och styfhårig stam,
långt och tätt styfhåriga frukter, större, mörkare gula blommor
o. s. v. Arten är känd från Ost-Preussen samt mellersta och södra
Ryssland. Meinshausen uppger den växa tämligen allmänt vid
diken, bäckar och dammar, i synnerhet i kalkstensområdet.

Cirsium oleraceum Scop. X heterophylium All. Flere indi-
vider anträffades på en fuktig äng invid en lund på Pähkinämäki
i Valkjärvi, samt ett exemplar vid Saijoki i Rautus mellan Kär-
sälä och Raasuli. På båda ställena växte den tillsamman med
C. oleraceum och C. heterophylium. En sällsynt hybrid, bekant från
Schlesien, Erzgebirge, Böhmen, Tyrolen, Schweiz, Seeland samt
Ingermanland.

Verbascum nigrum var. leucandra F. Aresch. Funnen i ett
exemplar tillsammans med hufvudformen på en backe invid en
åker i Pasuri by i Valkjärvi den 14 juli 1894. Den afviker genom
hvituUiga ståndarsträngar från den typiska F. nigrum.

Bumex ohtusifolius L. X aqtmticus L. Funnen vid Tölövi-
ken vid Helsingfors tillsammans med R. ohtusifolius och R, aquati-
CU8, Från R. aqiiaticus afviker den genom mycket fåblommiga,
glesa blomkransar med få utvecklade frukter, med gryn försedda
inre kalkblad, hvilka äro tandade nedtill; från R. obtusifolius åter
genom de stora breda kalkbladen samt nästan hjärtlikt triangu-
lära rotblad, hvilka högeligen påminna om dem hos R, aquati-
CU8, Denna hybrid är enligt Focke bekant från Tyskland och
Ryssland. Föredragaren förmodade att den är identisk med R.
platyphyllus F. Aresch., men i saknad af jämförelsematerial kunde
nu ej därom sägas något bestämdt. Mot detta antagande strider
endast att denna sistnämda art af sin auktor anses för hybrid
af R. maximum och R. aquaticus. Föredragaren lofvade senare
återkomma till frågan.

Vidare förevisade herr Lindberg följande sällsynta hybrider:

Cirsium oleraceum Scop. X palustre Scop., förut endast

Digitized by

Google

Mötet den 6 oktober 1894. 5

funnen i Onega-Karelen, Perttiniemi, juli 1870, af J. P. Norrlin.
Två stånd anträffades i en fuktig lund på Pähkinämäki i Valkjärvi.
Aspidium cristatum X spinulosum: Rautus, fuktig skog vid
ån mellan Rautjärvi och Leinikkälä träsk. Fruktplättama och
svepe^ällen äro stora som hos Asp. cristatum, och hela habitus
påminner nyera om denna art, dock äro bladen sågade som hos

A. spinuloeum. Samma hybrid är förut bekant från Villman-
strand.

Betula verrucosa X nana från Jorois, Järvikylä, där den
växte i ett kärr tillsammans med B. verrucosa, B, odorata samt

B. odorata X nana. Endast en vidpass 5 fot hög buske an-
träffades; af B. odorata X nana funnos två buskar, den ena
omkring 12 fot, den andra 6 fot hög. Förut bekant från Imandra,
Umba (A. O. Kihlman) samt Lk, Öfvertomeå (Hjelt & Hult).

Slutligen uppräknade foredragaren ännu ett antal sällsyn-
tare, for Karelska näset nya arter, som han därstädes funnit un-
der sin resa sistlidna sommar, nämligen: Selaginella, Athyrium
crenatum, Polygonatum multiflorum, Sparganium glomerattim, Sp.
affine, Carex muricata, C. heleonastes, C. microstachya^ C. piluli-
fera, Arrhenatherum elatiiAs, Poa compressa, P. sudetica, Bromus
arvensis, Orchis incarnata, Alnus glutinosa X incanaf Bumex
conspersuSj Thalictrum simplex, Nuphar pumilum. Viola stagnina,
BuUiarda, Epilöbium roseum. Potentilla canescens, Lathyrusma-
ritimus, Odontites litoralis, Lamitim amplextcaule, Oentiana ama-
rella. Oirsium heterophyllum X palustre, Leontodon hastilis, La-
ctuca muralis,

— Herr professor O. M. Reuter förevisade exemplar af
Campanula trachelium funna å ängsmark vid Tvärminne i Ny-
land af eleven Ernst Häyren.

— Herr magister E. Reuter inlämnade till samlingarna
exemplar af den nordiska fräkenarten Equisetum scirpoides Michx.,
som af honom senaste sommar anträffats vid kalkbrott i Ersby
i Pargas socken. Arten var ny för Åbo naturhistoriska provins.

Tillika omnämde hr Reuter att balsampopplarna å särskilda
orter i Sjundeå socken förlidna sommar voro i hög grad an-
gripna af en rostsvamp. Sålunda voro vid Sjundeå prestgård

Digitized by

Google

6 Mötet den 6 oktober 1894.

samtliga popplar, bland dem tvenne ovanligt stora och vackra
träd, fullkomligt härjade däraf; alla blad antogo efter hand ett
brunt, förtorkadt utseende och hängde öfverallt på träden skrumpna
och slaka, såsom om dessa varit utsatta för häftig frost. En-
ligt skriftligt meddelande af dr P. A. Karsten å Mustiala, som haft
ett af svampen angripet blad till påseende, var denna rostsvamp
Ätelampsora populina (Jacq.) Lév., hvilken i Finland skall hafva
samma utbredning som de i landet förnämligast odlade Populus-
arterna, P. nigra och P. halsamifera, å hvilkas blad den före-
kommer; att den någonstädes uppträdt härjande hade dr Karsten
ej funnit, ej heller förut hört omtalas. Utom Finland är denna
svamp funnen i hela Europa, Sibirien och norra Amerika.

Herr rektor M. Brenner förevisade monttrösa exemplar af
Ranunculus acris med gröna, örtartade, liksom bladen håriga
blommor, på hvilka tydligen kunde särskiljas de fem ovala eller
elliptiska, otydligt skaftade eller oskaftade foderbladen, de fem
långskaftade, bredt hjärtlika eller njurlika kronbladen, de talrika,
nästan normalt utbildade ståndarna och de talrika pistillerna, de
sistnämda på en del blommor slutna och af normalt utseende,
ehuru starkt håriga, hos andra åter strutformiga och på inre
sidan öppna med därinuti synligt fröämne och en från dettas
bas utslgutande, stiftet hos till exempel Åkhemilla liknande, trådlik
bildning, sålunda gifvande intrycket af inom yttre, öppna, örtartade
omhöljen inneslutna pistiller med sidostående stift. De ifråga-
varande exemplaren hade tagits af fröken Ingeborg Umoni på af-
betad, under Hiittis rusthåll i Lojo socken hörande mark nära
sjön Hormajärvi. — Likaledes förevisades ett af fru ingeniörskan
Alvina Rosberg i Kangasala, Andila, på åkerren taget monströst
exemplar af Oeum rivale L. med af stora, skaftade örtblad bil-
dadt foder, af omkring 10 stora, ljusröda, långskaftade blad be-
stående krona, talrika, något förkrympta ståndare och talrika pi-
stiller på ett ur blomman med ett 17 mm långt skaft utskjutande
honfaste, sålunda i det närmaste den i Hartmans flora omnämda
O. hybridum Wulf med undantag af att det ur blommans midt
uppskjutande „nya blomskaftet** här uppbär endast pistiller, hvilka
saknas vid skaftets bas.

Vidare förevisades en var. cupularis af Campanula persicw-

Digitized by

Google

Mötet den 6 oktober 1894. 7

foUa med mycket stora och vida, skålformiga blommor; en f.
paUida af Crepis palndosa med mycket ljusa, ljust glandelhåriga
holkar, båda från en gråallund i Lojo tillsammans med den van-
liga hufvudformen; en f. cantariifolia af Pintis sUvestris med
mycket fina, korta, starkt vridna och böjda barr, ett enstaka
UDgt träd på tallmo vid Ojamo i Lojo i sällskap med normala
träd af samma ålder. — Slutligen redogjorde herr Brenner for

Pioea ezoelia f. oligoolada n. f .

Grenar af första ordningen ensamma eller 2—5 i krans, våg-
räta eller svagt uppåt böjda, toppgrenama dock starkare uppåt
riktade; grenar af andra ordningen mycket få, korta och nästan
utan undantag enkla ; barr allsidiga, en del uppåt krökta. — Träd
af åtminstone 17 års ålder, men sannolikt äldre; 4.2 m högt, om-
kretsen vid marken 29 cm, vid brösthöjd 17 cm, längsta gre-
narna ungefär på stammens midt 1.55 m långa. En af grenarna
nära stammens bas är delad i två grenar, af bvilka den ena full-
komligt liknar de öfiriga nästan enkla grenarna, den andra där-
emot i intet hänseende skiljer sig från en vanlig grankvist

Ett enda träd på frisk, gräsbevuxen backsluttning tämligen
fritt bland gråal samt några normalt vuxna granar, tallar och
enar af ungefär samma ålder, på Mongola mark i Lojo socken
(Nyland) vid vägen åt Hiittis, på några stegs afstånd från grin-
den vid SOLhem.

Afviker från P. exceUa f. virgata Jacq. genom mycket korta
enkla sekundära grenar.

Häraf förevisades äf\ren en fotografi, tagen den 30 augusti
1894. Denna var dock vilseledande så till vida som toppen och
toppgrenama på såväl den ifrågavarande som de på sidorna stå-
ende granarna förefalla som om de vore torra och barrlösa. De
äro dock i själfva värket lika tjocka, barrbeklädda och friska
som de öfriga grenarna. Fotografien lemnades till sällskapets arkiv.

Herr doktor W. Granberg förevisade exemplar af La^ÄyruÄ
maritimus (L.), tagna på barnbördshusets tomt på fin sandfyll-
Ding. Rektor Brenner meddelade i sammanhang härmed, att Na-
sturtium paluaire i fjol uppträdt mycket ymnigt på sandfyllning
å Jungfrustigen och andra nyss planerade gator i Rödbärgstrak-

Digitized by

Google

8 Mötet den 6 oktober 1894.

ten i Helsingfors, men att arten numera till största delen åter
försvunnit därifrån.

Herr professor J. Sahlberg meddelade några uppgifter om

Fjärilfaonan i Inari Lappmark.

Senaste sommar hade föredragaren i Utsjoki funnit fyra för
vår fauna nya Qärilarter:

1. Erebia polaris Staud., hvilken flög tämligen sällsynt på
torra ängar invid Nuorgam by vid Tenojoki den 19 — 22 juni.
Förut var denna Qäril funnen endast i nordligaste delen af Sven-
ska Lappmarken äfvensom i Norska Finnmarken.

2. Änarta lapponica Thunb.; flera exemplar fångades af
föredragaren och hans barn Avena och Unio inom Qällregionen vid
Nuorgam by, på Harmitschock äfvensom på Qällen öster om Man-
dojärvi den 16—25 juni, där de flögo på torra ställen bland A^afea
procumbena, Diapensia lapponica och Empetrum nigrum.

3. A. quieta Hiibn., fångad tillsammans med föregående på
fallen vid Nuorgam och Mandojärvi den 17 — 25 juni äfvensom på
sluttningen af Rastekaisa inom Finnmarken den 4 juU i gamla ut-
slitna exemplar. Hvardera arten förut funnen såväl i arktiska
Sverige som Norge.

4. Crambus furcatellus Zett., tagen i ett enda exemplar inom
IQällregionen öster om Mandojärvi i Utsjoki den 25 juni. Arten är
förut funnen på ijäll i nordliga delen af Norge och Sverige.

Vidare framhöll föredragaren det högst egendomliga förhål-
lande, som senaste sommar var rådande uti Qärillifvet i nämda
Lappmark. Från början af juni herskade här ihållande torka
med ovanligt hög temperatur ända till medlet af juli. Detta hade
till följd att Qärilarna på försommam mycket hastigt utvecklade
sig och snart efterträdde hvarandra, så att före midsommar vi-
sade sig exemplar af arter, som vanligen uppträda först i medlet
af juli. Sålunda fångades exempelvis vid Nuorgam inom loppet
af sex dagar (17—22 juni) friska, nykläckta exemplar af fem arter
af slägtet Argynnis nämligen A. Freija, polaris, charichlea» Frigga
och påles. Efter midsommar blefvo Qärilarna hastigt högst fåtaliga
och knappt någon ijäril utkläcktes mera. Oaktadt det härligaste vä-
der var rådande, fick man vandra dagar och veckor utan att se några

Digitized by

Google

Mötet den 6 oktober 1894. 9

nya Qärilar med undantag af en och annan individ af Sciaphila
osseata, Anaitis palndata och Cidaria ccesiata. Flera eljes van-
liga arter sågos icke under hela sommaren, så att faunan före-
föll oerhördt fattig. Icke en enda Colias eller Melitcea, ingen
Eusia, högst få exemplar af slägtet Cidaria, och af de om afto-
nen flygande Noctuce endast ett enstaka exemplar af Agrotis hy-
perborea syntes till. Äfven allmogen hade fast sig vid den totala
bristen på Qärilar under sommaren. Orsaken härtill var utan
tvif?el att Qärilama dött af torka under puppstadiet Detta kunde
lätt förklaras, ty här uppe i den höga norden bäddar solen hela
dygnet och luften var därför så torr, att icke ens spår af dagg
foU på gräset nattetid. Många förut sänka kärr voro alldeles
torra och elfvama hade betydligt utsinat. Då äfven på höstsom-
maren nästan inga Qärillarver voro synliga, antog föredraga-
ren att många Ijäriiarter i den trakt han besökte dött ut och kan-
ske för många år icke komme att därstädes anträffas, tills de
småningom hunne invandra från trakter, där icke sådan torka va-
rit rådande, till exempel Finnmarken.

Herr kandidat K. E. Stenroos förevisade vingen af en hvit-
brokig varietet af Tetrastes bonasia, som insändts af herr magi-
ster O. CoUin i Tavastehus och tillhört ett exemplar, som skjutits
af lyceist G. A. Karen i Kalvola socken.

Till de zoologiska samlingarna anmäldes följande gåfvor:
Sdxicola (BTianthe, ung fågel, från Esbo af student H. Fors-
sell. Emberiea citrineUa, ljus varietet från Helsinge, och Saxicola
rubetra, ung fågel från Helsioge, af lyceist Hj. Forssell. Frin-
gilla cardtAeliSy ung fågel från Helsinge, af preparator G. W. Fors-
sell Corvus comiccj med handpennorna ljusa vid roten, af in-
spektor Frans Blomqvist. Fuligula marila, ung ef från Helsinge,
af skoleleven Karl Nyberg.

Sedan årsmötet hade följande gåfvor inlemnats till de bota-
niska samlingarna:

13 kärlväxter från Inari Lappmark och Rastekaisa, däribland
4 för provinsen nya arter och hybrider af eleverna Unio och Åvena

Digitized by

Google

10 Mötet den 6 oktober 1894.

Sahlberg. Buppia spiralis, ny för floran, af kandidat O. F. A.
Lönnbohm. 113 fanerogaoier från Lojo af rektor M. Brenner.
3 käriväxter, hvaribland Stachys ambigua, äfvensom en min-
dre växtförteckning från Ladoga-Karelen af student Raf. Wegelius.
3 kärlväxter, hvaribland Potamogeton Zizii och Pot Friesii från
Åland af student J. Montell. 1 hypogsei-sk svamp från Uukuniemi
af student K. Stenberg. 1 dylik från Willmanstrand af telegraf-
kontorschef A. Ståhle. 20 exx. fanerogamer från Karelska nä-
set och Jorois, hvaribland 4 för floran nya arter och hybrider,
samt 3 andra anmärkningsvärda (förevisade, se ofvan) af magi-
ster H. Lindberg. Campanula trachelium från Tvärminne i Eke-
näs skärgård af eleven E. Häyrén. Equisetum scirpoides från
Pargas af magister E. Reuter. Lathyrtis maritimus från Helsing-
fors af dr W. Granberg. En fotografi och 4 fanerogamer från
södra Finland (förevisade) af rektor M. Brenner.

Till nya medlemmar föreslogos herr magister E. Keto (af
herr Laurén), student Poppius (af herr Sahlberg), student J. af
Hällström (af herr Elfving), studenterna R. Wegelius och J. L
Lindroth (af herr Kihlman) samt fröken student Eva Hällström
(af friherre Palmen).

Mötet den 3 november 1894.

Till offentliggörande i Acta anmäldes: J. P. Norrlin, Pilo-
sellce borealeSf prcecipue fioree fennicce novoe, utgörande fortsätt-
ning till författarens tidigare utgifna arbete öfver Finlands Pito-
selke. Samtidigt komma äfven att utgifvas motsvarande delar af
författarens exsiccatverk af finska hieracier.

Herr professor J. Sahlberg föredrog om
Tenthredinider på Rosa-arter.
Först omnämdes tvenne för vår fauna nya arter.

Digitized by

Google

MOtet den 3 november 1894. 11

1. Emphytus filiformis Klug. (= E. Klugii Thoms.) före-
kom i stor mängd på en buske af Rosa mgosa på Broholmen
inom Helsingfors i medlet och slutet af sistlidne september må-
nad, då hannen talrikt sågs svärma alla soliga dagar, men honan
endast i ett fåtal exemplar. Arten är en bland de största till
släglet hörande och utmärker sig därigenom att honans antenner
i spetsen äro bredt hvita, då hannen har dem svarta. För resten
är den svart, glänsande, benen röda med tarserna småningom
svartnande mot spetsen, vingQällen vackert hvita. Arten före-
kommer sällsynt i södra och mellersta Sverge samt är utbredd
i mellersta Europa.

2. Ardis biptinctata Klug. (= Blennocampa bipunctata Thoms.).
Fannen på en rosenbuske å Kukkasniemi i Karislojo den 10 juni
1892. Arten föres af Thomson till Blennocampa, men på grund
af honans utskjutande terebra, hjessans skulptur, klorna? byggnad
etc. har Konow i Wien. ent. Zeit. 1886 afskiljt den till ett eget
slägte. Förut funnen på flera ställen i mellersta Europa, men
inom Skandinavien endast i Skåne.

Vidare redogjorde föredragaren för de bladsteklar, som lefva
på och skada odlade rosor i vårt land. Få växter hade så många
fiender bland insekterna som rosorna. Af tenthredinidema en-
samt hade icke mindre än 24 skilda europeiska species anträffats
lefvande på JJosa-arter, och af dessa äro 20 funna inom Skandi-
navien. I sitt larvstadium förorsaka de på olika sätt skada. I
Karislojo hade föredragaren funnit följande arter i betydligare
grad besvärliga.

Den värsta af alla är Hylotoma rosarum L. Redan i maj
eller början af juni infinner sig honan, som lätt igenkännes på
sin vackert gula bakkropp och mörka tjocka costanerv på fram-
vingarna, och sågar små sneda skåror i de unga skotten af
finare rosor och inför sina ägg, ett i hvarje af dessa skåror.
Snart böjer sig hela skottet på det angripna stället och torkar bort.
Så snart larverna utkläckts, söka de sig till närliggande grenar
och börja med glupskhet förtära deras blad, så att en mindre buske
inom kort kan helt och hållet ödeläggas.

Härnäst förtjänar omnämnas EmphyUis cincius L., hvilken
år den allmännaste af slägtets på rosor lefvande arter. Honan
lägger ägg på bladen i juni månad, och de utkläckta larverna äta
af bladen ända sent in på hösten, då de krypa in till vintern an-

Digitized by

Google

12 Mötet den 3 november 1894.

tingen i en springa af stammen eller in i märgen af torra af-
brutna kvistar för att först nästa vår förpuppa sig utan kokong.

Bladens parenkym afgnagas ofta af de snigellika larverna
af slägtet Eriocampoides, främst E, limacina Retz. (:= adumbrata
Klug., Thoms.), hvilka i augusti eller september nedkrypa i jor-
den och omgifva sig med en brun skroflig kokong, därifrån imago
födande vår utkläckes.

På senare tider hafva do ädlaste rosor ofta blifvit angripna
af en larv af slägtet Cephtis, hvilken ätit sig in uti märgen
af unga grenar och förorsaka att dessa småningom borttorka.
Ehuru jag ej lyckats få någon imago utkläckt, antager jag att det
är arten C. pallidipes Klug. (= phthisicus Fabr.), hvilken är känd
i mellersta Europa för liknande lefnadsvanor och hvilken äfven
är funnen i Finland.

Herr professor Sselan uppläste följande:

Bidrag till frågan om ftskamai reip. de kallblodiga djurens
öfvervintring af professor E. E. S undvik.

Det är en af fysiologerna känd sak, att de kallblodiga dju-
ren kunna öfverlefva en temperaturnedsättning, vid hvilken de
varmblodiga redan för länge sedan upphört att lefva, blott tem-
peraturfallet under vattnets fryspunkt sker långsamt och likaså
upptinandet af den formligen frusna organismen likaså långsamt
försiggår. Vid hastig frysning resp. upptinande däremot sprän-
gas djurcellerna af utvidgningen hos vattnet och organismen dör.
Ätt en stor del af våra på det torra lefvande, kallblodiga djur
sålunda under vintern hafva att genomgå en frysnings- resp. upp-
tiningsprocess, torde vara att med sannolikhet antaga, då ju väl
icke alla kunna tränga sig så djupt under jordytan, att icke tjä-
len i jorden når dem. Härunder omkommer väl en del, och
är kanske denna omständighet en orsak till det kända faktum,
att i vissa delar af vårt land, exempelvis Ruovesi socken på östra
sidan om sjön, hvarest marken består af jäslera, vår huggorm
och snok totalt saknas, under det vid Koverojärvi och i all-
mänhet vester om sjön dessa förekomma ställvis ganska ymnigt.
Marken består här af stenbunden sand- och grusjord.

Sällan har man dock kunnat framdraga ett så eklatant be-

Digitized by

Google

Mötet den 3 Dovember 18d4. 13

yis på de kallblodiga djurens i Norden, så att säga, nödtvungna
vintersömn genom frysning som jag var i tilirälle alt iakttaga i
närheten af Vasa under senaste sommar.

På nordvestra delen af Vasklot ö invid Vasa befinner sig
invid en villa ett litet träsk, kanske rättare en lagun af omkring
30 meter i längd och 20 å 25 i bredd. En flatbottnad båt som
med tyenne personers last Ugger omkring en decimeter djupt, an-
vändes af bai*nen i granskapet för färder på träsket. Detta skiljes
genom en af vårisen bildad meterhög vall från det omkring 5
meter därifrån belägna hafvet, hvarifrån vid ovanligt högt vatten-
stånd i hafvet något vatten rinner eller yr öfver till träsket. Ge-
nom vallen löper ett utfallsdike till stranden af hafvet; dock var
detta vid mitt besök torrt.

Vid mitt besök gjorde jag en utflykt på den lilla sjön i den
nämda båten och frapperades genast däraf att en myckenhet fisk
i alla riktningar flydde undan vid båtens rörelse. Det fanns form-
ligen massor af fisk, icke enstaka, utan hundrade och tusende
sågos där, från tumslånga till sådana af halfannan decimeters
längd, och så vidt jag fann, uteslutande rudor. Vattnet var ock
sött, utan den ringaste saltsmak.

Det var därför icke att undra, att jag företog mig en när-
mare undersökning af insjöns beskafl'enhet. Med undantag af några
20 ä 30 centim. långa Potamogeton-si&nd, samt några kvadrat-
meter säf- och vassbevuxen strand på ena sidan stod ingen växt-
lighet att finna. Bottnen var alldeles bar, bestående af ovanligt
fast och hård lera, på hvilken ett par centimeter mäktigt slam-
lager för hvarje rörelse med åran upprördes. I detta slamlager
dolde sig fiskarna, men kunde icke göra det desto fullständigare
än att deras ryggar öfverallt upptäcktes genom vattnet, som var
fullkomligt klart. Slammet var ock otillräckligt, som det syn-
tes, att skydda dem mot jagande måsar och tärnor, hvilka till
klockan 4 å 5 hvarje morgon gjorde försök alt tjulfiska. Antag-
Kgen kmide rudorna icke sväljas af fåglarna, till följd af sin breda
kroppsbyggnad. Annars hade väl snart den sista rudan blifvit
bortfiskad af måsarna.

Och sjöns djup! Det var dock det märkligaste. Ungefär tre
fjärdedelar af sjön egde ett djup af omkring 1 ä 2, ställvis högst
omkring 3 decimeter. Större djup fann jag icke, ehuru jag nog-

Digitized by

Google

14 Mötet den 3 november 1894.

grant utforskade lagunen från strand tillmidt Det egna med sjön
förhöjdes i icke ringa grad däraf, att den, ehuru belägen tätt in-
vid en bebodd villa, och dagligen befaren i båt af barn i den
växande åldern, ändock var tillhåll för en eller par kullar af becka-
siner (eller större vadare) hvilka i allsköns ro lefde här i känsla
af fullkomligt skydd. Närmade man sig dem i båt, bytte de blott
om plats och slogo sig ned bakom båten.

Rudorna hafva, om de möjligen en gång blifvit planterade,
icke på många år blifvit ökade genom tillförande af nya indi-
vider.

Det kan icke lida något tvifvel att denna sjö eller lagun
årligen bottenfryser med alla de organismer som befinna sig i
dess vatten. Och då därtill kommer att fiskarna, till följd af
bottnens fasta beskaffenhet, icke såsom i flera andra mindre sjöar,
kunna borra sig in i gyttjan, så hafva de emot kölden alls intet
skydd, om man undantager det, att lagunen på alla sidor omgif-
ves dels af löf-, dels af barrskog, hvarigenom den skyddas för
att uppröras af kalla vindar.

Man har funnit tritoner och andra sådana slag af kallblo-
diga djur infrusna i isstycken, vid hvilkas långsamma upptinande
de åter kommit till lifs. Sällan torde man vara däremot funnit
ett så påtagligt bevis på en mängd organismers samtidiga försät-
tande i detta tillstånd som här. Någon större mängd af fiskarna
synes icke dö vid denna process, ty om våren hafva döda fiskar
icke observerats! Kanske de dock uppfiskas som döda af mås-
fåglarna, hvilka i dessa trakter förekomma i stort antal.

Herr student B. Poppius förevisade tvenne för vår fauna nya
skalbaggar nämligen: Dromius é-notatus Panz. och Cafitis xan-
tholoma Grav., funna på Mjölö utanför Helsingfors denna höst.
Den förra är i Sverige utbredd till de mellersta provinserna, den
senare åter upp till mellersta Norge, men i Sverge ej norr om
Kalmar. Vidare en mätarefjäril, Cidana firmata Borkh., funnen
hösten 1891 vid Helsingfors, i Skandinavien anträffad endast vid
Stockholm och Kristiania.

Digitized by

Google

Mötet den 3 november 1894. 15

Herr kandidat O. Bergroth föredrog om sin i sällskap med
h^rr kandidat K. E. Stenroos företagna

&esa i Karelia pomorioa tommareii 1894.

Resan, som företogs med understöd från Henningska fon-
dens räntemedel, anträddes den 4 juni från Helsingfors. Den 13
juni anlände vi till Suondali by vid Siesjärvis norra strand, och
den 14 börjades exkursionerna. Den ovanligt tidiga våren, som
här uppe aflupit utan den ringaste frost, hade gjort att växtlig-
hetens utveckling redan var mycket långt framskriden. I själfva
värket torde utvecklingen i dessa trakter våren 1894 ej varit syn-
nerligen långt efter den i södra Finland. Tyvärr voro flere grup-
per af vårväxter vid vår ankomst redan så långt hunna, att in-
samlandet af lämpliga exemplar därigenom väsentligt hindrades.
Violce voro sålunda till största delen utblommade, de flesta Salix-
arter hade öfvermogna frukter, Lonicera ccerulea, Andromeda
calyctUata, Prunus padus m. fl. kunde ej fås i blom. Under vår
11 dygns vistelse i Särkijärvi by, vårt första hufvudkvarter, gjor-
des bl. a. en större exkursion till Voyärvi och Laasari by, en
annan till trakterna omkring Suondali by. Den 26 juni reste vi
med skjuts en sträcka af 54 verst till Ondarvi by vid norra än-
den af den stora sjön med samma namn. Under vår vistelse
här, som räckte till den 4 juli, företogs äfven en längre, tre dagars
iard åt nordvest till de vackra och intressanta trakterna kring
Moina, en liten ödemarksby invid Moinajärvi. Från Ondarvi kunde
vi ännu färdas långs landsväg en sträcka af 33 verst till vårt föl-
jande hufvudkvarter, Rukajärvi eller Rukavaara, en stor, öfver 100
gårdar räknande by med omkring 600 invånare. Trakterna rundt
omkring äro för det mesta sterila, enformiga kärr- och momar-
ker, hvarför vi på femte dagen efter vår ankomst begåfvo oss
vidare till Merukylä. Vi hade nu att passera ett sju verst bredt
näs vester om Rukajärvi sjö, och kommo så till Moriyärvi. Här-
med voro vi äfven inne i Tschirkkakemijokis flodsystem. — I
Merukylä, en liten och usel by, dröjde vi endast fyra dagar, hvar-
under en längre utflykt företogs till Ontrosenvaara Redan den
14 juli fortsattes färden två mil nedför elfven till Kellovaara by.
Här dröjde vi två hela veckor, hvarunder åtskilliga exkursioner töre-
togos i den högbärggiga, intressanta trakten, med dess ställvis

Digitized by

Google

16 Mötet den 3 november 1894.

ganska rika ffcra. Från Kellovaara hade vi omkring 7 mil ned-
for en mycket strid, af forsar uppfylld del af elfven till vårt nästa
hufvudkvarter, Jyskyjärvi, som är en stor by med 90 gårdar, näst
Rukajärvi den största af dem vi besökte. Den ligger just vid
Tschirkkakemijokis delta, där denna utfaller i Jyskyjärvi sjö. Vi
hade nu redan kommit i det närmaste till 65:te breddgraden. Trak-
terna omkring sjön och byn voro för det mesta oerhördt ödsliga
momarker, och ett par längre utflykter, som vi gjorde åt nord-
vest öfvertygade oss om, att dylika marker sträcka sig miltal åt-
minstone åt detta håll. Utbytet af exkursionerna här blef därför
ringa i förhållande till det på dem nedlagda arbetet. — Det föl-
jande hufvudkvarteret hade bort vara Paanajärvi by, belägen fem
mil nedanom Jyskyjärvi vid Kem-floden. Men alldenstund vi hörde,
att trakterna kring Paanajärvi skulle vara ännu ödsligare och en-
formigare än kring Jyskyjärvi -r- en uppgift som äfven till fullo
besannades — och som tiden redan var långt framskriden, be-
slöto vi oss för att helt och hållet lämna Paanajärvi-vistelsen.
Vi foro alltså med ens de 15 milen nedför floden till staden Kem,
dit vi efter en fyra dagars resa, hvarunder uppehåll gjordes i
Paanajärvi och Usmana byar, anlände den 15 augusti. Från sta-
den företogo vi tvänne längre utflykter tiU den vidlyftiga skärgården
utanför, hvarvid flere holmar och skär besöktes. Att vi ej kommo
oss för att göra flere större exkursioner berodde på motiga väder-
leksförhållanden. Vädret, som hittils hela sommaren varit öfver
hufvud taget mycket vackert och ytterst sällan satt hinder i vägen
för oss, blef nu mot höstsidan ganska ruskigt. Bland annat gjorde
en hel veckas oafbruten storm med regn om intet en tilltänkt färd
till ön Solovetsk. Den 9 september anträddes återfärden från
Kem öfver Suma och Powenetz, och den 19 anlände vi efter en
besvärlig resa, fördröjda af flere motigheter, till Petersburg.

Den utstakade resplanen hade sålunda blifvit i hufvudsak
följd. Vi hade genomrest provinsen Karelia Pomorica från söder
till norr och sedan dess norra del från vester till öster. Här-
med ha sålunda, tillsammans med Vainios och andras tidigare
färder, provinsens vestra och norra delar äfvensom kustbrämet blif-
vit åtminstone genomresta af naturforskare. Naturligtvis kunna de
därför icke sägas vara utforskade; och alldeles obekanta äro ännu
de vidsträckta trakterna mellan Onnanjoki och Tschirkkakemijoki

Digitized by

Google

Mötet den 3 november 1894. 17

i vester, Vigfloden och kusten i öster. — De trakter, som af
oss genomforos, tillhöra tvänne stora floders områden. Vig- och
Kemflodens. Seesjärvis vatten utfaller nämligen genom Sego-
tseha till sjön Vig, Ondajärvis åter genom elfven med samma
namn till Vig-floden. Från norr upptager Ondajärvi Onnanjoki, ge-
nom hvilken bland andra Moinajärvi och Rukajärvi ha sitt utflöde.
Onnanjokis yttersta källsjö i norr är Loukkolampi, vidpass en half
mil E om Kellovaara. Tschirkkakemijokis källsjöar åter äro att
söka något söder om 64^ ej långt från Suontelejokis öfversta
lopp i det af Rosberg så kallade Vuoloma-massivet. Dessa Irak-
ter blefvo dock icke af oss besökta.

I floristiskt afseende äro de af oss genomresta trakterna öf-
ver hufvud taget fattiga och oerhördt enformiga, särskildt i områ-
dets norra delar. Största delen af landets areal intages där af
vida tallmoar och ofantliga sumpmarker, särskildt tall- och
öppna myrar. Dessa artfattiga ståndorter trycka sin prägel
på hela landskapet. I så ytterligt glest bebodda trakter inta-
gas naturligtvis stora vidder af skogar; tallskogen äi* bland
dem den dominerande; typiska, rena granskogar däremot äro
sällsynta, granbestånd anträffas nämligen för det mesta i gran-
kärren i fuktiga, at bäckar genomflutna dalgångar vid bärgens fot.
Af sumpmarker äro utom myrar äfven mossar allmänna kring
träsk- och sjöstränder, ehuru de icke ega någon mera betydande
utsträckning. Typiska gungflyn såg jag däremot endast på ett
par stallen i sydligaste delen af området. — Den vida vägnar
största delen af områdets landareal intages således af ståndorter
med enformig och artfattig vegetation. Något rikare blir floran
däremot ställvis på bärgens sluttningar. Särskildt områdets sö-
dra och västra delar äro mycket bärgiga: där stryker fram en
massa bärgryggar, nästan alla tämligen parallelt med hvarandra
i riktningen NNW— SSE. Sjöarna i dessa trakter ha därför också
ofla en långsmal, i samma riktning utdragen form. Särskildt är
detta fallet med Voijärvi, Jolmojärvi och Ondajärvi. Den rå-
dande bärgarten i nämda ryggar är kvartsit; på en del stäl-
len är den dock mer eller mindre blandad med talk, hvarige-
nom öfvergångar till talkskiffer bildas. Så till exempel i bärgen
kring Moina, Ontrosenvaara och ett bärg SW om Rukajärvi, hvilkel
genombrytes af bäcken Kivioja. Dessa bärg synas förvittra ganska

Digitized by

Google

18 Mötet den 3 noTcmber 1894.

lätt, hvarvid bildas en ytterligt fin, vackert hvit lerjord, som
tyckes vara ganska bördig. Kalkbärg observerades blott vid Kello-
vaara by, hvarest Hukkakallio vid elfvens vestra strand består
af dolomit. Lösa kalkstensblock sågos på Siiterinvaara vid Sees-
järvis norra strand; möjligt ja troligt, är (att döma af vege-
tationen i dalgången nedanför bärget) att äfven själfva bärget
innehåller kalk. Den högsta absoluta höjden torde uppnås af
bärgen NW om Voijärvi; dock tror jag knapt att deras rela-
tiva höjd i förhållande till den närmaste omgifningen är så stor
som bärgens i Kellovaara-trakten. Här utbreda sig bland an-
dra de höga Loukkovaara, Kypäräisvara, Tjukkurivaara och Va-
kanvaara bildande en vid, mot söder öppen båge och inne-
slutande en dal, hvari Loukkolampi och Munarvi, tvänne af On-
nanjokis källsjöar äro belägna. Tjukkurivaaras relativa höjd i för-
hållande till Tschirkkakemijoki är enligt våra barometer-obser-
vationer 216 ra, och ännu högre, säkerligen åtminstone 230 m
är högsta toppen af det imposanta Kypäräisvaara.

Bärgens lägre sluttningar äro alltid beklädda med ståtlig
gran- eller oftare blandskog, de öfre sluttningarna åter jämte
toppen af tallskog. I blandskogen ingå Betula odorata och res-
liga aspar samt som underskog Salix caprea och rönn. Närmare
kring byarna äro dessa naturliga ståndorter vanligtvis icke bibe-
hållna, utan där äro bärgens sluttningar i stor skala afsved-
jade. Dylika svedjebackar brännas ånyo enligt uppgift „tre gånger
inom en mansålder", och man kan därför få se alla möjliga ut-
vecklingsstadier af ståndorten i fråga i byarnas granskap, ända
från nyss brända eller sädesbärande fält till „mogna" sådana, där
ungskogen står reslig och tät, väntande på att fållas. På gamla
svedjebackar skjuter löfskog, bestående förnämligast af gråal och
björk (bägge arterna) samt inströdda aspar, rönnar och Salix
caprea, mycket hastigt upp. Är lokalen mycket torr och jord-
lagret tunt utbildas en underväxtlighet, som består förnämligast af
ljung och hvari gräs och örter spela en jämförelsevis underord-
nad rol. På friskare, mulkikare sluttningar däremot kunna gräs
och örter mera taga öfverhand, och här finner man ett rikligt
fältskikt af dessa växter. Sådana sluttningar brännas ofta icke
mera till sveder, utan man finner sin fördel i att använda dem
som ängar. Genom de årligen upprepade afmäjningarna hindras

Digitized by

Google

Mötet den 3 november 1894. 19

trädväxten, och sålunda utbildas större och mindre öppna gläntor
i löfskogen. En eller annao björk, asp eller al eller smärre dun-
gar af dessa träd kunna bli kvarstående på de sålunda uppstå-
ende hårdvallsängarna, hvarigenom äldre dylika ståndorter
blifva parkartade, med glesa, resliga löfträd strödda på den vac-
kert grönskande ängsmattan. Särdeles präktigt utbildad var en
dylik „park" på Vakanvaaras vestra sluttning, hvarest underväxt-
ligheten till öfvervägande del bildades af Calamagrostis arun-
dinacea, som här på vida sträckor uppträdde täckande och med
sin ljusa, friska grönska gjorde ett synnerligen angenämt intryck.

Själffallet äro odlingarna i ett område sådant som detta
ytterst obetydliga. De större byarna äro visserligen omgifna af
en bred gördel af åkrar på alla sidor, men taga vi områdets
ofantliga areal i betraktande så blifva dessa odlade oaser försvin-
nande små. Mest odlas korn och råg, hafre ytterst obetydligt.
Så godt som h varje bonde har sin lilla potatistäppa; köks- och
trägårdsväxter däremot äro så godt som obekanta. Af bekläd-
nadsväxter odlas hampa allmänt, lin sågs däremot alls icke.
Odlade ängar förekomma ingenstädes; det mesta höet — i norra
delen allt hö — fås från de plättar af fuktig — sank ängsmark
som finnas här och där utmed elfvamas, åarnas och träskens strän-
der. I synnerhet där elfvama breda ut sig och rinna trögt fram
genom ett slätt landskap eller där de vidga ut sig till sjölika ut-
buktningar, få nyssnämda ståndorter sin största utveckling. På
sådana ställen är strömfåran också ofta uppfyld af låga, jämna
om vårarna — i likhet med elfvens stränder — regelbundet öf-
versvämmade holmar, hvilka samtliga intagas af starrängar med
yfviga snår af Salix Lapponum och phyliccefolia. Carex aquatilis
och acuta, någon gång C. chorhorrhiza uppträda vanligen täc-
kande på dylika ståndorter. Dock ser man äfven ej så sällan ut-
med elfetränderna torrare ängsplättar med ymnig Aira ccespitosa.

Hvad områdets indelning i regioner beträffar, så kunde man
mi^ligen, då dess inre och östra delar synas vara jämförelsevis
jämna och sakna högre bärg, dela det i en sydvestlig bärgig
del och en nordostlig slät del, mellan hvilka gränsen skulle
gå ungefar från Seesjärvis nordöstra hörn till Ondajärvi och vi-
dare utmed Onnanjoki och östra randen af Kellovaaras bärgland
mot NW samt råka Tschirkkakemijoki ungefär vid byn af samma

Digitized by

Google

20 Mötet don 3 november 1894.

namn. Härifrån skulle måhända gränsen böra böjas något mera
mot WNW. En dylik indelning är dock tillsvidare mycket vansk-
lig att göra, då det nordöstra gebitet är till största delen allde-
les okändt. — Mellan områdets södra och norra delar existera
vissa olikheter i ståndortsförhållandena: sålunda saknas gungflyn
och svedjebackar totalt i norr, hvarest som sagdt landskapet blir
mycket enformigt. Den viktigaste och märkbaraste olikheten består
däri, att i norr laf-tallmoarna vinna en oerhörd utsträckning,
medan däremot typiska tallskogar äro jämförelsevis underord-
nade och mestadels förekomma på friskare sluttningar äfvensom i
grundare konkaviteter i den sandiga grunden. På sådana ställen stå
träden mera täta, och marken täckes af ett väl utveckladt Hyp-
nxitn Schreberi-idicke. På högre belägen, torrare terräng däremot
vinner lafven öfvervikt öfver mossan och bekläder på vida sträc-
kor marken, samtidigt som träden bli betydligt glesare. 1 laf-
täcket ingå CZacZma-arterna och Stereocaulon paschale som huf-
vudbeståndsdelar; här och där utbreder sig ljungen på små fläc-
kar. Ofta kan man på en ganska inskränkt terräng få se åtskil-
liga öfvergångar mellan tallskog och laf-tallmo.

Gå vi till enskilda arter, så finnes i deras förekomst åtskil-
liga olikheter mellan områdets norra och södra delar. Flere ar-
ter anträffas endast i de södra delarna eller äro där allmänna, i
norr däremot sällsynta. Såsom sådana kunna nämnas: ConvaU
låna majalis (till Ondarvi-trakten), Carex helecnastes (till Ruka-
järvi), Hierochloe borealis (?), Orchis incarnata (till Rukajärvi),
Oymnadenia (till Moina), Potamogeton prcelongus (t a. i Särki-
järvi- och Ondarvi-trakten), Betula vernccosa (h. o. d. i söder, m.
r. i norr), Salix rosmarinifolia (endast i sydligaste delen), Dian-
thus deltoides, Hypericum quadrangulum, Rosa acicularis (a. i
Särkijärvi-trakten, nordligast vid Ontrosenvaara), Fragaria vesca
(t. a. i sydligaste delen, eljes r.), Potentilla tormentilla (endast i
sydligaste delen), Veronica officinalis (nordligast vid Moina), Gen-
tiana amarella och Leontodon hispidus. Andra arter återigen
äro inskränkta till områdets nordliga delar eller förekomma där
ymnigare. Sådana äro t. ex. Lycopodium intmdatum (Jyskyjärvi-
trakten), Eriophorum Scheucheeri (a. i norr, r. i söder), [Carex
rariflora (nordöstligaste delen)], Phletcm alpinum (a. i norr, r. i

Digitized by

Google

Mötet den 3 november 1894. 21

söder), [Ahpecurus nigricans (nordöstligaste delen)], Salixglauca
(d:o), Bosa cinnamomea (a. i norr, r. i söder) m. fl.

En del af området synes dock genom beskaffenheten af vissa
där förekommande ståndorter ganska skarpt skilja sig från dess
öfriga delar, nämligen kustbrämet. Orsaken till uppkomsten af
ståndorter med säregen vegetation i detta gebit ligger, såsom man
lätt kan finna, i beskaffenheten af de lösa jordlagren. Medan
nämligen i det inre lera anträfias mycket sällan och i ringa ut-
sträckning, hafva här emot Hvita hafvets kust mäktiga aflagrin-
gar af en fruktbar åkerlera egt rum, aflagringar, hvilka i synner-
het tydligt framträda i flodernas skärningar. Då man färdas ned-
för Kemfloden öfverraskas man plötsligt vid Tuhkakoski cirka 5
mil från flodmynningen af att se de dittils sandiga eller också
låga, sumpiga stränderna bytas ut mot höga branta lervallar, i
hvilka vårflödet förorsakat ras, och hvilka upptill äro beklädda
med lummiga buskar och löfträd. Nästan utan det ringaste af-
brott fortsättas dessa lerstränder sedan ända ned till mynningen.
Äfven hafsstränderna omkring Kemijokis mynningsvik äro leriga.
Huruvida leraflagringarna sträcka sig utmed hela kusten söderut
från Kem har jag visserligen icke utforskat, men sannolikt är att
så förhåller sig. Åtminstone vid Soroka och Suma kunde jag
öfvertyga mig om att så är fallet. — Just omkring Kem-floden
är det som ofvan antydda, för kustregionen karaktäristiska stånd-
orter förekomma. De utgöras af buskbeväxta ängar (såväl fuk-
tiga som hårdvalls-), friska fältbackar och ställvis lundar,
utmärkta genom en frodig vegetation med rikliga örter. Af dem
äro flere, och det just af de ymnigaste, främmande för det inre
området. Af sådana böra nämnas i främsta rummet den mycket
ymniga Trollius; vidare Dianthus superbus, Vicia silvatica, La-
thyrus pratensis, Tussilago^ Conioselinum tataricum (r); andra
arter äro åter här allmänna, men i det inre mer eller mindre säll-
synta såsom till exempel: Polygonum viviparum, Lychnis flos
cuculit Vida sepium, Tanacettim, med flere, Äfven i ändra af-
seenden afvika nu nämnda ståndorter ansenligt från motsvarande
i det inre området. Jag kan dock ej nu närmare ingå härpå,
men vill ännu tillägga att jag vid Tuhkakoski såg en vacker tall-
skog med ett rikligt fältskikt af gräs och stora örter såsom Oera-
nium silvaticumy Cirsitim heterophylhim och andra!

Digitized by

Google

22 Mötet den 3 november 1894.

Hvad områdets gränser i dess helhet beträffar, synes åtmin-
stone dess södra gräns vara fullt naturiig. Norrlins skildring af
ståndortsförhållandena i Onega-Karelen passar föga in på ens de
sydligaste delarna af förevarande område, och en mängd i den
förra provinsen förekommande arter, hvaribland flere allmänna
och karaktäristiska, saknas i Karelia Pomorica helt och hållet.
Jag kan ej nu närmare ingå på dessa förhållanden eller räkna
upp några arter, jag vill blott beträffande florans sammansätt-
ning i Karelia Pomorica framhålla några egendomligheter. Sär-
skildt i ögonen fallande är dikotyledonernas ringa antal, äfven i
jämförelse med monokotyledonerna. Om vi ej medräkna det vesl-
ligaste, af Vainio undersökta området och äfven utesluta Solo-
vetsk, så få vi för resten af provinsen vidpass 140 monokotyle-
doner hittills kända, medan artantalet af dikotyledoner ej går
upp till mer än omkring 260 ä 270 således ej fullt två gånger
så mycket som de förra. I dessa siffror, hvilka dock ej äro de-
finitiva, äro äfven hafsstrand-växter medräknade. Några af de
stora dikotyledona familjerna äro påfallande svagt representerade.
Så till exempel Ranunculacece med 12 arter, Crticiferce med 13
(15?) arter, Personatce 18 (14?) arter, Xaim to 8 (9?) arter, Com;?o-
sit(B (utom Hieracia) 29 (81?) arter. Redan nämnandet af dessa
familjer utvisar, att det i synnerhet är de odlade marker åtföljande
arterna som saknas.

Ännu återstår att nämna några ord om den i många afseen-
den egendomliga skärgården utanför Kem. Den sträcker sig tre mil
ut till hafs det vill säga halfva vägen till Solovetsk och består
af flere större och mindre holmar samt en massa skoglösa skär,
klobbar och klippor. Holmarna äro dels låga och då till största
delen barrskogbevuxna såsom Studentskoj -os tro w, Popovansaari,
Jakostrow, Jelowoi-ostrow med flere. Dels åter äro de högbärgiga,
resande sig med tvärbranta sidor ur hafvet. Så till exempel Kol-
gora och Gusowoi-öarna. På den så kallade Nemetski Gusowoi
reser sig ett bärg nästan tvärbrant ur sjön till 103 m höjd och
en annan bärgstopp på samma holme är ännu något högre, sä-
kerligen 120 m. Sistnämda höjd nås antagligen också af den
högsta platån på den stora Ruski Gusowoi. I dalgångarna mel-
lan bärgen äfvensom ställvis vid stränderna ha dessa högbärgiga
holmar att uppvisa delvis rätt ståtlig och vacker granskog, men

Digitized by

Google

Mötet den 3 november 1894. 23

de afirundade topparna äro för det mesta skoglösa. Tvinande,
krypande granar af ett egendomligt utseende finnas här dock.
De blifva aldrig öfver två m höga och deras toppar äro regel-
bundet förtorkade. En hel dunge af dylika granar, hvilka gan-
ska väl stämma öfverens med dem d:r Kihlman skildrat från
Kola halfön, sågs på Nemetski Gusowoi. Äfven förkrympta tal-
lar och björkar funnos här. — För öfrigt äro dessa bärgstoppar
aldrig nakna, utan till största delen betäckta med ett mörkbrunt
till svartbrunt torflager (!), hvarpå växer ett tätt slutet, men ytterst
lågt (2 — 5 cm högt) skikt af ris. Dettas väsentligaste bestånds-
delar äro Empetrum och Ardostaphylos alpina^ vidare mindre
ymnigt Myrtillus tiliginosa och Lednm. Bland risen finnas di-
verse lafvar inblandade (CVadina-artema, Sphcerophoron coralloides,
EvemioB med flera), hvaremot mossorna äro mycket underordnade.
Af örter och gräs är endast Rubus chamcemorus ymnig; för öf-
rigt förekommer ställvis, särdeles på våtare ställen mot slutt-
ningarna Comus och Carex rariflora (ofta massvis). På skär
och klobbar, där jag träffade ifrågavarande egendomliga forma-
tion mest typiskt utbildad, uppträder torfven gerna i form af
mindre och större, afrundade, buU-lika kullar. Dessas tjocklek
på midten går till en m och måhända därutöfver. På deras
midt är ristäcket försvunnet, och där beklädes torfven endast af
skorplaf.

En karaktärsväxt för de yttre, klippiga holmarna och skä-
ren är för öfirigt äfven Juniperus communis var. nana.

Vidare dels förevisade, dels omnämde herr Bergroth föl-
jande anmärkningsvärdare arter kärlväxter bland de vidpass 90
för området nya, som under sommarens resa uppdagats:

Equisetum variegatum Schleich., funnen vid Kellovaara by
på HukkakalUo dolomitbärg tillsammans med E. särpoides Michx.,
äfvensom vid Kyntismäkoski vidpass 12 km nordvest om Jys-
kyjärvi.

Woodsia glabella R. Br. anträffad ganska ymnigt å Hukka-
kallio på dolomit. Arten är hos oss sydligast funnen i Kuu-
samo.

Eriophorum Scheuchzeri Hop. funnen sydligast vid Onnan-

Digitized by

Google

24 Mötet den 3 november 1894.

jokis utflöde i Ondajärvi något söder om 64°; för öfrigt allmän i
områdets nordvestra del.

Carex ampuUacea Good. var. rotundata Whlnb. anträffad
tämligen ymnigt på tufvor i en mosse söder om Laajajärvi invid
Ondarvi by och vidare ymnigt på ett par af de högbärgiga hol-
marna i skärgården utanför Kemi. Arten är förut hos oss funnen
endast i Lappmarken.

Epilobium alsinifolium Vill., som tagits på en sank äng
invid källdrag söder om Rukajärvi, där den växte ymnigt. I det
närmaste lika sydligt är arten förut tagen i OK.

Juncns supintis Moench, som anträffats ännu vid Jyskjärvi
by vid nära 65°.

Carex strida Good., hvars nordligaste fyndort likaså är vid
65°, nämligen vid Kivilampi cirka 12 km nordvest från Jysky-
järvi. Längre söderut anträffades arten på många ställen.

Carex aristata R. Br. funnen i en lund vid Tuhkakoski fors
i Kemijoki, vidpass fem mil från elfvens mynning. Arten är förut
funnen endast en gång inom vårt naturhistoriska område, näm-
ligen af Elfving vid Nikola by vid Svir-floden. Det är en ost-
europeisk och sibirisk art, utbredd genom hela Sibirien ända från
Kamtschatka och i Ryssland tagen såväl i landets mellersta delar
som i trakten af Petersburg (enligt Ledebour och Meinshausen).
Dess sydvestligaste fyndort är i Schlesien (Fieck).

Dianthus arenariu^ L. funnen ymnigt på Puvassyrjä ås
nordvest om Jyskyjärvi äfvensom på flygsandsfält vid Suopais-
salmi by vid 65°. Närmaste fyndort är Kuusaranda vid Onega-
sjön.

Sium latifolium L., tagen på tvänne ställen vid Kemijokis
mellersta lopp. Förut ej hos oss funnen så nordligt.

Epilobium tnontanum L., nordligast observerad vid Hiisi-
järvi by 64° SO^.

Lamiiim amplexicaule L., tagen i Usmana by.

Campanula glomerata L., nordligast funnen likaså vid Us-
mana by.

Inula salicina L, nordligast funnen vid Wuotjaskoski (Ke-
mijoki). Äfven i områdets sydligaste del vid Särkijärvi.

Digitized by

Google

Mötet den 3 november 1894. 25

Leantodon hispidus L., anträffad nordligast på Vakanvaara,
öster om Kellovaara by.

Botrychium lanceolatum (Gmel.), funnen i ymnighet på en
hårdvallsäng invid Rukajärvi by, äfvensom sparsamt på Vakan-
vaara.

Sparganium speirocephalum Neum., tagen endast på ett ställe>
nämUgen i den hlla sjön Muijenjärvi, vidpass två mil vester om
Jyskyjärvi, på en — två m djup. Exemplaren synas vara fullkom-
hgt identiska med de svenska exemplar af arten, som förvaras i
universitetets herbarium.

Epipogon aphyllus (Schmidt), funnen af kandidat K. E. Sten-
roos i några få exemplar å Vakanvaara i löfskog.

Zanichellia polycarpa Nolte, anträffad i hafvet utanför Kemi-
jokis mynning, där den växte bland Zostera,

Pyrola minor X rotundifolia. Denna hybrid, som förut hos
oss är tagen endast i Lappmarken, anträffades af mig i djup
granskog vid Njuurilampi träsk nära Moina, äfvensom vid Hauta-
koski (Tschirkkakemijoki). Exemplaren öfverensstämma noga med
dem från Kemi-Lappmark, hvDka tagits af I^jelt och Hult och se-
dermera bestämts af professor Sällan. En undersökning af pollon,
som jag företog å mina exemplar, gaf vid handen icke blott att
flertalet pollentetrader voro i det närmaste toma, små och hop-
skrumpna, utan äfven att deras totalantal var betydligt ringare
än hos exemplar af hufvudarterna P. minor och P. rotundifolia.

I sammanhang med herr Bergroths ofvanstående medde-
lande redogjorde herr kandidat K. E. Stenroos för sina

Zoologiska, särskildt omitologiska exkursioner i Karelia pomorica

sommaren 1894.

Då magister Bergroth redan skildrat resans gång öfver huf-
vud taget, hvilken för oss båda var den samma, har jag endast
att tillägga några ord om mina egna undersökningar. Medan
magister Bergroths uppgift gick ut på att undersöka floran och
vegetationen i den föga kända botaniska provinsen Karelia po-
morica, önskade jag göra insamlingar af vattenevertebrater sär-
skildt krustaceer. Därjämte skulle jag göra ornitologiska anteck-

Digitized by

Google

26 Mötet den 3 november 1894.

ningar äfvensom samla insekter, i främsta rummet Podurider till
en af professor O. M. Reuter ännu icke publicerad afhandling
om Finlands Collembola. Min utrustning utgjordes därför af en
större packlåda med burkar och flaskor af olika storlekar, fyllda
med sprit jämte andra konserveringsvätskor och reagentier, tvänne
större blecklådor för inpackning af Hvitahafs-evertebrater, två pela-
giska ythåfvar, två mindre handhåfvar, en slädhåf, en botten-
skrapa, bössa, mikroskop, fotografiapparat med mera. De två kon-
^serveringslådorna, hvilka i S:t Petersburg blefvo fyllda med sprit,
sände jag från Povenets till staden Kem, dit vi på höstsidan skulle
anlända. Öfriga saker medtog jag på den långa resan, som gjor-
des antingen med häst, båt eller till fots. Af naturliga skäl fä-
ste jag största uppmärksamhet vid sjöarna och vattendragen, i
hvilka jag med mina fångstredskap hade att söka mitt byte. Öf-
ver dessa förde jag en journal, uti hvilken sjöarnas läge, rela-
tiva storlek och djup, bottnens och strändernas beskaffenhet och
så vidare antecknades. Å de sjöar, där man kunde komma öfver
någon båt, företogos alltid smärre utfärder för fångst af pelagiska
djur; för öfrigt håfvade jag alltid vid stränderna från skilda lo-
kaler, och från träsk och smärre sjöar, där inga båtar funnos,
nödgades jag samla endast vid stränderna. Men icke endast från
sjöar och floder, utan äfven från puttar, diken, vattengrafvar med
mera tog jag alltid prof på mikroorganismer, hvilka till en del
på stationen mikroskopiskt granskades. I Hvita hafvet företogos
först egentliga draggningar, hvilka ofta upphemtade flera intres-
santa djurformer. Här kunde man äfven under ebbtiden göra
rika skördar på stränderna. Åtskilliga kräftdjur, annelider, echino-
■dermer, hydroider ra. m. funnos under tång och stenar. En an-
nan gång, då dessa blifva bestämda och ordnade, ber jag att få
återvända till våra Hvitahafs-exkursioner. Då jag ej heller ännu
hunnit granska det öfriga materialet och således ej är i stånd
att redogöra för faunan i vattendragen, ber jag att denna gång
endast fä nämna några ord om fågelfaunan.

När vi anlände till vår första hufvudstation, Särkijärvi by
NW om Seesjärvi, var våren redan så långt framskriden att vege-
tationen stod i full grönska och de flesta växter höUo på att slå
ut sina blomknoppar. Många arter hade tiU och med slutat sin
blomning. Videbuskarna hade redan öppnat sina kapslar för att

Digitized by

Google

Mötet den 3 november 1894. 27

utsläppa fröna. De fågelarter, hvilka tidigare lagt ägg, hade dessa
om ej ännu kläckta så åtminstone länge rufvade. Mesarna hade
flygfärdiga ungar, och knipan såg man åtföljd af en mängd dun-
ungar. Allt detta visade tydligt att exkursionerna för en orni-
tolog voro allt för sent påbörjade. De nordligare häckande ar-
terna hade för länge sedan passerat genom dessa trakter. Några
äggsamlingar kunde ej heller göras, hvilket tidigare på våren
icke skulle hafva varit svårt, då ju många intressanta nordi-
ska arter häcka här i stort antal. Sådana riktiga karaktärsfåg-
lar inom hela det vidsträckta område vi passerade voro: Tur-
diLS mscivortis, hvilken tycktes vara den allmännaste trastarten
och allmännare än T. pilaris, samt Parus dnctus eller den
lappska mesen, hvilken förekom mycket allmänt öfverallt ej en-
dast i barrskogar — i synnerhet brända skogar och hedar tyck-
tes utgöra dess älsklingslokaler — utan älven i kärr och löf-
skogar. På våra första exkursioner i omnejden af Särkijärvi by
^? jag åtskilliga individer, och ett bo med sju flygfärdiga ungar
fann jag i en ihålig asp 1.5 m ofvan marken vid Lahnalampi.
En annan mycket intressant lappsk fågel, som troget visade sig
på alla våra exkursioner och som genom sin rödbruna färg sär-
skildt ådrog sig vår uppmärksamhet var lafskrikan, Oarrulus in-
fatistus, hvilken häckade mycket allmänt inom området. Ännu vid
Kem sköt jag ett exemplar af en stor skock som strök omkring
i den dystra skogen. Af finkarna anträffades Fringilla linaria
öfverallt, och uti en kärrmark vid Ondajokis utlopp till Onda-
järvi observerade jag små ungar. Fr. montifringiUa anträffades
däremot med säkerhet först vid Kellovaara, där bergfinkarna uppe
på Vakanvaara med sitt sträfva läte lockade hvarandra från alla
håll. Flygfärdiga ungar observerade jag äfven ehuru ingen af dem
tillvaratogs. Allmänt häckande förekom vidare sidensvansen, -4m-
pelis garrulus, af hvilken jag den 15 juni anträffade flygfärdiga
ungar i en tallskog vid Särkijärvi. I videbuskager och unga löf-
skogar längs floder och vattendrag häckade Ernberiza schomidus
allmänt, och med denna förekom äfven E, mstica, ehuru säll-
syntare. På en exkursion längs Ondajoki sköt jag den 28 juni
en ungfågel och vid Tschirkkijoki vid Kellovaara sannolikt en
annan, som jag dock icke kunde finna i det täta snåret, dit
den föll.

Digitized by

Google

2b Mötet den 3 november 1894.

Af roffåglar sågos Falco cesalon ofta, äfvensom Pemis api-
vonis, hvilken tycktes vara den allmännaste vraken. Två exem-
plar sköt jag, ett mellan Kellovaara och Jyskyjärvi, ett annat
nära Paanajärvi. Kungsörnen, Aqiäla chrysaétttSj sågs ofta sväfva
i luften, stundom två på en gång. Ett gammalt bo visades oss
i en torr fura vid Ruoksarvi; dock lär detta tillhört hafsörnen,
ty under trädet lågo utom fågel- och harskelett en mängd gädd-
hufvuden och hela fiskskelett. I skärgården utanför Kem tycktes
denna senare vara allmän.

På kärr och sänka ängsmarker häckade Numenius phceopus
allmännare än dess samslägting N, arcuata. Nordligare blef den
senare allt sällsyntare, men ännu vid stränderna af Kem-viken
sågos på hösten fyra exemplar. Den 16 juni upptäckte jag uti
en kärrmark vid Särkijärvi ett bo af N. phceopus med tre ruf-
vade ägg och en nyss kläckt unge, hvilken tillvaratogs och kon-
serverades. På en mindre fläck häckade stundom flere par. Det
samma var förhållandet med gluttsnäppan, Totanus glottis, hvil-
ken sällan saknades éns å de obetydligaste kärrfläckarna. Dess
egendomliga klagostämma hördes på långt afstånd, men nalkades
man stället, där ungarna lågo gömda, blefvo föräldrarna mycket
oroliga, flögo af och an ängsligt skrikande och satte sig då och
då i toppen af något torrt träd. Vid Lahnalampi nära Särkijärvi
by häckade åtskilliga par. Tillsammans med denna förekom stun-
dom Totanus glareola, men först vid Ruoksarvis och Ondajokis
stränder sågs den allmännare, där de vidsträckta buskbevuxna
sänka ängsmarkerna erbjödo en omtyckt vistelseort icke endast
för denna utan äfven för många andra vadare.

Af sjöfåglar bör i främsta rummet nämnas svanen, Cygnvs
musicus, för hvilken dessa delar af ryska Karelen tyckas utgöra
ett centrum. I ej mindre än 15 sjöar och träsk sågos dessa ståt-
liga fåglar, ofta med ungar. Uti Ruoksarvi, en omkring fem verst
lång, grund sjö med vassbevuxna stränder och vikar, ett stycke
från Ondarvi by, sågos på en exkursion fyra kullar, i hvaijefem
ungar, men vår vägvisare påstod att i den täta vassen funnos
mycket flera och att många par årligen bygga vid dess stränder.
Uti en annan närbelägen sjö, Laajasenjärvi, äfven grund och gräs-
bevuxen, sågs en kulle, men stundom skall här förekomma ända
till tre par häckande. I alla sjöar där svanar förekommo, kunde

Digitized by

Google

Mötet (leu 3 uo vem ber 1694. 29

man redan på stränderna märka tydliga spår och lemningar af
dessa jättelika fåglar. Inom parentes må nämnas, att en svan,
som skjöts den 31 juni vid Suondalojokis utlopp från Suondarvi,
mätte fem fot fem tum i längd och vägde 30 skålpund. Exem-
plaret är inlemnadt till U. F. M. Då allmogen låter dem vara i
fred och högst sällan riktar sina vapen mot dem, äro de så tama,
att de, mot hvad andra exkurrenter berättat om deras förekomst,
hälst uppehålla sig nära eller invid byar och visa sig vara full-
komligt tama. Vid vår ankomst till Särkijärvi by sågos två sva-
nar simma vid stranden nära byn. Ehuru tre skott affyrades
emot dem, togo de ej till flykten utan fortsatte i allt lugn att
uppsöka sin föda. Vid Laasari by sågos äfven två svanar all-
deles invid stranden, och folket i byn berättade att de ofta
komma upp på strandstenarna för att putsa sig. Från den långa
landsvägsbron öfver Ruoksarvi tog jag två fotografier af en kulle,
som i allt lugn simmade invid denna. Ännu på återresan nära
Lapinskaja hördes svanarnas skarpa stämma från en närbelä-
gen sjö.

En annan anmärkningsvärd fågel, som äfven förekommer
häckande inom området är Anser segetum f. arvensis. Vi voro
ej i tillfälle att inne i landet observera denna under hela som-
maren, men folket kände till den i alla byar och visste berätta
att den häckar ganska talrikt i ödemarkerna vid mindre sjöar
och träsk. Först i Hvita hafvet sågo vi den i oerhörda mängder.
I några flockar torekom den i hundra — till och med i tusental.

Af änderna var Anas acuta näst A. crecca den allmänna-
ste arten. Den förekom talrikt häckande ej endast uti sjöar och
träsk, utan äfven långs flodstränderna. Efter denna uppträdde
A, penelope i större antal, då däremot A, boschas tycktes vara
tämligen sällsynt. Af dykänderna må nämnas Oidemia ftisca,
hvilken, ehuru sällsynt, anträffades med ungar uti Hemfloden ne-
danför Paanajärvi. Däremot förekom Oidemia nigra tämligen all-
mänt åtminstone i de nordligare delarno af området, såsom i
Yläjärvi, Haapajärvi, Jousarvi, Suopaissalmi och Paanajärvi. —
Uti byarna häckade vidare Passer montanus tillika med sinsam-
slägting P. domesticus.

De här uppräknade arterna torde i någon mån belysa om-
rådets högnordiska karaktär. Egendomligt nog förekomma här

Digitized by

Google

30 Mötet den 3 november 1894.

dock många sydligare häckande arter, några till och med ganska
allmänt. En sådan är i främsta rummet Sylvia hortensis, hvil-
ken anträffades talrikt ej endast i södra delen af området såsom
på de löfskogbevuxna holmarna i Voijärvi, utan äfven vid Kello-
vaara och långs Kemfloden samt på en holme utanför Kem, där
jag den 24 augusti sköt en ungfågel. Då denna art alltså vid
65° ännu häckar tämligen allmänt, tror jag att dess häcknings-
område sträcker sig betydligt nordligare. I annat fall skulle Kem-
floden utgöra en skarp gräns för dess vidare utbredning mot
norr. — Tvänne andra sångare förekommo äfven ehuru säll-
syntare nämligen S. curruca och Ä cinerea, af hvilka den sist-
nämda anträffades så högt upp mot norr som vid Kellovaara
och den sistnämda vid staden Kem. Luscinia rubecula, också
en sydlig art, såg jag den 13 augusti uti en lund vid Valkehisen-
koski norr om 65° , där den antagligen häckade. Dess nord-
ligaste häckningsställe är enligt Mela vid 63° 40'. Certhia fami-
liaris observerade jag uti en barrskog på Kollgora i Hvita hafvct
krypande på träden den 20 augusti.

Vanliga Buteo vulgaris lär ej heller vara sällsynt inom om-
rådet. Vråkar, fullkomligt liknande denna, sågos ofta i flykten på
nära håll, men vi kunde ej säkert afgöra till hvilken art de hörde.
Vid Juumakoski norr om 65° sköt magister Bergroth en som
oförsigtigt närmade sig båten. Sannolikt sträcker sig äfven denna
arts häckningsområde ett stycke nordligare än till 64° W. Är-
chibuteo lagopiis iakttogs däremot med säkerhet ej, ehuru Sievers
år 1876 såg den vid Suondali. Den måste höra till de sällsyn-
tare arterna. Vidare må nämnas Totani(s ochropus hvilken sköts
af mig den 21 juli uti ett kärr vid Sotkalampi på Ontrosenvaara
(64° 15'). Ungarna voro tydligen dolda i gräset, ty fågeln blef
högst orolig och flög ängsligt skrikande af och an, då man nal-
kades stället. Det nordligaste hittills kända häckningsstället i Fin-
land torde vara vid 63° K/. Ortygion cotumix hördes och sågs
ofta i råg- och kornåkrarna vid Jyskyjärvi vid 65°. Sannolikt
häckade den här, ty allmogen berättade att de hela sommaren
hört dess egendomliga stämma från sina åkrar. För några år
sedan hade äfven kornknarren, Ortygometra crex, enligt deras
berättelse uppehållit sig i samma åkrar.

Icke blott förekomsten af de nu uppräknade arterna erbjuder

Digitized by

Google

Mötet den 3 november 1694. 31

iotresse, äfven det oerhörda individantal, i hvilket de ofta upp-
träda, är anmärkningsvärdt. Jag behöfver ej ens omnämna att
skogsiäglarna i de vida ödemarkerna, hvilka stundom sträcka sig
flera mil i alla riktningar omkring byarna, voro ytterst talrika;
inom ett litet område häckade ofta flera tjäderpar. I synnerhet
fängslade den öfverallt rådande rikedomen på sjöfågel vår upp-
märksamhet. Där lokalen erbjöd en af dem omtyckt vistelseort
uppträdde de vanligtvis i otroliga mängder. Ett sådant ställe är
den redan af Sievers omtalade nordvestra stranden af Seesjärvi
med dess talrika vassbeväxta grunda vikar och sumpiga, af skog
och videbuskar omgifna stränder. Uti en af vikarna utfaller Suon-
dali å, hvars gräs- och vasshöljda bräddar samt talrika utvidg-
ningar och bugter göra nejden synnerligen omtyckt af vatten-
fåglar. Då vi den 23 juni nalkades åmynningen, kunde vi redan
pä långt afstånd märka en liflig rörelse i och ofvan vassen.
Stora flockar af Anas penelope Anas acuia och A. crecca, äfven-
som A. bosdias och Olaucion clangula uppskrämdes af vår båt
och togo till flygten för att strax därefter åter slå sig ned. I
vassen sågos talrika änder och knipor åtföljas af sina ungar. Ett
bo af Podiceps griseigena simmade på ytan; fågeln befann sig
äfven i närheten och skjöts. Vid mynningen sågos äfven tre^va-
nar, men i byn berättades att de ofta uppehålla sig här i tal-
rika flockar. I synnerhet på hösten skall här råda ett rikt och
intressant fågellif.

Ännu rikare fågellif mötte oss i hela den långgrunda vass-
bevuxna viken i norra änden af Ondajärvi, men i synnerhet i de
redan omnämda sjöarna Laajasenjärvi och Ruoksarvi, där fräken
och andra vattenväxter långt ut kransa de gyttiga stränderna, i
sistnämda sjö, i synnerhet i hela östra delen, bildande täta be-
stånd. Här häckade åtskilliga arter i mängd. Stora flockar af
Anas acutay Anas penelope och Anas crecca samt Oidemia /m-
sca, Fuligula cristata och Olaucion clangula mötte oss öfver-
allt. Talrika kullar af dessa vimlade i den täta vassen, och fråti
något högt beläget ställe kunde man se flera på en gång. I
Ruoksarvi och Laajasenjärvi häckade dessutom svanen, af hvilken art
vi i den förstnämda sjön sågo ända till fyra par åtföljda af små un-
gar. På holmarna i vestra delen af sjön häckade ännu Lani^canw^

Digitized by

Google

32 Mötet den 3 november 1894.

och Starna hirundo samt i Ondajärvi och Laajasenjärvi flera par
af Fodiceps griseigena.

Mycket intressanta i ornitologiskt afseende voro floderna, i
synnerhet den 25 mil långa sträckan från Merukylä till Kem. Vid
de gräsiga stränderna och i synnerhet de breda utvidgningarna
vid Ontrosenvaara, Suopaissalmi och Paanajärvi häckade alla de
redan ofvan uppräknade arterna i stort antal, och vid forsarna
anträffades alltid Colymbus arcticus och C, septentrionalis samt
talrika kullar af Mergus merganser och M, serrator.

I skärgården utanför Kem mötte vi en i många afseenden
högst afvikande fågelfauna. På de långgrunda stränderna under
ebbtiden sågos talrika vadare i stora flockar. Sådana voro Cliara-
drius ciironicus, Ch. apricarius, Numenius phceopus, Totanus fli-
sens^ T. glottis, T. glareola, Tringa suharcuata^ Tr. minuta och
Gnis commtinis samt vid steniga stränder Hcematoptis ostreologus.
Ute på fjärden eller invid stranden anträfiades oerhörda mängder
af gäss, A. segetum f. arvensis och måhända äfven andra arter,
och Oidemia nigra samt Somateria mollissima, hvilken att döma
af äggskalens mängd vid stränderna häckar i stort antal. Vidare
förekommo här Anas acuta, A. crecca, Fidigula cristata, Glan-
cion' dangula, Mergus merganser, M. serrator, Sterna ardica,
Larus canus, L. fuscus, L. argentattcs, Lestris cepphus, Colym-
bus, båda arterna, och Uria grylle.

Från de skogbevuxna holmarna må vidare omnämnas den
rikliga förekomsten af Lagopus albus, af hvilken hundratal kunde
finnas på en enda holme. På de högbärgiga holmarna Gori-
ellii oslrov, Kollgora, Gusavoi, Studentsa m. fl. sågos hafsörnen,
Baliaetus albicilla, sittande på något högt beläget ställe. Från
sistnämda ögrupp må ännu nämnas: Luscinia suecica, Lanitts
excubitor, Fringilla linaria och Plectrophanes lapponicus, af hvilka
de sistnämda förekommo i stora flockar.

Inalles observerade jag under hela resan 114 fågelarter. Af
dessa äro omkring 10 arter ej förr antecknade från ryska Kare-
len. Däremot äro 14 arter, hvilka jag ej blef i tillfälle att iakttaga,
genom andra exkurrenter kända härifrån. Af det här omnämda
torde framgå att området i sin helhet äger en intressant och jäm-
förelsevis rik fågelfauna. Fortsatta ornitologiska undersökningar
i samma nejder skola helt säkert uppdaga nya fynd af intresse.

Digitized by

Google

Mötet den 3 noTember 1894. 33

I anledning af herr Stenroos' föredrag förfrågade sig herr
Brenner om icke Älca torda anträffats i skärgården utanför Kem
samt meddelade att han iakttagit denna art under en resa pä
Hvita hafvet. Herr professor Sahlberg åter anförde såsom ett
tillägg till de i föredraget nämda arterna Scolopax gallinulay hvilken
han 1869 observerat vid Vojatsch invid Vigfloden, samt Phalaro-
fU8 hyperboreus i Hvita hafvet mellan Schuja och Kem.

Herr professor F. Elf v ing meddelade att Sällskapet fått emot-
taga en högst betydande gåfva af herr student A. Thesleff i Viborg,
nämligen dennes under en följd af år hopbragta samling af ba-
sidsvampar. Den omfattar inemot 700 arter i 924 exemplar för-
delade på följande sätt:

Oasteromyceteif 34 exemplar.

ÄgaricacecB 474

Fdyporacece 239

Hydnacece 58

TelephoracecB 26

Clavariacece 41

Dacryomycetacece 3

TomentellacecB 36

Tremellacece 13

924 exemplar.

Af dessa förevisades en, Boletus cyanescens, ny för vår flora, se-
naste sommar tagen vid Viborg. I Sverige är den enligt Fries
tagen i Skåne och Halland.

Herr magister E. Re u ter föredrog om en liten gallmygga
(Cecidomyia), hvars mönjeröda larver af hoiiom senaste sommar
på Lofsdal i Pargas i stor ymnighet anträffats i. axen af Alope-
curus pratensis, uppätande fröna. Då vid anstäld undersökning å
ett stort antal ax flertalet frön befanns vara förstördt, framgår häraf
till fallo hvilken betydande förlust sagda insekt kan förorsaka od-
laren af alopekurus-frö. Första gången ifrågavarande larv i litera-
turen omnämnes såsom skadeinsekt torde vara i engelska stats-
entomologen, miss E. A. Ormerods 8:de „Repört of Observations

3

Digitized by

Google

34 Mötet den 3 november 1894.

of injurious Insects", London 1885, där det heter att den i syn-
nerhet år 1884 anstälde betydande skada å alopekurus-frön å sär-
skilda orter i Chesler i England. Artens eller arternas — ty mer
än ett slag skall hafva förekommit — identitet kunde icke säkert
konstateras; dock förmodades åtminstone en del larver tillhöra
hvete-gallmyggan (Cecidomyia tritici Kirby), medan andra antogos
utgöra hittils obekanta arter. Så vidt föredragaren kunde finna
tillhöra äfven de af honom funna larverna tvenne särskilda arter,
men ingendera är identisk med C. tritici; imagines hade ännu
icke erhållits. Enligt skriftligt meddelande till föredragaren af
miss Ormerod hade några undersökningar öfver ifrågavarande
insekter icke gjorts i England sedan år 1884. Några uppgifter
angående dem föreligga icke heller i literaturen (om man un-
dantager miss Ormerods „Manual of injurious Insects" 2 ed. Lon-
don 1890, däri ett omnämnande af nyss ofvan anförda fakta in-
går) förr än i år, i professor E. Rostrups „Oversigt över landt-
brugsplanternes sygdomme i 1893 i Danmark", hvarest de i stör-
sta korthet omtalas. Enligt skriftlig underrättelse af professor
Rostrup hafva Ceadotwyia-larverna i en räcka af år gjort stort
afbräck i fröodlingcn af Alopecunis pratensis i Jylland, där man
på särskilda ställen odlat denna art för frötägt i stor skala. På ett
ställe har man tills vidare helt och hållet måst uppgifva denna in-
bringande fröodling, och på ett annat ställe har gallmyggan tilltagit
i så hög grad, att förlusten därstädes sistlidna år anslogs till
6 å 8000 kronor. Då professor Rostrup till föredragaren insändt
prof från detta ställe af alopekurusfrö jämte däri befintliga lar-
ver, hade det varit möjligt att konstatera dessas identitet med
det ena af de af föredragaren härstädes observerade slagen af
larver.

Äfven i ax af A. geniculatus hade föredragaren funnit en
annan, mindre CeddomyiaAsLVV, af hvilken både puppor och den
fullbildade insekten erhållits. Äfven denna art torde förut vara
okänd för vetenskapen. Larver, puppor och angripna alopeku-
rus-ax äfvensom den fullbildade myggan af den sistnämda arten
och på dem snyftande parasitsteklar ftirevisades.

Herr magi.ster Ch. Em. Boldt förevisade ett rågstånd med
grenigt ax och i allmänhet egendomligt utvecklade florala delar^

Digitized by

Google

Mötet den 3 november 1894. 35

hvilket blifvit taget i ett potatisland af torparen Kalle Bränder
från Karislojo, Särkijärvi. Professor Elfving nämde i anledning
bäraf att fHherre Cedercreutz j:r nyss inlämnat dylika rågstånd
från Kjuloholm och uttalade en förmodan att liknande abnor-
miteter ej torde vara alltför sällsynta hos rågen.

Herr student V. Borg förevisade en egendomlig form af
granen, af hvilken han sistlidne sommar funnit 20 ä 30 exem-
plar växande på en svedjebacke i Kalvola socken. De växte här
i form af låga — högst en aln höga — bredt kägelformiga,
ytterst tätgreniga och jämförelsevis kortbarriga buskar. Stam-
men är i synnerhet vid roten knöllikt uppsväld. Äfven funnos
andra, högre träd, vidpass manshöga, hvilka nedtill voro tätgre-
niga, men högre upp liknade vanliga granar eller till och med
voro mycket glesa. Föredragaren förmodade att denna egen-
domliga gestalt hos träden, hvilken har icke observerat på något
annat ställe än å den nämda svedjebacken, voro framkallad af
yttre åvärkan, något som äfven antyddes däraf att stammarna
tydligen varit afbrutna på åtskilliga ställen. Befolkningen anser
att getterna i trakten äro åvärkarne. Professor Norrlin, åt hvil-
ken foredragaren visat det företedda exemplaret, hade uttalat som
en möjlighet, att här en så kallad lusus kunde föreligga.

I anledning af meddelandet anmärkte herr professor Sselan,
att han anträffat ungefär dylika missbildningar af enbuskar på
backar, där får betat; och uttalades önskvärdheten af att dylika träd
blefve genom stängsel skyddade för betande kreatur, för att före-
teelsens natur sålunda måtte fås utredd.

Till sällskapets arkiv hade inlemnats af professor Sundvik
fotografi och beskrifning af en egendomlig granform samt en an-
nan fotografi af en liknande granform från Fredriksberg nära
Helsingfors, hvilken blifvit tagen af löjtnant P. F. v. Tobiesen och
förärad till Sällskapet af baron G. A. Gripenberg.

Till de zoologiska samlingarna hade sedan senaste möte
inlemnats ioljande gåfvor:

245 prof af i vatten lefvande mikroorganismer från skilda
delar af landet, nämligen från Helsingfors, Esbo, Thusby, Kyrkslätt

Digitized by

Google

36 Mötet dcD 3 Dovember 1894.

och Kuopio 36 prof af doktor K. M. Levander, från Mäntsälä 18
prof af student K. H. Stenberg, från Lojo 15 prof af fröken E.
Hällström, från Åland 4 prof af student K. E. Him, från Helsing-
fors-trakten 6 prof af vaktmästare G. Nyberg, från Nurmijärvi och
Rantasalmi 7 samt från ryska Karelen 114 prof af filosofie kandi-
daten K. E. Stenroos. Dessutom hafva från Dagö, Oesel, Baltisch-
port och Reval förärats 8 prof af doktor G. Schneider.

Vidare har filosofie kandidaten K. E. Stenroos inlemnat en
samling Hvitahafs-evertebrater, hvilka till en del blifvit ordnade
och uppställda i omkring 60 glasburkar, 12 prof spongillider, både
söt- och saltvattensformer, en samling molluskskal, 24 profrör
podurider och ett antal på nålar uppstuckna och spritlagda insek-
ter af andra ordningar.

Ytterligare har inlemnats ett exemplar Fnngilla linaria, död
i bur den 26 oktober, och Siphonostoma typhle trån Helsingfors-
trakten af vaktmästare G. Nyberg; äfvensom 5 arter fiskar från
Hvita hafvet nämligen Centronottcs gunellus, Cycloptenis lumpiis
(2 — 3 cm långa), Zoarces vivipams, Cottus bubalis och Åmmodytes
lancea, och 10 konserverade fågelarter i 11 exemplar, nämligen:
Luscinia suecica, Oarndus infatistus, Plectrophanes lapponicus,
Äsio accipitrinuSj Charadrius hiaticula, Numenius phceopus (nyss-
kläckt unge), Tringa siiharcuata^ Tr. minn ta, Cygmis mtisiais
(gammal hanne och en dununge) samt skilda delar af Ampelis
garruluSj Buteo vulgaris. Charadrius apricarius, TotaniLS glottis,
T. ochropus, Hareida hiemalis och Stema hirundo, alla dessa
insamlade senaste sommar i Karelia pomorica och inlemnade af
kandidat K. E. Stenroos.

Till de entomologiska samlingarna hafva förärats af student
Erik Stenius 10 arter sällsynta skalbaggar från Kuopio, Tavast-
land och Helsingfors-trakten; af magister K. E. Stenroos omkring
150 insekter, mest phryganeider från ryska Karelen; af student
Bertil Poppius två för faunan nya skalbaggar från Mjölö vid Hel-
singfors; af vaktmästare Nyberg omkring 200 insekter, mest fjå-
rilar, från Helsingfors.

Till de botaniska samlingarna hade inlemnats följande gåfvor:

Fyra kärlväxter, 4 mossor och en laf f rån Ladoga-Karelen af

student R. Wegelius. 60 kärlväxter från Norra Tavastland, Norra

Digitized by

Google

Mötet den 3^ november 1894. 37

Karelen och Nyland, af doktor A. O. Kihlman. 167 lafvar i 233
exemplar från Karelska näset af den samme. 66 kärlväxter i 96
exemplar från Kalvola socken af student V. Borg. 3 faneroga-
mer från Lojo-trakten af eleven E. af Hällström. 3 fanerogamer
från Nyland af kandidat O. F. A. Lönnbohm. 5 mossor från Hel-
singfors af doktor A. O. Kihlman. En stor och väl konserverad
samling basidsvampar i 924 exemplar, hufvudsakligen från syd-
östra Finland, af student A. TheslelT. Ett exemplar af råg med
greniga ax från Lojo af arbetaren K. Bränder.

Till medlem föreslogs af herr Saelan herr professor E. E.
Sundvik.

Extra-mötet den 19 november 1894.

Ordföranden, professor Palmen, meddelade att Sällskapets
förre ordförande och mångårige ledamot, professor Th. Saelan, i
morgon den 20 november fyller 60 år, och hade han af denna
anledning sammankallat mötet i afsigt att hos Sällskapet förfråga
sig huruvida icke Sällskapet ville på något sätt framföra till pro-
fessor SflBlan sina lyckönskningar.

Herr profes.sor Norrlin anhöll härå om ordet och föreslog
att Sällskapet måtte i antydt syfte afsända en deputation bestå-
ende af ordföranden, professor Palmen, vice-ordföranden, professor
Elfving, samt doktor Brotherus. Häri förenade sig samtliga när-
varande, och utsågs därjämte, jämväl på förslag af professor Norr-
lin, till suppleant i stället för doktor Brotherus, i händelse denne
hade förfall, rektor Brenner. Härpå åtskildes mötet.

Mötet den 1 december 1894.

Föredrogs Kejserliga Senatens resolution af den 10 oktober
1894, jämlikt hvilken Sällskapets anhållan om stadfästelse af dess
förändrade stadgar blifvit bifallen; och beslöts åt tryckningskorai-
tén öfverlämna de närmare anordningarna beträffande de nya
stadgamas tryckning.

Digitized by

Google

38 Mötet den 1 de<;^mber 1894.

Ordföranden framlade tjugonde häftet af Sällskapets Medde-
landen, hvars sammanställning och tryckning ombesörjts af herr
professor Elfving. Häftets pris bestämdes till mk 1: 25. På för-
slag af herr Elfving beslöts tillställa herr student A. Thesleft' ett
exemplar som gåfva.

Från „Société d'étude des sciences naturelles" i Beziers
(Frankrike) hade ingått en kondoleansskrifvelse i anledning af
Kejsaren-Storfursten Alexander den tredjes frånfälle.

Från „Société de physique et d'histoire naturelle de Geneve^*
hade anländt „Mémoires: XXX: 2, 1892—93" såsom svar å Säll-
skapets tidigare gjorda anhållan om skriftutbyte.

Ordföranden i Vaasan Reaalilyseon Luonnontieteellisen Seura
hade gjort en förfrågan, huruvida Sällskapet ville till denna för-
ening skänka eller sälja några af sina skrifter, särskildt Herba-
rium Musei Fennici, Ed. 2, I. I anledning häraf beslöts, att ge-
nom bibliotekarien till föreningen öfversända några exemplar af
nämda publikation.

På förslag af bibliotekarien beslöt Sällskapet träda i skrift -
byte med Forstföreningen i Finland.

Till publikation inlemnades af herr professor J. Sahlberg
Lepidoptera anträffade under en resa i Inari Lappmark den 16
juni till 3 augusti 1894.

Herr statsrådet A. Moberg öfverlemnade till Sällskapet 25
exemplar af sitt arbete „Fenologiska iakttagelser i Finland åren
1750 — 1845", utgörande ett supplement till „Naturalhistoriska dag-
anteckningar, gjorda i Finland åren 1750—1845" (Notiser ur Säll-
skapets pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar Hft. III). Elxem-
plaren öfverlämnades till bibliotekarien att fördelas bland Sällska-
pets medlemmar.

Digitized by

Google

Mötet den 1 december 1894. 39

Herr professor J. Sahlberg föredrog om
Ganrodytes setulosus n. sp.

Jag ber att få för Sällskapet förevisa ett af de intressan-
taste fynden jag gjorde under min senaste resa i Inan Lappmark.
Det är en dykare-skalbagge af slägtet Gaurodytes Tboms., hvilken
utan tvifvel är förut obeskrifven. Den öfverensstämmer till all-
män kroppsbyggnad med O, palxidosus Fabr. och måste väl stäl-
lus närmast denna, men är nästan hälften mindre och mörkare
samt har större hufvud, samt afviker från alla kända arter af
detta slägte genom att bakhöfterna hafva på sin inre skifva korta,
slyfva, bakåt riktade borst. Till det yttre påminner arten om
Eriglenus femoralis Payk., men den är något smalare och har
metasterni sidoflikar bredare triangulära. Hannen har på främre
och mellersta tarserna de första lederna utvidgade och klorna
ångt utdragna, vid basen lindrigt krökta. I högsta grad anmärk-
ningsvärd är denna art genom närvaron af de nämd^ borsten.
Kroppens glatthet så väl på öfre som undre sidan är något ka-
raktäristiskt hos Dytiscidernas familj och står i samband med dessa
insekters simmande. Den behåring som hos dem förekommer
består hufvudsakligast af simbår och mjuka långs kroppen lig-
gande hårbildningar; endast på benen ser man någon gång ut-
stående borsthår, och kroppens undre sida är i allmänhet glatt,
åtminstone hos de större formerna. Af slägtet Hydroporus fin-
i>es dock, såsom jag förr haft äran för Sällskapet visa, en art,
Ä pectoralis J. Sahlb., som utmärker sig genom att hannen har
en med täta filthår beklädd fåra långs inre kanten af bakcoxerna
och trochantera utåt likaledes beklädda med täta hår. Hos den
nu ifrågavarande arten är såväl hannen som honan beväpnad
med borst.

Arten, för hvilken jag ber att få föreslå namnet Oaurodytes
setulosus, fanns af mig i ett tiotal exemplar i små vattengropar
vid källorna af en fjällbäck på ett af starrgräs rikt bevuxet kärr
å högsta stället, af Petsiekkotunturi fjäll på gränsen mellan Uts-
joki och Inari den 9 juli 1894. Den synes hafva dålig sim-
förmåga.

Ytterligare förevisade herr Sahlberg en egendomlig form

Digitized by

Google

40 Mötet den 1 december 1894.

af dagQärilslägtet Erebia, hvilkeh han funnit i slutet af juli 1893
i Piblajavesi socken. Den är möjligen endast en varietet af E.
Ligea, men utmärker sig genom gråaktig Tärg på vingarnas undre
och äfven öfre sida, hvaingenom Qärilen äfven i flygten visade ett
egendomligt utseende. Den flög på ett kärr, där ytterligare ett eller
två exemplar sågos, men då ett mycket häftigt åskregn afbröt
exkursionen, kunde endast detta enda exemplar infångas. Detta
är äfven någon mindre än den vanliga E. Ligea och skall må-
hända befinnas tillhöra en särskild art, men då endast ett exemplar
{(f) föreligger och föredragaren ej vill förstöra det, har han tills
vidare betraktat den såsom en varietet af sistnämda species och
föreslår för denna benämningen var, grisescens.

Föredrogs följande meddelande:
Tre fiall af arrhenoidi hos hönor af O. M. Reuter.

Vid Sällskapets sammanträde den 4 november 1893 redogjorde
jag^) med anledning af ett därvid närmare relateradt fall för den
egendomliga könsanomali hos vissa vertebrerade djur, i synnerhet
fåglar, som består däri att det ena könet uppträder med för det
andra utmärkande sekundära könskaraktärer och hvilken, då detta
är fallet med honan, benämnts arrhenoidi, och då åter hanen
imiterar honan thelyidi ^). Jag uttalade därvid den förmodan att
arrhenoidin också hos oss skulle visa sig mindre sällsynt, än
hvad man antagit, och är nu i tillfälle att anföra följande tre fall
däraf, alla hänförande sig till Oallus domesticus, hvilka sedan
dess kommit till min kännedom.

1. Höna från Hennola egendom i Kakskerta kapell nära
Äbo. Hönan, hvilken jag i dag är i tillfälle förevisa, är omkring
17 månader gammal, allt från kycklingsåldem hvit till färgen.
Hon värpte ännu till medlet af februari detta år, då hon plöts-
ligen upphörde därmed, under det samtidigt skägg och kam ha-
stigt tillväxte, så att de nu ega en för en höna alldeles ovanlig
storlek. Småningom begynte hönan äfven gala, till en början

») Se Medd. Soc. F. et FJ. Fenn, XX, pp. 28—35.

*) A. Brandt, Zeitschr. wissensch. Zool. XLVIII, pp. 100—190. 1869.

Digitized by

Google

Mötet den 1 december 1894. 41

såsom små tuppar, men senare med en stämma, alldeles lik en
gammal tupp. Därjämte böljade den äfven kalla såsom en tupp,
äfvensom „trampa" de öfriga hönorna. Egaren, herr H. A. Gu-
stafsson, som meddelat dessa uppgifter, har benäget stält hönan
till min disposition och har hon nu par månader härstädes hål-
lits under observation, hvarvid konstaterats hennes förmåga att
gala. För par veckor sedan fällde hon Qädrar, utan att dock här-
vid förändra färg. Stjärten är äfven fortfarande lik den hos en
böna, under det däremot hufvudet och främre delen af kroppen
påminner om en tupp. Min afsikt är att efter någon tid under-
kasta könsorganen dissektion och därefter förfullstätidiga detta
meddelande med närmare uppgifter om dessas beskaffenhet.

2. Höna från Häppälä by i Messuby socken nära Tam-
merfors. Hönan föddes om våren 1892 i bonden Juho Finnis
gård och kläckte sina första ägg våren 1893, men upphörde all-
deles med äggläggningen efter påsk detta år. Någon vecka där-
efter förmärktes hennes kam och skägg börja växa, och hafva de
vuxit ända till sista tiden af hönans lif. Hönan höll sig hela som-
maren ifrån de öfriga, i synnerhet då tuppen var i deras sällskap.
Hon begynte gala samtidigt med det kammen började växa. Rö-
sten, som till en början var svag, vann alltmer i styrka, och ga-
landet egde oftast rum då äfven tuppen galade. Midsommartiden
började hon äfven visa lust att ^trampa'^ de andra hönorna, hvilka
dock ofla flydde undan. Någon färgförändring kunde icke obser-
veras, icke heller erhöll stjärten de sedvanliga tuppQädrarna. I
slutet af september dödades hönan af en hök, och liket, som hit
sändes, hade tyvärr vid sin ankomst öfvergått i så långt skriden
förruttnelse, att inga anatomiska undersökningar kunde företagas.
Endast hufvudet med kammen och skägget hafva kunnat förvaras
i sprit. Den mångflikiga kammen är 39 mm. hög. De ofvan
meddelade uppgifterna hafva erhållits genom herr faktor Partanen
i Tammerfors.

3. Höna från Höstvesi by i Mustasaari invid Vasa. Om
denna meddelar egaren, sjömannen Abraham Sten, födande. Hö-
nan, som är ungefär sex år gammal, värpte flitigt ända till sen-
sommaren 1893, då hon började gala. Därefter inträdde åter en
period, då äggläggningen ånyo vidtog och galandet upphörde, till
dess hönan ånyo på våren 1894 började gala och slutade lägga

Digitized by

Google

42 Mötet den 1 december 1894.

ägg. För närvarande (den 7 september 1894) hvarken galär hon
oller lägger ägg. Sommaren 1893 begynte Qäderbeklädnaden bli
glansfullare, samtidigt med det galandet började, i det den förut
dunkelt svarta färgen nu blef vackert glänsande. Kam och skägg
tillsvälde äfven under sterilitetsperioderna och blefvo rödare, än
hos andra hönor. Däremot kan ingen förändring af stjärten ob-
serveras. — Denna höna har jag icke sett.

Såsom af ofvanstående framgår, föreligger i alla de tre rela-
terade fallen arrhenoidi, ehuru visserligen icke i dess mest ut-
bildade form. De två första äro anmärkningsvärda på grund af
den tidiga åldern, då arrhenoidin inträdt, äfvensom därför att
denna i dem båda inskränkt sig icke blott till morfologiska, utan
äfven till biologiska karaktärer, såsom ^trampandet" af andra
hönor, galande m. m. Äfven i det tredje fallet galade hönan.

Då frågan om arrhenoidin på senare tid blifvit föremål för
vetenskaplig undersökning och spekulation, har jag trott det icke
vara alldeles ur vägen att offentliggöra äfven dessa i vårt land
igorda iakttagelser. Den sista hänför sig till ett fall, utmärkt ge-
nom den iakttagna periodiciteten i denna företeelse, ett förhål-
lande som icke förut torde vara antecknadt.

Herr magister G. Tegengren, som genomgått den i Her-
harium musei Fennici förefintliga samlingen af förvildade och
ballastväxter, framlcmnade resultatet af detta arbete i form af
en förteckning öfver nämda samling. I förteckningen upptagas
dessa växter i systematisk ordning och lokalerna, hvarest de blif-
vit tagna, hvarjämte för de särskilda arterna äfven anföres —
för så vidt detta kunnat afgöras — på hvilket sätt de inkommit
till oss; dessutom angifves i hvilken trakt af verlden de höra
hemma. Förteckningen upptager 227 arter, af hvilka 116 beteck-
nats som ballastväxter; med frön eller spanmål ha inkommit 48
arter, af hvilka 12 äfven förekomma såsom ballast växter; från
odlingar hafva förvildats 36 arter, och för de återstående 37 ar-
terna har ej kunnat afgöras på hvilket sätt de inkommit.

De flesta ballastväxtema äro från Sörnäs och Åbo. En min-
dre kontingent ha landets öfriga kuststäder lämnat.

Följande familjer äro i samlingen talrikast representerade:

Cruciferce med 23 arter, Papilionacece med 20 arter, Scro-

Digitized by

Google

MOtet den 1 december 1894. 43

phulariacece likaså med 20, Oraminece med 19, Compositce med
18, CaryophyUacece med 15, Labiatm med 14 och Bosacew med
10 arter.

Herr student Väinö Borg förevisade tvenne sällsynta di-
ptera, Helophilus lunulatus Meig., och Helophilus transfugus Meig.
Den förra, hvaraf i universitetets samlingar funnos fyra exemplar
— ehuru under benämningen Helophilus transfugtis — är ny för
Finland. De nämda fyra exemplaren äro tagna i Kuopio, Tuovi-
lanlaks, Viborg och Muola. Af Helophilus transfugus åter äro
hittils kända endast honor (från Esbo, Helsingfors, Åbo, Rautus
och Sakkola). Det nu förevisade exemplaret var en hane, som
foredragaren i början af juni 1892 funnit i S:t Marie socken
vid Åbo.

Herr magister Axel Arrhenius förevisade exemplar af iif-
ioreUa lacustris tagna af magister H. Dalström i Kangasala,
och redogjorde i samband därmed för sagda plantas förekomst i
Finland.

lAttorélla lacustris var en i vårt land sällsynt växt. Hittills
voro endast tvenne fyndorter bekanta: Uskela (Niklander 1854)
och Asikkala, Kaita (Norrlin & Silén 1861). Till dessa kom nu
den tredje af herr Dalström i slutet af 80-taIet upptäckta lokalen,
af ven den belägen i Ta. Här anträffades Littorella växande täm-
ligen ymnigt i sällskap med Suhularia på slammig, hälft uttor-
kad strandmark, lågt belägen och vid högre vattenstånd bil-
dande sjöbotten — i sistnämda fall syntes ofvan vattenytan intet
spår af de bägge nämda växterna. En sådan ståndort som denna
tycktes vara karakteristisk för Littorella. Professor Norrlins väl-
villigen meddelade skildring af Asikkala-lokalen talade härför och så
äfven de iakttagelser föredragaren gjort angående denna arts före-
komst i Bohuslän. Att växten på grund af detta växtsätt, Hksom
äfven i följd af sitt oansenliga yttre och sina vegetationdelars
likhet med Subularia, lätt kunde förbises var tydligt. Föredra-
garen höll det därföre för ganska sannolikt, att Littordla i vårt
land icke endast förekomme på långt flere lokaler än de redan
kända, utan att äfven dess utbredningsområde vore vidsträcktare

Digitized by

Google

44 Mötet den 1 december 1894.

än för närvarande framgick. Föredragaren uppmanade herrar
botanister att eftersöka ifrågavarande art på lämpliga lokaler.

Herr magister G. Tegengren yttrade: Sommaren 1894 den
14 juni observerade jag ute på Kvarken ungefår en mil ytterom
Vallgrund en mängd knlforraiga bildningar af hopfiltade alger fly-
tande på vattnet Algerna visade sig tillhöra arten Cladophara
(egagropila, hvilken finnes tämligen talrikt i våra insjöar och är
karaktäristisk genom sitt växtsätt, i det den nämligen växer hop-
trasslad i klumpar. Min uppmärksamhet fastes vid fenomenet
företrädesvis af den omständigheten, att jag på ett flertal af dessa
bollar observerade en skalbagge, hvilken sålunda begifvit sig ut
på långresa. Ett exemplar, som jag infångade, har af professor
Reuter förklarats tillhöra arten Rantus histriatus. Dessutom an-
träffades par mindre insekter, h vilka tycktes mer tillfälligtvis hafva
befunnit sig ombord på farkosterna.

Herr magister E. Reuter föredrog om

Coleophora laricella härjande lärkträd.

Redan i medlet af maj fäste doktor Kihlman uppmärksam-
heten vid små Qärillarver, hvilka i mängd förekommo å lärkträd
i botaniska trädgården i Helsingfors och i icke obetydlig grad ska-
dadade dem genom att urhålka barren, hvilka i följd häraf för-
torkade. Föredragaren hade strax förmodat att dessa larver till-
hörde den i utlandet stundom i hög grad skadliga och besvärliga
Coleophora laricella Hb., och denna förmodan visade sig, då af
ifrågavarande larver senare — i förra hälften af juni — exem-
plar af själfva Qärilen erhållits, vara riktig. Larverna äta sig som
unga in i barren, hvilkas innanmäte helt och hållet fortares och
hvilka sålunda på en större eller mindre sträcka fullkomligt ur-
hålkas samt i följd däraf erhålla en smutsigt gulhvit färg. Som
äldre bildar larven af ett urhåUcadt stycke af ett barr en „säck",
i hvilken den kryper in; från ena änden sticker den ut hufvud
och fötter för alt fortskafla sig och förtära andra barr, på hvilka
den först gnagar ett rundt hål och från delta urhålkar barret åt
båda sidor, så långt den når; genom den andra änden af säcken
aflägsnas exkrementen. Larverna förpuppa sig i slutet af maj;

Digitized by

Google

Mötet den 1 december 1894. 45

vid forpuppningen fastspinnes säcken vid ett barr. Efter omkring
två veckor utkomma ^ärilarna.

Coleophora laricella Hb. upptages visserligen i Tengströms
katalog och är där inregistrerad som finsk, ehuru arten icke blif-
vit anträffad inom Finlands fauna-område, men förmodades före-
komma i södra Karelen. Det heter nämligen om denna art i en
not p. 59 af nämda katalog: „Petropoli sub solstitio aestivali sac-
culos cum larvis, Pin. larice vescentibus, frequentissimos in ssepto
Alexandrino observavi. Non dubium est, quin species in sylva
vetusta laricina ad Systerbäck in Karelia australi l^enda sit". Det
af doktor Kihlman gjorda fyndet i botaniska trädgården i Helsing-
fors är emellertid det första inom vårt fauna-område veterligen
kända, hvariör arten nu med säkerhet är att betraktas som finsk.

I anledning af detta meddelande omnämde herr doktor Kihl-
man att han sistlidne sommar äfven i Multia i norra Satakunta
på lärkträd observerat larver fullkomligt liknande dem som herr
Reuter beskrifvit.

Herr professor F. Elfving förevisade tvenne kartor, åskåd-
liggörande, den ena träd-, den andra buskslagens utbredning inom
Finland. Kartorna voro kopior af tvenne dylika, hvilka af herr
doktor Hj. Hjelt uppgjorts i och för landtbruksutställningen i Vasa
förliden sommar. Särskildt fäste professor Elfving uppmärksam-
heten vid en ny, af herr öfverdirektör N. Grotenfelt meddelad
fyndort för almen, nämligen i Jorois socken i provinsen Savonia
borealis.

Herr doktor Kihlman påpekade, att kartan äfven innehöll
ett nytt bidrag till kännedomen om barrträdens utbredning i lan-
det, som snarligen komme att publiceras, i det att resultaten af
forstmästare Sandbergs resor i Enontekis och Inari Lappmarker
här blifvit forskottvis tillgodogjorda.

Till de zoologiska samlingarna hade följande gåfvor inläm-
nats: Två exemplar sterila tjäderhonor af baron A. de la Cha-
peQe. Ett exemplar Larus canus, ungfågel skjuten i Esbo, Herrö,
af professor J. A. Palmen. Neropkis ophidion från Drumsö-Qärden,

Digitized by

Google

46 Mötet den 1 december 1894.

af doktor H. Lojander. En ljus färgvarietet af hjärpen från Jääs-
kis af baron A. Standertskjöld.

De botaniska samlingarna hade fått emottaga: Oentiana
pneumonanthe från Olonets -Karelen af statsrådet A. Giinther. 5
nummer frön från Karelia pomorica af kandidat J. O. Bergroth. 2
fanerogamer af kandidat O. F. A. Lönnbohm. Encalypta apophy-
sata från Ladoga-Karelen af student R. Wegelius. 147 lafvar från
Imandra Lappmark och 62 nummer frön och frukter af doktor
Kihlman.

Till ny medlem föreslogs herr kandidat O. F. A. Lönnbohm
(af herrar Kihlman och Arrhenius). — Till korresponderande leda-
mot föreslogs herr Sven Lampa i Stockholm, landtbiniksentomolog
och redaktör af Entomologisk tidskrift (af herrar J. Sahlberg och
E. Reuter).

Mötet den 2 februari 1895.

Ordföranden framlade tionde handel af Sällskapets -4cte inne-
hållande andra delen af doktor Vainios Monographia Cladonia-
rum universalis. Priset därför bestämdes till 10 mk.

Herr doktor V. F. B rotherus anmälde såsom färdig andra
delen af Herbarium Musei Fennici, Ed. II, innehållande mos-
sorna och redigerad af föredragaren jämte possessionaten J. O.
Bomansson, som bearbetat Hepaticce, Sphagna, Orthotricha och
Ulotce, medan doktor Brotherus behandlat de öfriga grupperna.

Nu föreliggande arbete upptager af Hepaiicce 171 arter, 2
underarter samt 34 varieleter och former, af Sphagna 26 arter,
6 underarter samt 53 varieleter och former, äfvensom af Musci
veri 498 arter, 19 underarter samt 76 varieteter och former. Då
1859 års förteckning innehåller — förutom några underarter och
varieteter — 71 Hepaticce, 7 Sphagna och 253 Musci veri, inses
att artantalet sedan dess mer än fördubblats.

Af anmärkningsvärdare arter påpekades: Seligeria brevifoliay

Digitized by

Google

Mötet den 2 februari 1895. 47

funnen i Kusamo af föredragaren, Amblystegium molle samt dess
varietet alpinvm och Onmmia mollis, alla funna af doktor Kihl-
man i Imandra Lappmark, Fontinalis dichelymmdes, funnen af
föredragaren i norra Tavastland, af doktor Hult i Inan Lappmark,
äfvensom af doktor Kihiman i Imandra Lappmark.

Oaktadt kännedomen om den finska mossfloran sålunda un-
der de senaste decennierna gjort betydande framsteg, äro ännu
vidsträckta trakter af områdets östra delar i bryologiskt hänseende
så godt som oundersökta. Särskildt gäller detta provinserna Ka-
relia pomorica, Karelia keretina och Karelia borealis.

Ordföranden uttalade sin fägnad öfver det betydelsefulla ar-
bete, som nu i och med andra delen af Herbarium Musei Fennici
fullbordats, och framhöll hurusom Sällskapet kuride skatta sig lyck-
ligt att i doktor Brotherus ega en lika insigtsfuU som nitisk ar-
betare på det fält, som i vårt land med så stor framgång först
upparbetats af professor Lindberg.

Priset på boken bestämdes till mk 1: 50. Åt ordföranden
och sekreteraren uppdrogs att hos Consistorium Academicum an-
mala om arbetets utkommande äfvensom anhålla om anslag för
bestridande af därmed förenade kostnader.

Beslöts på förslag af herr Brotherus att föreslå skriflbyto
raed redaktionen af tidskriften „Bulletin de Therbier Boissier",
samt med New-Zealand Institut i Wellington.

Bibliotekarien, magister Arrhenius, anmälde att från „Komis-
sion zur wissenschafllichen Untersuchung der deutschen Meere"
i Kiel och „Der Biologische Anstalt auf Helgoland'* ankommit till
biblioteket: „Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen, neue Folge
1:1, 1894*; och beslöt Sällskapet att träda i skriftutbyte med
dessa samfund.

Herr doktor Stuxberg i Göteborg, som är ledamot af Säll-
skapet, hade som gåfva till biblioteket insändt trenne häften af
sina „Djurbilder". — Åt bibliotekarien öfverlemnades att i anled-
ning häraf tillsända doktor Stuxberg de häften af Sällskapets skrif-
ter, som för honom kunde vara af intresse.

Herr doktor R. Boldt öfverlämnade till arkivet en afskrift
af „Beskrifning öfver Stor Lojo Socken i Nyland af Johan Hein-
ricius 1766". Afskriften, h vilken blifvit uppgjord i noggrann öf-

Digitized by

Google

48 Mötet den 2 februari 1895.

verensstämmelse med en å Historiska Museum förvarad sådan,
upptager den del af beskrifningen som rör socknens fauna och
flora.

Till publikation anmäldes Bidrag till kännedomen om Ho-
ran i Kimito skärgård af P. Hj. Olsson.

Herr professor F. Elfving anmälde till offentliggörande i
Sällskapets Meddelanden en uppsats Anteckningar om Finlands
Nostocacece heterocystacece samt redogjorde i korthet för dess inne-
håll (se längre fram).

Herr student K. E. Hirn yttrade:

1 anslutning till herr professor Elfvings meddelande ber jag
att till Sällskapet äfven få inlämna en samling preparat af trådfor-
miga grönalger. De tillhöra samtligen familjen Oedogoniacece, Då
jag en längre tid varit i tillfälle att egna uppmärksamhet åt hit-
hörande alger, ber jag att rörande dem få till publikation inlämna
Verzeichnis finländischer Oedogoniaceen och att i korthet få redo-
göra för de resultat, till hvilka jag, hvad beträffar de finska Oedo-
goniaceerna, lyckats komma.

Oedogoniaceerna ha i främsta rummet i vårt grannland Sve-
rige varit föremål för noggrannare gran.skning, i det att här profes-
sor Wiltrock egnat speciel uppmärksamhet åt denna alggrupp. I
den af honom publicerade förteckningen „Prodromus Monographiae
Oedogoniacearum" af år 1874 upptagas också icke mindre än 140
hithörande arter, däribland 103 kända från den skandinaviska
halfön. Enligt senare uppgifter (företrädesvis „De Toni, Sylloge
Alganim omnium" af år 1889) stiger artantalet af för närvarande
kända Oedogoniaceer till *j36 (189 Oedogonium- och 45 BuU
bochcete-arieT); inom Sverige och Norge hafva 122 arter blifvit
tagna.

I vårt land ha Oedogoniaceerna blifvit undersökta af herr
professor Elfving, som insamlat och bestämt 35 till familjen hö-
rande arter, däribland tre för vetenskapen nya. Någon förteck-
ning öfver dessa har dock icke blifvit publicerad.

I och för noggrannare undersökning af nämda alger och
deras utbredning inom det finska flora-området, erhöll jag tillåtelse

Digitized by

Google

Mötet den 2 februari 1895. 49

att genomgå en mängd algkollektioner, hvilka, tillhöriga Botaniska
museum, å Botaniska laboratorium finnas sammanförda. Dessa
kollektioner äroj hopbragta i olika delar af området, i främsta
rummet af botanister, hvilka på resor i floristiskt ändamål i för-
bigående äfven insamlat alger. Dessutom har jag varit i tillfälle
att under de trenne sistförflutna somrarna 1892, 93 och 94 äfven
själf insamla lämpligt material.

De sålunda af mig genomgångna algprofvens antal uppgår
till 1150, af hvilka 227 visat sig innehålla fruktificerande Oedo-
goniaceer.

Genom dessa studier har det lyckats mig att drifva upp det
från Finland kända antalet Oedogonia(:?eer till 73 arter jämte 4
varieteter. Dessa fördela sig på de tvenne slägtena Oedogonium
och Bulbochcete sålunda, att 56 arter och 1 varietet höra till det
förstnämda släglet, medan det senare representeras af 17 arter
och 3 varieteter.

Nya för vetenskapen äro följande 11 arter:

Oe. acmandrum Elfving Oe, pseudo-Boscii

> subcapitellatum > loricatum

> insigne > mitratum

1 exiguum Elfving > inconspicinim

> calospm-um Bulh. subintermedia Elfving

> inchjLSum
samt varieteterna:

Oe. upsaliense Wittr. var. fennica

> insigne n. sp. > minor

> flavescens (Hass.) Kuetz. > gynandrospora.

Friherre Palmen förevisade ett utmärkt vackert, uppstop-
padt exemplar af jagtfalken, Falco gyrfalco, skjutet vid Porkkala
och skänkt till Universitetets samlingar af konsul Karl Stockman.

Herr doktor W. La uren föredrog

Om en egendomlig form af Carex eohinata Mnrr.

I medlet af juli 1892 fann jag i en liten försumpning invid
hafsstrand på Bergö i Kvarken ibland typisk, tämligen mogen
Carex echinata och canescens en handstor tufva af en echinata-

4

Digitized by

Google

50

Mötet den 2 februari 1895.

form, hvilken genom sina utslående, icke utspärrade frögömmen
samt påfallande sterilitet stack af från omgifvande individer af
samma art. Jag förmodade genast att här förelåg en korsnings-
produkt af ofvannämda arter, men då endast några få fruktbä-
rande stånd kunde uppletas och dessa därjämte voro tämligen
unga, undersöktes förhållandet icke närmare.

Följande år fann jag, åter igen i slutet af augusti, på en
helt annan lokal, i ett skogskärr mellan Vasa och Gamla staden,
bland särdeles frodig, rikligt fruktbärande och fullmogen, typisk
echinata några strån, som på ofvan antydt sätt skilde sig från
den typiska formen. Äfven här växte canescens alldeles invid.

frögömmen af

O

C. echinata, echinata f. och canescens
från Bergö.
Utsidan: figurerna ofvan; nedan insidan.

Jag har numera underkastat bägge dessa former en täm-
ligen noggrann undersökning. Från echinata afviker hvardera
såsom redan nämdes, genom utstående, icke utspärrade frögöm-
men; dessa äro därjämte betydligt smalare än hos echinata, hvil-
ken inom parentes sagdt knappast företer någon nämnvärd varia-

Digitized by

Google

Mötet den 2 februari 1895. 51

tion i detta afseende. Dessutom äro endast några få frögömmen
i hvarje ax utvecklade. Formen på frögömmena kunde jämväl tala
lor en inblandning af canescens: insidan är nämligen alldeles
plan, såsom hos denna, löpande ut i det långa sprötet, hvilket
fullkomligt öfverensstämmer med sprötet hos echinata; på rygg-
sidan äro frögömmena därjämte såsom hos canescens starkt kull-
riga. Då dessutom på hvartdera stället endast några strån an-
träffades, tydligen tillhörande samma tufva, finnes ju ett och an-
nat skäl, som talar för dessa formers hybriditet.

En undersökning af dem i anatomiskt hänseende lämnade
som resultat, att hvardera fullkomligt öfverensstämmer med Ca-
rex echinata. Detta vore icke gerna tänkbart om canescens vore
inblandad, ty denna afviker i inro byggnad väsentligen från echi-
nata, specielt hvad stammens anatomi vidkommer. Om sålunda
äfven växtens habitus och diverse karaktärer tala för ett hybri-
därt ursprung, måste jag emellertid anse att större skäl före-
ligga för antagandet, att vi här hafva för oss en felslagen form
af echinata. Jag har dock velat förevisa denna form for att fä-
sta herrar botanisters uppmärksamhet på densamma.

I anslutning till doktor Laurens andragande omnämde herr
Arrhenius att han flerstädes i Pargas funnit C4irea:-former,
liknande de nu förevisade. Beträffande dessas tydning hade herr
Arrhenius emellertid ännu icke vunnit någon stadgad åsigt. Dock
ansåg han det högst sannolikt att de icke alla voro equivalenta.
Några individer voro synbarligen af en eller annan orsak för-
krympta eller på annat sätt abnormt utvecklade, andra kraftigare
åter erinrade — i likhet med den af herr Laurén förevisade ro-
bustare formen — habituelt i så hög grad om C. canescens, att
möjligheten af en försiggången artkorsning icke torde vara full-
ständigt utesluten. Den anatomiska öfverensstämmelsen mellan
sagda form och C. stellulata utgjorde i och för sig intet absolut
hinder för ett sådant antagande; åtminstone hade herr Arrhenius
sig bekant fall, där en korsningsprodukt af två i anatomiskt af-
seende skarpt differentierade arter i sin inre byggnad ensidigt
återspeglade endast den ena af biandarterna.

— Herr doktor W. Laurén yttrade vidare:

Tillika ber jag få förevisa en förut mig veterligen icke ob-

Digitized by

Google

52 Mötet den 2 februari 1895.

serverad hybrid, nämligen Alopecurus geniculatus X nigricans.
Densamma anträffades af mig senaste sommar i juli på hafsstrand
vid Metviken i Vasa bland föräldrarim. Då hybriden emellertid
icke på nämnvärdt sätt afviker från den redan bekanta, äfven i
vårt land på par ställen funna korsningsprodukten af Alopecurus
geniculatus och hufvudformen af pratensisy torde en närmare be-
skrifning af densamma vara öfverflödig.

Herr rektor B ren ner anhöll om ordet för en förklaring i
anledning af att äfven provinsen Ostrobottnia kajanensis — en-
ligt hvad som framgick af den nu utkomna andra delen af Her-
barium Musei Fennici — skenbart hörde till dem som i bryo-
logiskt afseende blifvit försummade. Då herr Brenner i egenskap
af Sällskapels stipendiat vistats i dessa trakter sommaren 1869,
kunde det möjligen synas som om han låtit en försummelse i
antydt hänseende komma sig till last. Såsom al Sällskapets pro-
tokoll från denna tid torde framgå, hade emellertid från resan
medbragts äfven en större samling mossor, hvilken af herr Bren-
ner öfverlemnats till professor Lindberg. Sedermera hade emel-
lertid samlingen i fråga på obekant sätt förkommit, hvarför inga
resultat af resan nu kunnat i andra upplagan af Herbarium
Musei Fennici framträda; och hade herr Brenner velat yttra
detta till protokollet för att sålunda fritaga sig från skulden till
sagda brist.

De zoologiska samlingarna hade sedan senaste möte för-
ökats genom följande gåfvor:

Aspius rapax, ett praktexemplar från Ladoga-Lappajärvi,
framför Kymälä, fångadt med not under isen den 7 december 1894,
föräradt af herr O. Helander. Siphonostoma typhle L. från Mej-
lans af vaktmästare G. Nyberg. 14 prof plankton från Lappmar-
ken af professor J. Sahlberg. Limax maximus från Tammerfors-
trakten af herr Lydik Hosendahl genom doktor E. Bergroth. Falco
gyrfalco, skjuten vid Porkkala i november 1894, förärad af konsul
Karl Stockman.

De botaniska samlingarna hade fått emottaga:
305 kärlväxter i 348 exemplar, däribland omkring 90 för
provinsen nya och flere anmärkningsvärda från Karelia pomorica

Digitized by

Google

Mötet den 2 februari 1895. 53

af magister I. O. Bergroth. 120 arter fanerogamer, 7 ormbunkar
och 1 characé, i 134 exemplar från Kimito af student P. Hj.
Olsson. 122 mikroskopiska preparat af blåalger samt 9 på papper
upplagda blåalger af professor Fr. Elfving. 401 algkollektioner i
kaliumacetat och en mängd på papper torkade alger, dels från
Kuusamo och norra Österbotten, dels från Jyväskylä-trakten, Hel-
singfors, E^bo-Löfö och Åland af student K. E. Hirn. 25 algkol-
lektioner från Jyväskylä af student O. Heikel. 3 fröväxter från
Evo, däribland Cassandra calyculata, förut ej känd så långt vest-
ligt i denna del af landet, af fröken A. Blomqvist.

Ordföranden meddelade att Sällskapets medlemmar härefter
vore i tillfälle att få akademiskt tryck från Upsala och Lund
universitet, nämligen zoologiska och botaniska afhandlingar. Tack
vare en anordning af vice-bibliotekarien vid Universitetsbiblio-
teket, doktor V. Vasenius, komma nämligen härefler öfverblifna
exemplar af de afhandlingar, som hitsändts i och fördelning bland
Universitetets tjänstemän, att öfverlemnas till respektive veten-
skapliga samfund; och hade en sändning allaredan anländt hit
till detta möte.

Till medlem af Sällskapet föreslogs herr konsul K. Stock-
man (af herrar v. Pfaler och Palmen) samt student S. Frosterus
(af herrar Elfving och Reuter).

Digitized by

Google

Anteckningar om Finlands Nostochaceae
heterocysteae

af
Fredr. Elfving.

Med ledning af Bornet & Flahaults utmärkta bearbetning af
denna alggrupp »Revision des Nostacacées hétérocystées> införd i
Annales des scienees naturelies Ser. VII Botanique T. 3, 4, 5 och
7 (1886—88) har jag genomgått Finska museets hithörande sam-
lingar. De utgöras till största delen af i kaliumaeetat-lösning för-
varade algprof, mestadels insamlade af icke-algologer under ex-
kursioner i olika delar af landet; vidare af på papper upplagda
alger, preparerade af några yngre botanister och af mig själf samt
slutligen af åtskilliga torkade, sedan gammalt bland lafvarna in-
ordnade exemplar af Sirosiphon-avldide former. De till den första
kategorien hörande profven hafva icke alltid kunnat med säkerhet
bestämmas, beroende dels på att exemplaren insamlats i olämplig
utvecklingsgrad, dels på de förändringar de i konserveringsvät-
skan undergått; för blåalger är den nämda lösningen icke lika
fördelaktig som för många afdelningar bland grönalgerna.

En del former hafva benäget granskats af herr professor Ch.
Flahault i Montpellier, och ber jag att till honom få sända min
uppriktiga tacksägelse härför.

Resultatet är att vi för den finska floran för närvarande
kunna anteckna 39 arter. Till jämförelse må nämnas att Bornet
och Flahault för hela Europa upptaga 142 arter, af dem 30 ma-
rina eller thermala eller utprägladt sydliga. Den för vårt land
anförda siffran torde sålunda i betraktande af arternas geografiska
utbredning för öfrigt komma att ökas med ett eller par tiotal, knap-
past mer efter den följda artbegränsningen, så snart inom landets

Digitized by

Google

Fredr. Mfving, Anteckn. om Finlands Nostochacese heterocysteae. 55

södra delar dessa alger blifvit föremål för noggrannt studium.
Från vårt floraområdes norra och i detta afseende fattiga pro-
vinser torde inga mer betydande tillägg vara att emotse efter de
skördar våra botanister därifrån hemfört under de senaste de-
cennierna.

Af förteckningen framgår omedelbart att några arter äro
utbredda inom hela området, att andra åter blifvit alldeles lokalt
anträffade. För de allra flesta af det senare slaget skola helt sä-
kert framtida samlare kunna utvidga gränserna, en uppgift så
mycket tacknämligare som flere arters nordgräns med all säker-
het infaller inom våra breddgrader.

Då jag anslutit mig till de nämda franske författarne har
jag här nedan utelemnat alla auktorscitat.

Trib. Rivulariaceae.

Calothrix parietina. Al: Eckerö ad saxa in mari (H. Lind-
berg). Ab: Pargas, Ersby, ad rupes calcareas (F. E.). N: Hel-
singfors, ad scopulos marinos (F. E.). Lk: Lupukkapää et Sokus-
tama, ad rupes irroratas (Hult & Rosberg). Le: ad Tschaimo
et Toskalsjahta, in scrobiculis aqua pluviali repletis (J. Linden).

Dichothrix Orsiniana. Ks: Selkäjoki; Astervajoki; Kitkajoki;
(K. E. Him). Lkem: Pälkinäoja (Hult & Rosberg); Muonionjoki,
Pyssykorva (J. Linden). Im: Lujaur urt (A. O. Kihlman). Lv: Ka-
menka (A. O. Kihlman). Lt: Subovi (V. T. Brotherus). Le: Tos-
keljaur (J. Linden).

Haec forma, in parte territorii boreali non raro obvia, ulte-
rius in natura investiganda est.

B. gTpsophila. Al: Eckerö, saxicola in subsalsis (H. Lind-
berg). Sine loco speciali ex Alandia in H. M. F. adest, a E. Ny-
länder lecta.

D. compacta. Ab: Sagu, Sandö (F. E.). Ks: Honkaoja (K. E.
Him). Le: Melajärvi (J. Linden).

Rivularia minntola. Kk: Vartijoki (K. E. Him).

R. Biasolettiana. Ab: Pargas, Kirjala ad terram littoris in-
terdum inundatam (F. E.). N: Helsingfors, locis similibus (W. Ny-
länder; F. E.).

R. atnu N: Helsingfors, in Fuco vesiculoso (W. Nyländer).

Digitized by

Google

56 Fredr, Elfving, Anteckningar om Finlands

Eiynlaria nitida. N: HelsiDgfors, saxicola in mari (F. E.).

OloBotriohia pisnm. Al: Greta, Bolstaholm (O. Bergroth).

GL lalina. Äb: Korpo, in sinu Långvik ad Bemby (F. E.).

Gl. natans. Ab: Hirvensalo prope Åbo (F. E.); Pargas, Ersby
(F. E.). Sb: Kuopio (R. Boldt). E locis variis usque in Lappo-
niam Rivulariacese steriles lect» sunt; verisimiliter ad hane spe-
ciem pertinent.

Trib. Sirosiphoniaceae.

Hapalosiphon pnmilns. Per totum territorium est forma hujus
speciei tenuior (crass. fil. secund. c. 7 fj) froquens ut videtur.
Forma typica minus frequens. Al: Kastelholm; Geta, multis locis,
etiam typica; Bomarsund (O. Bergroth). Åb: Ad Åbo; Nåden-
dal (typica), Nagu, Finnby (F. E.); Lojo, locis nonnullis, etiam ty-
pica (R. Boldt). N: Nurmijärvi, fere typica (K. E. Stenroos). Sia;
Rantasalmi (A. Westerlund). Tb: Jyväskylä, Köhniölampi (K. E.
Him). Sb: Kuopio (R. Boldt). Ks: Mäntyniemi, typica; Naatikka-
vaara, typica; Nuorunen (K. E. Hirn). Lkem: inter Pöstötunturi
et Nattanen, forma ad typicam accedens (Hult & Rosberg). Le
Kutjajaur (ad typicam accedens) et Munnikurkio (J. Linden). Im
Lujaur urt, Kietk-uaj; Umpjok, Liehk-varr (A. O. Kihlman). Lv
Kusomen (A. O. Kihlman). Lt: Srednij (V. F. Brotherus); Lmur
Woroninsk, ad typicam accedens; Niutskaut jaur (A. O. Kihlman).

Stigonema ocellatmn. Per totum territorium; boream versus
nullomodo rarescit. Al: Geta, locis nonnullis; Kastelholm (O. Berg-
roth). Ab: Sagu, Sandö (F. E.). Sa: Walkeala, Kannuskoski (P.
Thuneberg); Rantasalmi (A. Westerlund). Sb: Kuopio (R. Boldt).
Ks: Naatikkavaara et Nuorunen (K. E. Hirn); in Mäntytunturi for-
mam terrestrem (conf. Bornet & Flahault nec non Rab. Alg. N. 426)
legit E. Wainio. Lkem: Luirojärvi; Sokustama; Nattanen (Hult &
Rosberg). Im: Lujaur urt, Kietk-uaj; Umptek; Umpjok, Liehk-
varr et Haarakoski (A. O. Kihlman); Chibinä (V. F. Brotherus).
Lv: Tshavanga (A. O. Kihlman). Le: Munnikurkio; Tschertti, in
caeumine montis (J. Linden). Lt: Vaido-guba (V. F. Brotherus).
Lp: Orloff, pluribus locis (A. O. Kihlman).

Stig. panniforme. Per totum territorium. Ab: Ad Skogs-
böle in Kimito formam tenuem ramis 10—12 fi crassis, legi ipse;

Digitized by

Google

Nostochace» heterocystese. 57

VihU (W. Nyländer). N: Helsingfors (W. Nyländer); Högland (M.
Brenner). St: Kallfjärd (A. J. Malmgren). Ta: HoUola, Hammo
(J. P. Norrlin). Kl: Kirjavalahti (J. P. Norrlin); Pölsövaara (F. E.)»
Walamo (W. Nyländer). Kol: Nikola (F. E.). Tb: Rautalampi
(R Boldt). Sb: Kuopio (R. Boldt). Kb: Nurmes, Riihivaara (E.
Wainio). Ok: Kuhmo, Lammaajärvi (E. Wainio); Kianta, Kylmä-
järvi et Lehtovaara (E. Wainio). Ks: livaara et Näränkävaara
(E. Wainio). Lkem: Kätkesuanto, locis duobus (J. P. Norrlin).
Le: Kaaresuanto (J. P. Norrlin).

Stigonema miimtom. Per totum territorium. Ab: Pargas,
Kirjala; Sagu, Sandö (F. E.). N: Helsingfors (W. Nyländer); Hög-
land (E. Nyländer, M. Brenner). St: Messuby (P. A. Karsten).
Sa: Ny slott, corticola (O. Carlenius). Kb: Kynsisaari; Nunnes,
Riihivaara (E. Wainio). Ok: Kuhmo, Lammasjärvi; Kianta, Kyl-
majärvi (E. Wainio). Ks: livaara (E. Wainio). Lkem: Kittilä,
Välivaara; Muonio, Kätkesuanto, Pahtarinne (J. P. Norrlin); Pys-
tötunturi, Lupukkapää (Hult & Rosberg). Im: Liyaur urt (A. O.
Kihlman). Le: Toskayahta; Munnikurkio (J. Linden); Enontekis,
Pietsovaara (J. P. Norrlin). Li: Paatsjoki (E. Nyländer). Lt: Su-
bovi (V. F. Brotherus).

St. tnrfaoeoxiL Tb: Luhanka, Lapinsaari (E. Wainio). Ks:
livara (E. Wainio). Lkem: Kätkesuanto, Pahtarinne (J. P. Norr-
lin); Lupukkapää (Hult & Rosberg). Im: Umptek, Kuahva tschorr
(A O. Kihlman). Lmtir: Warsina (N. I. Fellman). Le: Enontekis,
Pahtavaara (J. P. Norrlin).

St. mamillofiim. Per totum territorium. Äb: Pargas, Kirjala
(F.E.). iV; Högland (M. Brenner). Sa: Luumäki (F.E.). ^Z: Rus-
keala, Jananus (F. E.). Sb: Kuopio (R. Boldt). Lkem: Sokustama;
Pälkkimäoja (Hult & Rosberg). Lv: Tshavanga (A. O. Kihlman).
Lt: Subovi (V. F. Brotherus).

Verisimiliter quoque St informe in territorio nostro viget
ut e speciminibus non rite evolutis, quaD e variis locis adsunt,
judicare licet Ulterius inquirendum!

Trib. Scytonemaceae.

Soytonema omoinnatom. Al: Finström, Godby (K. E. Him).
Åb: Pargas, Mustfinn (F. E.). Sb: Kuopio (R. Boldt).

Digitized by

Google

58 Fredr, Elfving, Anteckningar om Finlands

Soytonema ooellatnm. Ab: Vihti (W. Nyländer). Ok: Kuhmo,
Lammasjärvi (E. Wainio).

Se. Hofmanni Ab: Kimito, Norrsundvik (F. E.). N: Helsing-
fors, in tepidariis horti bolanici (F. E.).

8c. fi^nratom. Per totura territorium. Ab: Pargas, Kirjala
et Piukala; Sagu, Sandö (F.E.). Sb: Kuopio (R.Boldt). Ks: Nuo-
runen (K. E. Hirn). Lkem: Luirojärvi, Anterijoki (Hult & Rosberg).
Im: Lujaur urt, locis duobus; Umptek; Umpjok, Liehk-varr (A. O.
Kihlman). Lv: Tshavanga (A. O. Kihlman). Lt: Vaido-guba (V.
F. Brotherus). Le: Munnikurkio (J. Linden).

Se. myocbroiis. Ut praecedens. Al: Geta, Finnö (O. Berg-
roth); Eckerö (H. Lindberg). Ab: Pargas, Skräbböle (F. E.). Kl:
Kirjavalahli (A. Kullhem). Kon: Walkiamäki (J. P. Norrlin). Ks:
Paanajärvi (E. Wainio). Lkem: Sokustama (Hult & Rosberg).
Im: Chibinä (V. F. Brotherus). — Gonidia lichenis Oonionema
velutinum (Ach.) haec Seytonemae species pra^bet.

Tolypothnx diitorta. Ab: Åbo (F. E.).

T. lanata. Al: Geta, pluribus locis (O. Bergroth). Ab: Par-
gas, Piukala; Åbo, Hirvensalo (F. E.); Lojo, pluribus locis (R. Boldt).
N: Nurmijärvi (K. E. Stenroos). Ta: Tiirismaa (E. Wainio). Kon:
Tiudie (A. O. Kihlman).

T. tennis. Ubiqe frequens videtur. Al: Eckerö (F. E.). Ab:
Pargas, Simonby (F. E.); Lojo, locis permultis (R. Boldt). N: Hel-
singfors (F. E.). Sa: Rantasalmi, locis nonnullis (A. Westerlund).
Ka: Wiborg (F. E.). Sb: Kuopio (R. Boldt). Ks: Taivalkoski;
Ontonvaara; Hännilä; Niskavaara; Tavajärvi; Naatikkavaara; Leu-
kosenjoki; Aittolampi (K. E. Hirn). Lkem: Kittilä, Jokela (J. Sand-
man); Luirojoki; Luirojärvi; Sokustama (Hult & Rosberg); Muo-
nionjoki, Pyssykorva (J. Linden). Im: Lujaur urt, Kuelhejaur
(A. O. Kihlman). Lv: Tshavanga (A. O. Kihlman). Lp: Orloff
(A. O. Kihlman). Lt: Tshipnavolok (V. F. Brotherus). Le: Ska-
tjajaur; Kutjajaur; Lätaseno; Pahtasaari (J. Linden).

Trib. Nostoceae.

Hostoo linekia. Ab: Åbo (F. E.).

N. mnscornm. Ab: Pargas, Simonby (F. E.).

N. eommnne. Per totum territorium. Ab: Pargas, Skräbböle

Digitized by

Google

Nostochaceae heterocysteae. 59

(F. O. Arrhenius). N: Helsingfors (W. Nyländer). Kl: Pälkjärvi,
Anoniemi (F. E). Kon: Kendjärvi (Th. Simming). Lmur: Olenji
(N. L FeUman). ^ '

Nostoc ocernlenm. Äb: Åbo (F. E). N: Nurmijärvi (K. E.
Stenroos).

H. yerracosum. Ks: Mäntyjoki; Malinajoki (K. E. Hirn).

N. pmniforme. Al: Geta (F. E.). Äb: Lojo, Hormajärvi (R.
Boldt).

H. Zetterrtedtii. Äb: Åbo, Littois (F. E.).

Anabeena floi aqnsd. Per toturn territorium. N: Helsingfors,
in aqua dulci et submarina (K. M. Levander, K. E. Hirn, F. E.).
Ik: Terijoki (A. Thesleff). Sa: Rantasalmi (A. Westerlund). Sb:
Kuopio (R. Boldt). Im: Lujaur urt (A. O. Kihlman).

A. insequalis. Trichomatibus 3 fi crassis, vaginis non visi-
bilibus; articulis sphserico-quadralis; heterocystis oblongis, articulis
parum crassioribus; sporis ab heterocysta remotis, singulis vel
ad 5 eatenatis, cylindricis, apicibus rotundato-truncatis, 7 fi cras-
sis, 18—23 /* longis, episporio laevi luteolo.

Inter museos in palude parvo ad Srednij (Lt) legit V. F.
Brotherus.

A. catennla. Ks: Hännilä, Lehtolampi (K. E. Hirn).

A. oscillarioides. Per totum territorium. Äb: Åbo; Pargas,
Piukala (F. E.). N: Nurmijärvi (K. E. Stenroos). Sb: Kuopio (R.
Boldt). Kon: Unitsa (A. O. Kihlman). Lv: Varsuga (A. O. Kihlman).

A. torulosa. Äb: Pargas, Kirjala (F. E.). N: Helsingfors
(F. E.).

Aphanizomenon flos aqnee. Äb: Merimasku (P. A. Karsten);
Åbo, frequens in aqua submarina totius archipelagi. N: Helsing-
fors, in aqua dulci et submarina (K. M. Levander, K. E. Him, F. E.).

Hodnlaria spnmigena /^ litorea. N: Helsingfors (W. Nylän-
der, F. E.). — Ad Subovi (Lt) specimina sterilia (diam. 11— 13 /i)
adhuc forsan pertinentia legit V. F. Brotherus.

CylindrosperiDniii majus. Lv: Tshavanga; Varsuga (A. O.
Kihlman).

Anlosira läxa. Äb: Lojo, Humpila (R. Boldt).

Digitized by

Google

Mötet den 2 mars 1895.

De på de tvenne senaste mötena föreslagna nya medlem-
marna invaldes med acklamation.

Herr Professor J. Sahlberg meddelade, att Sällskapets leda-
mot, Pastor H. D. J. Wallengren i Sverige i slutet af senaste år,
nämligen allaredan den 25 oktober 1894, aflidit. Pastor Wallen-
gren var en bekant lepidopterolog och hade utgifvit flere bety-
dande arbeten i sin vetenskap. Ordföranden påminte om att den
aflidne äfven publicerat ett högst anmärkningsvärdt ehuru i all-
mänhet föga beaktadt ornitologiskt arbete >Die Briitzzonen der
Vögel innerhalb Skandinavien >.

Från Naturforscher-Verein zu Riga hade ankommit en in-
bjudning till Sällskapet att deltaga i firandet af denna förenings
femtioårsfest den 8 instundande april, och uppdrogs åt ordföran-
den och sekreteraren att ombesörja svar å denna skrifvelse.

Af trycket hade utkommit Åcta V. ni, innehållande Hj. Hyelts
Conspectus fiorce fennicce, nämligen slutet af monokotyledonerna
från och med Carices distigmaticce. Priset för denna volym be-
stämdes till 2 mk.

Herr professor J. Sahlberg förevisade en till ordningen
Trichoptera hörande, ny insekt-art, Äsynarchus productus, som
han senaste sommar i slutet af juni funnit i tvenne exemplar
nära Mandojärvi i Utsjoki lappmark. Arten var bestämd af den
skotske entomologen Kenneth J. Morton, som jämväl insändt
en utförlig, på engelska språket afTattad beskrifning öfver den nya
arten. Beskrifningen jämte tvenne därtill hörande teckningar
skulle intagas i Sällskapets Meddelanden.

Digitized by

Google

Mötet den 2 mars 1895. 61

Beslöts att oaktadt de starkt i anspråk tagna tillgångarna
enligt gammal praxis anslå stipendier för naturalhistoriska resor
inom landet att ansökas inom mars månad.

Sedan senaste möte hade till de botaniska samlingarna in-
flutit följande gåfvor: 18 kärlväxter från Kimito, däribland Poa
hulbosa, samt nya för Åbo-trakten: Carex capillaris, C. Btixbau-
mii, Veronica anagallis^ Potamogeton crispus af stud. P. Hj. Olsson.
Alopecurus geniculatus X nigricans och en form af Carex echi-
nata från Wasa af dr W. Laurén. 2 former af ek från Wiborgs-
trakten af stud. A. Thesleff. 2 nummer frön af mag. R. Herlin.

Mötet den 6 april 1895.

Föredrogs sex inom utsatt tid till Sällskapet inlemnade an-
sökningar om reseunderstöd instundande sommar. Tryeknings-
komitén, som förberedt ärendet, hade framhållit att enligt skatt-
mästarens meddelanden en mindre balans möjligen vore att vid
årets slut emotse på grund af de förestående, ovanligt stora tryck-
ningsutgifterna, men då ett jämförelsevis stort antal ansökningar,
delvis af synnerligen meriterade personer, inlemnats, hade komi-
tén dock ansett att några reseunderstöd borde utdelas. Och för-
enade sig Sällskapet efter en kortare diskussion om det förslag
komitén i sådant afseende uppgjort, hvadan tilldelades

Herr magister H. Lindberg 300 mark för fortsättning af
hans senaste sommar påbörjade undersökning af Karelska näsets
vegetation;

Herr magister A. Boman 150 mark till kompletterande af
hans entomologiska undersökningar i Kivinebb socken;

Herr student V. Borg 150 mark för floristiska och växttopo-
grafiska undersökningar i Längelmäki och kringliggande socknar;

Herr student K. E. Him 100 mark för algologiska studier
på Åland.

Till publikation anmäldes M. Brenner: Spridda bidrag till
kännedom af Finlands Hieracium-former IV. Nyländska Hie-
rada jämte former frän Lojo-trakten,

Digitized by

Google

62 Möt«t den G april 1895.

Herr doktor V. F. Brotherus förevisade en för vetenska-
pen ny mossart, Bryum leptocercis Philib., som redan den 7 juli
1885 tagits af herr J. O. Bomansson på Åland, Saltviks socken,
på Liby berg. Därjämte inlemnades till biblioteket Revue bryo-
logique 1894, n. 6, hvarest denna art finnes utförligt beskrifven
af den franska bryologen Philibert.

Föredrogs
Anteckningar om finska Henroptera af O. M. Beuter.

Sedan jag i Acta Soe. pro F. et Fl. Fenn. IX, N:o 8 (1894)
publicerade en uppsats öfver Finlands Neuroptera, har jag af den
kände neuropterologen R. Mc Lachlan emottagit ett litet med-
delande, offentliggjordt mot slutet af 1893. Min uppfattning af en
af våra Chrysopce har härigenom förändrats, och ber jag att med
några ord få beröra åsyftade art. Därjämte må beträffande en
del andra arter meddelas några tillägg till fyndortsuppgifterna i
ofvan anförda afhandling, antecknade efter material, som fiirst
senare kommit mig till hända.

Ghrysopa Walkeri Brauer et Mc Lachl, Träns. Ent. Soc.
London 1893, P. III (september) p. 229.

Denna art har jag i Neuropt. fenn. p. 18 efter två exemplar
från Karelen, hvilka blifvit af Mc Lachlan återsända under namn
af Chr, Walkeri Brauer, beskrifvit såsom en varietet af Chr. perla
L., for hvilken varietet jag bibehöll namnet WaUceri. Då min af-
handling den 8 april 1 893 föredrogs för Soc. F. et Fl. Fenn., hade
ännu ingen beskrifning öfver Chr, Walkeri publicerats. Arten
beskrefs först i september 1893 af Mc Lachlan på ofvan anfördt
ställe. Jag finner nu att Mc Lachlan, som sett talrika exem-
plar, fortfarande anser den utgöra ett godt specics och skall där-
för här nedan angifva dess väsentligaste karaktärer. Den lik-
nar, såsom redan framhållits, i hög grad Chr. perla, men grund-
färgen är renare grön och skimret på vingarna likaså rent grönt,
icke blågrönt. Hufvudet har följande svarta teckningar: På hvar-
dera sidan af hjässan invid ögat en mer eller mindre trekantig
fläck, hvilka fläckar förbindas genom en fin bakåt bågböjd tvär-
linie; vid dennas midt ligga två, ofta sammanflytande runda fläc-
kar; den X-formiga fläckens bakre skänklar räcka icke fram till

Digitized by

Google

Mötet den 6 april 1895. 63

dessa fläckar och bilda sålunda icke, såsom hos Chr. perla, en
sluten ring, hvaremot de främre, likasom hos denna, utbreda sig
äfven på yttre sidan om antennbasen; på hvardera kinden och
på ömse sidor om clypeus en oval fläck. Andra antennleden
svart Palper svarta med ljusa ledfogningar. Pronotum på ömse
sidor med ett bredt svart längdband. Meso- och metanotum på
sidorna, bröstet i midten, höfterna och större delen af abdomen
svarta. Från Chr. intima Mc Lachl. afviker den genom svart-
kantad hjässa och genom de vid midten af den svarta randen
tätt sammanstötande svarta fläckarna.

Såsom fyndorter för arten anför Mc Lachlan Ungern och
Frankrike (Pyrén^s orientales). Brauer, som först gifvit arten
dess namn, dock utan att beskrifva den, uppger den vara funnen
äfven i Turkiet och på Altai. De två karelska exemplaren, hvilka
fullkomligt öf verensstämma med Mc Lachlans beskrifning, äro
funna af J. J. Chydenius.

Chr. ventralis Curt. Jaakkima (S.).

Chr. vittata Wesm. Jaakkima (S.).

SiByra fnscata F. Parikkala, Jaakima, lisalmi (S.)

Psectra diptera Burm. Yläne (S.).

Mioromiis aphidivoms Schr. Teisko (S.).

M. paganns L. Jaakkima (S.).

Megalomns hirtas L. Teisko (S.)

Brepanopteryx phalsenoides L. Teisko (S.))

Hemerobins nitidoliis Fabr. Yläne; Jyväskylä; Kuru; Jaak-
kima; Parikkala (S.).

H. atrifrons M'L. Karislojo; Teisko; Kuru; Jaakkima; Kuu-
samo (S.).

H. orotypas Wallengr. Karislojo; Teisko; Kuru (S.).

H. marginatas Sleph. Kirjavalaks (S.)

H. conoinnns var. i-fasciatns Reut. Kuusamo (S.). - Fun-
nen af J. A. Palmen i Kärnthen.

Raphidia ophiopBis L. Jaakkima (S.).

E. xanthostigma Schumm. Jaakkima (S.).

Aleuropteryx lutea Wallengr. Pag. 13, 33 bör utgå citatet:
Löw, 81, 1, T. I, f. 13—15. Professor Klapälek har nämligen
i Ent. Monthl. Mag. XXX, p. 121 (juni 1894) uppvisat att Löws
i. lutea är en h-ån Wallengrens skild art Jag har jämfört

Digitized by

Google

64 Mötet den 6 april 1895.

våra exemplar med Klapåleks beskrifningar och funnit dem, så-
som antagligt var, tillhöra den Wallengrenska arten. Bcskrifnin-
gen pag. 32 bör lyda: Hela kroppen täckt af ett hvitt mjöllikt
sekret. Antenner och ben gulaktiga eller brungula, antennerna
mörkare mot spetsen, 23 — 5o-ledade, andra basalleden utan tand-
likt utsprång på undre sidan. Den yttre tvärnerven i area discoi-
dalis löper med öfre änden litet före nerven i area radialis och
mynnar med undre änden i öfre grenen af andra cubitalgaflfeln,
ett godt stycke Irån dess ursprung. Den yttre tvärnerven mellan
cubitus och första postcostan utgår från cubiti stam i nästan rät
linie med disktällets inre tvärnerv. Bakvingar nästan lika stora
som framvingarna. Tibier nästan cylindriska. Pråm v. 1. 2.8 — 3 mm.
Coniopteryx laotea Wesm. Af denna art, som hittills sak-
nats i finska samlingar, fann jag senaste sommar ett exemplar
på en granhäck på Lofsdal i Pargas.

Herr professor E. E. Sund vik hade insändt ett skriftligt
meddelande Om en-harts (kåda) och dess föregifna förekomst i
myromas stackar, hvari utlades grundlösheten af det sedan äldre
tider gängse och ännu i literaturen förekommando påståendet att
enen afsöndrar kåda, hvilken af myror uppsamlas, samt uppvisa-
des att den i myrstackar förekommande kådan härstammar från
tall och gran.

Äfvenledes föredrogs ett meddelande

Hnmloma (Bombus) prodnoera vax i likhet med honingsbiet

af E. E. Sundvik,
De skilda cellerna i humlornas bon bestå, som bekant, af
cellulosa, i likhet med getingarnas. De ligga emellertid hos hum-
lorna fria, blott i sin nedra del löst sammanfogade förmedelst ett
kitt, bestående af vax, sammanknådadt med en oändlig mängd
pollenkorn. Genom behandling med alkohol-eter löses vaxet och
cellerna frigöras. Vid afdunstning af den från pollenet affiltrerade
vaxlösningen, erhålles vaxet som en orangegul, starkt klibbig massa,
af lösare konsistens än bivaxet, hvilket det annars i allt yttre lik-
nsu*. Dock visar den kemiska undersökningen, att dess samman-
sättning väsentligen skiljer sig från bivaxets. Den erhållna kvanti-
teten har dock varit otilbäcklig för bestämmande af vaxets natur.

Digitized by

Google

Mötet den 6 april 1895. 65

Mängden af detta kitt är emellertid alltför stor för att detta
skulle kunna antagas fungera blott som sammanfogningsmateriaL
Däremot strida bestämdt följande omständigheter:

l:o. Vax-poUen-massan fyller icke blott mellanrummen mel-
lan cellernas baser, utan finnes hopad i massor äfven under fog-
ningama och själfva cellerna;

2:o. Naturen känner icke till ett sådant slöseri, att en
djurarts buf^udsakliga kväfvehaltiga näringsämne skulle i sådan
mängd användas för sekundära ändamål, hvarest både den orga-
niska och oorganiska naturen rikligen är försedd med i högre
grad användbara, fint fördelade ämnen (ceUulosa, lera, sand m. m.).

3:o. Denna massa, sålunda ock undre sidan af cellkakan,
är icke oåtkomlig, tvärtom genom ett mellanrum skild ficån mar-
ken, resp. den plats, hvarpå boet blifvit uppfördt.

I själfva verket finner man att vid den tid, då de unga hum-
lorna blifva nästan flygfärdiga, de i mängd uppehålla sig i detta,
under cellerna befintliga rum, och att de af vax-poUen-massan
intaga sina måltider.

Denna massa är sålunda ett magasineradt, fosfor- och kväfve-
haltigt näringsämne, och vaxets, i jämförelse med bivaxets, lösare
och mera klibbiga beskaffenhet möjliggör dess användning för
delta ändamål. Pollen kan på detta sätt i stor mängd uppbeva-
ras for fi^mtida behof

Hvarken den mig tillgängliga literaturen eller entomologerna
härstädes hafva kunnat lemna mig upplysning angående vaxpro-
duktionen hos humleslägtet. Det synes som om denna hittils und-
gått uppmärksamheten, åtminstone icke i sin fulla vidd senterats.

Då jag har ett skildt intresse att närmare studera samman-
sättningen af detta humlevax, vore jag tacksam, om hvar och en,
som intresserar sig för saken, ville insamla boeri af humlor, låta
dem torka på ett luftigt ställe och i höst ställa dem till mitt för-
fogande. Vaktmästaren på fysiologiskt-kemiska och farmaceuti-
ska laboratoriet emottager för min räkning sådana. Dock vore
det af vigt, att blott under liknande förhållanden lefvande hum-
lors bon blefve sammanförda, då enligt all sannolikhet olika slags
insekter af detta slägte producera olika slag af vax. Uppgift om
platsen för boet (om i ihåligt träd, om på marken, om i jorden
under trärötter etc.) torde därför bifogas.

Digitized by

Google

66 Mötet den 6 april 1895.

Det af mig undersökta vaxet härstammade från bon, tagna
ur ett ihåligt träd.

Herr professor Th. Saelan förevisade åtskilUga exemplar af
olika Dro^ero-former och lemnade därom följande meddelande:

Under en vistelse i Karis socken senaste sommar anträffade
jag å ett litet kärr invid Svartån ej långt från Billnäs bruk och
den s. k. Liandsbron alla våra tre Dro^era-arter växande tillsam-
mans på ett inskränkt område. Särskildt förekommo Dr, Umgi-
folia och intermedia mycket talrikt på de mellersta, dyigare de-
larna af kärret, medan Dr. rotundifolia hufvudsakligen höll sig
mot kanten af detsamma, växande bland Sphagnum och andra
mossor, och ej var så talrikt representerad som de bägge före-
gående arterna Bland dessa typformer funnos spridda mellan-
former i fåtaliga exemplar, dels mellan Dr, longifolia och inter-
media dels mellan Dr, longifolia och rotundifolia^ hvilka till blad
och stjälk stå så midt emellan hufvudformerna, att de, enligt mitt
förmenande, med stor sannolikhet utgöra hybrider mellan dessa
i>ro«era-arter.

Å ett annat betydligt större, men delvis utdikadt kärr nära
till Dönsby i samma socken, där Dr, longifolia och Dr, rotundi-
folia växte blandade tillsammans, men där Dr. intermedia fiill-
komligt saknades, påträffades af mig två exemplar, som till blad-
formen stå midt emellan de bägge förra Dro^aro-arterna och
hvilka enligt all sannolikhet utgöra hybrider mellan dem. Då
jag ännu icke varit i tillfälle att undersöka pollenkomens beskaf-
fenhet, vågar jag ej uttala mig bestämdare härom. Det vore
emellertid af stort intresse, att våra botanister ville ge akt på så-
dana mellanformer, där Dro^era-artema växa tillsammans, äfven-
som observera möjliga varianter, där de växa ensamma.

I anledning af detta meddelande förevisade herr dr Kihlman
tvenne stånd af Drosera longifolia var. rotundata Norrl, tagna
af föredragaren vid Voroninsk i Ryska Lappmarken, växande bland
Dr. rotundifolia och Dr. longifolia; de ansågos af föredragaren
böra uppfattas som bastarder mellan de nämda arterna. Om
denna form erinra stundom rätt mycket unga eller svagt utvecklade
(sterila) individ af Dr, longifolia, medan däremot var. obovata i

Digitized by

Google

Mötet den 6 apnl 1B95. 67

allmäDhet är lätt skild genom bladskifvans större längd och det
mer utdragna, uppåtriktade bladskaftet. Om fruktbarheten hos de
förevisade, sparsamt blommande individerna, var intet bekant.

Vidare förevisade herr S sel an en form af Oaleopsis ver si-
cöhr Curt. med helt och hållet purpurröda kronor, som han på-
träffat senaste höst i ett enda exemplar vid en gångstig i träd-
gården vid villan Arkadia invid Helsingfors. Exemplaret öfverens-
stämde i alla andra afseenden utom kronans färg med hufvud-
formen.

Herr student P. Hj. Olsson yttrade: Af de mossor jag se-
naste sommar insamlade i Nagu socken hafva tillsvidare endast
en del blifvit undersökta, men då bland dessa finnas fiere an-
märkningsvärda arter, ber jag att få forevisa dem för Sällskapet.
Å en ängsbacke vid Högsar gård fann jag den 8 oktober en
mossa, bvilken vid undersökning af Kassör J. O. Bomansson be-
funnits vara en för finska flora-området ny art, Scapania resupi-
nata (L.) Dum. — Vid Högsar äro for öfrigt anträffade följande
för Åbo naturalhistoriska provins ej förut anmärkta mossor: Aplo-
eia lanceolata (Weiss., Schrad.) Dum., Chandonanthus setiformis
(Ehrh.) Lindb., Sphagnum Oirgensohni (Russ.) var. stachyodes
Russ., Sph. riparium Angstr., Amhlystegium hadium (Hrtm.) Lindb.,
Å. rimdare (Sw.) Lindb., Hypnum Swartzii Turn. och Fontinalis
kypnoides (Hrtm.). Vid Kirjais i Nagu är funnen Diplophyllum
ovatum (Hook.), förut anträffad endast på Åland. Vid Nagu kyrk-
backe anträffades Eadula Lindenbergiana Gottsch., förut tagen i
Kl, Ta och Al. — Till samlingarna ber jag att få inlämna om-
kring 40 art^ mossor tagna i Nagu.

Herr magister K. E. Stenroos foredrog
Om Abramis Lenckartii och Blicoopsis erythrophtalmoides.

För omkring två år sedan hade jag äran att förevisa ett
exemplar af den sällsynta fiskhybriden Abramis Leuckartiij hvil-
ket jag erhållit från Normijärvi sjö i socknen af samma namn.
Under senare tid hade därstädes iakttagits flera exemplar af denna
fisk, ehuru endast det enda af mig då förevisade exemplaret blif-

Digitized by

Google

G8 Mötet den 6 april 1895.

vit tillvarataget. Nu ber jag att få förevisa ett annat fullkomligt
liknande exemplar som fångades våren därpå i samma sjö.

I sammanhang med det då förevisade fyndet vågade jag ut-
tala den förmodan, att äfven en annan som bastard ansedd form,
nämligen den mellan mört och björkna, möjligen vid noggran-
nare undersökning skulle kunna anträffas i våra insjöar, och jag
var nästan öfvertygad om, att en sådan skulle upptäckas i Nur-
mijärvi sjö, där så många Cyprinid-arter samtidigt leka. Denna
min önskan har dock ej gått i fullbordan. Däremot har jag fun-
nit en tredje form, Bliccopsis erythrophtalmoides Jäckel, bastard
mellan sarv och björkna, i talrika exemplar, af hvilka jag nu har
fem att förevisa. Till färg, yttre form samt öfriga kännetecken
äro de alla sinsemellan öfverensstämmande. Denna fisk liknar
hybriden mellan mört och braxen, men har mycket högre kropps-
form och större Qäll. Vidare finnes vid gränsen mellan hufvudet
och ryggen en tydlig intryckning, bröstet är mera afrundadt och
analvinkeln är skarpare. Alltså påminner denna till kroppsfor-
men mera om björknan, då mörtbraxnen åter mera påminner om
mörten.

Att denna fiskform är en hybrid mellan Abramis björkna
och Leusiscus erythropihalmus, framgår af jämförelsen med de
båda arterna. Till färgeu liknar den en blek sarv med ljusröda
eller gulaktiga fenor och ögon, men skiljer sig dock vid första
ögonkastet från denna genom kroppsformen och analfenans längd,
hvilka mera påminna om björknan. Kroppshöjdens förhållande
till längden är midt emellan densamma hos björknan och sarven.
Fjällens antal i sidolinien hos de skilda exemplaren varierade
mellan 42 och 44, — det största af dem hade dock ända till 47
— samt fjällradernas antal ofvan sidolinien från 8 till 10 och nedan-
om denna från 5 till 6. Hos björknan äro motsvarande tal 45—48
fjäll i sidolinien, 9—10 rader ofvan och 5 — 6 nedanom denna,
och hos sarven 40 — 42 Qäll samt 7 — 8 rader ofvan och 3 — i ne-
danom sidolinien. Analfenans strålar varierade fi*ån 18 till 20 hos
bastarden; björknan har 24—26 och sarven endast 13-15 strå-
lar, alltså ganska stora differenser. En egenhet hos denna ba-
stard är vidare att buken mellan bukfenorna och analfenan är
skarpt kölad och att fjällen icke gå öfver denna, samt att ryg-
gen är mera afrundad. Hvad svalgtänderna vidkommer, likna de

Digitized by

Google

Mötet den 6 april 1895. 69

mycket dem hos sarven. De sitta i tvenne rader, och den inre
raden består vanligen af blott 2, sällan 3 tänder. De äro i yttre
kanten starkt tandade, i spetsen mer eller mindre tydligen hakfor-
migt böjda. Af fyra exemplar, som jag undersökte, hade tre blott
två små tänder i den inre raden, ett hade tre.

Denna bastard, som först upptäcktes af Jäckel och beskrefs
i Abhandlungen des Zool.-mineralogischen Vereins in Regensburg
1864 har anträflats i Tyskland och Holland, men har ännu icke
blifrit iakttagen inom den Skandinaviska norden. I sitt arbete
äandinaviens fiskar har Lilljeborg dock fäst uppmärksamheten på
denna form, då den möjligen vid noggrannare efterseende kunde
påträffas.

Herr professor F. Elfving uppläste utdrag ur ett af herr
rektor K. A. Cajander i Nystad jämte svar på frågorna rörande
kulturväxternas utbredning insändt manuskript, innehållande en
längre, intressant och sakrik historik öfver trädgårdsodlingen i
Nystad. (Se längre fram s. 72.)

Herr rektor M. Brenner förevisade tre former af Hiera-
äum pilosella L., hörande till de s. k. Eupilosellce och af honom
anträffade på Lojo-åsen å tallmo. Formerna hade af herr Bren-
ner benämnts H. gnaphalolepis, H. leucoloma och H. pseudo-Hop-
peanum.

Herr magister E. Reuter föredrog

Om ett fynd af larven till dödskalleQärilen

(Acherontia atropos L).

Af den s. k. dödskalleQärilen {Acherontia atropos L.) har väl
själftra imago anträffats i olika delar af vårt land, men dess före-
komst hos oss såsom larv eller puppa har hittills icke blifvit kon-
staterad. Man har därför äfven hyst starka tvifvelsmål huruvida
arten värkligen var att anses såsom inhemsk i vårt land och för-
modat, att de här anträffade exemplaren af fjärilen, hvilken är
känd for sin utomordentligt starka flygförmåga, hitkommit från
Ryssland eller Sverige, där larven icke sällan påträffas å potatis-
åkrar, förtärande potatisblasten. Emot nämda antagande talar

Digitized by

Google

70 Mötet den 6 april 1895.

dock det faktum, att åtmiDstone några af de i Finland anträffade
individerna utmärkt sig genom fullkomligt oskadade vingar och
absolut fullständig och osliten fjällbeklädnad, något som sällan
påträffas hos exemplar, som flugit långa sträckor eller lefvat en
längre tid; ett mig företedt, i Åbo stad fångadt exemplar, som i
början af september månad anträffats sittande å ett plank i när-
heten af en å en gårdsplan befintlig liten potatistäppa, gjorde in-
tryck af att kort förut hafva utkläkts. Redan detta tydde på att
dödskalleQärilen förekommer i Finland äfven under sina tidigare
utvecklingsstadier. Full visshet härom har ock numera vunnits,
sedan larven till densamma — redan for några år sedan — af
polyteknikern C. Jahn anträffats å ett potatisland invid Åggelby.
Den öfvergick snart till puppa och lämnade ett vackert honexem-
plar. Arten kan sålunda med fullkomlig säkerhet betraktas som
inhemsk.

Herr student A. Thesleff förevisade tre gamla intressanta
handskrifter, tillhöriga Universitetsbiblioteket, nämligen en förteck-
ning öfver Universitetets herbarium före Åbo brand, uppgjord af
professor J. M. af Tengström, vidare utförliga anteckningar af
okänd hand efter professor Brovallii och Linnsei föreläsningar, de
förra från år 1739, de senare från år 1743.

I anslutning till herr Thesleffs meddelande anförde herr dr
Kihlman att Universitetets allmänna herbarium äfven innehåller
ett antal finska växter insamlade redan i slutet af 1700-talet, de
flesta i Åbo-trakten. Detta är redan af ett visst historiskt intresse,
då, såsom kändt, grunden till det nuvarande Herbarium Musei
fennici lades först på 1840-talet och ifrågavarande exemplar så-
lunda äro ett halfsekel äldre. Af de hittils anträffade exemplaren
bära nämligen de äldsta årtalet 1793; de hafva delvis tillhört Säll-
skapets stiftare och förste ordförande, profl C. R. Sahlberg, delvis
ligga de i Herb. Bridelii. Någon etikett angifver såsom insamlare
>dominus Hellenius>, för öfriga exemplar är insamlaren okänd.

Bland de anträffade arterna, mest Carices, förtjäna nämnas
Carex montana från Åbo, sedan dess ej återfunnen och i öfrigt
känd från Finland endast genom tvenne fynd, äfven de af äldre
datum, äfvensom Carex ornithopoda, fyndorten ej angifven, men äf-
ven denna art tillhörande de största sällsyntheterna inom vår flora.

Digitized by

Google

Mötet den 6 april 1895. 71

Till de zoologiska samlingarna hade influtit följande gåfvor:

Af provisor J. SucksdoriT Lestris pomarina från Jyväskylä.
Från Högholmens djursamling invid Helsingfors Urstis arctos, en
tre månaders unge, och Mtistela martes. Åf magister Stenroos
Abramis Leuckartii och Bliccopsis erythrophtalmus från Nurmi-
järvi, den senare ny för faunan.

Af med. kand. L. Ringbom omkring 100 arter insekter, mest
Lepidoptera, från Fagervik; af vaktmästarebiträdet Holmström om-
kring 100 igärilar från Helsingfors; af fröken E. Elmgren några
hundra insekter af särskilda ordningar från Keuru; af fröken V.
Lagerborg en sällsynt fjäril från Kymmene; af magister K. E. Sten-
roos omkring 200 insekter från Ryska Karelen; af prof J. Sahl-
berg 50 arter fjärilar från Inari Lappmark och norra Österbotten,
dåraf fem för finska samlingen nya, tre arter af vecklaresläktet
Terasj däraf två för samlingen nya, från trakten af Helsingfors,
äfvensom 180 arter skalbaggar af familjerna Cicindelidw — Staphy-
Unidce från Inari Lappmark, däraf tre för faunan och finska sam-
lingen nya, samt 12 arter skalbaggs-larver, förvarade i sprit.

Af prof. J. R. Sahlberg 14 arter Collembolaf däraf en för ve-
tenskapen ny, AchonUus Sahlbergii Reut., och två Psocider bland
hvilka Leptella fusciceps Reut., från Lappland; af mag. E. Sten-
roos 22 arter CoMemftoia från Ryska Karelen; af prof. O. M. Reuter
30 arter Collembola från Österbotten, 10 uppstuckna och 17 i sprit
forvarade arter Fsocidce från Pargas, 4 uppstuckna och 6 i sprit
förvarade psocid-arter från Piikkis samt två neuropterer från Par-
gas, den ena {Caniopteryx lactea Wesm.) ny för samlingen.

Ull nya medlemmar föreslogos af herr Elfving herr rektor
K. A. Caj an der i Nystad och af herr Kihlman herr student K.
G. V. Lång.

Digitized by

Google

Trädgårdsodlingen i Nystad.

Ett bidrag till den Inhemska kulturens Mstoria

af

K. A. Cajander.

Ehuru ett allmännare intresse för trädgårdsodling vaknat
till lif i Nystad först under senare hälften af innevarande århun-
drade, räknar densamma likväl anor ej mycket yngre än staddas
egna *).

Såsom trädgårdsodlingens födelsedag i staden torde den 11
maj 1644 böra betecknas. Nämda dag beslöt magistraten jämte
stadens borgerskap, antagligen därtill föranledda af 1642 års riks-
dagsbeslut, att inrätta härstädes en humlegård. Denna all-
männa humlegård omnämnes visserligen icke därefter i hand-
lingarna och torde hafva fått förfalla eller ock, hvilket är troli-
gare, hade densamma kommit i enskild ego, men hade dock där-
förinnan utan tvifvel tjänat såsom en plantskola för enskilda an-
läggningar. Ty naturUgt är, att på en tid, då humlen kostade 20
mark (k. mt?) hspundet och ölet var den vanligaste och nära nog
enda brukliga rusdrycken, borgerskapet måste hafva funnit med
sin fördel öfverensstämmande att själfve odla denna > krydda >.
Enskilda humlegårdar omnämnas äfven sedermera i handlingarna,
och om desammas tillvaro bära äfven vittne de förvildade humle-
stånd, hvilka ännu växa å södra sidan af elementarskolans tomt,
den enda plats i staden, som ifrån stadens fundation till närva-

*) De urkaoder, som här citeras, äro Nystads domböcker för 1617—
1816 jämte allegat därtill, koncepten till Magistraten därstädes årsberättelser
för 1751—1773 och Landshöfdingeembetets memorial för 1729—57, samtliga
förvarade i Magistratens i Nystad arkiv.

Digitized by

Google

K. A. Cajandery Trädgårdsodlingen i Nystad. 73

rande tid varit obebygd och blifvit skonad af elden. Bränvinet
ondanträDgde sedermera ölet, och humleodUngen förlorade med
detsamma till stor del sitt värde. Uti berättelserna om stadens
tillstånd för 1751, 1762 och 1769 säger magistraten, att >bumble-
gårdar gifvas här ganska fåå, som ej heller med tiden lärer kunna
till flera ökas i brist af utrymme och tiänlig jordmän > samt 1754
att humlen odlas lUtan särdeles nytta och växt>; dock förmodar
magistraten att orsaken härtill är att söka uti bristande ans.
Emellertid exporterades ifrån Nystad humle ännu under åren 1744
—1752 tillsammans 553V2o L^B, hvaraf 90 V5 LU året 1745 och
96'/io L^S år 1751, alltså icke obetydliga kvantiteter utöfver eget
behof^). Numera finnes i staden ingen enda humlegård, enskild
eller allmän.

Nära nog samtidigt med förenämda allmänna humlegård
omnämnes äfven den första enskilda kryddgård i staden. Den
egdes af en Hans Axelsson (bosatt i Stockholm och gift med en
borgar(?)enka från Nystad) samt hans styfbarn och var liksom
den gård, till hvilken den hörde, sedan år 1646 arrenderad åt f. d.
borgmästaren Josef Jakobsson Ukka, som icke blott synes hafva
forstört kryddgården utan t. o. m. >brändt op planckorna, som
hafva varit kringom kryddegården > (1649). Hvad för växter uti
denna kryddgård blifvit odlade, omnämnes icke, ej heller huru-
vida någon annan sådan då för tiden fans i staden. I all-
mänhet användes den del af gårdstomten, som ej upptogs af bygg-
naderna eller ladugården, till plantland, tills magistraten den 7
maj 1642 förbjöd borgerskapet vid 40 marks vite att > efter detta
dato bränna dheras plantland in i staden, som allt här till hafrr
varidt en stor ovana hoss dhem, uthan förskaife sig stelle och
Plantland långt bårdt belägit ifrån sjelfva staden», detta emedan
> Michel Barckare> hade >brändt förlidne natt in i staden och
mitt opå sin gård Plantland, så att många af stadhen måste af
stor Räddoghe och häprdh löpa uthur sine gårdar och till ho-
nom >. Sedermera och till för 20 å 25 år sedan hade hvarje gård
sitt lilla kålland om ] å 2 kappars utsädesvidd utom staden. —
Åkerjorden användes till sädesodling, men klen var afkastningen.
> Ehuru väl thesse åkrar af Invånarne nog idogt skötes, har dock

^) Se härom K. A, Cajander: Tayasthandeln och Nystad p. 31.

Digitized by

Google

74 K. Å. Cajander, Trädgårdsodlingen i Njrstad.

afkastniDgen sällan ktmnat bringas öfver 5:te kornet > berättar
magistraten 1 754, och samnoa uppgift om komtalel återfinnes ännu
i berättelserna för åren 1764 och 1769, men 1771 uppgifves me-
delkomtalet Ull 5 ä 6.

Den 14 augusti 1729 öfversände kommerskollegium till ma-
gistraten på finska språket aflaltade, tryckta beskrifningar om
potatis- och tobaksplantering jämte uppmaning till odlingsförsök
med dessa växter.

Hvad potatisodlingen beträffar, så föranledde skrifvelsen icke
till någon åtgärd på 19 år. Men den 7 november 1 748 upplästes
för borgerskapet ett bref af den 22 september samma år ifrån lands-
höfdingcn i Åbo, >angående nyttan af potatoes-odling», hvarjämte
magistraten affordrades > förslag, huru mycket här i staden af
thenne jordfruchten till planteringens fortsättiande(!) nu i början
kimde äskas >. > Sedan nu Magistraten på alt uptänkeligit och

öfvertygande sätt förestält Borgerskapet then ofelbara

nytta och fördel, som thenna jordfrucht med sig forer, i thet then
med ringa möda, konst och kostnad lätteligen fortsäljas (kan),
hvaremot man kan giora sig förvissad om en ömnig Gudz väl-
signelse, frågades Borgerskapet, huru mycket the nu i början til
utsäde häraf åstunda? Svarades, at emedan Borgerskapet intet
vetta eller nu kunde blifva underrättade, hvad thenna örten ko-
stade samt hvad tilgång therpå kunde finnas; Ty åstundade the
nu til en början at få en half tunna jämte thet säkra hopp, at
enär the så ögonskienligen märka then oemotsäijeliga nytta och
förmohn, som theraf visserligen skall förväntas, thet Borgerskapet
framdeles kunde gifvas tilfälle at än mera reqvirera». I ett annat
bref samma dag kallades »deputerade af alla stånd >, ibland dessa
en borgare från hvarje stad i länet, till en sammankomst, som
skulle hållas i Åbo den 12 påföljande december, för att afgifva
yttrande om ett projekt till skogshushållningsplan, men vid hvil-
ken sammankomst landshöfdingen jämväl ämnade uppmuntra till
»potatoesodling eller s. k. jordpärons planterande». För Nystad
valdes till deputerad Thomas Palppa, en fattig och obetydlig bor-
gare, som troligtvis för billigaste dagtraktamente (3 D:r kmt) åtog
sig »omaket». Hvad godt denne deputerade uträttade, är ej kändt,
men först våren 1750 fick staden genom landshöfdingeembetet
emottaga de rekvirerade potäterna, likväl dubbel sats eller en hel

Digitized by

Google

jC a. Cajanderj Trädgårdsodlingen i Nystad. 75

tunna. Samma mängd skickades äfven till Kaumo och Björne-
borg. Potäterna utdelades ibland borgerskapet med anvisning om
planteringssättet, och odlingsresultatet beskrifver magistraten uti
sin berättelse 1751 med följande ord: >Then eena Tunna Pota-
toes eller Jord Ertskåcker, som genom högvälbome Hr Landshöf-
dingens försorg i förL åhr blifvit Borgerskapet emellan till plan-
tering utdelt, är väl ock till den ändan nyttiad, men på intet ställe
velat fort, ehuru vid theras skiötzel beskrifningen blifvit eft«r-
fölgd, hvarför thenne plantering icke heller lärer kunna härslädes
fortsättias>. Uti enahanda berättelser för 1754 och 1764 heter
det: >Potatoes eller lord Ertskåckers plantering är ock härstädes
försökt, men som den hvarcken här eller annorstädes velat fort,
så har thermed äfven afstadnat»*). 1769 och 1771 års berättelser
omnämna icke mer potatisodlingen. Men uti rådstuguprotokoUet
för den 17 juli 1773 berättas, att landshofdingen tillskrifvit magi-
straten om »befrämjandet af Potatoesväxtens fortsättjande å denna
ort> och velat veta, huru mycket staden önskade däraf till ut-
säde; utsädespotatis kunde erhållas genom kommerskollegium
emot kontant erkänsla. I anledning häraf rekvirerade borgerska-
pet nu — fyra tunnor. Huru odlingen denna gång utföll är icke
bekant, men 1807 odlades potatis ganska allmänt såväl i staden
som i omnejden. Man hade öfvervunnit sin motvilja för > thenne
örten > till den grad att potatisstölder redan iörekommo. Äfven
plägade då redan bönder från Töfsala — Töfsala-potatis anses
ännu för bättre än sådan från andra närliggande socknar —
hämta potatis till afsalu till staden. All potatis som såldes var
>tvättad>; priset för kappen 4 skilling banko.

Sannolikt på samma sätt som utsädespotatisen 1750, utde-
lades ibland borgerskapet äfven frön af andra nyttiga växter. En
sådan fröförsändelse fick magistraten emottaga den 12 april 1757
ifrån »de Academiska planteringarna» i Åbo, h vilka frön af Pehr
Adrian Gadd därstädes »til mognad blifvit updrifna». Uti den
skrifvelse, som åtföljde försändelsen, yttrar Gadd bland annat om
de medföljande frösorterna:

♦) Uti 1764 års berättelse äro dock orden „hvarcken här eller annor-
städes** atbytta emot ordet „icke**.

Digitized by

Google

76 K. A. Cajanåar, Trådgårdsodlingen i Nystad.

^Weidefrän: sås i sandmylla tidigt om våren; första året
gifva denna vextens blad färg, andra året går den til frö. Bla-
den kunna afskieras 3 gånger om året och växa de ymnel. som
små kålblad samt smaka bitre på tungan. Huru färg af Weide-
blad tilredes, skall jag framdeles hafva äran at berätta. Vid Fa-
briqueme nyttjas Weide mera än Indigo i ull blå kyp; dermed
fästes grundfärgen til alt grönt och lägges grund til alla möri^a
färgor».

> Vau La Joude: med desse blad, stielk och knoppar färgas
höggult på silke, ylle, linne. Växten planteras mycket vid Cete,
Rouen, Bajonne och Baurdeux — — — — ; hon upgror med
små täta, smala blad vid roten och en lång stielk, som ett hampe-
strå. När öfversta spetsame hysa frö och stielken väl gulnat af-
skiäras de om hösten vid roten, torkas och säljas LS'pd-tal8 til
Fabriquerne».

* Sibirisk Ehdbarber: kan nyttias något i medicin och äo
mera vid (ärgerierne; ty dess stora rötter gifva en rödgul färg;
upgror mast som rödbetsblad, blommar under året med en klasig
hvit vacker blomma».

>De öfriga frösortema äro dels medicinale, dels ock Bota-
niske och Oeconomiske, som påskrifterna närmare utmärka. Ett
annat år skall äfven, som nu utan betalning, en större qvantitete
frön utsändas; detta är nu allenast til en stam och början for
hvar stad>^).

Hvad godt dessa fröförsändelser kunnat medföra, därom iakt-
taga handlingarna envis tystnad.

Mest bråkade vederbörande vid denna tid med ixlbaksplan'
teringen. Odlingsförsök med tobak synas i Nystad blifvit gjorda
redan tidigare än med potatis. Då kommerskoUegii skrifvelse af
den 6 september 174ö upplästes, hvari borgerskapet underrätta-
des, att K. M:t den 25 juni s. å. > faststält >, det 2 kappland på
tunnlandet af all städerna donerad jord (åkeijord?) skulle tagas i
anspråk för tobaksodling, anförde borgerskapet, att stadens jord-

^) I samma skrifvelse rekommenderas vidare ^Eidenstädter'' får samt
uppmanas att tillsända kommerskollegium profver pä ^allehanda hemväfnader
i ylle och linne samt spitse knyplerie och dylikt, som Borgerskapet sielfve
tilvärka". Jfr Leinberg, Bidrag till kännedom af värt land V. p. 198 och VI
p. 65 och f5lj.

Digitized by

Google

K. A. Cajander, Trädgårdsodlingen i Nystad. 77

män befundits alldeles otjänlig till denna odling och att frost re-
dan Olofsmessotiden skadat planteringarna, hvarför borgerskapet
bad om försköning, bälst stadens odlade åkerjord uppgick endast
till 145 tunnland och hungersnöd ofelbart stode för dörren, om
densamma ej finge i dess helhet användas till spanmålsproduk*
tion. Emellertid omnämnes påförande år stadsfiskalen såsom den
där hade >upsigten> öfver tobaksplanteringen i staden, och uti sin
berättelse om tobaksodlingen i länet berättar > pro vincial Schäfern >
Samsledt (rådst. prot^Va 1747) att tobaksbladen från Nystad voro

de >bäst ansade här i länet». Af kast ningen från ett hälft

tunnland på två års tid utgjorde likväl endast >8 LS* 5 marker >,
hvilka magistraten föreslog att skicka till > tobaksspinneriet > i
Åbo för att spinnas och sedan utdelas ibland borgerskapet, >på
det man i sådant afseende finge bättre erfara theras halt och
godhet>. Borgerskapet däremot fordrade, att de skulle >förauk-
tioneras ibland borgerskapet», hvilket äfven skedde. En månad
senare föreslog borgmästaren antagandet af en trädgårdsmästare
för tobaksplanteringen, men då borgerskapet afböjde detta förslag,
ålades staden vid vite af 100 Daler Smt att fortsätta med plan-
teringarna, och påföljande år nödgades borgerskapet bevilja åt
stadsfiskalen 36 Dir kmt i årslön för att han skulle vara en >på-
drifvare» vid tobaksplanteringen. 1748 förmådde landshöfdingen
vid personUgt besök i staden borgerskapet att bevilja 100 Daler
Smt i lön åt en kunnig plantor, och påföljande år underrättade
kommerskollegium magistraten att kommerserådet Alströmer re-
kommenderat en skicklig plantor från Alingsås, som vore villig
att emottaga plantörsbefattningen i Björneborg, Raumo och Ny-
stad emot en årlig lön af 200 Dir Smt samt 100 Dir Smt i rese-
kostnader. Borgerskapet lofvade visserligen blifva vid sitt löfte,
därest plantören kunde ögonskenligen bevisa, att nyttan motsva-
rade kostnaden, men resemedel ville staden ingalunda bestå ho-
nom. Emellertid hade tobaksodlingen, såsom synes af magistra-
tens berättelse för 1751, >nu kommit aldeles at afstadna>, isyn-
nerhet för »bristande underrättelse om thenne plantages rätte
skiotzel», men 1754 heter det, att »tobaksplanteringen har nu
mera härstädes åter blifvit vidtagen samt en annan plan änn til-
forene thertill utsedd, hvarför också så vida thet ej förr låtit sig
giora samma plantering nästkommande våhr — vill Gud — kom-

Digitized by

Google

78 K. A, Cajander, Trädgårdsodlingen i NysUd.

mer att börjas och et Torkhuus äfven att inrättas >\ I själfva
värket inlöste också staden 1755 af en borgare 10 kappland jord
vid Östra tullen ä 12 Dir kmt for sådant ändamål, men tobaks-
planteringen ville icke taga fart; den goda viljan saknades all-
deles. Uti 1764 års berättelse säger magistraten, att »tobaks-
planteringen är här förr flera åhr anlagd, men i anseende till
jordmånens otienlighet såsom dessutom utsatt för köld, icke velat
löna mödan och ersätta the otaliga dagsverken, som thertill måste
användas; emedan afkastningen theraf efter 20(!) kaprrs landun-
getär på 3 åhr högst bestigit till 10 L&; eljest hafva Bladen blifvit
sålde til Tobaks Fabriquet i Åbo, therest the blifvit ratade och
med 9 ä 12 Dir kmt allenast för L&idei betalte», tilläggande :
>Lin- och Hampe-planteringen är här för detta försökt, men skall
icke kunna i anseende till jordmånen fortkomma», en fras som
redan återfinnes i 1754 års berättelse. — Samma år, 1764, for-
drade emellertid >Schäferiinspektom> Carl Basch, att staden skulle
anlägga en vidsträcktare tobaksplantering >än hittils>; men sta-
dens äldste utläto sig i den anda, att borgerskapet torde hafva
annat att göra, än att sköta om tobaksplantor samt att jordmå-
nen icke vore tjänlig härtill. I anledning af magistratens >besvär>
resolverade landshöfding Jeremias Wallén den 8 mars 1765, att
staden tillsvidare befrias från tobaksplanteringsskyldigheten. To-
baksåkem utarrenderades genast för annat ändamål och lämna-
des 1782 till hästhage åt stadens gästgifvare. Odlingsförsöken
med tobak upphörde till dess tobaksfabrikanten F. Wahlberg för
omkring tre årtionden sedan åter gjorde några misslyckade för-
sök i den vägen.

I anledning af tobaksodlingens upphörande hade staden åta-
git sig att anlägga och underhålla en h-yddgård. Härtill togos i
anspråk tvänne obebyggda tomter om 6946 kv.alnar, belägna vid
dåvarande salutorg. På den ena tomten fans redan förut en hum-
legård, anlagd af rådman Rancken. Marken > rensades > i sep-
tember månad 1765, plöjdes och gräfdes >med stadsens dags-
värcke» samt > gödslades af borgerskapet». Till trädgårdsmästare
antogs trädgårdsmästaren Michel Rolig. Han åtnjöt frihetsår till
1771 och fick prolongation på arrendefriheten äfven för sistnämde
år, men därefter skulle han i årligt arrende betala till stadens
kassa 60 Dir kmt. Detta vilkor kunde han likväl ej fullgöra för

Digitized by

Google

K. A, Cajander, Trädgårdsodlingen i Nystad. 79

1772 och skulle därför för påföljande år erlägga dubbelt arrende.
Den 62-årige Irädgårdsmannen dog ^Vn 1^74 i lungsot, sedan
han på nyåret sistnämda år förlorat sin trädgårdsmästareplats.
Trädgården såldes på offentlig auktion i mars månad 1774 och
inropades af kryddkrämaren och rådmannen Henrik Broman för
1457 Dir 10 öre kmt, hvilka tillföllo stadens kassa.

Stadsträdgården hade sålunda kommit i enskild mans ego,
men dock i rätt goda händer. Broman var en trädgårdsamatör
och anlade kort därefter en ny trädgård midt emot sin gård på
tvenne honom tillhöriga obebyggda tomter. Denna trädgård, till
areal något större än den Roligska trädgården, kallades Bromanska
trädgården, och fans till ännu vid 1846 års brand. Största delen
af denna trädgård tillhör numera den tomt där Bromans dotter-
son, handltnden F. Wahlberg, har sin tobaksfabrik, en mindre del
hör till granngården; å bägge hållen kvarstå ännu några frukt-
träd af ganska god beskaffenhet samt lemningar af fleråriga pryd-
nadsväxter.

Trädgården vid torget (Roligs) synes omkring 1790 hafva
öfvergått i rådman Bertil Thorvyks ego och förenades med den-
nes gårdstomt under samma tomtnummer. Denna, den s. k. Ram-
seilska trädgården, skall hafva varit den enda(?) trädgård i sta-
den, som skonades af elden vid 1846 års brand. Efter 1855 års
brand och nyreglering af staden utgör densamma en del af sta-
dens nuvarande torg.

Ett stort hinder för trädgårdsodlingen satte 1797 års brand-
och byggnadsordning, hvilken föreskref att de nog små tomtema
borde vara kringbyggda på tre sidor, men med uthusbyggnaderna
på den Qärde sidan några famnar från grannens tomt, hvilket
mellanrum skulle användas till bakgård för kreaturen. Emellertid
syntes ännu för omkring 20 år sedan vid stranden af Hallubäcken
uti den östra, icke nerbrunna delen af staden tydliga lemningar
af en fruktträdgård. Trädgården skall hafva ägts af kantorn här-
städes Adolf von Cräutlein. Likaså egde borgmästaren sjelf en
trädgård på sin gårdstomt

Den stora stadsregleraren elden föranledde emellertid i medio
af detta århundrade den förändring i stadens byggnadsordning,
att kvarteren något utvidgades och delades i endast 4 tomter
(fömt 8 — 12 å 16), hvaijämte emellan gårdarna skulle vara en

Digitized by

Google

80 K, Å. Cajander, Tradg&rdsodlingen i NysUd.

med löflräd planterad >trädgårdsplaD> af 20 alnars bredd. Dessa
brandgator planterades dels med lönn, ask, alm och hästkastanje
eller ock björk, dels med fruktträd. Men en välvis magistrat såg
icke med blida ögon dessa fruktträd, och den mindre bemedlade
befolkningen vågade ej trotsa stadsfiskalens och brandmästarens
m. fl. påbud och förbud, då dessa herrar förmodade, att fruktträd
icke hörde till >löfträdssläktet>.

Efter 1846 och 1855 års brand hade hos ett yngre släkte
vaknat intresse för stadens förskönande. Hvarje familj bland de
i staden då tongifvande valde sig en egen plats å det s. k. Vall-
berget i vestra änden af staden. Berget jämnades så godt sig
göra lät med påförd jord ifrån de gamla batterier, som där fiin-
nos ifrån stora ofredens dagar och ytterligare blifvit tillökade under
orientaliska kriget 1854 — 56; löfsalar af syren planterades på ve-
stra sidan af berget med utsikt åt sjön, den ena vid den andra,
så att hvarje familj hade där sin egen iplätt>, hvaijämte äfven
å vestra sluttningen af backen anlades gräsplaner, gångar, syren-
häckar och trädplanteringar. Sålunda uppstod >ValhaIla-pai*ken>
sådan den ännu i dag är. Genom soiréer m. m. anskaffades till-
lika medel för anläggande af en park i stadens centrum, den s. k.
barnträdgården, vid hvars anläggning likväl något slags plan må-
hända blifvit tbljd. Planteringar äro äfven utförda å stadens be-
grafningsplan, för det mesta efler grafegarenas egen smak. Under
1880-talet utfördes planteringar af prydnadsträd omkring stadens
nya kyrka efter ritning af arkitekten Chiewitz och något år se-
nare omkring > gamla kyrkam>, efter plan af en trädgårdsvän å
orten. Tillika nedlade stadsfiskalen Sandström, som å egen tomt
anlagt en liten trädgård, icke ringa möda och kostnad på plan-
teringars utförande å den s. k. >Bränneribacken> i östra änden
af staden. Skada blott att arbetet äfven här utfördes utan förut
uppgjord plan och i samma > plätt > -stil som å Vallberget Detta
intresse af en obemedlad enskild person för stadens försköning
har emellertid haft till fö^d att staden för två år sedan fick emot-
taga en donation af 5,000 mark af handlanden Johan Lindroth
till förskönande af förenämda backe, å hvilken parkanläggningar
i en snar framtid komma att utföras efter ritning, som kommer
att uppgöras af trädgårdsarkitekt. Oomnämd bör härvid icke
heller lämnas den parkanläggning som under innevarande höst

Digitized by

Google

K. A, Cqjcmder, Trädgirdsodliagen i Nystad. 81

utförts på 6:te reservkompaniets område å stadens mark af träd-
gårdsmästaren Kajalin efter plan, som uppgjorts af herr Erik
Savön härstädes.

Hvad den enskilda trädgårdsodlingen vidkommer, så använ-
des gårdstomterna mest till potatisland, tills nästan samtidigt med
hvarandra doktorerne Oskar Myréen ocb Ivar Ringbom flyttade
till staden och köpte hvar sin gård Ifriga trädgårds vän ner båda
två, anlade de hvardera å egen tomt en mindre trädgård^). My-
réen såsom praktisk man lade mer an på fruktodling. Han för-
skafTade sig från utrikesort (Hilleröd?) äppel- och päronträd m. m.,
af hvilka dock några icke uthärdade vintern, andra åter icke buro
synnerlig frukt Särskildt omnämnande förtjänar dock en af My-
réen genom artificiel befruktning vunnen päronsort, hvars stam-
foräldrar voro en ifrån Myréens hemgård, Jaakkola å Luonnonmaa
ö, hämtad äldre härdig och riktbärande päronsort med medelstor
frukt och en annan utifrån anskaffad päronsort, som af Myréen
kallades smörpäron (månne engelska smörpäronet eller ock Beurré
d'Amaulis) med större och ädlare frukt. Den nya sorten besitter
slamföräldrarnas flesta goda egenskaper och torde altså vara för-
tjänt alt vidare förökas. Trädgården eges af enkan.

Ringbom höll sig mera till blomsterodling, äfven till afsalu,
och bärodling. Af bärsorterna må särskildt nämnas en krusbärs-
sort med brunröd frukt, dubbelt så stor som det s. k. svenska
röda krusbäret, till namnet okänd, men prisbelönad vid trädgårds-
utställningen i Åbo 1^85. Trädgården eges sedan 1881 af förfat-
taren till denna historik.

Exemplet vann efterföljd. Åtskilliga enskilda trädgårdar an-
lades i staden vid förenämda tid för fruktodling, ehuru anspråks-
lösare än de tvenne förenämda, och några blomstersängar funnos
nästan i hvarje gård. På 18^<0-talet började en del stadsboer alt
bygga villor i Nystads skärgård, vid hvilka villa-egarene för eget

*j Därförionan hade dock afl. rektor O. G. Wivolin anlagt en frukt-
trädgård å sin lägenhet i Wohdeasaari by, mnn tagit den i sä stor skala, att
han icke mäktade underhälla densamma. Några tiotal vanskötta fruktträd
äterstå numera af hans i bonduhäuder råkade anläggning, som skall kostat
honom en ganska vacker summa. Par tre villor i skargården med park och
trädgårdsanläggningar äro ifrån samma tid.

6

Digitized by

Google

>12 K. A, Cajamder, Trädg&rdsodlingen i Nystad.

behof bedrifva blomster-, bär- och köksväxtodliog, hvarfor in-
tresset for trädgårdsodling nu är liQigare i staden än sannolikt
någonsin förut

Den första yrkesträdgårdsmästaren flyttade väl redan 1880
till staden, men till en böljan lifnärde han sig hufvudsakligast
med snickeri. Sedan 1885 lefver han dock uteslutande af sitt
egentliga yrke. Par år senare inflyttade äfven en annan träd-
gårdsmästare till staden, hvarjämte en tredje nedsatte sig i dess
omedelbara grannskap. Alla tre befinna sig i välmåga.

Det första växthuset uppfördes här 1883 uti t d. Ringbomska
trädgården, och något år senare byggde äfven den ena af stadens
trädgårdsmästare ett sådant; hvartdera äro byggda af tegel och
afsedda endast för blomsterodling.

Någon trädgårdsförening har ännu icke kommit tiU stånd å
orten, men torde icke länge låta vänta på sig.

Digitized by

Google

Mötet den 4 maj 1895.

Ordföranden erinrade om den smärtsamma förlust som Säll-
skapet nyligen lidit i det dess åldrige ledamot och högt förtjänte
förre ordförande, statsrådet Adolf Moberg, den 30 sistvikne
april aflidit. i Sällskapets namn och viss om att därigenom till-
mötesgå dess medlemmars enhälliga önskan, hade ordföranden
vid statsrådet Mobergs jordfästning nedlagt en krans på grafven,
och hade därvid Sällskapets medlemmar, samlade för att bevisa
den aflidne en sista hyllning, talrikt närvarit.

De på föregående möte föreslagne nya medlemmarna in-
valdes med acklamation, och valdes likaså till korresponderande
medlem herr doktor C. A. Westerlund i Ronneby, som redan
på ett tidigare möte blifvit föreslagen af herr J. Sahlberg.

Till intagning i Sällskapets Acta anmäldes en afhandling af
herr kand. Karl E. Him med titel: Die finländischen Zygne-
maceen. Enligt denna äro hittills kända från Finland inalles 41
arter jämte två varieteter af familjen i fråga. Däraf belöpa sig
på slägtet Spirogyra 26 arter, Zygnema 3 arler och en varietet,
Mesocarpus 6 arter och en varietet, Pleurocarpus 1 art, Cratero-
spermum 1 art samt Staurospermum 4 arter. — Af dessa äro nya
for vetenskapen tvänne arter, nämligen Spirogyra sphwrospora
och Sp. kuusamoensis, samt tvänne former, nämligen Sp. pun-
ctata Cleve f. major och Mesocarpus scalaris Hass. f. macrospora.

Herr rektor M. Brenner inlämnade till publikation: ^Mossor,
insamlade i Kajana- Österbotten och angränsande delar af Å^orra
Österbotten och Norra harelen*. Uppsatsen innehåller en för-

Digitized by

Google

84 Mötet den 4 maj 1895.

teckning öfver den moss-samling föredragaren i egenskap af Säll-
skapets stipendiat hopbragt i ofvannämda trakter sommaren 1869,
men hvilken samling sedermera på okändt sätt förkommit. För-
teckningen upptager från Kajana- Österbotten 33 arter och 22
varieteter, hvilka icke återfinnas i den nyligen utkomna andra
upplagan af Herbarium Mtisei Fennici II. Af dessa arter uppnå
fyra här sin nordgräns och två sin sydgräns. Äfven från Norra
Österbotten och Norra Karelen innehåller förteckningen några nya
arter. Då samlingen, innan den försvann, blifvit granskad af pro-
fessor Lindberg, måste bestämningarna anses fullt säkra.

Till publikation anmäldes vidare af herr E. Reuter: Zrret
neue Cecidomyinen.

Herr rektor M. Brenner föredrog om af honom i Finland
observerade £'upAra«a-former. År 1869 hade han på en våt
strandäng i nordligaste delen af Uleå socken i stor ymnighet, äf-
vensom i mindre mängd på en våt äng i Kuivaniemi anträffat en
Euphrasia, hvilken han på grund af dess såväl olika habitus som
i flere hänseenden afvikande konstanta karaktärer beskref som
en från E. offidnalis L. väl skild art, E, micrantha Brenn. Be-
skrifningen återfinnes i Sällskapets Meddelanden V, p. 15, äfven-
som i föredragarens Floristiska Handbok p. 145. Denna utmärkta
art hade emellertid ej vidare uppmärksammats, innan nu nyligen
professor Wettstein i Prag, som håller på att utarbeta en mo-
nografi öfver släktet, tagit notis därom och i bref förklarat den
vara en >ganz ausgezeichnete Art>, hvilken han ej från annat
håll sett. En annan Euphrasia-iorm hade i ofvan nämda flori-
stiska handbok betecknats såsom var. tenuis af E. offidnalis.
Äfven denna, hvilken hos oss är ganska allmän och af prof. Wett-
stein angifves från Sverige och Nord-Ryssland, hade denne för-
klarat vara >sehr bemerkenswerth > och en egen art, såvida man
ej anser sig böra hänföra den som subspecies eller varietet till
E. brevipila Burnat et Gremli, hvilken motsvarar E. offiAnnalis
Auct suec. etc. Utom dessa två hade prof. Wettstein bland af
föredragaren insamlade Euphrasice ännu särskiljt den vanliga
E. brevipilay den likaså vanliga E. curia Fr. och möjligen E. laU-
folia Pursh, från Rovaniemi, hvilken af Th. Fries blifvit tagen i

Digitized by

Google

Mötet den 4 maj 1895. 85

Waranger och, enligt föredragarens uppfattning af denna art, af
en af hans elever A. Gebbard i Toholampl. En sjette art, E. Rost-
katviana Hayne, hade prof. Wettstein funnit i föredragarens sam-
lingar från Norge och Schweiz, men ej frän Finland. Hvad nam-
net E. officinalis beträflfar, hade prof. Wettstein ansett att det, så-
som varande alltför kollektivt, ej kan såsom artnamn användas.

Herr magister E. Reuter förevisade exemplar af trenne pa-
rasitsteklar, Olypta sp., Hahrocryptus brachyums Gr. och Macro-
centrus nilidtis Wesm., hvilka samtliga snylta å larven af Tartrix
paleana Hb. samt erhållits ur larver, tagna å Saaris i Mietois
socken, där ifrågavarande igårilart sommaren 1894 uppträdde som
skadeinsekt i stor skala.t Vidare förevisade hr Reuter tvenne para-
sitsteklar, Ichneumon trilineatiÅS Gr. och Pimpla examinator Hn.,
erhållna ur puppor af Abrcucas grossulariata L. på Bergö i Fin-
ströms socken på Åland. Alla stekelarterna, utom den sistnämda,
voro förut ej anmärkta för Finlands fauna.

Herr student P. Hj. Olsson förevisade tvenne för vår flora
nya mossarter, funna af honom senaste sommar i Nagu och gran-
skade af herr Brotherus, nämligen Heterocladium heteropterum
(Bruch), tagen vid Vikom by, och Hypnum Stokesii Tum., tagen
vid Gyttja by. Dessutom förevisades den för Åbo-området nya
Dicranum strictum Schleich., äfvenledes funnen i Nagu.

Herr student A. Thesleff gjorde följande meddelande:
Härmed vill jag återinföra i den botaniska literaturen en
uppgift från medlet af förra århundradet, hvilken fallit i glöm-
ska. Den genom sitt egendomliga utseende från afbildningar för
de flesta botanister bekanta svampen FhaUus impudicus har år
1755 blifvit funnen på en holme utanför Raumo, men därefter
inom det finska floraområdet ingenstädes återfunnits. Då denna
svamp till sin habitus är så vidl skild från alla öfriga svampar,
och då en god diagnos öfver denna art finnes i Linnés Flora
suecica, hvilken var den allmänt använda floran vid Åbo univer-
sitet kan man knapt tänka sig möjligheten att denna art FhaUus
blifvit förvexlad med någon annan svamp. Uppgiften ingår i
Gadds disputation, Anmärkning om förgiftiga svampar i gemen,
1773, där det står:

Digitized by

Google

86 Mötet den 4 maj 1895.

>Phallu8 impudicus stinksvampen. I Thiiringen brukas denna
svamp upptorkad såsom ett starkt apbrodisiacum, men stimulerar
för starkt och förorsakar missfall.

Af herr Backman är den funnen i Småland och af mig 1755
uppå en holme vid Raumo stad: den luktar och stinkar såsom
det värsta as i skogarne, förorsakar yrhet och feber igenom sin
starka lukt hos människor och gifver anledning till svåra bo-
skapssjukdomar där den till myckenhet finnes >.

I Gadds Försök till en systematisk inledning i svenska landt-
skötseln, 1773—1777, II delen, ingår samma uppgift ordagrant
som i disputationen. I det af mi^ vid senaste mötet förevisade
manuskriptet öfver herbariet vid Abo universitet är namnet upp-
taget. Efter 1700-talet finnes denna uppgift ingenstädes citerad.

Vidare förevisade herr Thcsleff tvenne pressade blad af en
rönn, utmärkta genom den egendomlighet, alt de helt och hållet
saknade klorofyll och förty voro alldeles hvita. Nära Liimatta
egendom i trakten af Viborg hade nämligen föredragaren senaste
sommar i en skog påträffat en rönn, bärande ett rotskott med
uteslutande hvita blad. Skottet jämte roten hade upptagits och
omplanterats i egendomens trädgård, och hade det egendomliga
skottet, efter att först ha fällt alla sina blad, efter någon tid åter
begynt utveckla nya sådana till ett antal af 30 å 40 stycken —
alla fullkomligt hvita.

Friherre dr Hisinger uppläste följande meddelande:
Aooentor modnlaris Koch., häckande i Nyland.

Under mer än 45 år har jag i omnejden af Fagervik och
i Barösunds skärgård uppmärksamt sökt att fä se en skymt af
denna fågel; men hittills fåfängt.

Ändtligen den 19 juni 1894 såg jag vid Fagervik å ud-
darna af Backalandet en järnsparf flyga upp, sätta sig i en mindre
gran därinvid och genom hela sitt beteende tydligen förråda att
den där hade sitt bo.

Efter långvarigt, ihärdigt, men fåfängt letande lät jag min
ypperliga rapphönshund, som lyckligtvis var med, genomsöka
backen, därvid han slutligen påträffade boet och ganska riktigt

Digitized by

Google

M(ytet den 4 maj 1895. 87

regelrätt stod för detsamma, då jag ock genast infann mig och
såg boet.

Det var anbragt på marken bland förnan under en buske
och byggdt af torra grässtrån (forna) med de finaste inåt, men
utan all annan inre beklädnad. Det låg djupt ned i den gamla
förnan och var tämligen väl öfvertäckt af denna, så att jag fick
stå ganska länge invid detsamma innan jag mellan stråen kunde
se de blåa äggen skymta fram, framför hunden, som fortfarande
stod stilla.

Däri lågo sex stycken ägg af klar blå färg, något mörkare
än rödstjärtens.

Nilsson uppgifver i Skand. Fauna, Fogl., II Band. 1858, sid.
404 att järnsparlven bygger sitt bo i täta buskar 2 å 4 fot öfver
marken och att det består >af små pinnar och rötter, inuti fo-
dradt med Mr»; men i Illum. Fig. 14 haft. 1834 säger han att
den häckar två gånger om året, att den bygger sitt bo i en tät
buske, >med konst förfärdigadt af mossa, invändigt fodradt
med hår*,

Magnus von Wright säger att den visar sig då och då under
sträcktiden i Nyland och anför att ett par år 1837 häckat vid
Haminanlaks nära Kuopio (63° n. lat.).

Emil Holmgren, i Handb. i Zoologi, Foglarna, uppgifver att
boet bygges af båda ämnena, små kvistar och mosäa och (äfven
han) att det är invändigt fodradt med hår.

Brehm, i Djurens Lif, säger att boet är >tämmeligen kon-
stigt! bygdt af mossa i buskar och unga granar, utan att nämna
något om en inre beklädnad.

Intressant är det således att se af huru olika ämnen denna
fågel bygger sitt bo, beroende detta af den olika tillgång på olika
byggnadsmaterial; och närvaron eller saknaden af den inre hår-
beklädnaden antyder utan tvifvel olika pretentioner på komfort!

Icke mindre intressant är att järnsparfven icke endast under
sträcktiden passerar Nyland, utan ock att den värkligen häckar
där (vid 60*^ nordl. lat.); och således vistas där åtminstone förra
hälften af sommaren.

Friherre H is in ger gjorde vidare ett meddelade om en ny
varietet af Nuphar luteum, af föredragaren kallad purpureo-st-

Digitized by

Google

88 Mötet den 4 maj 1895.

gnata från Wichtis socken. En färglagd afbildning af dess blomma
lofvade frih. Hisinger själf bekosta, och skulle denna åtfölja be-
skrifhingen i >Acta>.

Herr magister Axel Arrhenius förevisade
Hågra anmärkningfvärda Salix-hybrider från södra Finland.

1. Salix aurita L. X S. phyliccefolia L, funnen 1894 på
en fuktig äng vid Kervo i Thusby socken, Nyland. En yppigt ut-
vecklad buske, tillhörande en form, som med hänsyn till såväl
blad som hängen intager en fullkomligt intermediär ställning.

2. Salix nigricans Sm. X S. phyliccefolia L., anträffad på
samma lokal som föregående. En ståtlig, rikt förgrenad buske,
hos hvilken stamarternas karaktärer med all önskvärd tydlighet
framlysa. Om 8, nigricans erinra bland annat de håriga års-
skotten, de sågkantade, å undersidans nerver håriga bladen samt
dessas benägenhet att svartna. För S, phylicasfolias föräldraskap
åter talar främst den starkt framträdande blågråa fårgen å bla-
dens undersida. Bladformen är intermediär.

3. Salix aurita L. X S. cinerea L. De förevisade sterila
kvistarna af denna säkerligen icke synnerligen sällsynta, men så
mycket mer svårbestämda hybrid, stammade från en buske, hvil-
ken föredragaren sommaren 1893 funnit på en vidsträckt, med
Salices ymnigt beväxt fuktig äng vid Brunnäs på Lemlax-ön i Par-
gas socken. S. cinerea ger sig tillkänna genom följande karak-
tärer: hufvudstammar och äldre grenar gråa, fjolårskvistar med
glesa, affallande hår, årsskott ludna, knoppar starkt håriga, de
yngsta toppbladen med den egendomliga nervighet och den ka-
raktäristiska hårfördelning, som alltid röjer S. cinerea. Äfven for-
men hos en del blad tyder på härstamning från denna art Som
arf äf S, aurita har buskon erhållit den bruna färgen på de yngre
kvistarnes bark, de bredt omvändt äggrunda bladen och dessas
sneddragna spets. — En del blad hafva en betydlig storlek och
kunna äfven genom sin form möjligen leda tanken på kombina-
tionen S. caprea X cinerea. Denna starka utveckling af bladskif-
van var emellertid enligt föredragarens mening att tillskrifva en
busken öfvergången grundlig afkvistning. Dessutom talade hå-
righetens beskaffenhet emot ett aktivt ingripande af S. caprea.

Digitized by

Google

M(>tet den 4 maj 1895. 89

4. S. aurita L. X 8. vagans Ands., funnen på sistnämda
ort och vid samma iilirälle. Busken, ett yppigt exemplar med
ännu kvarsittande, vissnade $ -bangen, tillhör en form med breda,
ovala — ovalt omvändt äggrunda blad, som icke finnes företrädd
i Herbarium fenmcum^ men däremot i Sverige synes vara rätt
vanlig.

5. Salix cinera L. X 8. phyliccefolia L., förekommande på
nämde äng vid Brunnas i talrika, stamarterna förbindande for-
mer. På de förevisade sterila kvistarne erinra årsskottens, knop-
parnes och särskildt de yngsta bladens beklädnad ojäfaktigt om
8. dnerea, bladformen och färgen på bladens undersida åter lika
tydligt om 8, phyliccefolia. Färgen å bladens öfversida och i
många fall äfven bladformen är intermediär.

6. 8alix Lapponum L. X 8, aurita L. (ev. 8. caprea L.). På
en något fuktig, med Salix-diTier beväxt ängsmark invid begraf-
ningsplatsen i Åbo anträiTade föredragaren i augusti 1893 ett
exemplar af 8, Lapponum samt i dettas närhet den hybrida, då
hängelösa busken. & Lapponum har på densamma öfvat ett do-
minerande inflytande, som tager sig uttryck främst i de långa, åt
alla håll vettande hår, som betäcka bladen, vidare i dessas mörka
färg, i kvistarnes och knopparnes beklädnad samt äfven i de sist-
nämdes form. Huruvida den andra kontrahenten i den illegala
förbindelsen varit 8. aurita eller Ä caprea eller kanske möjligen
8. dnerea måste tilsvidare lämnas oafgjordt. Fyndet är i hvarje
fall icke utan ett visst intresse, då 8. Lapponum så långt söderut
och så nära kusten är synnerligen sällsynt. Herr Arrhenius hade
förut funnit ett klenväxt exemplar däraf på en äng vid Piisparisti,
belägen omkring 1 kilom. från begrafningsplatsen. Det vill synas,
som om 8. Lapponum på dessa lokaler uppträdde som reliktväxt.

Af de förevi.sade formerna inlämnades exemplar till Herba-
rium fennicum.

Vidare framlade herr Arrhenius exemplar af den i Finland
förut icke anträffade

Menyanthes trifoliata /*. paradoxa Fr. nov. fl. su. ed. I, ut-
märkt genom >smärre och smalare, mer spetsiga bladflikar, fri-
bladig lax)na med ö eller (>, jämnbredt lancettlika, upprätta, glatta

Digitized by

Google

^ Mötet den 4 maj 1895.

eller föga håriga, grönaktiga blad> (Hartman, Skandinaviens Flora
11 uppl. 1879, p. 102).

De nu förevisade exemplaren voro förliden sommar insam-
lade af herr Edv. af Hällström vid Lylyis i Lojo i ett Sphagnum-
kärr, hvarest Menyanthes paradoxa åtminstone sedan ett par år
tillbaka uppträder ymnigt och i rent bestånd på ett mindre om-
råde. Formens frösättningsförmåga syntes vara nedsatt.

Å herr af Hällströms vägnar öfverlämnades de vackra, väl-
konserverade exemplaren till Herbarium fennicum.

Herr professor Elfving omnämde att af de senaste sommar
till ett antal af inemot ett tusen kringsända frågebrefven rörande
kulturväxternas utbredning i landet tills dato 342 återkommit be-
svarade. Svaren hade, såsom å en därför uppgjord karta syntes,
influtit tämligen jämnt från hela landet, dock saknades ännu upp-
gifter från vissgi relativt stora områden, såsom socknarna vid
östra gränsen och kring Puulavesi, samt en trakt i mellersta
Österbotten; äfven från Lappmarken vore flere uppgifter önsk-
värda. I anledning häraf vore meningen att instundande sommar
till dessa trakter ytterligare sända frågebref, och vore det att
hoppas att, sedan dessa besvarats och utredning genom korres-
pondens vunnits beträflande åtskilliga tvifvelaktiga uppgifter, en
allmän öfversigt komme att ernås rörande kulturväxternas i landet
utbredning. De influtna svaren hade nämligen visat sig lämna
ett för ändamålet ganska godt material, om de också icke voro
i alla detaljer obetingadt pålitliga.

Föredragaren redogjorde äfven i korthet för utbredningen af
vissa arter såsom äppelträdet, bondbönan, tobaken, hufvudkålen
m. fl., sådan den tedde sig efter de nu influtna uppgifterna.

I sammanhang härmed förevisade föredragaren fyra kartor
åskådliggörande den relativa odlingen i landet af hafre, råg, korn
och hvete. Dessa kartor hade uppgjorts med ledning af det offi-
ciella materialet å Statistiska byrån i det att häradsvis beräknats
huru stor skörden af hvart sädesslag varit i förhållande till den
totala sädesskörden.

Till arkivet hade insändts af herr direktor Z. Schalin i Ny-
karleby tre gamla manuskript, nämligen: l:o) >Annotationer öfver

Digitized by

Google

Mötet den 4 maj 1895. 91

mag. Sahlbergs Botaniska föreläsningar, som började den 16 februari
181 1>, gjorda af Lars Edvard Stigzelius (ett häfte); 2:o) »Andra
delen af Botaniken», afskrifven som det synes i Viborg 1824 af
Benzelstjerna (ett par blad); 3:o) »Ett häfte om naturalhistorien
i gemen», »Scriptum» af en viss Schylander eller möjligen skrif-
vet af en Granbohm från Björneborg år 1802. — Samtliga dessa
manuskript, tyvärr defekta, hade räddals vid förstörandet af »skrä-
pet» bland framlidne apotekaren i Nykarleby Benzelstjemas kvar-
låtenskap.

Till de zoologiska samlingarne hade förärats: Plectrophanes
nivalis från Helsingfors af konstförvandten A. Lindroos; Anas
hosckas från Björneborg af herr Åkersten; Ltisciola nibecula från
Helsingfors af vaktmästare Ståhlberg; Oarndus infaustus från
Viborg, Nurmis af eleven A. Olsoni; CoUtis tcenia från Sordavala
af kamrer Gustafsson; fem parasitsteklar (se ofvan) af mag. E.
Reuter.

De botaniska samlingarna hade fått emottaga följande gåfvor:
Bryiim leptocercis, nybeskrifven från Åland, af possessiona-
ten J. O. Bomansson. 4 exx. Violce, hvaribland V, canina X rw-
pestris från Kimito; 63 mossor från Kimito och Nagu skärgård,
däribland för landet nya Scapania resupinata, Heterocladium he-
teroptenim och Hypnum Stokesii samt 9 för provinsen nya arter
af stud. P. Hj. Olsson. 195 kärlväxter från Nuotjaur Lappmark,
däribland 32 för Lapponia tulomensis nya arter af rektor J. Lin-
den. 4 nummer ekollon och 7 d:o stamsektioner från Viborgs-
trakten al stud. A. TheslefT. 8 fanerogamer från olika delar af
landet af Helsingfors botaniska bytesförening. Eanunculus re-
pens, fascierad, från Åbo-trakten af dr Poppius. 3 fanerogamer,
hvaribland Menyanthes trifoliata f. paradoxa från Lojo af eleven
Edv. af Hällström. 2 Salix-hasiBLTdev från Kervo och 18 fanero-
gamer i 24 exx. från Åbo-trakten af rektor A. Arrhenius. 20 exx.
Etiphrasice från Skandinavien, Finland & Schweiz, bestämda af
prof. R. v. Wettstein, af rektor M. Brenner. 3 fanerogamer in-
samlade af elever vid svenska normallyceum genom lektor Uno-
nius. 78 fanerogamer från södra Finland, de flesta insamlade af
elever vid realskolan i Helsingfors genom rektor M. Brenner. 82

Digitized by

Google

92 Mötet den 4 maj 1895.

algpreparat (mest Zygnemaceer) från olika delar af landet af kand.
Karl E. Him. 1196 fanerogamer, däraf 620 dubletter, fördelade
på 5 samlingar, från Ryska Lappmarken af prof. J. A. Palmen,
dr V. F. Brotherus och dr A. Osw. Kihlman.

Till ny medlem föreslog herr Sahlberg studeranden fröken
£. A. Elmgren.

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1895.

Ordföranden, professor J. A. Palmen, afgaf följande års-
berättelse :

Societas pro Fauna et Flora fenniea afsluiar i dag ett år,
hvars händelser gifva oss anledning att i minnet återkalla något
af samfundets tidigare öden.

Sina första decennier tillbragte sällskapet i stilla och hängifven
samlareverksamhet, h vilken först under 1840-talet rönte inflytande
af meningsolikheter. Ehuru dessa i slutet af decenniet ledde till
en allvarsam kris, gick faran dock öfver utan omstörtningar; men
samlörstånd inträdde icke förr än år 1858, då en öfverenskom-
melse träffades mellan sällskapet och universitetet angående gemen-
sam verksamhet for ett Finskt Naturhistoriskt Museum. 1 enlighet
med denna öfverenskommelse utarbetades nya stadgar, som an-
togos och den 2 november 1858 blefvo vederbörligen faststälda.

Dessa stadgar hafva varit gällande ända till senaste tid.
Deras antagande betecknade en metamorfos i sällskapets tillvaro
så till vida, att det ursprungliga programmet, att arbeta för bil-
dandet af egna samlingar, omgestaltades. Arbetet fördelades där-
utinnan att den yttre vården om samlingarna väsentligen öfverläts
åt universitetet, medan sammanbringandet väsentligen tillkom säll-
skapet, hvilket senare i vidsträcktare grad än tillförene kunde
vinna möjlighet till vetenskaplig bearbetning af det insamlade och
till resultatens offentliggörande.

Sedan denna tid har arbetet i lugn kunnat fortsättas. Mu-
seerna halva till vuxit, ordnandet har fortgått i bredd med bear-
betningen, och det ena häftet publikationer har fogat sig till det
andra i en aktningsvärd följd. Några anledningar till omslag i
det eniga arbetet hafva icke yppats; men likvisst har småningom
gjort sig känbart ett behof alt förändra ett och annat i de rådande

Digitized by

Google

9 i Årsmötet deD 13 maj 1895.

bestämnitigarna. Hvarje gång har ett slags modvs vivendi anord-
nats, men omsider föreföll det önskvärdt att genom en tidsenlig
revision af stadgarna verkligen fastslå en del förändringar, som i
praktiken allaredan| blifvit i någon mån genomförda. Efter det
clt förslag blifvit uppgjordt antogs det på senaste årsdag och har
numera den 10 oktober 1894 bliivit vederbörligen stadfäst. Af
de införda ändringarna är måhända don vigtigast, att redaktions-
komilén, som fungerat under senare; tider, organiserats till en
„bestyrelse*', som äger förbereda eller afgöra en del vigtigare
angelägenheter; några nya bestämningar af ekonomisk art äro
jämväl af en viss betydelse.

Må vi uttala den förhoppning, att den stilla utveckling, Säll-
skapet genomgått i och med antagandet af dessa stadgar, skall
innebära ett löfte att samfundet fortsättningsvis skall utveckla sig
lugnt och organiskt, samt äfven framgent genomgå nödiga meta-
morfoser utan menligt inflytande på dess verksamhet.

Tanken på den omgestaltning som försiggick år 1858 leder
oss helt naturligt till en erinran om den, som under nyss antydda
kritiska period höll god vakt inom sällskapet, — detta så mycket
mer, som denne dess faderlige vän nyss har skattat åt förgän-
gelsen.

Det är hvarken lämpligt eller nödigt att nu i detalj åter-
kalla minnet af den schism, som under 1840-talet småningom upp-
stod och som ledde därhän, att i slutet af 1849 ett antal äldre
och verksamma ledamöter utträdde ur samfundet. Detta blef
därigenom utblottadt på krafter, däribland sådana som voro egnade
att sammanhålla det hela. Den enda kvarblifna och företrädes-
vis arbetande ledamoten, vår fräjdade landsman W. Nyländer,
vistades från och med denna tid hufvudsakligen i utlandet, och
var således ej att räkna på som omedelbar ledare. Framtiden
tedde sig därför nog så mörk, och en försoning emellan de olika
elementen syntes knappt möjlig. Då inkallade Sällskapet den 12
mars 1850 till ledamot den nyutnämde professorn i fysik Adolf
Moberg och valde honom omedelbart derefter den 15 mars en-
hälligt till ordförande. Själf säger han om sin nya uppgift föl-
jande: „att upprätthålla Sällskapets anseende var visserligen något
som den nye ordiöranden ej kunde åtaga sig, icke ens att ome-
delbart deltaga i Sällskapets arbeten, men att om möjligt bevara

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1895. 95

dess existens, att såsom stående utom de förra partierna söka på
hvartdera hållet lugna de uppretade sinnena och småningom be-
medla försoning den emellan, samt å nyo ordna verksamheten»
var den uppgift han företog sig att lösa". Snart nog, eller redan
i början af 1851 väcktes från Universitetets sida förslag om för-
ening af begges samlingar, men detta skedde synbarligen för
tidigt; fortsättningen af schismen syntes bli, såsom Moberg säger^
„i det närmaste liktydigt med Sällskapets upplösning, i fall det e\
medfört en verklig försoning, hvarpå måhända ingen annan trodde
än ordföranden".

Och han trodde ej förgäfves på en gynsam lösning. År 1857
väcktes förslaget å nyo, och den 7 maj antogs det af Sällskapet
^[ihälligt Slutlig uppgörelse träffades dock först den 17 februari
1858, hvarjämte nya stadgar i enlighet härmed utarbetades.

Platsen som ordförande behöll professor Moberg denna gång
till år 1859. William Nylanders utnämning till professor i botanik
gaf honom anledning att afträda, medan han dock såsom vice-
ordförande åtog sig att stå i reserven, — en nog så nödvändig
reserv, då ju professor Nyländer endast tvenne år 1860—61 och
1862—63 personligen ledde sällskapets verksamhet. Sistnämnda
år, då denne tog aCsked och flyttade ur landet, togs professor
Mobergs välvilja åter i anspråk tills professor Lindberg år 186(>
aflöste honom.

Sin uppgift fyllde professor Moberg således, i ty att han
sammanhöll sällskapet under de svåra dagame; och detta var
grunden till att arbetet af andra kunde återupptagas omedelbart.
Det var därföre naturligt att vid sällskapets 50-års fest 1871 han
anmodades att skildra sällskapets inrättning och verksamhet under
det förgångna halfseklet; och äfven denna sällskapets önskan gick
han till möte med sedvanlig omsorg och välvilja. Såsom en frid-
sam medlare och faderlig vän har sålunda professor Moberg bragt
jämnvigten åter till stånd inom vårt samfund och räddat det
från att falla offer för stridiga meningar, och han har därigenom
gjort sig förtjänt af sällskapets djupa vördnad och tacksamhet,
hvaraf efter hans den 30 april timade död ett tecken nedlades på
hans igenmyllade graf.

Såsom naturalhistorisk forskare har den aflidne gjort sig på
det högsta förtjänt genom att omsorgsfullt ordna och till ofTent-

Digitized by

Google

96 Årsnötec den 13 maj 1895.

ligbeien bringa de massor at fenologiska och klimatologiska data,
som funnits hopade, — ett arbete hvars möda kanske blott de
kunna rätt uppskatta, som pröfvat sig derpå.

Sällskapet har vidare att beklaga bortgången af dess heders-
medlem, prosten H. D. J. Wallengren, hvilken i hög ålder af-
somnade den 25 oktober 1894. Såsom zoologisk forskare har
han gjort sig känd genom en värdefull omitologisk af handling:
„Die Brutezonen der Vögel innerhalb Skandinavien^^ hvilken åren
1854—56 ingick i tidskriften Naumannia. Han har deri analyse-
rat den svenska fogelfaunans sammansättning af olika geografiska
element samt försökt en utredning af fogelarternas beroende af
topografiska ståndorter. Men ledsamt nog har denna framställ-
ning icke blifvit så beaktad, som den förtjänat. Senare har han
verkat såsom entomologisk författare och särskildt vinnlagt sig om
Trichoptera och öfriga Neuroptera, af hvilka af handlingar jämväl
finska forskare dragit nytta.

Af inhemska ledamöter hafva vi att beklaga bortgången af
magister H. S. Zidbäck den 15 maj 1894. Född I850afladehan
filosofie kandidat examen 1874 och blef 1881 utnämd till kollega
vid Uleåborgs svenska lyceum. Af naturen utrustad med ovan-
ligt vaken och skarp blick, sökte han meddela sina elever kärlek
till naturen och lemnade ofta bidrag, särskildt ornitologiska, till
den inhemska forskningen. Fridsam i kamratkretsen och intres-
serad inom samhället, åtnjöt han allmän aktning. Med döden
hafva jämväl afgått professorn J. O. J. Rancken, medlem sedan
år 1846, och kollegan i matematik och naturvetenskap E. G. Col-
liander, medlem sedan år 1872.

Under året hafva våra led kompletterats genom ett antal
invalda, nämligen såsom utländska ledamöter professor P. O. Ch.
Aurivillius, konservator S. Lampa, med. d:r C. A. Wester-
lund och kapten Ch. Grill. Inhemska åter äro följande invalda:
hrr studerandene R. B. Poppius och J. A. af Hällström, ma-
gister E. Keto, studerandene K. J. R. Wegelius och J. 1. Lind-
roth, filosofie kandidaten fröken E. E. Hällström, professor E. E.
Sundvik, konsul K. Stockman, student S. E. Frosterus, rek-
tor K. A. Caj an der, student K. G. W. Lång och medicine stu-
deranden fröken E. A. Elmgren, tillsammans 12 personer.

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 18»5. 97

Sammanträdena hafva varit besökta talrikt såsom förut, och
därunder hafva meddelanden blifvit gjorda af hrr Sahlberg, Bren-
ner, O. M. Reuter, E. Reuter, Elfving» Kihlman, Arrbenius, Sselan,
Brotherus, Sundvik, Stenroos, Borg, Tegengren, R. och Ch. E.
Boldt, Him, Lindberg, LAurén, Bergroth, Poppius, Granberg och
Olason.

Under årets lopp hafva iiilemnats följande af handlingar som
ännu icke hunnit tryckas:

Olsson, Bidrag till kännedom om floran i Kimito skärgård.
Brenner, Spridda bidrag till kännedom om Finlands Hieracie-for-

mer. IV. Nyländska Hieracier jemte former trån Lojo-trakten.
Hirn, Die finländischen Zygnemacéen.
Reuter, E., Zwei neue Cecidomyinen.
Hisinger, En ny varietet af Nuphar luteunu

Utaf lektor Hj. Hjelts Conspectus Florae fennicse (Acta, 5) har
under året utkommit tredje häftet, innehållande slutet af monoko-
tyledonema från och med Carices distigmaticce. Därjämte har I0:de
bandet af Acta utkommit innehållande andra afdelningen af dtr
Wainios Monographia Cladoniarum universalia. Af Medddandena
bar 20:de häftet utkommit innehållande förhandlingarna under
fortidet år. Slutligen har offentliggjorts andra del^ af Ser-
barium Musei Fennici\ innehållande mossorna och utarbetad af
hrr J. O. Bomansson och V. F. Brotherus, för hvilket arbete Säll-
skapet hoppas kostnaderna skola bestridas af Universitetet.

UndCT tryck äro för närvarande 21:sta häftet af Meddelandena,
elfte bandet af Acta (med afhandlingar af Levander, Stenroos,
Bergroth, O. M. Reuter, Karsten, Hirn och Sahlberg) samt tolfte
bandet (med afhandlingar af Brenner, Levander och Norrlin). Begge
delame äro nästan färdiga.

Såsom ett preliminärt resultat af de uppgifter som influtit
rörande landets kulturväxter har professor Elfving lemnat ett
meddelande, och komma dessa undersökningar äfven detta år att
kompletteras.

Under senaste sommar verkstäldes exkursioner för olika
ändamål af herrar Herlin, Olsson, Lindberg och Borg, och äfven
under det nu förgångna året hafva understöd utgifvits för resor,
nämligen åt: magister H. Lindberg 300 mk för fortsatta forsk-
ningar om Karelska näsets vegetation; magister A. Boman 150

Digitized by

Google

98 Årsmötet den 13 maj 1895.

mk för entomologiska undersökningar i Kivinebb, filosofie kandi-
dat K. E. Him 100 mk för algologiska studier på Åland och student
V. Borg 150 mk för floristiska och växttopografiska undersöknin-
gar i Längelmäki och kringliggande socknar.

Med alla dessa arbeten för ögonen är det uppenbart att säll-
skapets för fosterländsk forskning nyttiga verksamhet är stadd i
tillväxt, och kan sällskapet därför också hoppas att med tillförsigt
gå nästföljande verksamhetsår till möte.

Tjänstförrättande intendenten för de zoologiska samlingarna,
hr K. E. St en ro os, lemnade följande redogörelse för dessas tillväxt:

Under det förflutna året hafva de inhemska vertebratsamlin-
garna förökats med tre arter däggdjur, bland hvilka en tre vec-
kor gammal björnunge (Ursus arctos), 27 arter foglar i 31 exemplar
samt 10 arter fiskar. Af foglarna böra särskildt framhållas en
hvit jagtfalk (Falco gyrfalco) samt en liten svanungo (Cygntis
mvsicus) från Ryska Karelen. Af fiskarna må nämnas Bliccopsis
erylhrophthalmoidesy bastard mellan sarf och björkna, hvilken ännu
icke blifvit påträffad inom den Skandinaviska norden. Af de in-
lemnade gåfvorna har ännu icke anmälts Mustela martes från
Högholmen, förärad af trädgårdsmästaren Cedergren. För dessa
gåfvor står sällskapet i tacksamhetsförbindelse tiU födande perso-
ner: ingeniör G. Bergroth, inspektor F. Blomqvist, trädgårdsmä-
stare Cedergren, preparator G. W. Forssell, studerande H. Forssell,
elev Hj. Forssell, vaktmästare K. E. Grönroos, typograf A. Lind-
roos, elev K. Nyberg, kandidat K. E. Stenroos, konsul Karl Stock-
man och provisor J. Sucksdorff.

Vidare har till museum inlösts at magister A. Boman en
vacker samling konserverade fogelskinn, omfattande 17 arter i 30
exemplar, skjutna sommaren 1891 i Mohla siocken. Dessa äfven-
som en stor del af museets öfriga konserverade toglar, hvilka
under en längre följd af år blifvit inlemnade af skilda personer
från olika delar af landet, hafva af t. f. intendenten blifvit numre-
rade och införda i en löpande nummerkatalog. Enligt denna om-
fattar hela samlingen nu omkring 2700 exemplar, däri icke inbe-
räknade de ifrån Kola-halfön, hvilka icke ännu blifvit numrerade
och hvilka torde stiga till ett antal af omkr. 800.

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1895. 99

Finska insektsamliogen har ihågkommits med talrika och
värdefulla gåfvor, ehuru exemplarens antal icke är synnerligen
stort. Coleoptera och Lepidoptera hafva äfven nu vunnit den
största tillväxt. Sålunda medförde professor J. Sahlberg en större
samling från Inari Lappmark, ett bidrag af största intresse, då
exemplar från denna del af vårt naturhistoriska område nästan
helt och hållet saknades. Ganska betydande gåfvor hafva vidare
inleranats af fröken E. Elmgren, vaktmästarebiträdet Holmström,
vaktmästare G. Nyberg, medicine kandidat L. Ringbom och filosofie
kandidat K. E. Stenroos. Smärre men högst värdefulla gåfvor
hafva vidare förärats af fröken V. Lagerborg, studerandene K. W.
Poppius och F. G. Poppius, magister E. Reuter, medicine kandi-
dat K Stenius, adjoint J. Sandman samt student A. S. Tschar-
netsky. Genom alla dessa bidrag ha tillkommit sju för samlingen
nya fjärilar och fem skalbaggar.

Af de öfriga insektgrupperna hafva isynnerhet CoUembola och
Psocidce vunnit stor tillväxt genom värdefulla gåfvor af professor
J. Sahlberg från Inari Lappmark, professor O. M. Reuter från
Österbotten, Pargas och Piikkis samt kandidat K. E. Stenroos från
Ryska Karelen. Neuroptera ha förökats med 2 arter, af hvilka
den ena Coniopteryx lactea ny för samlingen. Af Collembola bör
isynnerhet omnämnas den för vetenskapen nya arten Achorutes
Sahlhergii Reut. och af Psocidce den för samlingen nya Leptella
fusdceps, båda funna i Inari Lappmark sistlidne sommar af pro-
fessor Sahlberg.

Ännu icke anmälda äro: 11 arter Perlidse af hvilka 2 för
vetenskapen nya samt 2 arter Trichoptera, båda för samlingen
nya från Inari Lappmark af professor J. Sahlberg samt 50 Lepi-
doptera från Kittilä af biträdande fiskeriinspektor J. Sandman.

Den geografiskt ordnade uppställningen af Universitetets fin-
ska insektsamlingar har under året fortskridit derigenom att Per-
lidce, Hymenoptera raptaioria och Collembola blifvit uppställda
och geografiskt ordnade. Den förra gruppen har blifvit bearbetad
af den skottska specialisten Morton i Carluke, hvilken bestämt
hela universitetets samling med undantag af slägtena Chloroperla
och Letictra, som ännu icke äro nogare utredda i afseende å
artbegränsningen. Utom dessa slägten innehåller samlingen 18
arter i 225 exemplar.

Digitized by

Google

100 Årsmötet den 13 maj 1895.

På roCstekiaraas granskning och bestämning har oiagister
Å. Westeriund fortsättningsvis egnat stor möda. Med undantag
af familjen Pompylidw och slägtet Mimesay hvilkas granskning
ännu ej är slutförd, innehåller samlingen 128 arter i omkring 1400
exemplar. Därtill kommer ännu ett temligen rikt på senare tid
tillkommet material af myror som ännu är obestämdt.

CoUembola, såväl de under året tillkomna som de öfriga sam-
lingarna, hafva af professor O. M. Reuter blifvit bestämda och
systematiskt uppställda.

Sedan undersökningarna af de lägre vatten-evertebraterna
för några år sedan begyntes i Finland af doktorerna O. Nordqvist
och K. M. Levander, hafva allt flera visat intresse för desamma.
Att detta är fallet, torde de rika samlingar bevisa, hvilka blif-
vit gjorda i olika delar af landet och af skilda personer. Äfven
under det förflutna året har museets plankton-samling förökats
med intressanta gåfvor (inalles 260 prof) af fröken E. Hällström
från Lojo, kandidat K. E. Him från Åland, d:r K. M. Levander
från Esbo-Löfö, student E. Nordenskiöld från Mäntsälä, vaktmä-
stare G. Nyberg från Helsingfors-trakten, professor J. Sahlberg
irån Inari Lappmark, d:r G. Schneider från Reval samt kandidat
K. E. Stenroos från Ryska Karelen. Dessa äfvensom de tidigare
plankton-profvena hafva granskats af kandidat K. E. Stenroos, och
de i dessa iörekommande arterna af Cladocera och Calanidce
hafva bestämts och uppförts i en löpande nummerkatalog.

Af de öfriga evertebratgrupperna hafva MoUuskerna ihåg-
kommits med ett exemplar af Limax maodmus från Tammerfors
af hr L. Rosendahl samt en större samling söt- och saltvatten-
snäckor, samlade under en resa i Ryska Karelen, af kandidat K.
E. Stenroos. Vidare har af den sistnämde till museet iniemnats
en samling vatten-evertebrater från Hvitahafvet

De i universitetets museum befintliga fTerudtn^-samlingarna
hafva godhetsfuUt blifvit granskade af professor R. Blanchard i
Paris, hvilken däri funnit många arter, hvilka icke förr varit an-
gifna från Finland.

Intendenten för de botaniska samlingarna, herr K i hl man,
afgaf följande berättelse:

De botaniska samlingarna hafva under året tiUvuxit med

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1895. 101

4463 nammer, hvaraf 2362 kärlväxter, 76 mossor, 381 lafvar,
640 alger, 926 svampar och 78 nummer för de karpologiska sam-
lingarna. Bland fanerogamerna äro följande för floran nya: Bup-
pia spiralis från Pojo (Lönnbohm), Qeum strictum, Potamagetan
fiuitans, Cirsium heterophyllum X oleraceum, alla från Isthmus
karelicus (H. Lindberg), Rumex hippdapaihum X obtiisifolium från
Nyland (H. Lindberg) och Älopecunis geniculatus x nigricans från
Vasa (Laurén). Bland mossorna märkas följande novileter:
Bryrwi leptocerds från Åland (Bomansson), Scapania resupinata^
Hypnum Stokesii och Heterocladium heteropterum från Åbo skär-
gård (Olsson).

Bland de influtna gåfvorna märkas främst student ThesleiTs
vackra svampherbarium, det utan jämförelse värdefullaste bidrag,
den inhemska svampsamlingen under decennier fått emottaga.
De vigtigaste kollektionerna hafva i öfrigt inlemnats af professor
Elfving (preparat af blåalger), kandidat Bergroth (kärlväxter från
Karelia pomorica), student Olsson (kärlväxter och mossor från Ki-
mito och Nagu), kandidat Him (alg-kollekter och preparat från
olika delar af landet), rektor J. Linden (kärlväxler från Nuotjärvi-
Lappmark) samt de finska expeditionerna till Ryska Lappmarken
(dikotyledoner).

För öfriga, delvis rätt anmärkningsvärda, alltid välkomna
bidrag stannar museum i förbindelse till följande personer : stats-
rådet A. Gunther, doktorerna P. W. Granberg, W. Laurén och
A. Poppius, rektorerna A. Arrhenius och M. Brenner, magistrarna
0. F. A. Lönnbohm, E. Reuter och H. Lindberg, telegrafkontors-
chefen A. Ståhle, fröken A. Blomqvist, studenterna W. Borg, O.
Heikel, J. Montell, H. Stenberg, A. Thesleff och R. Wegelius, ele-
verna E. Häyrén och E. af Hällström äfvensom intendenten;
därjämte hafva växter inlemnats af Helsingfors botaniska bytes-
förening och af särskilda elever vid Helsingfors realskola och
svenska normallyceum genom rektor Brenner och lektor Unonius.

I afseende å vården af museets samlingar är, förutom de
löpande göromålen, hvilka tillkomma museipersonalen, att nämna
katalogiseringen af mossamlingen, som utförts af d:r V. F. Bro-
therus och possessionat J. O. Bomansson; detta vigtiga och tids-
ödande arbete har under året afslutats och vi hafva sålunda för-

Digitized by

Google

102 Årsmötet den 13 maj 1895.

månen alt för närvarande ega en tillförlitlig, tidsenlig och någor-
lunda detaljerad förteckning öfver våra inhemska mossor.

Till förhindrande af de insekthärjningar, hvilka särdeles
under de senaste åren yppat sig här och där i fanerogamherba-
riet, har numera införts en kontinuerlig rökning af detsamma i
kolsvafla i en särskildl härför uppstäld apparat. Denna metod
har äfven i utlandet befunnits verksam och praktiskt användbar;
det är därför att hoppas att den kostsamma och omständliga
behandlingen af växterna med sublimatlösning skall hos oss kunna
fortfarande undvaras.

Bibliotekarien, herr Arrhenius, uppläste följande årsbe-
rättelse:

Sällskapets bibliotek har under det nu afslutade verksam-
hetsåret, från den 5 maj 1894 till den 1 3 maj 1895, tillväxt i
samma grad, som under motsvarande, närmast föregående perio-
der. Antalet nyinkomna häften utgör 727, fördelade med hänsyn
till innehållet på följande sätt:

Naturvetenskap i allmänhet 394

Botanik 84

Zoologi 117

Forstvetenskap 16

Geografi 23

Geologi, paleontologi 37

Antropologi 6

Meteorologi 6

Diverse skrifter 44

Liksom tillförene har äfven nu det största antalet publikatio-
ner erhållits af de lärda samfund och de tidskriftsredaktioner,
hvilka med Sällskapet underhålla regelbundet skriftutbyte. Dessa
uppgå för närvarande till 243 och af dem hafva under det för-
flutna året tillkommit följande sex:

Finska Forstföreningen Helsingfors.

K. Kommission zu wissensehaftlichen Untersuchungen

der deulschen Meere Kiel.

K. Biologische Anstalt Helgoland.

Nassauischer Verein fiir Naturkunde Wiesbaden.

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1895. 103

Société de physique et d^histoire naturelle Geneve

The State Entomologist of the Illinois Springfield.

För välvilliga bokgåfvor slår Sällskapet dessutom i tacksam-
hetsskuld till Finska Landtbruksstyrelsen och K. Finska Hushåll-
ningssällskapet samt till herrar Ch. Flahault, Fr. Elfving, Otto
Herman, Edv. Hisinger, Cl. Grill, Ch. Janet, Ad. Moberg, J. A.
Palmen, Th. Pleske, E. och O. M. Reuter, A. Stuxberg, A. Sti-
zenberger.

Föredrogs följande af skattmästaren herr v. Pfaler in-
lemnade

Årsräknlng för 1894.

Dehet
Behållning från år 1893.

Stående fonden.
Hypoteksforeningens 4Va proc. obligationer

af 1884 %: 10,000 ... 10,141:20
Finska statens 4V2 proc. dona-

tionsobl. af 1875 ^ 100 94:50
Helsingfors stads 4V2 proc. obl.

af 1882 ^ 5,500 5,455: —

Helsingfors stads 4V2 proc. obl.

ai 1892 %: 3,000 2,880: -

Å depositionsräkning i Nordiska

Aktiebanken ....... 8,000: —

A depositionsräkning i Nordiska

Aktiebanken 750: -

A depositionsräkning i Nordiska

Aktiebanken (af bevis å

^ 2,880) 500:— 27,820:70

Sanmarkska fonden.
Utlånadt till herr John Sahlberg mot revers
af den 1 mars 1892 ä 5 proc. 2,000: —
D:o d:o ä 5 proc. 2,000: — 4,000: —

^^ 31,820: 70

Digitized by

Google

104 Årsmötet den 13 maj 1895.

Transport 9mf 31,820: 70

Årskassan.

Å depositionsräkning i Nordiska Aktieban-
ken (af dep. bevis å 9mf
2,880) . 2,380:

Å löpande räkning i d:o 595:

Kontant 6:

46

2,981:46 34,802:16

Inkomster under året.
Statsanslaget för 1893 års 4:de kvartal samt

för år 1894 3,750: —

Anslag från Längmanska fonden 4,000: —

Influtna räntor:
Å Hypoteksforenings obl. 9mf 10,000 ä 4V2

proc. 450: —

„ Finska statens don. obl. 9mf

100 ä 4Va proc. 4:50

„ Helsingfors stads obl. af 1882

9mf 5,500 ä 41/2 proc. • • 247: 50
„ Helsingfors stads obl. af 1892

Smf 3,000 ä 41/2 proc. • • 135: -
Å bankdepositioner:

9mf 8,000 fr. Vi— 'V12 '94

ä 5 & 41/2 proc. . . . 399: —
„ 750 fr. Vi~^Vi2 '94

å 5 & 41/2 proc. . • . 37: 40

ä 5 & 4V2 proc. • • •

143: 64

„ 2,000 fr. ^Vio-Vi2 '94

ä 4V2 proc.

16: —

„ 500 fr. ^%o-Vi2 '94

å 4V2 proc.

4: —

Å löpande räkning

18:62

„ John Sahlbergs skuldsedlar

^ 4,000 å 5 proc. • • • •

200:- 1,655:66

Ledamotsafgifter:

A f f^ ^Afvanfn*on >•■>•...*

12: —

AI ii. legengren* •

„ Väinö Borg

12:- 24:-

9,429:66

Summa ^ 44,231:82

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1695. 105

Kredit
Utgifter under året

Arvode åt bibliotekarien 300: —

D:o „ sekreteraren 100: —

D:o „ vaktmästaren 100: —

Reseunderstöd åt H. Lindberg 120: —

D:o „ P. Hj. Olsson 100: —

D:o „ H. Lindberg 350: —

D:o „ Väinö Borg 100: —

D:o „ R. Herlin 200: —

Ränta å Sanmarkska fonden till enkefru San-
mark 200: —

Tryckningskostnader :

Till J. Simelii arfvingars tryckeri 3,174:90
„ G. Sundmans lith. atelier • • 899:60

„ F. Tilgmann 185:— 4^259: 50

Annonser 157:25

Porto- ocb fraktkostnader 66: 99

6,053: 74

Behållning till år 1895.
Stående fonden.
Hypoteksforeningens 4V2 proc. obligationer

%: 10,000 10,141:20

Finska statens 4V2 proc. don. obl.

af 1875 Äf/T 100 94:50

Helsingfors stads 4V2 proc. obl.

af 1882 9mf 5,500 5,455: —

Helsingfors stads 4Va proc: obl.

af 1892 %: 3,000 ... 2,880: —
A depositionsräkning:

i Nordiska Aktiebanken . . 8,000: —
i d:o d:o (af

bevis å 9mf 2,000) • 1,429: 30 28,000: —

Smf 28,000: — 6,053: 74

Digitized by

Google

106 Årsmötet den 13 maj 1895.

Transport ^if 28,000: — 6,053: 74
Sanmarkska fonden.
Utlånadt till herr John Sahlberg mot re-
vers af den 1 mars 1892 å 5 pro-
cent 2,000: —

D:o d:o ä 5 proc. 2,000: — 4,000: -

Årskassan.
Å depositionsräkning i Nordiska Aktiebanken
(af dep.bevis a %: 2000) 570: 70

D:o d:o d:o 2,880: —

D:o d:o d:o 750: —

p:o d:o d:o 500: —

Å löpande räkning i d:o J, 377: 38

Kontant 100:— 6,178:08 38,178:08

Summa 9^: 44,231:82
På förslag af revisorerne beviljades skattmästaren full an-
svarsfrihet.

Vid härå förrättadt val af funktionärer återvaldes till ord-
förande friherre J. A. Palmen, till vice ordförande herr F. Elfving,
till skattmästare herr L. v. Pfaler, till sekreterare herr I. O. Berg-
roth samt till bibliotekarie herr A. Arrhenius. Likaledes återval-
des intendenterna herrar Kihlman och Levander till sina befatt-
ningar.

Till medlemmar i Sällskapets Bestyrelse utsagos herrar Sahl-
berg, O. M. Reuter, Sselan, Norrlin och Kihlman, och skulle herrar
Brotherus och Levander, hvilka voro närmast i röstetal, fungera
såsom dessas suppleanter.

Till revisorer för det löpande årets räkenskaper utsagos
herrar Sselan och Brenner.

Herr rektor M. Brenner meddelade att han i Universite-
tets Herbarium funnit ett bristfälligt exemplar af Pulmonaria an-
giistifolia från „Gamla Finland'' och att den uppgift i hans Flo-
ristiska handbok om artens förekomst i östra Finland, hvarom vid
ett tidigare möte varit iråga, möjligen afsett just i fråga varande
exemplar.

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1895. 107

Herr professor Sa hl berg meddelade, att museets material af
finska Perlider under året blifvit bearbetadt af den skotska ento-
mologen K. J. Morton i Carluke, hvilken för närvarande var sys-
selsatt med en revision af de europeiska formerna af denna familj,
samt lemnade några upplysningar om de resultat, han vunnit be-
träffande i Finland förekommando arter. Herr Morton hade fun-
nit särdeles utmärkande artkaraktärer i byggnaden af genitalsegmen-
ten hos hannen och redan utgifvit en af plancher beledsagad öf-
versigt af slägtet Nemoura. Han hade af detta slägte uppställt
bland andra tvenne nya arter, som förekomma i Finland. Af öfriga
slägten hade han dessutom bestämt det finska materialet med
undantag af slägtena Chlorope7'la och Leudra, hvilka ännu icke
voro utredda i afseende å artbegränsningen. Särskildt fästes upp-
märksamhet därvid att af några slägten hannarna normalt äro
försedda med endast rudimentära vingar, under det honorna bafva
väl utvecklade flygorgan. Så var förhållandet med slägtena Di-
ctyopteryx, Isogentis och Capnia. Hannarne af dessa slägten äro
små och påminna mycket om larver samt kunna därför lätt för-
bises af samlare, såsom äfven varit fallet hos oss särskildt med det
sistnämnda slägtet, hvaraf finska museet egde ett stort antal ho-
nor, men icke en enda hanne. Att for resten dessa hannar voro
dimorfa framgick däraf, att af några arter t. ex. Isogenus nube-
cula enstaka cT-exemplar med vingar utvecklade likasom hos ^
förekomma, ehuru de flesta exemplar af det förstnämnda könet
hafva endast vingrudiment.

Af hela familjen hade herr Morton bestämt 15 finska arter,
nämligen af slägtet Dictyopteryx två species, Isogenus ett sp., Iso-
pteryx två sp., Capniella ett sp., Capnia två sp., hvaraf det ena
ännu obeskrifvet från Lappland, Tceniopteryx ett sp. och Nemoura
sex sp., hvaraf ett obeskrifvet från Utsjoki och tvenne af herr
Morton nybeskrifna.

Vidare förevisade herr Sahlberg några exemplar af en märk-
värdig varietet af den högnordiska dagfjäriln Oeneis Norna Thunb.,
hvilka blifvit funna på Kola-halfön troligen i eller nära till den
.s. k. Fiskare-halfön af d:r Edgren. Elxemplaren voro mycket små
och hade knappt tecken till de s. k. ögonfläckarna på framvin-
gama och liknade därigenom till det yttre ganska mycket Oe,
Bore Hiibn. men de igenkändes dock vid närmare undersökning

Digitized by

Google

106 Årsmötet den 13 maj 1895.

såsom hörande till Oe. Norna genom byggnaden af bannens ge-
nitalklaffar samt formen och storleken af de s. k. banvallen på
framvingamas öire sida. Denna varietet var omnämnd af Elwes
i hans nyligen ulgifna revision af slågtet Oeneis såsom funnen
vid Porsanger i arktiska Norge af d:r Schöyen. Formen ansågs
förtjäna ett särskildt namn och föreslog föredragaren att kalla dm
Oeneis Norna var. pygmcea.

Till ny medlem föreslog herr Stenroos, understödd af herr
E. Reuter, herr magister Siilänen.

Digitized by

Google

h new species of Trichoptera from Finnish Lapland

Asynarchus productus.

By-
Siimdth J. Horton.

Blackisb; hairs yellowish; antennse witb long basal joint,
fuscous with testaceous annulations; warts of head, margins of
eyes above, pronotum, warts of mesonotum and wiag callosities
reddisb testaceous; uaderside includiag palpi and legs dasky te-
staceous; pleura of thoracic segments blackisb, cox» fuscescent;
spines of legs black.

Fore-wings patber broad, apex dilated, margin parabolic;
discoidal cell broad, straigtb on anterior margin, mucb longer
than footstalk. 1"^ and b^^ apical cellules subequal, longer tban
the tbree cellules between them, closed by oblique nervules and
therefore somewbat acute at base; 2»* and 4*^ truncate at base,
2»* broader tban 4^; 3"* angulate at base, nearly equal in length
with 2~* and 4***. Tbese wings are påle grey, witb a slight testa-
ceous tinge, virorated witb pale döts wbich are most numerous
in tbe apical region; pterostigma very strongly marked, very
dark brown, traces of wbicb colour are also evident in tbe in-
tercubital and post-costal areas and at the anal angie; a large
pale crescentic marking at the anastomosis; a large two-coloured
spöt at the thyridium, externally fuscous divided by a pale ner-
vure, internally pale; there is also a large pale spöt at the ter-
mination of the 7*** apical sector; neuration pale except in the
upper part of anastomosis where it is fuscous, hairs blackish
longer on posterior cubitus and post-costa; pubescence of mem-
brane blackish mixed with golden.

Hind-wings with discoidal cell very similar to that of före
wings. !■* and 3'^ apical cellules nearly equally long and longer

Digitized by

Google

110 Kenneth J. Morton.

Ihan 2"^ and 4'^ P' closed by a very oblique nervule and there-
fore somewhat acute at base, 3"* angulate al base; 2"^* and 4"*
sub-equal in length, 2°* broader than 4**»; 2°* slraigtly Iruncate,
4*^ Iruncale in a very slighlly oblique manner; 5*^ longest of all,
closing nervule long very oblique, and Iherefore base very acute;
upper branch of cubitus furcating slightly before middle of dis-
eoidal cell. Påle, subhyaline, fainlly testaceous at apex; neura-
lion påle; pterostigma brownish.

In the ef the 9*** segment is much developcd dorsally;
viewed from above its ouler margin is deeply excised, the
angles on either side acutely produced and shining black; in
Ihe excisioi), the hairy tips of the inlennediate appendages, and
Ihe bare notched apices of the inferior appendages are visible;
the lower portion of the superior appendages appears at the
side of the produced angles of the segment in the shape of
obtuse hairy lobes. Viewed from the side, the 9^ dorsal seg-
ment is semicircularly excised, the excision being occupied by
Ihe large superior appendage, the exlernal margin of which is
sinuous, the lower margin nearly straight. Intermediate appen-
dages large approximale, flattened, subquadrate seen from side,
upices slightly thickened and hairy. Inferior appendages long,
slender, ascendent, viewed from beneath they are convergent,
but the apices diverge, are sub-acute and notched before the tip.
Penis large, a long apical portion divided inlo two blades flatte-
ned and slightly dilated at apex; sheaths with a large club-sha-
ped head, hairy, pectinate; there appears lo be a projection cm
the upper edge and the sheaths are therefore probably furcate
and Limnophileform. All the appendages are shining blackish at
apex. £ unknown.

Length of body, cT, 10 mm. Expanse 32 mm.

Described from one of two males taken by Dr John Sahl-
berg at Mandojärvi end of lune 1S94. I have to express nay
gråtit ude to Dr Sahlberg for allowing me lo describe the insect
and also for his kindness in adding it to my colleclion.

A very interesting species bearing resemblance to Stenophy-
lax {Rhadicoleptu^ Wall.) a/pestris Kol., but the connection is only
superficial. Mr MLachlan who has kindly examined the insect
points out that the 9*^ dorsal segment (not oflen visible in Limno-

Digitized by

Google

A Dew species of Trichoptera from Finnish Lapland.

Ill

philid») is in the present inseet highly developed and in this
respeet it shows af!inity to his Asynarchus devius. The neura-
tion and the genitalia aceord more elosely with Asynarchus than
with S. alpestris^ and accordingly in the meantime I retain the
species in Aftytiarchus as an aberrant form.

Explanation of figares.

Ä. Apex of abdomen of cj^ from above.

B, Do. from beneath (object held in front ot ob-
serTer); sheaths not shown.

C. Apex of abdomen of rf from side.

Carluke, Scotland, January 1895.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique

Ouvrages re^us par la Société du 13 mai 1894 au 13 mai 1895.
Tons les livrés iodiqués sont des in 8:o, sauf indication contraire^

1. Pnblications des Sociétés correspondantes.
Algérie.

Alger: Société des Sciences Physiques, Naturelies et Climalo-

logiques.

Bulletin:
Böne: Académie d^Hippone.

Bulletin: 26. 1894.
Gomptes rendus: 1894.

Allemagne.

Augsburg: Naturhistorischer Verein fur Schwaben u. Neuburg (a. V.)
Bericht :

Berlin: K. Akademie der Wissenschaften.

Sitzungsberichte 1894.

— Gesellschaft Naturforschender Freunde.

Sitzungsberichte: 1894.

— Botanischer Verein der Provinz Brandenburg.

Verhandlungen : XXXVI. 1894.
Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande, Wesl-
falens und des Regierungs-Bezirks Osnabriick.
Verhandlungen: 51, 1. 1894.

Braunschwelg: Verein fiir Naturwissenschaft.

Jahresbericht :

Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein.

Abhandlungen :
Breslau: Schlesische Gesellschaft fiir Vaterländische Cultur.
Jahresbericht: 71. 1893.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographiqae. 113

Breslau: Verein fiir Schlesische Insektenkunde.

Zeitschrift fQr Entomoloflrie, Neue Folge: XIX. 1894.

Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Bericht:
Colmar: Société d'Histoire Naturelie.

Balletin (Mittheilungen) Noa?. Sér.:
Danzig*: Naturforschende Gesellschaft

Schriften, Neue Folge:
Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft: „Isis*S

SitzuDgsberichte: 1894, l.
Brlangren: Physikalisch-Medicinische Societät.

SitzuDgsberichte :
Frankftirt a. M.: Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft.

Bericht: 1894.

Frankfurt a. <L O.: Naturwissenachaftlicher Verein.

Helios: XII, 1—12. 1894—95.

Ernst Huth.

Societatum Litterae: VIII, 7—12. 1894; IX, 1—3. 1895.
Freiburg* i B.: Naturforschende Gesellschaft.

Bericht :
<iiessen: Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde.

Bericht:
Crörlitz: Naturforschende Gesellschaft.

Abhandlungeo :
Cröttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg

August Universität.

Nachrichten: 1894, 3—4; 1895, 1.

<ireif!iwald: Geographische Gesellschaft.

Jahresbericht:
— Naturwissenschaftlicher Verein fiir Neu-Vorpommern

und Riigen.
Mittheilungen: I — XXIV. 1869—1892; XXVI. 1894.

Ciuben: Intemationeller Entomologischer Verein.

Entomologi sche Zeitung:

€ifbstrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Meck-
lenburg.

Archief:

Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Natur-
forscher.
Nova Acta:
Katalog der Biblioehek:

8

Digitized by

Google

114 Axel Arrheniiis.

Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein.

Abhandlungen: XIII. 1895. 4:o.
VerhandluDgen, 3:e Folge: II. 1894.

— Die Hamburgischen Wissenschaftlichen Anstalten.

Jahrbuch :

— Verein fiir Naturwissenschaftliche Unterhaltung.

Verhandlungen :

Hanau : Wetterauische Gesellschaft fiir die Gesammte Naturkunde.

Bericht :

Helgfoland: K. Biologische Anstalt.

Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen, Neue Folge: I, 1.
1894. 4:0.

Kiel: Kommission zur Wissenschaftlichen Untersuchungen der
Deutschen Meere (voy. Helgoland).
— Naturwissenschaftlicher Verein fur Schleswig-Holstein.
Schriften :

Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein.

Verhandlungen :
Kassel: Verein fur Naturkunde.

Bericht: XXXIX. 1892—94.

Königsberg In Pp.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft.
Schriften: XXXIV. 1893. 4:o.

Landshut: Botanischer Verein.

Bericht:

Liibeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches Museum.

Mittheilungen : II, 7-8. 1895.

Magfdeburgr: Naturwissenschaftlicher Verein.

Jahreshericht und Abhandlungen: 1893—94, 1.

Harburgr: Gesellschaft zur Beförderung der Gesammten Naturwis-
senschaften.
Sitzungsberichte :

Metz: Société d'Histoire Naturelie.

Bulletin :

Miinchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-
physikalische (Il.e) Classe.
Abhandlungen: XVIII, ?. 1893. 4:n.
Sitzungsberichte: 1894, I — 4.
Inhaltsverzeichniss :
Almanach:

Sohneke, Uber die Bedeutung wissenschaftlicher Ballonfahrteo.
Fcstrede. 1894. 4:o.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographiqiic. 115

Hunchen: Bayeriscbe Botanische Gesellschaft.

Berichte:
Miinster: Westfålischer Provinzial-Verein fiir Wissenschaft und

Kunst.

Jahresbericht:
NurnbergT: Naturhistorische Gesellschaft.

AbhandluDgcn:
Jahresbericht:

Osnabriick: Naturwissenschäftlicher Verein.

Jahresbericht:
Passau: Naturhistorischer Verein.

Bericht: 1886—87.

Regrensburg: Natunvissenschaftlicher Verein.

Berichte: IV. 1892-93.
Correspondenz-Blatt: XXXIII. 1879.

Stettin: Kntomologischer Verein.

Entomologische Zeitung: 52. 1891; 53. 1*^92; 54. 1893.

Strassburg In E.: K. Universitäts- und Ländes Bibliothek.

Théscs: Lachner-Sandoval, Vinc, Beitrag zur Kenntniss der

Gattung Roxburghia, Cassel. 1892.
Schmidt, Ludv., Untersuchungen zur Kenntniss der Wirbelbaues

vom Amia Calva. Leipzig. 1892.
Ulrich, Arn., Palaeozoische Versteinerungen aus Bolivien.
Stuttgart. 1892.
Stuttgart: Verein fiir Vaterländische Naturkunde in WUrtemberg.

Jahreshefte :
Wiesbaden: Nassauische Verein fur Naturkunde.

Jahrbttcher : 47. 1894.

Zwickau: Verein fiir Naturkunde.

Jahresbericht: 1892: 1893.

Australie.

Brisbane: The Queensland Museum.

Annals :

Annual Report:
Melbourne: National Gallery of Victoria.

Mc Coy, Prodromus of the Zoology of Victoria:
Sydney: Linnean Society of New South Wales.

Proceedings, 2:e Ser.: VIII. 2-4. 1893: IX, 1—2. 1894.
— The Australian Museum.
Records :
Report :

Digitized by

Google

116 Axel Årrhenius.

Autriche-Hongrie.

Bistritz: Gewerbeschule.

Jahresbericht: XVII. 1891—92; XVIII. 1892-93.

Briinn: Naturforschender Verein.

Verhandlungeo: XXXI. 1893.

Bericht der Meteorologischen Commission: XII. 1892.
Buda-Pest: Magyar Tudomänyos Akadémia (Ungarische Academie
der Wissenschaften).
KözleméDvek :

Értekezésok a természettudom. köreböl:
Értekezések a mathemat. tudoman. köreböl:
Mathemat. és természettudom. ertesitö:
Mathematische und natiirwissenschaftliche Berichte aus Ungarn:
Almanach:
Rapport :

— Magyar Nemzeti Muzeum.

Teimészetrajzi Fttzetek: XVII. 1—4. 1894.

CPECOvIe: Academie des Sciences. (Akademija Umiejelnossci.)

Sprowozdania komisyi fizujograficznej :

Rozpravy wydsial matem. przyrod:

Bulletin iDiCrnational: 1895, 4—10; 1895, 1-3.

Graz: Naturwissenschaftlicher Verein fur Steiermark.

MittbeiluDgen: 1892; 1893.

Hermannstadt: Siebenburgischer Verein fiir Natun\'isseiischaften.

VerhandluDgen und Mittbeilungen :
Iglö: Ungarischer Karpathen- Verein. (Magyarorszågi Kärpåtegye-

siilet).

Jahrbuch :
Innsbruck: Nalurwissenschaftlich-Medicinischer Verein.

Berichte: XXI. 1892—93.

Kolozsvårt (Klausenburg): Rédaction de „Magyar Növenytani
Lapok".

Evlolyam :

— Erdélyi Museum-Egylet. Orwos Természettudomånyi

Szakosztälyåböl. (Siebenburgischer Museum-Verein.
Medicinisch-Naturwissenschaftliche Section.)
Ertesitö (Sitzungsberichte): XIX, 1—3. 1894.

Prag*: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Mathema-
tisch-naturwissenschaftliche Classe.
Abhandlungen, VII Folge:
Sitzungsberichte :

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 117

Jahresbericbt:

Verzeichniss d. Mitglieder:
Prag:: Naturhistorischer Verein „Lotos''.

Lotos, Neue Folge:
Trencsén, Ung. : Trencsén Wårmegyei Természettudomånyi

Egylet (Naturwissenschaftlicher Verein d. Trencséner

Comitates).

Évkönyre (Jahresheft) :
Triest: Museo Civico di Storia Naturale.

Atti:

Wien: K. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-naturwis-
senschaftiiche Classe.

Sitzungaberichte, Abth. I: CH, 8—10. 1893; Cl 1 1, 1—3. 18i)l.
Anzeiger: XXXI, 24—27. 1894; XXXII. 1-3. 1895.

— K. k. Naturhistorisches Hofmuseum.

Annalen :

— K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft.

Verhandlungen: XLIV, 2—4. 1894; XLV, 1—3. 1895.

— K. k. Geographische Gesellschaft.

Mittheilungen : XXXVII (N. F. XXVII). 1894; XXXVIII
(N. F. XXVIII), 1. 1895.

— Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kenntnisse.

Schriften : XXXIV. 1893—94. l(>:o.

— D:r R. v. Wettstein, Professeur.

Oesterreichische Botanische Zeitschrift: 1895, 1.

Zagfreb: Societas Historico-naturalis Croatica.

Glasnik:

- Belgique.

Brozelles: Académie Royale des Sciences.
Bulletin, 3:me Sér.:
Annuaire :

— Société Royale de Botanique.

Bulletin: XXX. 1891; XXXI. 1892.

— Société Entomologique de Belgique.

Annales: XXXVII. 1893.
Table générale des Annales:
Mémoires: II. 1894.

— Société Royale Malacologique de Belgique,

Annales :
Procés- Verbal :

Digitized by

Google

118 Axel Arrhenius.

Bruxelles: Société Royale Linnéenne.

Bulletin: I— XIX. 1872-94; XX, 1— (i. 1895.

Brésil

Rio di Janeiro: Museum National.
Archivos ;

Canada.

Halifax, N. S.: Nova Scotian Institute of Natural Science.

Proceedings and Transactions, Sér. 2: Sess. ofl892— 1893. 1,3.

ChUL
Santiago: Société Scientifique du Chili.

Actes: II, 4. 1892; III, 3— 5. 1893-94; IV, 1—3. 1894.

Costa Rica,

San José: Museo National. Republica de Costa Rica.
Anales :
Emery, Estudios sobre las Hormigas de Costa Rica. 1894.

Danemark.

K^öbenhavn K. Danske Videnskabernes Selskab.

Skrifter (Mémoirs), 6:te Ra?kke, naturvidcnskap. og mathem.

Afdeln.: VII, 9. 1893. 4:o.
Oversigt: 1893, 2—3; 1894, 1—2..

— Naturhistorisk Förening.
Videnskabelige Meddelelser: 1893; 1894.

— Botanisk Förening.

Botanisk Tidskrift: XIX, 1—2. 18M.
Meddelelser :
Medlemsliste: 1894.

— Entomologisk Förening.

Espagne.

Madrid: R. Academia de Ciencias.
Memorias :
Revista :

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 119

États Unis.

Boston: American Academy of Arts and Sciences.

Proceedings, New Ser.: XX. (Wh. Ser. XVIII). 1893.
— Boston Society of Natural History.

Memoirs:
Proceedings:
Occasional Papers: ^

Brldgreport» Conn.: Bridgepori Scientific Society.

List of Brids :

Cambridge, U. S, A.: Museum of Comparative Zoölogy.

Memoirs:

Bulletin: XXV, 7-11. 1894.
Annual Report: 1893—94.
Champaign, lU.: Illinois State Laboratory of Natural History.

Bulletin: IV, 5. 1895.

<9iapel Hill, N. C: Elisha Mitcbell Scientific Society.

Journal: X, I— 2. 1893; XI, 1. 1894.

Davenport, lowa: Academy of Natural Sciences.

Proceedings :
Madlson, Wisc: Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Lettres.

Trausactions :

Heriden, Conn.: Scientific Association.

Trausactions: V. 1893.
Proceedings :
Annual Address:
New-Brigrhton: Natural Science Association of Staten Island.

Proceedings: 1894, 2, 4— 10; IV, 14. 1895.
Special: 1893, 16; 1894, 17—18.

Kew-Haven: Connecticut Academy of Arts and Sciences.

Transactions :
New- York: New- York Academy of Sciences.

Annals: VII, 6—12. 1894; VIII, 4. 1894.
Transactions: XII. 1891-93; XIII. 1893-94.
Index: 11. 1894.
Kormal, IlL: Illinois State Laboratory of Natural History.
Bulletin .
Artide:

Philadelphia: Academy of Natural Sciences.

Proceedings: 1893, 3—4; 1894, 1—2.

— American Pbilosophical Society.

Proceedings: XXX, n:o 144-145. 1894.
Report :

Digitized by

Google

Sabjeet Register ;

5u pp I em ent R eg i a ter :

Pfailadelphia: Wagner Free iDstiLut of Scienr^a
Rochester, N. Y.: Academy of Science.

Pn>ceediDgs ;
San Francisco: California Academy of Sciences.
Memoirs ,

Proceedingii, Sec» Ber:
Occasional Papers :

SpringQeld 111.: The State Kntotnologist of ttie Illinois.

Reptirt: XVIII. 1894.

S:t Louis: Academy of Science.

Topeka, Kans»: Kansas Academy of Science.

Transactions: XI. 1887^88; XII, L 1Ö811.
Smyth, Cheek List of rhe Plants tif Kansai. WJ%
Tpenton, N. J,: The Trcnton Natural History Society.

Journal :

Tufts College, Mäss*: Tuits College.

studies: IT. 1894; IM. imA,

Washington: Deparlement of Interiör (U. S. Geological Siirvey).
MoDographs: XL\. 1892; XXL i893: XXII. 18^3. 4:o.
Biilletfn: 1^7— UT. 1893-^94.

Änmial Krport: 1800—lM, 1-^2; 189i— i^i, 1—3. 4:€.
Mineral Koource^: 1892 j J8ia 4:o.

-—• Departement of Agriculture.

Report:
--* Division of Ornithology and Mainmalogy,

North Ainerican Fauna:
Oulletin :

^^ Division of Economic Ornithology and Maianialo|f.

Bullerm :
— ^ SmithsoniaQ (nstitiition (U. S. NaUnnal Museum).

Annuji! R«port; IB^.

Report of ihe U. S. Natinnal Museum: l»Ut ; 198^.
BiUletin of the U. S. NaUonal Mu^^eum:

'^ Anthropological Socfety.

The Americao Amhropoloffift: VU, 1-4 iö9L
Special Papers: iWi. 1-^.'.

— Eötomological Society.

l*roceedm^fs : lU, 2—3. J8U4-^iJ5.

Digitized by

Google

BuUetin BibHogruphique. 121

Finlande.

Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Sociélé des Sciences
de Finlande).
Acta:

Bidrag: 54. 1^*94 ; 55. 1894: 56. 1895.
Öfversigt: XXXVI. 1893—84.
Observations météorologiques:

— Geografiska Föreningen.
Vetenskapliga Meddelanden: 1. 1892—93.
Tidskrift:

— Sällskapet for Finlands Geografi (Société de Géogra-
phie de Finlande).

Fennia: XT. 1884.

— Universitets-Biblioteket (par Mr le Bibliothécarie,
dr V. Vasenius).

Areschaug, F. W. C, Det fanerogama embryots nutrition. In-
bjudningsskrift. Lund. 1894. 4:o.

— Finska Forstföreningen.
Meddelanden: I— XI. 1879—1894.

Ströskrifter : I. Blomqviat^ Om uppqvistning af träd. 1879.
2. Id., Om skogseld. 1888.
5. Berlin, Om svedjebruket. 1891.

France.

Amiens: Sociélé Linnéenne du Nord de la France.

Mémoires :

Bulletin : XI, n:os 235—258. 1^92—93.
Ångers: Société d'Études Scientifiques.
Bulletin, Nouv. Sér.:

Béziers: Société des Sciences Naturelles.

Bnllefin:

Bordeaux: Société Linnéenne.

Actes:
Caen: Société Linnéenne de Normandie.

Bulletin, 4:e Sér.: VII. 1894.

Cherbourg: Société Nationale des Sciences Naturelles et Mathé-
matiques.
Mémoires :

La Rochelle: Académie. Section des Sciences Naturelles.

Annales:
Lille: La Rédaction de „Revue Biologique" du Nord de la France.

Revue Biologique: VI, 7—12. 1894; VII, 1—4. 1894.

Digitized by

Google

122 Axel Arrheyiins.

Lyon: Société Linnéenne.
Annaies:

— Museum d'Histoire Nalurelle.

Archives :

— Société Botanique de Lyon.

ÄDDales:
Bulletin :
Saint-LageTj ODothera du Oenotbera. Les anes et le vin. 1893.

Jlarseille: Musée d'Histoire Nalurelle.

Annaies, Zoologie:
Montpellier: Académie des Sciences et Let tres.

Mémoires de la sectiou de médecine, 2:e Sér. :
Mémoires de la section des sciences, 2:e Sér.:

Nancy: Société des Sciences. (Ci-devant Société des Sciences
Naturelles de Strasbourg.)
Bulletin, 2:e Sér.: XIII, 28 (26:e Ann). 1894.
Bulletin des séances: V, 3—9. 1893.

Nantes: Société des Sciences Naturelles de TOuest de la France.

Bulletin: IV, 2. 1894.

— Société Académique de Nantes.

Annaies, 7:e Sér.: V, 1. 1894.

Nimes: Société d'Étude des Sciences Naturelles.

Bulletin: XXIl, 1—2. 1894.

Supplement :
Paris: Société Botanique de France.

Bulletin:

— Société Entomologique de France.

Annaies: LXII, 1—4. 1893.

— Société Zoologique de France.

Mémoires :

— Museum d'Histoire Naturelle.

— Société de Géographie.

Bulletin, 7:e Sér.: XV, 2—3. 1894.
Comptes rendus: 1894, 7—19; 1895, 1—6.

— Rédaction de „la Feuille des jeunes naturalistes".

Feuille, 3:e Sér.: XXIV, 288—294. 1894.

Reims: Société d'Étude des Sciences Naturelles.

Bulletin, 3:e Sér.:

Comptes rendus:

Travaux :

Procés verbaux:
Rouen: Société des Amis des Sciences Naturelles.

Bulletin, 3:e Sér.: XXIX, 1-2. 1893.

Digitized by

Google

Bullctia Bibliographique. 123

Toolouse: Société d^Histoire Naturelle.
Bulletin :

— Sociélé des Sciences Physiques et Naturelies.

Bulletin:

— Société Fran<?aise de Botanique.

Reyue de Botanique:

Des Britanniques.

Edinburgh: Royal Society.
Transactions :
Proceedings :

— Botanical Society.
Transactions :
Proceedings:

Transactions and Proceedings: XX, 1. 1894.
Annual Report:

— La Rédaction de „The Annals of Scottish Natural
History".

Annals :

Glasgow: Natural History Society.

■ Proceedings and Transactions, N. S. :

London: Royal Society.

Proceedings: LVI, 318—319. 1894; LVII, 340—343. 1895.

— linnean Society.

Journal, Botany:
Journal, Zoology:
List of the Society:
Proceedings :

— Royail Gardens, Kew.

Bulletin: 1894.

— Harting, J. E.

The Zoologist: XVIII, 214—216. 1894; XIX, 217—220. 1895.

Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society of Northumber-
land, Durham and Newcastle-upon-Tyne.
Transactions: IX, 2. 1894.

Plymouth: Marine Biological Association.

Journal, New Ser.: III, 3—4. 1894—96.

ItaUe.

Bologfna: Accademia delle Scienze.
Memorie, Ser. 5:
Indici general i:

Digitized by

Google

1*24 Axel Arrhenixis.

Catania: Aecademia Gioenia di Scienze Naturali.

Atri, Ser. 4:

Ballettino mensile, Nuovo Ser:
Firenze: Societä Entomologica Italiana.

Bulletino: XXVL 2—4. 1894.

Genova: Museo Civico di Storia Naturale.

Annali, Ser. 2:a:

— Direzione del Giornale „Malpighia".

Malpighia: VIII, 1-12. 1894; IX, 1-3. 1S95.

Milano: Societä Italiana di Scienze Naturali.

Atti :

Memorie, Nuov?i Ser.: V. 1895. 4:o.

Hodena: R. Aecademia di Scienze Naturali.

Memorie, Ser. 2: IX. 1893. 4:o.

— Societä dei Naturalisti.

Atti, Ser. 3: XII (Anno 27), 3. 1894; XIII (Anno 28). 1894

Napoli: R. Aecademia delle Scienze Fisiche e Matematiehe.

Atti, Ser. 2:a: VI. 1894. 4:o.

Rendiconto, Ser. 2: VIII (Anno 33 j, 1—12. 1894. 4:o.

Rendiconto, Ser. 3: I (Anno 34), 1—3. 1895. 4:o.

— Societä Africana dltalia.

Bollettino:

— Societä di Naturalisti.

Bollettino, Ser. I:

Padova: Societä Veneto-Trentina di Scienze Naturali.
Atti, Ser. 2:a: II, 1. 1895.
Bulletino:

— Redattore della „La Nuova Notarisia",

L. N. Notarisia:

Palermo: Redazione della „Naturalista Siciliano'*.

Il Natur. Sicil.: XIII, 7-1 i. 1894; XIV, 1-3. 1894.

Pisa: Societä Toscana di Scienze Naturali.
Memorie:
Processi verbali:

Roma: R. IsUtuto Botanico.

Annnario :

— Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Emanuele.

Bolletino:
Indice :

— Societä Romana per gli Studi Zoologici.

Bollettino: IV, 1—2. 1895.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 125

Varese: Sodetå Criitogamologica Italiana.
Memorie:
Atti:

Venezla: Redazione della ,,Noiarisia^S

Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia: IX, 4—6. 1894; X,l. 181)5.
Sommario :

Japon.

Tökyö: Science College, Imperiai University.

Journal : VI, 4. 1894; VII, 1—3. 1894; VIII, 1. 1894.

Les Indes occidentales.

Kingston: The Institute of Jamaica.

Journal: II, 1. 1894.

Les Indes orientales.

Calcutta: Asiatic Society of Bengal.

Journal, P. I: LXII, 4. 1893; LXIII, 1—3. 1894.

Journal, P. II: LXII, 4. 1893; LXIII, 1—3. 1894.

Journal, P. III: LXIII, 1. 1894.

Proceedings: 1893, 10; 1894, 1—9.

Index: 1893.

Annual Address: 1894.

Luxembourg.

Lttxembourg: Société Botanique.

Receuil des Mémoires et des Travaux:
— „Fauna", Verein Luxemburger Naturfreunde (Société

des Naturalistes Luxembourgeois).
Mittheilungen (Comptes Rendus): IV, 1—7. 1894.

Norwége.

Bergen: Bergens Museum.

Aarsbog: 1893.
Aarsberetning:
Childberg and NanacH, On the deyelopment and structoro of

the whale. I. On the de?elopment af the dolphin.

1894. 4:o.

Digitized by

Google

126 Appd Ärrheniiis.

Christiania: Universitet.

— Videnskabs Selskabet.

Forhand I iDger:

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne:

Stavanger: Stavanger Museum. '

Aarsberetning: 189^. i

Throndlvjem: K. Norske Videnskabers Selskab.

Skrifter: 18113.

Tromsö: Museuno.

Aarshefter: 16. 1894. i

Aarsberetning: 1892.

Pays-Bas.

Amsterdam: K. Akademie van Wetensehappen.

Verhandclingen, Afd. Natuurkunde, Tweede Sectie: I, 1 —10.

1892—93; II. 1893.
Verslagen and Mededeel ingen, Afd. Natuurk., 4 :deReeks: 1892.
Register of de Verslagen and Mededeelingen: Deell— IX. 189:i
Verslagen der Zittingen: 1892—93.
Jaarboek: 1892.
Prodromus Flone Batavae:

— Genootschap ter Bevordering voor Natur-, Genees-

en Heelkunde. Sectie voor Natuurwetenschappen.
Maandblad: XIX, 1—4, 7-8. 1894—95.

Groningen: Naturkundlg Genootschap.

Verslag: 1893.

Harlem: La Société Hollandaise des Sciences.

Archives néerlandaises: XXVII, 4-5. 1894; XXVIII, 1—5.
1894—95; XXIX, 1. 1895.

Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging.

Tijdschrift, 2:de Sér.: IV, 2—4. 1894.
Catalogus d. Bibliothek:

NJIjmegen: Nederlandsche Botanische Vereeniging.

N. Kruidkuudig Archief, 2:de Sér.: VI, 3. 1894.

S'Gravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging.

Tijdschrift: XXXVI, 1-4. 1892—93.

Utrecht: Société Provincial des Arts et Sciences.
Verslag: 1893.
Aantcokcningen : 1893

Digitized by

Google

Bulletin Bibliograpbique. 127

Portugal-

Usboa: Academia Real däs Sciencias. Classe de science., mathem.,
physic. e. natur.
Memorias, Nova Ser.:
Jonial :

République Argentine.

Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina.

Anales: XXXV, 4-6. 1893; XXXVI, 1—6. 1893; XXX VIT,
1-6. 1894; XXXVIII, 5—6. 1891.

— La Rédaction de „Revista Argentina de Historia
Naturai".

Re v i sta:

— Museo de Productos Argentinos.

Boletin:

— Museo Nacional de Buenos Aires. (Ci-devant Museo
Publico).

Anales:

Cördoba: Academia Nacional de Ciéncias.

Actas:

Boletin: XII, 1—4. 1890-92; XIII, 1-4. 1892—93; XIV, 1.
1894.

La Platå: Museo de la Platå.

Bevista: III. 1892; IV. 1893; V. 1894.

Russie.

Doppat: Naturforscher-Gesellschaft.

Schriften :

Archiv, 2:te Sér.: X, 3-4. 1893-94.

Sitzungsberichte: X, 2. 1893.
Kharkow: Société de Naturalistes ä TUniversité Impériale de

Kharkow.

Travaux (Trudi):
Kiew: Société des Naturalistes de Kiew.

Mémoires :

Procé 3- Verbal :
Hinusinsk: Museum.
Hoscou: Société Impériale des Naturalistes.

Nouvaux Mémoires:

Bulletin: 1893, 4; 1894, 1—4.

Meteorologi sche Beobachtungen:

Digitized by

Google

128 Axel Årrheniiis,

Odessa: Société des Naturalistes de la Nou velie Russie.

Mémoires: XIX. 1. 1894.

Riga: Naturforschender Verein.

Correspondenzblatt: XXXVII. 1894.

Arbeiten, Neue Folge:
S:t Pétersbourg: Académie Impériale des Sciences.

Mémoires, 7:e Sér.: XXXIX, 2. 1893; XLI, 5—6, 8—9. 1893;

XLII, 2. 1894. 4:o.
Mélaoges b'ologique3:

Bulletin, Nouv. Sér.: IV (XXXVI). 1-2. 1893—94.
BulletiD, V:e Sér.: I, 1—4. 1894; II, 4. 1895; III, 2— 3. 1895.

— Hortus Botanicus.

Acta:

— Societas Entomologica Rossica.

Horie; XXVIII. 1893-94.

— La Société des Naturalistes de S:t Pétersbourg.
Tnidi (Travaux):

Section de Botanique.
Travaux: XXIV. 1893.

Section de Zoologie et de Physiologie.
Travaux: XXIV, 1—2. 1894.

Section de Géologie et Minéralogie.
Travaux:

Suéde.

Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterbets Samhället

Handlingar: XXVI. 1891; XXVII. 1892; XXVIII. 1894;
XXIX. 1894.

Lund: Universitetet.

Acta (Årsskrift). Afd. II. Fysiografiska Sällskapets Hand-
lingar: XXX. 1893—94. 4:o.
— La Rédaction de ,,Botaniska Notiser".

Botaniska Notiser: 1894, 3-6; 1895, 1—2.

Stockholm: K. Svenska Vetenskaps- Akademien.

Handlingar, Ny följd: XXV, 1-2. 1892. 4:o.

Bibang, Afdeln. 3. Botanik: 19. 1894.

Bihang, Afdeln. 4. Zoologi: 19. 1894.

öfversigt: 50. 1893.

Lefnadsteckningar :

Ährling, Carl von Linnés brefvexling. 1885.

— Entomologiska Föreningen.
Entomologisk Tidskrift: XV. 1—4, 1894.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 129

Stoekholm: Bergianska Stiftelsen.

Acta Horci Bergiaoi:
Upsala: R. Societas Scientiarum.

Nova Acta, Ser. 3.: XVI. 1893. 4:o.
— Kongl. Universitetet, (par Mr le Bibliothécaire, Prof. An-
nerstedt.)

Redogörelse: 1893—94.
Fries, Th, M., Bidrag till en lefnadsteckning öfver Carl von

Linné. InbjudniDgsskrift. Upsala. 1893.
Eliasson, Ålb, Gottfr.^ Om sekundära, anatomiska förändringar

inom fanerogamemas florala region. Ak. afh. Upsala

Stockholm. 1894.
Jägerakiöld» L. A., Bidrag till kännedomen om Nematoderna

Ak. afh. Upsala. Stockholm. 1893.
Nordenskiöld, iV. Otto O,, Ueber archseische Ergussgesteine

aus Småland, In. Diss. Upsala. 1894.
SchÖtt, H.. Zur Systematik und Verbreitung palaearctischer

Collembola. Ak. afh. Upsala. Stockholm. 1893. 4:o.
Segerstedt, Per, Studier öfver buskartade stammars skydds-

väfnader. Ak. afh. Upsala. Stockholm. 1894.
Starbäck, Karl, Studier i Elias Fries Svampherbarium. I.

„Sphieriaco{b imperfecte cognitae", Ak. afh. Upsala

Stockholm. 1894.
Wetterdal, H., Bidrag till kilnnedomen om bakteriehalten i

vattendragen invid Stockholm. Ak. afh. Upsala. Stock-
holm. 1894. 4:o.

Suisse.

Basel: Naturforschende Gesellschaft.

Verhandlungen: IX, 3. 1893; X, 2. 1894.

— La Société Bolanique Suisse (Schweizerische Botanische
Gesellschaft).

Bulletin (Berichte): IV. 1894.

Bern: Naturforschende Gesellschaft.

Mittheilungen: 1893, N:os 1305-1334.

Cbur: Naturforschende Gesellschaft Graubundens.

Jahresbericht, Neue Folge: 1893—94.

Geneve: Société de Physique et d'Histoire Naturelle.

Mémoires: XXXI, 2. 1892-93. 4:o.

Lausanne: Société Vaudoise des Sciences Naturelles.

Bulletin, 3:me Sér.: XXIX, Nr 113. 1893; XXX, 114—115. 1894.

Meuchåtel: Société des Sciences Naturelies.
Bulletin:

9

Digitized by

Google

130 Axel Arrhenius,

St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Bericht: 1892-93.

SchaflThausen : Schweizerische Entomologische Gesellschaft (So-
ciété Entomologique Suisse).
Mittheilungen (Bulletin): IX, 3—4. 1894.

Ziirich: Naturforschende Gesellschaft.

Uruguay-

Montevideo: Museo Nacional.

Anales: 1, 2. 1894.

2. Dons.

Elfving, Fr., De vigtigaste kulturväxterna. Helsingfors. 1895.

Bomet et Flahault, Tableau synoptique des Nostachacées filamenteuscs hétéro-

cystées. — Mem. de la Soc. nat. d. scienc. nat. et mathém. de

Cherljourg. T. XXV. Chcrbourg. 1885.
— Revision d. Nostocacées hétérocystées contenues dans les

principaux herbiers de France. — Ann. d. Se. nat. Vl:e Sér.

Botanique T. IH, IV, V, VII. Paris 1886—88.
FhhatUt, L'hert)ier méditerranée formé a Ja faculté d. Scienc. de Montpellier.

— Bullet. de la Soc. bot. de France. XXXV. 1888. Paris.

— L'institut de Botanique. Montpellier. 1890.

— La question forestiére. — Bull. d. la Soc. botan. de France. T.

XXXVIII. Paris. 1891.

— La distribution géograpbique des végétaux dans un coin du LaDguedoc.

Montpellier. 1893.

— et Comhm, Sur la flore de la Camarque et des alluvions du Rhöne.

— Bull. de la Soc. botan. de France. T. XLL Paris. 1894.
Le Frhre Gasilien, Lichens des environs de Saint-Omer. — Journ. de Botanique.

Paris 1891.
Hertnav, Otto, Aquila. Zeitschrift fttr Ornlthologie. Organ d. Ungar. Central-

bureaus fur ornithologische Beobachtungen. I, 1 — 2. Buda-
pest. 1894. 4:o.
Hisinger, Ed,, Genera plantarum secundum ordines naturales disposita.

Auctore Stephano Endlicher. Vindobonae. 1836 — 40.
— Mantissa botanica sistens generum plantarum supplementum

secundum. Auctore Stephano Endlicher. Vindobonae. 1842.
Orill, Cl., Den praktiska entomologins ställning i Ryssland. — Uppsatser i

praktisk entomologi N:o 4. Stockholm. 1894.
K. Finska Hushållningssållakapet (K. Suomen Talousseura).

Ängsmaskeu (Xiittymato) III. Berättelse af O. M. Renter.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 131

binska Landtbruksstyrelsen (Suomalainen Maanviljelyshallitus).

Meddelanden (Tiedeoantoja): VI. Orotenfdt, O., Berättelse

öfver Mustiala Landtbruks- och Mejeriinstituts verksamhet

och tillstånd år 1894. Helsingfors. 1894.

Id. en finnois.
Janet Charles, Transformation artificielle en gypse du calcaire friable des

fossiles des sables de bracheux. — La Société Géologique de

France. 3:e Sér. T. XXII. 1894.

— Sur le systéme glandulaire des Fourmis. — Compt. rend. de
PAcad. do Scienc. de Paris. T. 118. 1894.

— Etudes sur les Fourmis. 5:e note. — Mem. de la Soc. Acad.
de rOise. T. XV. 1894.

— Etudes sur les Fourmis. 7:e note. Mem. de la Soc. Zool. de
France. 1894. — Compt. rend. T. 119. 1894.

— Sur les nids de la Vespa crabro.

Moberg, Adolf, Fenologiska iakttagelser i Finland åren 1750—1845. Supple-
ment till Naturalhistoriska Daganteckningar gjorda i Finland
åren 1750—1875 (i Notiser ur Soc. pro Fauna et Flora fennica. III.)

Palmen, J. A., Wissenschaftliche Ergebnisse der finnischen Expedition nach
der Halbinsel Kola in den Jahren 1887—92. A. Kartographie,
Geologie, Klimatologie. II. — Extr. de „Fennia". Hel-
singfors. 1894.

Pteske, Th., Vögel III. — Wissenschaftl. Resultate der von N. M. Przewalski
nach Central-Asien unternommenen Reisen, herausgegeben
von d. K. Akad. d. Wissensch. — Zoologischer Theil. Bd II
S:t Pétersbourg. 1894. 4:o.

Reuter, E„ Berättelse öfver med understöd af Finska Landtbruksstyrelsen som-
maren 1894 värkstälda undersökningar beträifande ängsmasken
och andra skadeinsekter. — Landtbruksstyrelsens meddelanden
N:o VII. Helsingfors. 1894.

Reuter, O. M., Thysanoptera fennica. I. Tubulifera.

— Ängsmasken III. Åbo. 1894.

— Patogena bakterier i landtbrukets tjänst. — Finska Vet. Soc.
Öfversigt. XXXVI. Helsingfors. 1894.

Stuacberg, Ant, Djurskisser. Några blad ur våra dagars forskning. Göte-
borg. 1892.

Djurskisser. Ny följd. 1—2. Göteborg. 1893.
SUzenberger, K, Notes on Western Lichens — Erythraea. III, 2. 1895.

Helsingfors, raai 1895.

Axel Ärrhenins.

Bibliothécaire.

Digitized by

Google

Obersicht der wichtigeren Mittheilungen

1894—95.

I. Zoologrie.

ATes.

Vermischte Notizen.

Herr K. E. Stcnroos berielitete iiber dic von ihm im Sommcr
1894 unternomnienen zoologischen und zwar speziell omitologi-
schen Exkursionen nach Karelia poinorica. Es wurden mehrere
interessante Mittheilungen iiber die Vogelfauna des genannten,
an der westlichen Kiisle de^ Welssen Meeres (etwa bei 65° n. Br.)
grenzenden Gebietes gegcben. S. 25—32.

Herr Prof. O. M. Reutcr fuhrte drei Fälle von Arrhenoidie
bei Hennen an. S. 40—42. (Vgl. Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. 2il
1894. S. 28-35).

Freiherr D:r E. Hisinger gab einc Mittheilung iiber das Hecken
von Accentor modularis Koch in Nyland, Fagervik (60° nördl. Br.).
Das auf dem Boden unler diirren Grashalmen und zwar unter-
halb eines Strauches angelegte Nest war aus Grashalmen gebaut
und entbehrte jeglicher inncren Bekleidung, wie Haare, Moose etc.
S. 86—87.

Vorgelegt wurde:

TetrastsR bonasia, weissscheckige Varietät, Flugel davon. Das
Exemplar in Kalvola geschossen: G. A. Karen. S. 9.

Digitized by

Google

Ubersicht der wichtigeren Mittheilungcn. 133

Falco gyrfalcoy bei Porkkala (in der Nähe von Helsingfors) ge-
sehossen: K. Stoekman. S. 49.

Plsces*

Herr Prof. Th. Saeian verlas einen vom Herrn Prot. E. E.
Sundvik eingesandten Beitrag zur Frage der Uberwintemng der
Fische, bezw. der kaltbliLtigen Thiere. In einem kleinen, 1—2,
stellen weise höehstens 3 Decimeter tiefen Sce, dcssen zum grös-
sten Theil durchaus steriler, nur von einer einige wenige Centi-
meter mäehtigen Schlammschicht bedeckter Boden aus ungewöhn-
lich festem und harlem Lehm bestand, lebten Karauschen und
zwar von sehr verschiedener Grösse zu Hunderten, ja zu Tau-
senden. Weil dieser See, welchcr in keiner Verbindung mit
anderen stånd, unzweifelhaft jährlieh mit allén in ihm lebenden
Organismen ausfriert, liegt hier ein intressanter Beweis fiir die.
Widerstandsfähigheit gewisser kallbliitigen Thiere gegcn die Kälte
vor. S. 12—14.

Neu fur das Gebiet

BUccopsis erythropht/ialmoides Jäckel. Nyland, Nurmijärvi: K. E.
Stenroos; noch nicht in Skandinavien gefunden. S. 68-69.

Vorgelegt wnrde:

Ähramis Leuckartii, Nyland, Nurmijärvi: K. E. Stenroos. S. (57

Hjmeiioptera.

Vermischte Kotizen.

Herr Prof. J. Sahlberg berichtete iibcr auf Rosa-AviQH le-
bende Tenthrediniden und zwar wurde die Sehädlichkeit beson-
ders von Hylofomu romnim L., Emphytics cinctns L., Eriocampoi'
des limacina Retz. (= adnmhrata Klug., Thoms.) und einer
Cephus-Åri, wahrscheinlich C. jKtlUdlpes Klug. (= phthisirus Fabr.)
hervorgehoben. S. 10—12.

Es wurde eine von Herrn Prof. E. E. Sundvik eingesandte
schriftliche Mittheilung relalirt, nach welcher die Hummeln (Bondms )
wie die Honigbienen Wachs erzeugen. S. 64—66.

Digitized by

Google

134 Ul)ersicht der wicbtigereii Mittlieihingen.

Neu ftir das Gebiet.

Einphytus filiformis Klug. ("= E, Klugii Thoms.) auf Rosa ruyosa.
Helsingfors: J. Sahlberg. S. 11.

Ardis bipunctata Klug. (= Blennocamjm hipunctata Thoms.) Ny-
land, Karislojo: . Sahlberg. S. 11.

Olypta sp. Mietois, Saaris, in den Raupen von Tortrix paleum
Hb. parasitirend: E. Reuler. S. 8ö.

Hahrocryptus brachyurus Gr. Mielois, Saaris, d:o d:o: E. Reuler. S. ^^5.

Macroceutrus nitidus Wesm. Mielois, Saaris, d:o d:o : E. Reuter. S. 85.

Ichneumon trilineatus Gr. Åland, Bergö, aus den Puppen von
Abraxas grossulariata erhållen: E. Reuter. S. 85.

Vorgeleg^ wnrde:

Pimpla examinator Hn. Åland, Bergö, aus den Puppen von Abraxns
grossulariata erhållen: E. Reuler. S. H5.

Coleoplera.

Neu fiir das Oebiet.

Cafiiis xantholoma Grav. Helsingfors, Mjölö: B. Poppius. S. 14.
Dröm tus d-notattis Panz. „ „ „ „ „

Gaurodytes setulosns n. sp. J. Sahlberg; G. palndosus Fabr. am
nächslen slehend und den gleichen allgemeinen Körperbau
zeigend, aber beinahe um die Hälfle kleiner und dunkler
gefärbl; der Kopf grösser; weicht von allén friiher bekänn len
Arten vorliegender Galtung dadurch ab, dass die Hinler-
hiiften an ihrer inneren Scheibe kurze, sleife, nach hinten
gerichlele Borsten Iragen; erinnert inbezug auf seinen
äusseren Habitus an Eriylenus femoralis Payk. Lappland,
Inari: J. Sahlberg. S. 89.

Dlptera.

Herr E. Reuler gab eine Millheilung iiber ein massenhafles
Vorkommen von C^ciWowyia-Larven in den Ähren von Alopecurus
p-atensis und A, geniadatus in Pargas (Åbo Skären), und zwar
gehörlen die auf den verschiedenen Alopecurus-Pniexi lebenden

Digitized by

Google

Cbersicht der wichtigereu Mittheiluogen. 135

Larven ebenfalls verschiedenen und zugleich fiir die Wissen-
schaft neuen Arten zu. *) S. 33—34.

Nen fiir das Oebiet.

Hehphilus lunulatus Meig. Kuopio; Tuovilanlaks; Viborg; Muola:
V. Borg. S. 43.

Vorgelegt wnrde:

Helophilus transfugus Meig. S:t Marie bei Åbo: V. Borg. S. 43.

l<epldoplera«

Vermischte Notizen.

Cber die Schmelterlingsfauna in Inari Lappmark gab Herr
ProL J. Sahlberg einige Notizen. Im Jahre 1894 war die in Rede
stehende Fauna dort ausserordentlich arm an Arten, welche &-
seheinung auf das Absterben der Schmetterlinge im Puppensta-
dium infolge der während des Fruhsommers herrschenden andau-
ernden Durre in Verbindung mit der ungewöhnlieh hohen Tem-
peratur zuriickgefiihrt wurde. S. 8.

Herr E. Reuter berichtete iibcr eine im Friihjahr 1894
stattgefundene Verheerung der Lärehen im botanischen Garten
zu Helsingfors durch die Raupen von Coleophora laricella Hb.,
welche Art jetzt zum ersten Male mit Sicherheit in dem finnländi-
schen Faunagebiete angetrofien wurde. S. 44—45.

Im Anschluss hieran theilte Herr Dr. O. Kihiman mit, dass
ähnliche Raupen im genannten Sommer von ihm auf Lärehen in
Multia in nord. Satakunta beobachtet wurden (ebenda).

Herr E. Reuter erwähnte einen Fund der Raupe des Toten-
kopfschw ärmers {Aclierontia Ätropos L.) Die Raupe dieser Art,
welche wohl als Schmetterling, niemals aber vorher in ihren frii-
heren Lebenstadien in Finland gefunden worden war, wurde vor
einigen Jahren zum ersten Male im Gebiete und zwar bei Åggelby

♦) Die auf Ahp, pratensia lebende Art ist von E. Reuter als Oligotropkus
olopecuri d. sp., die auf Alop. geniculatua vorkommende als Stenodipiosis gtni-
culaH n. geD. et sp. bescbrieben: Acta Soc. F. FL Fenn. XL 8. 1895.

Digitized by

Google

136 Ubersicht der wichtigeren Mitthcilungen.

(unweit der Stadt Helsingfors) von Herrn C. Jahn angetrofTen.
S. 69—70.

Nen ftir das Oebiet.

Anarta lappofiica Thunb. Lappland, Tenojoki, Nuorgam: J. Sahl-
berg. S. 8.

A, quieta Hiibn. Tenojoki, Nuorgam: J. Sahlberg. S. 8.

Cidaria firmata Borkh. Helsingfors: B. Poppius. S. 14.

Crambus furcatellus Zett. Lappland, Ulsjoki: J. Sahlberg. S. 8.

Erehia Ligea L. var. grisescens n. var. J. Sahlberg; kleiner als
Ligea, die Flugel oberseits und namentlich unterseits gräu-
lich gefärbt. Tavastland, Pihlajavcsi: J. Sahlberg. S. 39 — 40-

jB. polaris Staud. Tenojoki, Nuorgam: J. Sahlberg. S. 8.

Vorgelegt wurde:

Oeims Norna Thunb. var. pygmwa n. var. J. Sahlberg; be-
deutend kleiner als die Stammform, die Augenflecken der
Vorderfliigel kaum angedeutet. Halbinsel Kola: K. Edgren.
Dieselbe Form ist von Elwes in soiner neuerdings erschie-
nenen „Revision of the genus Oeneis^'' als bei Porsanger im
arktischen Norwegen von Schöyen gofangen erwähnt, ohne
indessen als Varietät aufgefuhrt zu werden. S. 107—108.

Trlehoptera.

Nen fur das Oebiet.
Asynarchus prodnctus Morton. La[)pland, Mandojärvi in Utsjoki:
J. Sahlberg. S. 00 u. 109.

]Vearoptera.

Herr Prof. O, M. Reuler gab einige Nachlräge und Verbesse-
rungen zu seinem friiher erschienenen Aufsatz Neuroptera fennicay
Acta Soc. pro F. et Fl. Fenn. IX. N:o 8 (1S94). — Die von Herrn
Reuter (a. O. S. 18) als Chnjsopa pevht L. var.? Walkeri Brauer
angefuhrte Form wird von Mc Lachlan als bona species be-
trachtet (Träns. Ent. Soc. London 1893, P. III. S. 229). — ^^/i-
ropteryx Intea Wallengr. soll nach Klapalek (Ent. Monthly Mag.
XXX. 1894. S. 121) nicht mit der gleicligenannten Löw'schen
Art identisch sein. — Es wurden iibrigens eine Menge neuer Fund-
orte angegeben. S. 62—64.

Digitized by

Google

Ubersicht der wichtigeren Mittheil ungen. 137

Plecoptera.

Enige Miltheilungen iiber finnische Perliden wurden von Herrn
Prof. J. Sahlberg gegeben. S. 107.

II. Botanik.

Plantas Tascnlares*

Vermisohte Notizen.

Herr O. Bergroth beriehtete iiber soine in Sommer 1^94
ausgefuhrle botanisehe Reise in dem als Karelia pomorica bezeich-
nelen Gebiele östlich von der Landesgrenze elwa zwischen den
Fliissen Wyg und Kem. Ueberhaupt isl dies Gebiet sehr arm — es
wurden im Ganzen nur etwa 400 Arten Phancrogamen gefunden —
und öde, besonders durch weite mil Kiefern bewachsene Haiden und
Siimpfe ausgezeichnet. Im sudwestlichen Theil treten Berge, haupt-
sächlich aus Quartzit bestehend, auf, und hier bietet die Flora einen
relaliven Reichthum dar. Abweichend ist die Ufer-region am Weissen
Meer mit (iberwiegendem Lehmboden, sowie die felsigen Skären
ausserhalb der Stadt Kem. Die interessanteslen Pflanzenfunde
während der Reise wurden kurz relalirt. S. 15 — 25.

Ein Verzeiehniss der im Universitäts-Herbarium aufgehobenen
in Finland verwilderten öder eingeschleppten Phanerogamen wurde
von Herrn Tegengren eingereicht. Ihre Gesammlzahl war 227.
Davon wurden I IG als Ballast-Pflanzen bezeichnet; 48 Arten
(darunter 12 Ballaslpflanzen) waren mit; Getreide resp. ande-
ren Samen eingefiihrt; 3(3 Arten könnten als verwildert be-
zeichnet werden, während die Herkunft der ubrigcn 87 Arten
unbestimmt blieb. Die folgenden Familien waren mit der grösslen
Artenzahl verlreten: Crueifera> (2S), Papilionaceaj (20), Scrophu-
larineae (20), Graminea) (U)), Compositai (18), Carypphyllaeese
(15), Ubialae (14), Rosaceie (10). «. 4:

•)

Herr K. A. Cajander giebt eine hislorische Darstellung des
Feld- und Gartenbaues in und bci der Stadt Nystad von der Mitte

Digitized by

Google

138 Ubersicht der wichtigeren Mittheilungen.

des 17 Jahrhunderts, wo laut obrigkeillicher Verordnung die erste
Hopfen-Pflanzung angelegt wurde, ferner im folgenden Jahr-
hundert, wo Tabak und Kartofleln eingefuhrt wurden, bis in die
neueste Zeit. S. 72— 82.

Carex echinata. In der Nähe von Vasa fand Dr V. Lau-
rén an einigcn Stellen spärliehe Exemplare einer Form, die
eine inlermediäre Steliung zwischen C. echinata und canescena
einnahm (Siehe Abbildung S. 50) und durch aufTallend,geringe
Fertilität sich auszeichnete. Die Vermulhung dass hier ein Hybrid
vorlag wurde indessen von der anatomischen Untersuchung nicht
bestätigt. S. 49.

Drosera. Verschiedene aus dem Kirchspiel Karis in Nyland stam-
mende Formen, die eine intermediäre Steliung zwischen Dr, longi-
folia und intermediär resp. Dr, longifolia und rotundi/oUa, ein-
nahmen, wurden v von Herrn Th. Seelan vorgelegt und als muth-
massliche Hybriden bezeichnel. Im Anschluss hierzu demon-
slrirte Herr A. O. Kihlman zwei von ihra bei Voroninsk in Rus-
sisch Lappland genommene zu Drosera longifolia var. rotundata
Norrl. gehörende Exemplare, die seiner Ansicht nach Hybride
zwischen Dr. longifolia und rotundifolia waren. S. 66.

Euphrasia. Professor R. v. Wettstein hatte verschiedene von
Rektor M. Brenner gesammelte Euphrasien bestimmt, woriiber Herr
Brenner Näheres mittheilte. Es fanden sich darunter: E, brevipila
Burnat & Gremli (= E, officinatis Auct. suec), E. curfa Fr., E.
micrafUha Brenn., weiter die sehr bemerkenswerthe Form öder
vielleicht neue Art, welche Herr Brenner als E, officinalis var.
tenuis beschrieben hatte, sowie möglicherweise noch E, latifolia
Pursh aus Rovaniemi in Nord-Österbotten. Exemplare von E,
Rostkowiana hatte Herr Brenner in Norwegen und in der Schweiz
gesammelt. S. 84.

Hieracium gnaphalolepis, leucolonia und pseudo-Hoppeanum.
Lojo: M. Brenner. S. 69.

Digitized by

Google

ijbersicht der wichtigeren Mittheilungen. 139

Pulmonaria angmtifoUa, Im Universitäts-Herbarium hatte
Herr Brenner ein mangelhaftes Exemplar dieser Art aus „Gamla
Finland" ohne nähere Lokalangabe gefunden.

Monstrositäten and Formen.

Campanula persiaefolia var. cupularis. Nyland, Lojo : M. Brennei*.

Crepis pahulosa f. pallida. Nyland, Lojo: M. Brenner

Galeopsxs veraicolor mit purpurrother CoroUa sonst aber normal.
Helsingfors: Th. Sajlan.

Geum rivale. Ein Exemplar mit monströser BlUthenbildung wurde
vorgelegt: M. Brenner. S. 6.

MeiiymUhes trifoliata f. paradoxa Fr. Nyland, Lojo, Lylyis: E. af
Hällström. S. 89.

Nuphar luteum f. purptireosujnata. Nyland, Vihti: E. Hisinger (Nä-
heres siehe Acta XI).

Sorbtis aucuparia, Eine weissblättrige Form hatte Herr A. Thes-
leff in der Nähe von Viborg gefunden. S. 86.

Picea excelsa. 20 — 30 sehr niedrige (Höhe nicht iiber O^^e) und
dabei breit kegelförmige Exemplare von äusserst gedrun-
genem Wuchs und mit relativ kurzen Nadeln vyrurden von
Herm Borg auf einem geschwendeten Hiigel in Kalvola
(Tavastland) beabachtet. Die abweichende Gestalt war ver-
muthlich durch weidende Ziegen verur.sacht. S. 35.

Picea excelsa f. oligodaJa. Eine von virgata durch sehr kurze
und fast immer unverzweigte Aeste zweiter Ordnung ver-
sehiedene Form aus Lojo: M. Brenner. S. 7.

Pinuii silvestris f. contortifoita. Nyland, Lojo: M. Brenner.

Ranunculus acris. Vorgelegt wurden Chloranthien aus Lojo.
S. 6.

Secale cereale. Verzweigle Aehren aus Karislojo und Kjuloholm.
S. 34.

Nen ftir das Gebiet
Älopecurus geniculatus X nigricans. Vasa: V. Laurén.
Carex montana. Schon zu Ende des vorigen Jahrhunderts bei Åbo
gefunden nach einem Exemplar im Universitäts-Herbarium.
Girsium oleraceum X heterophyllum. Isthmus karelicus: H. Lind-
berg.

Digitized by

Google

140 tjbersicht der wichtigeren Mittheilungen.

Euphrasice. Siehe oben!

Geum strictiim, Isthmus karelicus: H. Lindberg.

Potainogeton flnitana Roth var rivularis Lange. Isthmus karelicus:

H. Lindberg. S. 3.
Rumex ohiusi/olins X af/uaticus. Helsingfors: H. Lindberg. S. 4.
Ruppia spiralis. Nyland, Pojo, Tvärminne: O. A. F. Lönnbohm.
Sedum faharia. Isthmus karelicus: H. Lindberg.
Verbascum nirfnim var. leucandra. Isthmus karelicus: H. Lindberg.

Wiohtigere neue Fnndorte.

Alnus glutinosa X inrfuiu. Isthmus karelicus: H. Lindberg.
Arrhenathernm elatins. „ „

Asjndum cristatum X spinulosuiti, „ „

Athyrium crenatum. „ „

Bettda nana X odorata. Savolaks, Jorois: H. Lindberg.
Belula nana X vprrucosa. Kola Halbinsel, Umpjoki: A. O.

Kihlman. S. 3. Savolaks, Jorois: H. Lindberg. S. 5.
Botrychium lanceolatum. Karelia pomorica: O. Bergroth.
Bromus arvensis, Isthmus karelicus: H. Lindberg.
Biilliarda aquatica. „ „

Campanula trachclitiui. Pojo, Tvärminne: E. Häyrén.
Carex ampidlacea var. rofnndafa, C. ariatafay C. strida, KareUa

pomorica: O. Bergrotb.
Carex Buxbaumii u. capillaris. Abo, Kimito: P. Hj. Olsson.
Carex heleonastes^ microstachya^ muricata, pilulifera, Isthmus

karelicus: H. Lindberg.
Cassandra caJycidata. Tavastia, Evo: A. Blomqvist.
Cirsinm heterophyUinn X palustre. Isthmus karelicus : H. Lindberg.
Cirsium oleracetim X pahistre. „ „

Dianfhus arenarins, Karelia pomorica (65°): O. Bergroth.
EpUohiujn alsinifoJintn, Karelia pomorica: „

Epilohium montannm. Karelia pomorica (04° 3(y): „
Epilohium roseum. Isthmus karelicus: H. Lindberg.
Epigogon aphyllus. Karelia pomorica: K. E. Stenroos.
Equisetum scirpoides. Abo, Pargas: E. Reuter.
EjHisetnm variegatum. Karelia pomorica: O. Bergroth.
Eriophoriim Scheuchzeri, „ „

Genfiana amarella. Isthmus karelicus: H. Lindberg.

Digitized by

Google

Cbersicht der wichtigcren Mittheilungeo. 141

Gentiaua pneumonanthe, Olonets-Karelen : A. Giinther.

Inula salicina, Karelia pomorica: O. Bergroth.

Juncus supinus. „ ,,

Lactuca muralis. Isthmus karelicus: H. Lindberg.

Lamium amplexicaule. Karelia pomorica: O. Bergroth. Isthmus
karelicus: H. Lindberg.

Lathyrtis maritimus. Isthmus karelicus: H. Lindborg. Helsingfors:
W. Granberg.

Leontodon hastilis, Isthmus karelicus: H. Lindberg.

Leontodon hxRpidiis. Karelia pomorica: O. Bergroth.

Littorella lacustris, Tammerfors, Kangasala: H. Dalström. Aus-
breitung in Finland: S. 43.

Nuphar pumilum. Isthmus karelicus: H. Lindberg.

Odontites litoralis. „ „

Orchis incaniata, „ „

Poa bulbosa. Abo, Kimito: P. Hj. Olsson.

Poa compressa und suJetica. Isthmus karelicus: H. Lindberg.

Polygonatum muUifloriim. „ „

Potainogeton crispus. Åbo, Kimito: P. Hj. Olsson.

Potantogeton Friesii und Zizii. Åland: J. Montell.

Potentilla canescejfs. Isthmus karelicus: H. Lindberg.

Pyrola minor X rotiwdifolia, Karelia pomorica: O. Bergroth.

Rumex conspersus. Isthmus karelicus: H. Lindberg.

Ruppia brachypxis. Nyland, Esbo: A. O. Kihlman.

R. rostellata, Kemijoki am Weissen Meer: A. O. Kihlman.

Salix aurita X phyliccefolia, S. nigricans X phglicce/olia, S.
axirita X cinerea, S, aurita X vägans, S. cinerea X phylicce-
folia, S, lapponum X aurita, alle aus Siid-Finland, wurden
von Herr A. Arrhenius vorgelegt und besprochen. S. 88.
Slachys palustrvi X silvatica, Karelia ladog., Salmi: Stenberg 4S:
Wegelius.

Selaginella spimilosa. Isthmus karelicus: H. Lindberg.
Sium latifolium, Karelia pomorica: O. Bergroth.

Sparganium affine und glomeratum, Isthmus karelicus: H. Lind-
berg.

Sparganium speirocqyhalum, Karelia pomorica: O. Bergroth.
Thalictrum simplex, Isthmus karelicus: H. Lindberg.
Veronica anagallis, Åbo, Kimito: P. Hj. Olsson.

Digitized by

Google

142 Ubersicht der wichtigeren Mittheil ungen.

Viola canina X rupestris. Åbo, Kimito: P. Hj. Olsson.
Viola stagnina, Isthmus karelicus: H. Lindberg.
Woodsia glabella, Karelia pomorica: O. Bergroth.
Zanichellia poiycarpa „ „

]li«scl.

Herbarium nmsn fennici II Musci von J. O. Bomansson
und V. F. Brolherus erschcint. Es enthält demnach die finlän-
dische Flora:

Arton.

Unterarten.

Varieten und Fonnen

Hepaticm

171

2

34

Splia(/ua

26

6

53

Miisri veri

498

19

76

Nene öder seltene Arten.
Amblydeffium badium. Abo, Nagu: P. Hj. Olsson.
AmbJyiitegium molle cum \diT.aIpimtm. Lapponia imandrensis: A. 0.

Kihlman.
Ambhjstef/ium rivulare. Åbo, Nagu: P. Hj, Olsson.
Aplozia I att er olata. . „ „

Bryum lepforercis Philib. Åland, Liby: J. O. Bomansson. S. 62.
Chavdonauthus seti/urmis. Åbo, Nagu: P. Hj. Olsson.
Dicramim stricltim, „ „

Diplophyllum ovatnm. „ „

Encahjpfa apophysata, Ladoga Karelen: R. Wegelius.
Fontuuilis dicltelymoides, Tavastia borealis: V. F. Brolherus;

Lapponia inarensis: R. Hult; Lapponia imandrensis: A. 0.

Kihlman.
Fontinalis hypnoides. Åbo, Nagu: P. Hj. Olsson.
Grimmia mollis. Lapponia imandrensis: A. O. Kihlman.
Heterocladhim heteroptemm. Åbo, Nagu: P. Hj. Olsson.
Hypium Stokesii. „ „

Hypmim Schwartzii. „ „

Hadula Lindenbergiana. „ „

Scapafiia resvpinata. „ „

Seligmia brevifolia. Kuusarao: V. F. Brotherus.
Sphagnum Girgensoktn var. btachyodes. Åbo, Nagu: P. Hj. Olsson.
Sjyh, riparium. „ „

Digitized by

Google

Ubersicht der wichtigeren Mittheilungen. 143

Fimgl.

Boletus cyanescens, Neu fiir das Gebiet. Viborg: A. Thesleff.
Melampsora populina, Verheerend auf Populus balsam ifera in

Sjundeå (Nyland): E. Reuter. S. 5.
Phallus impudicus, Schon 1755 von P. A. Gadd bei Raumo ge-

funden. Seitdem nicht in Finland angetroffen: Thesleff. S. 85.

Alg».

Lladophora cegagropila, Boltnischer Meerbusen, Kvarken: Tegen-
gren. S. 44.

Nostochacece heterocystece. Verzeichniss der in Finland bisher ge-
fundenen 39 Arten. S. 54.

Oedogoniacew, 73 Arten, darunter 11 neue, und 4 Varietelen
(drei neue) werden von Herrn Hirn fiir Finland angegeben
(Siehe Acta XI N:o 6). S. 48.

Zygnemacece, Nach K. E. Hirn (Näheres siehe Acta XI N:o 10)
kommen in Finland 41 Species dieser Familie vor; zwei
neue Arlen und zwei neue Formen befinden sich darunter.
S. 83.

Digitized by

Google

Register

öfver

de vetenskapliga meddelandena.

Sil

Mötot den 6 oktober 1894.

A. O. Kihlman: Floristiska notiser 2

H. Lindberg: Några för finska tioraområdet nya fanerogamer • 3

O. M. Reiiter: Campanula trachelium från Nyland 5

E. Reiiter: Smärre meddelanden »

M. Brenner: Några ovanliga växtformer t^

„ Picea excelsa i. oligoclada "*

W. Granberg: Lathyrus maritimus i Helsingfors „

J. Sahlberg: Fjäriltaunun i Inari Lappmark 8

K. E. Stenroos: Varietet af Tetrastes bonasia ^

Mötet deu 8 november 1891.

J. Sahlberg: Tcnthredinider på Eosa-Sirter 10

E Sundvik: Fiskars öfvervintring 12

B. Poppius: T^å nya skalbaggar 1-t

O. Bergroth: Resa i Karelia pomorira sommaren 1894 l'^

K. E. iStcnroos: Zoologiska, särskildt ornitologiska exkursioner i

Karelia pomorica sommaren lb94 2.')

E. Reuter: (Jecidomyia härjande Älopecurus 3*^

Ch. E. Boldt: Grenigt rågäx 34

V. Borg: Dvärglorm af granen 35

Mötet den 1 december 1894.

J. Sahlberg: Oaurodytes setulosus n. sp. 39

„ Erebia Ligca var. grisescens «

O. M. Reuter: Tre fall af arrhenoidi hos hönor 40

G. Tegengren: Förteckning öfver förvildade och ballast-växter • 42

V. Borg: Två sällsynta diptcra 43

A. Arrnenius: Littorella lacustris r

G. Tegengren: Alg och skalbagge från Kvarken 44

E. Reuter: CoUophora laricella härjande lärkträd ^

V. Elfving: D:r Hjelts kartor öfver trädslag och buskar i Finland 45

Mötet den 2 februari 1S95.

K. E. Hirn: Finska oedogoniacéer 4H

J. A. Palmen: Falco gyr/alco 49

W. Laurén: En form af Carex echinata „

Digitized by

Google

W. Laurén : Äiopecurua genieulaitu x niaricans 51

F. Elfriog: Anteckningar om Finlands SoatochacecB heterocystem 54

Ndtet d<>n 2 mara 1895.

J. Sahlberg: Asynarehua productua fio

Mötet den 6 april 1896.

V. F. Brotherus : Bryum leptocerds 62

O. M. Reuter : Anteckningar om finska neuroptera „

E. Sundvik : Det föregifna en-hartset 64

- Yaxproduktion hoa humlor „

rh. Sselan & A. O. Kihlman: />roMra-former 66

Th. Saelan : Qaieopeia versicolar f. 67

P. Hj. Olsson: Anm&rkninffsv&rda mossor från Nagu ^

K. E. Stenroos: Abramia LeudtarUi och Bliccopais erythrophthal-

moides „

M. Brenner: FiloseUa-f t rmer 69

E. Reuter: Åcherontia atropos „

A. Thesleff: Botaniska handskrifter frän fdrra seklet 70

A. O. Kihlman: Gamla herbariiexemplar af finska växter- • • • „

K. A. Cajander: Trädgårdsodlingen i Nystad 72

Mötet den 4 maj 1895.

M. Brenner: Finska £t<pÅr(»ia- former 84

E. Reuter: Sällsynta parasitsteklar 85

P. Hj. Olsson: Två nya mossor „

A. Thesleff: Phallus tmpudicus „

„ Hvitbladig rönn 86

E. Hisinger: Accentor mod%Uari$ häckande i Nyland ^

„ Nuphar luteutn i. purpureosignata 8/

A. Arrhenius: So/ia^hybrider från södra Finland 88

„ Menyanthea trifoliata f. paradoxa 89

F. Elfving: Kulturväxterna i Finland 9o

Årsmötet den 13 mai 1895.

K. E. Stenroos: Redogörelse för de zoologiska samlingarna- • • 98

A. O. Kihlman: Redogörelse för de botaniska samlingarna • • • 100

M. Brenner: Pulmonaria angusHfolia 10()

J. Sahlberg: Finska perlider 107

„ (Eneia Norna „

Kenneth J. Morton : A neto apeciea of Tridwptera from Firmish

Lapland 109

Digitized by

Google

Digitized by VjOOQ le

MEDDELANDEN

SOCIETAS

PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.

TJUGONDEANDRA HÄFTET.

MIT BINBR DBUTSCHBN UBBERSICHt.

'^^-

HELSINGFORS, 1896.

Digitized by VjOOQIC

KUOPIO 1896.
W. BACKMANS BOKTRYCKERI.

Digitized by

Google

Societas pro fauna et flora fennica

1895-96

Hedersordförande :
Herr W. Nyländer.

Ordförande:
Friherre J. A. Palmen.

Vice-ordförande:

Herr F. Elfving.

Sekreterare:
Herr I. O. Bergroth.

Skattmästare:
Herr L. v. Pfaler.

Bibliotekarie:
Herr A. Arrhenius.

Intendent för de zoologiska samlingarna:
Herr K. M. Levander.

Intendent för de botaniska sandingama:
Herr A. O. Kihlman.

Bestyrélse:
Herrar J. A. Palmen, F. Elfving, J. Sahlberg, O. M. Reu-
ter, Th. Sselan, J. P. Norrlin, A. O. Kihlman. — Suppleanter:
V. F. Brotherus, K. M. Levander.

Digitized by VjOOQIC

Mötet den 5 oktober 1895.

Till medlem af Sällskapet invaldes på grund af förslag å
senaste möte magister J. V. Siilänen.

Framlades tolfte volymen af Sällskapets Ada, omfattande
327 pagina med 6 planscher. Priset på volymen bestämdes
till 8 mark.

»Société des sciences naturelles de Saone-et Loire» i Cha-
lons sur Saöne hade anhållit om skriftbyte med Sällskapet;
hvartill bifölls.

»Senckenbergische Gesellschaft» i Frankfurt am Main hade
öfversändt en serie af sina »Abhandlungen».

Bibliotekarien utdelade bland medlemmarne exemplar af
»Sitzungsberichte» från Sällskapets möten april 1889 — april
1891, utgörande särtryck ur »Botanisches Centralblatt».

Bibliotekarien, rektor A. Arrhenius, anhöll om tjenstle-
dighet för instundande läseår, hvilket beviljades, och utsågs, jäm-
likt hans förslag, till vikarie magister E. Reuter.

Doktor A. O. Kihlman hemstälde till Sällskapet, huru-
vida det icke vore skäl att för framtiden vidtaga en ändring i
sättet för protokollets justering i syfte att undgå den tidsödande
justeringen vid själfva mötena och tillika vinna en effektivare
kontroll af protokollens riktighet. Reformen skulle bestå däri,
att för hvarje möte skulle utses tvänne justeringsmän, och att
föregående mötes protokoll därjämte skulle ligga framme några

Digitized by

Google

Mötet den 5 oktober 1895. 3

dagar före mötet till påseende för dem, hvilka vore hindrade
att vid mötet närvara. Efter mötet skulle sedan de utsedde ju-
sterarne genomgå protokollet och därå anteckna att det blifvit
justeradt.

Sedan emellertid några talare afstyrkt den föreslagna än-
dringen och sekreteraren åtagit sig att för framtiden ha de ren-
skrifna protokollen liggande framme på botaniska museum från
onsdagen före h varje möte, fick förslaget förfalla, och beslöt
Sällskapet att i öfrigt vidblifva sin gamla praxis med afseende
å protokollsjusteringen.

Lektor A. J. Me la förevisade och öfverlämnade till sam-
lingarna trenne anmärkningsvärda fanerogamer från norra Savo-
laks, nämligen Anemone nemorosa från lisalmi, Impatiens noli
tangera från Kuopio och Chrysosplenium alternifolmm från Hiltu-
lanlaks söderom Kuopio. Af den förstnämda arten hade före-
dragaren redan långt tidigare inlämnat exemplar från nämda
socken, tagna af en kamrat, men hade betviflat uppgiftens på-
litHghet, tills han senaste sommar var i tillfälle att konstatera
dess riktighet. Hvitsippan växte på den angifna lokalen i stor
ymnighet.

I anledning af meddelandet omnämde doktor Kihlman, att
kandidat Lönnbohm uppgifvit sig ha sett Anemone nemorosa i
Mieslahti by af Paltamo i Kajana-österbotlen, likaledes ymnigt
å en äng vid landsvägen.

Rektor Brenner åter upplyste om att öfverforstmästare Otto
Waenerberg funnit arten i fråga vid Kajana, äfvensom doktor
H. Backman tagit den redan år 1849 vid Poikkolanmäki norr
om lisalmi kyrka.

Doktor E. A. Wainio förevisade ett sedan ett par veckor
i kruka inplanteradt exemplar af Chrysanthemum leucanthemum,
hvilket företedde flere egendomligheter och af föredragaren före-
slogs att benämnas autiimnalis. Stjälken var ovanligt tjock,
stjälkbladen ytterst talrika och af de båda blomkorgarna sak-
nade den ena helt och hållet strålblommor, medan den andra

Digitized by

Google

4t Mötet den 5 oktober 1895.

hade endast fem sådana. Exemplaret var taget vid järnvägs-
banken i Tölö, och eraade föredragaren genom odling försöka
utröna huruvida formen håller sig konstant.

Professor Saelan m. fl. ansågo exemplaret för en monstro-
sitet, analog med dem som man ofta ser uppträda hos Oeum
rivale och andra örter.

Magister Harald Lindberg förevisade och inlemnade till
samlingarna exemplar af

Fanerogamer från Karelska näset.

Senaste sommar hade han därstädes anträffat följande för
floran nya arter:

1) Leersia oryzoides Sw. funnen ymnig på den sänka, gräs-
bevuxna vestra stranden af Systerbäck ej långt från densam-
mas utflöde i hafvet. I en af hafssanden uppdämd liten vat-
tensamling, omkring ^/s km från gränsfloden norrut, anträffa-
des den äfven, men dock endast i ett fåtal exemplar, växande
tillsammans med Elodea, Sparganium glomei-atum o. a. — I
Sverge har den på sista tiden anmärkts såväl i Skåne som i
Blekinge (i Hartmans flora 11 uppl. anföres den såsom fordom
funnen af Fries i Halland vid Dahla). Enligt Langes »Haand-
bog i den danske Floran» är den »paa fugtige Steder, ved
Bredden af Söer och Aaer, meget sjelden» samt anföres endast
för Sjaelland (på några ställen) samt för Slesvig (vid Ejderen).
För öfrigt förekommer den utbredd öfver nästan hela Europa,
från Kaukasus och Serbien till Italien, Frankrike och England.
I Norge är den ej anmärkt. Enligt Meinshausen är den i In-
germanland mycket allmän på öfversvämmade ängar, i försump-
ningar, vid bäck- och flodstränder, nämligen invid hafvet. Så-
som af det föregående framgår har arten således sin nordgräns
i sydligaste Finland strax invid gränsen mot Ryssland.

2) Hokus mollis L. anträffad i stor mängd i en stenig al-
lund strax österom Veikkola hofläger i Valkjärvi socken; bil-
dade fläckvis stora mattor, som genom sin mjuka, gröna färg
genast föllo i ögonen. I Sverge är den spridd från Skåne upp

Digitized by

Google

Mötet den ö oktober 1895. 5

till Utön i Stockholms skärgård. I Norge långs kusten från
Kristiania till Kristiansund. I Danmark ej sällsynt. För öfrigt
utbredd öfver hela Europa. I Ingermanland är den enligt
Meinshausen endast funnen på tvänne ställen i sydligare delen
af guvemementet. Sin gräns mot norr torde Holcus mollis såle-
des ha på ofvannämda ställe i Valkjärvi.

3) Pdygonum Bayi Bab. funnen på omkring åtta olika
ställen från Vitikkala i Nykyrka till ett stycke norr om Björkö
kyrkoby, växande på den sandiga hafsstranden tillsammans med
Salsola, Cakile och Ammodenia, ställvis uppträdande i tämligen
stor ymnighet och utgörande under långa sträckor af kusten
dennas allmännaste växtart. Vid Muurila gästgifveri i Kuolema-
järvi förekom den något högre upp ; den växte där nämligen på
den lösa sanddynkanten under tallar upp mot skogskanten; på
alla andra ställen förekom den på själfva sandstranden. Inom
Finland var den förut funnen på sandstrand vid Hangö af före-
dragaren för några år sedan, och hade exemplar äfven förevi-
sats på ett af Sällskapets möten, men uttalades då af en del
medlemmar den förmodan, att den därstädes vore inkommen
med ballast. Artens allmänna förekomst i östligaste delen af
Finska viken samt dess uppträdande flerstädes på Sverges ost-
kust gör dock troligt, att den vid Hangö är fullt vild och att
den framdeles äfven kommer att anträffas på den mellanlig-
gande kuststräckan. Förutom i Sverge är den tagen i England,
Danmark och Frankrike. Meinshausen känner den ej; ej heller
d:r Eduard Lehman upptar den i sin detta år utkomna arbete
»Flora von Polnisch-Livland mit besonderer Beröcksichtigung
der Florengebiete Nordwestrusslands, des Ostbalticums, der Gou-
vemement Pskow und S:t Petersburg sowie der Verbreitung
der Pflanzen durch Eisenbahnen».

4) Juncus ' balticus X filiformis Lidforss i Bot. not. 1885,
p. 185 (syn. J, inundatus Drej.) anträffades på tvänne ställen:
i Kuolemajärvi sparsamt på stenig hafsstrand mellan Tammikko
och Seivästö tillsammans med Juncus balticus v. tenuis var.
nov., samt ymnigt tillsammans med ymnig Juncus balticus a på
stenig ler-sandstrand mellan Bengtilä by och Björkö kyrkoby

Digitized by

Google

G Mötet den 5 oktober 1895.

(Jiincus filifoiinis växte ej långt därifrån). Denna hybrid är ut-
märkt genom en habitus stående midt emellan J. halticus och
fiUformis, genom sina tätt stälda, fina, med rödbruna slidor för-
sedda strån, utgående från en tämligen fin rotstock; blomsam-
lingen är fåblommig, lutande samt sittande i öfre delen af
strået; kalkfjällen ljusbruna, längre än den ständigt toma, ljus-
bruna, aflånga kapseln. För öfrigt känd från Sverge, Norge och
Danmark; enligt Meinshausen flerstädes på hafsstranden af In-
germanland, såsom vid Systerbäck och Kronstadt.

5) Juncus balticiis var. tenuis n. var. funnen sparsamt till-
sammans med föregående hybrid på stenig ler-sandstrand mel-
lan Tammikko och Seivästö i Kuolemajärvi. Till sin habitus
mycket lik Juncus balticits X fiUformisy från hvilken den dock
genast skiljes genom sina mörkbruna kalkblad och sina mörk-
bruna, ej toma kapslar. Genom sina tätt stående, fina strån
med rödt anlupna slidor påminner den mycket om nämda hy-
brid; blomsamlingen gles, upprätt.

6) Mulgedium sibmcum var. riindnata Laest., en obetydlig
form, utmärkt genom parklufna rot- och nedre stjälkblad, an-
träffades i Mohla i ett strandbuskage vid Kyyrölä by. Förekom
i ett fåtal exemplar; hufvudformen fans på ett par ställen i
närheten. Att döma af exemplar i Museets finska samling öf-
vergår den utan gräns i den helbladiga hufvudformen.

Nya för Isthmus karelicus voro följande anmärkningsvärda
former:

1) Bnmex maritimiis L. från Yskjärvi sjö i Mohla, där den
i ett fåtal exemplar anträffades på en dystrand nedanför Päl-
lilä såg och på Hunninranta nedanför Kyyrölä. I Finland förut
funnen i Parikkala och Impilaks socknar samt vid Onega. I
Ingermanland såväl vid Ladoga och Peipus som sällsyntare
vid Finska vikens stränder.

2) Geum stridum Att. Af denna sommaren 1894 i Rau-
tus för den finska floran såsom ny funna art anträffades några
exemplar på gräsbevuxen mark vid ett torp på Kukonmäki i
Rantakylä by af Kivinebb socken.

Digitized by

Google

Mötet den 5 oktober 1895. 7

3) Carex arenaria L. uppträder som en karaktäristisk dyn-
växt ställvis vid Finska vikens kust; den anträffades vid Kuok-
kala i Kivinebb, i Nykyrka på dynvallen mellan Vitikkala och
Puumala byar samt på den gamla dynen en km från stranden
norr om vägen, som leder från Seivästö till Muurila i Kuolema-
järvi. Inom Finland förut funnen vid Hangö och på Eckerö.
Saknas i Ingermanland enligt Meinshausen.

4) Salix myrtilloides X rosmarinifolia; af denna sällsynta
hybrid anträffades tvenne buskar på kärrmark vid vägen strax
norrom Kyyrölä i Mohla socken, där den växte tillsammans med
de allmänt förekommande föräldrarna. Bladen bredt lancett-
lika, som yngre silkesludna, som äldre nästan glatta, till nerva-
turen mycket påminnande om dem hos Salix myrtilloides. Års^
skotten finludna. Hängena på tämligen långa, bladiga skaft.
Kapslarna glatta, som gamla bruna (samma färg som hos S.
myrtiUoides).

5) Carex flava X Oederi förekom tämligen ymnig bland
föräldrarna på en fuktig äng på Pähkinämäki i Valkjärvi samt vid
Äyräpääjärvi i Mohla. Fullkomligt steril, ej ett enda frukt-
gömme med nöt observerades, öfverensstämmer alldeles med
af Kihlman inlämnade exemplar från Schungu i Onega Karelen.

6) Bidens radiatus X tripartitiLS. Ett stort, vackert exem-
plar bland föräldrarna anträffadt i dike vid Nykyrka station,
öfverensstämmer med exemplaren från Lojo. Hybriden är sär-
deles lätt igenkänd på frukterna, hvilka till storleken stå midt
emellan stamarternas, men ega Bidens radiatus' röd violetta färg;
en stor del af frukterna äro outvecklade, hvarigenom de i samma
korg ha mycket olika storlek.

Slutligen anmäldes följande sällsyntare växter, nya för
Istbmus Karelicus:

Botrychium lanceolatum (Valkjärvi), Epipactis palustris och
Orchis Trausteineri (från Raasuli i Rautus), Ämmodenia och
CakUe, anträffade flerstädes långs kusten af Finska viken, Atri-
plex litoralis (Muurila i Kuolemajärvi), Eanunculus cassubicus
(Valkjärvi och Metsäpirtti) samt Rubus idosxis var, anomalus
(Terijoki).

Digitized by

Google

8 Mötet den 5 oktober 1895.

Magister R. Herlin inlemnade till tryckniog en uppsats
Väoctpaleontologiska studier I samt redogjorde för de häri fram-
lagda resultaten af sina med understöd af Sällskapet verkstälda
torfmosse-undersökningar i Karelen år 1894. Föredraget illu-
strerades af en mindre samling dels recenta, dels subfossila
frön och andra växtdelar.

Rektor M. Brenner föredrog om af honom observerade

Egendomliga fall af grenbildnlng hos gran.

Att granen i hög grad eger förmågan att genom upprätt
växande grenar eller sidoskott ersätta ett förloradt toppskott är
allmänt kändt, äfvensom att den vid ett fortsatt förstörande af
de upprätt växande skotten eller grenarna i likhet med enen
antager en tät busklik eller också en mattlikt utbredd form.
Man finner därför stundom granar som afsigtligt afsågats för
att dymedels med tiden utbilda en tät mångtoppad krona, och
om ock flere genom en sådan misshandling förtorka, lyckas
dock vanligen experimentet med flertalet, antingen sålunda att
de öfra grenarnas spetsar böjas uppåt och antaga stamtoppens
form och rigtning eller ock nya toppar i vertikal rigtning ut-
växa från de öfra grenarna. Det samma blir man i tillfälle att
någon gång observera äfven på redan tämligen åldriga granar
efter det de af stormen afbrutits, ja, såsom F. C. Schubeler i
Viridariicm norvegictim framhåller, undantagsvis äfven hos gra-
nar med oskadad topp.

En dylik ny toppbildning observerade jag sistlidne sommar
i Kyrkslätt socken hos en på hög bergbunden mark växande
reslig gran, hvilken af stormen brutits i 3 delar, af hvilka de
2 öfra kastats ett godt stycke därifrån och den öfversta delen
i fallet kullstjälpt och ungefär på midten afbrutit en annan
mindre, omkring 30 år gammal gran. Denna, hvars nedra del
efter fallet bibehållit sin fulla lifskraft, har under de ungefär
20 år som sedan dess förflutit, gifvit upphof åt en kombination
af två af de ofvan nämda slagen af grenbildning, nämligen en
upprätt växande stam och en skenbart från dess bas sig ut-

Digitized by

Google

Mötet den ö oktober 1896. 9

bredande granrismatta. Af den kullfallna, men ännu rotfasta
^nens nedersta lifskraftiga grenar fortfara de flesta att, rik-
ligt förgrenande sig, utbreda sig långs marken och bilda här-
igenom en tät grön matta, liksom af hackadt granris, hvarur
dock en och annan grenspets visar benägenhet att böja sig
uppåt, medan från närheten af basen af en af de mot stam-
mens midt belägna grenarna en ny stam vinkelrätt emot den
kullfallna gamla stammen i full lifskraft sträfvar mot höjden.
Gömd af den täta grenmassan vid basen äfvensom af den för-
torkade, fallet förorsakande andra grantoppen, som den ur-
sprungliga stammen var, undandrog den sig helt och hållet upp-
märksamheten, så att endast den ovanligt rika mattlika gren-
bildningen vid basen af den jämförelsevis unga granstammen
gaf anledning till att en af mina söner, Widar, vid bärplock-
ning i skogen kom att fästa sig härvid, hvarefter vid en nog-
grannare undersökning äfven sjelfva den unga, omkring 20-åriga
granen befanns vara egentligen endast en gren. En på stället
gjord teckning söker åskådliggöra förhållandet.

En annan i närheten växande gran, ungefär lika gammal,
hade under sina 20 år så föga utvecklats på längden att den,
jämte normal tjocklek, ej var högre än ungefär 1 meter, med
lafbelupen topp utan någon knopp, samt flere, ända till fem, gren-
kransar utan något mellanrum sittande tätt intill hvarandra.

Liksom den vanliga granen, Picea excelsa, ersätter äfven
den sibiriska granen, Abies pichta, mycket lätt förlorade topp-
skott såväl genom ny knoppbildning i toppen, som äfven genom
att någon grentopp börjar växa lodrätt uppåt och, åt alla håll
utbredande sina grenar, antager stamtoppens form. Enligt Schu-
beler har den äfven obsei-verats med från de öfra grenarna lod-
rätt uppväxande sidotoppar.

Doktor Kihlman anmärkte i anslutning till meddelandet att
dylika fall af toppbildning som det omnämda långt ifrån äro
ovanliga i de af den svåra stormen 1890 härjade granskogarna
i Esbo skärgård.

Professor Elfving relaterade ett snarlikt fall beträffande
Abies pichta^ som observerats i botaniska trädgården.

Digitized by

Google

10 Mötet den ö oktober 1895.

Studerande B. Poppius förevisade och öfverlämnade till
samlingarna en för landets fauna ny dipter Camptoteliis costaLis
H. Sch., funnen af föredragaren den 21 juni detta år på ön
Konevits. Arten är sällsynt i Tyskland och Frankrike.

Magister D. A. Wikström gjorde följande meddelande:

Melampsalta montana Seop. återfimneii i Finland.

Härmed är jag i tillfälle att anmäla det en sällsynt insekt
och därtill en af vår faunas hemipterer, Melampsalta montaiia
Scop., hvilken endast en gång förut anträffats hos oss, nämligen
sannolikt på 1870:talet af E. J. Bonsdorff i Jokkis kapell, un-
der senaste sommar blifvit återfunnen på icke mindre än tvenne
olika ställen af vårt land och detta både i larvform och såsom
fullbildad insekt.

Det första fyndet af denna insekt skedde på en exkur-
sions- och ferie-vandring, hvilken jag jämte elever från Helsing-
fors Finska Samskola gjorde till vestra Nyland. Härvid påträf-
fade några af eleverna vid håfning efter insekter på stranden
af Karis-ån i Pojo socken den 7 juni 1895 en mängd larvskinn,
hvilka genom sitt egendomliga utseende ådrogo sig vår upp-
märksamhet och af mig tillvaratogos. Efter återkomsten till
Helsingfors undersökte jag dem närmare med ledning af mig
tillgänglig litteratur och fann dem hafva tillhört någon större
hemipter af cikadornas familj — sannolikt, på grunder, som
nedanföre skola anföras, en Cicada eller Melampsalta montana.

Hvad fyndorten af dessa larvskinn beträffar, må tilläggas,
att den bestod af en med små al- och vide-buskar beväxt äng
på högra stranden af Karis-ån, nästan på halfva vägen mellan
Åminnefors bruk och åmynningen (Skuru). Nämda äng ligger
mellan landsvägen och ån samt är bäst igenkänlig genora den
branta backsluttning, hvilken från landsvägen stupar ned på
den. Larvskinnen funnos här oftast fastklamrade vid toppen
af grässtrån i likhet med utkläckta skinn af libellulider, om
hvilka de äfven vid flyktigt påseende i viss grad påminde.

Digitized by

Google

Mötet den 5 oktober 1895. 11

Någon beskrifning eller afbildning af larven hos Mélam-
psalta montana finnes icke i den litteratur, som stått mig till
buds, utan endast af Cicada septendecim Fabr., men att i fråga
varande larvskinn tillhört den förstnämda arten, är dock an-
tagligt, emedan den är den enda större cikada, hvars utbred-
ningsområde sträcker sig ända upp till norra Europa.

Ofvannämda antagande bekräftas yttermera af det fak-
tum att M. montana under sistlidne sommar blifvit funnen äf-
ven såsom fullbildad insekt. Den påträfiFades nämligen den 25
juni 1895 i Lojo af lektorn Hj. Schulman och lyceisten K. Rein.
Platsen för fyndet utgjordes af en med albuskar beväxt kulle
vid Sjöbacka torp nära Totar hemman. Kullen ligger vid stran-
den af ett litet träsk åt venster om landsvägen, som leder till
Ingå. Här hade insekterna i fråga midt på dagen i tämligen
stort antal flugit från blad till blad på alarna ungefär på en
manshöjd från marken, och hade de med någon skicklighet kun-
nat fångas med blotta handen. Tyvärr blef endast ett imago-
exemplar tillvarataget af herr Rein.

Melampsalta montana Scop. hör enligt J. R. Sahlberg^) till
familjen Cicadina Stål (= Stridulantia Latr.). Den är alltså när-
mast beslägtad med de från södra Europa bekanta sångcika-
dorna. — Huruvida också denna form kan stridulera finnes
dock icke anfördt. — Hvad dess utbredningsområde vidkommer,
kan såsom sådant anföras hela södra och mellersta Europa
samt norra Europa ända till 61:sta breddgraden (Jokkis kapell
i sydligaste Tavastland) äfvensom en del af sydvestra Sibirien.
— I Sverige är den enligt Mäklin ^) och Sahlberg funnen i Bo-
huslän, i Vestergötland på KinnekuUe samt i Östergötland. —
Om dess förekomst i Norge säger H. Siebke: ^) ^Ad Etterstad
prope Christianiam observata, a me non reperta^. — För Finland
kunna följaktligen numera såsom dess fyndorter anföras Jokkis

^) Öfversigt af Finlands och den Skandinaviska halföns CicadarioB I.
1871 pgg. 76-80.

2) Öfversigt af Finska Vetenskaps Societetens Förhandlingar XII.
1869—1870 pgg. 94—96.

^ Emimeratio Inaectorum Norvegicorum, 1874.

Digitized by

Google

12 Mötet den 5 oktober 1895.

samt Pojo och Lojo. — I nordliga Ryssland är den enligt Mak-
lin tagen vid Duderhof nära S:t Petersburg år 1847, men se-
dermera icke återfunnen därstädes förrän år 1868.

I likhet med familjens öfriga representanter lefver också
Jf. montana såsom imago bland bladen på träd och buskar.
Äggen läggas af honan medelst ett äggläggningsrör vanligen un-
der trädens bark. De utkläckta larverna krypa sedermera der-
ifrån ned på marken, hvarest de med tillhjelp af sina skofvel-
lika främre benpar gräfva sig ned till växternas rötter, vid
hvilka de suga sig fast Här lefver larven vanligen i flere år,
hvarefter den igen kommer till jordytan för att afstryka sin
sista larvhud och förvandlas till imago.

I afseende å sitt uppträdande äro åtminstone några af ci-
kadorna periodiska, och detta gäller måhända också M. mon-
tana. En dylik förmodan uttalas äfven af Mäklin. Härför talar
äfven det faktum att M, montana, ehuru den både genom sin
storlek och sin form är lätt i ögonen fallande, på flere orter
icke blifvit återfunnen förrän efter en längre mellantid. Så-
lunda kan till det som i nämda afseende redan framgått ur
fynden såväl hos oss som i trakten af S:t Petersburg (och må-
mända äfven det i Norge, alldenstund insekten åtminstone till
år 1874 icke blifvit återfunnen derstädes) ännu nämnas att Hagen,
anförd af Mäklin, meddelar, det M. montana vid Hampshire i
södra England blifvit ånyo anträffad först efter en mellantid af
21 år.

Huru långa [mellanperioderna för Jf. montana äro, i fall
sådana förefinnas, därom tyckes intet vara; bekant, men att larv-
tiden dock kan hafva en tämligen lång utsträckning, är nog
mycket möjligt, ty om en med vår insekt nära beslägtad form,
nämligen den i Amerika förekommande Cicada septendecim Fabr.,
säges att den lefver såsom larv i 17 år, hvilket också torde
varit orsaken till dess latinska namn. Frågan om larvperiodens
längd hos M. montana kan naturligtvis på grund af ofvan
nämda iakttagelser ännu icke afgöras, utan tarfvar den sin
särskilda undersökning. Till en sådan undersökning synes nu-
mera ett särdeles lämpligt tillfälle erbjuda sig hos oss, då tvenne

Digitized by

Google

Mötet den 5 oktober 1895. 13

lokaler för dess förekomst äro alldeles noggrant kända och li-
kaså tiden för dess uppträdande (från början af juni till mid-
sommar). — Hvad denna tidrymd för insektens uppträdande be-
träffar, synes den vara mycket kort, såsom ju vanligen plägar
vara fallet med insekter, som hafva en lång larvperiod. Sålunda
kunde den under senaste sommar icke mera anträffas i medlet
af juli, oaktadt jag anstälde upprepade exkursioner efter den å
fyndorten i Lojo.

Då sommaren 1895, att döma såväl af de utkläckta larv-
skinnens riklighet i Pojo som af de fullbildade insekternas an-
tal i Lojo, tyckes varit karaktäriserad genom ett särdeles tal-
rikt uppträdande, kunde måhända denna sommar lämpligast ta-
gas till utgångspunkt för iakttagelserna. Det skulle således när-
mast gälla att konstatera, huruvida insekten under de följande
somrarna förekommer äfvenledes i stort, eller kanske i mindre
antal, eller kanhända alldeles icke. För detta ändamål borde
under en tid framåt årligen vid midsommartiden å nämda lo-
kaler exkursioner anställas efter insekten utan att man late af-
skräcka sig af möjligen negativt resultat Ty om det gäller en
periodiskt uppträdande insekt, så har man naturligtvis icke ens
annat att vänta sig under mellantiden till dess att imago-stadiets
nästa framträdande belönar ens besvär. Och endast genom en
dylik, årligen återkommande, noggrann iakttagelse verkstäld å
samma ort kan man säkert konstatera den möjliga förefintlig-
heten af en periodicitet äfvensom de resp. periodernas längd.

Då ju M. montana genom sin storlek och sitt utseende är
tämligen lätt att iakttagas äfven andra än af specialister i He-
miptera, vilja vi härmed anbefalla saken i alla intresserade en-
tomologers benägna åtanke, då de ju utan vidare besvär under
exkursioner å ofvan anförda trakter kunna egna dessa frågor
sin uppmärksamhet och såmedelst bidraga till utredandet af
denna intressanta insekts biologi.

Doktor K. M. Levander förevisade en stor vattenskinn-
bagge af familjen Nepidce, nämligen Ranatra Unearis, funnen
af lektor H. Schulman den 8 augusti denna sommar i mynnin-

Digitized by

Google

14 Mötet den 5 oktober 1895.

gen af Fiskars å vid Skuru. Exemplaret upptäcktes bland en
massa uppryckta Polygonum amphibium. På grund af sin smal-
het, brunaktiga färg och långsamma rörelser undgår insekten,
som icke förut med säkerhet blifvit anträfifad i vårt land, trots
sin betydliga längd lätt uppmärksamheten, då den befinner sig
bland rötterna af nämda växt. I finska museum förvaras från
äldre tid ett exemplar af arten utan lokaluppgift; enligt pro-
fessor J. Sahlbergs förmodande torde det vara ett utländskt
exemplar, som af misstag inkommit i samlingen.

1 anledning af meddelandet erinrade professor Reuter om
att arten i fråga kan blifva skadlig för fisket genom att angripa
och utsuga fiskyngel.

Fröken E. A. El m gren förevisade tvenne exemplar af
skalbaggen Cetonia metallica, hvilka af professor Eliel Aspelin
anträffats förtärande äppel på Rauhalahti egendom i Kalvola
socken, och hade de inkrupit så djupt i frukten att endast en
liten del af kroppen syntes. I ett annat äppel hade anträffats
tre på samma sätt inkrupna individer samt i flere äppel en.
Af de 27 äppelsorter, som funnos i egendomens trädgård, an-
greps endast den bästa, s. k. »Runsala sommarfrukt» af ut-
märkt arom och lös konsistens.

Det är bekant att den fullbildade insekten gärna smakar
på blommornas safter och därvid mer eller mindre förstör be-
fruktningsdelarna, men veterligen har den förut icke blifvit ob-
serverad angripande frukter.

I anslutning till meddelandet upplyste magister E. Reuter
om att äfven Melolonfha vulgaris och Phyllopertha horticola an-
träffats gnagande på äppel. — Magister Wikström hade obser-
verat Cetonia metallica förtärande safve som utsipprade från björk-
stammar.

Studeranden P. Hj. Olsson inlämnade följande för pro-
vinsen Åland nya mossor: Dicranum brevifolium Lindb., -Am-
hlystegium ftuviatile (Sw.) Br. eur., Ä. ochraceum (Tum.) Lindb.,

Digitized by

Google

Mötet den 5 oktober 1895. 15

Eypnum pyrenaicum (Spruce) Lindb., Stereodon fastigiatum Brid.,
Neckera pennata (L.) Hedw., Fontinalis dalecarlica Br. eur.

Rektor A. Arrhenius förevisade exemplar af Linncea bo-
realis med hvita blommor och de flesta blomskaften tre-blom-
miga, samt Capsdla hursa pastoris t apetala (med kronbladen
öfvergångna till ståndare), bägge tagna af student Alexander
Luther i Lojo. Den senare formen skall där enligt uppgift ha
förekommit ganska talrikt.

Professor F. Elfving förevisade och öfverlämnade till sam-
lingarna exemplar af Littorella lacustris från Taipalsaari samt
en form af Nymphoea aXba med ljusröda kronblad från Nää-
tälä nära Wiborg, bägge tagna af rektor Hugo Zilliacus.

Magister I. O. Bergroth förevisade ett uppstoppadt exem-
plar af den hos oss sällsynta måsarten Larus ridibundus samt
delgaf sina iakttagelser öfver artens förekomst i Helsingfors-
trakten sommaren 1895. I medlet och slutet af juni hade skratt-
måsen upprepade gånger observerats vid Drumsö i vestra skär-
gården. Bland annat sågs ofta en flock på fem å sex indivi-
der uppehålla sig vid Alöm, en liten holme nordvest om sagda
ö; därstädes var också det förevisade exemplaret skjutet den
28 juni. I början af juli sågos några individer i stadens
hamnar, såväl Sandviks- som södra hamnen tillsammans med
sillmåsar och fiskmåsar. Att arten verkligen denna sommar
häckat i trakten af Helsingfors torde kunna anses som säkert,
i betraktande af att en hona med trenne flygvuxna ungar den
9 juli observerades ytterom Drumsö. Som en förmodan utta-
lades, att skrattmåsen i så fall häckat vid den af vidsträckta,
sänka ängsmarker omgifna Stor-Hoplax viken, hvarest arten
sista gången observerades den 15 juli och därifrån mindre floc-
kar ofta syntes komma, tagande sin kosa utåt. Som bekant,
föredrager nämligen skrattmåsen, hvilken till en stor del lifnär
sig med insekter m. fl. mindre evertebrater, som häckplatser
sänka, tufviga ängsmarker eller myrar, hälst vid sött vatten. —

Digitized by

Google

16 Mötet den 5 oktober 1895.

In på juli iiiåDad började fågeln visa sig allt mera sällan, och
efter den 15 observerades den som nämndt icke. Ej heller
denna gång jäfvade den således sitt gamla rykte att vara en
ostadig gäst vid våra kuster.

De zoologiska samlingarna hade sedan senaste möte ökats
med följande gåfvor:

Mergtis merganser, ung hanne, af preparator Forssell; Em-
leriza citrindla af A. Lindroos; Plecirophanes nivalis af den-
samme; Picus minor och Pyrrhula rubicilla af herr A. Castrén;
Circus Swainsoni från Kyrkslätt af hr K. Lindholm; Sciurus vul-
garis med hvit svansspets från Hirvensalmi af kand. H. J. Stjem-
vall; Symium funereum från Högholmen; Cinclus aquaticus af
baron F. Linder; två exx. Turdus viscivorus, ung och gammal
fågel, af rektor Brenner; Crex pratensis^ ung fågel från Rengo,
och ett par fötter af Circxis pygargus, af mag. O. Collin; Alca
torda af preparator Forssell; två exx. Terekia cinerea från Kala-
joki af dr W. Lindman; ett af segelgarnstumpar gjordt bo af
tömskata från botaniska trädgården af trädgårdsmästare Bock-
ström.

Af de anmälda gåfvorna förevisades boet af tömskatan äf-
vensom de båda exemplaren af Terekia cinerea.

Till de botaniska samlingarna hade influtit följande gåfvor:
två Careic-arter från Kittilä af forstmästare F. Silén; 36 fanero-
gamer och två nrr frukter från Sortavala-trakten af rektor J.
Linden; 16 fanerogamer från Åland af kandidat K. E. Him; 12
arter kärlväxter och 2 nrr frön från Ladoga Karelen af student
R. Wegelius; 8 nrr frön från Nyland af d:r A. O. Kihlman;
107 kärlväxter från östra Finland af folkskoleinspektör O. A.
F. Lönnbohm; 7 för provinsen nya mossor från Åland af stu-
dent P. Hj. Olsson; en kollektion subfossila frön från torf mos-
sar af mag. R. Herlin; Littoréäa och Nymphcea aXba t roseasil
rektor H. Zilliacus ; former af Linncea borealis och Capsella bursa
pastoris af student A. Luther; äfvensom de of van af lektor Mela
och magister Lindberg omnämda växterna.

Digitized by

Google

Mötet den 2 november 1895. 17

Mötet den 2 november 1895.

Till medleramar af Sällskapet invaldes studenterne K. H.
Stenberg (föreslagen af professor Elfving) och A. Luther
(föreslagen af rektor Arrhenius).

Till publikation anmäldes P. Hj. Olsson, Ornithologiska
iakttagelser i Äbo södra skärgård. Ett bidrag till kännedomen
om sydvesti^a Finlands fågelfaiina.

Till arkivet inlemnades Fenologiska anteckningar, gjorda
i Kimito 1893 och Fenologiska anteckningar, gjorda i Nagu 1894
af P. Hj. Olsson.

På förslag af professor Elfving beslöt Sällskapet att till-
sända Mustiala landtbruksinstitut sina publikationer.

Doktor R. Böld t uppläste följande andragande:
»Vid decembermötet 1892 väcktes af undertecknad förslag
om åstadkommandet af en historisk återblick på det kvartsekel
af Sällskapets lif, som om ett år går till ända. Vid februari-
mötet 1893 utvecklades förslaget närmare. Det upptog som
främsta önskningsmål affattandet af en ingående skildring af
Sällskapets verksamhet och öden under den nämda perioden,
alltså en fortsättning på den af professor Moberg till Sällska-
pets 50:de årsdag afgifna historiken.

Såsom i och för sig önskvärda förarbeten föreslog jag vi-
dare åstadkommandet af:

1) specialredogörelser för den utveckling enhvar hos oss
odlad gren af zoologin och botaniken genomgått,

2) en fullständig förteckning öfver all finsk och Finland
berörande naturalhistorisk literatur, samt

3) ett fullständigt innehållsregister till Sällskapets protokoll.
Förslaget vann understöd och hänsköts till tryckningsko-

mitén, som i samråd med förslagsställaren senast till årsmötet
borde inkomma med detaljeradt förslag i ämnet.

Digitized by

Google

18 Mötet den 2 november 1896.

Vid årsmötet 1893 upptogs frågan till diskussion. An-
gående hufvudpunkten i förslaget, den historiska återblicken på
Sällskapets verksamhet, nämner protokollet intet. En förfrågan
från tryckningskomiténs sida torde emellertid hafva riktats till
professor Norrlin, huruvida han vore villig att sammanskrifva
en dylik historik, men rörande hela denna fråga har intet blif-
vit Sällskapet delgifvet.

Förslaget om specialredogörelser för respektive brancher
af zoologin och botaniken, hvarom protokollen icke häller nämna
något, vann icke tryckningskomiténs förord och lämnades vid
årsmötet 1893 tills vidare öppen.

Däremot föreslog komitén och accepterade Sällskapet för-
slaget att uppdraga åt professorerne Sahlberg och Reuter utar-
betandet af ett zoologiskt, åt professor Elfving, magister Arrhe-
nius och mig utarbetandet af ett botaniskt register till Sällska-
pets såväl protokoll som publikationer,

hvarjämte professor Palmen och magister Levander utsa-
gos att uppgöra den zoologiska, professor Sällan och doktor
Kihlman den botaniska literaturförteckningen. Vid februarimö-
tet 1894 meddelade doktor Kihlman såsom rättelse till proto-
kollet, att han åtagit sig att medverka till uppgörandet af den
botaniska literaturförteckningen endast under förutsättning att
densamma komme att hänföra sig till seklets slut och ej till
Sällskapets 75:te årsdag.

På denna punkt står frågan för närvarande.

Då numera endast ett år skiljer oss från den 1 november
1896, får jag vördsamt anhålla det Sällskapet måtte till defini-
tivt antagande eller förkastande upptaga de särskilda momen-
ten i mitt för snart tre år sedan gjorda förslag.»

I anledning af det af d.r Boldt upplästa aktstycket an-
märkte professor Palmen att tryckningskomilén afstyrkt åtmin-
stone en del af de gjorda propositionerna och att han för sin
del hade den uppfattning af sakförhållandet, att förslaget i sin
helhet vore af Sällskapet definitivt nedlagdt. — Äfven prof.
Saelan och d:r Kihlman hade samma uppfattning. Den sist-
nämde höll före att det nu upplästa förslaget vore att anses

Digitized by

Google

Mötet den 2 november 1895. 19

som ett helt och hållet nytt sådant, om hvilket Bestyreisen borde
lämnas tillfälle att yttra sig, innan Sällskapet fattade något be-
slut i saken.

Häremot genmälde d:r Boldt, att den omständigheten, att
Iryckningskomitén riktat en förfrågan till prof. Norrlin rörande
författandet af historiken, något som denne själf bekräftade,
bevisade, att tryckningskomitén ansett utarbetandet af en sådan
historik önskvärd. An^åg på denna grund Sällskapet oförhin-
dradt att på detta möte fatta definitivt beslut åtminstone rö-
rande den allmänna historiken.

Rektor Brenner ansåg, att Sällskapet hade att i främsta
rummet rätta sig efter sina protokoll. Då nu i dessa intet nam-
nes om något beslut af Sällskapet i fråga om d:r Boldts för-
slag, kunde talaren ej inse, att frågan skulle ha blifvit afgjord.

Prof. Elfving framhöll, att tryckningskomitén enhälligt för-
kastat förslaget om specialredogörelser för de olika brancherna
af zoologin och botaniken. En allmän historik hade däremot
ansetts önskvärd och hade man enats om att för ändamålet
vidtala prof. Norrlin. Uttalade som sin åsikt, att frågan om
denna allmänna historik nu kunde af mötet upptagas till be-
handling.

Sedan några repliker ytterligare vexlats, och då åsikterna
rörande mötets befogenhet att i saken afgöra fortfarande tyck-
tes vara delade, så beslöts på förslag af prof. Elfving att an-
moda bestyreisen att ånyo upptaga förslaget till pröfning i hela
dess vidd samt att till nästa möte inkomma med förslag rö-
rande detsamma.

Prof. Th. S sel an förevisade exemplar af en steril vatten-
växt, som af lyceisten O. Sundvik funnits i Puujärvi sjö i Ka-
ris-Lojo på en till tre meter djupt vatten utanför en sandstrand.
Efter noggrann undersökning hade föredragaren funnit väx-
ten i fråga vara Littorella laciistris. De förevisade exemplaren
påminde till habitus något om Isoetes, men voro försedda med
långa stoloner, hvarjämte Isoetes på hösten, då växten var ta-
gen, icke borde vara steril såsom dessa voro. Emot antagan-

Digitized by

Google

20 Mötet den 2 november 1895.

det att de möjligen kunde tillhöra Snhularia sti*ed deras jämfö-
relsevis betydliga storlek och groflek.

I anslutning till meddelandet omnämde professor Elfving
att han undersökt några honom tillsända exemplar af samma
växt, hvilka voro försedda med egendomliga knölbildningar på
rötterna, och funnit dessa vara förorsakade af en ÄnffuiUtila.
Dylika bildningar äro kända t. ex. på sädesslags rötter.

Magister Harald Lindberg förevisade exemplar af trenne
för den finska floran nya fanerogamer:

Pulsatilla paténs X vemalis, funnen i juli 1894- på en
tallmo strax öster om Koskijärvi i södra Rautus, där den i ett
tiotal exemplar växte bland ymnig Pulsatilla paténs och spar-
sammare förekommande Pulsatilla vernalis. Samma ställe be-
söktes åter senaste sommar och hemtogos då några exemplar,
hvilka planterats på SOLhem i Lojo, och hoppades föredraga-
ren nästa vår för Sällskapet kunna visa blommande exemplar.
I juni 1895 anträffades den äfven i Valkjärvi på en mc vid
Pasuri gästgifveri, där den förekom tillsammans med P. pra-
tensis, paténs, vernalis och vetmalis X pratensis, af hvilken sist-
nämda sällsynta hybrid ett utblommadt exemplar förevisades.
Vid Pasuri påträffades P. paténs X vernalis äfven senaste som-
mar af stud. B. Poppius. Hybriden syntes uppträda under
tvenne former, den ena med hvithårigt svepe, således en f. per-
paténs, den andra med gulhårigt, f. pervemalis; till bladformen
visa dessa former ej någon olikhet.

Salix cinerea X lapponiim, funnen i juli 1894 på en våt
strand vid Jauholampi i Valkjärvi; den växte där tillsammans
med den i Finland knapt förut funna 8. atmia X lapponum.

Veronica aquatica Bernh. Af denna art lågo i botaniska
museets samlingar under namn af V. anagallis L. exemplar från
Villmanstrand (13. 7. 56, Th. Simming) och från Viborg, vall-
sluttningarna (1870, Alex. Berg). Veronica aquatica skiljer sig
från den närstående V, anagallis genom följande karaktärer:
Alla bladen sittande, aflångt äggrunda — lancettlika, spetsiga;

Digitized by

Google

Mötet den 2 november 1895. 21

blomkronan mindre, ljust rödaktig; fruktskaften styfvare, nästan
raka, vågrätt utstående, vanligen glandel håriga ; blomsamlingen
gles; kapseln rundadt elliptisk, längre än de aflångt äggrunda
foderflikarna. Veronica anagalUs har åter större, blåaktiga blom-
mor; de tämligen slaka, vanligen glatta fruktskaften äro spets-
vinkligt uppåtriktade, med spetsen vanligen böjd uppåt; blom-
samlingen tät; kapseln rundad, så lång eller knapt så lång som
de smalt aflånga foderflikarna. Veronica anagallis L., är tillsvi-
dare inom landet anträffad endast på Åland i ett dike vid ve-
stra änden af Storbyn på Eckerö.

Vid genomgåendet af museets samlingar hade föredraga-
ren anträffat ett exemplar af den nyligen såsom ny för floran
anmälda Oeum strictum Ait. taget på en skuggig bäckstrand
vid Mandroga i Olonets-Karelen sommaren 1875 af dåvarande
stud. Fredr. Elfving.

Magister E. Reuter demonstrerade blåbärs- och lingonris,
hvilka voro tätt besatta med en coccid, Chionaspis salicis L.
Exemplar af arten hade i och för bestämning varit sända till
en engelsk specialist, Mr J. W. Douglas i London, hvilken för
yttermera visso öfversändt dem till den framstående coccid-
kännaren Mr R. Newstead vid Groswenor Museum i Chester.
Den sistnämde, som jämfört i fråga varande art med engelska
exemplar af Ch. salicis och med Ch, vacänii Bouché från Prag
— hvilken senare äfvenledes lefver å blåbärs- och lingonris
samt egentligen är hemma från Schweiz — har kommit till
det resultat, att de finska exemplaren öfverensstämma med båda
ofvan nämda arter! Enligt hans åsikt äro dessa att betraktas
såsom synonymer; på sin höjd kan Ch, vaccinii anses utgöra
en varietet af Ch. salicis. — Föredragaren hade funnit nämda
coccid på särskilda ställen i Pargas skärgård äfvensom i Sjun-
deå socken; antagligen eger den en vidsträkt utbredning i vårt
land, ehuru den — liksom öfver hufvud cocciderna — hos oss
blifvit förbisedd.

Professor J. A. Palmen framlade orginalplanscherna till
Wilhelm v. Wrights berömda värk, »Skandinaviens fiskar», hvilka

Digitized by

Google

22 Mötet den 2 november 1896.

nyligen genom doktor Dahlgrens försorg blifvit återsända från
Stockholm, dit de för närmare ett decennium sedan utlånats på
anhållan af professor Sv. Loven för att reproduceras af pro-
fessor F. A. Smitt i hans stora arbete öfver Skandinaviens fi-
skar. Sällskapet hade då först efter mycken tvekan beslutit
sig för utlånandet af dessa för oss dyrbara originalplanscher.
Så mycket mera öfverraskad blef man därför, då för någon tid
sedan förra delen af professor Smitts arbete utkom, och man
däri fann att författaren icke aktat nödigt med ett enda ord
omnämna begagnandet af v. VVrights egenhändiga original. Icke
heller i den i våras utkomna senare delen af arbetet är sagda
brist afhulpen. Professor Palmen anhöll att få till protokollet
uttala sitt beklagande af detta tillvägagående.

1 detta uttalande förenade sig Sällskapets medlemmar en-
hälligt.

Vidare beslöts att för framtiden förvara planscherna i
Sällskapets bibliotek; och borde bibliotekarien anskaffa en ny
kartong för dem.

Studeranden I. Lindroth förevisade den för Finland nya
rostsvampen Puccinia Valantue, funnen denna höst i Djurgården
invid Helsingfors.

De botaniska samlingarna hade sedan senaste möte ökats
med följande gåfvor:

2 kärl växter från östra Finland af student B. R. Poppius;
60 d:o från Kemi Lappmark af student K. O. Elfving; 7 Spar-
ganier från olika delar af landet af magister H. Lindberg; 49
algprof i kaliumacetat från Schweiz och 75 d:o från Åland af
kandidat Karl E. Him; samt de af professor Sijolan och magi-
ster Lindberg förevisade kärlväxterna.

Digitized by

Google

Mötet den 7 december 1895. 23

Mötet den 7 december 1895.

Till korresponderande medlem invaldes d:r Franz Buche-
nau i Bremen, föreslagen af rektor A. Arrhenius, och till in-
hemsk medlem forstmästaren, stud. A. W. Granit, föreslagen
af d:r A. O. Kihlman.

Framlades 21:sta häftet af Sällskapets Meddelanden, redi-
geradt af professor F. Elfving med biträde af mag. E. Beuter.
Häftet, som innehåller referat från Sällskapets sammanträden
under verksamhetsåret 1894 — 1895 jämte en förteckning öfver
till biblioteket under året anländ literatur samt en tysk öfver-
sikt, omfattar 143 pagina och innehåller tvenne figurer i texten.
Häftets pris bestämdes till 1 mk 75 p.

Ordföranden, professor J. A. Palmen uppläste Bestyrei-
sens betänkande i anledning af doktor Boldts förslag att cele-
brera Sällskapets 75-åriga tillvaro med utgifvandet af särskilda
arbeten :

»De af doktor B. Boldt väckta förslagen att celebrera
Sällskapets 75-åriga tillvaro med särskilda arbeten hafva tagits
under ompröfning af Bestyreisen, som utber sig i anledning
häraf få anföra följande:

En historik öfver det senast förflutna kvartseklet skulle
otvifvelaktigt erbjuda mycket af intresse, så mycket mer som
densamma borde beröra en del också af den period, som be-
handlats af statsrådet Ad. Moberg vid Sällskapets 50-års fest.
Man kan emellertid ej neka, att i vissa afseenden senaste tider
ligga oss något nära, och att därför tidpunkten ej är fullt lämp-
lig, likasom ock att ett passeradt Y4 sekel icke innebär någon-

Digitized by

Google

24 Mötet den 7 december 1895.

ting synnerligen anmärkningsvärdt. Denna smakfråga uppväges
dock af frågan huruvida lämplig person funnes hugad att åtaga
sig värfvet. Bestyreisen har i detta syfte vändt sig till profes-
sor Norrlin, men erhållit ett afböjande svar, likasom jämväl af
professorerne Sselan, Elfving och Palmen, och kan således icke
för närvarande föreslå någon åtgärd i detta afseende.

En fullständig förteckning öfver finsk och Finland berö-
rande naturalhistorisk literatur har länge utgjort ett önsknings-
mål. Den botaniska delen kunde möjligen utan större svårig-
het redigeras till nästkommande höst; men i zoologiskt afseende
är så föga uträttadt, att något dugligt ej kan åstadkommas till
nämda tid. Bestyreisen har därför aftalat med de Ivenne bota-
nister och zoologer, som inom Sällskapet åtagit sig arbetet, att
desse med benäget biträde af sakkunnige skulle afsluta arbetet
med detta sekels slut och omedelbart därpå publicera förteck-
ningen.

Nyttan af de föreslagna specialframställningarna af de
olika naturalhistoriska branchernas utveckling i Finland vill Be-
styreisen ingalunda underkänna. Likvisst anser Bestyreisen att
för närvarande icke finnes utsikt att alla brancher kunde be-
handlas på ett fullt tillfredsställande sätt, åtminstone ej alla de
zoologiska. Då härtill kommer att Bestyreisen icke anser ut-
gifvandet af ifrågavarande historik för närvarande vara synner-
ligen maktpåliggande, utan fastmer håller före att partiela redo-
görelser böra afvaktas i den mån enskilda forskare kunna af-
gifva dem i fullmoget skick, så anser sig Bestyreisen böra af-
styrka denna del af förslaget.

Angående det föreslagna sakregistret till Sällskapets pu-
blikationer har delgifvits Bestyreisen, att detsamma är under
arbete, och anser Bestyreisen registret lämpligen kunna afslutas
med 10:de bandet af Acta och 20:de häftet af Meddelandena.
Tillika har Bestyreisen erfarit, att doktor R. Boldt är sysselsatt
med redaktionen af det register till protokollen, som af honom
föreslagits.

I sammanhang med behandlingen af förevarande fråga har
Bestyreisen enats om önskvärdheten af att till ifrågavarande

Digitized by

Google

Mötet den 7 december 1895. 25

tillfälle utgifva fortsättningen af den katalog öfver Sällskapets
medlemmar, som år 1871 offentliggjordes, samt en förteckning
öfver Sällskapets bibliotek, i hvilka afseenden samfundets resp.
tjänstemän utlofvat sin medvärkan.»

Utan diskussion godkändes härefter de första tre punk-
terna i betänkandet, beträffande den allmänna historiken, litera-
larförteckningarna och specialhistorikerna. Rektor Brenner ön-
skade dock till protokollet hafva antecknadt sitt beklagande af
att frågan sålunda på grund af den af Bestyreisen nu utredda
bristen på därför lämpliga och villiga personer — särdeles i
zoologiskt hänseende — måste förfalla; samt anmärkte, att ut-
arbetandet af en historik öfver Sällskapets verksamhet väl aldrig
vore så maktpåliggande, att därmed ej af sådan orsak när som
helst kunde allt fortfarande uppskjutas.

Beträffande den fjärde punkten — om uppgörande af sak^
register till Sällskapets publikationer — bestämdes, att respek-
tive redaktörer själfve skulle få afgöra hvilken tidrymd de an-
sågo att registret lämpligen borde omfatta.

Den femte punkten i betänkandet om utgifvande af fort-
sättning af katalogen öfver Sällskapets medlemmar äfvensom
öfver Sällskapets bibliotek godkändes utan diskussion. På för-
slag af rektor Brenner beslöts dock att från den tryckta kata-
logen utelämna sådana af Sällskapet invalda medlemmar, som
icke erlagt den i stadgarna stipulerade medlemsafgiften.

Doktor Boldt anhöll att få till protokollet antecknadt att
han ej deltagit i de vid frågans behandling vid detta möte fat-
tade besluten.

Föredrogs följande skriftligen insända meddelande af ma-
gister H. Lindberg:

En atdöd mossa^ Schlstophyllnni Jallanum (Sav.) Lindb.

Vid genomgåendet af några utslammade mossprofver från
Parkanojoki elfsandsaflagringar norr om Ikalis (62° n. br.),
hvilka forstmästaren Rafael Herlin lemnat mig till bestämning
fann jag några korta stamdelar med mer eller mindre hela vid-

Digitized by

Google

26 Mötet den 7 december 1895.

fästa blad, ett par blad fullkomligt hela, af en i högsta grad
anmärkningsvärd mossa, Schistophyllum Julianum (Sav.) Lindb.
(Ododiceras Brid., ConomitHum Mont.), aldrig funnen lefvande
inom det finska florområdet.

Inom Skandinavien är den endast känd från några ställen
inom Sverge: Östergötland, Vestra Harg socken, i Borgsjön;
Stockholmstrakten i Söderbysjö och vid Nacka bro samt i Up-
land i Stamsjön (60° n. br.), på alla dessa orter endast steril.
Detta subfossila fynd i Satakunta är således gjordt 2° nordli-
gare än artens förut kända nordligaste fyndort, den i Uplaad.
Har för öfrigt en vidsträckt utbredning; spridd öfver hela den
europeiska kontinenten, är den dock ingenstädes allmän; dess-
utom känd från Nordamerika, Mexiko, norra och södra Afrika.
Den saknas i östersjöprovinserna och på de Brittiska öama;
om den förekommer i Ryssland har jag ej kunnat få upp-
gift om. Enligt Limpricht är den funnen i Vestpreussen, Pom-
mern, Mecklenburg, Schlesien, Sachsen, Thiiringen, Luxemburg,
Wiirtemberg, Böhmen och södra Österrike; den håller sig stän-
digt till låglanden och är aldrig funnen i alpområdena.

Schistophyllum Julianum är således, som af dess utbred-
ning synes, en utprägladt sydlig art, hvilken ännu inom Sverge
eger några sterila utposter, men den synes dock här vara i till-
bakagång att döma af att den under de senaste årtiondena för-
gäfves blifvit eftersökt på några af de ofvannämda lokalerna.

Föga hopp finnes att inom vårt land anträffa den lefvande,
hvarför den torde med fullt skäl kunna anses såsom en utdöd
art inom den finska mossfloran.

Den anträffas flytande i vattnet, fäst vid stenar och träd-
rötter, i bäckar och vid flodstränder; särskildt ofta synes den
i Tyskland förekomma på väggarna i sandstensbrunnar.

Från sina samslägtingar skiljes den lätt genom sina 3 — 4
mm långa, mycket smala, trubbade, fullkomligt hela och okan-
tade blad.

Magister E. Reuter meddelade, att han vid den af honom
påbörjade granskningen af universitetets finska microlepidopter-

Digitized by

Google

Mötet den 7 december 1896. 27

samliDg anträffat en för vårt lands fauna icke förut anmärkt
art, nämligen Asopia glaucinalis L., hvilken i samlingen varit
förväxlad med A. farinalis L. Arten går från norra delen af
Persien och nordvestra delen af mindre Asien genom sydöstra
Ryssland och Tyskland upp till Liyland och Skandinavien,
hvarest den nordligast torde hafva blifvit funnen i Akershus i
Norge (59° 55' nordl. br.). Det i fråga varande finska exem-
plaret, hvilket af föredragaren förevisades, var taget på Åland
(öfver 60"^ n. br.) af statsrådet Moberg, således å en nordligare
ort än den nyss anförda från Norge.

Kandidat A. Westerlund redogjorde för sin granskning
af Museets samlingar af Bymenopfera fossoria:

Suurimmat kokoelmat olivat W. Nylanderin (osittain en-
nen hanen itsensä määrämät) Oulusta ja Helsingin tienoilta, Mäk-
linin Etelä-Savosta, Hämeestä ja Uudelta maalta, Wasastjernan
Etelä-Pohjanmaalta, Woldstedtin Karjalasta ja Pohjois-Hämeestä,
J. Sahlbergin eri osista maata, sekä puhujan itsensä Keski-Sa-
vosta, Laatokan Karjalasta ja Helsingin tienoilta. F. W. Wold-
stedt on vanhemmat kokoelmat jo ennen (noin v. 1875) käynyt
läpi ja järjestänyt Yliopiston kokoelmiin, ja mainitsee lyhyessä
luettelossaan näistä (Not. ur S. pro F. et Fl. Fenn. H:fors 1875)
67 lajia. Uudempien kirjoitusten ja lisääntyneiden kokoelmien
vertailun kautta on kumminkin entisissä määräyksissä tullut
useita muutoksia. T:ri F. Morav^itzMUe ölen ennen, syks. 1892,
lähettänyt tietoja Kaakkois-Suomesta olevista kokoelmista, jotka
hän on yhdessä omien havaintojensa kanssa Karjalan kannak-
selta, julkaissut kirjoituksessaan »Kareliens Fossoria» (Hor. Soc.
Ent. Ross. XXVII, Janv. 1893). Siinä hän mainitsee yhteensä
146 lajia, joista kumminkin 17 lajia ei löydy Yliopiston kokoel-
raissa suomalaisilta alueilta. Hanen selittämistään uusista la-
jeista on kokoelmissamme Pompibts Sahlbergi F. Mor., P. We-
sterlundi F. Mor. (-= P. Wesmaeli Thoms.??), ?P. carinulatiis
F. Mor., P. signaticeps F. Mor. (= P. fiiscomarginatus Dbm. (Dbm.
in litt. sec. Thoms.)). Skandinaaviasta mainitsee C. G. Thom-
son v. 1874 teoksessaan »Hymenoptera Scandinavica» 165 lajia

Digitized by

Google

28

Mötet den 7 december 1895.

Hytnenoptera /b^^form-ampiaisia. Näiden lisäksi tulee 6 lajia, jotka
Chr. Aurivillius mainitsee Ruotsista lisää v. 1886 (Ent. Tidskr. p.
161 — 169), ja jotka paitse yhtä (Salins minutus v. d. L.). Yliop.
Suom. kokoelmissakin löytyvät. C. G. Thomson'in teoksessa mai-
nituista ei ole kumminkaan Yliop. suom. kokoelmissa 23 sp..
joten Skandinaavialle ja Suomelle (lukuun ottamatta F. Mora-
witz'in inkeriläisiä lajeja) on yhteisiä lajeja noin 147 kpl.

Yhteensä ölen täliän saakka Yliopiston (ja omissani) suom.
kokoelmissa tutkinut 173 lajia. Näistä övat seuraavat, entisistä
julkamista tai omista ilmoituksistani täällä, Suomen faunalla
uusia lajeja:

*Crabro cinxhcs Dbm.
*0. cetratus Shuck.
*CV. inermis Thoms.
*Cr. congener Dbm.
*6V. palmipes v. d. L.
*Cr. elongotulus v. d. L.
*Cr. 4-maciilatiis Dbm.
XV. dives H. Sch.
*6V. fiiscitarms H. Sch.
*6V. spinipes A. Mor.??
'O. 4'cinctns Fabr.
*Oortjtes latirinctiis Lep.
*0. o-cinctus Fabr.
*Trypoxylon attenuatum Sm.
*Nitela Spinolce Latr.
*Dinetus picttis Fabr.
*Oxyhelus niffripes Oliv.
*0. mandibularis Dbm.?
*0. mncronatus Dbm.

'Ämmophila Ty det Gill.
*Stigmics Solskyi A. Mor.
"Passalwciis comiger Shuck.
*Pemphredon flavistigmaThoms.
*P. Wesmaeli A. Mor.
*Mimesa Shuckardi Wesm.
*Agenia intermedius Dbm.
*A. vmiegata L.
*P8endogenia cdhifrons Dalm.
*Salins obtiisiventris Schiödt.
*S, nudipes Dbm.?
*Pompilus Aurivillii mihi.
*P. melanarhis v. d. L., Auriv.
*P. concinnus Dbm., Auriv.
*P. plumbeus Fabr.
*P. ftiscomarginatus Dbm. inlitt.
*P. aculeatus Thoms.
*MntiHa 3-fasciata Rad.
= S:ma 37 spp.

Uusina lajeina ölen selittänyt suuren joukon, vaikka niitä
lopullisesti västa seuraavat övat saaneet diagnoosinsa:

Nysson HandHrschii n. sp. * Pompilus borealis n. sp.
Oxtjheliis fennicus n. sp. Saliiis paUidipes n. sp.
Dlodotitus pundatxis n. sp. S. Mählini n. sp.

Digitized by

Google

Mötet den 7 december 1895. 29

Näitä paitse on vielä noin 10 sp., joille en ole vielä tarkempaa
selitystä antanut.

Koska useat lajit, jotka kokoelmissamme löytyvät, övat
enneslään tunnetut vaan Keski-Euroopasta tai varsinkin Alppi-
tienoilta, ja koska monia löytyy vaan yksi tai kaksi exemplaa-
ria, sekä entiset selitykset (esim. Dahibomin ja Thomsonin) mo-
oestikin övat kovin vaillinaisia, olisi erittäin tärkeätä, etta näitä-
lin hyönteisiä ruvettaisiin maassamme innokkaammin kerää-
mään. Tarkempi selonteko on useasta lajista melkein mahdoton,
enoenkuin niistä enemmän eksemplaaria on kertynyt kokoelmiin.
Kehoittaisin siis niitä entomoloogeja, jotka övat tilaisuudessa
liikkumaan enemmän luonnossa, kiinnittämään huomionsa näi-
hin auringon paahteisilla hietakentillä, rinteillä, metsissä van-
hoilla puunrungoilla, vanhojen rakennusten seinillä, puiden juu-
rilia, erilaisten kasvien kukilla y. m. paikoin!

Kirjoitukseni näistä hyönteisistä toivon saavani valmiiksi
talven kuluessa ja jätän tarkemman selon teon Suomen Hyme-
noptera /iwÄorio-ryhmästä siihen.»

Förevisades »inhemskt silke», en fin, silkesartad väfnad,
spunnen af larven till en fjäril, Hyponomeiifa padi, och insam-
lad år 1893 på häggar vid Snäcksund nära Ekenäs af framlidne
statsrådet A. Moberg, samt skänkt till Sällskapet af dennes son,
bergsrådet K. A. Moberg.

Doktor Hugo Lojander förevisade mjöldrygor, förekom-
mande på 11 olika arter gräs. Exemplaren voro samtliga från
Schweiz med undantag af ett, som härstammade från Braun-
schweig. Föredragaren önskade fästa Sällskapets medlemmars
uppmärksamhet härpå, då dylika fynd möjligen kunde göras
äfven hos oss.

Doktor A. O. Kihlman gjorde följande meddelanden om
anmärkningsvärda växtfynd i Sortavala-trakten :

Af student R. Wegelius har botaniska museum fått emot-
taga en (tidigare anmäld) samling Calamagrostides från Sorta-

Digitized by

Google

30 Mötet den 7 december 1895.

vala-trakten ; i denna hade vid närmare granskning anträffats
flere anmärkningsvärda former, hvilka förtjänade särskildt
omnämnas. Af Calam. arundinacea X epigejos förelågo exem-
plar från icke mindre än fyra lokaler, nämligen Haavus, Kirja-
valahti, Honkasaari och Orjatsaari, de flesta tillhörande den ty-
piska, intermediära O. acutifloray men en något mera närmande
sig C. arundinacea. C. acutiflora är hos oss tidigare anträffad
blott på två ställen, nämligen af föredragaren i Esbo (Nyl.) samt på
Hiidenwaara i Tohmajärvi. — Äfven af Calam. ai-undinacea X
phragmitoides hade hr Wegelius inlemnat exemplar f rån Tonkasaari
vid Sortavala. — Slutligen förelåg från Orjatsaari vid Sorta-
vala Calamogrostis lapponica, hvilken art förut ej är känd från
sydligare trakter än Saarijärvi och lisalmi och sålunda är att
hänföra till dessa nordliga arter, hvilka vid norra stranden
af Ladoga sträcka sig relativt långt mot söder eller också här
hafva en från sitt hufvudområde isolerad förekomst

Rektor J. Linden hade insändt ett meddelande angående
uppträdandet af Cuscuta Trifolii invid Sortavala. Densamma
visade sig pä en d:r O. Helander tillhörig äng, som sex år tidi-
gare blifvit insådd med höfrö; den hade observerats först vid
höslottern, hvadan utredning icke erhållits angående parasitens
ymnighet. Af det anförda synes emellertid framgå att arten
bibehållit sig på stället under en följd af år, något som förut
ej varit bekant från vårt område. Da parasiten före slottern
icke väckt uppmärksamhet, torde väl kunna antagas att den af
densamma förorsakade skadan icke varit af större betydenhet.
— Betonica officinalis uppträder i Kirjavalahti-trakten i den
ymnighet att den med fullt skäl kan räknas till den inhemska,
spontana floran i likhet med flere andra, i nyare tid inkomna
arter. Äfven Mimidus guttatus håller för närvarande på att
sprida sig i trakten och kan måhända hänföras till samma flo-
ristiska grupp.

De botaniska samlingarna hade sedan senaste möte ökats
med följande gåfvor:

126 kärlväxter från Åland, 7 d:o från Åbotrakten, 27 d.o
från Nyland af rektor M. Brenner; 20 kärl växter från olika de-

Digitized by

Google

Mötet den 7 december 1895. 31

lar af landet, insamlade af skolelever genom den samme; 11
kärlväxter från Wasa och Karkku af doktor Hj. Hjelt; 33 mi-
kroskopiska algpreparat af kandidat Karl E. Hirn; Veronica
spicata fi^ån Kisko och Myrtillus nigra var. leucocarpa från Borgå,
insamlade af elever, genom rektor A. Arrhenius; 22 kärl växter
från Nyland och Tavastland af doktor A. O. Kihlman; 4 Hie-
racia från Åbo skärgård af stud. P. Hj. Olsson; en kärlväxt
från Padasjoki af kand. C. A. Knabe; två kärlväxter, däraf
^ipopon aphyllum ny för provinsen, från norra Österbotten
(Kemi) af sångaren O. Wallenius.

De entomologiska samlingarna hade sedan november-mötet
fått emottaga följande gåfvor:

Tre arter fjärilar i fyra exx., bland dem en ny för sam-
lingen, från Lojo af stud. A. Luther; tre fjärilar, bland dem en
för faunan och en för samlingen ny från Nyland, samt en säll-
synt skinnbagge från Karelska näset af stud. B. Poppius; en
sällsynt nattfjäril från Jaakimvaara af stud. W. Poppius; en
fjäril samt tre skalbaggar från Nyland af stud. A. Wahlberg.

Mötet den 1 februari 1896.

Till inhemsk medlem invaldes forstmästare J. E. Ekström,
föreslagen af d:r H. Lojander.

Framlades elfte tomen af Ada, omfattande 315 sidor samt
10 planscher och kartor, och bestämdes priset därför till 12 mk.

Niederrheinische Gesellschaft fur Natur- und Heilkunde i
Bonn samt Facultad de Agronomia y Veterinaria i La Platå
hade tillsändt Sällskapet exemplar af sina publikationer, och
beslöt Sällskapet att med det förra träda i skriftbyte.

Till publikation anmäldes: Synopsis moUuscarum extrama-
rhiarum Scandinavue (Siiecice, Norveqice, Danice et Fennus) af

Digitized by

Google

82 Mötet den 1 februari 1896.

D:r C. A. Westerlund (Ronneby); Lichenes in Erythrcea a Do-
ctore K M. Levander a. 1895 collecU, enumeravit Edv. A. Wai-
nio; Anteckningar om flor an i Simo och Kemi socknar af Ch.
E. Keckman; Växfförhållandena i gränstrakterna mellan md-
lersta och södra Östabotten af WalterLaurén, äfveosom Bar-
lastväorter observerade i Vasa åren 1882 — 92 af den samme.

Friherre Edv. Hisinger förevisade i sprit förvarade exem-
plar af en podurid, Isotoma hiemalis (hufvudformen), hvilken
den 16 sistiidne januari i stor mängd anträffats hoppande om-
kring på snön vid en skogsväg nära Fagervik.

Angående artens förekomst i Finland meddelade professor
Reuter att hufvudformen en gång förut tagits af professor Sahl-
berg i Kemijärvi, äfvensom alt en varietet till den anträffats i
Halikko. Nu i fråga varande fyndort var således den tredje i
landet, där arten iakttagits. I sammanhang härmed önskade
herr Reuter fästa Sällskapets uppmärksamhet på dylika vinter-
podurider, bland annat äfven därför att i Sverige funnits en
art, Ächorustes sodalis Usel, hvilken hittils ej anträffats i
vårt land.

Professor O. M. Reuter föredrog om

Insekter, importerade med utländska nyölfSrsändelser.

I en uppsats om »Verldshandelns inflytande på enskilda
djurarters geografiska utbredning», införd i öfversigt af Finska
Vetenskaps Societefens Förhandlingar XII, har prof. F. W. Mäk-
lin uppräknat ett antal insekter, isynnerhet skalbaggar, och vid
Societas' pro Fauna et Flora fennica sammanträden har till
detta antal då och då en och annan art tillagts.

Under senaste höst innehöllo de dagliga tidningarna allar-
merande notiser om med ångaren Henri från Marseille till Åbo,
Helsingfors och Viborg importeradt mjöl, hvilket skulle i hög
grad vara angripet af insekter. Jag har varit i tillfälle att ua-
dersöka de af sundhetsnämnden i Helsingfors tillvaratagna in-
sekterna och funnit dem utgöras af följande skalbaggsarter:

Digitized by

Google

Mötet den 1 febraari 1896. 33

Trogosita mauritanica L., imagines och larver i stor mängd.
Förut funnen i enstaka exemplar i Åbo och Vasa, på Yläne
Nygård, i Muonio och Nurmijärvi; på hudar af däggdjur i Uni-
versitetets museum.

Tribolium ferrugineiim L. Talrika imagines och larver.
En gång förut funnen i mjölupplag i Helsingfors.

Gnatkocenis cornutus L. Ej sällsynt. Tre gånger förut
observerad i mjölvaror i Helsingfors.

Tenebrio obscunis L. Några larver.

Calandra oryece L. Par exx. Förut funnen i risgryn i
Helsingfors.

Calandra granaria L. Några exx. Funnen här och där i
sädesmagasin, ehuru sällsynt

Förutom dessa förekomma i stor mängd larver af en fjä-
ril, hvilka senare utkläckts och visat sig tillhöra EpJiestia KUh-
niella Zeller, en art, som ännu icke observerats hos oss, men
af Sveriges statsentomolog S. Lampa i hans årberättelse för
1895 omnämnes såsom iakttagen i Sverige. Arten, som fler-
städes, isynnerhet i Nord-Amerika uppträdt i hög grad ödeläg-
gande för kvarnindustrin, anföres första gången 1877 såsom
europeisk och torde egentligen hafva sitt hemland i Medelhafs-
ländema.

Till ofvanstående bifogade herr Re ut er följande medde-
lande om

Perlplaneta americana L.

1 sin ofvan citerade uppsats p. 91 yttrar professor Mäklin
på tal om Periplaneta americana L.: »Friherre Hisinger har,
ehuru han själf uppger att denna art icke ännu fortplantar
sig hos oss, upptagit den inom Finlands fauna, hvilket icke
torde kunna godkännas.» Med anledning häraf må omnämnas
att nämda insekt redan en rad af år i stor myckenhet före-
kommit i Tölö sockerbruk, hvarifrån den dock veterligen icke
vidare utbred! sig.

I anledning af detta meddelande upplyste professor Pal-
men att förekomsten af Feriplaneta i Tölö sockerbruk sträcker

3

Digitized by

Google

34 Mötet den 1 febraari 1896.

sig tillbaka åtminstone till 1877, enär den från denna tid där-
ifrån anskaffats för att tjäna som dissektionsmaterial.

Student B. Poppius förevisade eni vår fauna sällsynt skade-
insekt, Niptiis hololeucus Falderm., hvilken sedan år 1892 före-
kommit i stort antal i skafferier å Esbo gård, angripande mat-
varor.

Professor O. M. Reuter meddelade i anslutning härtill, en-
ligt en uppsats i »Entomologische Nachrichten», en synnerligen
intressant återblick på artens i fråga invandring och utbredning
i Europa, dess lefnadsvanor och födoämnen, de stora skador
den mångenstädes anstiftat m. m.

Professor Th. Sällan förevisade och demonstrerade en
monströs form af Bellis perennis, hos hvilken från holkfjällens
vinklar rundtomkring det kägelformiga fruktfästet af ett ulblom
madt blomster utgå 15 i tre rader ställda mindre blomkorgar,
af hvilka de yttre äro tämligen långt skaftade, de inre däremot
mycket kortskaftade. Alla dessa sekundära blomster innehålla
till största delen honkönade strålblommor och endast några få
tvåkönade blommor i centrum. De yttre blomstren äro större
(10—15 mm breda) och något bättre utvecklade än de inre.

Exemplaret anträffades den 15 juni 1895 växande bland
normalt utvecklade Bellis-stånd å Helsingfors fattiggård vid
Edesviken.

Vidare framlade herr Saelan exemplar af Thlaspi alpestre,
hvilken art numera blifvit stationär i Lappviksparken. Lektor
A. J. Mela upplyste att så äfven var fallet å en äng invid järn-
vägen till Sörnäs. I anledning häraf meddelade professor Elf-
ving att han senaste sommar med studerande Boström såsom
vägvisare uppsökt denna art å den lokal vid Vanhala i Vihti,
därifrån magister Flinck år 1893 förevisat exemplar, i afsigt att
af dess förekomst därstädes sluta till huruvida den vore spon-
tan eller icke, men att han icke lyckats komma till någon fullt
bestämd åsigt därom. Arten uppträdde emellertid icke i en
lund såsom uppgifvits, utan på den öfversta, torra strandslutt-

Digitized by

Google

Mötet den 1 februari 1896. 35

ningen af en liten bäck, vid hvars strand Stellaria nemorum och
Impatiens växte jämte det längre bort Chrysoplenium förekom.
Med denna vegetation stod Thlaspi dock icke i beröring. Den
Tar strängt lokaliserad på en vidpass 12 m lång och 1 m bred
sträcka högst uppe invid den gärdesgård, som skiljer branten
från den omedelbart invid löpande landsvägen. Bland gråal-
lelningar och hallonbuskar växte där ganska talrika exemplar
af vår art. Gräsvegetationen på platsen bildades af riklig
Agrostis vulgaris. Af örter antecknades Urtica dioica, Achillea
miUefolium, Campanula rotundifolia, Fragaria, Trichera, Turri-
tis, Chenopodium album, Banunculus acris, Veronka clmmcedrys,
Cerastium, Chrysanthemiim, Chenopodium album, Lampsana, Soli-
dago, T(yrmentiUa. — Utanför gärdesgården stod Thlaspi ej att
anträffa, ej heller i omgifningen för resten.

Student A. Luther förevisade exemplar af bombyciden
Dasychira ahietis Esp., hvilken förut inom vårt område funnits
i endast ett exemplar, taget på Åland af stud. J. E. Montell.
Äfven i öfriga länder, där arten förekommer, är den mycket
sällsynt. — Föredragaren hade i början af juni å Gunnars i
Lojo funnit en larv af arten i fråga, som efter några dagar öf-
vergick till puppa. Den 23 juni framkom imago. Då denna
var en hona, fördes den ut till det ställe, där larven tagits i
hopp om att möjligen få någon hane. Försöket lyckades öfver
förväntan väl, i det att 37 exemplar erhöllos. Vida flere hade
kunnat fås, om ett tillräckligt antal burkar funnits till hands.

Rektor M. B ren ner kompletterade en i protokollet för den
3 november 1894 intagen, af honom meddelad uppgift om före-
komsten af Alca torda i Hvita hafvet därhän, att fågeln obser-
verats år 1863 under en resa från Solovetsk till Kem i ytter-
sta skärgården utanför nämda stad.

Digitized by

Google

n

Barlastväxter

observerade i Vasa åren 1882—1892
af

Walter Lanrén.

Under en följd af tio år har jag hvarje sommar flerfaldiga
gånger besökt några barlastplatser i Vasatrakten och antecknat
alla för Vasafloran främmande växtarter som på dem anträf-
fats. ^) Då redan tidigare förteckningar öfver annorstädes i Fin-
land observerade barlastväxter publicerats *^), har jag ansett ne-
danstående anteckningar icke vara utan intresse, isynnerhet som
jag, på grund af den relativt långa tidsperiod jag varit i tillfälle
att iakttaga dessa växter, någorlunda säkert kan ange, hvilka af
dem, som bibehållit sig och spridt sig och hvilka som endast
tillfälligtvis uppträdt, Utgående från denna synpunkt har jag
fördelat samtliga på en plats annoterade arter i tvänne grupper
åtskilda med olika stilar. Tillika har jag trott förteckningen
vinna i redighet genom att hvarje barlastplats behandlats för sig.

^) Det stora flertalet af dessa växter äro såsom af det följande fram-
går visserligen icke införda med barlast och benämningarne barlastväxt och
barlastplats sålunda oegentliga; för enhetlighetens skull har jag emellertid
användt uttrycket barlastväxt, därmed menande en för traktens flora främ-
mande växtart, som på ett eller annat sätt dit inkommit.

2) Scrlan, Th. Några sällsynta växter, observerade under en exkur-
sion till Sömäs lastageplats vid Helsingfors i början af oktober 1878. (xMedd.
af Soc. pro F. et Fl. F. Haft. 5). — Fröväxter från barlastplatser invid Abo
slott samlade af John Linden och Enzio Reuter (Medd. af Soc. pro F. et
Fl. F. Höft. 11).

Digitized by

Google

Walter Laurmj Barlastväxter. 37

1. Den förnämsta af dessa platser, den hvarest det stör-
sta antalet främmande växter anträffats ligger invid Vasa ång-
kvarn. Alt ifrån det ångkvarnen trädde i verksamhet har det
sydvästra hörnet af den s. k. Marieparken invid kvarnen och
hafsstranden utgjort afstjälpningsplats för sådor och annat af-
fall från inrättningen. Med dem ha följt frön af diverse växter,
som grott och gifvit upphof åt en helt rik och för orten främ-
mande vegetation. På de senaste fyra åren har emellertid knapt
något nytt tillkommit: kvarnen har nämligen funnit en lämpli-
gare användning för affallet på annat håll i och för landvin-
ning. Alt som för närvarande på platsen anträffas i växtväg
har sålunda bibehålHt sig åtminstone dessa år. Platsen har
eljes blifvit tämligen styfmoderligt behandlad: ångpannor, mas-
sor af takplåt, plankor och stockupplag ha ofta vexelvis till en
stor del betäkt den ursprungliga härden för dessa växter. Och
några, som tidigare trifdes ypperligt, ha i följd häraf dukat un-
der, andra mer ihärdiga ha flytt undan den omilda behandlin-
gen och sökt sig ljus och trefnad ett stycke mer norrut i par-
ken invid strandvägen. En annan orsak till att många härdiga
växter försvunnit från platsen står väl jämväl att söka i det
förhållandet att en del, främst Sisymbrium Loeselii förökat sig
och spridt sig till den grad, att de ställvis omöjliggöra all an-
nan vegetation; arter med mera lysande och i ögonen fallande
blommor hafva dessutom i följd af trafiken på platsen fått falla
offer för denna sin egenskap.

På platsen anträffas:

Bromus arvensis L. — Ganska allm.

Lolium perenne L. — Sparsamt.

Dadylis glomerata L. — Sparsamt.

Bumex domesticus X crispus. — De senaste åren i flere
exemplar.

Sderanthus anmius L. — Spårs.

Silene infläta Sm. — Allm.

Melandrium album (Mil). — Allm.

M. noctiflorum (L.) Fr. — Spårs.

Gypsophila paniculata L.

Digitized by

Google

38 Waltet' Lauren, Barlastväxter.

Papaver dubium L. — Spårs.

Barbarea vidgaris R. Br. — Spårs.

Berteroa incana (L.) — Allin.

Sisymbrium officinale Scop, — Ställvis.

S. Loeselii L. — Ofantligt ymnig; bildar invid ångk värnen
manshöga bestånd och har spridt sig långs stranden långt mot
järnvägsbryggan. Anträffad på lindor och i esplanaderna fler-
städes i staden.

S. pannonicum Jacq. (determ. Th. Ssclan). — Ställvis.

S. austriacntn Jacq. (determ. Siclan). — 1 par exemplar
alla år.

Hesperis maironalis L. — I flere exemplar hvarje år.

Camelina sativa Fr. — Sparsamt numera; var tidigare
ymnig.

Sinapis arvensis L. — Allm.; var. orientalis (Murr.) — Spridd.

8. nigra L. — Spårs.

Bunias orientalis L. — Numera t. allm.

Scandix pecten L. — Alltid enstaka eller i par exemplar.

Potentilla infermedia (L.) Rupr. — Spårs.

Vida sativa L. cum var. angnstifolia. — Spårs.

Medicago lupulina L. — Allm.

Melilotus albus Desr. — Allm.

M. arvensis Wallr. — Allm.

Trifolium arvense L. — Spårs.

Tr, procumbens L. har sparsamt uppträdt alla somrar till
1891. Senaste sommar såg jag den icke.

Convolvidtcs arvenspi L. fans alla somrar till 1890 i par
exemplar; försvann i följd af gräfningar på platsen.

Myosotis silvatita (Ehrh.) — Spårs.

Echinospermum Lappida (L.) — Allm.

Solamim nigrum L. — Spårs, till 1891. Antecknades icke
senaste sommar.

Odontites mbra Gil. — Ymnig på en liten fläck till 1891.
Platsen betäcktes då med ett större sandupplag.

Dracocephahcm thymiflonim L. — I par exemplar alla år.

Galeopsis ladanum L. — Alla år mer eller mindre allm.

Digitized by

Google

Walter Laurén^ Barlastväxter. 39

Leoniirns cardiaca L. — Spårs. Har spridt sig.
Gallium Mollugo L. — Spårs.
Artemisia absinthium L. — Spårs.
Anthemis arvensis L. — T. allm.
A, tinctoria L. — Spårs.
Matrkaria chamomilla L. — Spårs.
Carduus nutans L. — 8 ä 10 exemplar.
C. acanthoides L. — Anträffades sommaren 1891 i par
exemplar på samma fläck; 1892 hade den spridt sig.
Cichoriiim intybics L, — Spårs.

Tillfälliga på platsen hafva varit:

Setaria viriåis (L.) — Anträffades i flere exemplar 1886 och 87.

Panicum mUiaceum L. - Ett fullt utveckladt exemplar 1886.

Hokus lanatus L. — Ett exemplar 1888.

Ävena fatua L. — Enstaka 1888.

Bromus inermis Leyss. — Ett exemplar 1888.

Br, maximus Desf. — En* individ 1888.

Trachtjnia distachya Link. — Enstaka 1888.

Lolium temukntum L. — 1886, 87 och 91 i ganska talrika
exemplar.

L. multiflorum Lam. — 1882 ganska ymnig.

Sckranthus perennis L. — 1880 och 81 par individer; se-
nare ej.

Amaranihus retrofiexus L. — 1882 enstaka.

Dianthus muscipula (determ. Sselan). — Anträffades 1888 i 10
å 12 exemplar med blommor och frukt.

GypsophUa muralis L. — Enstaka 1881.

Delphinium consolida L. — 1880, 82, 84 o. 87, alltid i en-
staka exemplar.

Ecemeria hyhrida D. G. (determ. Saelan). — 14 exemplar 1888.

Neslia paniculata (L.) Desf. — Enstaka 1886 o. 87.

Enarthrocarpus lyratus (DG.) — I par exemplar 1886 och 87.
Med blommor och väl utbildade skidor.

Malva borealis Wallm. — 1881—84, 87. Ibland g. allm.

Digitized by

Google

40 Walter LauréHf Barlastväxter.

Geranium pratense L — Enstaka 1885.

Erodium cicutarium L'Hérit. — 1881 — 83, 87, enstaka.

Äethusa q/vapium L. — Enstaka 1890.

Pastinaca sativa L. — 1891, enstaka.

Pimpinella anistmi L. — I ett exemplar 1882.

Vida villosa L. — I par exemplar 1888.

Trigonella hamosa L. — 1883, ett enda litet exemplar med
blommor och frukter.

Trifolium agrarlum L. — 1880 — 82 enstaka.

ÄnagaUis arvensis L. — 1881 — 82, sparsamt.

Echium vulgäre L. — 1887, ett enda vackert exemplar.

Plantago media L. — 1881 — 83, 85 i flere exemplar.

Pl, lanceolata L. — 1881—82, allm.

Pl. arenaria W. K. — 1880 — 81 i par exemplar.

Stachys annm L. — 1880—83, 87, 88; en del år g. allm.

Salvia verticillata L. — Enstaka 1882.

Galitim aparine L. var. leiospermum 1887, 92 t. allm.

Campanula rapunculoides L. — Enstaka, 1883.

Xanthium strumarium L. — Ett pr\'dligt exemplar med blom-
mor och frukt, 1882.

Helianthtis annuus L. — Ett exemplar i blom, 1882.

Lacttica scariola L. — 1882 (enstaka), 1891 i två exemplar.

Samtliga vid ångkvarnen anträffade växter hafva natur-
ligtvis inkommit med till landet importerad spanmål; däremot
äro rena barlastväxter alla de som anträffats vid

2. Vasa ångbåtsbrygga. Under de senaste åren har deo
s. k. svenska bryggan förlängts betydligt norrut och stranden
utfylts med barlastsand som lossats här. På ställen där trafi-
ken varit mindre liflig har en mängd växter funnit tillfälle att
utveckla sig. Just i följd af trafiken ha de emellertid aldrig
kunnat bibehålla sig längre tid, utan mer eller mindre hastigt
försvunnit. Här har anträffats ^) :

^) Med asterisk har jag i det följande utmärkt arter, som icke an-
träffats på tidigare beskrifna barlastplatser.

Digitized by

Google

Walter Laurcn, Barlastväxter. 41

Setaria viridis (L.) — Ett exemplar, 1882.

Bromus arvensis L. — 1884 — 86, talrikt.

Lolium perenne L. 1882, 85 — 87, enstaka eller i par exempl.

Panicum tnUiaceum L. — 1882, enstaka.

Dadylis ghmerata L. — 1884 — 86, i par exemplar.

^Oienopodium hyhridum L. — 1885 ymnig, men anträffades
icke mer 1886.

Scleranthus annuus L. — 1881 — 83, 85, ymnig.

Sisymbrium officinale Scop. — 1886, sparsamt.

Sinapis arvensis L. 1884 o. 86 i många exemplar.

Neslia paniculata (L.) — 1882, ett exemplar.

Camelina sativa Fr. — 1880 — 83, ymnig.

Malva horalis Wallm. — 1881—82, 86, enstaka.

*Geranium ptisillum L. — 1882 o. 86, ymnig.

*Erodium romanum (L), Willd. — Enstaka 1882.

*Daucus carota L. — 1882, ett exemplar.

Pastinaca sativa L. — 1886, i par exemplar.

Pimpinella anisum L. — 1882,* par individer.

Vicia sativa L. — 1881—82, talrikt.

Medicago lupulina L. — 1881 — 86, ymnig.

Melilotus albus Desv. — 1884 o. 86, i flere exemplar.

Änagallis arvensis L. — 1882, sparsamt.

Echivm vulgäre L. -- 1886, ett enda exemplar.

Echinospermum lappula Lehm. — 1882, allm.

Solanum nigrum L. — 1882, enstaka.

^Veronica arvensis L. — 1882 — 86 i flere exemplar.

*F. agrestis L. — 1882, sparsamt, 86 enstaka.

*7. hedercefolia L. — 1885, enstaka.

Flantago lanceolata L. — 1882 — 85, rikligt.

DracocepJuilum thymiflorum L. — 1882, enstaka.

Xanthium strumarium L. — 1882, ett enda exemplar med
blommor och frukt.

Änthemis arvensis L. — 1882, i många exemplar.

*Centaurea Scahiosa L. — 1882, enstaka.

*Sonchus arvensis L. — 1884— -87, i många exemplar.

Digitized by

Google

42 Walter Laurén, Barlastväxter.

3. Med barlast hafva äfven samtliga i hofrättsparken an-
träffade främmande växter inkommit. År 1882 fyldes ett större
dike i södra änden af parken med fin, kalkhaltig sand, impor-
terad till landet som barlast. Följande sommar uppspirade här
en tämligen rik vegetation med flere egendomliga arter. Redan
1886 hade emellertid den i parken rikliga gräsvegetationen ut-
trängt alt främmande. Här observerades:

Holcus lanatus L. — Ett enda exemplar 1883.

Scleranthm annutis L. — 1883 — 85, rikligt.

Silene infläta Sm. — 1883 — 85, ymnig.

Melandrium album (Mill.) — 1884 — 85, sparsamt.

M. nodiflorum (L.) — 1884 — 85, par individer.

*Draba vema L. — 1884—85, allm.

Berteroa incana (L.) — 1884 — 85, sparsamt.

Geranium imsillum L. — 1883 — 85, allm.

Erodium romanum (L.) — 1883 — 85 i flere exemplar.

^Etqyhorbia pqdus L. — Ett enstaka litet exemplar 1883. '

Daucus carota L. — Ett enda litet, men fullständigt exem-
plar 1884.

Äethusa cynapium L. — 1884, en liten individ med blommor
och frukt.

*Alchemilla arvensis Scop. — I två exemplar 1883.

*Vicia lathyroides L. — En enda liten individ 1885.

*Ervum tetraspeft-mum L. v. tenuifoUnm Fr. — Enstaka 1885.

Medicago hipulina L. — 1883 — 85, ymnig.

*Trifolium striatum L. — 1885, i två exemplar.

*Anc1utsa offidnalis L. — Enstaka, 1883.

Solanum nigrum L. — 1883 — 84, i många exemplar.

Veronica arvensis L. — 1884—85, allm.

V, agrestis L. — 1885, enstaka.

7. hedercpfolia L. — 1883, i par exemplar.

*Lamium album L, — 1884 — 87, enstaka.

^Bellis perennis L. — 1885, ett exemplar.

Digitized by

Google

Walter Laurcn, Barlastväxter. 43

4. En mängd barlastväxter hafva observerats jämväl in-
vid stadens gamla skeppshamn Brandö samt på holmen midt
emot, den s. k. SmiUterön, Då jag under den tidsperiod jag
observerat ofvannämda arter endast fyra gånger besökt dessa
platser (1882, 84, 88 o 91) inskränker jag mig till att om-
nämna att den sedan länge ^) för Brandö uppgifna Nasturtium
sikestre (L.) därstädes ännu tämligen ymnigt anträffas; att van-
liga barlastväxter sådana som Medicago lupulina, Melilotus alhus
och arvensisy Cirsium arvense (L.) v. ferox Hn. trifvas utmärkt,
samt att den en gång i tiden med barlast inkomna Tiissilago
numera är ytterst ymnig på norra udden af smullerön och så-
lunda torde kunna göra anspråk på medborgarrätt i lokalfloran.

5. Återstår att omnämna de arter, som anträffats i gamla
Vasa. Dessa hafva samtliga följt järnvägsarbetena i spåren och
uppträda dels i de kolossala gropar, som uppstått genom sand-
släpning härifrån, dels på norra sidan om järnvägsbanken ett
stycke vester om haltpunkten. Alla hafva bibehållit sig. Bland
dem märkes en för finska floran främmande art, Älyssum caly-
cinum L., hvilket är anmärkningsvärdt nog, då sand från främ-
mande land icke hitsläpats och arten mig veterligen icke visat
sig invid järnvägen annorstädes i landet. Här finnas:

Melatidrium album (Mill.) — På banken tämligen rikligt.

Chdidonium majus L. — I sandgroparne spridd.

Papaver somnifertim L. — Gropar, spridd.

Barbarea vulgaris R. Br. — På banken, spårs.

Alyssum calycinum L. — Med föregående, täm. rikl.

Hesperis maironalis L. — I groparne, allm.

Oeraniiim ptisiUum L. — I groparne och på banken spårs.

Aethusa cynapium L. — Funnen i groparne tvenne år af
d:r Hj. Hjelt; förekommer därstädes troligen årligen.

Coniuni maculatum L. — Allmän i groparne.

PotentiUa intermedia (L,) Rupr. v. canescens Lej. — I gro-
pame, spridd.

Melilotus albiis Desv. — Med föregående.

^) Ålcenius: Finlands kärlväxter, andra upplagan.

Digitized by

Google

44 Walter Laurhi, BarJastv&xter.

Melilotus arvensis Wallr. — I groparne, spridd.

Dracocephalum thymiflonim L. — Sparsamt å banken.

AntJiemis tinctoria L. — I groparne, spårs.

Cirsmm arvense (L.) v. ferox Hn. — Banken, allm.

Lappa tomentosa (Mill.) — Allm.

Trifolmm agrarium L. — Togs i ett enstaka exemplar af
d:r Hj. Hjelt senaste sommar.

Mellan gamla och nya Vasa tog jag hösten 1883 på en
exkursion med d:r Hj. Hjelt i en sandliop ett rikligt blommande
exemplar af Nepeta macrantha.

Digitized by

Google

Mötet den 7 mars 1896.

Till inhemsk medlem invaldes student E. F. Häyrén, före-
slagen af professor O. M. Reuter.

John Hopkins University i Baltimore hade till Sällskapet
sändt ett exemplar af sina »Circulars», och beslöt Sällskapet
träda i skriftbyte med denna institution.

Till publikation anmäldes: Fågelfaunan i Enare socken af
Elis Nordling samt Öfversigt öfver lichenologins historia i Fin-
land 1673—1896 af M. Brenner.

Forstmästare A. W. Granit föredrog

Om Qällemmeln oeh dess yandringar.

Bland däggdjursfaunans högnordiska representanter har
fjällerameln (Myodes lemmus L) ända sedan urminnes tider ådra-
git sig stor uppmärksamhet från naturforskames sida lika väl
som från den stora allmänhetens. Det har uppptått en lem-
melliteratur, som är både riklig och brokig, men det oaktadt
är kunskapen om lemmeln ännu den dag som är ganska ofull-
ständig. Forskarne ha ansträngt sig att utleta orsakerna till
lemmelns massvisa uppträdande vissa år, men däremot egnat
föga uppmärksamhet åt djurets lefnadsvanor och betingelserna
för dess existens. Därtill kommer att de flesta iakttagelser
gjorts nere i bygderna under »lemmel år» utanför djurets egent-
liga hemtrakt och på endast obetydliga områden.

Digitized by

Google

46 Mötet den 7 mars 1896.

På grunfl af lokala undersökningar öfver lemmeltågens
riktningar ha t. ex. flere svenske zoologer dragit den slutsats,
att lemlarna alltid vandra i sydostlig riktning, raedan norr-
männen påstått att de tåga mot vester. Emellertid är hvar-
dera åsikten riktijr, ty lemmeln vandrar alltid mot hafvet och
följaktligen i större delen af Sverige i ostlig och i Norge i väst-
lig riktning.

Lemmelliteraturen erbjuder en rikhaltig samling af rön
och iakttagelser, men materialet är tillsvidare föga bearbetadt.
Ett aktningsvärdt försök i denna riktning har likväl gjorts af
den ryske vetenskapsmannen Pleske. Hans arbete öfver Kola-
halföns däggdjursfauna ^) jämte egna iakttagelser ligga till grund
för denna skildring.

Fjällemmelns utbredningsområde omfattar Skandinaviens,
Finlands och Kola-halföns fjälltrakter, där den företrädesvis
uppehåller sig inom björkregionen {Reglo suhalpina Wahlenberg).
Sydligast eller till närmare 61 breddgraden förekommer han pii
den skandinaviska fjällryggen. I Finland anträffas lemmeln un-
der vanliga förhållanden i spridda exemplar till 68 breddgra-
den på de högre fjällens sluttningar, talrikast i norra Enontekis.
Enare och Utsjoki med undantag af de högsta kala topparna.
Under vandringarna uppträder han i större skaror, men är för
öfrigt glest spridd öfver hela området och observeras därför
sällan.

Lemmeln lefver uteslutande af vegetabilisk föda, främst
lafvar och dvärgbjörksknoppar, fina gräs såsom Festiica ovina
och Aira fleocuosa samt mindre örter, caryophyllaceer o. a. En
gouterad läckerhet är Stcllaria graminea, som den synes före-
draga framför andra växter. Allmänt uppgifves ock att lem-
meln förtär mossor, men tillsvidare måste detta betviflas. Där
lemmeln uppträder i ofantliga massor kan den väl fläckvis för-
störa vegetationen, men i allmänhet äro de äldre skildringarna
öfverdrifna. Under min vistelse i Sodankylä Lappmark förliden

^) Pleske. Th. Ubersicht der Säugethiere und Vögel der Kola-Hal-
binsel. Beitiäge zur Kenntniss des Russischen Reiches. Bd. VI L S:t Pe-
tersburg 1884.

Digitized by

Google

Mötet den 7 mars 1896. 47

sommar iakttog jag ingenstädes att de på något sätt skadade
ängarna, ej heller hörde jag allmogen klaga däröfver. Lemlarne
undvika om somrarna de öppna markerna och hålla sig till tuf-
?iga sumpmarkslaggar och bäckstränder, där de finna en yppi-
gare vegetation. Sina bon reda de vanligen högre upp på mo-
araa, i tufvor under trädrötter eller halfförmultnade vindfällen
(lieto), där marken är fuktigare och växttäcket rikare än t. ex.
på brända ljung- och renlafshedar. De största skarorna anträf-
fade jag alltid vid molaggar i närheten af rinnande vatten samt
på öppna marker, då de i täta flockar på ända till par hundra
stycken vandrade öfver dem utmed bäckarna. På sådana lo-
kaler tycktes äfven hermelinen och andra dess fiender inom djur-
världen legat i försåt, att döma af de högar dödade lemlar vi
där ofta varseblefvo.

Under vintern lefver lemmeln i fjällbygden, så vidt man
vel, af lafvar, främst renlaf och islandslaf, och under emigra-
tionsåren i sydligare näjder af gräsrötter, hö, brodd o. d. Den
af de flesta forskare omfattade åsikten att lemmeln äfven som-
martid skulle förtära renlaf kan jag ej dela. Cladonia-arieruB.
äro den varma årstiden så torra och hårda att de ej lämpa sig
till föda. Jag antager att lemmeln i likhet med renen om vå-
ren drager sig ned till floddalarne, emedan den ej kommer till-
råtta med högfjällsvegetationen eller med andra ord att fjäll-
lemmeln hvarje år faretager vandringar. Jag antager vidare lik-
som Ehrström ^) att tågen taga större dimensioner de år natur-
förhållandena en längre tid varit gynnsamma för djurens för-
ökning. Detta är så mycket sannolikare som större lemmel-
vandringar efter hvad vi känna ägt rum just när flere »goda
år» efter hvarandra följt på en rad ogynnsamma.

Mellan åren 1827 och 1837, säger Ehrström, hade nord-
ligaste Finland varit hemsökt af jämn missväxt. Men år 1838
randades en ny skapelsecykel. Öfvergången var dock icke skarp
utan skedde småningom. Sålunda kunde åren 1838 och 1839

^) Ehrström, C B. Djurvandringar i Lappmarken och norra delen
af Finland åren 1839 och 1840. Not. ur Sällskapets pro Fauna et Flora fen-
nica Förhandlingar. Helsingfors 1852.

Digitized by

Google

48 Mötet den 7 mars 1896.

sägas bilda öfvergångsår i afseertde å växtligheten. Det sisl-
nämda året gaf i de sydliga orterna redan god afkastning, men
öfverträffades än mera af de följande. Säd och andra växt-
frukter mognade, och var det nu denna rikare tillgång på födo-
ämnen eller var det af näj^on mera fördold orsak — alltnog en
stmre lifiighet och rörlighet vaknade äfven inom djurriket. Vissa
djurarter förökade sig starkt, en del vandrade äfven ut, läm-
nande sina vanliga tillhåll, såsom vattensorkar (Lemmus amphi-
biiLS Nilss.) och fjällmöss. — Lemmelvandringen år 1840 är den
största vi känna från Finland.

Efter missväxterna i slutet af 1850-talet följde en stor
lemmelvandring 1862—1863, och efter 1860-talets »hårda tider»
observerades lemmeltäg 1872 och följande år. Den sista stora
lemmelvandringen 1876 sammanfaller äfven den med för landet
gynnsamma år. Från slutet af förra decenniet ha vi äfven lem-
melemigrationer antecknade. Efter sista »nödåren» befinna vi
oss åter i en lemmelperiod.

Under vandringen från fjälltrakten lämna de dräktiga ho-
norna sig efter och föda sina ungar. Detta förklarar hvarför
man närmare kusten alltid iakttagit endast hanar och yngre
honor. Ungarnas antal vexlar mellan 5 och 12, det vanliga är
5 — 7. Då lemmeln sätter ända till tre kullar om året är det
ej att undra öfver, om djuren under gynnsamma naturförhål-
landen utbreda sig öfver vidsträckta områden. — Utmed biflo-
derna komma skarorna till hufvudelfvarna, där de samlas i tåg
om miljoner. Är vintern ej alltför sträng och våren ej långva-
rig och kall med isflensbildning, så att djuren finna tillräcklig
näring, kan »hären» slutligen nå fram till hafvet. Ofta angri-
pas de dock dessförinnan af något slags pest, som på otroligt
kort tid förintar skarorna.

Zoologerna hafva länge utan resultat tvistat om hvilken
årstid lemlarna emigrera. Enligt den framställning jag ofvan
gifvit skulle tåget taga sin början i fjällbygden på våren och
under sommarens lopp fortgå utmed vattendragen, under vin-
tern vara inskränkt till ett mindre område och den följande
våren åter fortsättas. Till delta resultat kom jag genom att å

Digitized by

Google

Mötet den 7 mars 1896. 49

karta sammanställa de uppgifter ^) som finnas öfver 1828 års
stora lemmelvandring i mellersta och södra Sverige. Iaktta-
gelserna, alla gjorda i elfdalar, äro från olika tider af året,
från våren ända in på vintern. Tågens riktning och längd från
fjällbygden till observationsorten angåfvos medels linjer dragna
utmed floderna. Det befans då, att linjerna tilltogo i längd
från våren mot vintern, sä att där lemlarna hade uppträdt tidi-
gast där blefvo linjerna kortast, längst åter där de förekommit
senast. Föregående året eller 1822, måhända redan 1821, läm-
nade djuren den subalpina regionen. — På samma sätt har jag
gått till väga för utrönande af lemmeltägens riktningar.

Sista årets lemmelvandring kan anses hafva tagit sin början
1894. Försommaren i norden var detta år varm, regnfri och
på allt sätt gynnsam för djurvärldens utveckling. På hösten för-
märktes lemmeln redan i betydlig mängd kring Enare sjös norra
tillflöden med kurs söderut. Baron Wrede har meddelat mig,
att han i Tschuolisvuoma i nordligaste delen af Enare träsk
observerade stora skaror af döda lemlar kringflytande på vatt-
net. De hade troligen följt de nordliga elfvarna tills de nått
insjöstranden, dä de, sin vana trogna, sökt komma fram den ge-
naste vägen, men omkommit. De som kringgått Enare sjö voro
redan tidigt påföljande sommar i Enare kyrkby, där de, enligt
meddelande af forstmästare Waenerberg förekommo så talrikt
att de till och med inträngde i boningshusen. I allmänhet tyc-
kes denna del af Enare utgöra en samlingsplats för lemlarna,
att sluta af de uppgifter som finnas. De möta här de söder-
ifrån rinnande elfvarna och lemmeltågen från lappska fjällplatån
samt nödgas stanna en tid, osäkra om hvilken riktning de böra
inslå. Oftast sträcker sig ej häller rörelsen söder om Saari-
selkä, utan skarorna sprida sig öfver Vaskijoki och Ivalo flod-
dalar eller söka sig mot Ishafvet, likasom från nordliga delen
af Enontekis.

Från Muonioniska är ingen lemmelvandring föregående år
antecknad. Från Ounastunturi och Pallastunturi fjällslräckor

^) Tidskrift för Jägare ocJi Naturforskare, Stockholm 18)^2.

Digitized by

Google

50 Mötet den 7 mars 1896.

tyckas leralarna dragit sig utmed Ounasjoki till mellersta delen
af Kittilä socken, där de dock förekommo sparsamt (Malmgren).
I norra delen äfvensom i Sodankylä voro de talrikare och i
nordöstra delen af sistnämda socken vid Kemi elfs källflöden
och kring Kairijoki uppträdde de i betydliga massor. Söderom
Martinkylä observerades ej en enda lemmel.

Lemmeln tågar ej fram i täta klungor utan, så att säga,
»i jägarked» med flere alnars, ja famnars mellanrum. I fjäll-
bygden kan man ej iakttaga en ordnad rörelse, men ju längre
han kommer utom sitt egentliga område desto fastare samman-
sättning antager tåget. Med det växande antalet blir bristen på
lämpliga näringsämnen större, och allt hastigare måste djuren
vandra framåt.

Lemmeln är af naturen skygg, men blir, när den uppträ-
der i massor, djärf ända till dumdristighet och tvekar då ej att
anfalla hundar, ja till och med människor. Då, som of van sagdt,
de stora tågen hufvudsakligast bestå af hanar, har man må-
hända att häri söka en anledning till deras ilskna lynne under
vandringarna. Lemlarna äro egentligen nattdjur, men under
den lappska högsommaren, då natt och dag äro lika ljusa, ser
man dem ofta i rörelse äfven om dagarna. Varseblifva de då
en människa, söka de sig genast under någon tufva, ett kull-
fallet träd eller dölja sig pä annat sätt. Finna de hvarje utväg
till flykt stängd, ställa de sig på bakbenen och gifva genom ett
hälft hväsande, hälft skällande läte sin ovilja till känna. Ho-
norna försvara sina ungar med sällspordt mod och tveka ej att
angripa t. ex. en hund.

Lapparna påstå att renen förtär lemlar med begärlighet,
men detta saknar dock all grund. Väl söka renarne sig om vin-
tern till marker där lemlarna vistas under snön, uppspåra och
sparka ihjäl dem, men detta göra de emedan de i djuren se
en farlig rival om renlafven. Få äro äfven de hundar som äta
lemlar, utan nöja de sig under vanliga förhållanden med hjärnan.

Fjällemlarna åtföljas under tågen af en mängd fiender, så-
som fjäll- och vanliga räfven, järfven, mården, hermelinen och
bland fåglarna fjällugglan, kortörade ufven, hökugglan och krå-

Digitized by

Google

Mötet den 7 mars 1896. 51

kan. Alla dessa förekommo sistlidne sommar i Lappland i
ovanlig mängd, främst fjäll- och hökugglan. Tilläggas kan att
fjällugglan under de sista åren anträffats flerstädes utmed Fin-
ska vikens kuster, i Åbo skärgård, på Åland (Kökar) och Öland,
men mig veterligt ej i mellersta Finland ej heller vid Bottniska
rikens kuster, hvilket möjligen tyder på större lemmelvandringar
i södra Sverige.

Rektor M. Brenner förevisade af honom sistlidne som-
mar i en trädgård på Slrömsby i Kyrkslätt tagna exemplar af
en för vår flora ny Sonchus-iovm, nämligen S. oleraceus L. var.
alhiflorus Rupr. Fl. Ingrica p. 622, utmärkt genom starkt blek-
gula korgar med hvita, utvändigt vanligen rödviolelta, rännfor-
miga kantblommor. Den förekom mycket ymnigt vid en drif-
bänk tillsammans med mindre ymnig S. asper Vill, hvarom en
del exemplar genom hela öfre blad och tämligen starkt tillbaka-
böjda bladbasflikar något påminde. Vanlig Ä. oleraceus fanns
ej i närheten. Formen har enligt Ruprecht Fl. Ingr. förut anträf-
fats vid S:t Petersburg.

Magister E. Re u ter förevisade tre för linska faunan nya
vecklarefjärilar, hvilka han vid fortsatt granskning af universi-
tetets finska fjärilsamling funnit vara förvexlade med närstå-
ende arter.

1. Teras abietanuyn Hb., ett exemplar från Helsingfors,
förut tillhörigt Nylanders samling. Arten är för öfrigt känd
från Tyskland och norra Ryssland, Sverige (Blekinge och norra
Skåne) samt Norge (Akershus och Hedemarken).

2. Conchylis sangninana Tr. Tre exemplar från Ilelsinge,
funna af professor Palmen. Denna art är förut icke känd från
Skandinavien; dess egentliga hemland torde vara Ungern, men
den förekommer äfven i Tyskland, åtminstone så nordligt som
i Hannover.

3. Penthina Schcefferana H. Sch. Två exemplar från Voro-
ninsk på Kola-halfön, funna af professor Palmen. Artens geo-

Digitized by

Google

52 Mötet den 7 mars 1896.

grafiska utbredning omfattar Alperna, äfvensom Norges fjäll-
trakter och nordligare regioner.

Student Väinö Borg förevisade exemplar af en förut
inom vårt område icke anträffad, af d:r Kihlman bestämd Salix-
hybrid, nämligen S. rosmarinifolia X vagans, som han år 1894
anträffat i Kalvola socken ungefär två km från Kankaanpäli
gård i en löfskog, hvarest tvenne vidpass 1,3 meter buskar
växte. Vidare omnämde herr Borg att han funnit Carex /^ri-
rostris i Kalvola, Längelmäki och Orihvesi, Ladicca muralis i
Längelmäki samt Piilsatilla paténs i Kalvola.

Professor Th. Sailan meddelade att han år 1894 varit
i tillfälle att å baron E. Hisingers egendom Fagervik få se ett
exemplar af den rödbladiga boken med mogna frukter.

Sedan december-mötet hade följande gåfvor inlemnats till
de botaniska samlingarna:

Epilohium ohscurion från Nystad, tagen af hr Cajander,
genom Botaniska bytesfören.; 22 spritlagda kärlväxter från Kuu-
samo af kand. K. E. Hirn; 4 Eiiphrasue från Sb o. Im af lek-
tor A. J. Mela; Eiimex domesticus X obtttsifoUus samt RutruKC
aquaticm X obtusifolius från H:fors, 890 kärlväxter från Ik,
däribland en mängd för provinsen nya arter, i väl konserve-
rade och rikliga exemplar af mag. H. Lindberg; 48 fröväxter
från olika delar af landet af d:r A. Osw. Kihlman; en mon-
strös Bellis percnnis och TJdaspi alpestre från H:fors-trakten af
prof. Th. Sa)lan; 4 mossor och 3 kärlväxter från Tb., däribland
Sedum anuum och Buocbaumia aphylla, af stud. J. I. Lindroth;
Campanula cervicaria från Al, ny för provinsen, samt 3 kärlväx-
ter, hvaribland Arteynisia hottnica från Kemi-trakten af stud. A.
Hanlanienii.

Digitized by

Google

Mötet den 11 april 189fi. 53

Mötet den 11 april 1896.

Till medlem invaldes student E. A. Wahlberg, föreslagen
af herr E. Reuter.

Till publikation inlemnades: Lichenes Sihirim meridionalis
ad Krasncjarsk et Mimisinsk annis 1888 — 1892 colledi, exponit
Ed v. A. Wainio samt Hovaintoja Siiomen Euphrasia-lajeista,
kirjoittanut A. O. Kihlman.

Doktor V. F. Brotherus omnämde att han af en person,
som önskat vara okänd, mottagit en gåfva till Sällskapet af 200
mark, afsedd att af Sällskapet fritt användas.

Ordföranden anhöll, att doktor Brotherus ville till den
okände gifvaren framföra Sällskapets tacksägelser för den väl-
komna gåfvan.

Inom utsatt tid hade inlemnats fyra ansökningar om un-
derstöd, nämligen af

student Johan Brun ing för en zoologisk resa i Inari
Lappmark ;

student A. Rantaniemi för växttopografiska undersök-
ningar i Kemi socken 150 mk;

student B. Poppius för entomologiska exkursioner på
halfön Saoneshe i Onega Karelen 500 mk;

herr Elis Nordling för omitologiska undersökningar i
trakten kring Inari sjö 500 mk.

Bestyreisens förslag rörande de tre första sökandena god-
kändes enhälligt, och beslöt Sällskapet sålunda att tilldela herr
Rantaniemi 100 mk, herr Poppius åter 400 mk för de uppgifna
ändamålen. Beträffande åter herr Nordlings anhållan bordlades
denna till följande möte. Forstmästare Granit upplyste nämli-
gen om att han instundande sommar komme att företaga en
tjänsteresa till just samma trakter som herr Nordling afsett, och
att han gerna tilläte denna att följa med på resan. Då kost-

Digitized by

Google

54 Mötet den 11 april 189(>.

naderna för den af herr Nordling planlagda undersökningen så-
lunda skulle kunna väsentligen nedbringas, lemnades frågan be-
roende af korrespondens med herr Nordling, hvilken professor
Palmen åtog sig.

Professor Th. Sirlan förevisade exemplar af Parmssia
imlnstris L. var. tennis Wahlenb., tagna af honom sistlidne som-
mar i södra Karelen å en liten holme, benämd Pisisaari, i
Virolahti sockens yttre skärgård, där de förekommo på Spha-
gnnmlnfyoT i en mindre vattensamling. Exemplaren voro sär-
deles typiska, i det att blommor och blad voro dubbelt mindre
än hos hufvudformen och nektarierna endast 7 — 11-slråliga.
Föredragaren drog häraf den slutsatsen, att ifrågavarande var.
icke är någon nordisk eller fjällform, ulan endast en på loka-
len beroende form af den typiska P. palustris.

Vidare omnämde hr S<clan att han sistlidne sommar i
norra delen af nyssnämda socken, i Säkäjärvi sjö, anträffat
Nymphcea candida Casp., växande i stor ymnighet tillsammans
med såväl hufvudformen som med f. erythrostigma af N, dlha
L., och kunde den rede^n på afstånd väl skiljas från de sist-
nämda. Denna fyndort är tillsvidare den sydligaste för denna
intressanta och vackra Nymphcea-form,

Magister K. E. Stenroos öfverlämnade till samlingarna
en större samling mikroskopiska preparat af Cladocerer och
delgaf sina erfarenheter om de olika mikroskopiska prepara-
tionsmetodernas användbarhet.

Tillika framstälde hr Stenroos i ett intressant föredrag
sina iakttagelser om särskilda egendomligheter i Cladoeerernas,
specielt det svårutredda släktet Bosmina^ biologi.

Student Ivar Lindroth förevisade det första inom vårt
område sedda och fångade exemplaret af dagfjäriln Vanessa
Xanthomelas Esp., hvaraf han i början af juli sommaren 1891
hade funnit två larver å Andersbergs egendom i Mäntsälä soc-
ken. En af larverna undkom; den andra förpuppade sig och

Digitized by

Google

Mötet den 11 aprU 1896. 55

imago framkom den 20 juli. Föredragaren hade samma som-
mar sett den fullbildade fjäriln några gånger utan alt likväl
lyckas fånga något exemplar. En gång senare har K. Elmberg
iakttagit samma fjäril, nämligen den 25 maj 1892 i Valkjärvi.
Vid Petersburg är den några gånger funnen.

De botaniska samlingarne hade fått emottaga:
169 kärlväxter från norra Österbotten och 90 d:o från
Nyland af rektor M. Brenner; 19 d:o från södra Savolaks och
87 d:o, de flesta från Virolahti i södra Karelen af prof. Th.
Saelan; 7 kärl växter från olika delar af landet af Botaniska by-
tesföreningen; 1 kärlväxt, 13 mossor, 17 lafvar och 1 svamp
från Petrosowodsk och Swir af statsråd A. Giinther; en miss-
bildad kvist af en gran från Kyrkslätt, Ingvallsby af öfvervakt-
mästare Gillberg genom M. Brenner.

Mötet den 2 maj 1896.

Beigsrådet Moberg hade öfverlemnat till Sällskapet att för-
varas i dess arkiv ett antal manuskript till tal, som hans af-
lidne fader, statsrådet A. Moberg, i sin egenskap af Sällska-
pets ordförande hållit vid årsmöten och andra tillfällen. Bland
annat innehöll samlingen äfven det tal, som statsrådet Moberg
höll vid Sällskapets 50-årsfest den 1 november 1871.

Beträffande den till detta möte uppskjutna frågan om un-
derstöd af herr E. Nordlings ornitologiska forskningsfärd till
Inari, beslöts i enlighet med Bestyreisens förslag att bevilja 125
mk som bidrag till bekostande af resan i fråga. Vidare skulle
af Meddelandena de häften, som innehålla ornitologiska uppsat-
ser, tillsändas herr Nordling.

Lektor A. J. Mel a redogjorde i ett längre föredrag för
våra inhemska Nymphwa-tormev samt uppmanade till insamling
af dylika.

Digitized by

Google

06 Mötet den 2 maj ISUH.

Lektor Mela förevisade vidare tvenne exemplar ef och Q
af Loj.ia kncojHera frän Kittilä, h vilka den 10 mars detta år
fångats lefvande af forstmästare Hj. Malmgren och af honom
insändts till samlingarna.

Doktor A. O. Kihlman förevisade exemplar af de i H.
M. F. förvarade arterna af slägtet Enphrasia, bestämda med led-
ning af R. v. Wettsteins nyligen publicerade arbeten.

Rektor M. B ren ner inlemnade en af 47 nrr bestående
samling af Euphrasim från Kyrkslätt, bestämda af professor R.
v. Wettstein i Prag; till största delen utgjordes den af de all-
männa E. brevipila Burnat & Gremli och E. airta Fr., dessutom
ingingo deri E. tenuis Brenner och de för vår flora hittills
okända E, curta var. gldbresceiis Wettst., E, strida Höst., E.
MurJjcckii Wettst. (=z E. brevipila X curta) samt E. Beiiteri
Wettst. (antagligen E. curta X strida).

Vidare redogjorde rektor Brenner för en i 2:dra häftet
af Botanisk Tidskrift, XX, 1896, förekommande undersökning
af O. Gelert angående Friynula unicolor Nolte. Af denna un-
dersökning hade framgått, att under detta namn i Danmark
hade hopblandats tre former, nemligen en bastard Pr. elatior
X offidnalis = Pr. media Peterm. (1838) = den egentliga Pr.
unicolor Nolte (1853), funnen på Fyen, Lolland, Falster och
Möens klint, vidare en sannolikt patologisk form, numera för-
svunnen, af Pr. officinalis, från Sydvestsja?lland, (den samma som
under namn af Pr. Thomasinii är afbildad i Flora Danica, tab.
2767, och redan år 1886 af föredragaren med afseende å dess
kronflikar förmodades vara en tillfällig form), samt slutligen
dels typisk, men något storblommig Pr. officinalis, dels Pr,
acaulis X officinalis, från Bornholm. Då nu sålunda de exem-
plar, hvilka [)å grund af sin förekomst ansetts utgöra ett bevis
emot i fråga varande Pr? ?/H/?a-f orms hybriditet, visat sig med
orätt hafva blifvit dit hänförda, kunde intet tvifvel mera råda
derom, att Pr. unicolor- Xolte verkligen vore af hybrid natur.

Digitized by

Google

Mötet den 2 maj 1896. 57

Den Frimula-iovm från Vårdö, Åland, som föredragaren
ar 1886 i 14:de häftet af Sällskapets Meddelanden under namn
af Pr, officinalis var. unicolor (Nolte) beskrifvit, hade, med un-
dantag af det stora, platta, enfärgadt ljusa kronbrämet, redan
då framhållits såsom i allt öfverensstämmande med Pr. offici-
nalis, hvarföre, samt då Pr. elatior ej hos oss förekommer, den
betecknats som en Pr. officinalis, men, på grund af dess öf-
verensstämmelse med afseende å kronan med såväl afbildning
som beskrifningar på Pr. unicolor Nolte, tillika som en var.
unicolor däraf. Då det emellertid genom ofvan nämda under-
sökning hade visats, att den afbildade formen ej är Pr. unico-
lor, samt att den verkliga Pr. unicolor Nolte är en hybrid, hvil-
ket af anförda skäl ej kunde vara fallet med denna, återstode
endast, att i öfverensstämmelse härmed konstatera det den
åländska formen icke är unicolor Nolte. Såsom namn för denna
form föreslogs därför Pr. officinalis var. concolor, och ansågs
dess karaktäristika, elatior liknande krona möjligen kunna ut-
göra ett sista spår af ett forntida, genom hybridisering utöfvadt
inflytande af Pr. elatior, och sålunda medelbart hänvisa på en
möjlig tidigare förekomst hos oss af denna art, på en tid då
eken i södra Finland utgjorde det skogbildande trädslaget.
Huruvida den på Bornholm under namn af Pr. unicolor insam-
lade slorblommiga Pr. officinalis äfven hörde hit, kunde utan
exemplar och närmare beskrifning ej afgöras.

Därefter framförde herr B ren ner till herrar botanister i
Finland en af Bibliotekarien vid Botan. trädgården i S:t Peters-
burg, d:r Johannes Klinge, hvilken sedan några år tillbaka är
sysselsatt med utarbetandet af en Orchis-monogvaii, framställd be-
gäran att de godhetsfuUt ville insamla och till honom insända
så talrika exemplar som möjligt (»en masse från samma fynd-
ort^) isynnerhet af Orchis incarnata L., men äfven af O. angii-
stifolia Rchnb. och O. maculata L. samt af O. latifolia L., om
den möjligen kunde öfverkommas, och helst från sädana lokaler,
der två eller flere af dessa arter växa tillsammans. I sammanhang
härmed hade d:r Klinge, som redan förut satts i tillfälle att un-

Digitized by

Google

58 Mötet den 2 maj 1896.

dersöka i Finland insamlade exemplar af i fråga varande (h-chh"
arter, jämte det han granskat talrika exemplar ända från Kamt-
schatka till Pyrenéerna, meddelat några af honom på grund
deraf ernådda resultat, särskildt beträffande Finland. Sålunda
hade han bland de från Finland erhållna exemplaren ej funnit
ett enda tillhörande O. latifolia, hvaremot O. incamata stundom
bar spår af genom hybridisering med denna förorsakadt infly-
tande och därigenom bevisade att O. latifolia tidigare (under
den s. k. atlantiska perioden enUgt Axel Blytt) funnits här. En
möjlighet ansåg d:r Klinge dock vara att O. latifolia såsom subsp.
O. haltica Klinge, hvilken till habitus ofta närmar sig O. mam-
lata och i Ost-Balticum från Ost-Preussen österut, såsom t. ex.
på ösel, ej är sällsynt, kunde anträffas på Åland, på grund af
att O. sambmina L., som äfven finnes på Ösel, där förekommer.
Af de massor af O. incarnata exemplar han undersökt, hade
han ej funnit ett enda typiskt, af hybridisering, isynnerhet med
O. latifolia oberördt, utan vore denna, såsom art betraktad,
stadd i upplösning i flere nya raser, men antog han att den, på
grund af bristen på O. latifolia i Finland, sannolikt härifrån
kunde erhållas typisk, hvarför han särskildt af denna art ön-
skade få emottaga talrika exemplar. Utom O. incamata hade
d:r Klinge bland de från Finland erhållna exemplaren tämhgen
allmänt funnit O. a^uenta Miill., äfven denna enligt hans me-
ning uppkommen genom hybridisering emellan O. incarnata och
O. latifolia, samt dessutom hybrida former emellan O. in€4ir-
nata och cicrvifolia, incarnata och angiistifolia, incamata och
oiienta med flere, hvarjämte han beträffande O. lapponica Laest.
kommit till samma resultat som det föredr. i Floristisk Hand-
bok 1886 framhållit, nämligen att, utom O. maadata, till hvil-
ken Laestadii lapponica företrädesvis hörde, äfven O. angnsti-
folia Rchnb. (O. Traiinsteineri Saut.) och dessutom ännu dess
var. curvifolia förekomma såsom f. lapponica. Tidigare hade,
som bekant, lapponica betecknats antingen som en var. af *0.
Traunsteineri (i Hartm. Skand. Fl.) eller som en var. af O.
maciilata (i Herb. Mus. Fenn.).

Digitized by

Google

Mötet den 2 maj 1896. 59

Slutligen lemnade herr Brenner några uppgifter om i den
finska skärgården observerade hafsdjur, meddelade af fiskeriiil!-
syningsmannen i Helsingfors O. B. Brenner. 1 slutet af 1850-
talet hade vid noidragning på Junkars rusihåli i Kyrkslätt i
Tavastfjärden erhållits en räka, efter hvad han numera kunde
påminna sig, 2 Va ä 3 tum lång. Sommaren 1864, ungefär mid-
sommartiden, hade två särskilda gånger, med omkring två vec-
kors mellantid, på vestra sidan af Melkö holme i Helsinge på
slrömmingssköta erhållits ett vid pass 40 cm långt exemplar af
hafskatten, Anarrhichas lupiis, hvilket dock tyvärr ingendera
gången tillvaratagits. Såsom kännetecken framhöllos af med-
delaren, utom kroppsformen och färgen, de stora kägelformiga
framtänderna. Äfven stora hafsnejonögon hade han ett par gånger
fått upp med skötorna på samma ställe, jämte det han flere
gånger sett mindre flockar blåtobis, Ammodytes, på den grunda
södra sandstranden af samma holme. Slutligen hade han år
1875 på hafsstranden vid Vammelsuu i Viborgs län sett ske-
lettet af en några år tidigare därstädes strandad större tand-
hval, af hvilket han äfven tillvaratagit ett par tänder, som dock
sedermera förkommit.

Preparator O. Meriläinen förevisade tvenne färgvariete-
ler af tjädertuppar, den ena med ovanligt mörk, den andra med
ovanligt ljus undre sida.

Tillika omnämde herr Meriläinen att Corvus frugilegns ny-
ligen skjutits vid Söderskär och Buteo lagopus vid Porkkala.

Kandidat I. O. Bergroth gjorde några meddelanden om
af honom i Karelia Pomorica insamlade mossor. Som bely-
sande den ringa kännedom man haft om traktens mosssflora an-
fördes att af de 109 insamlade arterna ej mindre än 84 voro
för provinsen nya. De anmärkningsvärdaste fyndena voro bland
lefvermossor Amellia fennicay tagen å Hukkakallio dolomitberg
invid Kello vaara by och förut känd från Kuusamo och Onega-
Karelen, DiplophyUum ohtusifolium, tagen å Voivaara och förut
funnen i Nyland, södra Tavastland och norra Savolaks, samt

Digitized by

Google

BO Mötet den 2 maj 1896.

Jungermannia harhata var. gracilis, tagen vid Voivaara, hvaraf
exemplar förut i herbariet funnos endast från Ladoga-Karelen.
Bland bladmossor nämdes åter Seligeria sefacea och Stefreodon
fastigiatiis, bägge tagna på Hukkakallio. Inberäknadt alla förut
inom området tagna och dem, hvilkas förekomst af föredraga-
ren dessutom konstaterats, stiger antalet från Karelia Pomorica
kända mossarter till blott 140.

De zoologiska samlingarna hade förökats med: en steril
orrhöna från Kuopio, köpt på salutorget i Helsingfors den 2
mars d. å.; Pernis apivortis, mörk varietet från Nyland af pre-
parator G. W. Forssell samt de af herrar Mela och Meriläinen
förevisade fåglarna.

Till de botaniska samHngarna hade inlemnats: 42 fröväx-
ter från Längelmäki, Kuorevesi och Orivesi af stud. V. Borg;
109 mossor från Ryska Karelen af mag. I. O. Bergroth samt
en samling preparat af subfossila växtdelar från norra Sata-
kunta jämte en komparationssamUng af recenta frön af mag. R.
Herlin.

Digitized by

Google

e

Årsmötet den 13 maj 1896.

Ordföranden, professor J. A. Palmen, afgaf följande års-
berättelse:

Då det nu åter tillkommer mig att lemna en kort sam-
manfattning af vårt Sällskaps verksamhet under årets lopp, är
det med tillfredsställelse jag främst konstaterar, att god sämja
fortfarande varit rådande; vid samarbete är ju detta ett väsent-
ligt vilkor för att gagneliga resultat må ernås.

Några väsentliga förändringar, vare sig i Sällskapets yttre
eller inre förhållanden, hafva icke inträffat, men väl har en om-
sättning af ledamöter egt rum. Vi hafva nämligen att beklaga
förlusten af tvenne utländska forskare, hvilkas namn äfven för
vårt samfund varit en prydnad. Den 3 september 1895 afled i
Stockholm nestor bland den skandinaviska nordens zoologer, pro-
fessor Sven Ludvig Loven, hvilken tillhört vår krets sedan
år 1867. Född år 1809 egnade han hela sitt långa lif åt forsk-
ningens tjänst. Redan år 1826 deltog han med Sven Nilsson
uti en naturhistorisk forskningsfärd genom Norge samt besökte
senare äfven andra trakter af Skandinavien äfvensom Spetsber-
gen. Väl hemmastadd i olika delar af zoologin, valde han
studiet af de lägre hafsdjuren till sin lefnadsuppgift, och hans
ett hälft århundrade varande verksamhet såsom intendent uti Sven-
ska Vetenskaps Akademiens Zoologiska musei afdelning för lägre
djur, gjorde densamma vida berömd såsom utomordentligt väl
skött och ordnad. Tidt och ofta besökte professor Loven Sve-
riges vestkust och organiserade där en arbetsinstitution, som
varit af stort inflytande på svenska forskares utbildning. Sina
mest omfattande undersökningar egnade han Echinodermerna

Digitized by

Google

62 Årsmötet den 13 maj 1896.

och nedlade resultaten däraf uti framstående verk, utkomna un*
der åren 1874, 1883 och 1893. Nämnas bör tillika att han
gifvit upphof till djuplodningsundersQkningar, och föranledt forsk-
ningar om Östersjön samt om reliktfaunan uti insjöar, derige-
nom manande fram zoologiska spörjsmål, som gå nära tillsam-
mans med en del geologiska. För oss finnar är af särskildt
intresse den hithörande frågan om en forntida förbindelse af
Östersjöns båda hafsvikar med Hvita hafvet, en fråga som först
i våra dagar trädt närmare sin lösning. Mångsidig som for-
skare, medborgare och människa, lade den gamle, till det yttre
kärfve mannen synbarligen mycken välvilja i dagen, så snart
han hade att göra med någon för forskning verkligen intresse-
rad. Han afträdde år 1892 från sin arbetspost, bruten till hel-
san. Men samvetsgrann till det yttersta lät han sig ännu på
dödsbädden angeläget vara att åt vårt samfund skulle återsän-
das de originalplanscher af W. v. Wright, som på hans anhål-
lan tidigare blifvit för vetenskapligt ändamål lånade till Stock-
holm.

Sällskapet har vidare att beklaga förlusten af ännu en utaf
sina utländska ledamöter, doktor Ernst Stitzenberger, som
den 27 sistlidne september afled i Constanz. De yttre kontu-
rerna af hans lefnadsbana äro föga skiftelserika. Han föddes
den 14 juni 1827 i Constanz, och genomgick sin akademiska
studiebana vid Universitetet i Freiburg. Här egnade han sig
åt naturvetenskaperna samt valde medicinen som fackstudium.
Sedan detta studium år 1850 afslutats, besökte han universite-
ten i Prag och Wien samt slog sig följande år ned uti sin fö-
delsestad som praktiserande läkare. Ehuru han tidigt uppträdde
som författare på paleontologins och geologins områden, var
det dock botaniken som han med förkärlek omfattade. Doktor
Stitzenbergers första botaniska arbeten utgjordes af smärre al-
gologiska uppsatser, men hans egentliga forskareverksamhet
riktades på lichenologins område. Redan 1861 uppkastade han
grunddragen af ett eget system öfver lafvarne, och år 1875 ut-
gaf han en Index Lichenum hyperboreorum ; bland de öfriga ar-
betena framstå de under 1880-talet utgifna öfver schweiziska

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1896. 68

och afrikanska lafvar. I sina publikationer berörde Stitzenber-
ger lafvar från nästan alla delar af jorden, från tropikerna och
södra hemisfären ända till långt in i det högarktiska området. Han
var väl förtrogen med den finska laffloran och literaturen, och
i flere af hans arbeten ingå hithörande uppgifter. Detta gäller
särskildt hans »Index», hvari våra Lappmarkers då kända laf-
var fullständigt finnas intagna.

På grund af denna sin kunskap om vår lafflora och sitt
intresse därför, inkallades han år 1876 till ledamot af Säll-
skapet. Han stod därjämte i flitig beröring med flere bota-
nister i Finland, och särskildt mellan honom och prof. W.
Nyländer egde en långvarig, af varm personlig vänskap och
tillgivenhet präglad förbindelse rum, som först med detta från-
fälle blifvit afbruten. Med Stitzenberger har en mångsidigt bil-
dad man och forskare gått ur tiden, och lichenologin har förlo-
rat en af sina mest hängifne adepter.

1 utlandet har därjämte aflidit en egentligen inhemsk leda-
mot, förre professorn vid vårt universitet K. N. A. Krueger,
hvilken i enlighet med tidigare bruk ingick i Sällskapet utan
att dock hafva särskildt befattat sig med naturalhistoria.

För öfrigt har Sällskapet till det väsentliga fått behålla
sina ledamöter. Som korresponderande ledamot har inkallats
prof. Fr. Buchenau i Bremen; de inhemska krafterna åter
hafva ökats genom fnväljandet af sju yngre personer, nämligen
forslmästarene Granit och Ekström, magister Siilänen, samt
studerandene Stenberg, Luther, Häyrén och Wahlberg.

Sina åtta månadsmöten har Sällskapet hållit i oafbruten
följd, hvarjämte Bestyreisen särskilda gånger sammanträdt för
att afgöra ärenden, hvilka enligt stadgarne åt densamma öfver-
låtits. Mötena hafva såsom vanligt lifvats genom meddelanden,
förevisningar och notiser, uppgående till ett hälft hundrade. De
flesta hafva lemnats af hrr Saelan, Kihlman, Brenner, E. Reu-
ter, 0. M. Reuter och H. Lindberg; listan på meddelare uppta-
ger därjämte hrr Arrhenius, Bergroth, Borg, Elfving, fröken Elm-
gren, hrr Granit, Herlin, Hisinger, Lindroth, Luther, Levander,

Digitized by

Google

64 Årsmötet den 13 maj 1896.

Lojander, Mela, Meriläinen, Olsson, Poppius, Stenroos, Wainio
och Westerlund.

Utaf Sällskapets publikationer har 2 lista häftet af »Medde-
landen» under året utkommit, innehållande nästföregående redo-
görelseårs förhandlingar, redigerade af professor Elfving. Lika-
ledes hafva utkommit af Ada banden XI, innehållande afhand-
lingar af hrr Levander, Stenroos, Bergroth, O. M. Reuter, Kar-
sten, Hirn, Sahlberg, E. Reuter, Hisinger och Olsson, samt ban-
det XII med afhandlingar af hrr Brenner, Levander och NorrHn.
Af bandet XIII är ena hälften färdig tryckt, nämligen följande
artiklar: Brenner Spridda bidrag till kännedom om Finlands
Hieracii-former, IV. Nyländska Hieracier jemte former från
Lojotrakten; Laurén, Växtförhållandena i gränstrakterna mel-
lan mellersta och södra Österbotten; Herlin, Växtpaläontologiska
studier. I; samt Keckman, Anteckningar om floran i Sirao och
Kemi socknar i norra Österbotten. — Uti samma häfte finnes
plats ännu för följande två artiklar, hvilka likasom de tre se-
nast uppräknade blifvit inlemnade under året: Westerlund,
C. A., Synopsis Molluscorum extramarinorum Scandinavia?, Sue-
ciso, Norvegia?, Danise et Fennia?; Kihlman, Havaintoja Suomen
Euphrada lajeista. Slutligen är under året anmäld en afhand-
ling af Wainio: Lichenes Sibiria) meridionalis ad Krasnojarsk
et Minusinsk.

Under granskning äro följande afhandlingar, som blifvit
inlemnade: Nordling, Om fågelfaunan i Inari socken och Ols-
son, Ornitologiska iakttagelser i Åbo södra skärgård. Tvenne
uppsatser slutligen, af hrr Brenner och Wainio, har bestyreisen
ansett icke lämpa sig för Sällskapets publikationer.

Till arkivet har hr Olsson inlemnat fenologiska antecknin-
gar i Kimito 1893 och Nagu 1894.

Efter det Sällskapet kungjort sig erna använda en del pen-
ningemedel till exkursioner, anmälde sig fyra sökande och be-
slöts tilldela: 100 mk åt student Rantaniemi för botaniska forsk-
ningar i Kemi socken, 400 mk åt student Poppius för en ento-
mologisk samlingsresa till Onega-Karelen, samt 125 mk åt hr
Nordling för fortsatta ornitologiska studier i Inari socken.

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1896. 66

I sammanhang med dessa utgifter för forskningsresor må
erinras, att Sällskapet haft nöjet emottaga genom d:r Brotherus
en gåfva af 200 mk utaf en som önskat bli onämd; i denna
gåfva ser Sällskapet med tacksamhet ett bevis på intresse för
inhemsk naturalhistorisk forskning och för samfundet såsom or-
gan därför.

Ännu återstår att förteckna det under året ett tidigare
väckt förslag att högtidlighålla Sällskapets under nästa höst in-
träffande 75-åriga tillvaro blifvit å nyo diskuteradt, och att Säll-
skapet beslutit inskränka sig till offentliggörande af en fortsätt-
ning af den katalog öfver Sällskapets medlemmar, som trycktes
år 1871, samt uppgörande af ett sakregister till Sällskapets pu-
blikationer äfvensom en för publikation afsedd katalog öfver
Sällskapets bibliotek.

Intendenten för de zoologiska samhngarna, d:r K. M. Le-
vander, aflemnade följande redogörelse:

De zoologiska samlingarnas tillväxt har sedan senaste års-
möte skett hufvudsakligast genom gåfvor af för kännedomen af
vårt lands fauna intresserade personer.

Vertebrat-samlingarna ha ökats med ett däggdjur, 18 arter
och en hybrid fåglar i 22 exemplar, ett par fötter af blåhök
och ett fågelbo. Bland dessa gåfvor förtjäna här särskildt fram-
hållas en hos oss högst sällsynt vadare Terekia cinerea i två
exx, från Kalajoki af d:r W. Lindman samt blek kärrhök, Circiis
Sivainsonii, från Kyrkslätt, skänkt af herr K. Lindholm. Tre af
de under året med samlingarna införlifvade fåglarne äro ut-
märkta genom ganska säreget färgade dräkter.

För gåfvorne till vertebrat-samlingarna har Museum att
lacka hrr K. H. Bockström, M. Brenner, A. Castrén, O. Collin,
G. W. Forssell, baron F. Linder, K. Lindholm, W. Lindman,
A. Lindroos, Hj. Malmgren, H. J. Stjernvall.

Insekt-samlingarna ha ökats endast med 18 sällsynta arter,
nämligen :

i^epidoptera nio arter, hvaraf två för faunan nya, två för
samlingarna; Diptera en art, ny för faunan; Ilemiptera tre arter,

Digitized by

Google

m Årsmötet den 13 maj 1896.

hvaraf tvä nya för faunan; Coleoptera fyra arter, hvaraf en ny
för faunan; Collembola en art. Dessa gåfvor ha blifvit skänkta
af hrr baron E. IHsinger, A. Luther, R. B. och W. Poppius, E.
Reuter, llj. Schulman, A. Wahlberg, D. A. Wikström. Dessutom
ha några insektbiologiska föremål blifvit förärade af bergsrådet
K. A. Moberg och mag. E. Reuter. Af de finska mikrolepidopter-
samlingarna ha grupperna Pyralidime, Cramhifim och Tortyicbm
blifvit granskade af mag. E. Reuter.

En samling af c. 250 nummer mikroskopiska präparat af
finska Cladocera, isynnerhet släktet Bosmina, och planktonprof,
skänkta af mag. K. E. Stenroos samt 22 pelagiska plankton-
prof från Åland af fil. kand. K. E. Hirn.

Intendenten för de botaniska samlingarna, d:r A. O. Kihl-
man, afgaf följande berättelse:

Under året hafva de botaniska samlingarna tillvuxit med
2 290 kärlväxter, (j20 mossor, 43 lafvar, 72 alger, 16 svampar
och 47 nummer frön och spritpreparat, eller in summa 3 088
nummer mot 4 463 föregående år. Bland fanerogamerna mär-
kas följande nytillkomna arter och hybrider: Leersia orijzoidesy
Hokus mollis, Junciis halticus Y filiformis, Salix myrtilloides X
rosmari7iifolia, Salix cinerea X Lapiwnuyriy Pulsatilla paténs X
venialis, alla insamlade af mag. IL Lindberg på Karelska näset,
vidare Salix caprca X Lapponum, Åbo-trakten, A. Arrhenius.
Salix rosmarinifoUa X vagans, södra Tavastland, stud. V. Borg
och Lojo-trakten, mag. H. Lindberg. Vid företagen revision af
de finska Euphrasice hafva dessutom för vårt område fastslagits
E. hrevipila och latifolia (R. v. Wettstein) samt Rostkowiana och
strida (A. O. Kihlman) förutom flere varieteter och sannolikt
hybrida mellanformer. Med tacksamhet bör här omnämnas att
docenten S. Murbeck under året granskat de finska formerna
af slägtet Rumex, en granskning, hvars resultat dock ännu icke
kunnat Sällskapet delgifvas.

De vigtigaste och omfångsrikaste bidragen hafva i år lem-
nats af magister H. Lindberg (kärlväxter och mossor från Karel-
ska näset samt mossor från Åland), kand. Karl E. Hirn (alg-

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1896. 67

preparat från olika delar af landet), kand. I. O. Bergroth (mos-
sor och lafvar från Karelia pomorica), rektor M. Brenner (kärl-
yLxter från olika delar af landet) samt expeditionerna till Ryska
Uppmarken (fanerogamer).

För öfriga gåfvor stannar Sällskapet i förbindelse till föl-
jande personer: proff. Th. Sidan och K. Sund vik, doktorerna
Hj. Hjelt, A. O. Kihlman och H. Lojander, rektorerna J. Linden
och H. Zilliacus, lektor A. .T. Mela, forstmUstare F. Silén, folk-
skoleinspektör O. A. F. Lönnbohm, magg. Karl E. Iliin, C. A.
Knabe och H. Lindberg, operasångaren O. VVallenius, studd.
V. Borg, K. O. Elfving, S. Frosterus, Hj. Granfelt, L Lindroth,
A. Luther, P. Hj. Olsson, R. B. Poppius, A. Rantaniemi, A.
Wahlberg och R. Wegelius, öfvervaktmästare Gillberg, folk-
skolelärare M. N. Hyöky samt elever vid särskilda läroverk i
Helsingfors genom rektorerna Arrhenius och Brenner samt lektor
Unonius, hvarjämte Botaniska bytesföreningen som vanligt till-
låtit uttagandet af växter, behöfliga för museet, ur årets bytes-
material.

Den under fjolåret införda kolsvafle-rökningen af herba-
riet har fortgått hela detta år och dervid visat sig synnerligen
verksam emot herbariets värsta fiender, skadeinsekterna. Den
tan derför obetingfidt rekommenderas till användning äfven för
privata och skolherbarier.

Tjänstförrättande bibliotekarien, magister K. Reuter, upp-
läste följande redogörelse:

Sällskapets bibliotek har under det nu afslutade verksam-
hetsåret, från den 13 maj 1895 till den 13 maj 1896, tillväxt
med ungefär samma volymantal, som under närmast föregående
motsvarande period. Antalet nyinkomna häften utgör 720, för-
delade med hänsyn till innehållet på följande sätt:

Naturvetenskap i allmänhet .... 423.

Botanik . : 73.

Zoologi 100.

Landt- och skogshushållning .... 26.

Geografi 26.

Digitized by

Google

68 Årsmötet den 13 maj 1896.

Geologi, paleonlologi 22.

Meteorologi, fysik, kemi, medicin . . 14.

Antropologi 4.

Diverse skrifter 32.

Det största antalet publikationer har efter vanligheten er-
hållits af de lärda samfund och de tidskriftsredaktioner, hvilka
med Sällskapet underhålla regelbundet skriftutbyte. Dessa uppgå
för närvarande till 244 och af dem hafva under det förflutna
året tillkommit följande tre:

L'Herbier Boissier, Chambésy prés Geneve.

Niederrheinische Gesellschaft för Natur- und Heilkunde,
Bonn.

Johns Hopkins University, Baltimore.

För välvilliga bokgåfvor står Sällskapet dessutom i tack-
samhetsskuld till Finska Landtbruksstyrelsen och Inspektören
för fiskerierna i Finland samt till herrar Stanislaw Betza, Fr.
Buchenau, C. Grill, Ch. Janet, Otto Kuntze, P. A. Nordstedt &
Söner, W. Nyländer, E. Stitzenberger.

Föredrogs följande af skattmästaren, bankdirektör Leon.
v. Pfaler, inlemnade

Irsräkning for år 1895.

Debet

Behållning från år 1894.
Stående fonden.

Hypoteksf öreningens 472 7o ^^^' ^^ 1^^'

%c 10,000 . , . , 9kf 10,141:20
Finska statens 472 7o ^^'^^ ^t)l-

af 1875 %: 100 . . . . 94: 50
Helsingfors stads 472 7o ^t)'-

af 1882 %: 5,500 . . . 5,455: —
Helsingfors stads 472 7o ^^^' ^^

1892 Tmf 3,000 .... 2,880: —

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 18tK>.

Å depositionsräkning i Nordiska Aktie-
banken 8,000: —

D:o d:o (af bevis å %: 2,000) 1,429: 30 28,000:

Sanmarkska fonden.
Itlånadt till hr John Sahlberg mot revers
af den 1 mars 1892 ä 5 o/^ 2,000: —

61)

D:o d:o å 5 7o 2,000:

Årskj

issan.

Å depositionsräkning i Nordiska Akticb.

(af dep. bevis å %: 2,000)

570

70

D:o d:o d:o

2,880

—

D:o d:o d:o

750

—

D:o d:o d:o

500

—

Å löpande räkning i d:o . .

1,377

38

Kontant

100

—

Inkomstef'

under året.

Statsanslaget för året 1895 .

• . • .

Influtna räntor:

å Hypoteksföreningens obl.

%: 10,000 ä 472 7o . .

450:-

ä Finska statens don. obl. ^i/:

mäi^/,% ....

4:50

å Helsingfors stads obl. af

1882 Ö5yr 5,500 ä 41/2 %

247: 50

å d:o d:o af 1892 %: 3,000

å4V.7„

135:-

å bankdepositioner ä 4 Y2

och 4 7,

507: 38

å John Sahlbergs skuldsed-

lar %: 4,000 ä 5 Vo . .

200:-

ä löpande räkning ....

14:

25

4,000: -

JOO:- 6,178:08 38,178:08

3,000: —

1,558:63

Transport 4,558:63 38,178:08

Digitized by

Google

Ärsniölel don VA maj 189(i.

Transport 4,558:63 38,178:08

I^cdamotsafgiflpr:

af Kva Hällström 15: —

E. K. Sundvik .

15: —

- E. A. Kltngren . .

15: —

K. A. Cajandei- .

15: —

R. Wogelius . . .

15: —

- .1. A. af Hällström

15: —

K. G. V. Lång . .

15: —

J. I. Lindroth . .

. 15:-

15. Poppius . .

15: —

0 F. A. Lönnbohm

. 15: —

För försålda skrifter:

150:

jjenom V. Hagelstams bokhandel

Aj^io:

å utlollade obl. af Stat. don. lån å
^f \(Å\ bokförd a %." 9 i. 50 . .

6: R)

5: 50

iJ20: 53

Summa 5^ 42,898: 61

Kredit.
Ut(jifter under året.
Arvode åt bibliotekarien för förra halfåret

D:o ät sekreteraren

Reseunderstöd åt II. Lindberg ....

D:o åt V. Borg

D:o åt A. Boman

Ränta å Sanmarkska fonden till enkefru

S. Sanmark

Anslag åt d:r IJj. Hjelt för Conspectus

Flonr Fennicj€ 1,538:

Tryckningskostnader:

till J. Simelii Arf:s tryckeri 4,506: 15
O. W. Jiackman . . . 1,386:20
Gust, Arvidsson . . . 332: 75
F. Tilgmann .... 133:50

150:
200:
300;
150:
150:

200: -

6,418: 60

Transport 9,106: 60

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1806. 71

Transport 9,106:60

Annonser 156: 75

lobindning, porto, frakt m. m 187:90 9,451:25

Behållning till år 1S%'.
Stående fonden.

Hypoleksföreningens 472 7o obligat. ^J?ff

10,000 10,141:20

Helsingfors stads 4 V2 7o ^bl.

af 1882 %: 5,500 . . . 5,455: —
Helsingfors stads 4^4 7o ^'^I-

af 1892 ^nf 8,000 . . . 2,880: —
A depositionsräkning i Nordiska

Aktiebanken 9,523: 80 28 000: —

Sanmarkska fonden.

Ullänadt till hr John Sahlberg mot revers
af den 1 mars 1892 ä 5 7o 2,000: —
D:o d:o ä 5 7o 2.0(X): - 4^(XX): - -

Årskassan.

A depositionsräkning i Nordiska Aktieban-
ken 1,155:50

A löpande räkning i d:o . . 291:86 lJ47:Hf) •^t] [{.7. '](^

Summa ^ 42,898: 61

Pä förslag af revisorernc beviljades skattmästaren full an-
svarsfrihet.

Vid härå förrättadt val af funktionärer återvaldes till ord-
förande professor J. A. Palmen, till vice-ordförande professor
t'. Elfving, till sekreterare magister I. O. Bergroth, och till skatt-
mästare bankdirektör L. v. Pfaler. Till bibliotekarie valdes,
sedan rektor Arrhenius afsagt sig uppdraget, mag. F. Reuter.

Digitized by

Google

72 Årsmötet den 13 maj 1896.

Sedan genom lottning bestämts att Bestyreisens raedlem-
mar skulle afgå i följande ordning: 1) Saelan, 2) Norrlin, 3)
Sahlberg, 4) Kihlman, o) Reuter, återvaldes den först utlottade
medlemmen professor Sällan.

Till suppleanter i Bestyreisen återvaldes doktorerne Bro-
therus och Levander.

Till revisorer utsagos rektor Brenner och prof. Saelan.

Rektor M. Brenner yttrade: Då jag af anteckning på en
ctikelt i Universitetets finska herbarium funnit att herr A. Osw.
Kihlman betecknat Euph^asia miciantha Brenn. som synonym
till en af honom med namnet E, hottnica utmärkt form af E.
latifoJia Pursh från Woroninsk i Lapp. murmanica, ber jag här-
med få nämna att denna form från Woroninsk, liksom, äfven
några andra exemplar från samma ort, hvilka R. v. Wettstein
ansett tillhöra E. mkrantha Brenn., alls icke höra till denna
art, hvilket tydligen framgår af de smalspetsade foderflikarna
och den långt öfver fodret skjutande frukten. Äfven de öfversta
bladens tänder äro hos dessa exemplar spetsiga, hvilket ej är
fallet hos E. micrantha. Detta namn behöfver därföre ej ut-
göra något hinder för användandet af namnet hottnica för den
murmanska formen, ehuru det synes som om t. ex. namnet
lapponica vore lämpligare för denna äfven annorstädes i Lapp-
land förekommande form. Hvad namnet micrantha åter beträf-
far, angående hvilket herr Kihlman å en annan etikett anmärkt,
att det, såsom förut användt af Reichenbach, vore olämpligt,
får jag nämna att Reichenbachs namn, såsom ett yngre namn
för E, gracilis Fr., ej kan bibehållas, hvarför ingenting hindrar
detta namns {micrantha) användande för i fråga varande art. I
annat fall skulle jag ej haft någonting emot att utbyta det emot
t. ex. E. hehecdlyx, ty trubbigheten hos fodertänderna, liksom
hos bladtänderna, utgör dock, förutom kronans form och stor-
lek, det mest karaktäristiska draget hos denna art, hvarigenom
den säkrast skiljes från exempelvis E, latifolia Pursh. Utom
från de af mig förut uppgifna fyndorterna Uleå och Kuivaniemi,

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1896. 73

finnes den i Universitetets finska herbarium endast från Brahe-
siad, Bredskär och Gamla Karleby, Yxpila.

Den af herr Kihlman i nämda herbarium med namnet E,
Bjeltii siisom en mellanform (hybrid?) emellan E. tennis (Brenn.)
och E. latifolia Pursh betecknade Eiiphrasia-fovmeT från Kolari
utgöres Ivifvelsutan af mycket frodiga exemplar af E. tennis,
att döma ej mindre af växten själf än af den bördiga jordmå-
nen (in colle herbido fertili) och den för den nordliga fyndorten
tidiga (10 juli) blomningstiden.

Med anledning af rektor Brenners anförande uttalade d:r
Kihlman sin afvikande uppfattning särskildt beträffande an-
vändbarheten af namnet E. miaantha och den systematiska upp-
ställningen af närslägtade former. Innehållet af detta genmäle
återfinnes i den vid föregående möte anmälda uppsatsen om Fin-
lands Euphrasije.

Lektor A. J. Me la föredrog om och förevisade exemplar
jämte åtskilliga analytiska teckningar af de i Finland förekom-
mande Nymphcea-SivieTnsi,

Magister Harald Lindberg förevisade exemplar af trenne
lör floran nya mossor, hvilkas förekomst inom landet var sär-
deles anmärkningsvärd.

Spliagnum molle Sulliv. Af denna nordens sällsyntaste
Sphagnum-ari hade föredragaren funnit han-plantan på en nå-
got fuktig väg i mager tallskog söder om Storby på Eckerö
den 8 juni 1892. De förevisade exemplaren voro bestämda af
den bekanta Sphagnum-kännaren C. Warnstorf i Neu«Ruppin.
Fyndet af denna art inom Finland är i geografiskt hänseende i
hög grad anmärkningsvärdt, då den inom Sverge ej går nord-
ligare och östligare än till Billingen i Vestergölland. I Norge
förekommer den endast långs vestra kusten och in i landet en-
dast vid de djupa fjordarna till omkring 62° 25' n. br. 1 öster-
sjöprovinserna saknas den; i norra Tyskland förekommer den ej
östligare än vid Colberg i Pommern. Artens utbredningsgräns

Digitized by

Google

74 Årsmötet den 13 maj 1896.

mot Öster är genom fyndet på Eckerö (Åland) flyttad i det när-
maste hela i°.

Brynm {Cladodium) uarneiim (Bland.) Denna inom Skan-
dinavien ytterst sällsynta art hade anträffats den 8 juli 1892
på en fuktig, sandig hafsstrand strax vester om Långskärs udde
på södra kusten af Eckerö. Från Skandinavien är den bekant
endast från Gotland, Öland (Br. celandiciim Philb.) och Ringsjö
i Skåne samt Opdal i Norge. Sitt hufvudsakliga utbrednings-
område eger arten i Norra Tysklands lågland, där den på många
ställen är anträffad. Dessutom är den känd från en lokal i
Schlesien och en lokal i Ungern.

Fohjtrichum ohioense Ren. et Cardol (= P. dccipiens Limpr.)
Denna först 1885 urskilda art hade föredragaren senaste som-
mar anträffat vackert fruktbärande på en kullfallen granrot i
fuktig granskog invid Ladoga, några kilometer norr om Taipale
by i Sakkola socken. PohjtrkJmm oJiioense är såsom af nam-
net redan framgår först observerad i Nord-Amerika, där den
är långt allmännare än sin närmaste slägting Polytr. attcnuatum
Menz., hvilken senare art är känd endast från ett par ställen
därstädes. I Europa är den förut känd frän endast två lo-
kaler, Riesengebirge och Thuringerwald ; exemplar från först-
nämda ställe beskrefvos såsom Polytr, decipiens Limpr. n. sp.
1890. Högst sannolikt kommer den att bli bekant från många
andra ställen i Europa, och torde i följd af sin habituella lik-
het med P. atfenuatiim i många herbarier dölja sig under detta
namn. Såsom artens mest utmärkande karaktär, genom hvilken
den lätt särskiljes från andra närstående arter, må framhållas
den, att bladlamellernas ändcell i tvärsnitt är från smalare bas
uppåt bredare och tvärhuggen, medan den hos P. attemiaitm
och gracile är i spetsen afrundad och i öfrigt äfven lik de undre
cellerna.

Dessutom gjorde herr Lindberg följande meddelande an-
gående den egendomliga förekomsten af den högnordiska Pota-
mofjeton sparganifoVms Livst. i Saijoki i Valkjärvi socken, där
den på djupt, tämligen starkt rinnande vatten förekom i stor
ymnighet tillsammans med Pot. alpinns strax invid Metsäkylä

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1896. 75

torpen. I juli 1894 observerades den därstädes först och be-
stämdes till Potamog, fiuitans Roth var. rivnlaris Lge, under
hvilket nanin den anmäldes såsom ny för floran på oktobermö-
let 1894. Senaste sommar besöktes samma ställe tvenne sär-
skilda gånger (den 7 juli och 8 aug.), och af det rikligare mate-
rialet framgick vid närmare granskning att den i intet afvek
från de lappländska formerna af Potamogeton sparganifoliiis, D:r
G. Tiselius i Stockholm, till hvilken exemplar sändts, ansåg
den äfven vara en typisk P. sparganifoluis. Föredragaren an-
såg den dock vara identisk med Langes P. flicitans var. rivnlaris
att döma af beskrifningen i Haandbog i den danske Flora se-
naste uppl. I tidigare upplagor upptog Lange denna form un-
der namn af Potamog, sparganifoliiis. Föredragaren uttalade
den förmodan att P. sparganifolius vore att anse såsom en form
af P. fiuitans, frambragt i djupare, klarare, starkare rinnande
och möjligen äfven kallare vatten; med P natans, till hvilken
den ofta föres såsom underart, har den ej någon likhet. P
fiuitans förekommer öfver hela Europa ända upp till ITpland;
den ersattes i nordligare vatten af P. sparganifoliiis, hvilken
senare äfven förekommer i Lithauen, enligt Nyman, i Valkjärvi
och Danmark (?) utom sitt egentliga utbredningsområde. Dess
sydligaste lokal inom Finland har hittills varit Rovaniemi (invid
polcirkeln) i norra Österbotten.

Potentilla Goldbachii Rupr. Af denna för floran nya till
Chrysanthce-gruppen (utmärkt genom långa, horisontell utstående
hår, utgående från en knöllik Hten upphöjning) hörande art
förevisades exemplar från trenne lokaler inom landet. Dock var
den att anse såsom inkommen med ryskt gräsfrö på tvenne af
lokalerna, Veikkola i Valkjärvi, där ett stort, synnerligen vac-
kert exemplar anträffats på en dikesren i odlad äng senaste
sommar, och Jorois, där den äfven växte på en odlad äng. I mu-
seets finska samhng låg ifrågavarande art, under namn af Potentilla
canescens var. composita Rupr., tagen den 28 juni 1861 af Th. Sim-
ming i Petrosawodsk, hvarest den med alt skäl torde böra anses
vara vild. Potentilla Goldbachii anses af Zimmeter vara en nordrysk
parallelform af P. thuringiaca-Bavnh., från hvilken den skiljer sig

Digitized by

Google

76 Årsmötet den 13 maj 1896.

genom mindre, vanligen 5-delade, på undre sidan blekare blad,
medan de hos Potentilla thuringiaca vanligen äro 7-delade och
af samma färg på bägge sidor; tänderna på bladen äro färre
och smalare o. s. v. I Universitetsmuseets allmänna herbarium
finnes ett originalexemplar af P, GoMbachi under namn af sP.
elongata mihi olim Mosquse Goldbach>^ hvilket fullkomligt öf-
verensstämmer med de finska formerna. Äfven i Meinshausens
»Herbarium FloraB Ingri* (n:o 200 B) ligger ifrågavarande form,
dock underligt nog, under namn af P. opaca L., med hvilken
art P. Ooldbachii ej har den ringaste likhet. I sin Flora in-
grica lemnar han en beskrifning på P. opaca L., som fullstän-
digt passar in på det af honom lemnade exemplaret. P. Gold-
bachii anser han innefatta hybrida former mellan P. indinata och
salisburgensis, hvilken åsigt visar sig vara fullkomligt orätt, om
man läser igenom Ruprechts beskrifning på P. Ooldbachii, En-
ligt Meinshausen skulle hans P opaca (= P. Ooldbachii Rupr.)
förekomma sällsynt på ängar och vid vägar såväl i Nordområ-
det, vid Pargala, Lewaschowa och Valkeasaari, som i Sydom-
rådet, vid Luga och Narva; möjligen hänföra sig de tvenne sist-
nämda lokalerna till den äkta P. opaca L. Om P. Goldbadiiis
förekomst inom Ingermanland säger Ruprecht i Flora Ingrica
p. 320: »Petropoli rara quidem, sed certe indigena est» och
anför dessutom Pulkowa och Turowo såsom fyndorter för denna
art. Såsom synes förekommer P Ooldbachii flerstädes i Inger-
manland, h varför dess förekomst på Isthmus Karelicus i större
mängd ej torde vara osannolik.

Potentilla dissecta Wallr., en egendomlig, starkt gråluden
form af P. argentea med dubbelt flikade blad förekom på en so-
lig sandbacke på Pähkinämäki i Valkjärvi.

Quercus pediinculata var, laciniata. Af denna inom Finland
förut ej observerade form af den vanliga eken framlades exem-
plar från Suvisaari holme i S:t Johannis skärgård, hvarest ett
kraftigt, högvuxet träd växte bland ymniga typiska.

Pidsatilla paténs X veimalis. Blommor af denna hybrid
förevisades. Senaste sommar från Rautus^ Koskijärvi hemtade
exemplar nedslagna i en skogsbacke på Solhem i Lojo blom-

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1896. 77

made nu på våren, och var det blomraor af dessa som för Säll-
skapet förevisades. Bloramorna ha som lefvande en utmärkt
vacker ljusblå färg, medan färgen hos P. paténs är mörkblå och
hvit hos P. vemalis. Svepet varierar något i färg; hos knopparna
är det nästan så gult som hos P. vernalis, för att sedan hos
den fullt utvuxna blomman endast vara svagt guldglänsande;
svepet hos P. paténs är långt mattare hvitt än hos hybriden.
Blomman öppnar sig ej så mycket som hos P. paténs, med
hvilken art den öfverensstämmer däri att den saknar öfvervin-
Irande blad.

Slutligen förevisades en egendomlig form af vanliga mo-
sippan Pulsatilla vemalis med hvitt svepe, något som, så vidt
kändt, ej förut är bekant. Denna form hade föredragaren an-
träffat bland en sändning lefvande mosippor från Kaipias, i
hvilken sändning de flesta hade hvitt svepe, endast en enda
det typiska gulhåriga svepet. Äfven foderbladen voro på utsi-
dan hvithåriga på ett exemplar, de flesta hade dock dessa svagt
gulhåriga. I museets samling finnes uteslutande den typiska
formen, och i en stor sändning lefvande blommor från Kou-
vola tillhörde samtliga den gulhåriga formen. Föredragaren före-
slog att kalla denna form var. alhescens n. var.

D:r E. A. Wainio framlade exemplar af en för Finland
ny laf, Lecanora Bouteillei Desm., tagen af lektor J. E. Furu-
hjelm vid Evois hösten 1894.

Magister D. A. Wikström förevisade ett hon-exemplar
af Tetrao urogallides, öfverkommet på torget härstädes.

Föredrogs följande två af redaktör P. Hj. Olsson insända
meddelanden :

Tva nykomlingar till finska fogelfannan.

Den lika egendomliga som sällsynta Recarvirostra avocetta
L, hvars förekomst i vårt land varit föremål för så många sväf-
vande uppgifter och rykten, kan numera upplagas bland finska

Digitized by

Google

78 Årsmötet den 13 maj 1806.

fåglar, åtminstone som en sällsynt irrgäst. Sommaren 1894 den
17 juli iakttogs af mig ett exemplar vid Sandholmen i Nagu
yttre skärgård. Då jag vid tillfället ej var försedd med skjut-
gevär, fick fågeln i lugn och ro vandra vidare och jag måste
med grämelse öfver att icke hafva lyckats tillvarataga denna
raritet återvända. Två månader senare, den 16 september, fick
jag dock åter till min förvåning se tvenne exemplar af samma
art på stranden af den under Högsar gård i Nagu lydande Sack-
holmen. De bägge prydliga fåglarna promenerade fram och
åter på en sandig strand, sökande sig föda. Ehuru på ganska
långt håll, lyckades jag fälla den ena, en hane, hvilken jag kon-
serverat och skall inlämna till samlingarna. Sedermera har jag
icke fatt återse skärfläckan. Att döma af de gjorda fynden
hade antagligen någon (lock af dessa fåglar förirrat sig till vår
skärgård nämda sommar. I Sverige, där arten tidigare ofta an-
träffats på Gotland och på sydvestra Skånes kuster samt ännu
för några år sedan på Ölands södra udde. där den häckade på
den s. k. schäferiängen vid Ottenby, är den numera icke till
finnandes. I södra och mellersta Europa förekommer den, ehuru
ingenslädes allmän.

En annan gäst från sydligare länder, som ertappats hos
oss, är Svarthakade busksqvättan, Saxicola riibicola Bechst. För
några dagar sedan, den 30 april, såg jag denna fågel i min
trädgård i Mariehamn. Då den var mig obekant, skyndade jag
efter skjutvapen och fällde densamma. Vid undersökning kunde
jag sedermera konstatera arten, som är lätt igenkänlig genom
det svarta hufvudet och den likafärgade strupen samt de stora
hvila fläckarna på halsens sidor. Denna Saxicola art är icke
förr uppgifven från Finland, och äfven i Sverige är den anträf-
fad endast en gång, vid Malmö 1851. Södra och mellersta Eu-
ropa är artens hemland. Exemplaret är konserveradt för Fin-
ska mu.seet.

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1896. 79

Sällsynta fåglar^ funna i sydvestra skärgården.

Sommaren 1893 fann jag i Kimito socken under egendom-
liga omständigheter ett exemplar af Surnium aluco L. Ett med-
delande om detta fynd gjordes till Sällskapet den 7 oktober
samma år. Jag är nu i tillfälle att omnämna ytterligare tvenne
exemplar af samma art från Abo skärgård och Åland. Det förra
sköts senaste sommar i Nato af en allmogeman, som lämnade
fågeln åt mig för erhållande af skottpengar. Jag kunde genast
konstatera att exemplaret tillhörde ifrågavarande art, allden-
stund jag hade med mig ett annat exemplar, skjutet några vec-
hor tidigare vid Bergö i Vårdö skärgård. Då min sagesman å
detta senare ställe uppgaf att fågeln blifvit skjuten vid boet samt
att i detta funnits två små ungar, hvilka han dödat och kvarläm-
nat, besökte jag boet, och befanns detta bygdt i en bergskrefva.
Boets bale bestod af några grässtrån och småstenar. Ungarna
anträffades i närheten. De voro redan ganska stora och skilde
sig från den äldre fågeln genom stjärtens hvita spets och grå-
bruna tvärstreck under och ofvan. Fynddatum: augusti. Exem-
plaret från Nagu inlämnas till U. F. M.

Af nämda fynd tror jag mig våga sluta till att Surnium
aluco L. i vårt land, åtminstone i dess sydvestligaste delar, icke
är så sällsynt man på grund af tidigare uppgifter kunde tro.
Da arten jämväl i Sverige är den allmännaste representanten
för familjen Strigidw och anträffas häckande ända upp till Jämt-
land, finnas inga skäl hvarför den ej i de vestligaste delarna af
vårt land kunde förekomma ganska talrikt.

En annan på svenska sidan af Östersjön ganska allmän
fågel, som jag anträffat i åländska skärgården är Sier7ia nigra
L. Senaste sommar iakttog jag i juni i närheten af Mariehamn
några fåglar, hvilka uppehöllo sig tillsammans med vanliga fisk-
täman, men jag lyckades ej slippa dem så nära att jag tydligt
kunde se dem. Då jag någon tid senare passerade Stockholms
skärgård såg jag därstädes samma fågel och kom jag då under-
fund med hvilken art jag hade för mig. Ännu senare på som-

Digitized by

Google

80 Årsmötet den 13 maj 1896.

maren sköt jag af en flock på fem stycken ett exemplar vid Ham-
marudda i Jomala, hvilket jag konserverat för samlingarna.

Svarta tärnan torde alla år förekomma på vestra kusten
af Åland.

Vidare ber jag att få fästa uppmärksamhet vid ett fynd
af Circiis (tnuginosus i Mietois kapell i Åbo-trakten. Exemplaret
sköts därstädes sommaren 1895 af konservator J. Reinberg och
sändes af honom till mig senaste höst, dock under orätt namn.
Jag lade icke vidare märke därvid, men en tid senare fäste sig
magister Stenroos vid exemplaret, som vid jämförelse med
exemplar i Universitetets samlingar befans tillhöra nämda art.
Exemplaret närmar sig också beskrifningen på ett ungt individ
enligt Sundevalls »Svenska fåglar>.

Finska museum äger tidigare ett exemplar däraf tillvara-
taget i en närliggande trakt, nämligen i f^uvia kapell 1887 af
nyligen aflidne magister Grönfeldt. Circits (eni{/inosus' förekom-
mer tämligen sparsamt som häckfågel i södra Sverige.

I södra Finland är några gånger förut anträffad Podiceps
mincyr Gmel. Så är den enligt Mela, Vertebrata fennica, en gång
skjuten i östra delarna af landet, samt en gång observerad i
Pernå och en annan gäng fångad lefvande vid Helsingfors 1879.
Senaste sommar hemlades till mig ett exemplar, skjutet i Nagu,
hvilket jag konserverat. Fågeln hade anträffats i ett litet träsk
på Nagu »Kilandet».

Till publikation anmäldes vidare en uppsats af hr Ols-
son: Till frågan om den viidigeografiska gränsen tnellan Åland
och Åbo-området.

Uektor A. Arrhenius framlade talrika exemplar af ^4^7/^
milla vulgaris L. och yttrade i anslutning härtill följande:

I Botaniska notiser för 1895 h. 6, p. 264, framhåller den
utmärkta svenska botanisten, d:r Sv. Murbeck, i ett kort före-
löpande meddelande, att den gamla linnéanska Alchemilla vul-
garis — såsom schweizaren Buser i särskilda afhandlingar visat
— är en kollektivart, beslående af en mängd arter, underarter

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1896. 81

och former, bland hvilka många förekomma äfven i Sverge.
Närmast föranledd af denna uppsats och med stöd af den där
gifna bestämningstabellen, har jag underkastat de i Herbarium
fennicum uppbevarade exemplaren af nämda art en granskning.
Som ett positivt resultat af densamma framgår otvetydigt att äfven
den finska floran hyser ett flertal af dessa för Sverige angifna
? underarter >, bland hvilka många äro synnerligen käunspaka.
Alt nu ingå på en närmare utredning af dessa former och de-
ras utbredning i vårt land, anser jag olämpligt. Dels är näm-
ligen museets AlchemiHa-mBLierial både otillräckligt och äfven
bristfälligt, dels — och framför allt — har jag ännu ej själf
varit i tillfälle att i naturen göra de specialiakttagelser, hvilka
ensamt kunna leda till en själfständig uppfattning och resultat
af värde. Jag betecknar sålunda uttryckligen de af mig gjorda
bestämningarna som interimistiska, men uttalar tillika hoppet
alt framdeles få anledning att revidera dem. Emellertid tillåter
jag mig uppmana landets yngre botanister att från sina exkur-
sionsområden under kommande somrar för Musei räkning in-
samla Alch. vulgaris i rikliga, fullständiga exemplar under olika
utvecklingsstadier och med noggranna anteckningar om stånd-
ortsförhållanden o. d.

De botaniska samlingarna hade sedan maj-mötet fått emot-
taga: 20 Salices, de flesta hybrider, från Lojo, 118 mossor från
Eckerö samt 382 mossor från Karelska näset, däribland en
mängd för provinsen nya arter, i rikliga och väl konserverade
exemplar af magister H. Lindberg; 43 lafvar från Karelia po-
morica af kandidat I. O. Bergroth; 845 fanerogamer, däraf 449
dubletter från Ryska Lappmarken af prof. J. A. Palmen, d:r V.
F. Brotherus och d:r A. O. Kihlman.

Till medlemmar föreslogos af d:r Kihlman studerandene
P. A. Rantaniemi och K. W. Fontell samt af professor Palmen
herr Elis Nordling.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique

Ouvrages re<;us par la Société du 13 mai 1895 au 13 mai 1896.
Tous les livrés indiqués sont des in 8:o, sauf indication contraire.

1« Pnblications des Soeiétés correspondantes.
Algérie.

Alger: Société des Sciences Physiques, Naturelies et Climato-
logiques.

Bulletin:
Böne: Académie d'Hippone.

Bulletin :

Comptes rendus:

Allemagne.

Augsburg: Naturhistorischer Verein ffir Schwaben und Neuburg
(a. V.)

Bericht:
Berlin: K. Akademie der Wissenschaften.
Sitzungsberichte: 1895.

— Gesellschaft Naturforschender Freunde.

Sitzungsberichte: 1895.

— Botanischer Verein der Provinz Branden burg.

Verhandlungen :
Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande,
Westfalens und des Regierungs-Bezirks Osnabriick.
Verhandlungen: 51, 2. 1894; 52, 1. 1895.

— Niederrheinische Gesellschaft fur Natur- und Heilkunde.

Sitzungsberichte: 1895, 1.

Braunschweig : Verein fiir Naturwissenschaft.

Jahreshericht:

Digitized by

Google

Balletin Bibliographique. 83

Bremen: Nalurwissenschaftlicher Verein.

Abhandlungen: XIII, 2-3. 1895—96; XIV, 1. 1895.
Beiträge zur nordwestdeutschen Volks- und Landeskunde. H. 1.
(AbhandJ. XV, 1). 1895.
Breslau: Schlesische Gesellschaft fur Vaterländische Cultur.
Jahresbericht: 72. 1894.

Partschf Litteratur d. Ländes- u. Volkskunde d. Provinz Schle-
sien. III. 1895.
— Verein fur Schlesische Insektenkunde.

Zeitschrift ffir Entomologie. Neue Folge: XX. 1895.

Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Bericht:
Colmar: Société d'Histoire Naturelie.

Bulletin (Mittheilungen) Nouv. Sér.: II. 1891—94.
Danzig: Naturforschende Gesellschaft.

Schriften, Neue Folge: VIII, 3—4. 1892-94; IX, 1. 1896.
Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft: »Isis».

Sitzangsberichte : 1894, 2.
Eriangen: Physikalisch-Medicinische Societät.

Sitzungsbericbte :

Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforschende XJesellschaft.

Abhandlungen: XIII-XIX. 1883-96. 4:o.
Bericht: 1895.
Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein.

Hellos: XIII, 1—6. 1895.
Ernst Huth.

Societatum Litterae: IX, 4—9. 1895.
Freiburg i B.: Naturforschende Gesellschaft.

Bericht: IX, 1-3. 1894-95.
Giessen: Oberhessische Gesellschaft fur Natur- und Heilkunde.
Bericht: XXX. 1895.

Giirlitz: Naturforschende Gesellschaft.
Abhandlungen: XXI. 1895.

Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg
August Universität.
Nachrichten: 1895, 2—4.
Geschäftliche Mittheilungen: 1895, 1—2.

Greifswald: Geographische Gesellschaft.

Jahresbericht : VL 1. 1893-96.

Digitized by

Google

84 Enzio Reuter.

Greifswald: Naturwissenschaftlicher Verein fur Neu-Vorpommern
und Rugen.
Mittheilungen; XX VII. 1895.
Gubeti: Internationeller Entomologischer Verein.

Entomologische Zeitang:
Giistrow: Verein der Freunde der Nalurgeschichte in Mecklen-
burg.

Archiv: 49, 1—2. 1895.
Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Na-
turforscher.

Nova Acta:

Katalog der Bibliothek:
Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein.

Abhandlungen: XIV. 1896. 4:o.

Verhandlungen, 3:e FoJge: III. 1895.

— Die Hamburgischen Wissenschaftlichen Anstalten.

Jahrbuch: XI. 1893, mit Beiheftj XII. 1894.

— Verein fur Naturwissenschaftliche Unterhaltung.

Verhandlungen :
Hanau: Wetterauische (Jesellschaft fiir die Gesammte Naturkunde.

Bericht: 1892-95.

Helgoland: K. Biologische Anstalt.

Wissenscbaftlicbe Meeresuntersucbungen, Neue Folge:
Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein.

Verbandlungen :
Kassel: Verein fur Naturkunde.

Bericht: XL. 1894-95.
Kiel: Koramission zur Wissenschaftlichen Untersuchungen der
Deutschen Meere (voy. Helgoland).
— Naturwissenschaftlicher Verein fur Schleswig-Holstein.
Schriften: X, 2. 1895.

Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft.

Schriften: XXXV. 1894. 4:o.
Landshut: Botanischer Verein.

Bericht:

LUbeck : (ieographische Gesellschaft und Naturhistorisches Museum.

Mittheilungen :

Magdeburg: Naturwissenschaftlicher Verein.
Jahresbericht und Abhandlungen:

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. H5

Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der Gesammten Natur-
wissenschaften.
SitzuDgsberichte :

Hetz: Société d'Histoire Naturelle.

Bulletin.
MOnchen: K. B. Akademie der Wissenschaflen. Mathematisch-
physikalische (II:e) Classe.

Abhandlungen :

Sitzungsberichte: 1895, 1—3.

Inhaltsverzeichniss :

Almanach :

— Bayerische Botanische Gesellschaft.
Berichte :

Mönster: Westfälischer Provinzial-Verein fur Wissenschaft und
Kunst.
Jahresbericht:

Niirnberg: Naturhistorische Gesellschaft.
Abhandlungen: X, 5. 1894.
Jahresbericht:

Osnabruck: Naturwissenschaftlicher Verein.

Jahresbericht: X. 1893—94.

Passau: Naturhistorischer Verein.

Bericht:
Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein.

Berichte :

Correspondenz-Blatt :

Stettin: Entomologischer Verein.
Entomologische Zeitung:

Strassburg in E.: K. Universitäts- und Ländes Bibliothek.

Théses: Dannenberg^ A. Studien an Einschliissen in den Vul-

canischen Gesteinen des Siebengebirges. Wien. 1894.
Nöldeke, B. Die Metaraorphose des Siisswasser-schwammes.

Jena. 1894.
Zenetti, PauL Das Leitungssystem im Stamm von Osmunda

regahs L. und dessen Ubergang in den Blattstiel. Leipzig.

1895.

Stuttgart: Verein fiir Vaterländische Naturkunde in Wurttemberg.
Jahreshefte: 51. 1895.

Digitized by

Google

86 Enzio Beuter,

Wfesbaden: Nassauischer Verein fur Naturkunde.

JahrbUcher: 48. 1895.
Zwickau: Verein fiir Naturkunde.

Jahresbericht: 1894.

Australie.

Brisbane: The Queensland Museum.

Ännals :
ADnual Report:

Melbourne: National Gallery of Victoria.

Mc Alpine, Systematic Arrangement of Australian Fungi. Mel-
bourne. 1895. 4:0.
Mueller, BaroD Ferd, voru Select extra-tropical plants. Ed. IX.
Melbourne. 1895.
Sydney: Linnean Soeiety of New South Wales.

Proceedings, 2:e Ser.: IX, 3—4. 1895; X, 1—3. 1895-9tK
Supplement to Vol. X 1896.
— The Australian Museum.

Records: II, 6-7. 1895-96.
•Report: 1894.

Autriche-Hongrie.

Bistritz: Gewerbesehule.

Jahresbericht :
Briinn: Naturforschender Verein.

Verhandlungen: XXXIII. 1894.

Bericht der Meteorologischen Commission: XIII. 1893.
Buda-Pest: Magyar Tudomånyos Akadémia (Ungarische Akademie
der Wissenschaften).

Közleraények: XXV, 4-5. 1893; XXVI, 1-2. 1894.

Értekezések a természettudom. köreböl: XXIII, 3—12. 1894—95.

Értekezések a mathemat. tudomän. köreböl: XV, 4—5. 1894.

Mathemat. és természettudom. ertesitö: XI, 6—9. 1893; XII.
1893-94; XIII. 1—2. 1895.

Mathematische und naturwissenschaftliche Berichteaus Ungam:
XI. 1893-94; XII, 1. 1895.

Almanach: 1894; 1895.

Rapport: 1893; 1894.

ChyzeTy C. et Kulczynski. L. Araneae Hungariae. I; II, 1. Buda-
Pest. 1892-94. 4:0.

Digitized by

Google

BulletiD Bibliographique. 87

Bida-Pest: Magyar Nemzeti Muzeum (IJngarisches NatioDal-Mu-
seum).

Természetrajzi Fuzetek: XVIII. 1895; XIX. 1. 1896.

Daday, E. von, Die anatomischen Verbältnis^ der Cypris di-
spar (Chyz.). Budapest. 1895. 4:o.
Cracovie: Académie des Sciences. (Akademija Umiejetnossci.

Sprowo/dania komisyi fizujograficznej :

Rozpravy wydsial matem. przyrod:

Bulletin interuational : 1895, 4-9; 1896, 1—3.
Graz: Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark.

Mittheilungeu :

Hermannstadt: Siebenbiirgischer Verein fur Naturwissenschaften.

VerhandluDgen und Mittheilungen :
Iglö: Ingarischer Karpathen- Verein. (Magyarorszagi Kärpätegye-
siilet).

Jahrbuch :
Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein.

Berichte :

Kolozsvårt (Klausenburg): Rédaetion de »Magyar Növenytani
Lapok».
Evlolyam :
— Erdélyi Muzeum-Egylet. Orvos Természettudomanyi Sza-
kosztälyäböl. (Siebenbiirgischer Museum-Verein.
Medicinisch-Naturwissenschaftliche Section).
Ertesitö (Sitzungsberichte; : XX, 1—3. 1895.
Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Mathema-
tisch-naturwissenschaftliche Classe.
AbhaudiuDgeD, VII Folge:
Sitzungsberichte: 1894-,
Jahresbericht : 1894.
Verzeichniss d. Mitglieder:

— Naturhistorischer Verein »Lotos^.
Lotos, Neue Folge: XV. 1895.
Trencsén, Ung.: Trencsén Wärmegyei Természettudomanyi Kgy-
let. (Naturwissenschaftlicher Verein d. Trencséner
Comitates).
Évkönyre (Jahreshef t) : 1894—95.
Triest: Museo Civico di Storia Naturale.
Atti: IX (N. Ser. III). 1895.

Digitized by

Google

88 Enzio Beuter.

Wien: K. Akademie der VVissenschaften. Mathematisch-naturwis-
senschaftliche Classe.
Sitzungsberichte, Abth. I: CIIl, it— 10. 1894.
Anzeiger: XXXII, 1-27. 189ö; XXXIII, 1-10. 1896.

— K. k. Naturhistorisches Hofmuseura.

Annalen: IX, 1-4. 1894.

— K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschaft.

Verhandlungen: XLV, 4—10. 1895.

— K. k. Geographische Gesellschaft.

Mittheilungen: XXXVIII (N. F. XXVIII), 2-12. 1895; XXXIX
(N. F. XXIX), 1. 1896.

— Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennl-

nisse.
Schriften: XXXV. 1895.

— D:r R. v. Wettstein, Professeur.

Oesterreichische Botanische Zeitschrift: XLV, 2—12. 1895.
Zagreb: Societas Historico-naturalis Croatica.
Glasnik.

Belgique.

Bruxelles: Académie Royale des Sciences.

Bulletin, 3:me Sér.: XXVI (63:me Ann.). 1893; XXVII-XXVlll
(64:me Ann.). 1894; XXIX (65:me Ann.). 1895.
Annuaire 1894; 1895. 16:o.

— Société Royale de Botanique.

Bulletin: XXXII. 1894; XXXIII. 1894.

— Société Entomologique de Belgique.

Annales: XXXVIII. 1894.
Table générale des Annales:
Mémoires: II. 1894.

— Société Royale Malacologique de Belgique.

Annales: XXVII. 1892.
Procés- Verbal: XXIIl. 1894.

— Société Royal Linnéenne.

Bulletin: XX, 7-9. 1895; XXI, 1-6. 1896.

BrésiL
Rio di Janeiro: Museu Nacional.

Archivos :

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 89

Canada.

Halifax, M. S.: Nova Scotian Institute of Natural Science.

Proceedings and Transactions, Sér. 2: Sess. of 1893—94. I, i

ChUi.

Santiago: Société Scientifique du Chili.

Acles :

Costa Rica.

San José: Museo Nacional. Republica de Costa Rica.
Anales :

Manuel M. de Peralta y Anastasio ÅlfarOy Etnologia Centro-
Americana. Madrid. 1893.

Danemark.

KjAbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab.

Skrifter (Mémoires). 6:te Rsekke, naturvidenskap. og mathem.

Afdeln.: VIII, 1. 1895.
Oversigt: 1894, 3; 1895, 1-4; 1896, 1-2

— Naturhistorisk Förening.

Videnskabelige Meddelelser: 1895.

— Botanisk Förening.

Botanisk Tidskrift: XIX, 3. 1895; XX, 1. 1895
Meddelelser ;
Medlemsliste :

— Entomologisk Förening.

Espagne.

Madrid: R. Ao^demia de Ciencias.
Memorias: XVI. 1895.
Bevista:

États Unis.

Baltimore, Md.: Johns Hopkins Universily.

Circulars: XIV, 119. 1895. 4:o.
Boston, Mass.: American Academy of Arts and Sciences.

Proceedings, New Ser.: XXI (Wh. Ser. XXIX). 1894; XXII
(Wh. Ser. XXX). 1895.

Digitized by

Google

90 Enzio Reuter.

Boston, Mass.: Boston Society of Natural History.

Memoirs: III, U. 1894. 4:o.
Proceedings: XXVI, 2-3. 1894.
Occasional Papers: IV, 2. 1894.
Bridgeport, Conn.: Bridgeport Scientific Society.

List of Birds:

Cambridge, Mass.*. Museum of Comparative Zoölogy.

Memoirs: XVII, 3. 1894; XVIII. 1895; XIX, 1. 1895.

Bulletin: XVI, 15. 1895; XXV. 12. 1895; XXVI, 1—2. 1895;
XXVIl, 1—7, 1895-^96; XXVIII, 1. 1895; XXIX, 1. 1896.

Annual Report: 1894-1895.
Champaign, III.: Illinois State Laboratory of Natural History.

Bulletin:
Chapel Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Society.

Journal: XI, 2. 1894; XII, 1. 1895.

Davenport, lowa: Åcademy of Natural Sciences.

Proceedings :
Madison, Wlsc: Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Lettres.

Transactions :
Meriden, Conn.: Scientific Association.

Transactions :

Proceedings :

Annual Address:
New-Brighton, M. Y.: Natural Science Association of Staten Is-
land.

Proceedings: IV, 15-20. 1895; V, 1-6. 1895-9(>.

Special: 19-20, 1895.
New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences.

Transactions IX, 2. 1895.
New-York, N. Y.: New-York Academy of Sciences.

Annals: VII. Index. 1895; VIII, 5. 1895.

Transactions: XIV. 1894—95.

Index:

Philadelphia, Pa.: Academy of Natural Sciences.

Proceedings: 1894, 3; 1895, 1-2.
— American Philosophical Society.

Proceedings: XXXII, 143. 1893; XXXIU, 146. 1894; XXXI V,

147. 1895.
Report:

Sui}ject Register:
Supplement Register:

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 91

Philadelphia, Pa.: Wagner Free Institut of Science.

Transactions: III, 3. 1895.

Rochester, N. Y.: Academy of Science.

Proceedings: II, 3-4. 1894-95.
San Francisco, Cal.: California Academy of Sciences.

Memoirs: II, é. 1895.

Proceedings, Sec. Ser.: IV, 1-2. 1894-95.

Occasional Papers:
S^ringfield, III.: The State Entomologist of the Illinois.

Report:
S:t Louis, Mo.: Academy of Science.

Transactions: VI, 18. 1895; VII, 1-3. 1895.

Tepeka, Kans.: Kansas Academy of Science.

Transactions :
Trenton, M. J.: The Trenton Natural History Society.

Journal :

Tufts College, Mass.: Tufts College.

studies: IV. 1895.
Washington, D. C: Departement of Interiör (U. S. Geological
Survey).
Monographs: XXIII. 1894; XXIV. 1894. 4 o.
Bulletin: 118—122. 1894.
Annual Report: XL, 1892—93. 1-2.
Mineral Resources:

— Departement of Agriculture.

Report: 1893.

— Division of Ornithology and Mammology.

North American Fauna: 8. 1895; 10. 1895.
Bulletin: 6. 1895; 8. 1896.

— Division of Economic Ornithology and Mammology.

Bulletin;

— Smithsonian Institution (U. S. National Museum).

Annual Report: 1893.

Report of the U. S. National Museum:

Bulletin of the U. S. National Museum:

— Anthropological Society.

The American Anthropologist: VIII, 1-4. 1895.
Special Papers:

— Entomological Society.

Proceedings: 111, 4. 1895.

Digitized by

Google

1

^2 Enzio Reuter.

Finlande.

\: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Sciences
de Finlande).
Acla: XX. 1895.
Bidrag :

Öfversigt: XXX VII. 1894-95.
Observations météorologiques :

— Geografiska Föreningen.

Vetenskapliga Meddelanden: II. 1894—95.
Tidskrift: VI. 1894; VII. 1-6. 1895.

— Sällskapet för Finlands Geografi (Société de Géogra-

phie de Finlande).
Fen nia :

— Universitets-Biblioteket (par Mr le Bibliothécaire, dr

V. Vasenius).

— Finska Forstföreningen.

Meddelanden :
Ströskrifter:

France.

Amiens: Société Linnéenne du Nord de la France.

Memoires :

BuUetin: XII, 259—270. 1894.

Ångers : Société d'Études Scientifiques.

Bulletin, Nouv. Sér.: XXIII. 1893.
Béziers: Société des Sciences Naturelies.

BuUetin: XVI. 1893; XVII. 1894.

Bordeaux: Société Linnéenne.

Actes: XLVI (5. Sér. T. VI) 1893.
Caen: Société Linnéenne de Normandie.

BuUetin, 4:e Sér.: VIII, 1894; IX, 1. 1895.
Cherbourg: Société Nationale des Sciences Naturelies et Mathé-
matiques.

Memoires:
La Rochelle: Académie. Section des Sciences Natarelles.

Annales: 29. 1893; 30. 1894.
Lille: La Rédaction de »Revue Biologique» du Nord de la
France.

Revue Biologique: VII, 5—12. 1895.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 93

Lyon: Société Linnéenne.
Annales:

— Museum d'Historie Naturelle.

Archives :

— Société Botanique de Lyon.

Ännales :
Bulletin :

■arseille: Musée d'Histoire Naturelie.

Annales, Zoologie:
ientpellier: Académie des Sciences et Lettres.

Mémoires de la section de médecine, 2:e Sér.:

Mémoires de la section des sciences, 2:e Sér.: 1, 3—4. 1893
-94; II, 1. 1894.
Nancy: Société des Sciences. (Ci-devant Société des Sciences
Naturelles de Strasbourg.)

Bulletin, 2:e Sér.: XIII, 29 (27:e Ann.) 1894.

Bulletin des séances: VI. 1894. 1—3.

Catalogue de la Bibliothéque. Nancy. 1894.
Nantes: Société des Sciences Naturelles de I'Ouest de la France.

Bulletin: IV, 3-4. 1894; V, 1-2. 1895.

— Société Académique de Nantes.

Annales, 7:e Sér.: V, 2. 1894; VI, 1. 1895.
Himes: Société d'Étude des Sciences Naturelles.

Bulletin: XXII, 3—4. 1894; XXIII, 1—2. 1895.

Supplement:
Paris: Société Botanique de France.

Bulletin:

— Société Entomologique de France.

Annales: LXIII, 1—4. 1894.

— Société Zoologique de France.

Mémoires: VII, 1—4. 1894.
Bulletin: XIX. 1894.

— Museum d'Histoire Naturelle.

— Société de Géographie.

Bulletin, 7:e Sér.: XV. 4. 1894; XVI, 2-3. 1895.
Comptes rendus: 1895, 7—16; 1896, 1—7.

— Rédaction de »la Feuille des jeunes naturalistes».

Feuille, 3:e Sér.:

Reims: Société d'Étude des Sciences Naturelles.
Bulletin, 3:e Sér.

Digitized by

Google

94 Enzio Reuter.

Comptes rendus:

Travaux: III, 1—2. 1894.

Procés verbaux: III, 1. 1894.
Rouen: Société des Amis des Sciences Natiirelles.

Bulletin, 3:e Sér.: XXX, 1. 1894.
Toulouse: Société dHistoire Naturelle.

Bulletin: XXVII, 2-4. 1893; XXVIII, 1. 1894.

— Société des Sciences Physiques et Natiirelles.

Bulletin:

— Société Frangaise de Botanique.

Revue de Botanique: XII, 137-144. 1894; XHI, 145-144).
1895.

Ues Britanniques.

Edinburgh: Royal Society.

Transactions :
Proceedings :

— Botanical Society.

Transactions :

Proceedings:

Transactions and Proceedings:

Annual Report:

— La Rédaction de »The Annals of Scottish Natural Hi-

story».
Annals:
Glasgow: Natural History Society.

Proceedings and Transactions, N. S.: IV, 1. 1892—94.

London: Royal Society.

Proceedings: LVII, SU-S^Ui. 1895; LVIII, 347-352. 1895;
LIX, 353-356. 1896.

— Linnean Society.

Journal, Botany: XXX, 209-210. 1894-95.
Journal, Zoology: XXV. 158-160. 1894.
List of the Society: 1894-95.
Proceedings: 1893—94.

— Royal Gardens, Kew.

Bulletin: 1895.

— Harting, J. E.

The Zoologist: XIX, 222-228. 1895; XX, 229-232. 1896.

Digitized by

Google

Bulletin fiibliographique. »d

Newcastle-upon Tyne: Natura! History Society of Northumber-
land, Durham and Newcastle-upon-Tyne.

Transactions :
Plymouth: Marine Biological Association.

Journal, New Ser.: Special Number 1895; IV, 1-2. 1895—96.

Italie.

Bologna: R. Accademia delle Scienze.

Memorie, Ser. 5: III, 1—4. 1893. 4r.o, Memorie della Sezione

delle Scienze Naturali. 1893. 4:o.
Indici general!:
Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali.
Atti, Ser. 4: VII (Anno LXXI). 1894. 4:o.
Bullettino mensile, Nuovo Ser.: 36-38. 1894; 41. 1895; 42—43.
1896.

Tirenze: Societå Entomologica Italiana.

BuUetino: XX Vn, 1-2. 1895.
Genova: Museo Civico di Storia Naturale.

Annali, Ser. 2:a, XIV (XXXIV). 1895; XV (XXXV). 1895.

— Direzione del Giornale »Malpighia».

Malpighia: IX, 4-8, 11-12. 1895; X, 1-4. 1896.
Milano: Societå Italiana di Scienze Naturali e del Museo Civico
di Storia Naturale.

Atti: XXXV, 1-4. 1895-96.
Memorie, Nuova Ser.: V 1895. 4:o.
Modena: R. Accademia di Scienze Naturali.
Memorie, Ser. 2:

— Societå dei Naturalisti.

Atti, Ser.:
Hapoli: R. Accademia delle Scienze Fisiche e Matematiche.
Atti, Ser. 2: VII. 1895. 4:o.

Rendiconto, Ser. 3: I (An. 34), 4-12. 1895; II (An. 35), 1—8.
1896. 4:o.

— Societå Africana d*Italia.

Boliettino: XH, 9-12. 1893; XIII, 1-8. 1894.

— Societå di Naturalisti.

BoUettino, Ser. I: IV, 1-2. 1890; V, 1-2. 1891; VI, 1-2.
1892; Vn, 1-3. 1893; VIII, 1. 1894; IX, 1. 1895.

Digitized by

Google

96 Enzio Beuter.

Padova: Societä Veneto-Trentina di Scienze Naturali.
Atti, Ser. 2:a: II, 2. 1896.
BuUetino: VI, 1. 1895.

— Redattore della »La Nuova Notarisia».

L. N. Notarisia:
Palermo: Redazione della »Naturalista Siciliano».

Il Natur. Sicil.: XIV, 4-9. 1895. 4:o.
Pisa: Societå Toscana di Scienze Naturali.
Memorie: XIV. 1895.
Processi verbali: IX, 3—9. 1894—95; X, 1-4. 1895-96.

Roma: R. Istituto Botanico.

Annuario: VI, 1. 1895.
~ Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio-Emanuele.

Bollettino :
Indice :

— Societå Roraana per gli Studi Zoologici.

Bollettino: IV, 3-6. 1895.

Varese: Societå Crittogaraologica Italiana.

Memorie :

Atti:
Venezia: Redazione della »Notarisia».

Notarisia, Serie Notarisia-NeptuDia : X, 2—4. 1895.

Sommario :

Japon.

Tökyö: Science College, Imperial University.

Journal: VII, 4-5. 1895; Vm, 2. 1895; IX, 1. 1895.

Les Indes occidentales.

Kingston: The Institute of Jamaica.

Journal:

Jamaica in 1895. A Handbook of informations for inlending
settlers and others. Kingston, Jamaica. 1895.

Les Indes orientales.

Calcutta: Asiatic Society of Bengal.

Journal, P. I: LXI, 1. Extra n:o. 1892; LXIII, 4. 1894; LXIV,

1-3. 1895.
Journal, P. II: LXIII, 4. 1894; LXIV, 1—3. 1895.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 97

Journal. P. III:

Proceedings: 1894, 10; 1895, 1—8.

Index:

Annual Äddress:

Luxembourg.

Luxembourg: Société Botanique.

Recueil des Méraoires et des Travaux:

— :fFauna>^, Verein Luxemburger Nalurfreunde (Société

des Naturalistes Luxembourgeois).
Mittheilungen (Comptes Rendus): V, 1—7. 1895.

Norwége.

Bergen: Bergens Museum,

Aarsbog: 1894-95.
Aarsberetning: 1891—95.

Christiania: Universitet.

Kjerulf. Th., Beskrivelse of en Raekke norske Hergarter. Kri-
stiania. 1892. 4:0.

— Videnskabs Selskabet.

F^orbandlinger:

Nyt Magazin for iSaturvidenskaberne: XXXIII, 1-5. 1892-93;
XXXIV, 1-2. 1893.

Stavanger: Stavanger Museum.

Aarsberetning: 1894.
Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab.
Skrifter:

Tromsö: Museum.

Aarshefter: 17. 1895.
Aarsberetning: 1893.

Pays-Bas.

Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen.

Verbandelingen, Afd. Natuurkunde, Tweede Sectie: III, 1 — 14.

1893-94; IV, 1-6. 1894-95.
Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurk., 3:e Reeks:
Register of de Verslagen and Mededeelingen:
Verslagen van de Zittingen: 1893-94; 1894-95.

Digitized by

Google

1

98 Efizio Reuter.

Jaarboek: 1893; 1894.

Prodromus Florsp Batavse:
Amsterdam: Genootschap ter Bevordering voor Natuur-, Genees-
en Heelkunde. Sectie voor Naluurwelenschappen.

Maandblad: XX, 1-2, o-7, 1895-96.
Groningen: Naturkundig Genootschap.

Verslag: 1894.
Harlem: La Soeiété Hollandaise des Sciences.

Archives néerlandaises : XXIX, 2-5. 1895—96.
Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging.

Tijdschrift, 2:de Sér.:

Catalogus d. Bibliothek:

Guide zoologique. C.oinmimications diverses sur les Pays-Bas
publicés å roccasion de 3:éme Congrés International de zoo-
logie. Leyde. 1895.
Nijmegen: Nederlandsche Botanische Vereeniging.

N. Kruidkundig Archief, 2:de Sér.; VI, 4. 1895.
'sGravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging.

Tijdschrift: XXXVII, 1-4. 1893-9t; XXXVIII. 1.1891-95.
Utrecht: Soeiété Provincial des Arts et Sciences.

Verslag: 1894.

Aanteekeningen : 1894.

Portugal.

Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science, mathem.,
physic. e. natur.
Memorias, Nova Ser.:
Jornal :

République Argentine.

Buenos Alres: Sociedad Cientifica Argentina.

Anales: XXXIX, 1-6. 1895; XL, 1-6. 1895; XLI; 1-3. 1HII6.

— La Rédaction de »Bevista Argentina de Historia Xa-

turaU.

Revista:

— Museo de Productos Argentinos.

Boletin :

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 99

Buenos Aires: Museo Nacional de Buenos Aires. (Ci-devant Mu-
seo Publico).

Änales :
Cordoba: Academia Nacional de Ciéneias.

Actas:

Boletin: XIV, 2. 1894.

La Platå: Museo de la Plata.

Bevista: VI, 2. 1895; VII, 1. 1895.

Russie.

Dorpat: Naturforscher-Gesellschaft.

Schriflen: VHI. 1895; IX. 1896.

Archiv, 2:te Sér.: XI, 1. 1895.

Sitzungsberichte: X, 8. 1894; XI, 1. 1895.
Kharkow: Sociélé de Naturalistes ä rUniversité Impériale de
Kharkow.

Travaux (Tnidi):
Kiew: Société des Naturalistes de Kiew.

Mémoires: XIV, 1. 1895.

Procos-Verbal :

Minusinsk: Museum.

Moscou: Société Impériale des Naturalistes.

Nouvaux Mémoires:

BuUetin: 1895, 1-4

Meteorologische Beobachtungen :

MaTepiaju ki nosHaflii) ({)ayHu h ^lopu PoccificKon nMnepiH.
Ota^jib noojiora^ecKitt. II. 1896.
Odessa: Société des Naturalistes de la Nouvelle Russie.

Mémoires: XIX, 2. 1895; XX, 1. 1895.

Riga: Naturforschender Verein.

Correspondenzblatt: XXXVIII. 1895.
Arbeiten, Neue Folge:
Festschrift. 1895.

Die Jubiläumsfeier am 27 März (8 April) 1895.
S:t Pétersbourg: Académie Impériale des Sciences.
Mémoires, 7:e Sér.: XLII, 12. 1894. 4:0.
Mémoires, 8:e Sér.: II, 1. 1895.
Mélanges bioiogiques:
Bulletin, Nouv. Sér.:
Bulletin, V:e Sér.: II, 5. 1895; III, 1-5. 1895; IV, 1-4 1896.

Digitized by

Google

100 Enzio Reuter.

Faminitzin u. Korshinsky, I bersicht der Leistungen auf dem
Gebiete der Botanik in Russland während des Jalires
1892.
— La méme pour 1893 (en russie).
S:t Pétersbourg: Hortus Botanicus.

Acta: XIII, 2. 1894; XIV, 1. 1895.

— Societas Entomologica Rossica.

Horic: XXIX. 1894-95.

— La Société Impériale des Naturalistes de S:t Péters-

bourg.
Trudi (Travaux):

Section de Botani(iue.
Travaux: XXV. 1895

Section de Zoologie et de Physiologie.
Travaux: XXV, 1-2. 1895.

Section de Géologie et Minéralogie.
Travaux: XXHI. 1895.
Comptes rendues: 1895, 3-8; 189«, 1—2.

Suéde.

Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället.
Handlingar: XXX. 1895; XXXI 1896.

Lund: Universitetet.

Acta (Årsskrift). Afd. II. Fysiografiska Sällskapets Handlingar.

— La Rédaction de »Botaniska Notiser».

Botaniska Notiser: 1895, 3—6; 1896, 1—2.
Stocicholm: K. Svenska Vetenskaps- Akademien.
Handlingar, Ny följd; XXVI. 4:o.
Bihang, Afdeln. 3. Botanik: 20. 1895.
Bihang, Afdeln. 4. Zoologi: 20. 1895.
Öfversigt: 51. 1894; 52. 1895.
Lefnadsteckningar :

Tliéel. Bj. Om Sveriges zoologiska hafsstation Kristineberg.
1895.

— Entomologiska Föreningen.

Entomologisk Tidskrift: XVI. 18i)5.

— Bergianska Stiftelsen.

Acta Horti Bergiani:
Upsala: R. Societas Scientiarum.

Nova Acta, Ser. 3: XV, 2. 1895. 4;o.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 101

Upsala: Kongl. Universitetet, (par Mr le Bibliothécaire, Prof. An-
nerstedt).
Redogörelse: 1894-95.

Fries, Th. M. Naturalhistorien i Sverige intill medlet af 1600-
talet. Inbjudningsskrift. Upsala. 1894.
— Bidrag till en lefnadsterkning öfver Carl von Linné. II.
Inbjudningsskrift. Upsala 1894.
Borge, O., t-ber die Rhizoidenbildung bei einigen fadenförmi-

gen Ghlorophyceen. In. Diss. Upsala. 1894.
Borgströmf E., Uber Echinorhynchus turbinella, brevicollis und

porrigens. In. Diss. Stockholm. 1895.
Carlgren, O., Studien iiber nordische Actinien. I. In. Diss.

Stockholm. 1894.
Elfstrandf M-, Studier öfver alkaloidernas lokalisation, före-
trädesvis inom familjen Loganiacea*. Ak. afh. Upsala.
1895.
Fredrikson, Th-, Anatomiskt-syslematiska studier öfver lökstam-

miga Oxalisarter. Ak. afh. Upsala. 1895.
Semander, R„ Studier öfver den Gotländska vegetationens ut-
vecklingshistoria. Ak. afh. Upsala. 1894.
Bulletin of the Geological Institution:' I, 1—3. 1898-95.

Suisse.

Basel: Naturforschende Cesellschaft.

Verhandlungen: X, 3. 1895; XI, 1. 1895.
Bern: Naturforschende Gesellschaft.

Mittheilungen: 1894, N:os 1335-1372.
— La Société Botanique Suisse (Schweizerische Botanische
Gesellschaft).
Bulletin (Berichte): V. 1895.

Chambésy prés Geneve: L'Herbier Boissier.

Bulletin: I. 1893; II. 1894; III, 1-12. 1895; IV, 1-3. 1896.

Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubundens.

Jahresbericht, Ncue Folge: XXVIII. 1894-95; Beilage. 1895.
4:0.

Geneve: Société de Physique et d'Histoire Naturelle.

Mémoires: XXXIl, 1. 1894-95. 4:o.
Lausanne: Société Vaudoise des Sciences Naturelles.

Bulletin, 4:me Sér.: XXX, 116. 1894; XXXI, 117—119. 1895.

Neuchätel: Société des Sciences Naturelles.

Bulletin:

Digitized by

Google

102 Enzio Reuter.

St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Bericht: 181)3-9k
Schaffhausen: Schweizerische Entomologische Gesellschaft (So-
ciété Entomologique Suisse).

Mittheilungen (Bulletin): IX, 5—7. 189;") -96.
ZUrich: Naturforschende Gesellschaft.

Uruguay*

Montevideo: Museo Nacional.

Anales: III, 1895.

2. Dons.

BetzUf Stanislaw.f W Kraju tysiaca jezior (Z podrozy i przechadzek po Fin-

landyii. Warszawa & Petersburg. 1896.
Buchenuu, Fr^ Flora von Bremen. Bremen 1885.
Fandfad de ÅgronomUi y Vetoinana (Huenos Ayres).

Bevista: V- XV. 1895-96.
Finska Landtbruksst yreisen (Suomalainen Maanviljelyshallitus).
Meddelanden (Tiedonantoja) :

VII. Reuter, Enzio. Berättelse öfver med understöd af Landt-

bruksstyrelsen sommaren 1894 värkstälda undersöknin-
gar beträffande ängsmasken och andra skadeinsekter.
Helsingfors. 1895.
Id. en finnois.

VIII. Fabntiusy L., Tilastollisia tauluja yleisistä kilpa-ajoista Suo-

messa vuosina 1862—1895. Turku. 1895.

JX. Gnpenberg, if., Om hvitbetsodlingen och sockerfabrikatio-
nen å Woipala gärd i Sääksmäki åren 1837— K). Hel-
singfors. 1895.
Id. en finnois.
X. Wnyhtf A. von. Berättelse öfver en till Sverige. Danmark
och England för studium af särskilda smörhandeln, me-
jerihandteringen och ladugårdsskötseln rörande förhål-
landen år 1895 med statsunderstöd företagen resa. Hel-
singfors. 1895.
Id. en finnois.

XI. Savela, £f.. Om tuberkulos hos nötboskap och kampen emot
denna sjukdom. Helsingfors. 1895.
Id. en linnois.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliograpliiqiie. 108

Xn. Gh-otenfdt, Gösta, Berättelse öfver Mustiala landtbruks- och
mejeri-instituts verksamhet och tillstånd år 1894'. Hel-
singfors. 1895.
Id. en finnois.

Xin. Redogörelser för landtbruksekonomiska försök å Mustiala
landtbraks- och mejeriinstitot år 1898 utförda af insti-
tutets lärare. Helsingfors. 1895.
Id. en finnois.

XV. GrotenfeU, Gösta, Berättelse öfver en med statsunderstöd

företagen resa i Tyskland, Danmark och Sverige under
juni och juli månader 1891-. Helsingfors. 1895.

XVI. Savekiy Ä, Om afvels- och tjurföreningar samt stamboks-

föring. Helsingfors. 1896.
Grig Claes, Entomologisk ordbok. Stockholm. 1888.

— Svampbildningar hos insekter. Föredrag vid Entomologiska Förenin-

gens sammankomst den 2 mars 1888. Sep. aftr. ur Entom, Tidskr.
1888.

— Oryctes nasicomis L. Sep. aftr. ur Entom. Tidskr. 1889.

— Några önskningsmål för entomologien i Sverige. Föredrag vid Ento-

logiska Föreningens tioårsfest den H dec. 1889. Sep. aftr. ur Ent.
Tidskr. 1889.

~ Notes synonymiques our quelques coléoptéres décrits par de Geer.
Sep. aftr. ur Ent. Tidskr. 1893.

— Catalogus Coleopterorum Scandinavise, Danise et Fenniae. Förteckning

öfver Skandinaviens, Danmarks och Finlands Coleoptera jämte
deras synonymi och geografiska utbredning. Förra delen. Stock-
holm. 1895.

Inspektören for fiskeriema i Finland,

Meddelanden: I. Åtgärder för fiskeriernas skyddande mot industrin.
Helsingfors. 18m
Id. en finnois.

II. Förslag till åtgärder för fiskeriernas höjande. Hel-

singfors. 1890.
Id. en finnois.

III. Fiskevården och fiskodlingen i Nord-Amerika. Hel-

singfors. 1895.
Id. en finnois.
Janet, Ch., Études sur les Fourmis, les Guépes et les Abeilles. Neuviéme
Note, Sur Vespa Crabro L. Hisloire d'un nid depuis son origine.
Extr. Mém. Soc. Zool. France. 1895. Paris. 1895.

— Dixéme Note. Sur Vespa media, V. silvestris et F. saxo-

nica. Extr. Mém. Soc. Acad. de TOise, XVI. 1895. Beauvais 1895.

Digitized by

Google

10 1 Ensio Reuter.

Janet, Ch., Onzi^me Note. Sur Vespa germanica et V. vulgaris.

Limoges. 1895.

— Sur la Vespa Crahro L. Ponte, Conservation de la chaleur dans le

nid. Extr. Compt. rend. hebd. séances de TAcad. Se. T. 120.

1895. 4:0.

— Observations sur les Frelons. Extr. Conapt. rend. T. 120. 1895. 4:o.
Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut (L*Institut Royal Méléoro-

logique des Pays-Bas).
Meteorologisch Jaarboek voor 1893. XI^V. Utrecht. 1895.
KuntzCy Otto, Geogenetische Beiträge. Leipzig. 1896.

— Bemerkungen zum kiinftigen botanischen Nomenclatur-Congress. Sep.

Abdr. Oesterr. bot. Zeitschr. 1895.
P. A. Nordstedt & Söner, Skandinaviens Fiskar, målade af W. v. Wrighi,

beskrifna af B. Fries, C. U. Ekström och C. Sundevall. 2:dra uppl.,

utg. af F. A. Smitt II, 1—2. Stockholm. 1895. 4:o.
Nyländer, Wm., Knumération des Lichens de Tile Annabon. Paris. 1896.
Stizenberger, E., Supplenienta ad Lichenaeam africanam. II. Addenda et

corrigenda ex annis 1893—94?. Sep. Abdr. Jahresb. St. Gäll. Na-

turw. Ges. 1893-94.

— Die Griibchenilechten (Stictei^ und ihre geographische Verbreitung.

Sönder. Abdr. aus »Flora öder allg. Bot. Zeit.> 1895. Ergänzungs-
band.
Helsingfors le 13 mai 1896.

Enzio Beuter.

Remplaissant du Bibliothécairc.

Digitized by

Google

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.

1895—1898.
I. Zoologie.

Mammalia.

Herr A. W. Granit hielt einen Vortrag iiber den sog. nor-
wegischen Lemming (Myodes lemmtis L.) und seine Wänderun-
gen, z. T. laut eigenen Beobachtungen im nördlichsten Finland.
Es wurde hervorgehoben, dass die Lemminge stets naeh dem
Meere wandern, daher z. B. in Schweden vorwiegend gen Osten,
in Norwegen gen Westen. Auch wurde die Vermutung ausge-
sprochen, dass die Tiere in jedem Jdhre wandern, obgleieh die
Ziige nur nach einer Reihe von besonders gtlnstigen Jahren einen
grösseren Umfang erhållen. Der Redner war zu der Ansicht
gekoramen, dass der Zug in der Regel im Fruhling und zwar
in der Gebirgsgegend beginnt, während des Sommers längs den
Flussen und Seen sich fortzieht, im Winter dagegen auf ein
verhältnissmässig kleines Gebiet eingeschränkt wird, um in dem
folgenden Fruhling wieder fortgesetzt zu werden. Es wurden
raehrere interessante biologische Notizen sowie eine Ubersicht
der in Finland beobachteten Wanderungen geliefert. S. 45 — 51.

Herr M. Brenner teilte mit, dass das Skelett eines grösseren
Zahnwales auf dem Meeresufer bei Wammelsuu (Regierungsbe-
zirk Wiborg) von Herrn O. B. Brenner im Jahre 1875 ange-
troffen worden sei. S. 59.

Digitized by

Google

ICKi i-bersicht der wichligeren Milteilungen.

Aves.

Herr I. O. Bergroth legte ein ausgestopftes Exemplar des
in Finland seltenen Lams ridibundus L. vor und gab eine Mil-
teilung ijber sein Vorkommen in der Umgebung von Helsing-
fors im Sommer 1895. S. 15 — 16.

Nen fUr das Geblet.

Recurvirostra avocetta L. Åbo, Nagu: P. Hj. Olsson. S.77 — 78.
SaAcola rxihetra Bechst. Åland, Mariehamn: P. Hj. Olsson. S. 78.

Wlchtigere neue Fundorte.

Buteo lagopus Brunn. Nyland, Kyrkslätt: O. Meriläinen. S. 59.
Circiis wruginosus L. Åbo, Mielois: J. Reinberg. S. 80.
Carviis fnigilegus L. Nyland, Kyrkslätt: O. Meriläinen. S. 59.
Podiceps minor Gmel. Åbo, Nagu: P. Hj. Olsson. S. 80.
Sterna nigra L. Åland, Mariehamn: P. Hj. Olsson. S. 79 — 80.
Surnium aluco L. Åland, Wårdö; Åbo, Nagu: P. Hj. Olsson.
S. 79.

Torgrelegt ivurde:

Lojia leucoptera Gmel. Das Exemplar in Kittilä gefangen: H.

Malmgren. S. 56.
Tetrao urogallides Nilss. ^. : D. A. Wikström. S. 77.
Tctrao urogallus L., zwei Farbenvarietäten: O. Meriläinen. S. 59.

Pisces.

Wlchtigere neue Fundorte.

Ammodgtes lancea Cuv. Nyland, Helsinge: O. B. Brenner. S. 59.
Änarrhicus liqms L. » » » »

Insecta.

Herr Prof. O. M. Reuter berichtete iiber dareh Hehlver-
sendangen aas deiti Aaslande importirte Insekten. Es waren
dies: Trogosita mauntanica L., Triholium fhrugineum L., Ona-
thocencs coi-nutus L., Tenehno ohscunis L., Calandra oryztp L.,
Calandra granaria L. und Ephestia Kuhniella Zell. S. 32 — 3H.

Digitized by

Google

Ubersicht der wichtigeren Milteilungen. 107

Hymenoptera-

Herr A. Westerlund berichtete iiber die Hymenoptera fos-
soria Finlands, von denen gegenwärtig 173 Arten bekannt sind,
und fugte ein Verzeichnis uber 37 fiir das Gebiet, sowie iiber
sechs fiir die Wissenschaft neue Arten bei. S. 27 — 29.

Coleoptera.

Termischte Notlzen.

Fräulein E. A. Elmgren berichtete, dass mehrere Indivi-
duen von Cetonia metallica als Schmarotzer auf Äpfeln und
zwar fast gänzlieh in das Obst eingekrochen angetroffen wur-
den; das Tier griff stets eine bestimmte Obstart an.

Im Anschluss hieran teilte Herr E. Reuter mit, dass auch
Melolontha vulgaris und Fhyllopertha horticola sieh mitunter als
ähnliehe Schmarotzer erwiesen haben. — Nach Angabe von
Herm D. A. Wikström soll Cetonia metallica sich auch von dem
aus den Birkenstämmen heraussickernden Saft ernähren. S. 14.

Wichtlgr^re neue Fnndorte.

Niptiis hololeucu^ Falderm., seit 1892 in Speisekammern in Esbo
massenhaft und schädigend auftretend: B. Poppius. S. 34.

Diptera.

Nen fttr das Gebit.

Camptoteliis costalis H. Sch. Konevits (im LadogaSee): B. Pop-
pius. S. 10.

Lepidoptera.
Nen fllr das Gebiet.

Äsopia glaucinalis L. Åland: A. Moberg. S. 27.

Conchylis sanguinana Tr. Nyland, Helsinge: J. A. Palmen. S. 51.

Penthina Schcefferana H. Sch. Halbinsel Kola, Voroninsk: J. A.

Palmen. S. 51.
Teras abietanum Hb. Helsingfors: W. Nyländer. S. 51.
Vanessa Xanthomelas Esp. Nyland, Mäntsälä: I. Lindroth. S. 54.

Digitized by

Google

108 ijbersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Wichtigrere nene Fnndorte.

Dcisychira abietts Esp. Lojo, Gunnars: A. Luther. S. 35.

RhynchoUi.

Yermischte Notizen.

Herr D. A. Wikström teilte mit, dass die seltene, bisher
nur einmal in Finland und zwar im Kirchspiel Jokkis angetrof-
fene Melampsalta montana Scop. im Sommer 1895 an zwei ver-
schiedenen Orten, nämlich in den Kirchspielen Pojo und Lojo,
wieder aufgefunden wurde. Zugleich wurden einige Notizen
liber ihre geographische Verbreilung und Biologie gegeben. S.
10-13.

Herr E. Reuter legte mit CÄ/owa^p/^ saZ?Ws L. dicht besetzte
Heidelbeer- und Preiselbeerkräuter aus versehiedenen Orten
vor und machte die Ervvähnung, dass nach einer Mitteilung von
Mr R. Newstead am Groswenor Museum in Chester (England),
welchem Exemplare davon zur Ansicht eingesandt wurden, Ch.
salicis und Ch. vaccinii wahrscheinlich als Synonymen zu be-
trachten seien; höehstens stellte diese eine Varietät jener dar.
S. 21.

lien fttr das Gebit.

Ranatra linearis. Nyland, Pojo: Hj. Schulman, S. 13—14.

Orthoptera.

Periplaneta americana L., ihr Vorkommen in Finland (in der
Zuckerraffinerie Tölö bei Helsingfors) erwähnt: O. M. Reu-
ter und J. A. Palmen. S. 33—34.

Collembola.

Torgrele^t wnrde:

Isotoma hiemalis (Stam mf orm) in der Mitte Januar bei Fagervik
im Kirchspiel Ingå auf Schnee angetroffen : E. Hisinger. S. 32.

CpusUicea.

Herr K. E. Stenroos berichtete Cber mehrere biologische

Digitized by

Google

Cbersicht der wicbtigeren Mitteilungen. 109

Eigentumlichkeiten der Cladoceren und zwar speciell der Gat-
tang Bosmina. S. 54.

Wichtigrore neiie Fundorte.

Pahemon sjtäUa. Nyland, Kyrkslätt: O. B. Brenner. S. 59.

Vermes.

Professor F. Elfving hatte auf ihm eingesandten Exem-
plaren von Littorella laaistris eigentumliche, von einer Angxiil-
hla verursachte Wurzelknollen beobachtet. S. 20.

IL Botanik.

Planta wasculares.

Termischte Ii o t iz en.

F(igxis silvatica. Von der rotblättrigen Varietät hatte ein
Exemplar in Sommer 1894 reife Fruchte bei Fagervik (Nyland)
ausgebildet. Th. Sselan. S. 52.

Orchis, Herr M. Brenner machte einige vorläufige Mit-
teilungen iiber das Vorkommen einiger Orc/^^5-Arten in Finland
aach den noch unpublicirten Untersuchungen von J. Klinge.
0. latifolia fehlt durchaus; möglieherweise wäre die Unterart
baUica Klinge auf Åland aufzutreiben. O. incamata kommt nie
typisch vor, sondern ist immer durch Kreuzung beeinflusst. O.
cruenta Muell. sowie mehrere andere Hybriden wurden fiir Fin-
land notirt. Ausserdem wurde hervorgehoben, dass nicht nur
0. maculata sondern auch O. angustifolia Reieh. und ihre Va-
rietät curvifolia als forma Japponica auftreten könnte, eine An-
sicht, die der Vortr. schon 1886 geäussert hatte. S. 58.

'Parnassia palustris var. tennis Wahlenb. Sehr typische
Exemplare dieser Varietät hatte Herr Th. Saelan so weit nacli
Suden als in Virolahti (Karelia australis) gefunden. Er war in-
folge dessen geneigt die betrefifende Form nur als eine Lokal-
form, nicht als eine typische Varietät aufgefassen. S. 54.

Digitized by

Google

110 iibersicht der wiclitigeren Mitteilungeo.

Potamogeton sparganifolius Laest. Diese Art ist nacli den
Beobachtungen des Herrn Harald Lindberg auf Isthmus kareli-
cus identisch mit P. flintans var. rivnlaris Lange und ist nach
Ansicht des Vortr. hervorgegangen aus P. fluitans im VVasser,
welches sich durch grössere Tiefe, Durchsichtigkeit und Slrom-
stärke und wohl auch grössere Kälte auszeichnet. P. fluitans
hört im Upland auf und wird in nördlicheren Gewässern von
P. sparganifolius ersetzt; ausnahmsweise kommt die letztere Art
in Dänemark und Littauen vor. In Finland war der siidlichste
Fundort von P. sparganifolius bisher am Polarkreis gelegen.
S. 74.

Primula offlcinalis, Die friiher (Meddelanden, XIV) von
Herrn M. Brenner als var. unicolor (Nolte) von dieser Art be-
zeichnete Pflanze aus Vårdö (Åland) wird jetzt Pr. offlcinalis
var. cooicolor benannt, da es sich nämlich durch die Unter-
suchung von O. Gelert herausgestellt hat, dass unter dem Namen
unicolor Nolte verschiedene Formen von friiheren Verfassem
zusammengefiihrt sind und dass die Form aus Åland nicht die
echte Pr, unicolor^ welche letztere iibrigens ein Bastard Pr. eli-
tior X offlcinalis ist, der schwerlich in Finland aufzutreiben
wäre. Doch könnte vielleicht die eia^/or-ähnliche Form der BIu-
menkrone bei dieser Varietät concoloi' als eine letzte Spur einer
vor Zeiten stattgefundenen Kreuzung mit Pr. elatior, die wohl
in einer friiheren, wärmeren Epoche bei uns vorkam, aufgefasst
werden. S. 56.

Monstrosltäten und Formen.

Bellis perennis. Eine monströse Form aus Helsingfors
(Juni 1895) mit 15 kiirzer öder länger gestielten Köpfchen aus
einem verbliiten Calathium entspringend ; die Köpfchen enthiel-
ten vorwiegend weibliche Bluten: Th. Saelan. S. 34.

Capsella hursa pastoris f. apetala mit Kronenblättern zu
Antheren umgewandelt aus Lojo (A. Luther), daselbst ziemlich
reichlich vorkommend. S. 15.

Chrijsanthemum leucanthemum, D:r Wainio demonstrirt ein
eingepflanztes im September bei Helsingfors gefundenes Exem-

Digitized by

Google

Cbersicht der wichtigeren Mitteilungen. 111

plar, das er als autumnalis bezeichnet. Der Stengel war unge-
wöhnlich dick, die Blätter sehr zahlreich; von den zwei Bluten-
köpfehen enthielt das eine keine Randbliiten, das andere be-
sass deren nur fiinf. S. 3.

Linncea borealis. Eine Form mit weissen Bluthen und vor-
wiegend dreibliitigen Bliitenständen aus Lojo (A. Luther). S. 15.

Littorella laciistris. Wurzel-Cecidien durch eine Anguillula
verursacht wurden von Herr Elfving beobachtet. S. 19.

Pkea exceUa. Herr M. Brenner relatirt einen Fall aus
Kyrkslätt (Nyland), wo an einer umgestiirzten und zerbrochenen
Fichte ein Seitenzweig sich zur Hauptachse entwickelt hat, an-
dere Zweige dicht am Boden ausgebreitet weiter wuchsen. S. 8.

Nen fttr das Gebiet.

Euphrasia curta Fr. \ar.glabre8cens, Nyland, Kyrkslätt: M. Brenner.

E. Murheckii Wettst. » )^

E, drida Höst. » »

E. Beiäen Wettst.

Holais mollis. Isthmus karelicus: H. Lindberg. S. 4.

Junciis baltiacs X fUiformis (= J, immdatus Drej). S. 5.

/. balticus var. tennis H. Lindb. ^ » S. 5.

Leersia oryzoides » ^ S. 4.

Mulgedium sibiricum var. runcinatum La^st. » S. 6.

Polygonnm Rayi Bab. Weit verbreitet am Meeresufer des Isth-
mus Karelicus: H. Lindberg. S. 5. Fruher bei Hangö ge-
funden aber als eingeschleppt betrachtet.

Potentilla argentea var. dissecta Wallr. Isthmus karelicus: H.
Lindberg. S. 76.

P. Goldbachii Rupr. Ein Exemplar von dieser Art, schon 1861
bei Petrosawodsk von Th. Simming gefunden, lag im Her-
barium Musei Fennici als P. canescens var. composita
Rupr.: H. Lindberg. S. 75.

Pidsatilla paténs X vemalis. Isthmus karelicus: H. Lindberg.
S. 20, 76.

P. vemalis var. albescens H. Lindb. Savonia australis, Kaipiais.
S. 77.

Digitized by

Google

112 Ibersichl der wichligeren MitteiluDgen.

Quercus pedunculata var. laciniata, Isthmus karelicus: H. Lindberg.
S. 76.

Salix cinerea X lapponum > » S. 20.

S. rosinarinifoUa X vagans. Tav. australis, Kalvola: V. Borg.
S. 52.

Sonchus oleraceiis var. albiflorus Rupr. Nyland, Kyrkslätt: M.
Brenner. S. 51.

Ve7'onica aquatica Bernh. Exemplare aus Villmanstrand (1856,
Simming) und Viborg (1870, Berg) lagen im H. M. F. als
F. anagallis, welche letztere Art indessen nur in Åland,
Eckerö gefunden ist: H. Lindberg. S. 20.

Wichtigrere nene Fundorte.

Ammodenia peploides. Isthmus karelicus: H. Lindberg.
Ä7ienwne nemorosa. Savonia borealis & Ostrob. Kajanensis. S. 3.
Artemisia botinica. Ostrob. bor., Kemi: A. Rantaniemi.
Atriplex littoralis. Isthmus karelicus: H. Lindberg.
Bidens radiatiis X tripartitus y> » S. 7.

Botrychmm lanceolatum » »

Cakile maritima » »

Calamagrostis arundinacea X epigejos. Karel. ladogensis : R. Ve-

gelius. S. 30.
C. arundinacea X phragmitoides ^ »

C. lappmiica > »

Campanula cervicaria. Alandia: A. Rantaniemi.
Carejr arenaria. Isthmus karelicus: H. Lindberg. S. 7.
C. ftava X Oederi. » »

C, Icevirostris. Tavastia austraiis: V. Borg. S. 52.
Cfirysoplenium alternifoUum. Savonia borealis. S. 3.
Epilobmm obscurum. Nystad: Cajander.
Epipadis palustris. Isthmus karelicus: H. Lindberg.
Epipogon aphyllus. Ostrob. boreal., Kemi: O. Vallenius.
Euphrasia tennis Brenner. Nylandia, Kyrkslätt: M. Brenner.
Geum stridum. Isthmus karelicus: H. Lindberg. — Kar. olonets.:

F. Elfving.
Impatiens noli tangoe. Kuopio. S. 3.

Digitized by

Google

Cbersichl der wichtigeren Mitleilungen. 113

Laäuca muralis. Tavastia austr., Längelmäki: V. Borg.

Littorella lacustris. Sav. austr., Taipalsaari: H. Zilliacus. — Re-
gio aboénsis, Karislojo: O. Sundvik.

MyrtiUus nigra var. leucocarpa. Borgå. S.

Nymphcea dUba f. erythrostigma. Karel. austr., Virolahti: Th.
Saelan. — F. rosea Viborg, Näätälä: H. Zilliacus.

N. candida. Karel. austr., Virolahti: Th. Saelan.

Orchis Traimsteineri. Istmus karelicus: H. Lindberg.

Potamogeton sparganifolms, » » S. 74.

Piilsatilla paténs. Tavastia australis, Kalvola: V. Borg.

Rannunculiis cassvbicus. Isthmus karelicus: H. Lindberg.

Rabus idceus var. anomalus. » >

Riimex domesticus X obtusifolius. Helsingfors: H. Lindberg.

B. aquaticus X obtusifolius. » »

B. maritimus. Isthmus karelicus: H. Lindberg.

Salia: myrtilloides X rosmarinifolia. Isthmus karelicus: H. Lind-
berg. S. 7.

Sedum anntmm. Tavastia borealis: I. Lindroth.

Veronica spicata. Regio aboénsis, Kisko.

Yerwildert öder elngeschleppt.

Die Ballast-Flora von Vasa mit Berucksichtigung der sonst
eingeschleppten Arten wird nach Beobachtungen in den Jahren
1882—92 geschildert von W. Laurén. S. 36.

Betonica officinalis hat sich in Karelia ladogensis, Kirjava-
lahti, vollständig eingeburgert : J. Linden. S. 30.

Cuscuia Trifolii wurde in der Nähe von Sortavala auf einem
Kleefelde gefunden und hat sich wahrscheinlich auf dem Platze
erhalten während der sechs Jahre, die nach der Klee-Aussaat
verflossen waren. Ihr Auftreten scheint ziemlich beschränkt zu
sein. J. Linden. S. 30.

Mimulus guttatu^. In der Umgegend von Sortavala ist
diese Art jetzt im Ausbreiten begriffen. J. Linden. S. 30.

Potentilla Ooldbachii Rupr. Je ein Exemplar in Valkjärvi
(Isthmus karelicus) und Jorois (Savonia borealis) gefunden. H.
Lindberg. S. 75.

Digitized by

Google

114 Obersicht der wichligeren Mitteilungen.

Thlaspi alpestre scheint sich in der Flora von Helsingfors
voUständig eingeburgert zu haben. A. J. Mela & Saelan. S. 34.
Auf dem friiher bekannten Fundorte in Vihti (Regio aboénsis)
hat F. Elfving die Art aufgesueht um möglieherweise uber ihr
spontanes Vorkommen ins Reine zu kommen. Die Frage blieb
unentschieden ; hervorgehoben wurde aber, dass die Pflanze nichl,
wie angegeben, in einem Haine wuchs, sondern auf einem troc-
kenem Abhange in unmittelbarer Nähe eines allgemeinen Fahr-
weges.

Musci.

Nen fllr das Oebiet.

Brf/itw irarneum Bland. Åland: H. Lindberg. S. 7 i.
Polytrichum ohioense Ren. et Card. Isthmus Karelicus: H. Lind-
berg. S. 74.
Schistophyllum Julianum (Sav.) Lindb. Subfossil in Ikalis. S. 25.
Sphagnum molle Sull. Åland: H. Lindberg. S. 73.

Wichtigrere nene Fmndorte.

Amhlysteyium fluviatile (Sw.) Br. eur. Åland: P. Hj. Olsson.

.4. oehraceiim (Turn.) Lindb. » »

Arnellia fennica (Gottsche). Karelia pomorica: L O. Bergroth.

Buxhanmia aphylla L. Tavastia borealis: L Lindroth.

Dicranum hevifolmm Lindb. Åland: P. Hj. Olsson.

DiplophyUum oUusifolium (Hook.). Karelia pomorica: L O. Berg-
roth.

Fontinalis dalecarlica Br. eur. Åland: P. Hj. Olsson.

Hypnum pyrenaicum (Sprull). » »

Jungerynannia barbata var. gracilis Schleich. Karelia pomorica:
L O. Bergroth.

Nechera ijennata (L.) Hedw. Åland: P. Hj. Olsson.

Seligeria setacca (Wulf.) Karelia pomorica: I. O. Bergroth.

Stereodon fastigiatus Brid. Åland: P. Hj. Olsson; Karelia pomo-
rica: L O. Bergroth.

Digitized by

Google

Ubersicht der wichtigeren Mitleilungen. 115

LIcheiMS.

Nen fftr das Gebiet.

Lecanora Bouteillei Desm. Evo: J. E. Furuhjelm.

Fungf.

Nen flir das Gebiet.

Piucinia Yalantim Pers. Helsingfors: I. Lindroth.

Digitized by

Google

Register

öfver

de vetenskapligra meddelandena.
M9tet den 5 oktober 1895.

Sid

A. J. Mela: Fanerogamer från norra Savolaks 3

E. A. Wainio: Chrysanthenium leucanthemum f. autummilis

H. Lindberg: Fanerogamer från Karelska näset 4

M. Brenner: Egendomliga fall af grenbildning hos gran 8

B. Poppius: Camptotelus costalis från Konevits 10

I). A. Wikström: Melampsalta niontana återfunnen i Finland . . . . 11

K. M. Levander: Ranatra linearis från Skuru 13

E. A. Elmgren: Cetonia tnefaWica förtärande äppel U

P. Hj. Olsson: Nya mossor från Åland i

A. Arrhenius: Former af Linnwa och Capsella 15

F. Elfving: TAitordla och Nymph(ra alba f. rosea >

I. O. Bergroth: Lams ridibundics vid Helsingfors

M9tet den 2 noTember 1895.

Th. SK'lan: Littorella från Karislojo 11^

H. Lindberg: Tre nya fanerogamer 2«)

E. Reuter: Chionaspis salicis 21

I. Lindroth: Puccinia Valantia' frän Helsingfors t2

M9tet den 7 december 1895.

H. Lindberg: En utdöd mossa Schistophyllum Julianum 25

E. Reuter: Äsopia glaucinalis från Åland 2ti

A. Westerlund: Hymenoptera fossoria 27

A. Moberg: ilnhemskt silke» af Hyponomeuta padeUa 29

H. Lojander: Claviceps-iormer >

A. O. Kihlman: Calamogrostis-tormer från Kar. iad

J. Linden: Cmcuta, Betonica och Mimulus vid Sortavala 30

Mötet den 1 februari 1896.

E Hisinger: Isotoma hiemalis vid Fagervik 32

O. M. Reuter: Insekter importerade med utländska mjölförsändelser >

j Periplaneta americana 33

B. Poppius: Niptus holokucus från Esbo 34

Digitized by

Google

Sid.

Th. Saelan : Monströs Bellis perennis 34

Th. SaeJan, A. J. Mela, F. Elfving: Thlaspi alpestre >

A. Luther: Dasychira abietis från Lojo 35

M. Brenner: Alca torda vid Kemi

W. Laorén: Barlastväxter observerade i Vasa åren 1882—92 .... H(y

M9tet den 7 mars 1896.

å. W. Granit: Om fjällemmeln och dess vandringar 4ö

M. Brenner: Sonchus oleraceua var. aihiflorm från Kyrkslätt .... 51

E. Reuter: Tre nya vecklarefjärilar >

V. Borg: Anmärkningsvärda fanerogamer från södra Tavastland ... 52

Th. Sselan: Fruktbärande blodbok vid Fagervik >

M9tet den 11 april 1896.

Th. Sselan : Pamassia paluatris var. tennis 54

> Nymphcea candida i Virolahti >

K. E. Stenroos: Cladocerernas biologi och preparering

I. Lindroth: Vanessa xanthomdas från Mäntsälä >

Mötet den 2 maj 1896.

A. J. Mela: De inhemska iVt/mpÄ(Ka-formema 55

» Loxia leucoptera från Kittilä 56

A. O. Kihlman: Finska Euphrasiaairier >

M. Brenner: Euphrasim från Kyrkslätt

» Primula unicolor Nolte och förvandta former >

» J. Klinges undersökningar af finska OrcÄtVformer ... 57

„ Iktyologiska meddelanden 59

O. Meriläinen: Omithologiska notiser

L 0. Bergroth: Mossfloran i Karelia pomori^a -

Iranötet den 18 maj 1896.

K. M. Levander: Redogörelse för de zoologiska samlingarna .... 65

A. 0. Kihlman: Redogörelse för de botaniska samlingarna 6()

M. Brenner: Euphrasia micrantha och E. Hjeltii 72

A. J. MeJa: Finska Nymphcea-djXet 73

H. Lindberg: Tre nya mossor

> Fotamogeion sparganifolis från Karelska näset . . . . lA-
» PotentiUa Goldbachii 75

> Anmärkningsvärda fanerogamer från Ik och Ka . . . . 7(>

E. A. Wainio: Lecanora Bouteillei från Evois 77

D. A. Wikström: Tetrao urogaUoides

P. Hj. v^lsson: Två nykomlingar tilJ finska fågelfaunan >

> Sällsynta fåglar funna i sydveslra skärgården .... 79

A, Arrhenius: AlchemiUa vulgaris, en kollektivart 8()

Bfittelse.

Sid. 32 rad. 16 nedifrån står: Achorustes socialis Usel, läs: Achorutes socia*
lis llzel.

Digitized by

Google

Digitized by VjOOQ le

MEDDELANDEN

AF

SOCIETAS
PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.

TJUGONDETREDJE HÄFTET.

MED EN TAFLA.

MIT BINBR DEUTSCHBN UEBERSICHT.

-*<^^

HELSINGFORS, 1898.

Digitized by VjOOQIC

KUOPIO 1898.
O. W. Backmans boktryckeri.

Digitized by VjOOQIC

Societas pro fanna et flora fennica.

1896-1897.

Hedersordförande :
Herr W. Nyländer.

Ordförande:
Herr J. A. Palmen.

Vice-ordförande :
Herr F. Elfving.

Sekreterare :
Herr I. O. Bergroth, under 1897 herr A. Arrhenius.

Skattmästare:
Herr L. v. Pfaler.

Bibliotekarie :
Herr E. Reuter.

Intendent för de zoologiska samlingarna:
Herr K. M. Levander.

Intendent för de botaniska samlingarna:
Herr A. O. Kihlman.

Bestyrelse :
Herrar J. A. Palmen, F. Elfving, J. P. Norrlin, J. Sahl-
berg, A. O. Kihlman, O. M, Reuter, Th. Saelän. — Suppleanter:
V. F. Brotherus, K. M. Levander.

Digitized by VjOOQIC

Mötet den 3 oktober 1896.

Till medlemmar invaldes genom acklamation de pä senaste
möte föreslagna studerandene P. A. Rantaniemi och K. V.
Fontell samt herr Elis Nordling.

Chicago Åcademy of sciences hade insändt särskilda num-
mer af sina »Bulletins» och beslöt Sällskapet träda i skriftbyte
med detta samfund.

Lektor A. J. Mel a förevisade ett lefvande exemplarafen
svanslös katt från Pieksämäki socken. Denna egendomliga
form af vår vanliga huskatt, som af befolkningen på orten på
många håll ansågs som en bastard mellan katt och hare eller
kanin, utmärker sig genom ytterst kort, rudimentär svans. Den
uppgafs vara tämligen vanlig i S:t Michel och trakten därom-
kring, där den af folket anses vara en bättre råttfångare än
den långsvansade katten. Genom parning mellan vanliga och
svanslösa exemplar erhålles en afkomma, som utgöres dels af
svanslösa, dels af långsvansade individer.

Professor E. Sund vi k förevisade exemplar af Jasione
montana från ett berg vid vestra stranden af Puujärvi i Karis-
lojo samt omnämnde att Cuscuta trifolii anträffats å en några år
gammal ängsvall i samma socken. — Den samme framlade vidare
talrika, blommande exemplar af Littorella lacustris från samma
sjö, där den förekom submerst, utan att blomma, men med
utlöpare (se dessa Meddelanden h. 22, s. 19). Föredragarens
son, lyceisten Odo Sundvik, hade planterat en mängd exemplar
vid vattenbrynet på ett för vågsvall skyddadt ställe, och där hade

Digitized by

Google

Mötet den 3 oktober 1896. 5

växten blommat, medan däremot bildningen af stoloner uteblif-
vit. 1 Lojo sjö, som genom en ett par kilometer lång bäck
står i förening med Puujärvi, förekommer Littordla ej, och
antog föredragaren att orsaken bärtill låg i beskaffenheten af
dess vatten, som är brunt och grumligt, medan vattnet i Puujärvi
är kristallklart.

Vidare gjorde herr Sundvik till protokollet ett meddelande
angående förekomsten af ett vaxlikt ämne i humlomas [Bombus
muscortitn och B. lapideus) bon.

Lektor A. J. Mel a förevisade ägg af Ampelis garrulus
från Pieksämäki, där de anträffats senaste sommar nära Kuk-
karolampi af lyceisten J. E. Aro. Boet var bygdt i en stor
tall på midten af en gren. Denna fyndort är den sydligaste
hittills kända i landet.

Vidare föredrog lektor Mel a om Finlands Nymphcea-SLVieT.
(En afhandling härom ingår i Acta XIV, n:o 3).

Studerande B. Poppius förevisade exemplar af en för
6nska faunan ny Elaterid, Negastrius é-pustulatus Fabr., anträffad
af honom senaste sommar i några exemplar vid Tolvoja på
Saoneshje halfön i ryska Karelen den 7 juli, äfvensom i ett
exemplar vid Kosmosero i samma provins den 13 juli. På
bvartdera stället anträffades ifrågavarande art på torra åkrar.
— Arten är för öfrigt utbredd öfver en stor del af Europa
och är nordligast anträffad i Sverge och östersjöprovinserna.

Rektor M. Brenner förevisade en stolonartad grenbildning
hos granen, äfvensom genom afbetning af får förkrympta, täta
busklika exemplar af tall och gran från Ingels i Kyrkslätt af
samma slag som det granexemplar som för några år sedan
förevisades för Sällskapet såsom en varietet eller »lusus»
af gran.

Vidare förevisade herr Brenner en teckning af en gammal,
kullfallen, med toppen mot en bergvägg liggande tall, från hvars
mellersta del två stora yfviga tallar uppvuxit, medan den

Digitized by

Google

6 Mötet den 3 oktober 1896.

ursprungliga, öfver berget skjutande toppen omformats till en
nedböjd gren. Trädet i fråga förekommer i Qvarnby i Kyrk-
slätt socken i en bergsklyfta invid gården Sigurs och utmärker
sig för öfrigt liksom flere andra i närheten befintliga tallar
genom sina små släta kottar. I sammanhang härmed förevisa-
des ett antal med afseende å fjällens beskaffenhet olika tall-
kottar från Kyrkslätt, varierande från alldeles släta, såsom de
just nu nämnda, till i följd af hornlika utskott på fjällen starkt
knöliga, något påminnande om kottarna hos den i mellersta
Europa förekommande P. undnata. Till åtskilnad från den
typiska med släta kottar eller med en liten knöl på fjällen för-
sedda formen benämndes denna form, hos hvilken kottarna —
med undantag af ena sidan vid basen — af de behomade,
något snedt pyramidformiga fjällspetsama äro starkt knöliga,
— f. cornigera.

Rektor Brenner förevisade ytterligare af honom senaste
sommar i Kyrkslätt insamlade exemplar af Eupatorium canna-
binum. Ifrån Nyland förut okänd, hade den nu i 40 å 50
omkring meterhöga exemplar anträffats vid en ur Meiko-träsk
på Qvarnby mark utrinnande skogsbäck nära nämnda vid grän-
sen mot Sjundeå socken belägna skogssjö. Här växte den
hopträngd i en tät grupp tillsammans med likaledes resliga
exemplar af Lysimachia vulgaris, Lyfhrum salicaria, Peucedanum
pahistre, Triodia decumbens och steril Carex acuta jämte medel-
stor Lycopus europoBus, Mentha arvensisy ScuteUaria galericulata,
storbladig Viola pcdustris och Polypodium Phegopteris samt en
och annan rönn, björk, klibbal och Bhamnus frangula, bildande
likasom en oas i den enformiga barrskogen med dess blåbärs-
och lingonris samt ljung och Pteris aqvilina.

För öfrigt framhölls den rikliga förekomsten af ek och
hassel, ställvis med grupper af lind, på Qvarnby, Vohls och
österby egor vid sjöarna Humaljärvi och Storträsk, bildande
här och där med björk och barrträd samt en och annan rönn,
sälg och asp uppblandade skogspartier, såsom emellan Mustjärvi
och Storträsk i Qvarnby, vid foten af Smedjebärget i Vohls

Digitized by

Google

Mötet den 3 oktober 1896. 7

samt i synnerhet på den i HumaljärTi långt utskjutande Brunks-
näsudden i österby. Marken i dessa skogar är nästan uteslu-
tande betäckt af blåbärsris, vid foten af bärgväggama med
Pciystichum fUix mas och P. spintdosum, där den icke, såsom
i tätare hasseldungar, är nästan utan all grönska, endast betäckt
af ett lager förvissnade blad. På sådana ställen anträffades på
Brunksnäsudden jämte Ribes aJbinum och Lonicera xylosteum,
den i vestra Nyland förut ej funna Epipactis latifolia samt
Viola mirabilis och Clinopodium vulgäre.

Bland sällsyntare växter från Kyrkslätt omnämndes för
öfrigt Ononis hircina på stranden af Skyttö vid Värström,
AHium oleraceum på Rilaxholmen vid Tavastfjärden samt —
enligt O. B. Brenner — Dentaria buUnfera på Hooxholmen vid
Sperringssundet, denna — liksom Granholmen vid samma sund
samt Rilaxholmen — äfven känd för sina ekar och Undar.

Slutligen uppläste rektor Brenner, med anledning af Besty-
reisens vägran att i Sällskapets skifter publicera en af honom
inlemnad afhandling »Lichenologins utveckling i Finland», ett
i protokollet intaget andragande, i hvilket han delgaf Sällskapet
ordalydelsen af ett bref från professor Nyländer, innehållande
ett lofordande uttalande om arbetet och ogillande af Bestyrei-
sens förfarande.

Uti samma andragande uttalade herr Brenner vidare sin
protest mot Bestyreisens åtgård beträffande en af honom för
tr)xkning afsedd och nu till protokollet inlemnad förteckning
öfver »Mossor insamlade i Kajana-Österbotten och angränsande
dela af Norra Österbotten och Norra Karelen». Under den
botaniska forskningsresa herr Brenner 1869 med understöd af
Sällskapet företagit i nämnda trakter hade han äfven insam-
lat ett antal mossor, hvilka, efter att hafva blifvit bestämda
samt sedermera af professor Lindberg genomsedda och gran-
skade, öfverlemnats till Sällskapet. Att döma af den nyligen
utkomna mossaf delningen af Herbarium Musei Fennici ed. II.
tyckes denna kollektion icke hafva kommit samlingarna till godo,
och obekant är hvad dess öde blifvit. En förteckning öfver

Digitized by

Google

8 Mötet den 3 oktober 1896.

den hade lyckligtvis i tiden uppgjorts, och utvisade denna att
den innehållit ett antal former, som enligt nämnda arbete icke
finnas från Kajana-Osterbotten i universitetets samlingar repre-
senterade, nämligen 32 arter och 22 varieteter och bland dessa
fyra, hvilka här hafva sin yttersta gräns mot norr, och två
andra mot söder, förutom några som äro nya för Norra Öster-
botten och Norra Karelen.*

I anledning af detta andragande ville ordföranden^ profes-
sor J. Å. Palmen, till protokollet hafva antecknadt att Besty-
reisens beslut i fråga om de nämnda afhandlingama varit
enhälligt.

Magister Harald Lindberg förevisade och inlemnade
till samlingarna exemplar af följande anmärkningsvärda växter,
tagna under sistförflutna sommar på Karelska näset.

Scirpus radicans Schkuhr. Denna för finska floran nya
art hade anträffats på tvenne ställen, nämligen ymnigt tillsam-
mans med Oryza clandestina, Olyceria spedabilis etc. på en liten,
slamrik, af vårvattnet öfversvämmad holme i mynningen af
Systerbäck, samt i talrika exemplar på en likaledes vårtid öfver-
svämmad strand uti Puustinlahti vik vid Vuoksen ett par kilometer
från Pasuri gästgifveri uti Valkjärvi socken. Afviker från Sch'-
pus sUvaticus^ hvilken den habituelt mest liknar, hufvudsakli-
gast genom följande karaktärer: bladen äro platta af gulgrön färg,
axen dubbelt längre, sittande på mer eller mindre utdragna, glatta
skaft, axfjällen rundtrubbiga med udd, samt i synnerhet genom
sina långa, bågböjda, rotslående skott, hvilka i spetsen gifva
upphof åt nya plantor. Enligt Meinshausens »Flora ingrica» före-
kommer Scirpus radicans allmänt i det litorala området af
Ingermanland ; för öfrigt är den funnen i Lothringen, Tyskland,
Österrike, Ungern, Serbien och mellersta Ryssland, inom Skan-
dinavien endast i Telemarken i Norge samt uti Vermland.

SchistophyUum JiUianum (Sav.) Lindb. Denna mossart,
hvilken inom landet endast anträffats subfossil uti Satakunta,

*) I sammandrag finnes denna förteckning publicerad i Botaniska
Notiser, 1896.

Digitized by

Google

Mötet den 3 oktober 1896. 9

hade af föredragaren observerats i mängd uppkastad på stran-
den mellan Kuokkala och Afanasi (Kivinebb) vid Finska viken,
antagligen härstammande från Systerbäck.

Salix triandra L. Af denna art, hvilken inom Finland
endast växer uti Ob. och Im., anträffades tvenne små buskar
på en sandig strand i Puustinlahli viken vid Vuoksen. Enligt
Meinshausen är den allmän i södra delarna af Ingermanland,
men i norra delen endast tagen vid kusten vid Systerbäck.

Dessutom förevisades följande för Savonia borealis nya
fanerogamer, funna uti Jorois socken.

Sagina nodosa, anträffad ymnig på en fuktig äng nära
Pasala egendom (förut inne i landet endast funnen uti Kuusamo),
vfb^ande tillsammans med Cerastium triviale f. glandulosa. Dessa
tvenne jämte de förut anträffade Potamogeton pectinatus och
Batrachium confervoides torde med skäl kunna betraktas såsom
reliktformer från en saltvattens period.

Aspidium thelypteris, Carex paradoxa och Carex héleonastes
från ett björkkärr ej långt från Pasalaegendom.

Föredrogs ett insändt meddelande

Znr Lepidopterenfanna von Esbo-Löfö ^)

von Guido Schneider.

Das Auftreten und Verschwinden gewisser Schmetterlings-
arten hat bereits in verschiedenen Gegenden die Aufmerksam-
heit der Sammler auf sich gelenkt. So war z. B. Vanessa
cardui vor 18 bis 20 Jahren ein recht häufiger Schmetterling
in Estland, wurde aber seit jener Zeit sehr selten und ver-
schwand aus einigen Gegenden voUständig. Erst in den letzten
Jahren tritt diese Vanessa wieder in grossen Mengen auf, wie
mir von den Herren Lehbert und Glanström aus dem östlichen
Estland berichtet wird.

Leicht erklärlich ist das häufigere und seltenere Vorkom-
men von Hadena amica und das ganz sporadische Auftreten

i) Vergl. Meddel. af Soc. pro Fauna et Flora fennica. H. 19, 1893,
pag. 101.

Digitized by

Google

10 Mötet den 3 oktober 1896.

von Agrotis arctica in Estland. Die Sudgrenze dieser Noctuen
geht durch das baltische Gebiet und ist gewiss aus klimatischen
Grunden Verschiebungen unterworfen.

Es wäre daher höchst interessant innerhalb eines leicht
zu durchforschenden Gebietes die jähriichen Veränderungen im
Bestande der Insektenfauna und ihre eventuellen Beziehungen
zu klimatischen und meteorologischen Verhältnissen zu studieren.
Besonders eignen sich, wie mir scheint, dazu die Rhopalocera,
weil sie wegen ihrer Grösse leicht in die Augen fallen, und die
Noctuen, weil sie sich bequem anködern lassen.

Als Beobachtungsstation ist das Sommerlaboratorium des
Herrn Prof. J. A. Palmen auf der Insel Esbo-Löfö vorzuglieh
geeignet. Wenn sich dieses niitzliche Institut stetig mehr consQ-
lidiert, was von allén Freunden desselben lebhaft gewunscht
wird, so werden sich kunftighin alle Veränderungen im Bestande
der Fauna und Flora dieser kleinen Insel und des zunächst
liegenden Archipels unter den Augen von Biologen vollziehen.
Hinsichtlich der Lepidopterenfauna von Esbo-Löfö lagen bisher
noch keine Untersuchungen vor, und ich sehe mich dadurch
veranlasst die Resullate meines diesjährigen Sammelns zu publi-
cieren. Auf Vollständigkeit känn meine Sammlung jedoch kei-
nen Anspruch erheben, weil ich nur eine relativ kurze Zeit
dieses Sommers neben anderen Studien den Schmetterlingen
widmen konnte. Sie giebt nur ein Bild von der mehr öder
weniger grossen Häufigkeit gewisser Species in den Monaten
Juli und August.

Besonders aufifallend war in diesem Jahre das massen-
hafte Auftreten der Catocaliden, von denen ich vier Species,
darunter auch die in den Katalogen von Tengström ^) und E.
Reuter^) noch nicht verzeichnete Caiocala sponsa in vier Exem-
plaren, fing. CatoccUa fraxini flög in grossen Mengen, was mir
auch von verschiedenen Stellen aus Estland gemeldet wird.

^) Catalogus Lepidopterorum Faunoe Fennicoe. Notiser ur Sällska-
pets pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar. X. 1869.

^ Förteckning öfver Macrolepidoptera funna i Finland efter år 1869.
Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica. IX. 1893.

Digitized by

Google

Mötet den 1 oktober 1896. 11

Das folgende Verzeichnis soll einen ungefähren Ueberblick
Qber die Häufigkeit der von mir gesammelten Arten geben:
Åcronyda megacephala F. selten.
» psi L. häufig.

> rumicis L. nicht selten.
Agrotis augur F. sehr gemein.

» pronuba L. nicht selten.

>' rui)i View. selten.

» dahlii Hb. häufig.

» festiva Hb. gemein.
CharcBOs gi-aminis L. sehr gemein.
Mamestra thalassina Rott. häufig.
Eadena lateritia Hufn. häufig.

» didyma Esp. häufig.

* pabiUatricula Brahm. recht häufig.
Dypterygia pinastri L. sehr häufig.
HydrcBcia micacea Esp. selten.

> nictitans Bkh, selten.
Leucania pollens L. nicht selten.
Caradrina morpheus Hufn. selten.
Ämphipyra tragopogonis L. sehr häufig.
Cosmia paleacea Esp. selten.
Dyschorista suspecta Hb. häufig.
Xanthia fulvago L. häufig.
ScoUopteryx Ubatrix L. selten.
Catocala fraxini L. sehr gemein.

» adultera Mén. 2 Exemplare.
» spon^a L. 4 Exemplare.

> ^acta L. 2 Exemplare.

Catocala fraxini begann eine Slunde nach Sonnenunter-
gang zu fliegen und umschwärmte in grossen Mengen eine alte
Birke, aus deren Stamm nahe der Wurzel stark duftender,
gärender Saft entströmte. Am Tage war der Stamm dieser
Birke von so zahllosen Exemplaren von Vanessa antiopa L.
bedeckt, wie sie nicht in jedem Jahre vorkommen mogen. Mit
aufgeklappten Fliigeln ist Vanessa antiopa ebensogut der

Digitized by

Google

12 Mötet den 3 oktober 1896.

Farbe der geborstenen Birkenrinde angepasst, wie die Catocah-
arten mit ausgebreiteten Flugeln des Nachts. Zusammen mit
Vanessa antiopa, aber in weit geringerer Zahl sah man V. ata-
lanta L., F. urticce L. und F. c album L.

Der Reichthum von Esbo-Löfö an grossen Schmetterlingen,
zu denen ferner noch Pieris brassicce L., Papilio machaon L.
und Pamassius apollo L. zu zähien sind, erklärt sich leicht
durch die reiche Vegetation der Insel, welche einerseits Ver-
stecke und Windschutz, andererseits verschiedenartiges und
reiches Futter darbietet, und durch die Nähe des Festlandes.

Zum Sehluss känn ich mir nicht versagen darauf hinzu-
weisen wie wiehtig die genauere Kenntnis der Insektenwelt zur
Lösung verschiedener, speciell ethologischer ^) Probleme ist, und
das Studium derselben jiingeren Collegen zur Ausfiillung der
Mussestunden zu empfehlen.

Studerande A. Luther förevisade en för landet ny natt-
fjäril, Emmelia trdbealis Se, af honom tagen likaledes å Esbo-
Löfö senaste sommar.

Kandidat E. Nordenskiöld inlemnade till samlingarna
och demonstrerade en samling finska Hydrachnider, omfattande
34 arter, af hvilka de flesta voro förut icke kända från Finland
samt tvenne icke tagna i Skandinavien.

Magister D. A. Wikström förevisade larfskinn och ima-
gines af cicadiden Melampsalta montana, af hvilken insekt exem-
plar från Fiskars-trakten redan tidigare blifvit för Sällskapet
företedda. De nu förevisade exemplaren voro tagna af lyceisten
K. Rein nära Sjöbacka torp vid Totar hemman i Lojo; larv-
skinnen den 12 och 16 juni, de fullbildade insekterna åter den
12 juni och 1 juli.

^) Vergl. Fr, Dahl. Vergleichende UntersuchuDgen iiber die Lebens-
weise wirbelloser Aasfresser. Sitzungsber d. kngl. preuss. Akad. d. Wiss.
Berlin 1896. II.

Digitized by

Google

Mötet den 3 oktober 1896. 13

Till de botaniska samlingarna både inlemnats:

12 fröväxter från Ladoga Karelen, däribland nya för provinsen :
Ceratophyllum demersum, Rumex obtusifolitis, Actcea ery-
ihrocarpa och Draba htrta af stud. R. Wegelius.

15 algprof från norra och mellersta Finland, af dr A. O. Kihl-
man.

15 arter kärlväxter i väl konserverade exemplar från norra och
södra Savolaks, däraf nya för norra Savolaks: MyriophyU
lum vertidllatiim och ^Nymphcea candida^ var. rosea från
Lapinlaks, samt nya för södra Savolaks: Oeranium pumU
lum, Epipogon aphyUus (K. J. Lagus) och Linaria vulgaris
var. peloria, af lektor E. J. Buddén.

Ceratophyllum demersum från Sordavala af doktor K. H. Häll-
ström.

5 kärlväxter från Jorois (Carex heleonastes, C. paradoxa, Sagina
nodosa, Polystichum thelypteris^ Cerastium triviale var. glan-
dulosum) alla nya för norra Savolaks, af mag. H. Lindberg.

Littordla lacustris från Karislojo, af prof. E. Sundvik.

De zoologiska samlingarna hade sedan årsmötet ökats med
följande:
Vulpes lagopus, skjuten i Borgå socken den 18 september 1896,

af agronomen Waldemar Åkerman.
Sylvia cinerea, unge från Helsingfors, af Karl Holmström.
2 exx. dunungar af Charadrius hiaticula från Esbo-Löfö, af

dr K. M. Levander.

2 exx. Pemis apivorus, ungfåglar, samt Falco subbuteo och

Podiceps auritus, ungfågel, från Tavastehus, af mag. O.
CoUin.
1 ex. Ånfhus trivialis från Helsinge, af preparator G. W. Forsell.

3 exx. Corvus frugHegus, ungfåglar, af med. kand. baron Alb.

de la Chapelle.
Fötter af Fulica atra, skjuten den 16 juli 1887 i ett litet träsk
(Punerilampi) vid Pohja gård i Tuulois af lyceisten Coran-
der, af mag. O. Collin.

Digitized by

Google

14 75-års mötet den 1 november 1896.

Bo af Hippolais acterina af mag. O. Collin. Boet, som innehöll
fem friska ägg, var bygdt mellan grenaraa af en syren-
buske vid den s. k. Pinellan invid Tavastehus och togs den
6 juli 1886. Fågeln hade redan tidigare, i juni samma
år, bygt ett bo och däri lagt fem ägg, hvarefter den, då
äggen borttagits, redde sig ett nytt bo.

Bo af Ortygometra pm-zana, funnet den 9 augusti 1886 i Karkku
socken på en sank strand nära prestgården af kyrkoher-
den Emil Bergroth. Boet innehöll endast ett ägg, enär
ungarna redan lemnat boet. Boet jämte ägget skänkta af
mag. O. Collin.

Zoarces vivipanis, albinos, från Esbo-Löfö, köpt af fiskaren
Sundholm.

7 arter fiskar från Esbo-Löfö, konserverade i formol af dok-
tor K. M. Levander.

19 arter i formol konserverade fiskar från Ladoga, Sordavala
trakten, af stud. H. Stenberg.

75-års mötet den 1 november 1896.

Till inhemska hedersledamöter invaldes med acklamation
enligt Bestyreisens förslag å senaste möte statsrådet E. J. Bons
dorff och arkiater O. E. A. Hjelt.

Till utländska hedersledamöter invaldes enligt Bestyreisens
förslag Professor Fr. Brauer (Wien), Direktor Fr. Crépin
(Bruxelles), Professor A. Engler (Berlin), Doktor F. V. A. Mei-
nert (Kjöbenhavn), Professor K. Moebius (Beriin), Professor
A. G. Nathorst (Stockholm), Professor E. Russow (Dorpat),
Doktor O. Staudinger (Blasewitz), äfvensom till korresponde-
rande ledamöter: Doktor G. Adlerz (Sundsvall), Doktor Gun-
nar Andersson (Stockholm), Amanuens H. Dahlstedt (Stock-
holm), Mr H. E. Dresser (London), Professor O. Drude
(Dresden), Professor Chr. Gobi (St. Petersburg), Bibliotekarie
Fr. Th. Koppen (St. Petersburg), Adjunkt S. Korshinsky

Digitized by

Google

7ö-års mötet den 1 november 1896. 15

(St. Petersburg), Doktor F. F. Morawitz (St. Petersburg), Dok-
tor E. Reitter (Paskau), Doktor David Sharp (Cambridge),
öfverlärare Ch. Warnstorf (Neu-Ruppin) och Professor R. v.
Wettstein (Prag).

Till inhemska ledamöter invaldes studerandene S. Czar-
necki, A. Cajander och J. af Hällström samt provisor A.
Sten.

Sekreteraren, kandidat I. O. Rergroth, framlade enligt
tidigare erhållet uppdrag en tryckt förteckning öfver Sällskapets
under senaste kvartsekel, från den 1 november 1871 till samma
dag 1896, invalda ledamöter.

Doktor R. Roldt inlemnade i manuskript ett digert regi-
ster till protokollen för det sista kvartseklet, yttrande därvid
följande:

»Redan innan Sällskapet nått 50 års ålder, gjorde sig be-
hofvet af en systematiskt ordnad innehållsförteckning till Säll-
skapets protokoll gällande. Med anledning af ett förslag, som
i sådant syfte väcktes år 1870, förklarade sig flere medlemmar
villiga att gemensamt utarbeta ett dylikt register, hvilket också
två år senare till Sällskapet inlemnades af herrar K. Collin,
Fr. Elfving, Hj. Hjelt, A. J. Malmberg, J. A. Palmen, J. Sahl-
berg, A. R. Spoof och K. Unonius. Registret omfattade tidrym-
den 1821—1871.

Sedan dess ha ytterligare 25 år förflutit, hvarunder den
vetenskapliga verksamheten inom Sällskapet varit stadd i oaf-
bruten utveckling och mängden af vid mötena gjorda medde-
landen ökats i proportion därtill. I den utomordentligt stora
mängd fakta, protokollen redan innehålla, försvinner lätt mången
detalj, och för den, som ej sedan gammalt är förtrogen med
protokollen, kan det, trots de numera tryckta utdragen, vara svårt
nog att finna reda på just den detalj han för ögonblicket be-
höfver,

I hopp om att kunna underlätta användandet af protokol-
len, påbörjade jag därför för några år sedan uppsättandet af

Digitized by

Google

16 7ö-års mötet den 1 november 1896.

ett register, omfattande 25-årsperioden 1871—96, och bederatt
vid detta tillfälle få inlemna detsamma, ehuru det i vissa delar
ännu ej befinner sig i fullt presentabelt skick. Genom att pro-
tokollens innehåll fördelas på särskilda rubriker blifva äfven
detaljerna lättare tillgängliga. De uppstälda rubrikerna äro:
kärlväxter, mossor, lafvar, svampar, alger, ryggradsdjurens klas-
ser, insektordningarna, öfriga leddjursklasser samt de lägre djur-
provinserna hvar för sig. Vidare: Funktionärer, medlemmar,
minnesord öfver aflidna medlemmar, till arkivet eller till publi-
kation inlemnade manuskript, resestipendier och andra under-
stöd, penningedonationer och statsanslag, stadgarna, förslag och
beslut samt diverse.

För den händelse Sällskapet framdeles önskar ega ett alfa-
betiskt uppstäldt register till sina protokoll, är konceptregistrel
så anordnadt, att dess innehåll med lätthet kan omställas efter
alfabetiska grunder.

Med tacksamhet får jag nämna, att doktor Brotherus med
afseende å mossorna och magister Stenroos med afseende å
ryggradsdjuren genomgått registret och i detsamma angifvit den
nu gällande nomenklaturen, och likaså må det vara mig tillåtet
att ihågkomma den hjälp jag af min hustru erhållit vid arbetet».

Ordföranden uttalade Sällskapets tacksägelse för doktor
Boldts synnerligen nyttiga och arbetsdryga verk.

Bibliotekarien, doktor Enzio Reuter, yttrade, i det han
framlade manuskriptet till en katalog öfver de periodiska pubh-
kationerna i Sällskapets bibliotek: »För någon tid sedan beslöts
på förslag af rektor A. Arrhenius att till Societas' pro Fauna
et Flora Fennica sjuttiofemårs-jubileum den 1 november 1896
i tryck utgifva en katalog öfver Sällskapets bibliotek, och för-
klarade rektor Arrhenius och jag oss beredda att utföra arbetet
I anseende till tidens knapphet kunde endast den del medhin-
nas, som omfattar de periodiska publikationer, hvilka Sällskapet
erhåller från de lärda samfund och institutioner m. m., med
hvilka Sällskapet står i skriftutbyte. Afsikten är att låta denna
del omedelbart efterföljas af en förteckning öfver i Sällska-

Digitized by

Google

7ö-år8 mötet den 1 november 1896. 17

pets bibliotek befintliga själfständiga arbeten och separater. Till
följd af rektor Arrhenius' sjukdom och däraf föranledda vistelse
utomlands hafva vi emellertid ej kunnat få ens den förra delen
färdig tryckt, utan äro endast i tillfälle att framlägga manu-
skriptet till densamma.»

Ordföranden tackade i Sällskapets namn utarbetarene af
den omfångsrika katalogen.

Professor Fr. Elfving framlade ett fullständigt register
öf?er Sällskapets publikationer jämte ett botaniskt sakregister
till desamma, uppgjordt af honom enligt tidigare af Sällskapet
erhållet uppdrag. Vid det mekaniska arbetet härför hade han
verksamt biträdts af tre yngre medlemmar, herrar Häyrén,
Luther och Wahlberg. — Registret skulle en tid framåt hållas
tillgängligt på Botaniska museum, så att intresserade medlem-
mar kunde framställa sina önskningsmål eller anmärkningar
med afseende å detsamma.

Ordföranden framförde Sällkapets tack till professor Elf-
ving och hans medarbetare.

Ordföranden, professor J. A. Palmen, uppläste följande
skrif velse:

Till Societas pro Fauna et Flora Fennica.

För fyra månader sedan afsomnade min åldrige Fader,
hvilken i sin ungdom varit en verksam medlem af Sällskapet; han
hmgerade nämligen åren 1829—30 såsom dess registrator samt
åren 1834 — 36 i egenskap af sekreterare. Till en erinran om
hans ungdomstid och naturhistoriska studier redan innan han
blef student och medlem af Sällskapet, och som ett dokument
utvisande huru studierna då bedrefvos, ber jag Sällskapet emot-
taga ett af honom år 1826 utskrifvet arbete: »Botanisk Termi-
nologi af W. Rönnbäck», — antagligen hans lärare under skol-
tiden.

Vid sitt frånfälle den 30 juni 1896 var min Fader Säll-
skapets nästäldste medlem. Såsom ett minne åter af hans
ålderdomstid ber jag att i dag på Sällskapets 75-års dag få till

2

Digitized by

Google

18 7ö-år8 mötet den 1 november 1896.

detsamma öfverlemna ett honom tillhörigt och därefter mig till-
fallet depositionsbevis, utfärdadt af Föreningsbanken i Finland
å tiotusen (10,000) finska mark, med full rätt att använda med-
len för befordrande af Sällskapets vetenskapliga ändamål.
Helsinfors den 1 november 1896.

J. A. Palmen.

I anledning häraf frambar vice-ordföranden, professor Elf-
ving, till professor Palmen försäkran om Sällskapets djupt kända
tacksamhet för denna gåfva, den största Sällskapet under sin
75-åriga tillvaro fått emottaga.

Rektor M. Brenner öfverlemnade till Sällskapet 200
exemplar af sitt arbete »Bidrag till kännedom af lichenologin i
Finland 1673—1896».

Doktor Osc. Nordqvist meddelade om ett fynd af relikta
crustaceer i Kolimajärvi sjö i norra Tavastland. De arter, som
af honom därstädes funnits och hvaraf spritlagda exemplar före-
visades, voro: Mysis relida, Oammaracanthtis loricatus och Pon-
toporeia affinis. Den förstnämnda arten hade dessutom obser-
verats i magen på en uppskuren abborre från Keitelé sjö.

Meddelades att Sällskapets korresponderande ledamot, pro-
fessor A. Batalin i S:t Petersburg aflidit.

På grund af en anhållan af lektor E. J. Buddén beslöt
Sällskapet tillställa lyceet i Nyslott sina framtida publikationer
äfvensom de band af dess skrifter, hvaraf exemplar ännu finnas
i tillräckligt antal för utdelning.

Sedan det ordinarie månadsmötet slutats, samlades Säll-
skapets medlemmar, till ett antal af vidpass 45, i Societetshu-
sets N:o 35, som för tillfället smakfullt dekorerats under öfver-
inseende af magister J. Alb. Sandman. Till festen hade inbjudits
de begge nyss utsedda inhemska hedersledamöterna, statsråd
Bonsdorff och arkiater Hjelt, samt Universitetets tjänstförrättande
rektor, professor Forsman, af hvilka den förstnämde dock icke
kunnat efterkomma inbjudningen.

Digitized by

Google

75-års mötet den 1 november 1896. 19

Efter det té intagils och Sällskapets samlade publikationer
tagits i ögnasikte, vidtog programmet för festen i det Sällskapets
ordförande, professor J. A. Palmen, besteg talare-estraden och
uppläste en redogörelse for Sällskapets verksamhet under det
förflutna halfseklet, hvilken finnes tryckt längre fram i detta
häfte.

Sedan bålar efter föredragets slut framställts, utbragte pro-
fessor Palmen ytterligare en toast för Sällskapet och dess fram-
tid, hvilken skål dracks under lifliga hurrarop. Vidare höllos tal
för Sällskapets hedersordförande, professor W. Nyländer (af
professor Th. Saelän) och för de nyss utsedda hedersledamöterna
(af professor F. Elfving), af hvilka arkiater O. Hjelt tackade
för skålen. Följde så ett tal för fosterlandet af lektor A. J.
Mala, hvari talaren tillika tackade Universitets-myndigheterna,
ständerna och den inhemska styrelsen för hvad de gjort för
Sällskapet. Talet besvarades af professor J. Forsman.

Härefter upplästes lyckönskningstelegram från Stockholm,
Åbo, Tammerfors, Vasa, Kjöbenhavn, Mariehamn, Borgå, Nykar-
leby äfvensom en helsning från professor Nyländer i Paris, till
hvilken ett svarstelegram omedelbart afsändes.

Härefter sattes deltagarena i festen i tillfälle att betrakta
en större samling fotografier af Sällskapets medlemmar, både
döda och lefvande, äldre och yngre. Doktor R. Boldt, tack
vare hvars initiativ och möda denna intressanta samling hopbragts,
riktade därvid en uppmaning till alla att verka för fullständi-
gandet af den.

Doktor A. O. Kihlman talade härpå till Sällskapets ord-
förande professor Palmen, som med några ord tackade.

Sedan sexan under den angenämaste stämning intagits,
höllos tal ännu till professor Th. Sselän (af doktor V. F. Brotherus)
och till professor J. P. Norrlin (af kandidat I. O. Bergroth).
Sitt svarstal afslutade professor Saolän med ett lefve för min-
net af Sällskapets stiftare.

Efter midnatt skingrade sig småningom deltagarena i
festen, hvilken hos alla efterlemnade det angenämaste intryck.

Digitized by

Google

2Ö Extra-mötet den 7 november 1896.

Extra-mötet den 7 november 1896.

Ordföranden framlade tvenne till Sällskapets bibliotek in-
sända arbeten, som egentligen varit afsedda att framkomma till
75-årsdagen den 1 november, men försenats och nu först kunde
för Sällskapet företes. Det ena, Les Lichens des environs de
Paris, var från Sällskapets hedersordförande, professor W. Ny-
länder i Paris, det andra från Sällskapets korresponderande
ledamot, kapten Claes Grill i Stockholm, som jämte en häls-
ning till Sällskapet på dess 75-års dag insändt det nyss från
trycket utkomna första exemplaret af sin Catalogus Coleoptero-
rum ScandinavicBy Danice et Fennice, senare delen.

Professor S«län uppläste en tacksägelse från professor
Nyländer för det från Sällskapets 75-års fest till honom sända
telegrammet.

Doktor E. Wainio inlemnade till tryckning tredje och
sista delen af Monographia Cladonianim universalis.

Till publikation inlemnades af kandidat E. Nordenskiöld
»Notizen iiber Hydrachniden, im siidlichen Finnland gesammelt».

Doktor R. Böld t förevisade och inlemnade till Sällskapet
en fotografi af en i Kuopio å därvarande döfstumsskole-tomt
växande ek. Trädet i fråga var planteradt af aflidne öfverste-
löjtnant Lennart Forsten åren 1861 eller 62 på den honom då
tillhöriga tomten. Det mäter på en meters höjd öfver marken
110 cm i omkrets samt delar sig vid brösthöjd i tvenne nästan
lika tjocka stammar, hvilkas höjd är ungefär 12.6 ä 13 m.
Kronans diameter är circa 6 m. I norr och vester har eken
varit omgifven af väldiga björkar, hvilka, på fotografin sedt,
skulle stå framför och till höger, men numera äro nedhuggna.
På södra sidan invid stå lägre träd och åt öster en byggnad,
lemnande kronan fri åt dessa tvenne håll. Jordgrunden å plat-
sen består af fin, lerblandad sand. Från den plats, där trädet

Digitized by

Google

£xtra-mötet den 7 november 1896. 21

nu står, måste det bort för att lemna plats för en nybyggnad,
och har fråga varit om att i vinter försöka få det flyttadt, med
hvilken framgång återstår att se.

Enligt uppgift finnes på en gård i Kuopio en annan ek,
som är lägre, men har en lummigare och vackrare krona.

Professor E. Sund vik förevisade exemplar af Älyssum
calyänum från Karislojo, där arten förekommer massvis i trakten
af professor Sahlbergs sommarvilla och enligt meddelarens åsigt
torde komma att blifva stationär.

Professor O. M. Re u ter förevisade lefvande insektlarver,
funna i salt, som en hemmansegare i Kyrkslätt inköpt. Lar-
verna kunde genom att hopböja kroppen och sedan åter hastigt
räta ut den hoppa långa stycken. Utom dessa hade saltet ännu
innehållit fragment af puppor och imagines, utan att dock arten
på grund häraf kunnat bestämmas.

Magister A. Westerlund hade insändt ett skriftligt med-
delande om att han den 13 sistlidne juni i Rantasalmi, Hieta-
lahli anträffat larvskinn af Melampsalta montana äfvensom att
eleven Anna Lempinen den 18 i samma månad i Jorois, Keri-
salo, funnit en fullt utvecklad hanne af Mynneleon formicarius.
Vidare att han samma dag mellan Jorois kyrkby och Warkaus
brak hört och sett en fågel, hvilken han äfven tidigare tror sig
hafva hört i Nyslotts-trakten, och den han förmodade vara an-
tingen Calamoherpe fluuiatilis eller C. ncevia.

Vidare hade herr Westerlund insändt ett meddelande om
en förmodad fiskbastard- Abramidopsis Leticlcartii (se längre
fram i detta häfte).

Magister I. O. Bergroth föredrog om sina senaste sommar
tillsamman med student J. I. Lindroth företagna

Botaniska exkursioner 1 Earelia pomorlca.

Den 29 maj afreste vi med tåg till Joensuu, hvarifrån fär-
den fortsattes med ångbåt till Lieksa by vid Pielisjärvis östra

Digitized by

Google

22 Extra-niötet den 7 november 1896.

strand och med häst till Pankakoski bruk. Här tager landsvä-
gen slut, hvarför vi för färden längre fram voro hänvisade att
gå de sträckor man icke kunde färdas båtledes. Vår kosa gick
nu öfver Ruuna, Lusma, Koroppi och Kolvasjärvi byar till Re-
pola by vid Lieksanjärvis vestra strand, dit en del af packnin-
gen redan tidigare på vårvintern sändts med släde. Här dröjde
vi, ehuru ännu icke inne i vårt egentliga exkursionsområde,
närmare fyra dygn, hvarunder exkursioner gjordes i omnejderna.
Dels var nämligen växtverldens utveckling ännu föga framskri-
den, så att vi ej gjorde oss någon brådska, dels ville vi använda
någon tid till att insamla så mycket mossor och lafvar som
möjligt, medan vi ännu befunno oss i Karelia borealis. Åtmin-
stone af den förstnämda växtgruppen finnes nämligen så godt
som intet från denna provins i Universitetets herbarium.

Den 8 juni bröto vi upp från Repola och framkommo på
eftermiddagen till Omellie by på Torasjärvis östra strand. Här-
med voro vi inne i Karelia pomorica. Följande dag fortsattes
emellertid resan till Muujärvi, fyra mil öster om Omellie belägna
by, hvarest vi uppslogo vårt första egentliga hufvudkvarter.
Detta håll var det svåraste bland dem vi hade att tillryggalägga ;
vi passerade nämligen vattendelaren mellan Östersjön och Hvita
hafvet och fingo gå till fots hela sträckan, medan våra saker
forslades på s. k. »volakka». — Trakterna häromkring utgöras
nästan uteslutande af vidsträckta tallmoar och oerhörda skogar,
ställvis afbrutna af myrartade sumpmarker och mossar kring
träsken, hvarför exkursionerna lemnade ganska ringa utbyte.
Vi reste den 15 juni vidare mot nordost till Tiiksijärvi by vid
sjön af samma namn och därifrån till Tiiksi. Det sistnämda
hållet hade vi redan landsväg, men måste likväl tillryggalägga
det ridande, af orsak att i hela byn fans endast en kärra, hvil-
ken behöfdes för vår packning. I Tiiksi dröjde vi ett par dagar,
hvarunder en längre utflykt företogs till Ontrosenvaara och ett
stycke uppför Tschirkkakemijoki.

Den 22 juni kommo vi till Rukajärvi. Ursprungligen af-
sedd att räcka endast ett par dagar, blef vår vistelse här
utsträckt öfver en vecka, alldenstund en större tiramerflotta,

Digitized by

Google

Exlra-mötet den 7 november 1896. 23

hvilken som bäst flötades ned utför den smala Onnanjoki, helt
och hållet spärrade vår väg. Först den 1 juli skedde uppbrot-
tet. Vägen gick först uppför Onnanjoki och sedan ett stycke
öfver land till Hiisijärvi by, samt därifrån öfver Kompakka till
Koivoniemi by. Här dröjde vi åter hela nio dygn, hvarunder
en längre exkursion gjordes till det vidpass 25 km norrut
belägna Kevättömärvi. — Så foro vi utför Tungunjoki förbi byn
af samma namn till Maasjärvi, hvarifrån vi hade att passera
en landväg på 25 km till Sjurgarvi by vid den stora sjön af
saoima namn. Efter ett par dagars exkursioner i trakten där
omkring bröto vi den 19 juli upp med Soroka vid Hvita hafvet
soni mål. Efter tvenne mils vandring nåddes Vigfloden, 18
km från dess utflöde, och följande dag kommo vi till Soroka.
— Härifrån afreste vi emellertid så godt som omedelbart till
Solovetsk, hvarvid vi hade förmånen att få göra öfverresan på
en af de två präktiga och komfortabla ångbåtar, hvarmed ett
bolag i Archangel numera trafikerar dessa vatten, och hvilka
göra en tur i veckan. På Solovetsk dröjde vi till nästa ång-
båtstur, således en vecka, och för lika lång tid uppslogo vi vårt
hufvudkvarter på Popovansaari utanför Kem, hvarest en stor
ångsåg är belägen. Under denna vecka gjorde vi en tur ut till
de högbergiga, intressanta Gås (Gusovoi)öarna och en annan
till Sjuja stora by, hvilken ligger tre mil söderut ett stycke
uppför ån af samma namn.

Till Soroka återkommo vi den 4 augusti, och den 8 bröto
vi upp därifrån samt foro utan några längre uppehåll uppför
Wig och dess biflod Onda till Ondarvi by vid norra änden af
Ondajärvi sjö, dit vi efter vidpass 16 mils båtfärd anlände den
15 augusti. Härifrån hade vi en bekväm landsvägsresa ned
till Siesjärvi, där Suondali by på ön af samma namn blef vårt
sista hufvudkvarter. Den 28 augusti anträddes återfärden öfver
Povenetz och Petrosavodsk till Petersburg och Helsingfors.

Som det anmärkningsvärdaste resultatet af vår resa kan
betecknas uppdagandet i det inre af provinsen af ett vidsträckt
område, utmärkt genom den allmänna förekomsten af gungfly-
artade ståndorter med deras egendomliga, intressanta arter.

Digitized by

Google

24 Extra-raötel den 7 november 1896.

Medan under 1894 års resa dylika lokaler anträffades endast
på ett par ställen vid Siesjärvi och Särkijärvi, sågos nu delvis
ganska vidsträcktagun gflyn och våta — sänka gungfly-ängar utmed
den cirka 25 km långa vägen Koivuniemi— Kevättömärvi fler-
städes mellan Maasjärvi och Sjuigarvi byar äfvensom i trakten
af sistnämda by. Gränserna för ofvansagda område kunde dock
endast på ett par punkter noggrannare konstateras. Å ena si-
dan går nämligen sydvest-gränsen fram i trakten af Koivuniemi
by, och å andra sidan kunde den östra gränsen spåras på sträc-
kan Sjuigarvi— Vigjoki. Vidpass 7 å 8 km öster om den nämda
sjön upphörde nämligen gungflyna, genom hvilka vägen dittils
till stor del löpt, med ens och gåfvo rum för de vidsträckta
myrar, hvilka omgifva nedre loppen af Vigjoki, Sjuja å och
Kemijoki, och hvilka jämte löfskogskärr och fuktiga — sumpiga
blandskogar utfylla största delen af kustområdet.

Hvad de gungflyartade ståndorterna för öfrigt beträfifar,
uppträda de här nästan aldrig »rena», utan hysa mer eller
mindre tätt hopade Sphagnum-iulvor, de där stundom uppträda
som långa strängar eller band, gående mer eller mindre utprag-
ladt i ett bestämdt väderstreck och då förlänande hela lokalen
ett rätt egendomligt utseende. De största tufvorna äfvensom de
högsta partierna af Sphagnum-sifångdLrnei hysa typisk myrvege-
tation och bära här och där tviniga tallar. De mellan tufvorna
uppstående lägre ställena äro mycket sänka och antingen helt
och hållet betäckta af en Ämblystegium scorpioides-maiia, eller
ock fläckvis bara med de grå dyfläckarna nödtorftigt skylda af
(någongång ymnig) Eqvisetum limosum, Utricularia intermedia
(vanligen mycket ymnig), Drosera longifolia, spridda strån af
Carex livida och steril C. filiformist m. m. På de mera fasta
ställena af Amblystegiicm-maiiain äfvensom på mindre och lägre
Sphagnum-iufvoT eller kring kanterna af de större träffar man
däremot de flesta af de sällsynta och intressanta arter — del-
vis af mera nordligt eller sydligt ursprung — som karaktäri-
sera gungflynas vegetation. Här prunkar dessa ståndorters för-
nämsta prydnad, Orchis incarnata, framstående lika mycket
genom form- som individ-rikedom, här ser man vidare Bartsia

Digitized by

Google

Extra-mötet den 7 november 1896. 25

alpina, Saussurea, Tofiddia, Gh/mnadenia, Listera ovata, Pingvi-
ctda vulgaris, ra. fl., samt af gräs Schcenus ferrugineus (mycket
ymnig på gungfly-ängar i Sjuigarvi trakten), Scirpiis ccespitosus,
Carex chordorrhiza, C. dioica, C, heleonasieSy C. flava, C. panicea,
MoUnia, Eriophorum latifolium, m. fl. äfvensom på mera sänka
ställen vanligen ymnig Juncm stygius, ofta tillsammans med
läiynchospora alha. — Af buskar bör åter nämnas Salix myr-
sinites.

Att närmare här redogöra för de olika typer hvarunder
gungflyna uppträda i Karelia pomorica, skulle föra mig för långt.

Af de vidpass 50 för området nya arter, som under denna
resa ytterligare uppdagats, förevisades följande:

Bartsia alpina L. (Förut funnen sydligast vid Kemi i norra
Österbotten, nära 66° n. br.) Arten är allmän och ofta ymnig
inom gungfly-området. Alla fyndorter äro belägna ungefär om-
kring 64° 30'. Sydligast funnen vid Maasjärvi. I Sverige där-
emot går Bartsia ned ända till Vestergötland, Östergötland
och Gottland.

Schcenus ferrugineus L. Anträffad flerstädes i gungfly-om-
rådet. Bildar en hufvuddel af vegetationen på några lokaler
i Sjuigarvi-trakten, där den också anträffades nordligast (vidpass
64° SO'). Förut inom vårt naturhistoriska område funnen en-
dast i Onega-Karelen vid Selki och Walkiamäki.

Loiseleuria procumbens L. Förekom ymnigt på Gusovoi-
öama utanför Kem (ej fullt 65°) på höga, kala berg. Förut är
den funnen sydligast i Kuusamo på livaara (nära 66°).

Juncus trifidus L. Ymnig å Nemetski Gusovoi uppe på
bergens toppar. Förut tagen sydligast i Kuusamo (vidpass 66°).

Carex rigida Good. Funnen tämligen sparsamt på samma
holme som föregående art uppe på den högsta bergspetsens
nordsluttning. De här växande exemplaren hade till en stor
del felslagna honax. Arten är förut bekant endast från Lapp-
marken.

(7. ampullacea* rotundata Whlnb. Väl utpräglade exem-
plar af denna form tagna på Gusovoi-öarna äfvensom på Kol-

Digitized by

Google

26 Extra-mötet den 7 november 1896.

gora. Arten är förut känd endast från Lappmarken. — Samma
underart togs redan 1894 i en mosse vid Ondarvi by (63° 50).
Kcderia cristata Pers. Denna art, som är ny för vårt na-
turhistoriska område och förut icke funnen nordligare än i Pe-
tersburgstrakten, anträffades af oss växande rätt ymnigt på
en vidpass kilometerlång sträcka utmed landsvägen 10 å 11
km norr om Särkijärvi by (ungefär 63° 35'). Lokalen var
torr tallmo. Koeleria cristata är mer eller mindre allmän i
södra och mellersta Europa samt angränsande delar af Asien
på torra lokaler. Den är funnen i hela södra Sibirien samt i
södra och mellersta Ryssland. Meinshausen uppger den från
flera lokaler i Inger manland. I Danmark är arten sällsynt;
Lange uppgifver inalles nio lokaler, hvaraf tre på Sjselland. 1
Sverge är den enligt Hartmans flora ll.te uppl. förut tagen vid
Oppmanna i Skåne samt uppgifven för Stockholms skärgård,
men senare ej återfunnen. Sålunda skulle vår art nu på sätt
och vis vara ny för hela det finsk-skandinaviska flora-området.
Arten är lätt igenkänlig på den kortgreniga, hopdragna, nedtill
afbrutna vippan, det upptill tätthåriga strået, m. m. De af oss
tagna exemplaren synas så vidt man kan döma af beskrifnin-
gar, stämma väl öfverens med de ingermanländska, bland annat
uti den af Meinshausen påpekade starka hårigheten hos slidorna,
särdeles de nedre. Däremot passa de ej i allt väl in på diag-
nosen i Langes flora.

Till de zoologiska samlingarna hade inlemnats:

Strix bilbo från St. André socken, af doktor Onni Ruuth.

Archibuteo lagopus från Janakkala socken, af mag. O. Collin.

Swniia nyctea.

6 fiskarter från Finska viken. Björkö socken, nämligen: Cobitis
tcenia, C. barbatida, Oobio fiuviatilis, Gobius minutus, Oa-
sterosteus pungitius, Phoxinus aphya^ af stud. E. F. Qvarn-
ström.

3 exx. Äbramis letickartii från Putkijärvi i Rantasalmi (tagna af
Matti Taskinen), 1 ex. Leucisciis rutilus och 1 ex. Äbra-
mis blicca från samma sjö, af mag. A. Westerlund.

Digitized by

Google

Mötet den 5 december 1696. 27

Bliccapsis abramo-rutilus från Esbo-Löfö (1895).

Abramis hlicca från Esbo-Löfö.

Melampsalta montana, larvskinn från Rantasalmi, af mag. A.

Weslerlund.
Mymieleon formicarius, c/, från Kerisalo, Jorois, af mag. A.

Westerlund.
En lumbricid med tudelad bakände (regenerationsfenomen) från

Kjulo prestgård af V. Salminen.

De botaniska samlingarna hade sedan oktobermötet fått
emottaga följande gåfvor:

En slamsektion af Taxus från Åland, af kamrer J. O. Bomansson.
4 kärlväxter från Åland af stud. A. Wahlberg.
2 kärlväxter från Kerimäki, af stud. O. A. Kosonen.
23 d:o från norra Savolaks, af mag. O. A. F. Lönnbohm.
147 d:o mest från Sb och Ok, af dr Kihlman.

Mötet den 5 december 1896.

Till korresponderande medlemmar invaldes doktorerna
L A. Jägerskiöld (Upsala) och G. Schneider (S:t Peters-
burg) samt till inhemska medlemmar guvernementssekreterare
X. Nordling och magister O. Alcenius.

Till publikation anmäldes af magister K. E. Stenroos:
Zur Kentniss der Crustaceen-Fauna von Russisch Karelien. Cla-
docera, Calanidce,

Framlades det 22:dra häftet af Sällskapets Meddelanden,
redigeradt af professor Elfving med biträde af d:r E. Reuter.
Dess pris bestämdes till 1 mk. 50 p. — Rektor B ren ner an-
märkte ett tryckfel, som insmugit sig i ett referat af hans
yttrande s. 72, där det å rad 13 nedifrån stär lapponica i stället
för lapponum.

Digitized by

Google

28 Mötet den ö december 1896.

Sekreteraren, magister I. O. Bergroth, öfverlemnade till
Sällskapet en af honom uppgjord katalog öfver i Sällskapets
arkiv förvarade manuskript.

Professor J. Sahlberg föredrog om

Anisotomider och Colonider pi senhösten.

Enhvar som en längre tid sysselsatt sig med insamling
af Coleoptera känner utan tvifvel att arterna af slägtet Aniso-
torna och några närstående genera äfvensom de af slägtena
Colon och Mylcechus äro att finna under lugna och varma som-
maraftnar i gräset på skogsängar, odlade kärr, svedjebackar
o. s. v. Då vårt land är ganska rikt på intressanta och säll-
synta hithörande former söker entomologen gerna tillfälle att
vid solnedgångstiden håfva på någon lämplig »Anisotoma-lokal».
Att man också kan träffa af dessa insekter på senhösten och
detta midt på dagen torde deremot vara mindre bekant. I litte-
raturen har jag ej funnit någon uppgift därom.

På en exkursion i närheten af staden tillsammans med
studeranden B. Poppius i oktober 1894 funno vi emellertid
några exemplar af den sällsynta och föga kända Änisotoma
puncMata Gyll. Sedan dess har jag icke försummat något till-
fälle att under vackra höstdagar håfva efter dessa »aftoninsek-
ter» och därvid haft ganska god framgång. Steniga och san-
diga skogsbackar bevuxna med Calamag7'ostis, hafva särskildt
visat sig inbringande, och då dylika ståndorter här i närheten
af Helsingfors efter skogarnas starka ödeläggelse genom stor-
men sommarn 1891 fått en stor utbredning har också skörden
härstädes blifvit synnerligen rik.

Jag ber att få redogöra för några af de intressantaste
fynden från senaste höst.

1. Änisotoma punctulata Gyll. Först ber jag att få fästa
uppmärksamheten vid denna redan nämnda ort, hvilken måhända
är den mest utmärkta inom hela slägtet, men det oaktadt af
nyare författare blifvit misstydd. Från sina samslägtingar
skiljer den sig vid första ögonkastet genom elytras punktur, i

Digitized by

Google

Mötet den 5 december 1896. 29

det hvarje mellanrum mellan punktstrimmorna har en rad tätt
ställda punkter, hvarigenom elytra synas vara tätt punktstrim-
made såsom hos några arter af slägtet Hydnobius. Gyllenhals
beskrifning är mycket exakt och hade ej bordt kunna miss-
lydas. Uttrycket globoso-ovatum tyder på en verklig Åniso-
torna och icke en Hydnobius, hvars arter af samma författare
beskrifvas såsom ohlongo-ovatum. Om teckningarna säges i
diagnosen: elytris profunde punctato-striatis, interstitiis regula-
riter seriato-punciatis, och i den utförligare descriptionen :
ferruginea, nitida, sutura paullo obscunori, regulariter et satis
profunde pundato-striata, interstitio singulo etiam serie regulari
continua e punctis paullo minoribus, imde elytra confe^iissime
pundato-striata evadunt Emellertid har Reitter {Best-Tab. eiir,
Col Necrophaga p. 102) och efter honom Seidlitz (Faun. Balt.
Ed. Ily 304) såsom A. punctiilata Gyll. beskrifvit A. liturata
Steph., som i elytras punktur öfverensstämmer med de vanliga
arterna och hvilken art har en vidsträckt utbredning i mellersta
Europa, i synnerhet i länderna kring Medelhafvet. Huruvida
Thomson haft för sig den rätta Gyllenhalska arten, som är upp-
ställd efter exemplar från Finland i den Schönherrska samlin-
gen, synes något tvifvelaktigt, då beskrifningen på kroppsformen
och prothoracis bakhörn ej öfverensstämmer med denna och då
intet säges om bakbenens byggnad hos cT- I detta afseende
skiljer sig vår nordiska art från alla beskrifna europeiska i
det femora i spetsen äro beväpnade med en hvass, bakåt hak-
formigt böjd tand.

Af denna art har jag tillsammans med studd. B. Poppius
och A. Luther tagit ett par tiotal exemplar bland Calamagrostis
på torra skogsbackar i trakten kring Mejlans och på Fölisön
nära Helsingfors i september och oktober 1894 och 1896.
Förut var den funnen i enstaka exemplar i Österbotten af Wa-
sastjema, i Yläne af C. Sahlberg och på Kola halfön af R.
En vald.

2. Anisotoma ruficollis n. sp. Denna art igenkännes vid
första påseendet genom sin färg, i det främre delen af kroppen

Digitized by

Google

30 Mötet den 5 december 1896.

i synnerhet prothorax jemte antennernas basaldel och ben äro
ljust gulröda, under det bakkroppen jemle elytra äro mörkröd-
bruna eller beckfärgade. I afseende å mesosterni kainformigt
upphöjda midtelköl öfverensstämraer den med A, parvula Sahlb.,
men är betydligt större och mindre hvälfd, samt kommer i
afseende å kroppsformen och elytras skulptur närmare A, caU
carata Er. Hanen utmärker sig genom bågböjda baktibier samt
på yttre sidan flikigt utdragen spetsvinkel på baklåren.

Af denna art har jag hittills sett endast åtta exemplar, tagna
af stud. B. Poppius och mig bland Calamagrostis på en stenig
skogsbacke bakom sommarvillan Vainola nära Helsingfors i
början af oktober 1896.

Bland öfriga anmärkningsvärda Anisotomider som jag fun-
nit här invid Helsingfors senaste höst vill jag nämna Anisotoma
silesiaca Kraatz samt Hydnobius spinipes Gyll. och H. spinula Zett,
de tvenne sistnämnda funna temligen talrikt ända till slutet af
oktober.

Af Colonidema vill jag nämna en för Finland ny art.

MylcBchus armipes Thoms. Skand. Gol. IV, 75, 4. Ett (/
exemplar som fullkomligt öfverensstämmer med Thomsons
beskrifning tog jag tillsammans med förenämnda Anisotoma
arter vid Vainola villa nära Helsingfors i början af oktober
innevarande år. Denna art som i afseende å punktur och bak-
tibiernas form står nära M. dentipes Sahlb. bör ej förvexlas med
den form af M. appendiculatus Sahlb., hvilken jag beskrifvit
under namn af var. subinermis, till hvilken jag såsom en osäker
synonym i Enum. Clavicorn. Fenn. 52 förde Thomsons art.
Så vidt med säkerhet är kändt, är denna art förut funnen i
nordvestra Skåne af Thomson. Den af Kraatz 'och Reitter under
detta namn anförda arten synes vara väl skild.

För att fästa entomologernas uppmärksamhet vid de först-
nämnda Anisotoma-Sivierna lemnar jag här nedan beskrifningar på
dem. I sammanhang härmed lemnas äfven beskrifning på en för
vår fauna ny, utmärkt art af samma slägte, hvaraf ett enda
exemplar, taget af Docenten Levander vid Kuopio, förvaras i
finska samlingen.

Digitized by

Google

Mötet den 5 december 1896. 31

Anisotoma punctulata Gyll. Globoso-ovata, valde con-
vexa, piceo-rufa, nilida; anlennis, clava picea excepta, ore,
pedibus, elytrig, sutura el margine laterali exceptis, pallide
testaceis; antennis breviusculis, clava crassa articulo ultimo
penultimis angustiore; fronte seqvaliter punctato; prolhorace
apieem versus angustato, angulis posticis obtusiusculis, supra
crebre el fortiter punctato, elytris forliter punctato-strialis,
interstitiis omnibus serie regulari, conlinua, e punctis dense
e punclis dense impressis qvam siriarum vix minoribus, unde
elytra conferlissime punctato-striata appareanl; punctis versus
humeros dispersis, interstitiis versus lalera obsoletissime rugu-
losis; mesosterno carina subtili; tibiis anlicis sublinearebus.
Long. 2.2 — 3 mm.

Mas\ larsis anterioribus dilatatis, pedibus posticis tibiis
curvatis, femoribus apice extus denticulo acuto, subhamalo-
recurvo armalis, angulo interiore lobato-producto, mesosterna
medio deplanato, laevigato.

Gyll. Ins. Sv. II, 566, 9. (nec. A, punctulata Reitt. et
Seidl.)

Species distinclissima, elytrorum interstitiis omnibus for-
titer seriatim punctatis, punctis his densis ut siriarum unde
elytra confertim punctato-striata appareant ut in Eydnobio pun-
dato, colore elytrorum determinato femorumqve posticorum
structura in mare ab omnibus diversa.

Habital per lotam Fenniam, rarissime.

Anisotoma ruflcollis n. sp. Oblongo-ovata, modice convexa,
rufo-picea, nilida; capite, anlennis, clava excepta, prolhorace
pedibusqve rufotestaceis ; fronte punctis 4 impressis; antennis
articulo ultimo penullimo angustiore; prolhorace apieem versus
anguslalo, angulis posticis rectiusculis, supra crebre subliliter
punctato, punctis basalibus obsoletis; elytris fortiter punctato-
strialis, interstitiis Isevibus, allernis punctis seriatis valde remo-
lis; mesosterno carina alte elevala, cristseformi; tibiis anlicis
sublinearibus. Long. 2—2.6 mm.

Digitized by

Google

32 Mötet den 5 december 1896.

Mas: tarsis anticis leviter dilatatis; pedibus posticis modice
elongatis, libiis curvatis, femoribus apice angulis exterioribus
lobato-productis, interioribus obtusis; metasterno medio depla-
nato ibiqve annulatim flavo-pubescenle.

Species parva, oblonga-ovata, carina mesosterni acute ele-
vata ut in A. parvula Sahlb., colore prothoracis qvam in elytris
multo pallidiore, lucide rufo pedumqve struclura a congeneribus
mox distinguenda. Caput rufum, nitidum, minus crebre subti-
liter punctatum, fronte punctis 4 majoribus impressis, clypeo
in mare subdepresso, apice leviter emarginato. Antennse pro-
thoracis medium superantes, pallide rufo testacea?, clava magna
picea, articulo secundo tertio obconico paullo longiore, 4 — 6
sensim paullo latioribus, 6:o parum transverso, 7:o 9:o dislin-
cte angustiore, 8:o 6:o latiore, 9:o et 10:o latis distincte trans-
versis; ultimo breviter ovato penultimo angustiore. Prolhorax
apicem versus angustatus, angulis posticis rectiusculis, supra
modice convexus, pallide rufus, nilidus, crebre subtiliter puncta-
tus, punctis basalibus majoribus haud discretis. Scutellum sub-
tiliter punctatum, obscure rufum. Elytra ovata, modice convexa,
piceorufa, nitida qvam prothorace distincte obscuriora, satis
regulariler punctato-striata, interstitia confertim distincte punctu-
lata, alternis punctis majoribus remotis in serie posilis. Corpus
subtus piceo-rufum, prosterno pallidiore, subtiliter punctulatum,
tenuissime pubescens; mesosterno carina alte elevata, cristae-
formi. Pedes rufo-testacei, fusco-spinulosi; tarsis posticis in mare
articulo l:o 2:o fere duplo longiore, in femina dimidio longiore.

Habitat in collibus lapidosis sylvaticis inter Calamagrosti-
des ad Helsingfors.

Anisotoma inordinata n. sp. Ovalis, convexiuscula, pallide
ferruginea, nitida, antennarum clava elytrorumqve sutura piceis;
fronte punctis 4 majoribus impressis, antennis brevibus, articulo
ejus primo et ultimo penultimis distincte angustioribus; protho-
race dense satis fortiter punctato, angulis posticis subobtusis;
elytris fortiter punctatis punctis in seriebus irregulariler gemel-
lalis et ad latera confusis digestis, interstitiis omnium subtilis-

Digitized by

Google

Mötet den 5 december 1896. 83

sime punctatis; tibiis anticis apicem versus dilatatis, mesosterno
Carina subtili. Long. 1 V4 1'n-

Mas: tarsis anterioribus distincte dilatatis, tibiis posticis
fortiter arcuatis, femoribus crassiusculis, angulo apicali extus
inlasqve rotundalo.

Species ab omnibus europseis sculptura elytrorum punctis
gemellatis, ut in Ä. multipundata Rye e Japonia discripta, mox
distinguenda, structura antennarum, prothoracis et tibiarum
anticarum A. flavescenti Schmidt affinis. Caput dense punctu-
latum, punctis 4 frontalibus satis distinctis, ferrugineum, niti-
dum, clypeo marginato et leviter marginato. Antennse protho-
racis medium attingentes, rufo-testaceae, clava picea, articulo
2:o 3:o obeonico 74longiore, 4:o — 6:0 sensim brevioribus, 6:0 valde
transverso, 7:o 9:o angustiore, 8:0 7:o paullo breviore et lati-
ore, 9:o et 10:o latis transversis, ultirao penultimo distincte
angustiore brevi, apice subacuminato. Prothorax elytris paullo
angustior, apicem versus rotundato-angustatus, basi subtruncatus,
angulis posticis angulo recto paullo obtusioribus, crebre, minus
subtiliter punctatus, basi serie punctorum majorum medio late
interrupta; pallide ferrugineus, nitidus, modice convexus. Scu-
tellum sublseve, piceo-rufum. Elytra prothorace duplo et dimi-
dio longiora, prope humeros leviter dilatata, postice ovato-rotun-
data, convexa, nitida, glabra, rufo-ferruginea, sutura angusta
infascata; punctis satis magnis et profundis in seriebus irregu-
laribus gemellatis, postice fere simplicibus et prope humerum
omnino confusis, interstitiis omnium subtilissime punctatis. Me-
tasternum medio Isevigatum, subimpressum. Mesosternum carina
subtiliore. Pedes breviusculi, pallide rufo-testacei, tenuiter pube-
scentes. Tarsi postici maris articulo primo secundo plus qvam
duplo longiore.

Prope oppidum Kuopio unicum specimen invenit Dom Dr.
K. M. Levander.

Studeranden B. R. Poppius förevisade en för Finland
ny insekt, Äphodius Scropha Fabr., hvaraf ett exemplar hade
anträffats den 28 maj detta år vid Vaschein vid Svir-floden på

3

Digitized by

Google

34 Mötet den 5 december 1896.

sandmark i spillning. Den är förut ej veterligen tagen inom
vårt område. För öfrigt är den funnen i större delen af Eu-
ropa, nordligast i sydligaste Sverge, i Skåne och på Öland samt
i östersjöprovinserna.

Doktor A. O. K i hl man föredrog om klibbalens och lin-
dens nordgräns i Finland äfvensom om de ödeläggelser, för hvilka
det senare trädslaget, liksom ädlare trädslag hos oss öfver huf-
vud, från landtbefolkningens sida är utsatt (publiceradt längre
fram i detta häfte). Ett af föredragaren framstäldt förslag om
att Sällskapet borde söka få till stånd åtgärder för att före-
komma ädlare trädslags utrotande, hänsköts till Bestyrelsen.

Magister I. O. Bergroth föredrog om

Solovetska figrappens fSrhållande till det finska
flora-området.

Vid Sällskapets sammanträde den 7 december 1889 med-
delade doktor Kihlman om ett besök som han föregående som-
mar gjort på ön Solovetsk och uttalade därvid som sin åsikt,
att ön bör hänföras till det nordryska flora-området och sålunda
afskiljas från det finska, till hvilket den hittils hos oss ansetts
höra. — Till en del på grund af denna uppgift beslöt jag att
besöka ön under min senaste resa för att möjligen bidraga till
lösandet af frågan. Vi^ min reskamrat och jag, vistades också
där från den 21 till den 28 juli, hvarunder exkursioner gjordes såväl
på hufvudön som på Anserski ostrov och den vester om huf-
vudön belägna Saitski ostrov. På grund af hvad jag under
dessa utflykter inhemtat kan jag ej annat än till fullo biträda
d:r Kihlmans åsikt i frågan.

Vid en ytlig granskning af blott de arter, som växa på
Solovetsk, kunde man visserligen vara benägen att hänföra denna
ö till vårt flora-område. Bland dem finnes nämligen ingen för
landet främmande art. Ty uppgiften om lärkträdets förekomst
på ön, härstammande ursprungligen från en rysk turist, torde

Digitized by

Google

Mötet den 6 december 1896. 36

väl kunna betecknas som en myt. Oaktadt allt spejande
kunde vi ej någonstädes i skogen upptäcka detta trädslag, och
för d:r Kihlman hade flere af klostrets äldsta munkar enstäm-
migt uppgifvit, att lärkträdet endast som planteradt förefinnes
på Solovetsk.

Med ett undantag afviker ej heller vegetationen å de på
Solovetsk förekommande ståndorterna i högre grad från motsva-
rande på den karelska sidan. Endast en låg, tvinig och jäm-
förelsevis torr björkskog, som sträcker sig norrut och söderut
från klostret samt intager de högre belägna delarna af Saitski
ostrovy är mera främmande. Träden äro här vanligen endast
fyra å fem m höga med lutande stammar. För öfrigt intages
större delen af ön af friska — fuktiga blandskogar, där gran
och BettUa odorata äro de ymnigast förekommande trädslagen,
och hvilka vanligen intaga sluttningarna på den ytterst starkt
kuperade ön. Påfallande och afvikande från förhållandet på
motsvarande ståndorter på den karelska sidan är dock den
ymniga förekomsten af MUium effusum i dessa blandskogar
äfvensom på ängsbackarna kring de otaliga träsken. — Vidare
förekommer Myosotis silvatica allmänt och talrikt samt Coelo-
gbsmm viride h. o. d. på lundartade sluttningar, ängsbackar
och dylika lokaler. Den förra arten är af Malmgren tagen vid
Kem, men hvarken denna eller den senare är för öfrigt obser-
verad på karelska sidan. Främmande för Karelia pomorica är
likaså den på Solovetsk tagna Veratrum Lohélianum, en art,
som i Nord-Ryssland torde förekomma rätt allmänt. — I löf-
skogskärr och på dylika lokaler åter är den ofta ymniga förekom-
sten af Sdlix glauca anmärkningsvärd. Dock har jag på ett
ställe på karelska sidan, nämligen på den låga fastlandsstran-
den midt emot Popovansaari, anträffat denna art i ymnighet.

Då det gäller att finna den riktigaste gränslinjen på någon
viss sträcka mellan tvenne växtgeografiska områden, bör man
emellertid också fästa sig vid de närmast intill denna linje stö-
tande trakterna på ömse sidor och söka få linjen placerad så,
att dessa trakter, utom att de bilda ett naturligt helt med
bakom, dem liggande landsträckor, äfven sig emellan visa så

Digitized by

Google

36 Mötet den 5 december 1896.

stora olikheter som möjligt, och detta icke blott med afseende
å vegetationen, utan äfven med afseende å de allmänna natur-
förhållandena i öfrigt. I detta sistnämnda hänseende torde vi
icke på många ställen kunna få vårt område begränsadt genom
en lämpligare linje, än den som tankes dragen mellan Kem*ska
skärgården i vester och Solovetsk i öster. Medan nämligen
den förra uteslutande består af, delvis ganska höga, klippholmar,
klobbar och klippor, där den nakna berggrunden, än skroflig
och sönderklyflad, än blankslipad af vågorna, allt som oftast
träder i dagen, är den Solovetsk'ska ögruppen bildad af ett
antal gigantiska, ur hafvet uppstigande sand- och grusbankar,
där fast klyft på intet siälle träder i dagen. Denna grund-
väsentliga åtskilnad, som första gången framhållits af Kihlman,
tyckes märkvärdigt nog ha undgått alla föregående exkurrenter,
förmodligen därför att de endast rört sig på Solovetsk och sett
holmarna i den Kemiska skärgården blott på afstånd.

Utan att ha besökt den östra Hvitahafs-stranden tror jag
mig således kunna våga det påståendet, att Solovetsk just genom
ofvan anmärkta egendomlighet närmare ansluter sig till den
än till den karelska stranden. — Från begge fastlands-strän-
derna torde ön åter skilja sig däruti, att den är till ytterlig-
het kuperad (ehuru utan några mera betydande höjder) och
gropig, med groparna utfyllda af träsk. Den östra stranden af
Hvita hafvet torde nämligen vara mera slät, och i det karelska
kustområdet saknas träsk totalt, medan i skärgärden endast ett
enda sådant af oss observerats.

Den nu nämnda olikheten i naturförhållandena åstadkommer
en betydande afvikelse i en viss ståndorts vegetation, nämligen
strändernas. Sålunda saknas t. ex. Ehodiola rosea, som är en
verklig karaktärsväxt för Kem'ska skärgården, där den förekom-
mer öfverallt på klippiga stränder och öfver hufvud i bergs-
springor, totalt på Solovetsk. Det samma är fallet med Saxifraga
ccespitosa, som på ett par ställen iakttagits utanför Kem.

Då stränderna på Solovetsk nästan öfverallt bestå af sand,
är det naturligt att psammophila arter här skola ha en större
utbredning än på karelska sidan. Sålunda är t. ex. Ämtnodenia

Digitized by

Google

Mötet den o december 1896. 37

peploides öfverallt ytterst ymnig och Mertensia maritima likaså
mycket allmän på Solovetsk. Den förra är på karelska sidan
observerad på några få ställen och där mera sparsamt, Merten-
sia åter sparsamt på ett enda ställe. Cosnolophiitm Fischeri
ser man öfverallt massvis utanför Solovetsk's stränder, medan
den i skärgården midt emot blifvit tagen endast på en lokal,
nämligen af Sahlberg utanför Sju ja. Vi eftersökte arten för-
gafves på detta ställe, och ej heller tyckas de utanför Sjuja
ås mynning öfverallt leriga stränderna erbjuda arten passande
växtplatser, hvarför den antagligen här är sällsynt.

Ehuru jag icke kunnat ingå noggrannare på ämnet, torde
af det redan framhållna nogsamt framgå, att vägande skäl
förefinnas för ett af skiljande af ögruppen Solovetsk från vårt
naturhistoriska område.

Magister I. O. Bergroth gjorde vidare ett meddelande
angående

Några f&gelarters fSrekomst i Ryska Karelen.

Då jag i somras i slutet af juni ankom till Rukajärvi,
fästes min uppmärksamhet vid tvenne stora måsar, hvilka till-
sammans med några fiskmåsar flögo öfver sjön. Mina miss-
tankar föllo genast på Lams argentatm] några dagar senare
fingo misstankarna ökad styrka, då jag såg fågeln häftigt ansätta
knipungar, och slutligen bekräftades de, då jag den 29 juni
lyckades fälla ett exemplar. Fågeln sågs under vistelsen i Ruka-
järvi by hvarje gång vi voro ute på sjön och vanligen två å
tre individer tillsammans. Senare iakttogos i Kevättöjärvi sjö
ytterligare tvenne exemplar äfvensom ett på Vigfloden, dock
nära dess mynning, ett par km från Soroka. — Gråtruten, som
egentligen är en typisk hafsfågel, lär, enligt hvad magister
Stenroos sedermera upplyst mig om, anträffats äfven å Päi-
jänne, Saima, m. fl. större sjöar. I Sverge torde den häcka på
skär i Venern.

Digitized by

Google

38 Mötet den 5 december 1896.

Som bekant förekommer gråtruten i oräkneligt antal som
tamfågel vid klostret Solovetsk äfvensom vid filialklostret å
Anserska ön. Under vår vistelse därstädes frapperade det mig
att dessa fåglar, då de hvilade sig på vattnet, alltid sökte sig
till det invid klostret belägna träsket, där man hvarje tid på
dygnet kunde se dem skocktals. Endast då och då såg man
en och annan simma i klostrets lilla hamn, men aldrig var jag
åtminstone i tillfälle att se någon styra kosan ut till hafs.
Man kunde möjligen tänka sig att de af oss inne i landet obser-
verade exemplaren vore individer, som från klostret förirrat sig
dit och, vana som de blifvit vid »insjölift, slagit sig ned där
som häckfoglar.

Egendomligt nog uppgifves i Mela's »Suomen luurankoiseti
att det är Larus fuscus som förekommer som tamfågel här på
Solovetsk. Från hvilken källa denna uppgift härleder sig kän-
ner jag ej; säkert är åtminstone att det för närvarande är ute-
slutande L, argentatiis, som där förekommer. Äfven Edgren
anför denna sistnämnda art från ön och icke L. fuscus. Där-
emot häckar sillmåsen i massa på ett litet skär mellan huf-
vudön och Saitski ostrov. Måhända har den förut funnits vid
klostret, men sedermera blifvit därifrån förjagad af den större
och starkare gråtruten.

Af öfriga arter, som icke iakttogos under vår resa 1894,
må nämnas Machetes pugnax, hvaraf en hona sköts jämte det
två dunungar togos lefvande å en mosse vid Rukajärvis nord-
vestra strand. — Strepsilas interpres åter stötte jag på vid den
östligaste udden af Anserski ostrov den 25 juli. Fågeln flög
en lång stund omkrig mig under ängsUgt pip, då och då sät-
tande sig ned på marken nära intill mig, så att man påtagligen
kunde märka, att den hade ungar i närheten. Ungefär en
vecka senare hörde jag roskarlens karaktäristiska läte från en
klippig strand utanför Sjuja, utan att dock denna gång få
se den. Strepsilas är förut observerad vid Knjäscha i Karelia
keretina af Enwald, men uppgifves icke af Mela från Hvitahafs
skärgården.

Digitized by

Google

Mötet den 6 febraari 1897. 39

De botaniska samlingarna hade sedan novembermötet fått
emottaga följande gåfvor:

28 iSaZia:-bastarder från Mynämäki, däribland flere för provin-
sen Ab nya af stud. A. K. Cajander.

65 kärlväxter från mellersta Österbotten, däribland nya för
provinsen Myriophyllum verticUlatum, Juncus halticus X
filiformis, Euphrasia Murbeckii, af stud. K. V. Fontell.

27 kärlväxter från Inari lappmark, däribland Alchemilla alpina
och Scutellaria galericulata nya för provinsen, samt två
kärlväxter från Åland och 10 d:o från Korpo, af forst-
mästare A. W. Granit.

30 mossor från södra Finland, mest Åbo skärgård, däribland
Riccia notans från Korpo och Ämblystegium scorpioides från
Nyland nya för resp. provinser samt Philonotis seriaia, ny
för södra Finland, af redaktör P. Hj. Olsson.

Sekreteraren, magister I. O. Bergroth, anmälde att han
på grund af bortflyttning från orten icke kunde kvarstå i sin
befattning, och utsågs till sekreterare för den återstående delen
af arbetsåret rektor Axel Arrhenius.

Mötet den 6 februari 1897.

Tacksägelse-skrifvelser hade anländt från de utländska ve-
tenskapsmän, som invalts till heders- och korresponderande
ledamöter i Sällskapet med anledning af dess 75-årsjubileum.

Skriftbyte inleddes med redaktionen af tidskriften »Revista
di Patologia vegetale e Zimologia».

Professor Th. S selan förevisade exemplar af en Drosera-
och en Batrachium-ioTm samt anförde:

För omkring två år sedan hade jag äran förevisa för Sällska-
pet en Drosera-form, som jag år 1894 påträffat i ett litet kärr

Digitized by

Google

40 Mötet den 6 febraari 1897.

invid Svartån i Karis socken, och hvilken form jag antog vara
en hybrid Dr. longifolia X rotundifolia. Den förekom där till-
sammans med dessa Dro^era-arter och Dr. intermedia. Senaste
sommar lyckades jag i början af augusti månad återigen på-
träffa samma hybrid i ett mindre Sphagnum-kärr på en holme,
kallad Långholmen, i den yttre skärgården af Borgå socken.
I kärret växte i mängd enbart Dr. longifolia och Dr. rotiindi-
folia, och vid noggrannt eftersökande fann jag omkring 10
exemplar af denna mellanform växande tillsammans i en grupp,
omgifven af föräldrarna.

Hos denna form är bladskifvan 8—15 mm lång och 5—9
mm bred, omvändt äggrundt spadlik, tämligen hastigt afsmal-
nande till ett 3—4 cm långt, ofvanpå glest ullhårigt eller nästan
glatt skaft; blomskaft och foder fint rödt glandelprickiga eller
nästan glatta. Växtens hybrida natur framgår af beskaffenhe-
ten af fruktkapslarna, som äro svagt utvecklade och innehålla
endast felslagna frön, då däremot hos de samtidiga stamfor-
merna kapslarna äro väl utvecklade, med mogna frön.

Det är högst troligt, att den i flororna omnämnda f. obo-
vata af Dr. longifolia utgöres af denna samma hybrid och att
den säkerligen kan ofta anträffas, om man ger sig mödan att
noga genomforska sådana lokaler, där ofvannämnda Drosera-
arter växa tillsammans.

Vidare är jag i tillfälle att förevisa för Sällskapet exemplar af
en Batrachium-iovm, som jag för 40 år sedan anträffade i Ström-
fors skärgård vid Reimars och som i korthet beskrefs af mig i
den första upplagan af Herh. mus. fenn. p. 35 under namn af B.
divaricatum (Schrank) var. oligayidrum. De här förevisade exem-
plaren fann jag senaste sommar i Borgå skärgård i den s. k.
Fladan nära Korsnäs på Vässö-landet, där den växte i stor
ymnighet i föga saltigt, svagt flytande eller stillastående, grundt
vatten på dyig botten. Den är fullkomligt identisk med den
i Strömfors tagna och tyckes vara en mycket konstant form,
skiljande sig från B. divaricatum genom att dess stjälk och blad
äro betydligt finare samt dess blommor mindre (15 — 17 mm
breda med 7—9 mm långa kronblad) med endast 10—16 stån-

Digitized by

Google

Mötet den 6 februari 1897. 41

dåre. Jag skall kanske framdeles lemna en närmare beskrif-
ning af densamma.

Rektor M. Brenner tillkännagaf att, enligt benäget med-
delande af f.* d. statsarkivarien, d:r K. A. Bomansson, det exem-
plar i H. M. F. af Trollius europceuSy hvilket enligt vidfästad
etikett skulle år 1863 af honom från Saltviks socken på Åland
till samlingarna inlemnats, i verkligheten icke härrörde från
honom, utan tvifvelsutan genom något misstag blifvit honom
och Åland tillskrifvet, hvarföre, då något annat åländskt exem-
plar ej förefinnes, och hvarken d:r Bomansson eller hans broder
J. O. Bomansson, ej heller föredragaren eller andra därom till-
frågade, som exkurrerat på Åland, visste sig hafva därstädes
funnit densamma, denna växt borde från Ålands flora utgå.

Den samme förevisade af honom på Ingels i Kyrkslätt soc-
ken samlade exemplar af Älchemilla pubesiiens Lam., hvilken
hittills saknats i Universitetets finska herbarium och hvilken
genom sin täta och långa, sammetslikt gråludna hårbeklädnad
samt sina korta, fåtandade bladflikar lätt skiljes från öfriga till
A. vtdgaris L. förda Alchemilla-f ormer. Bland dessa hade han
funnit A. pastoredis Bus. vara såväl den i Helsingfors-trakten och
Kyrkslätt allmännast förekommande formen, som en af dem
som i vårt land hafva en vidsträcktare utbredning, nämligen
ända till Kajana och Karelia pomorica i norr, hvarjämte han
sona sin åsigt uttalade, att den från A. pastoralis genom en
mindre och styfvare växt samt ett mindre, men vexlande antal
bladflikar utmärkta A. vestita Bus. endast vore en genom tor-
rare eller sterilare jordmån framkallad form af denna, som för
sin större och mjukare växt samt sitt större antal bladflikar
hade att tacka en bördigare eller friskare jordmån. Af de öf-
riga formerna hade äfven A, filicaulis Bus. anträffats i hela den
södra delen af landet ända till Sotkamo i Kajana härad, der
den dock blir mer hårig än söderut, samt A. subcrenata Bus.
ända till Kuusamo. Norrut härifrån och från Turtola norr om
Tomeå hade endast A. obtusa Bus. insamlats. Såsom en an-
märkningsvärd egendomlighet, hvilken genom den uppvisade

Digitized by

Google

42 Mötet den 6 febraari 1897.

specifika mångformigheten af Linnés Alchemilla vulgaris funne
sin förklaring, framhöll föredragaren denna växtgrupps enligt
hans erfarenhet olikformiga utbredning i Norra Österbotten, i
det den mycket allmänt observerats i Kajana, Paltamo och Sot-
kamo, sällsynt i Hyrynsalmi, södra Puolanka, Utajärvi, Uleåborg
och Karlö, men helt och hållet saknats i de nordligare trakterna
ända till Alkkula, der den åter vidtog. De härifrån förvarade
exemplaren hade, såsom redan nämndes, vid handen gifvit före-
komsten af olika former i norr och söder om detta Alchefnilla
saknande område, beroende på att de sydligare och nordligare
formerna uti sin utbredning icke nått hvarandra, ett förhållande,
som redan förut beträfifande en del Hieracium-formevs förekomst
i dessa trakter påvisats. Endast i den östligaste delen af Öster-
botten, i Kuusamo, syntes åtminstone en af de sydligare for-
merna, nämligen A. subcrenatay stöta ihop med den nordliga A,
obtusa, hvilken dessutom äfven anträffats på Åland. Af denna
sistnämnda underart hade rektor John Linden från Lapponia
tulomensis hemfört en form, utmärkt genom sin rikare hårighet
på blad och stjälk samt till och med på blomskaften och blom-
morna, som hos A. obtusa äro glatta, hvarföre den af föredragaren
benämndes var. comosa. Den hade tagits på stranden af Rahko-
joki nära floden Nuotjoks mynning och beskrefs sålunda: A.
obtusa Bus. var. comosa. Högväxt och slank, med något tunn,
men fast rotstock och högböjda, upptill greniga stjälkar, liksom
bladskaften öfverallt håriga af fina, löst utstående — nästan
tilltryckta, uppåt riktade, glänsande hår; blad ljust grågröna,
tunna, rotblad stora, långskaftade, ända till föga kortare än
stjälkarna, veckade, rundadt njurlika, med en vid skaftats spels
vid, men föga divergerande basöppning, 7— ofullständigt 9-lli-
kade, med halfcirkelrunda — nästan paraboliska, längs hvardera
kanten 6 — 8-tandade flikar, på båda sidor något glest, på kan-
terna och i synnerhet i tandspetsarna tätt finhåriga, stjälkblad
små, kortskaftade, bredt njurlika, med vinkelrät basöppning —
fullkomligt tvär bas, 5— 3flikade, med halfcirkelrunda eller bre-
dare, mer fåtandade flikar; blomknippen något glesa, fåblom-
miga, med fina, glatta eller håriga skaft af de håriga blommor-

Digitized by

Google

Mötet den 6 februari 1897. i3

nas längd eller kortare. — Skild från öfriga former af A. vulgaris
L. med håriga blommor genom sin föga utstående, nästan till-
tryckta, tunna hårighet.

I anledning af herr Brenners andragande framhöll profes-
sor Saelän att museets samling af Alchemilla var alltför ofull-
ständig, alltför tillfälligt och okritiskt hopkommen för att tillåta
några bestämda slutledningar angående de särskilda formernas
utbredning. Härtill önskade herr Brenner påpeka, att tillsvidare
den omständigheten att A. obtusa endast från de nordligaste
delarna af fasta Finland insamlats, och detta i nog talrika
exemplar, utan att någon af de i den sydligare delen insamlade
formerna där tillvaratagits, utvisade att denna åtminstone vore
en öfvervägande nordlig form, de öfriga deremot förherrskande
i sydligare trakter, och bland dessa enligt hans personliga erfa-
renhet A. pastoralis (resp. vestita) den allmännaste, hvartill sek-
reteraren bifogade, att också enligt hvad han kände A. obtusa
vore en nordlig form.

Student J. I. Lindroth förevisade tvenne för den finska flo-
ren nya rostsvampar: Uromyces Aconiti Lycoctoni (DC), aecidium
och teleutosporer, tagen år 1896 af student K. H. Stenberg i
Kirjavalaks, där den torde vare tämligen allmän. Uromyces
AnthyUidis (Grev.) Schröt. med uredo-sporer, tagen år 1894 af
föredragaren vid Andersberg i MånisäVå] Anthyllis iakttogs 1893
i ej ringa mängd, men året därpå funnos endast några exem-
plar kvar, behäftade med uredo-f ormen af sagde svamp.

Till de zoologiska samlingarna har sedan november-mötet
förärats följande gåfvor:

Albinos af möss från Kokemäenjoki af mag. Nuupala.

Tetrao urogalloides, cT från Suojärvi, skjuten under hösten
1896. Gifven af herr G. E. B. Wasastjema.

Fodiceps cristatus, skjuten den 29 juli 1896, gifven af d:r
E. Wasenius.

Archibuteo lagopus från Karis, den 27 oktober 1896, af
baron E. Hisinger.

Digitized by

Google

U Mötet den 6 febraari 1897.

Tinca tinca fr. Ryska Karelen, Tiudie, Kelljärvi, af stud.
B. Poppius.

Alburnus lucidm från Onega, Kischi, af den samme.

Bo af Oasterosteus från Sermaks, d:o.

Cobitis barbatida från Fredrikshamn, hösten 1896, af stud.
J. V. Segererantz.

Aspius rapax och Peliciis cultratus från Ladoga af stud.
Raf. Wegelius.

41 nrr land- och sötvatten-konkylier från Ryska Karelen
af stud. B. Poppius.

12 arter Myriopoder, samlade af fil. kand. C. A. Knabe
och enligt dennes uppgift granskade af Latzel.

den 6 mars 1897.

Till medlemmar invaldes de på senaste möte föreslagna
magister B. Ståhlberg och student J. V. Segererantz.

Botanical Survey of Minnesota i Minneapolis hade anhål-
lit om skriftbyte med Sällskapet, hvilket med nöje bifölls.

Professor F. Elf v ing anmälde till publikation »Antecknin-
gar om kulturväxterna i Finland».

Prof. O. M. Re u ter föredrag om

Gollembola på sno.

I Entomologisk Tidskrift XVII, pp. 113—128 har d:r H.
Schött publicerat en afhandling, hvari han sammanställer alla
honom bekanta fynd af coUembola på snö och is, därvid upp-
räknande nio sålunda under vintern uppträdande arter. Af dessa
anföres äfven en art såsom funnen i Finland, nämligen den
Isotoma-tovm, som af d:r Schött uppfattats såsom en varietet

Digitized by

Google

Mötet den 6 maJs 1897. 4ö

af /. hiemalis Schött (= var. fennica Reut. Apterog. fenn. 27,
63 a) och som år 1880 i oerhörda massor vid en temperatur
af 4- 4 till — 5^ Cels. anträffades i Halikko af d:r U. Collan.
Senare har äfven den typiska L hiemalis Schött blifvit funnen
om vintern hos oss på snö vid Fagervik af d:r friherre E. Hisin-
ger. Denna art har hittills så vidt bekant ännu icke anträffats
under andra årstider, förutom en gång i Lappland af prof. J.
Sahlberg.

Hade d:r Schött tagit kännedom om en liten af mig i
Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. IX, pp. 72—77 publicerad uppsats
»Entomologiska exkursioner under januari 1882 i södra Finland»,
hade han ytterligare kunnat öka antalet af om vintern på snön
funna arter med fem. Förutom I. viridis Bourl. (= palustris i
min uppsats) fann jag nämligen den 15 januari på isen af en
öfversvämmad äng i Kyrkslätt vid en temperatur af + 2^ Cels.
följande arter, de flesta i talrika exemplar: Lepidocyrtus lanu-
ginosas Gmel., Entomobrya muscorum Tullb., E, lanuginosa Nic,
Orchesella cincta L. och O. rufescens Lubb.

Genom några vid Kuopio under januari, februari och mars
månader af magister A. Westerlund gjorda fynd har antalet på snö
observerade arter ytterligare höjts med tvenne. Magister Wester-
lund har nämligen på Puijo backe mellan den 18 och 26 februari
1897 vid 2 — 5° anträffat talrika exemplar af den typiska Iso-
torna hiemalis Schött och några exemplar af J. viridis Bourl. samt
dessutom den 25 februari vid — 6° ett exemplar af den hittills om
vintern icke iaktagna Entomobrya marginata Tullb. och flera exem-
plar af en hittills obeskrifven Isotoma-^ri, äfven funna den 25
mars 1896, och hvilken jag kallat 7. Westerlundi. Arten har på
framtibierna två, på de bakre paren tre känselhår och utmär-
ker sig genom sin korta springgaflfel och bildningen af dennas
ändsegment, hvarigenom den lätt skiljes från J. sensibilis Tullb.,
hvilken har samma antal känselhår på tibiema.

Följande utförligare diagnos må tjäna till att närmare ka-
rakterisera arten:

Isotoma Westerlundi n. sp. Fuscescenti-grisea, breviter pi-
losa, solum apice abdominis pilis longioribus instructo; anten-

Digitized by

Google

n

46 Mötet den 6 mars 1897.

nis capite paullo longioribus, articulo tertio secundo breviore,
qvarto oraniura longissimo; segmento tertio abdominis qvarto
aeqvelongo; furcula brevi, segmentis 4 — 6 abdominis vix aeqve
loDga, dentibus subrectis raanubrio distincte longioribus, mucro-
nibus a dentibus obsolete discretis, margine ventrali subrectis,
qvadri-denticulatis, denticulo qvarto (vide figuram) interae
juxta tertium inserto, primo (= apicali) secundo multo
minore; tibiis anticis pilis clavatis duabus, posterioribus
pilis clavatis tribus instructis; ungviculo superiore inferne
infra medium denticulo valde obsoleto, ungviculo infer-
iore mutica. Long. 17«— 2 mm.

Slutligen må tilläggsvis omnämnas att magister Wester
lund den 9 januari 1897 vid — 5° vid Kuopio i en murken
stubbe anträffat några exemplar af en hittills hos oss icke
med säkerhet funnen art, Schöttella {= Achorutes Tullb.) uniun-
gviculata Tullb. Intagen i rum kvicknade de i dvala liggande
exemplaren till lif, men dogo efter några dagar.

Af de på snö uppträdande arterna har den i Sverige
funna Äctiorutes socialis Uzel ännu icke anträffats hos oss. För
flere år sedan meddelade mig emellertid professor C. J. Arrhe-
nius i Åbo att en på land uppdragen båt på Runsala ö en vin-
terdag varit så godt som betäckt med massor af en tjock blåsvart
podurid, hvilken enligt beskrifning torde hafva tillhört någon af
de båda äfven vintertid uppträdande, Ächot-utes-Siriemsi, A, vicUi-
CU8 Tullb. (skall enligt Meinert vara Fabricii P. humicola)
eller socialis Uzel. Då denna senare blifvit funnen i Sverige i
stora hopar så högt upp som i Upland, skall den utan tvif-
vel en dag anträffas äfven hos oss.

Professor J. Sa hl berg förevisade några till finska sam-
lingarna inlemnade insekter, hvilka väl icke voro för vår fauna
nya, men hvilkas återfinnande hos oss likväl var af stort intresse.

1. En skalbagge, Licimbs depressiis Payk., tagen af stude-
rande A. J. Silfvenius efter all sannolikhet i närheten af
Viborg, möjligen dock vid Helsingfors. Exemplaret hade
förblandats med andra Carabicider så att fyndorten icke

Digitized by

Google

Mötet den 6 mars 1897. 47

kunde med säkerhet uppgifvas. Förut var denna art hos oss
funnen en enda gång för tre fjärdedels sekel sedan af grefve
Mannerheim på Kuustö nära Åbo.

2. Den intressanta mätarefjäriln Malacodea regdaria
Tengstr., hvilken var fångad i flera ef exemplar i Kemi socken
af magister K. Ehnberg, som träffat den två år efter hvarandra
flygande tidigt om våren, då marken ännu var delvis täckt af
SDÖ. Denna fjäril upptäcktes i Kittilä i slutet af maj år 1856
af E. Nyländer och M. Gadd under deras resa till Varanger
samt beskrefs såsom ett nytt slägte af D:r Tengström i Catalo-
gu8 prcecursoriits Lepidopteromm Fennics hufvudsakligast på grund
af sin outvecklade tunga, hvarigenom den afviker från öfriga
geometrider. Honan är ännu ej känd, men efter all sannolikhet
har^hon likasom den närstående Chimatobia bmmata rudimentära,
till flygt otjänliga vingar och är därför svår att finna.

3. Semioscopus strigulana Fabr., en art af Tineidernas
familj, som äfvenledes var funnen af magister Ehnberg i Kemi
och förut saknades i finska samlingen, ehuru den af Tengström
uppföres såsom finsk, emedan den var anträffad i Ryska Kare-
len. Fjäriln var bestämd af docent E. Reuter.

Vidare förevisade herr Sahlberg på herr B. Poppius'
vägnar en Coleopter af Dermestidernas familj Atiagenus panthe-
rimis Ahr., hvilken herr Poppius nyligen funnit å entomologiska
museum härstädes, där den i likhet med sina samslägtingar lefde
af gamla torkade insekter. Arten, som förut ej anträffats hos
oss eller annorstädes i norra Europa, men väl på särskilda
orter i mellersta Europa, kan ej räknas till vår fauna i egentlig
mening.

Docent E. Wainio erinrade därom att han på oktober-
mötet 1895 förevisat ett i kruka inplanteradt exemplar af den
vanliga Chrysanthemum utan eller så godt som utan strålblom-
mor. Föredragaren framlade nu en från rotstocken af samma
individ uppväxt, kraftig luftstam med fullkomligt normalt utveck-
lade korgar. Den s. k. forma antumnalis vore sålunda endast
en rent tillfällig aberration, som vid kultur återgått till den
typiska formen.

Digitized by

Google

4S Mötet den 6 mars 1897.

Vidare förevisade herr Wainio exemplar af Succisa pra-
terms f. albiftora, funnen förliden sommar vid Kervo.

Professor Sundvik meddelade i anslutning härtill några
iakttagelser öfver fylda blommor af Ranunculus repens.

Student W. Borg meddelade iakttagelser om larven till
den af honom vid Esbo-Löfö funna trichopteren Agroylea
argyricola, i anslutning hvartill herrar Palmen, O. Reuter och
Levander lemnade särskilda upplysningar angående trichopte-
rernas lefnadssätt.

Docent A. O. Kihlman framlade blommande exemplar af
Lemna trisidca, insamlade år 1895 af student Heikki Söderman
vid Nystad, där växten blommade rikligt. Blommande hade
denna art i vårt land icke förr anträffats. Äfven i de skandina-
viska länderna voro fertila individ synnerligen sällsynta och
icke iakttagna norr om Jönköping.

Student A. K. Caj an der demonsterade ett exemplar af
den sällsynta skalbaggen Ämara convexiitsciila, funnen vid
Åbo slott.

Student J. I. Lindroth förevisade följande rostsvampar
och yttrade därvid:

CcBoma Cassandrce Gobi, en hos oss föga känd art, synes
vara en högst vanlig parasit på Cassandra, åtminstone i Kp,
Kb och Tb. Arten, som helt visst förekommer allmänt öfver-
allt, där dess värdplanta uppträder, har hittills anträffats endast
på några ställen i Viborgs län.

Puccinia obscura Schröt. Uredo-formen af denna art obser-
verades i slutet af augusti i Suondali på Luzula pilosa och i
Paadane på L. multiftora. Såväl uredo- som teleutospor-formen
äro tidigare kända från Viborgstrakten.

Puccinia Junci (Strauss) Wint. Teleutospor-formen, på
/. Oerardi, anträffades tämligen rikligt utmed hafskusten emel-
lan Kem och Sjuija. Arten är en nykomling till Finlands och
Rysslands flora.

Digitized by

Google

Mötet den 6 mars 1897. 49

Aecidiwn Trientalis Tranzschel. Arten som är ny för
floran, anträffades vid Koivuniemi, Yläkuusenki i Kp å ett hundra-
tal exemplar af Trientalis. Tranzschel har af denna svamp
funnit endast några exemplar vid Levaschovo i guvernementet
S:t Petersburg.

Rektor A. Arrhenius framlade pommerska exemplar af
den under namnet Vaccinium intermedium Ruthe kända hybriden
emellan blåbärs- och lingonriset samt uppmanade herrar bota-
nister att aktgifva på denna intressanta växt, som redan var
kand från Sverige och antagligen äfven förekom i Finland.

Preparator P. Me riläi nen förevisade exemplar af följande
fåglar: brushane skjuten i juli vid Porkkala, fjälluggla, skjuten
i september vid Porkkala samt hjärpey ljus färgvarietet, från
Vichtis. Vidare omnämnde herr Meriläinen att han särskilda
gånger på salutorget öfverkommit svarta tjädrar äfvensom
rackeUianar, de sistnämnda vanligen af orrens storlek.

I sammanhang härmed meddelade rektor Brenner att
han i augusti observerat sidensvans-ungar på Esbo-Löfö.

Till de zoologiska samlingarna har sedan december-mötet
1896 öfverlemnats följande gåfvor:

6 sällsynta fjärilar, däribland för samlingen ny Semioscopis
strigulana F. och den sällsynta Malacodea regelaria Tengstr. från
Kemi, af magister K. Ehnberg.

Omkring 80 Coleoptera, hufvudsakligast tomicider, från Kit-
lilä och Kuusamo, af eleven vid Evois forstinstitut K. O. Elfving.

Licinus depressus, en sällsynt skalbagge, af stud. Silf-
venius.

En sällsynt skalbagge från Pojo af lyceieleven Hans
Sahlberg.

En för faunan ny skalbagge, Attagenus pantherinus, från
Enloraologiska museum i Helsingfors, af stud. B. Poppius.

4

Digitized by

Google

50 Mötet den 6 mars 1897.

Ardia purpurea från Kirjavalaks, Hadena illyrica från Hel-
singfors och Eupithecia sinuosaria från Helsingfors af stud. H.
Federley.

De botaniska samlingarna hade sedan december- mötet fått
emottaga följande gåfvor:

103 kärlväxter i 152 exx. samt 10 mossor, däribland nya
för Karelia oneg.: Oenanthe, Malva borealis, Draba nemorosaj
Carex aiistata, Lycopodmm inundatum, Veronica spicata, Lathy-
7118 maritimiis, Convolvulus arvensis, Cirsium oleraceum var,
amarantiniim Lang., Sedum fabaria, Potentilla Goldbachii, de
flesta från halfön Saoneshije af stud. R. B. Poppius. — 102 kärl-
växter, deribland Eupatorium cannabinum, ny för Nyland, 15
prof af tallkottar, 7 mossor och 4 svampar från Kyrkslätt af
rektor M. Brenner. — 21 kärlväxter i 27 exx., däribland Scirpus
radicans, ny för samlingen, samt Spergularia canina, Älnus
pubescens, Salix iriandra, Cuscuta Trifolii nya för Isthmus käre-
licus, de öfriga dels från Savolaks dels från Karelska näset, af
mag. H. Lindberg. — 4 kärlväxter insamlade af elever vid Privata
svenska flickskolan i Helsingfors af den samme. — 269 kärlväxter
i 351 exx. från Karelia pomorica, 6 kärlväxter i 9 exx. från
Karelia borealis, däribland en mängd för resp. provinser nya
arter, alla i särdeles prydliga och väl konserverade exemplar
af mag. I. O. Bergroth och stud. I. Lindroth. — Pyrola umbellata
från Jyväskylä, ny för Norra Tavastland, af stud. Lindroth. —
36 kärlväxter från gränstrakterna mellan Egenthga Finland och
Satakunta, deribland Lemna trisulca c. fl., förut okänd från
Finland, Eicphrasia gracilis, Potentilla tormentilla med femtaliga
blomdelar, m. m. af stud. H. Söderman. — 51 kärlväxter från
Åbo-Iraklen, däribland Betula nana X odorata, Alnus glutinosa
X incana, Salix cinerascens, Epilobium collimim, Camélina
foetida, Scolochloa ariindinacea^ nya för provinsen, af stud. A.
K. Cajander. — 30 arter mossor i 37 exx., däribland Hyloco-
mium calvescens ny för Nyland, fr. Sibbo af stud, B. E. Ekman.
— 108 kärlväxter från Kemi-trakten, däribland Ceratophyllum
demersxim, ny för Norra Österbotten, af stud. A. Rantaniemi.

Digitized by

Google

Mötet den 3 aprU 1897. 51

— Hvilblommig Succisa pratensis från Kerava af doc. E.
Waioio. — Änthyllis mdneraria från Säkylä af Baron E. Ceder-
creutz. — Eupaiorium cannabinum fr. Rantasalmi samt en
HieraciumfoTm från Helsingfors, insamlade af elever vid Nya
Svenska Läroverket, genom rektor A. Arrhenius.

Mötet den 3 april 1897.

Till medlemmar invaldes med acklamation de på mars-
mötet föreslagna: studenterna K. O. Elf vin g, H. Federley
och H. Söderman.

Föredrogs en från Sällskapets hedersledamot, arkiater O.
Hjelt anländ skrifvelse, hvari arkiatern, med uttalande af sin
tacksamhet för den utmärkelse Sällskapet visat honom i anled-
ning af sitt 75-års jubileum, anhöll att få till Sällskapets bib-
liotek öfverlemna ett exemplar af sitt arbete »Naturalhisloriens
studium vid Åbo universitet 1640—1827».

Till publikation anmäldes: K. M. Levander: »Materialien
zur Kentniss der Wasserfauna in der ömgebung von Helsing-
fors, mit besonderer Berucksichtigung der Meeresfauna. III. Spon-
gien, Coelenteraten, Bryozoen und Mollusken des Finnischen
Meerbusens bei Helsingfors» samt A. J. Mela: » NymphcBa fennica,
eine neue europäische Seerose».

Till ompröfning och afgörande förelades följande af pro-
fessor J. P. Norrlin inom Bestyreisen väckta och af denna
omfattade förslag, nämligen:

l:o) att den vid Sällskapets 75års fest af dess ordförande
donerade summan af 10.000 mk skulle under namn af »Senator
J. Ph. Palmens fond» förvaltas såsom en särskild stående fond,
hvars räntor skulle användes till understödande af planmässiga
undersökningar, hvilka kräfde en längre tids arbete, och skulle
till en början en utredning af våra vattendrags djur- och växt-
verld med ifrågavarande medel bekostas.

Digitized by

Google

52 Mötet den 3 april 1897.

2:o) att Sällskapet, för åstadkommande af lämpliga exkur-
sionshandböcker öfver vårt flora-områdes kryptogamer, skulle
anslå härför nödiga medel samt i öfrigt uppdraga åt Bestyreisen
att med vederbörande författare träffa närmare aftal om planen
för de af sedda handböckerna äfvensom med dem öfverenskomma
om honorarets storlek och öfriga med frågan i samband slående
angelägenheter;

3:o) att Sekreteraren skulle i en särskild bok föra konto
öfver de under året utsända exkurrenterna, upptagande ända-
målet och kostnaderna för hvarje resa m. m., hvarefter resul-
taten af densamma skulle införas, och att äfven öfver större
inlemnade botaniska samlingar fullständiga förteckningar skulle
upprättas af intendenten med angifvande af tid och ort för
insamligen, exemplarens beskaffenhet o. d. samt att, för under-
lättande af detta arbete, de af Sällskapet bekostade exkurren-
terna skulle åläggas att själfva upprätta specificerade listor
öfver sina inlemnade samlingar.

Sedan lektor Mela och rektor Arrhenius påyrkat bifall till
dessa förslag, antogos de enhälligt af Sällskapet.

Föredrogos de ansökningar om reseunderstöd för instun-
dande sommar, som inom utsatt tid inlemnats, och beslöts, i
enlighet med Bestyreisens förslag och med erinran om herrar
exkurrenters förpligtelse att beakta de eventuella anvisningar
rörande exkursionernas anordnande och naturföremålens insam-
lande Sällskapet vid resestipendiernas ledig anslående förbehål-
lit sig rätten genom Bestyreisen meddela, att tilldela

kandidat I. O. Bergroth 600 mk för en resa i botaniskt syfte

till Karelia pomorica;
magister H. Lindberg 300 mk för en resa i botaniskt syfte

till Karelska näset;
student B. Poppius 500 mk för en resa i entomologiskt syfte

till Inari Lappmark;
student J. L Lindroth 120 mk för mykologiska undersökningar

på Åland;

Digitized by

Google

Mötet den 3 april 1897. 53

student A. Luther 200 mk för malakologiska och hydrofau-

nistiska undersökningar i Keitele-trakten ;
student A. Cajande r 100 mk för botaniska exkursioner i

Virmo ;
kandidat H. Kränk 200 mk för undersökning af häckfågelfau-
nan vid kusten och i skärgården mellan Gamla Karleby

och Jakobstad;
student A. Wahlberg 200 mk för botaniska undersökningar i

trakten kring Pielavesi sjö;
student E. Häyrén 120 mk för växttopografiska undersökningar

kring Ekenäs, i Snappertuna och Ingå samt
student J. E. Ar o 150 mk för lepidopterologiska exkursioner

i norra Savolaks.

Doktor A. O. Kihlman gjorde följande meddelande:
MinuUe on herra F. A. Rautell lähettänyt alkohoolissa
säilytettyjä Sagittarian kukkia, joitten joukossa oli paitsi taval-
lisia hede- ja emi-kukkia myöskin kaksineuvoisia. Ne olivat
Kotolammesta lähellä Orismalan asemaa, missa pouta-kesinä
kasvavat melkein kuivalla maalla, toisina tåas aivan vedessä.
Kaikki lähetetyt 11 kukintoa näyttävät emikukkia ainoastaan
Töyhyn alimmaisessa kiehkurassa; sen kukisto on näet ainakin
yksi tyypillinen emikukka, kun tåas muut övat joko täydellisesti
tahi osaksi kehittyneet hedekukiksi tai kaksineuvoisiksi, jotka
sisältävät näennäisesti kunnollisia sekä heteitä etta emiä.

Alimmaisen kiehkuran kokoonpano oli eri kukinnoissa
seuraava :

(f d Q. — kolmessa, d ^ Q. — kolmessa, ^ q — kahdessa,
^ ^ Q. — yhdessä, (^92 — kahdessa.

Urospuolisten siitin-osien suhteellisesti runsaampi esiinty-
rainen naaraspuolisiin verrattnna pidetään usein kehnomman
tai riittämättömän ravinnon tuloksena. Olisiko tässäkin ulko-
naiset olot joUakin tavalla oUeet vaikuttamassa on vaikea sanoa;
ohimennen viitataan vaan siihen etta emikukkien lukumäärä
Sagittarian röyhyssä ylimalkain näkyy olevan vähenemässä poh-

Digitized by

Google

54 Mötet den 3 april 1897.

joiseen päin; niinpä löytyy Keski-Europassa usein neljä täydel-
listä emikiehkuraa, Suomesta tuskin lienee kahta enempää tun-
nett u.

Kandidat Erik Nordenskiöld inleranade och demonstre-
rade en samling af elfva arter Acarider, de flesta samlade af
honom själf under sensommaren och hösten 1896. De voro:

Bdella capillata Kramer.

Bdella longirostris (Herm.).

Bdella vulgaris (Herm.).

AcUneda vitis (Schr.).

Småris expalpis (Herm.).

BJiyncholophiis phalangioides (De Geer),

Rh, nemainm Koch.

Rh, glohiger Berl.

Rh. qvisqviliarum (Herm.).

Trombidnim gymnopterorum (L.).

Tr. holosericeum (L.).

Forsmästare A. W. Granit föredrog om fjäll-lemmeln (Myodes
Icmrmvs L.) och dess uppträdande i Finska Lappmarken som-
maren 1896 (se längre fram i detta häfte).

Herr Granit påpekade vidare förekomsten af ett fast
elgstånd i Sodankylä, där äfven ovanligt stora aspbestånd anträf-
fats, samt meddelade slutligen några anmärkningsvärda flori-
stiska fynd, bland dem Åsplenium septentrionale från Sodankylä.

Doktor E. Reuter förevisade exemplar af

En fOr Finland ny Psyllod Trioza dispar F. Lw.

jämte i sprit förvarade larver och af dem deformerade blad af
Taraxacum officinale Wigg. De egendomliga, platta larverna
hafva rundt omkring kroppen en krans af långa, snöhvita fjuo-
lika utväxter, hvilka äro böjda uppåt och inåt. I följd bäraf
företer andra sidan af raraa;acwm-bladen, hvarest larverna

Digitized by

Google

Mötet den 3 april 1897. 55

kunna anträffas sittande tätt tillsammans i stundom mycket
stort antal, en egendomlig hvit beläggning, som på håll gör
intryck af att bladen äro öfverdragna med en svampartad
väfnad.

Ur dessa larver utvecklade sig imagines i slutet af juli
och förra hälften af augusti. Först efter öfvervintringen skall
paraingen ega rum, hvarefter honorna i slutet af april och i
början af maj lägga sina ägg på den andra sidan af de unga,
späda bladen af Taraxacum officinale. Alla de ställen af
bladskifvan, å hvilka ett ägg blifvit afsatt, insänka sig i
form af små gropar, hvarigenom på bladets öfversida uppstå
små, flackt kägelformiga eller vårtlika upphöjningar, hvilkas
antal motsvarar mängden af de lagda äggen. Dessa upphöjnin-
gar kunna å ett och samma blad vara mycket talrika och tätt
sammanträngda, till följd hvaraf bladet, som ofta antager en
brunaktig färg, böjer sig nedåt vid kanterna och blir starkt
deformeradt samt vid stark infektion till och med ställvis blås-
formigt kullrigt utbuktadt.

Larver till denna art hade af föredragaren anträffats i
stort antal på Taraxacum blad på Lofsdal i Pargas sommaren
1896. Redan tidigare, eller år 1895, hade emellertid på allde-
les enahanda sätt deformerade blad, hvilka voro besatta med
ägg och helt små larver af ifrågavarande art å Sjundeå prästgård
insamlats och i sprit förvarats af fröken Nenne Moberg.
Antagligt är, att arten, som är spridd öfver hela Europa, ej är
så alldeles sällsynt hos oss, ehuru den hittils blifvit förbisedd.

Professor O. M. Reuter framlade exemplar af en annan,
äfvenledes i vårt område icke förr beaktad TVio-^a-art, Tr, remota,
från Pargas samt förevisade vidare den full bildade insekten
lill fluglarver, som anträffats lef vande i salt; arten visade sig
vara Fiophila caseiy den samma, hvars larver lef va i ost.

Student G. Lång demonsterade exemplar af de i Nyland
icke förr funna lafvarna Cladonia Delesserti och Ramalina obtu-
sata^ begge insamlade vid Helsingfors.

Digitized by

Google

56 Årsmötet den 13 maj 1897.

Till de botaniska samlingarna hade sedan mars mötet
inlemnats följande gåfvor:

En sektion af tall från Kuru af dr, A. O. Kihlman. — Ett
stamstycke af en »paahkahonka» från Korpiselkä af forstm. F.
G. Bergroth. — 3 alkoholpreparat och 6 kärlväxter från Inari
och Kemi Lappmarker, deri bland Asplenium septentrionale, ny
för Lapp. Kemensis af forstm. A. W. Granit. — 23 kärlväxter
från olika delar af landet af Botaniska bytesföreningen. — 8 mos-
sor, 1 laf och 3 svampar från olika delar af landet af dr. A. 0.
Kihlman. — 3 kärlväxter från Lojo af stud. A. Luther. — 66 arter
Ustilaginece i 103 former och tagna på 93 olika värdplantor
från Karelia pomorica, deribland 5 för floran nya arter af stud.
J. I. Lindroth.

o

Årsmötet den 13 maj 1897.

Ordföranden, professor J. A. Palmen, afgaf följande års-
berättelse:

För vårt sällskap har det nu förgångna året varit ett be-
märkelseår. Det vore oss alla särdeles angenämt om detta kunde
sägas i rent vetenskapligt afseende, i det något gemensamt,
synnerligen maktpåliggande arbete skulle under året blifvit af-
slutadt, eller om vi kunde hänvisa till något nytt program, som
komme att beteckna en vändpunkt i Sällskapets utveckling och
verksamhet. Emellertid har det förra icke skett, och det senare
skulle i alla händelser först framtiden kunna afgöra. Årets
betydelse ligger i stället så att säga på privatlifvets område, i
det att Sällskapet derunder nått den stadgade åldern af tre-
fjärdedels sekel.

I och för sig innebär detta ej någonting märkligt ens för den
enskilde menniskan, ty det inträffar ju för alla varelser, förhvilka
lifstråden hållit ut i 75 år. För den verksamme medborgaren, och

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1897. 57

särskildt för en intresserad forskare, bör dock en så lång arbetstid
skattas högt, om han därunder hunnit utföra mycket af hvad
han planlagt; ty numera återstår honom blott en jämförelsevis
ringa ålderdomsstund, innan tråden måste brista. Men frågan
ler sig annorlunda för ett vetenskapligt samfund. För ett sådant
skall någon ålderdom ej inträda med därpå följande naturlig af-
slotning, så länge i de utslitna arbetskrafternas ställe inträda
angå, lifaktiga forskareämnen, hvilka fatta sin uppgift rätt.
Också för ett samfund kunna visserligen uppstå inre motiv till
orkeslöshet, nämligen om intresset för dess mål slappas, eller
ora det uti sin verksamhet stelnar i formalism, — och då är det
sitt öde värdt. Upplösning kan hota också i fall inre tvedrägt
får öfverhand, förorsakad af småsinne, personliga öfvergrepp,
brist på aktning för andras öfvertygelse eller utaf ofördragsam-
het öfver hufvud. Däremot blir en meningsolikhet, som grun-
das allenast på olikhet i verklig vetenskaplig öfvertygelse, aldrig
ödesdiger, utan bringar tvärtom lif i spelet.

Att vårt samfund vid sina 75 år känner sig kryare än
någonsin har varit oss anledning nog att den 1 november förlidet
år fira en anspråkslös privatfest. Det förgångna kvartseklet egna-
des då en återblick i form af ett föredrag, som kom till stånd
genom samverkan af särskilda utaf Sällskapets ledamöter. Där-
uti redogjordes i korthet för en del förändringar uti Sällskapets
organisation, funktionärer och personal, samt dess ekonomi, de
botaniska och zoologiska exkursionerna och samlingarna, Säll-
skapets naöten, dess publikationer och skriftvexling. Vidare
utdelades en intill festdagen räckande tryckt katalog öfver leda-
möter, invalda under kvartseklet; och särskildt invaldes tvenne
inhemska och 8 utländska hedersledamöter samt 13 korrespon-
derande ledamöter. Ett register till samma periods protokoll
hade upprättats, fördeladt på rubriker, af hvilka 5 beröra bota-
niska, 4 zoologiska och 9 löpande ärenden. Äfvenledes fram-
lades fullständigt register öfver Sällskapets publikationer jämte
ett botaniskt sakregister, en katalog öfver periodiska skrifter
förvarade i Sällskapets bibliotek, och en förteckning öfver ma-
nuskript i dess arkiv. Sällskapet fick vidare emottaga en hels-

Digitized by

Google

58 Årsmötet den 15 maj 1897.

ning af sin hedersordförande samt gåfvor af böcker, äfvensom
en minnespenning, att användas för dess vetenskapliga ändamål.
Rörande förloppet af denna festlighet har sekreteraren uppsatt
en redogörelse.

Ofvergå vi från detta det märkligaste af årets sammanträ-
den till hvad i öfrigt inträffat, så må vi likasom tillförene i
främsta rummet rikta tanken på dem, som därunder aflidit.

Den 15 sistlidne oktober bortgick den framstående ryske
botanisten, statsrådet prof. Alexander Batalin, hvilken den
13 maj 1889 invaldes till utländsk ledamot af Sällskapet. Den
aflidnes tidigare arbeten hänförde sig företrädesvis till biologiska
och fysiologiska undersökningar, hvaremot han senare i allt
större omfattning egnade sig äfven åt systematiska formutred-
ningar, särskildt med hänsyn till den ostasiatiska floran. Han
öfvertog nämligen efter Maximowicz' död bearbetningen af de
stora växtsamlingar, som från dessa nejder hemförts af Potanin
och Przewaldsky. öfver detta ämne ingår i »Acta Horti Petro-
politani» en serie meddelanden af Batalin med titel Noice de
plantis Asiaticis. Med förkärlek sysselsatte sig Batalin vidare
med utredning af kulturvarieteter, likasom han i öfrigt varit
verksam i särskilda föreningar för befrämjande af växtkultur.
Äfven vårt florområde har han i sina skrifter berört. Efter
Regels frånfälle utnämnd till direktor för botaniska trädgården i
S:t Petersburg, har Batalin ifrigt bemödat sig att ställa denna
stora inrättning på tidsenlig fot, och särskildt var hans upp-
märksamhet fäst på dess rikhaltiga botaniska museum.

Här bör vidare nämnas den ryske botanisten Edmund
Russow, som i sitt 57:de år afled den 11 april 1897, såsom
professor i botanik vid Universitetet i Dorpat. I sitt förstlings-
arbete »Beiträge zur Kenntniss der Torfmoose», som utkom
1865, behandlade han denna formrika grupp med särskildt fä-
stadt afseende å det baltiska florområdet på ett så utmärkt sätt,
att hans arbete en lång tid framåt var normgifvande i fråga
om arternas begränsning. Under de två följande decennierna
berörde hans forskningar andra områden, särskildt växthistolo-
gien, inom hvilken han utgifvit betydande arbeten, men under

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1897. 59

senaste decennium upptog ban åter med stor ifver studiet af
Sphagna samt publicerade beträffande dessa flere afhandlingar,
som mycket vidgade vår kännedom icke blott om arterna, utan
äfven om de systematiska enheterna af lägre ordning. Ätt dessa
hans arbeten särskildt för oss varit af stor betydelse behöfver
väl knappast påpekas. De voro jämväl orsaken till att han in-
valdes till hedersledamot i vårt Sällskap vid minnesmötet den
1 november 1896.

Vid samma 75-års möte invaldes till hedersledamot jäm-
väl vicepresidenten vid Ryska Entomologiska Sällskapet, medic.
d:r Ferdinand Morawitz, hvilken emottog kallelsen svårt
insjuknad och någon tid efteråt den 17 december 1896 afsom-
nade, 70 år gammal. Han har gjort sig känd genom särdeles
grundliga arbeten om Rysslands Hymenoptera aculeata, särskildt
bien och humlorna, och har uti dem bearbetat ett mate-
rial, som delvis var insamladt uti sydöstra Finland, hvarföre
han också angifvit sitt område såsom »Karelien». Med stort
tillmötesgående medverkade han vid bestämmandet af finska
museets honom intresserande insektgrupper. — Lika välvillig
hjälp hafva inhemska forskare haft af en annan äfvenledes un-
der året bortgången entomolog, medicine doktor Eduard Ep-
pelsheim i Germersheim, Bayern, hvilken kallades till ledamot
i värt samfund år 1891 och afled senaste höst. Såsomen
framstående specialist i Staphylinidernas svåra grupp har han
nämligen deltagit i bestämmandet af finska och sibiriska for-
mer uti våra samlingar

Bland inhemske män har Sällskapet förlorat sin nästäldste
ledamot, senator Johan Philip Palmen, som afled den 30
juni 1896. Hans verksamhet för Sällskapets ändamål egde rum
under ungdomsåren, omedelbart efter dess reorgariisation i Hel-
singfors, dels såsom registrator åren 1829—30 och 1831—34,
dels som sekreterare 1834 — 36. Andra studier ledde honom
därefter till nya pligler, hvilka under ett långt lif vexlade i hög
grad; men ännu på ålderdomen erinrade han sig med nöje sin
sysselsättning under unga dagar.

Digitized by

Google

60 Årsmötet den 13 maj 1897.

Sällskapet har vidare uti Anders Johan Malmgren, som
afled den 12 april 1897, förlorat en äldre, speeielt för natural-
historien verksam ledamot. Född i Kajana den 21 november 1834,
g^jorde han såsom student resor uti vårt naturhistoriska område.
Kort efter det han i maj 1856 inträdt i Sällskapet, besökte han
Hvita hafvet, och 1857 vistades han i Kimito socken, sysslande
med botaniska och zoologiska forskningar. Botaniken synes
varit hans fack lika mycket som zoologin, ty ehuru han åren
1859 — 62 var Sällskapets zoologiske intendent, var han en af
de tre botanister, som på prof. W. Nylanders initiativ å 1859 utsän-
des till Satakunta och södra Österbotten. Enhvar af dem hade
inom kryptogamerna sin specialgrupp, Malmgren laf varna; och
ehuru alla egnade uppmärksamhet åt fanerogamerna var det
dock närmast han, som höll ledningen. Att Malmgren fullgjorde
sitt värf med synnerlig energi och sakkännedom, framgår ur
resultaten som finnas publicerade i 6:te häftet af Sällskapels
Notiser. Äfven år 1862 gjorde han en resa till norra och östra
Finland, men därefter knappast någon inom landet uteslutande
i vetenskapligt syfte.

Ehuru Malmgren under dessa resor haft botaniska forsk-
ningar till hufvudmål, lemnades dock zoologin ingalunda å sido.
Uti samma häfte af Notiserna, hvarom nyss var fråga, infördes
jämväl af honom gjorda »Anteckningar om de i trakten af Ka-
jana förekommande fåglar», äfvensom »Iakttagelser om klofäll-
ningen hos dalripan». Och tvenne år senare, år 1863, uigaf
Malmgren, såsom disputation för filosofie doktorsgrad, »Kritisk
öfversigt af Finlands fiskfauna». I sammanhang med dessa
arbeten om hemlandets fauna böra ännu nämnas ett par åren
1865 och 1869 utgifna smärre uppsatser af ornitologiskt inne-
håll, den ena berörande landets anserider.

Redan förr än Malmgren år 1860 med utmärkelse aflagl
kandidatexamen, likasom ock genom sina publikationer året där-
efter, hade han således å dagalagt sig vara väl bevandrad uti natu-
ralhistoriens begge syskonvetenskaper; och med synnerligt intresse
hade han därjemte vinnlagt sig om studier i kemi och andra
naturvetenskaper. På grund af dessa kunskaper erhöll han

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1897. 61

sedermera under 1860-talet tillfälle att deltaga uti flere af de
från Sverige utsända expeditionerna till höga norden. År 1861
följde han med O. Torell till Spetsbergen och Finmarken. Efter
det han år 1863 besökt Bohuslän, deltog har år 1864 uti A. E.
Nordenskiölds expedition till Spetsbergen, likasom äfven i den,
som verkstäldes år 1868. Under dessa forskningsresor, hvilka
kompletterades genom studier under vintrarne 1862—65 i Stock-
holm och år 1866 i Danmark, Tyskland och Schweiz, förvärf-
vade sig Malmgren synnerligen grundlig kännedom af den höga
nordens då för tiden så föga utredda fauna och flora. Därom
vittna hans åren 1862 — 67 utgifna många och högt uppskat-
tade afhandlingar om Spetsbergens och delvis äfven Finmar-
kens däggdjur, foglar och fiskar äfvensom Spetsbergens fanero-
gamflora. Att han förutom på originalspråket ofienliggjort alla
dessa jämväl uti utländska journaler har väsentligen bidragit
till att göra resultaten kända och till att denne vår landsman
fått bland samtidens naturhistoriska forskare intaga ett aktadt
rum. I detta afseende medverkade väsentligen äfven det arbete
Malmgren såsom specialforskare på de nordiska hafs-annulater-
nas område åren 1865 — 67 nedlagt uti sina kända stora publi-
kationer härom. Genom sina resor i Norden blef Malmgren
jämväl förtrogen med det inflytande glacialperioden utöfvat på
den skandinaviska naturen, och såsom ett uttryck häraf torde
kunna anses ett par smärre uppsatser om »Spår af en hög-
nordisk Flora i sydöstra Finland» (Botaniska Notiser, 1866)
och om vilkoren för Mammutens forntida existens i Finland
(1875).

En del af sitt arbete om hafsannulaterna offentliggjorde
Malmgren 1867 såsom specimen för professionen i zoologi vid
vårt universitet, dock utan att han vann målet. Han blef emel-
lertid senare, år 1869, utnämnd till e. o. professor, inom vårt
Sällskap var han zoologisk intendent 1859—62 och vice-ordfö-
rande åren 1868—72.

Malmgrens intelligens, energi och vidsträckta kunskaper
läto hoppas att han därefter både inom Universitetet och vårt
Sällskap komme att utöfva en välgörande och pådrifvande verk-

Digitized by

Google

62 Årsmötet den 13 maj 1897.

samhet; och får man döma af en del symptom hade han äfven
åren 1875—76 lust att ingripa vid utvecklingen af frågor huru-
vida och på hvad sätt finska naturhistoriker borde eller icke
borde deltaga i forskningsfärder ända långt bort i Sibirien. Alt
förhoppningarna emellertid beträffande det egna landet och jäm-
väl forskning öfver hufvud icke gingo i fullbordan hade väl sin grund
delvis i den bitterhet mot Universitetet, som alstrats hos ho-
nom genom att han vid besättandet af professionen blef förbi-
gången af sin medtäfiare. Till en annan del åter låg orsaken
däri, att Malmgren under den därpå följande perioden alltmer
vände sig åt praktiskt håll, åt samhällets ekonomiska och so-
ciala frågor, dels såsom kommunal- och landtdagsman, dels såsom
embetsman i administrativa verk, hvarvid en stor mängd göro-
mål tog hela hans energiska person i anspråk.

Redan 1865 begynte Malmgren verka för fiskerierna i lan-
det såsom t. f. inspektör, och han fortfor därmed under hela
den 5-års period han var anstäld vid Universitetet såsom e. o.
professor. Men år 1874 blef han utnämnd till ordinarie in-
spektör. Genom en mängd år 1869 utgifna småskrifter och en
påbörjad fiskeritidskrift verkade han för fiskeriindustrin; ochen
af honom utgifven, genom medverkan af V. Granlund i Stock-
holm verkstäld samling af »Handlingar och förordningar angå-
ende Finlands fiskerier» har lemnat den historiska grunden för
en del vigtiga åtgärder från styrelsens sida. Såsom fiskeri-in-
spektör gjorde Malmgren vidsträckta resor i landet och sam-
lade därunder tvifvelsutan mycken erfarenhet särskildt angående
fiskarternas förekomst i våra talrika vattendrag samt vilkoren
för deras trefnad. Hans största inlägg af praktisk art torde
varit ordnandet af fiskeriförhållandena i våra nordliga elfvar,
likasom ock stiftandet af lokala fiskeriföreningar, införandet af
en del bestämmelser om fredande och plantering af värdeful-
lare fiskslag, fiskeriernas skyddande emot inflytelser af stock-
flötning och industriella inrättningar, samt slutligen införandet
af en del förbättrade fiskerimetoder. Däremot var Malmgren
motståndare till artificiell fiskodling, förmenande den inhemska
fiskstammens rationella skyddande under lektid och säkerstäl-

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1897. 63

landet af ynglet genom bibehållande af de naturliga vilkoren
för dess trefnad innebära den kraftigaste befordran af fisklill-
gången under de hos oss ännu rådande förhållandena. Sin
befattning som fiskeriinspeklör lemnade Malmgren år 1889;
därefter verkade han, ända till sitt frånfälle, såsom guvernör
i Uleåborgs län.

Ännu återstår att bland de under året bortgångna nämna
stadsläkaren i Helsingfors, med. d:r Karl Johan Qvist, hvil-
ken inträdde i Sällskapet såsom student om våren 1849, och
afled den 30 januari delta år. I yngre år var han verksam så-
som botanist, och gjorde särskildt i trakten kring Fredrikshamn
insamlingar, hvilka blefvo inlemnade till Sällskapet och tillgo-
dogjordes af W. Nyländer redan i Flora Karelica.

I stället för dem, som gått ur ledet, hafva nya inrädt. För-
utom de många, som redan angåfvos såsom inkallade i anled-
ning af 75års dagen, hafva tvenne korresponderande ledamöter
under året blifvit invalda, nämligen docenten d:r L. A. Jäger-
skiöld i Upsala och assistenten d:r G. Schneider i S:t Peters-
burg. Till inhemska medlemmar åter hafva invalts icke mindre
än 17 personer, nemligen herrar: P. A. Rantaniemi, K. V.
Fontell, E. Nordling, S. U. Czarnecki, A. K. Cajander,

A. Sten, E. J. G. af Hällström, X. Nordling, O. Alcenius,

B. Ståhlberg, J. V. Segercrantz, K. O. Elfving, H. Feder-
ley, H. Söderman, J. E. Aro, T. J. Järvi och A. J. Silfve-
nius.

I sammanhang härmed bör nämnas den förändring inom
Sällskapets funktionärer, alt sekreteraren magister I. O. Berg-
roth under året flyttat till annan ort, och alt hans funktioner
under vårterminen öfvertagits af rektor A. Arrhenius.

Årets sju månadsmöten hafva varit besökta ganska talrikt,
i det 20—25, någon gång till och med öfver 30 personer varit
närvarande. Några och femtio andraganden hafva blifvit gjorda,

Digitized by

Google

64 Årsmötet den 13 maj 1897.

zoologiska lika många som botaniska, bestående dels i förevis-
ningar eller meddelanden af notiser, dels åter i form af mindre
eller större afhandlingar. Bland de sistnämnda intages främsta
rummet af d:r Wainios Monographia Cladoniarum, hwsiTS S:å\e
del nu afslutar verket; den ingår uti XIV bandet af Äcta, och
fem ark äro färdig tryckta. I samma band tryckes jämväl prof.
Elf vi ngs »Anteckningar om kulturväxterna i Finland», en bearbet-
ning af det material, som för icke länge sedan insamlades genom
Sällskapet, samt A. J. Melas afhandling om Nymphcea fennica.

Uteslutande af zoologiskt innehåll kommer att blifva det
XV:de bandet, enär i detsamma skola införas följande under
året inlemnade afhandlingar:

Nordenskiöld, Notizen iiber Hydrachniden aus Siid-
Finnland.

Stenroos,, Zur Kenntniss der Crustaceen-Fauna von Rus-
sisch-Karelen ; Cladocera, Calanidce,

Nordling, Fågelfaunan i Enare-trakten, ett bidrag till kän-
nedomen af Lappmarkens fågelfauna.

Levander, Materialien zur Kenntniss der Wasserfauna in
den Umgebungen von Helsingfors, mit besonderer Beriicksichti-
gung der Meeresfauna. III. Spongien, Ccelenteraten, Bryozoen
und MoUusken.

Förutom dessa afhandlingar hafva, såsom nyss nämndes, vid
Sällskapets möten företragits ett stort antal meddelanden, lero-
nande intressanta och delvis vigtiga inlägg till kännedomen af
Finlands natur, nämligen af herrar A. Arrhenius, I. O. Berg-
roth, R. Boldt, V. Borg, M. Brenner, E. J. Buddén, A. K.
Cajander, A. W. Granit, O. Kihlman, H. Lindberg, J. I. Lind-
roth, A. Luther, G. Lång, A. J. Mela, P. Meriläinen, E. Norden-
skiöld, O. Nordqvist, B. R. Poppius, E. Reuter, O. M. Reuter,
Th. Saelän, J. Sahlberg, G. Schneider, E. Sund vik, E. Wainio,
A. Westerlund och D. A. Wikström.

Att under året ej utgifvits något häfte af Sällskapets Åäa
har sin orsak däruti, att bandet XIII — halftryckt redan för
ett år sedan och upptagande de då angifna afhandlingarna af
herrar Brenner, Laurén, Herlin, Keckman, Kihlman och Wai-

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1897. 65

nio — blifvit kompletterad under vintern med d:r C. A. We-
sterlunds omfattande och senast jämväl anförda afhandling om
sötvattensmollusker, hvars tryckning endast långsamt kunnat
fortskrida.

Utaf sina Meddelanden har Sällskapet kunnat kringsända
22:dra häftet, innehållande Förhandlingarna under 1895—96
särat skriftbytet; professor Elfving har äfven denna gång om-
besörjt redaktionen och utgifvandet.

Såsom bekant har vårt samfund, med få undantag, årligen
tannat utsända exkurrenter. Det nu förgångna bildar icke ett
undantag, om icke i sådan mening, att därunder kunnat utgif-
vas flere stipendier än någonsin förr på en gång. Penningebe-
loppet 2490 mk har visserligen någon gång öfverskridits, men
aldrig antalet exkurrenter. Af 14 ansökningar kunde nämligen
tio bifallas, hvilket vittnar godt icke uteslutande om tillgångarna på
medel utan ock på användbara krafter. Inom kort afresa sålunda
sex botanister till sina områden, nämligen hrr Bergroth till Kare-
lia pomorica, Lindberg till Karelska näset, Lindroth till Åland,
Wahlberg till trakten omkring Pielavesi, Häyrén till Ekenäs,
Snappertuna och Ingå samt Cajander till Wirmo. Och fyra
exkurrenter begifva sig ut i zoologiskt syfte, nämligen hrr Poppius
Ull Inari Lappmark, Luther till Keitele och Saarijärvi, Kränk
till trakten mellan Gamla Karleby och Jakobstad samt Aro till
iXorra Savolaks.

Det återstår att beröra en del af Sällskapets verksamhet,
hvilken i yttre måtto ännu gjort sig blott föga märkbar.

1 den mån Sällskapet under 1870- och ISSatalen allt of-
tare emottog vetenskapliga afhandlingar att offentliggöras, upp-
stod behof af en trycknings- eller redaktionskomité, som afgaf
yttrande om nämnda skrifter. Efter hand fick komitén i uppdrag
att förbereda äfven andra frågor, exempelvis fördelningen af
reseunderstöd. Att en sådan förberedelse befordrat ärendenas
behandling inom Sällskapet kan icke förnekas. I de nya stadgar,
som vid årsmötet 1894 antogos och den 10 oktober samma år
vunno stadfästelse, hade därför införts bestämmelser om en Besty-
relse med något vidsträcktare uppgift än den, som genom praxis

5

Digitized by

Google

66 Årsmötet den 13 maj 1897.

tillkommit redaktionskomitén. Någon tid fungerade BestyrelseD
ungefär såsom förut. Men under det nu gångna året har den-
samma ej blott förberedt alla vigtigare ärenden, som före-
kommit på Sällskapets möten, utan jämväl skridit till uppgö-
rande af program för vetenskapliga undersökningar och andra
för befordrande af Sällskapets verksamhet gagneliga åtgärder.
En del af dessa program eller förslag har jämväl redan blifvit
framstäld för Sällskapet och af detsamma godkänts; andra bero
ännu på pröfning inom Bestyreisen.

Dessa förslag hafva gällt följande frågor:

1) Att Bestyreisen skulle sammanträda regelbundet på be-
stämd dag i månaden samt, i fall af behof, till extra-möte
Tillsvidare hållas mötena ännu efter omständigheterna.

2) Att protokoll vid dess möten föres, hvilket jämväl beslutit5.

3) Beträffande användandet af de medel, som åt Sällska
pet öfverlemnades vid 75-års mötet, har Bestyreisen föreslagit
att däraf skulle bildas en egen fond benämd Senator J. Ph.
Palmens fond, hvaraf räntorna skulle anslås för sådana plan-
mässiga undersökningar, zoologiska eller botaniska, hvilkas ut-
förande tager en längre tid i anspråk, exempelvis för metodiskt
utforskande af djur- och växtlifvet i våra vattendrag eller vid
våra hafskuster samt vilkoren derför, hvilket förslag Sällskapet
godkänt.

4) Vidare har professor Norrlin föreslagit, att genom sekrete-
rarens försorg framdeles skulle föras en öfversigtlig journal öfver
de naturalhistoriska exkursionerna, i korthet angif vande ända-
mål, ort, kostnader, resultat, reseberättelse, samlingar, under-
sökningar o. d. Då genom en dyUk journal en synnerligen nyt-
tig öfverblick erhålles öfver Sällskapets hithörande verksamhet,
kommer en sådan jämväl att anordnas.

5) Den samme har föreslagit, att större och äfven mindre
botaniska samlingar, inlemnade till Museet, borde vara fullstän-
digt förtecknade, i hvilken mening Bestyreisen och Sällskapet
instämt.

7) Professor Norrlin har jämväl föreslagit, att Sällskapet
skulle söka från glömska bevara de i folkspråket använda benäm-

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1897. 67

ningarna på växt- och djur-arter och grupper, växtformationer,
jordarter, ståndorter och terränger eller naturskiljaktigheter öf-
ver hufvud, äfvensom det bruk allmogen gör af landets natur-
alster. Äfven detta förslag har Bestyreisen funnit vara synner-
ligen beaktansvärdt.

8) Under diskussion har vidare förevarit den sammes för-
slag att befordra kännedomen af våra cellväxter genom lämp-
liga examinationskompendier, äfvensom genom anskaffande och
distribuering af 10 å 12 st. smärre exsiccater af dylika växter
till ledning för, bland andra, yngre exkurrenter. Det förra för-
slaget har förordats hos Sällskapet, som anmodat Bestyreisen
att vidtaga förberedande åtgärder; och äfven för realiserandet
af det senare förslaget finnes utsigt.

9) D:r Kihlman har nedskrifvit en för Sällskapets yngre
författare afsedd handledning innehållande »praktiska råd» vid
affattandet af manuskript, och Bestyreisen har beslutit befordra
dem till trycket.

För öfrigt har vid Bestyreisens möten afgjorts ett antal
löpande ärenden af praktisk art.

Jag kan icke undertrycka den bestämda öfvertygelsen, att
det måste lända Sällskapets verksamhet i dess helhet till syn-
nerligt gagn om Bestyreisen inom sin trängre krets upptager
och diskuterar dylika frågor och antingen omedelbart vidtager
lämpliga åtgärder eller hemställer därom till Sällskapet. Detta
tillvägagående garanterar en sakenlig och mognare behandling,
än om samma frågor diskuteras allenast på Sällskapets vanliga,
af många andra frågor upptagna möten. Det förstås af sig själf
att de ledamöter, som icke ingå i Bestyreisen, härigenom inga-
lunda äro förhindrade att på Sällskapets möten väcka förslag,
som de anse välbetänkta; och Bestyreisen skall påtagligen gerna
se att främst förslagsställarena, men också andra intresserade
och sakkunniga, skola öfvervara dess möten och bidraga till
ärendenas sakenliga behandling. Ty viribiis unitis skall arbetet
bedrifvas. Lika naturligt äro åter månadsmötena rätta tillfället
att genom inlemnade vetenskapliga afhandlingar, genom föredrag,
förevisningar och notiser samt diskussioner föröka allas vårt

Digitized by

Google

68 Årsmötet den 13 maj 1897.

vetande och stärka allas intresse. Och vid dessa möten böra
de inom Bestyreisen väckta och förberedda förslagen vinna sitt
slutliga af görande.

Må vi hoppas att dessa anordningar skola i sin mån bi-
draga till att såväl förekomma ålderdomskrämpor hos vårt 75-
åriga Sällskap, som ock befrämja dess vetenskapliga lif.

Indendenten för de zoologiska samlingarna, d:r K. M. Le-
v an der, aflemnade följande redogörelse:

Till de zoologiska samlingarna hafva sedan senaste års
möte inlemnats 2 däggdjur-arter, 24 fåglar, tillhörande 16 arter,
1 par fågelfötter och 2 fågelbon. För dessa föräringar står
Sällskapet i förbindelse till baron Alb. de la Chapelle, rektor
E. J. Budden, mag. O. Collin, preparator G. W. Forsell, baron
E. Hisinger, herr K. Holmström, d:r K. M. Levander, mag. Nuu-
pala, d:r Onni Ruuth, herr G. E. R. Wasastjerna, d:r E. Wase-
nius, agronom V. Åkerman.

Den inhemska fisksamlingen, som är i behof af att kom-
pletteras, resp. förnyas med goda, väl konserverade exemplar
af de flesta arter, har denna gång vunnit en jämförelsevis be-
tydlig tillväxt i det att 33 arter och 2 bastarder {Äbramidopsis
Leuckartii och Bliccopsis abramoriitihis) blifvit inlemnade. Många
af dessa föreligga i flera exemplar och äro konserverade i for-
mol. Föräringarna hafva gjorts af studd. B. Poppius, E. F.
Qvarnström, V. Segercrantz, H. Stenberg, Raf. Wegelius, mag.
A. Westerlund och intendenten.

De inhemska insektsamlingarna hafva till vuxit med en kol-
lektion af 80 Coleoptera, hufvudsakligen tomicider, af eleven
vid Evois forstinstitut K. O. Elfving, samt med sex sällsynta
arter, af hvilka tre för faunan nya, skänkta af studd. A. K.
Cajander, A. J. Silvenius och B. Poppius, prof. J. Sahlberg
samt skoleleven H. Sahlberg. Till fjärilsamlingarna hafva öfver-
lemnats 60 exx. lepidoptera från Nyland och Tavastland af
herrar Bj. och H. Wasastjerna, 11 sällsynta arter, af hvilka tre
nya för faunan, af stud. H. Federley, mag. K. Ehnberg, stud. A.
Luther och d:r Guido Schneider. Smärre bidrag till insektsam-

Digitized by

Google

Årsmötet den IB maj 1897. 69

lingarna hafva lemnats af d:r E. Reuter, mag. A. Westerlund
och mag. D. A. Wikström.

En intressant, i sprit förvarad samling af under vintern
vid Kuopio tagna insekter har öfverlemnats af mag. A. Wester-
lund. Bland dessa »vinterinsekter» funnos två för vår fauna
nya podurid-arter.

Stud. B. Poppius, som med understöd af Sällskapet sist-
lidne sommar gjort en entomologisk forskningsresa i östra delen
af Karelia onegensis, har medfört en stor mängd insekter af alla
ordningar, företrädesvis Coleoptera, mellan två och tre tusen
exemplar, men då granskningen och bestämningen af det insam-
lade materialet ännu ej blifvit slutförd, har intet däraf med
samlingarna blifvit förenadt.

Af öfriga evertebrater har till samlingarna inlemnats föl-
jande :
Myriopoder: 12 arter från södra Tavastland af fil. kand. C. A.

Knabe samt 18 prof rör från Lojo af stud. A. Luther.
Hydrachnider: 34 arter af fil. kand. E. Nordenskiöld.
Acarider (Prostigmata): 14 arter, preparerade på objektglas, af

den samme).
Spindlar: 13 st. profrör från Lojo af stud. A. Luther.
Isopoder: 5 st. profrör från Lojo af den samme.
Krustaceer, diverse: 3 st. profrör från Lojo samt Astacus fltc-

viatilis, ett ex. med monströs gripklo från Lojo, af den

samme.
MoUusker: 41 nrr land- och sötvatten-konkylier från Ryska Ka-
relen af stud. B. Poppius.
Maskar: 4 profrör af stud. A. Luther och en lumbricid med

tudelad bakkropp af herr V. Salminen.
Ccelenterater: 2 prof af Spongilla från Lojo sjö af stud. A.

Luther.
Plankton-prof : 10 st. från S:t Michels-trakten tagna 1895 af stud.

J. E. Therman.

Intendenten för de botaniska samlingarna, d:r A. O. Kihl-
man, afgaf följande berättelse:

Digitized by

Google

70 Årsmötet den 13 maj 1897.

De botaniska samlingarnas tillväxt har under året åtmin-
stone i kvantitativt hänseende varit relativt ringa. Den utgö-
res af 1267 kärlväxter, 60 mossor, 15 alger, 7 lafvar och 138
svampar samt 24 nummer för den karpologiska samlingen, eller
1511 numror mot 3088 föregående år; härtill kommer ännu en
af mag. Raf. Herlin hopbragt, ganska anmärkningsvärd preparat-
kollektion af subfossila växtdelar från Satakunta och Karelska
näset, hvarigenom en första början erhållits till en Inhemsk
samling på detta hos oss försummade, men år för år allt vig-
tigare område. Bland öfriga gåfvor märkas främst en större
samling kärväxter från Karelia pomorica af mag. I. O. Bergroth
och stud. J. I. Lindroth samt en samling parasitsvampar från
samma landskap, innehållande bland annat flere för floran nya
arter, af stud. J. I. Lindroth. Af öfriga gåfvor äro de flesta
tillkomna med särskild hänsyn till musei behof och innehålla
i sjelfva verket många synnerligen beaktansvärda bidrag, syn-
nerligen för utredandet af enskilda arters utbredning inom lan-
det. För dessa bevis på den välvilja, hvarmed Sällskapets sträf-
vanden allt fortfarande omfattas både inom och utom dess egen
krets, stannar museum i förbindelse hos följande personer: pro-
fessor E. Sund vik, lektorerne E. J. Buddén, J. E. Furuhjelm,
Hj. Hjelt, doktorerna K. H. Hällström och E. Wainio, rektor M.
Brenner, kamrer J. O. Bomansson, folkskoleinspektör O. A. F.
Lönnbohm, forstmästarne F. G. Bergroth och A. W. Granit,
magister H. Lindberg, redaktör P. Hj. Olsson, studd. W. M.
Axelson, A. K. Cajander, B. E. Ekman, K. V. Fontell, O. A.
Kosonen, J. L Lindroth, A. Luther, G. Lång, R. B. Poppius, A.
Rantaniemi, H. Söderman, A. Wahlberg, R. Wegelius och E.
öhberg, läraren F. A. Rautell, eleven O. Sundvik och under-
tecknad, intendent, äfvensom Botaniska bytesföreningen, hvar-
jämte genom rektor A. Arrhenius' och mag. H. Lindbergs försorg
inlemnats några växter, insamlade af elever vid Nya svenska
läroverket och Privata svenska flickskolan i Helsingfors.

Bland det inlemnade materialet må efter vanligheten fram-
hållas de för floran nya Scirptts radicans (Ik, H. Lindberg), Kae-
leria ciistaia (Kp., adventitia?) I. O. Bergroth & J. L Lindroth),

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1897. 71

Alchemilla ptibescens (M. Brenner), samt bland mossorna
Bryum tvameum (Al), Polytrichum ohioénse (Ik), Sphagnum moUe
(A b) och Ododiceras JuUanum (Ik), samtliga urskilda och så när
som på Sphagnum molle äfven insamlade af mag. H. Lindberg.
Af öfriga kryptogamer torde en laf och sex svampar vara för
samliDgarna nya.

Ordnandet och bestämningen af museets samlingar har
fortgått såsom förut; i detta arbete hafva mag. H. Lindberg och
slud. J. L Lindroth med ej ringa uppoffring af tid och möda
deltagit. Särskildt må äfven omnämnas att de finska formerna
af subgenus Batrachium under året reviderats af herr O. Gelert
i Kjöbenhavn.

Bibliotekarien, d:r E. Reuter, uppläste följande redogörelse:
Sällskapets bibliotek har under senaste verksamhetsår, från
den 13 maj 1896 till den 13 maj 1897, erfarit en något rin-
gare tillväxt än under närmast föregående motsvarande perioder.
Antalet nytillkomma nummer utgör 646, fördelade med hänsyn
till innehållet på följande sätt:

Naturvetenskaper i allmänhet 335

Botanik 94

Zoologi 117

Landt- och skogshushållning 9

Geografi . 23 *

Geologi, paleontologi 22

Meteorologi, medicin, fysik, kemi ... 6

Antropologi, etnografi 14

Diverse skrifter af blandadt innehåll . . 26

Det vida vägnar största antalet publikationer har äfven
detta år erhållits af de lärda samfund, institutioner och tid-
skriftsredaktioner, hvilka med Sällskapet underhålla regelbundet
skriftutbyte. Dessa uppgå för närvarande till 248, och af dem
hafva under det förflutna året tillkommit följande tre nya:

Chicago Academy of Sciences, Chicago,

Digitized by

Google

72 Årsmötet den 18 maj 1897.

Redaktionen af »Rivista di Patologia Vegetale e Zimolo-
gia», Portici,

Botanical Survey of Minnesota, Minneapolis,
hvarjämte redaktionen af »Rovartani Lapok» i Budapest, hvil-
ken tidskrift efter en längre tids stillestånd ånyo trädt i verk-
samhet samt fortsatt det tidigare påbegynta skriftutbytet.

För välvilliga bokgåfvor står Sällskapet i tacksamhetsskuld
till Finska Landtbruksstyrelsen, Redaktionen af »Luonnon Ys
tävä», Koninglijk Nederlandseh Meteorologisch Instituut, Luniver
sité de Lausanne samt till herrar W. Nyländer, J. G. Agardh
Fr. Benton, A. Berlese, A. Blytt, P. T. Cleve, C. Grill, O. E. A
Hjelt, J. A. Palmen, E. Reuter, O. M. Reuter, Saint-Lager, G
O. Särs, E. Wainio, C. Warnstorff och R. v. Wettstein.

Föredrogs följande af skattmästaren, bankdirektör Leon
v. Pfaler inlemnade

Ärsräkning för år 189G.

Debet
Behållning från år 1895.
Stående fonden.
Hypoteksföreningens 472 °/o obl.

55^ 10,000 . . . . ^ 10,141: 20
Flelsingfors stads 472 Vo ^^1.
af 1882 ^ 5,500 . . .
Helsingfors stads 472 ®/o obl.
af 1892 9mf 3,000 . . .
Å depositionsräkning i Nordi-
ska Aktiebanken ....

Sanmarkska fonden.
Utlånadt till Hr John Sahlberg mot revers
af den 1 mars 1892 å 5 > 2,000: —
D:o d:o . . . . . . å 5 % 2,000: — 4,000:

Transport 32,000: —

Digitized by

Google

Årsmötet den 18 maj 1897.

7H

Transport 32,000: -
Årskassan.

A depositionsräkning i Nordi-
ska Aktiebanken . . 9mf 1,155: 50
Å löpande räkning i d:o . . . 291:86 1,447:36 33,447:36

Inkomster under året.

Statsanslag för år 1896 . . .
Influtna räntor:

3,000: —

å Hypoteksföreningens obl.

å 4V2 7o

ä Helsingfors stads 4^/^ ^/o

lån af 1882 .....

630: —
247: 50

å d:o d:o 472 7o lån af 1892

135: -

å bankdepositioner ä 4^0
å John Sahlbergs skuldsed-
lar ä 5 0/0

425: 48
200:-

å löpande räkning å 2 0/0 .

20:63

1.658: 61

Ledamotsafgifter:
af Alex. Luther

15: —

^ A. W. Granit . .

15:

—

s K. Stockmann . .

15:

—

> E. F. Häyrén . .
5 P. A. Rantaniemi

15:
15

—

> Ossian Wichmann .

12-

—

» Wilhelm Ramsay

12:

—

> Emil Butzow . .

12:

T. J. Forsström

12:

—

K. H. Hynén . . .
> A. L. Wallgren . .
^ J. Roos . . .

12:
12:
12

—

» L. I. Ringbom
» Ch. E. Keckman

12
. 12

: —

» E. Th, Nyholm .

12

—

195: —

Transport 4,853:61 33,447:36

Digitized by

Google

74

Årsmötet den 13 maj 1897.

4,853:61 33,447: 3()

E. Keto .
S. E. Frosterus
J. V. Siilänen
K. H. Stenberg
J. E. Ekström
A. Wahlberg .
K. W. Fontell
Ivar Aminoff .

Elis Nordling lö: — 132: .

För försålda skrifter:

genom G. W. Edlunds bokhandel . . 1,093: 57
Donationer:

af Friherre J. A. Palmen %: 10,000: —
^ onämnd genom D:r V. F. Brothe-

rus 3hf 200: - 10,200: — 16,279: 18

Summa ^.49,726:54

Transport

. 15:

—

. 15

—

. 15'

—

. 15

—

. 15

—

. 15

—

. 15

' —

. 12

—

. 15:

—

Kreåii,

Utgifter under året.

Arvode åt sekreteraren för I72 år. . . 300:

D:o åt bibliotekarien för IV2 år . . . 450;

Reseunderstöd åt K. Him 100;

D:o åt P. A. Rantaniemi 100;

D:o åt B. R. Poppius 400:

D:o åt E. Nordling 125

Ränta å Sanmarkska fonden till Enkefru

S. Sanmark 200: —

Vaktmästarearvode 55: —

Tryckningskostnader 839: 65

Annonser 172: 75

Inbindning, porto, frakt m. m 580:85, 3,323:25

Transport 3,323: 25

Digitized by

Google

Årsmötet den 18 maj 1897. 7ö

Transport 3,323: 25
Afskrifning.
A värdet af obligationer, som inköpts med
löpande kupong eller till ett pris, öf-
verstigande parivärdet, afskrifves . . 505: 87

Behållning till år 1897,
Stående fonden.
Hypoteksföreningens 4V2 7o ^^I. af 1884

^ 13,500: —
Helsingfors 472 % obl. af 1882 5,500: —
Helsingfors 47^ Vo obl. af 1892 3.000: —
Å depositionsräkning i Nordi-
ska Aktiebanken .... 6,000: — 28,000: —

Palménska fonden.
Hypoteksföreningens 4V2 7o ^bl. af 1884

^ 7,500: —
Å depositionsräkning i Nordi-
ska Aktiebanken .... 2,500: — 10,000: —

Sanmarkska fonden,
niånadt tiU Hr John Sahlberg mot revers
& proprieborgen å 5 7o • • 2,000: —
D:o d:o . . . ä 5 % . . 2,000:j- 4,000: —

Årskassan.
Finska Brandstodsbolagets för landet 3,6 7o

obl. af 1896 1,400: —

Ä depositionsräkning i Nordi

ska Aktiebanken .... 929: 30
Å löpande räkning i d:o d:o . 1,568: 12 3,897: 42 45 897: 42

Summa ^f 49,726: 54

På förslag af revisorerna beviljades skattmästaren full an-
svarsfrihet.

Digitized by

Google

76 Årsmötet den 13 maj 1897.

Vid härpå förrättadt val af funktionärer återvaldes till ord-
förande professor J. A. Palmen, till vice-ord förande professor
F. Elfving, till sekreterare rektor A. Arrhenius och till skatt-
mästare bankdirektör L. v. Pfaler.

Vid val af en i tur afgående bestyrelsemedlem återvaldes
professor J. P. Norrlin.

Till revisorer af innevarande års räkenskaper utsagos rek-
tor Brenner och professor Saelän.

Till publikation anmäldes följande uppsatser: M. Brenner:
Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieraäum-toTiner. V.
Vestnyländska Hieracia; J. I. Lindroth: Lisätietoja Suomen
sienistä; E. Reuter: Bidrag till kännedomen om Ålands och
Åbo skärgårds microlepidopter-fauna. I. Pyralidina, Crambina
och Tortricina.

Doktor A. O. Kihlman öfverlemnade till Bestyreisens hand-
läggning en uppsats af student V. Meinander: Växtfenologiska
observationer anstälda år 1890 i Borgå och Perno.

En från R. Orto botanico di Palermo inkommen anhållan
om skriftutbyte beslöt Sällskapet bifalla.

Upptogs till behandling ett af professor J. P. Norr lin inom
Bestyreisen väckt och af denna omfattadt förslag, gående ut på
att Sällskapets exkurrenter och andra intresserade personer skulle
söka insamla uppgifter om af allmogen begagnade namn på
naturalster, ståndorter, jordarter o. d. Förslaget var af följande
lydelse:

»På jubileum-mötet den 1 sistlidne november framhöll ord-
föranden nödvändigheten af en mer omfattande och intensiv verk-
samhet för att Sällskapet måtte kunna hålla sig å nivå med
tidens alltmer stegrade fordringar. Något förslag i den vägen
ärnar jag nu icke väcka, utan blott fästa uppmärksamheten på
vissa frågor, hvilka för närvarande ega ett så att säga aktuelt in-
tresse, och bland dem påpeka en särskild grupp, som af Sällskapet
föga eller alls icke beaktats. Jag afser härmed tillvaratagandet

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1897. 77

och insamling af benämningar i folkspråket på växt- och djur-
arter eller andra kategorier (genera etc); vidare benämningar på
växtformationer, jordarter, ståndorter och terränger eller natur-
skiljakligheter öfver hufvud samt slutligen uppgifter öfver det
bruk man hos oss gjort af de vårt naturhistoriska område
beboende organiska naturalstren.

Uppmaning till exkurrenter och studerande ha under sed-
nare år då och då af mig blifvit framstälda i antydt syfte, men
utan nämnvärd påföljd tillsvidare. Numera gifves visserligen
utsigt att saken skall gå i någon mån framåt, sedan ett särskildt
samfund med syfte att åstadkomma en finsk naturalhistorisk
terminologi trädt i verksamhet och bland annat vidtagit åtgärd
om planmässig insamling af namn på växter och djur och i
sammanhang härmed äfven upplysningar om den nytta allmo-
gen drager af dem. Men utom att nämnda samfund blott afser
de finska benämningarna och programmet eljest är taget i in-
skränktare omfång, hör detta försummade gebit otvifvelaktigt
äfven Sällskapet till och hvarje motivering af sakens gagn torde
vara öfverflödig.

Enklast och lättast kunna benämningar på arter insamlas,
Och hvarje med landets språk förtrogen exkurrent torde i den
vågen kunna uträtta åtminstone något, om han förstår att med
orskilning gå till väga.

Svårare ställer sig saken, då det gäller utredning af den
användning växter och djur funnit hos allmogen; detta förut-
sätter nämligen mer ingående kännedom af folkets lif och sträf-
vanden. I talrika fall är ämnet dessutom af den art att dess
utredande tillhör personer af annat fack, till exempel läkare, jord-
brukare m. m. I många fall kan dock en praktiskt anlagd na-
turalhistorisk exkurrent nog insamla pålitliga hithörande upp-
lysningar.

Af särskildt intresse vore kännedomen af benämningar på
ståndorter, jordarter m. m., då den vetenskapliga terminologin
eger ett nog begränsadt antal dylika och sådana åter hos allmogen
förekomma i stor rikedom, om ock ofta med vexlande betydelse.
Redan för återgif vande af trakternas allmänna naturförhållanden

Digitized by

Google

78 Årsmötet den 13 maj 1897.

och utseende vore en fullständigare terminologi tacknämlig; man
kunde då återgifva dem med större korthet, fullständighet och
öfverskådlighet. I detta afseende må blott antydas de egna
benämningarna i Lappland på olika slag af höjder, skogar,
sumpmarker m. m. eller i skären på holmar, klippor o. a. Här-
igenom kunde äfven hvarjehanda fel och inkorrektheter, som
hunnit innästla sig i litteraturen, åter utmönstras.

Genom ett arbete i denna riktning kunde möjligen äfven
rent vetenskapliga fördelar vinnas. Allmogen eger traktvis ej
blott talrika och ofta koncisa benämningar på olika terränger
m. m., utan äfven en säker, på iakttagelse och erfarenhet grun-
dad kännedom på många deras egenskaper och karaktärer, om
hvilka forskaren ännu sväfvar i dunkel.

Emellertid är detta arbete förenadt med betydande svårig
heter och kan i större omfattning utföras endast af någon växt-
topograf, som jämte nödig kunskap i geognosi och fysisk geo-
grafi är i viss mån förtrogen med jordbrukarens, fiskarens,
jägarens eller annan yrkesidkares lif och verksamhet samt dess-
utom fullt beherrskar språket.

Del är antagligt att Sällskapets exkurrenter gerna skulle
insamla uppgifter af nu berörda slag, och ett dylikt arbete skulle
sedan följas af andra naturalhistorici. För mig synes det vidare
önskvärdt att i särskilda fall äfven speciella, af annat arbete
mindre beroende exkurrenter någon gång kunde af Sällskapet på
dess bekostnad utsändas för angifna ändamål.

I stort sedt är nämligen vår hithörande litteratur ytterligt
torftig. Frånsedt ett antal i tiden insamlade artnamn och upp-
gifter öfver användning är i sednare tider så ringa material till-
varataget att därpå knapt något kan byggas. Men äfven obe-
roende af dessa brister är det hög tid att söka afplana följderna
af föregående tiders försumlighet innan det blir för sent. Den
brytningsperiod, i hvilken finska folkets utveckling nu inträdt,
hotar att med oanad snabbhet kuUstörta gamla former samt
införa alldeles nya vanor, bruk och åskådningssätt. Allmänt
bekanta äro de verkande orsakerna (kommunikationer etc), och i
förhandenvarande afseende torde litteraturen och folkskolorna

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1897. 79

verksammast ingripa. För det tryckta ordet bär allmogen hög
respekt, och då tidningar och folkskrifter i stor skala spridas
till nästan alla bygder och folkskolorna börja vinna allt större
popularitet och utbredning, måste spåren häraf bli alltmer märk-
bara. Redan hålla traktvis dialekterna i finska orter på att
vika för det i vissa afseenden ännu underlägsna skriftspråket,
och den på sätt och vis genuina kulturen, eller den genom
lång erfarenhet förvärfvade kunskapen får småningom lemna
plats för en ofta ytlig bokkunskap. Och sålunda är fara värdt
att äfven nu framhållna benämningars användning m. m. och i
sammanhang härmed stående insigter efter hand komma att gå
förlorade, i hvilket afseende allaredan klagomål försports. Det
torde därför ligga i alla fosterländska föreningars intresse att
tillvarataga de skatter, som på detta område ännu stå att räd-
das, och kanske äfven söka inverka på vederbörande att möj-
ligast skona den uråldriga kulturen eller åtminstone ej afsigtli-
gen undergräfva eller förstöra densamma.

På ofvan anförda grunder ville jag föreslå att Bestyreisen
skulle hos Sällskapet utverka det ifrågavarande arbetsfält blefve
appodladt och befrämjadt och att för ändamålet till en början
Sällskapets exkurrenter skulle uppdragas att i förening med sina
öfriga arbeten äfven uppmärksamma nu berörda frågor och af
allmogen inhemta och uppteckna alla de pålitliga upplysningar
och benämningar, som i trakten stå till buds. I särskilda fall
vore dessutom önskvärdt att utsända speciella forskare för ifrå-
gavarande syftemål».

Sedan herrar Kihlman, Mela och Sselån tillstyrkt bifall,
antogs förslaget enhälligt.

D:r E. Wainio förevisade exemplar af lafven Bceomyces
rufus, tagna i maj månad med apothecier, som oskadade öfver-
vintrat. Denna art hade på en bergvägg i närheten af Helsing-
fors föregående höst iakttagits rikligt fruktbärande, och hade
alla apothecierna bibehållit sig oskadade under vintern, hvar-
före uppgiften att apothecierna hos slägtet Bceomyces (Sphyri-
dium) ej skulle öfvervintra måste anses som ogrundad.

Digitized by

Google

n

80 Årsmötet den 13 maj 1897.

Vidare förevisade D:r Wainio af bildningar och exemplar
af lafven Porina schizospora (n. sp.), tagen af H. Lojka på Krim-
ska halfön. Hos denna art äro sporerna i början spolformiga
och tvåcelliga, men lösgöra sig de tvenne cellerna slutligen från
hvarandra och bilda äggformiga encelliga sporer, som jämte de
tvåcelliga spolformiga anträffas i samma apothecier. En sådan
sporernas förökning genom delning har hittills icke iakttagits
hos någon annan lafart.

Magister A. Westerlund hade till samlingarna insändt
en intressant kollektion »vinterinsekter» från Kuopio. Den före-
visades af d:r K. M. Levander, och ingår en närmare, af figurer
förtydligad redogörelse därför i »Luonnon Ystävä», 1897 n:o 2
och 3. Utom de där omnämnda arterna innehöll samlingen
poduriden Schöttella sangvinolenta samt hemiptererna Aradtis
corticcdis och Äphalara exilis. Nya för landet voro poduridema
Entomobiya marginata och Isotoma Westerlundi,

Doktor K. M. Levander förevisade ett exemplar i vinter-
drägt af Phalacrocoracc carbo från Nyslott, inlemnadt af rektor
E. J. Buddén.

Magister R. H er lin inlemnade till samlingarna 22 arter
mossor från Satakunta, samtliga för provinsen nya, samt förevi-
sade exemplar af Dianthus arenarius från Kiikala äfvensom blad
af Onoclea struthiopterisj utvisande öfvergångar mellan assimila-
tionsblad och sporbärande blad.

Ordföranden, professor J. A. Palmen, uppläste ett medde-
lande från magister Otto Gol lin i Tavastehus, enligt h vilket
denne erhåUit ett i en utmark i södra Tavastland öfverkommet
bo med tvenne ägg, tillhörande Agvila clanga, eller möjligen
A. ncevia.

Rektor A. Arrhenius meddelade att lyceisten Åke Lau-
rén de 9 innevarande maj på Sillböle gårds egor i Helsinge

Digitized by

Google

Årsmötet den 13 maj 1897. 81

observerat tre storkar (Ciconia alba) ; en af dessa sköts, de begge
andra sträckte söderut.

Student J. I. Lindroth förevisade en monströs kvist af
Ainas incana från Mäntsälä.

Doktor E. Re u ter meddelade att han vid granskning af
en sändning fjärilar, samlade af magister K. J. Ehnberg, i den-
samma funnit tvenne exemplar af den för finska faunan nya
tineiden Dasystoma scdicella Hb från Valkjärvi; ett tredje exem-
plar hade af herr J. Montell infångats på Åland. Arten är en-
ligt Staudingers katalog utbredd öfver norra och mellersta Europa
samt förekommer dessutom i sydöstra Ryssland äfvensom i Dal-
matien samt i norra och mellersta Italien.

Till de zoologiska samlingarna hade inlemnats:
Picus canus, ^ och ^, från Hauho af mag. O. Collin. —
Phakrocorax carbo, ett exemplar från Nyslott af rektor E. J.
Buddén, samt ett från Porkkala. — 60 exemplar fjärilar från
Nyland och södra Tavastland af herrar Björn och Harald Wa-
sastjerna. — 18 st. profrör med myriapoder, 13 d:o med spind-
lar, 3 d:o med podurider, 8 d:o med krustaceer, 4 d:o med ma-
skar, prof af Spongilla samt en monströs kräfta från Lojo af
student A. Luther. — 10 plankton-prof från S:t Michel, tagna
sommaren 1895, af student J. E. Therman. — En samling vin-
terinsekter från Kuopio af magister A, Westerlund.

De botaniska samlingarna hade fått emottaga:
En kärlväxt från Vihti och två lafvar, nya för Helsingfors-
trakten, af stud. G. Lång. — 9 kärlväxter från norra Karelen, däri-
bland nya för provinsen Lamium purpureum, Oalium triflorum,
Carex capillaris, Eriophorum latifoliiim, Olyceria remota och (ad-
ventitia!) Olyceria spedabilis af stud. Walter Axelson. — 4 kärl-
växter från Nyland af stud. E. öhberg. — Frön af Barbarea
vidgaris af d:r Hj. Hjelt. — Hermafrodita blommor af Sagittaria
sagittifolia af läraren F. A. Rautell.

Digitized by

Google

Ueber die Nordgrenze der Schwarzerie und
der Linde in Finnland.

VON
A. OSW, KlHLMAN.

Längs dem bothnischen Meerbusen geht die Schwarzerie.
wie bekannl, wenigstens nach Kuiwaniemi (65° 28' n. Br.); tiber
ihre Verbreitung gegen Norden im Binnenlande ist jedoch, mei-
nes Wissens, sehr wenig bekannt. Wainio giebt sie an aus
einigen Lokalitälen am Nordende des Sees Pielisjärvi (63° 32'
n. Br.) sowie aus einer Insel im See Lieksa (Russisch Karelien,
63° 42' n. Br.). Im letzten Sommer wurde sie von Bergroth
und Lindroth noch etwas nördlieher und weiter nach Osten ge-
funden.

Aus der weiten Strecke zwischen dem Meeresstrande und
Pielisjärvi sind in der Literatur nur Standorte erwähnt, die zu
weit nach Suden liegen um bei der Bestimmung der Nord-
grenze noch in Betracht zu kommen. Folgende Aufzeichnungen
diirften daher fur eine genauere Kenntniss der Verbreitung nicht
unwillkommen sein.

Im Kirchspiel Wiitasaari ist die Schwarzerie gar nicht sel-
ten; an Bach- und Seeufern findet man 16 — 20 cm dicke und
6 — 7 m hohe Stämme. Bei Löytöpuro siidlich von Wuosijärvi
sah ich einen Stamm von 28.5 cm, und in der Nähe der Kirche
(63° 4' n. Br., 25° 50' ö. Gr.) wachsen viele Exemplare von
etwa 25 cm Dicke. östlich von hier sah ich beim Säviä-Strom

Digitized by

Google

A. O- Kihhnan, Nordgrenze der Linde. 83

in Pielawesi (63° 11' n. Br., 26° 40' ö. Gr.) besonders schöne
Slämme von Älnus glutinosa am steinigen Seeufer; einer der
grössten hatte eine Höhe von etwa 8 m und einen Durchmes-
ser von volleu 30 cm. Hochwuchsige Schwarzerlen sah ich
auch uberall längs den grösseren Gewässern in Nilsiä z. B. an
den Ufem der Seen Sywäri und Köyrittyjärvi (63° 25'— 30^.

In den Waldgegenden nördlich von Nurmes scheint unser
Baum scbon seltener zu werden; ich selber sah ihn dort nicht,
Bbev der Forstwärter in Sywälamraenmäki erzählte mir er habe
bei Isosuo zwischen den Seen Halmijärvi und Werkkojärvi (63°
46' n. Br., 28° 45' ö. Gr.) einige besonders grosse (»erittäin suu-
ria>) Stämme beobachtet.

Ferner hat mir der Herr Förster N. J. Juselius Folgen-
des aus dem Kirchspiel Sotkamo gutigst mitgetheilt. Im sudöst-
lichen Theile des Kirchspieles in der Nähe des Sees Räätäjärvi
steht am Rande des Waldsees Kleiner Walkeaisjärvi eine Gruppe
Schwarzerlen, unter welchen die grössten 4—5 m hoch und 16
—20 cm im Durchmesser sind; auch am Sudwest-Ufer des na-
hen Grossen Walkeaisjärvi finden sich vereinzelte Stämme ähn-
liches Wuchses (63° 59' n. Br., 29° 10' ö. Gr.). Weiter nach
Suden in der Nähe von Tipasjärvi am Ufer eines Baches, der
sich in den See Kolkonlampi ergiesst (63° 52'), stehen mehrere
Schwarzerlen, deren Stammdurchmesser jedoch kaum 10 cm uber-
sleigt; die Länge beträgt etwa 4 m.

Noch weiter nach Norden, etwa 14 km nordöstlich von
der Kirche in Sotkamo, fand ich in einer entlegenen Waldge-
gend zwei Schwarzerlen. Dieselben stånden am steinigen Ufer
and dicht am Wasser des kleinen Sees Wuorijärvi (64° 12' n.
Br., 28° 43' ö. Gr.); unmittelbar hinter ihnen lag die steil nach
Sudwesten geneigte, waldbewachsene Uferböschung. Die etwa
5 m hohen Exemplare trugen vorjährige Zapfen und zeigten ein
uberaus freudiges Gedeihen ; beide hatten mehrere Stämme ver-
schiedenen Alters, unter denen der älteste, schon vertrocknete,
aber noch aufrechte, einen Durchmesser von 13 cm hatte. —
Auch etwa 6 km siidlich von hier am Flusse Tervajoki, sollen

Digitized by

Google

84 A. O. Kihlmafh Nordgrenze der Linde.

nach Aussage zuverlässiger Landleute Schwarzerlen wachsen;
leider hatte ich nicht Zeit dieselben zu besuchen.

Nicht viel sudlicher, aber viel näher an der Kuste liegt
ein Schwarzerlen-Standort an der Grenze zwischen Haapajärvi
und Kärsämäki. Hier stehen in einem dem Hofe Tulppo (64^
V n. Br,, 25° 42' ö. Gr.) gehörigen, sumpfigen Walde 4 alte
Schwarzerlen von 8—11 m Höhe; zwei derselben hatten einen
Durchmesser von 21,5 cm. Der reichlich durchrieselte Boden
ist mit hochwuchsigen Birken und Fichten bestanden; auch die
Grauerle und Salix pentandra wachsen dicht daneben. Der
Landwirth, der mich selbst begleitete, erzählte, dass sich die
Schwarzerle auch an einer anderen, ihm gehörigen Waldsumpfe
vorfindet.

So viel sich aus den relativ gut gewachsenen Exemplaren
bei Wuorijärvi und Tulppo ersehen lässt ist es kaum walir-
scheinlich dass diese Standorte sich noch an der klimatisehen
Nordgrenze der Schwarzerle befinden. Ob, wie ich glaube, die
Grenze faktisch weiter nach Norden liegt, mässen weitere Er-
fahrungen belehren.

Etwas besser als die Nordgrenze der Schwarzerle ist die-
jenige der Linde bekannt. Saelan^ hat vor bald 20 Jahren die
diesbezuglichen Aufzeichnungen zusammengestellt, und viel mebr
wird man aus der jiingeren Literatur nicht entnehmen können.
Die Sache scheint mir aus mehreren Grunden einer näheren
Untersuchung werlh, und als ersten Anfang einer solchen mogen
hier folgende Notizen mitgetheilt werden-, sie sind zum Theil
längs der Nordgrenze des Baumes gemacht ohne dieselbe we-
sentlich zu verschieben, wurden aber hauptsächlich in der Ab-
sicht gesammelt durch sie einen Einblick in das Verhalten der
Linde in solchen Gegenden zu gewinnen, wo eine angehende,
relativ primitive Kultur die Verhältnisse der Wildniss entruckt
und umgestaltet. Der oekonomische Zustand und die landwirth-
schaftlichen Kenntnisse der Bevölkerung liegen in den besuchten

1) Medd. Soc. F. & Fl. f. 5, S. 242.

Digitized by

Google

Ä. o, Kihlman, Nordgrenze der Linde. 85

Gegenden meislens so, dass der Anbau de» Bodens ohne grös-
sere Abweichungen von dem altherkömmlichen Verfahren zu
geschehen hat; der Weg ist mit eiserner Nothwendigkeit dem
Kleinbauer vorgezeichnet, und der Wald hat einen beträchtlichen,
obwohl sehr ungleichmässigen Antheil in den Einnahmen der
Hausbaltung zu entrichten. Brandkultur ist dabei in den frag-
lichen Gegenden noch sehr verbreitet öder war wenigstens bis
in die letzten Jahren noch ublich. Von einer wirklichen Pflege
des Waldes ist keine Rede, auch in den hier sehr ausgedehn-
len Staatswäldem nieht; eine absichtliche Schonung gewisser
Waldpartien öder gar einzelner Bäume diirfte gewiss, wenn iiber-
haupt vorkommend, zu den grössten Seltenheiten gehören. Hier-
bei wird von der hin und wieder ausgefuhrten Verpflanzung
seltener Waldbäume und Sträucher, von der unten einige Bei-
spiele angefuhrt werden, abgesehen.

Die geographische Länge und Breite ist, da genauere An-
gaben meistens nicht zu haben sind, dera Kartenwerk des »Landt-
mäteristyrelsen» entnommen und durften fiir das gegenwärtige
Zweck vollends geniigen.

1. Niinimäki in Kuru (62° V n. Br, 23° W ö. Gr.)
Aus dem Namen war zu vermuthen, dass in der Nähe dieser
Waldansiedelung Linden anzutrefifen wären. Meine diesbeziig-
lichen Anfragen wurden jedoch von den Naehbarn entschieden
vemeinend beantwortet. Bei einem Besuche erfur ieh indessen
von dem Weibe des jetzigen Pächters Folgendes.

Der Väter der Alte war Besitzer des etwa 2 — 3 km ent-
femten Hofes Kaartinaho und hatte seinerzeit von dort aus un-
ter anderem auch den frischen, grasigen Boden, wo jetzt Niini-
mäki steht, mit Brandkultur belegt. Hier wurden damals Lin-
denstämme von der Dicke gewöhnliches Bauholzes gefällt und
verbrannt. Als die Ansiedelung etwa um d. J. 1870 hier zuerst
dauerhaft wurde, fanden sich noch einige Lindensprösslinge, die
aus den Strunken der alten Baumgeneration emporgewachsen ;
leider wurde die Wohnung in ihrer nächster Nähe errichtet, so
dass die jungen Sträucher im Gehen und Kommen der Men-
chen und Hausthiere bald gänzlich zerruttet wurden; die letz-

Digitized by

Google

86 A. O. Kihlman, Xordgrenze der Linde.

ten suchte inan sogar durch Verpflanzen auf einen geschulzten
Ort zu retlen, jedoch vergeblich: die Linåe isi hier aiisgestorben.

2. In demselben Kirchspiel Gndet sich auch ein zweiler,
gleichnahmiger Bauernbof

Niimmäki (62° n. Br., 23° 35' ö. Gr.). Der jetzige Be-
sitzer, ein aufgeklärter, etwa 40-jähriger Mann, erzählle mir,
dass der Anbau hier mehr als 100 Jahre alt ist; in der Wand
des Darrhauses sieht man die Jahreszahl 1778 eingeschnitten und
die miindliche Tradition meldet, dass dieses Haus gleich in den
ersten Jahren der Ansiedelung erbaut wurde. Der Väter des Bauers
hatte noch nur sehr wenig Land urbar gemacht; die nahe Böschung.
die jetzt von fruchtbarem Ackerboden bedeckt ist, wurde damals
als Weide benutzt und war mit zahlreichen Linden bestanden. In
der ganzen Umgegend war es iiblich eine Unmenge von Ziegen
zu halten, und Niinimäki maehte hiervon keine Ausnahme; von
dem Vieh wurden die Linden sehr ubel zugerichtet und gingen,
wie man vermuthete, hauptsächlich aus diesem Grunde allmäh-
lich voUständig ein. Nur ein einziger Baum, der eigens geschiitzt
und umzäunt wurde und wohl auch wegen stärkerer Borke we-
niger empfindlich war, entging der Zerstörung. Mit zunehmen-
dem Alter hatte dieser Baum besonders von Frostspalten zu
leiden und vertrocknete schliesslich vollständig, wurde umge-
hauen und als Brennholz benutzt; eine aus dem Holze gemachte,
riesige (37 em breite) Getreide-Schaufel ist noch im Gebrauch.
Der Strunk ist noch zu sehen und hat einen Durchmesser von
53 X 69 cm Länge; vor seinem Tode hatte sich in seiner Nähe
eine Menge Wurzelsprosse erhoben; dieselben bilden jetzt (ob
von Samlingen vermehrt?) eine etwa 15 m lange, 9 m breite
Dickicht von seltener Schönheit und Begdmässigkeit, in welcher
ich mehr als 100 Stämme verschiedenen Alters zählte; die drei
grössten Bäume waren etwa 14,ö ra hoch und hatten einen
Durchmesser von resp. 30, 31 und 32 cm. Der ganze Linden-
hain steht in der jetzigen Einzäunung der Wohnhäuser und
wird von dem Besitzer pietätvoll geschutzt. Reife Friichte wer-
den alljährlich reichlich erzeugt.

Zwei Reiser, wahrscheinlich Sämlinge der älteren Bäume,

Digitized by

Google

il. o. Kihknan^ Nordgrenze der Linde. 87

die unweit am Ackerrande emporkamen, wurden in den Nach-

barhof Pyydysmäki hingepilanzt und gedeihen hier vorziiglich.

Eine alte, kränkelnde, 4 — 5 m hohe Linde ist dort spontan vor-

handen.

3. In der Nähe des Sees Aureejärvi zwischen den beiden

voi^enannten Ståndorten wachsen Linden an mehreren Orten, so

aof der Insel Majasaari zcMreiche 2,6 — 3 m hohe Sträticher;

der Boden steinig, eben.

Heinäaho: ein alter, 1,6 m hoher S^aiuJÄ von kränklichem

Aussehen und mit 5 cm dickem Stamm am Rande einer klei-
nen Waldwiese.

An der Strandböschung bei Jänisniemi wachsen zahlreicJie,
junge LindensträucJiet-, eine hiibsche, schattige Dickicht darstel-
lend; ausserdem noch zwei grössere, bliihende Bäume, von de-
nen der ältere mit 29 cm dickem Stamm; der Bauer erzählt es
sei dieser Baum als er vor 23 Jahren hieher iibersiedelte nur
7—8 cm dick gewesen. — Etwas weiter nördlich bei Uljas sol-
len ebenso an der Strandböschung einige Lindensprösslinge frii-
her zu sehen gewesen sein, sind aber gegenwärtig vom Vieh
vollständig zerrilttet; wahrscheinlich waren sie Ueberbleibsel ei-
ner älteren, durch Brandkultur vernichteten Lindengeneration.

4. Alavus, Sydänmaa (62° 41' n. Br., 23° 12' ö. Gr.).
Der Kreisbeamte Herr M. E. österman hat mir mitgetheilt, dass
elwa 2 km nach NE von genannter Eisenbahnstation zwischen
der Eisenbahn und dem See Kaarasjärvi im J. 1888 eine etwa
4 — 5 m hohe Linde aufgefunden wurde; sie stånd im Walde
bei einem alten Theergraben, hatte eine statlliche Krone und
dioken Stamm.

5. Saarijärvi, Pajumäki (62° 36' n. Br.; 24° 47' ö. Gr.).
Auf einer fiir Brandkultur öfters benutzten Halde (»aho») wuchs
fruher ein 3 — 4 m hoher Lindenstrauch, der jedoch nicht weiter
zum Vorschein kam naehdem der Boden vor einigen Jahren
wieder gebrannt wurde. — Andere Linden waren aus der Um-
gegend nicht bekannt.

6. Wiitasaari, Lakomäki (62° 55' n. Br., 25° 30' ö. Gr.)

Digitized by

Google

H8 A. O. Kihlmany Nordgrenze der Linde.

In der Umgegend finden sich Linden an mehreren Orten, mei-
stens jedoch merklich zuruckgedrängt und in Abnehmen be-
grififen.

So sollen Sträucher dieser Baumart friiher ziemlich zahl-
reich längs den Ufern des kleinen Flusses Lakojoki gewesen
sein. Die erste und bis jetzt einzige bleibende Ansiedelung
wurde hier vor etwa 30 Jahren gemacht und die Linden theils
wegen des Bastes, theils als Geschirrgeräth fleissig ausgenulzt,
ausserdem beim Åufräumen des Geländes mitsammt anderem
Gebiisch umgehauen und zerriittet. Auf der mehr als ein km
langen Strecke, wo Linden friiher gefunden wurden, steht jetzt
nur noch ein einziger, grosser Strauch auf der Böschung und
ein Wurzelsprösslingzwischenden Ufersteinen einer Stromsehnelle.
Die Art ist hier also fast atisgerottet

7. Als Gegensatz hierzu mogen zwei Fundorte aus der
Umgegend genannt werden, die sich mehrere km weit von Men-
schenwohnungen in der Wildniss befinden. — In dem Filkkasiio
genanntem Moore sieht man eine langgestreckte, etwa 100 m
länge Waldhiigel; die Fläehe der Versumpfung liegt auf derei-
nen Seite der Högel etwa 2 m höher als auf der anderen und
der steinige Boden der Hiigel halt sich daher von dem hindurch-
sickerndem Wasser immer relativ frisch. Zu bemerken ist,
dass diese Stelle, wie es scheint, dem Schicksal ähnlicher Lo-
kalitäten der Brandkultur anheimzufallen entgangen ist; sie hat
hierfiir ihre geschiitzte Lage hinter grossen Versumpfungen und
weit von Menschenwohnungen zu verdanken; es lohnte sich of-
fenbar nicht eigens in die Wildniss zu ziehen um ein so unbe-
deutendes und dabei ungtlnstig gelegenes Areal zu bereiten.
Uralte Kieferstrunke zeigten auch keine Brandwunden und wir
haben wahrscheinlich hier eine immerhin als Seltenheit zu zäh-
lende Vorkommniss eines Waldbodens, deren Pflanzenwuchs seit
undenklichen Zeiten nicht durch Feuer entstellt, resp. vemichtel
wurde. Im Schatten von Birken, Espen, Ebereschen und Sahl-
weiden wachsen einige, etwa 2 m hohe Lindensträucher; die
Stämme sind schlank und öfters bogenformig herabgeneigt, meh-
rere aus derselben Wurzel, steril; der stärkste unter ihnen war

Digitized by

Google

A, O, KMman, Nordgrenze der Linde. 89

6,0 cm dick. Der Bestand ist fruher wegen des Bastes ausge-
nutzt und wenigstens ein Stamm war neulich von der Axt ge-
fällt worden.

8. Einige km weiter nördlich, in der Nähe des Sees
Pikku' Wuorijärvi wachsen einige Lindensträucher in einer stark
gegen E geneigten Rinne der aus grobem Geröll bestehenden
Moräne. Der Boden ist von frischem Humus bedeckt und die
Baumwurzeln reichlieh in Mycorrhizen umgewandelt. Etwa 20

junge und kraftig wachsende Lindenstämme von 1 — 4 m Höhe
stehen hier auf einem Platz von etwa 7 — 8 m Länge und der-
selben Breite gedrängt. In ihrer Mitte sieht man den Strunk
einer Riesenfichte, und mein Begleiter, ein alter Bauer aus der
Umgegend, erinnert sich deutlich, dass die Arbeiter bei der Fäl-
luDg dieser Fichte vor etwa 15 Jahren in der herumstehenden
Lindendickicht tucbtig aufgeräumt hatten; von den damals weg-
gehauenen Linden war jetzt nichts mehr zu sehen.

9. Unweit des grossen Sees Wuosijärvi steht bei einem
kleinen Arbeiterhaus des Hofes Hintikka eine zweistämmige, c.
8 m hohe Linde; die Stämme sind 71 und 58 cm dick. Leider
isl dieser schöne Baum durch riicksichtslosen Asthieb ubel zu-
gerichtet; er ist schon mehr als zur Hälfte vertrocknet und
scheint dem Tode geweiht.

10. Bei dem am Ufer des grossen Sees Keitele gelegenen
Dorfe NiinUaks (etwa 25° 50' ö. Gr.) scheint die Linde vollstän-
dig ausgestorben öder wenigstens stark decimirt zu sein. We-
nigstens versicherten mir zwei Männer, die dort längere Zeit
ansässig gewesen waren, dass diese Baumart in der Umgegend
des Dorfes gänzlich unbekannt sei ; auch auf dem mit dem Na-
men Niininiemi bezeichneten Vorgebirge seien keine Spuren dä-
ven zu finden.

11. Herr Advokat Jack hat mir giitigst mitgetheilt er hatte
im Sommer 1895 bei Keihärinkoski, Sakarila (63° 6' n. Br.,
25° 32' ö. Gr,) einen wenigstens 20 cm dicken, umgehauenen
Lindenstamm gesehen. Kleinere Exemplare wachsen in der
Nähe.

12. Von zuverlässigen Bauern erfuhr ich, dass im nörd-

Digitized by

Google

90 A. O. Kihiman, Nordgrenze der Linde.

lichsten Theile des Kirchspiels Wiitasaari bei Ptfrala am Strande
des Sees Kolimajärvi (63^ 14' n. Br., 25^ 53' ö. Gr.) mehrere
Linden vorkommen; die Stelle trägt den fiir Lindenstandorten
gewöhnlichen Namen Niinimäki. — Ein zweites Niinimäki giebt
es etwa 20 km weiter gegen W; ob hier noch lebende Linden
Vorkommen weiss ieh nicht zu sägen. — Auch auf dem Vorge-
birge Åittoniemi etwa 2,6 km von der Kirche in Wiitasaari sol-
len frfiher zahlreiche Linden gewaehsen haben, die jedoch durch
häufige Brandkulturen stark gelitten haben; mein Berichterstal
ter konnte nicht einmal sicher behaupten, dass lebende Linden
hier noch zu finden sind.

13. Bei Eosjoki in Pihtipudas (63° 18' n. Br., 25° 36'
ö. Gr.) fand ich auf dem frischen, aber ausserordentlich steini-
gen Ufer eines kleinen Bacbes zwischen dichtgedrängten Erlen,
Birken und Traubenkirschbäumen 3—4 lAndensträucher. Der
grösste unter ihnen, der zweifelsohne auch ziemlich alt war.
hatte eine Höhe von 5 m und einen Stammdiameter von 8 cm;
steril.

14. Bei Leppämäki an der Grenze zwischen Pihtipudas
und Pyhäjärvi (63° 28' n. Br., 25° 52' ö. Gr.) wachsen in der
Wildniss Linden, iiber deren Vorkommen ich nichts näheres
erfahren konnte.

15. Herr Polizeibeamte B. Dyhr in Pyhäjärvi hat mir
freundhchst tiber zwei Lindenvorkommnisse Auskunft gegeben, die
wohl zu den nördlichsten rechnen, die noch in Finnland zu fin-
den sind. Das erste ist bei Niinimäki an der Grenze zwischen
Pyhäjärvi und Kiuruwesi (63° 34' n. Br.,26° 12' ö. Gr.) wo manns-
höhe (junge?) Sträucher vorkommen. Das andere ist eine Insel
im stidlichen Theil des Sees Pyhäjärvi etwa 12 km W vom vori-
gen; hier giebt es ein Baum von 7,6 m Höhe; der Stamm hat
nahe am Boden ein Durchmesser von 78 cm. Von diesem Stånd-
örte aus sollen auch erfolgreiche Verpilanzungen des Baunaes
in der Umgegend vorgenommen worden sein, z. B. bei »Paa-
jala» am Seeufer.

16. Noch etwas weiter nördlich giebt es ein Fundort, von
welchem ich durch Herm Förster J. E. Wierimaa Kundschaft

Digitized by

Google

Ä, O' Kihlman, Nordgrenze der Linde. 91

erhalten habe; es liegt dieser in den Wildnissen des Dorfes
Kangaspää in Beisjärvi (etwa 63° 40' n. Br., 24° 40' ö. Gr.);
leider fehlen alle nähere Nachriehten von diesem Standorte. Es
scheint iibrigens als die Linde in den Grenzwäldem zwischen
Reisjärvi und Haapajärvi eine weitere Verbreitung halte, resp.
gehabt hatte; darauf deuten die hier gebrauchten Namen »Niini-
koskenaho> (etwa .63° 42' n. Br.) und Niinijärvi (63° 45' n. Br.).

17. Etwa 5 km nördlich von der Kirche in Keitele (63°
12' n. Br., 26° 20' ö. Gr.) wachsen auf den fruher geschwen-
deten Böschungen viele Lmdenstrmicherf die jetzt etwa 2 ra
hoch sind.

18. Vor einigen Jahren sah man bei Sääskyniemi in Piela-
vesi (63° 8' n. Br., 26° 38' ö. Gr.) einen grossen, etwa 4—5
m hohen Lindenstraueh ; die defmitive Urbarmachung des Bo-
dens hat dieses, wohl als letztes Ueberbleibsel eines frttheren
Bestandes zu betrachtende Exemplar zerstört.

19. Im Dorfe Katajamäki desselben Kirehspieles besuehte
ich bei Otramäki (63° 16' n. Br., 27° 2' ö. Gr.) zwei nahe
bei einander liegende Fundorte der Linde. Am ersten fanden
sich sieben, 4 — 5 m hohe Sträueher; der stärkste Stamm war
8.5 cm in Durchmesser. Am zweiten Fundorte waren nur zwei
etwa 10 m hohe Sträueher, mit einem Stammdurehmesser von
14, resp. 17,6 cm; aus der einen war wegen Anfertigung einer
Malerbiirste ein breites Rindenstiick herausgeschnitten. — Alle
Sträueher hatten einen kräftigen Wuchs und hatten augenschein-
lich bei Weitem nicht ihre definitive Höhe erreicht; sie stånden
zwischen Birken, Erlen und Sahlweiden auf sehr kräftigem und
frischem Boden, der mit nur kurzen Intervallen fiir Brandkul-
tur benutzt worden ist; die Vegetation ist hauptsächlich von ty-
pischen Hainkräutern gebildet (Geranium silvat., ConvaUaria,
Viola mirabUis, Älchemillaf Asplen. fUix-femina etc.) Auch hier
ist die Linde durch das öfters wiederholte Brennen im Laufe
der Zeit wahrscheinlich stark decimirt worden. Dies wird von
der kaum 30-jährigen Töchter des Hauses direkt bestätigt, indem
sie ungefragt erzählt, dass sie sich gut erinnert als Kind viel
zahlreichere und auch grössere Linden hier gesehen zu haben.

Digitized by

Google

92 A. O. KihlmoHy Nordgrenze der Linde.

20. In der Stadt Kuopio (62° 54' n. Br.) ist die klein-
blätterige Linde in den Anlagen vielfach angepflanzt und Bäume
von 16 — 18 cm Stammdurchmesser und 10 m Höhe sind hier
ganz gewöhnlich, aber einzelne, kraftig wachsende Exeraplare
haben schon einen Diameter von 27—30 cm erreicht.

Aus dem Kirchspiel Nilsiä habe ich verschiedene Aufzeich-
nungen gemacht; neue Fundorte sind hier wahrscheinlich noch
zu finden, da die Linde keine Seltenheit auf den frischen Hö-
henböschungen zu sein scheint.

21. Dicht an der Grenze im Dorfe Kaareslaks am Ruus-
kalanmäki (63° 9' n. Br., 27° 35' ö. Gr.) wachsen meJirm
Linden, von denen ein meterhoher Spross bei einer Wohnung
angepflanzt worden ist.

22. Etwa zwei km nördlich von Fieksänkoski fand ich
dicht an der Landstrasse (c. 63° 8' n. Br., 28° 5' ö. Gr.) im
Erlengebiisch eine 3V2 ^ hohe, kraftig wachsende Linde mit 3
cm dickem Stamm; möglicherweise wachsen hier noch mehrere
Exemplare; der Boden ist offenbar vor nicht langer Zeit fur
Brandkultur benutzt. — Etwas weiter nordwärts auf der ande-
ren Seite der Strasse sollen fruher mehrere Linden die sanft
geneigte Wiese geziert haben; mein Fiihrer erzählt wie er vor
etwa 3 Jahren einen armsdicken Stamm umgehauen hatte um
die Eigenschaften des ihm unbekannten Holzes kennen zu ler-
nen. Von diesen Bäumen konnten wir jetzt nur die meistens
10—12 cm dicken Strunke nach vielem Suchen auffindig ma-
chen; nur an einem unter diesen war noch ein halb vertrock-
netes Zweiglein mit einigen kiimmerlichen Blättern zu sehen.
Die zur Förderung des Graswuchses ausgefuhrte Åbholzung der
Wiese war hier die Veranlassung zum Tode der Linden ge-
wesen.

23. Nur ein Paar km weiter nördlich sieht man bei Bis-
scUanmäki dicht an den Wohnhäusern des Hofes 2 grössere Lin-
densträucher. Unweit von hier bei einem Arrendatorshaus stån-
den noch vor kurzer Zeit mehrere Linden, die jedoch bei einer
Erweiterung des Ackers der Kultur mm Opfer fielen.

Digitized by

Google

A. O. Kihlman, Nordgrenze der Linde. 98

24. Auf der Insel Lierisaari im See Wuotjärvi sollen
Linden massenhaft vorkommen.

25. Auch die Insel Karttusensaari im See Syväri (63^ W
n. Br., 28° Kf ö. Gr.) ist fur ihren Lindenreichthum beriihmt;
auch hier hat jedoch die Brandhiltur der letzten Decennien
viel Unheil gethan und die Zahl der Linden, denen man keinen
besonderen Werth beimisst, stark vermindert. — Einen vor 30
Jahren von hier aus geholten Wurzelsprössling sah ich in ei-
nem Bauergarten bei Palonurmi am nördlichen Ende des Sees
als etwa 8 m bohen Baum; die Wurzel hatte 5 Stämme von
resp. 11.6, 12.6, 14.6, 15 und 15.6 cm Durchmesser getrieben.

26. Im Hofe Partala (63° 24' n. Br., 28° 5' ö. Gr.) er-
zählte mir der 32-iährige Bauer, dass an dem Platze, wo jetzt
die grosse Scheune des Hofes steht, wuchs friiher ein Linden-
baum. An einer zweiten Wiese in der Nähe war ebenso eine
»ziemlieh grosse» etwa 3.6 m hohe Linde zu sehen gewesen, die
jedoch bei der Ausbesserung der Wiese durch Feuer vemichtet
wurde. — Dieser Bauer nannte mir auch folgende Fundorte
aus der Umgegend : die Ufer des Flusses Älänteenjoki ; am Bache
Paljakonpuro etwa 10 km nach NE vom Hofe; auf einer Niini-
harju genannten Höhe etwa 2.6 km nach W, wo die Linden
wirkliche Dickichte bilden sollen und auch grössere Stämme
vorkommen.

27. Auf der Anhöhe Köyritynmäki im Dorfe Suojärvi (63°
28' n. Br., 28° 12' ö. Gr.) wachsen auf einer ziemlich trocke-
nen, aber fruchtbaren, gegen S geneigten Böschung zwischen
jungen Erlen vier LindensträucJwr. Unter diesen ist einer etwa
2 m hoch, die ttbrigen niedrig, fast kriechend und vom Vieh
iibel zugerichtet. Als der Boden zum letzten Mal vor 8 Jahren
gebrannt wurde, sollen hier mehrere Linden gefällt worden sein,
unter denen eine einen Stammdurchmesser von etwa 12 cm
erreicht hatte. Die Böschung ist ubrigens von Alters her mit
kurzen Zeitintervallen geschwendet worden. — Ein zweiter
Lindenstandort findet sich anderthalb km weiter nördlich; die
Sträucher haben hier etwas grössere Dimensionen und sind auch
zahlreicher.

Digitized by

Google

94 A. O. KUUmanr Nordgrenze der Linde.

28. Auf der anderen Seite des Sees Köyrittyjärvi in Rauta-
waara war die Linde der Bevölkerung nicht bekannt Nur auf
dem Ostufer des Sees Waarajärvi, etwa 14 km SW von der
Kirche sollen einige Sträucher gesehen worden sein.

29. Cine der nördlichsten bekannten Ståndorten der Linde
in Finnland ist öder vielmehr war derjenige bei Niinimäki in
lisalmi, zwischen Sälöväjärvi und Luomajärvi (etwa 63° 33' n.
Br., 27° 50' ö. Gr.). Der Niinimäki-Baaer hat mir nähmlich
brieflich mitgetheilt, dass auf seinem Boden friiher mehrere Lin-
den vorgekommen, jetzt aber gänzlich ausgestorben sind. Ihr
Untergang wird von ihm einer anhaltenden, starken Kältepe-
riode zugeschrieben, welcher im J. 1848 die Sträucher austrock-
nete nachdem ein zeitiger Fruhiing die Winterknospen schon
zum Ansehwellen und öffnen gebracht hatte. Allerdings schos-
sen aus den Wurzeln bald neue Sprosse hervor, dieselben wur-
den aber binnen Kurzem vom Vieh gefressen und zertreten (wahr-
scheinlieh waren sie im Schatten anderer Bäume emporgetrie-
ben und dadurch von Anfang an schwächlich). Es ist dies
der einzige mir bekannte Fall, wo die Kälte als Todesursache der
Linden angegeben wird. — Etwa 5 km NW von Niinimäki auf
einem dem Hofe Näätämäki gehörigen Neubruchland findet sich
ubrigens noch heute einige Lindensträucher, welche den nörd-
lichsten, zur Zeit bekannten Lindenstandort in Sawo darstellen
(etwa 63° 35' n. Br.).

Ein Ueberblick der oben erwähnten Lindenvorkommnisse
lehrt zu Genuge wie oft diese Baumart von einer fortschreiten-
den Kolonisation des Bodens zu leiden hat. Kleinere Sträucher
und Wurzelsprösslinge werden von den weidenden Hausthieren,
besonders von Ziegen und Rindern gern aufgesucht, gefressen
und dabei auch zertreten. Der Bast ist hier wie iiberall ein in
der Hauswirthschaft vielverwendetes Ding, dessen Gewinnung die
Bestände öfters recht ubel zurichtet. Am schlimmsten und
sichersten wirkt jedoch offenbar die längs der Nordgrenze der
Linde noch allgemein benutzte Brandkultur des Bodens; fiir
diese Kulturmethode eignen sich in der That die Lindenstand-

Digitized by

Google

A. O. Kihlman, Nordgrenze der Linde. 95

orte meistens vortrefiflich and werden in dieser Weise, wenn
es auch Ausnabmen giebt, fast immer ausgenutzt. Der Boden
wird also in ziemlich regelmässigen Zeitintervallen von 15 — 20,
vielleicht 30 Jahren abgeholzt und geschwendet; da die Linde
weder die zähe Ausdauer der Erlenwurzeln, noch weniger die
enorme Samenproduktion der Birke besitzt, darf es kein Wun-
der nehmen, dass sie der ilicksichtslosen Bebandlung leicht
unterliegen känn und auch unterliegt. Es ist zu bemerken,
dass die Brandkulturfelder regelmässig nach der Getreideemte
als Weide benutzt werden; was sich aus der Feuergefahr ge-
rettet hat wird also unmittelbar dem Vieh preisgegeben, so dass
das Weiden die lindenvemichtende Wirkung der Brandkultur
kraftig unterstiitzt. — Selbstverständlich ist, dass das Schicksal
der Linden, wenn dies nicht schon frtiher geschehen ist, end-
giiltig besiegelt wird in dem Falle dass der Boden fiir regel-
mässigen Aekerbau zubereitet wird.

Es wurde schon oben bemerkt, dass die Bevölkerung, trotz
des Bastertrages, der Linde keinen besonderen Nutzen beimisst.
Ein absichtlicher Schutz einzelner Bäume, die in der Nähe der
Wohnungen stehen, kommt dessenungeachtet bisweilen vor, trägt
wohl aber immer den Charakter zweckloser Liebhaberei und
durfte selten von solchem Belang sein wie unter 2. berichtet
wurde. Im Gegentheil sind Bäume, die bei den Wohnungen der
Kleinbauern gepflegt und hin und wieder sogar dorthin verpflanzt
werden, ständigen Gefahren ausgesetzt; vom Vieh, von anfah-
renden Kärren wird die Rinde verletzt, aus Bosheit öder Ge-
dankenlosigkeit der Baum noch schlimmer beschädigt; die Feu-
erbrunst zerstört das Gehöft und seine Bäume; ein neuer Be-
silzer vertilgt erbarmungslos die »unniitzen» Pfleglinge seines
Vorgängers. Nur selten erreicht daher die Linde ein höheres
Alter und in der That habe ich an den oben beschriebenen,
von mir besuchten Fundorten nur einmal (2.) wirklich alte
Exemplare angetroffen. Gewöhnlich findet man neben alten
Strunken von meistens unansehnlichen Dimensionen nur Spröss-
linge öder junge Sträucher, deren fröhlicher Wuchs deutlich

Digitized by

Google

96 A. O* Kihlman, Nordgrenze der Linde.

genug angibt, dass es nicht die Wetterungunst ist, welche einem
besseren Gedeihen der Linden seinen Schranken setzt.

Ueberhaupt gestaltet sich jede neue Ansiedelung im Walde
verhängnissvoU fiir die in der Nähe etwa vorhandenen Linden.
Nur an besonders giinstigen Stellen, z. B. wo der von ihnen
eingenommene Platz etwas entlegen und dabei von zu geringem
Areal ist um fur Kulturzwecke in Betracht zu kommen, können
sie sich noch fiir längere Zeit behaupten. Bezeichnend ist, dass
so viele der vorerwähnten Ståndorten sich in schwer zugäng-
lichen und von Menschenwohnungen entfernten Waldgegenden
befinden; es ist fast als hatte sich der geplagte Baum vor der
zudringlichen Kultur in die entlegensten Schlupfwinkeln der
Wildniss scheu zuruckgezogen; und doch konnte fast von vorn-
herein vermuthet werden, dass der fruchtbare Boden der kulti-
virten Gegenden in höherem Maasse ihm zusagende Wohnplätze
darbielen konnte.

Leider ist die Samenproduktion der Linde bier an der
Nordgrenze ihrer Verbreitung nicht näher untersucht. Der Man-
gel an älteren, tragbaren Bäumen macht auch diese Aufgabe
gegenwärtig schwer erfullbar. Soviel scheint jedoch sicher, dass
die Linde unter den zur Zeit obwaltenden Verhältnissen nur
ausnahmsweise in der Lage ist ihr Gebiet zu vergrössem, resp.
neue Standorte zu besiedeln; ihre Stellung und ihr ganz Ver-
halten ist eine entschieden defensive.

Die hier kurz erwähnten Verhältnisse sind der Art, dass
sie zweifelsohne schon Jahrhunderte hindurch, und zwar in frii-
heren Zeiten keineswegs weniger energisch als heutzutage, in
die Haushaltung des Waldes umgestaltend eingriffen. Wir dör-
fen als sicher annehmen, dass die Vertilgung der Lindenbestände,
welche man fast iiberall in Finnland, wo diese Baumart anzu-
treflfen ist, konstatieren känn, nur ein Theil eines gleichartigen,
unaufhaltsam fortschreitenden Processes ist, der an manchen
Orten durch das Aussterben des Lindenbaumes schon zum Ab-
schluss gelangte, an anderen dagegen, vor Allem wo die Kultur
noch nicht sehr alt öder sehr vorgeschritten ist, besonders deut-
lich hervortritt. Es ist kaum zu bezweifeln, dass die Linde

Digitized by

Google

A. O' KifUman, Nordgrenze der liinde. 97

noch in historischer Zeit allgemeiner verbreitet war und auch
reichlicher auftrat als heutzutage; in wie hobem Grade dies der
Fall war, daruber können wohl auch annähernde Aufschätzun-
gen kaum gewagt werden. Dauernde Denkmäler sind der Linde
nicht selten in den Ortsbenennungen errichtet worden, indem
Namen wie Niinimäki, Niinijärvi, Niinisaari, Niinikoski, Niini-
lahti u. s. w. ziemlich häufig auch in solchen Gegenden ange-
trofTen werden, wo man heutzutage von Linden nichts mehr
sieht, nicht einmal zu sägen weiss.

Eine bemerkenswerthe Anomalie in der Nordgrenze der
Linde durfte in diesem Zusammenhange ungezwungen erklärt
werden können. Es betrifift dies die Verhältnisse in Ostroboth-
nien; die Grenze liegt nähmlich, so weit bekannt, im westli-
chen Theile dieser Landschaft schon bei Jurwa (62° 40' n. Br.,
21° 57' ö. Gr.) und Sydänmaa (62° 41' n. Br., 23° 12' ö. Gr.
s. oben) um von hier aus nach NE nach den fast einen ganzen
Breitengrad nördlicher gelegenen Fundorten in Lestijärvi (jetzt
wohl ausgestorben) und Reisjärvi (s. oben) scharf umzubiegen;
von hier aus folgt die Grenze ziemlich unverändert den Lauf
der Parallele, indem die äussersten Fundorten zwischen 63° 25'
und 35' n. Br. liegen. Allerdings ist die Verbreitung der Linde
in Ostrobothnien noch nicht näher untersucht und die Grenz-
fundorten liegen entschieden zu weit von einander um die
jetzige Lage der Grenzlinie als definitiv sichergestellt erscheinen
zu lassen. Andererseits känn daruber kein Zweifel bestehen,
dass, wenn die Linde in der ostrobothnischen Kiistenebene aus-
serhalb der erwähnten Linie noch spontan vorkommt, sie dort
zu den grössten Seltenheiten gehört. ^) Im Grossen und Gan-
zen bleibt also die Linde hier von einer ausgeprochenen Nord-
west-Grenze eingeschlossen. Dass die.se Grenze keine durch
klimatische Ursachen bedingte ist känn schon aus dem allge-
meinen Verlauf der Isotheren mit ziemlicher Sicherheit vermu-
thet werden; noch evidenter wird die Sache bei der einfachen

1) Sie wird von Walter Laurén (Växtförh. i mellersta och södra
(isterbotten. Acta Suc. F. & Fl. fenn. XIII, 2) gar nicht erwähnt

7

Digitized by

Google

98 A- O. KiMman, Nordgrenze der Linde.

UeberleguDg, dass erstens hart an dieser Grenzlinie der Baum
wenigstens stellenweise ein iiberaus gutes Gedeiben zeigen känn
(s. oben 15), zweitens die Kultur desselben im Freien noch viel
nördlicber (Uleåborg, Haaparanta) gelingt. Auch die Bodenver-
hältnisse diirften im Ostrobothnien wenigstens auf der Lebmerde
der Flusstbäler nicht ungiinstig sein; gedeiht doch die Linde
nach Willkomm (Forstliche Flora) »auf allerhand Boden, wenn
derselbe tiefgriindig ist».

Die Thatsachen scheinen mir vorläufig so zu liegen, dass
man hier mit Recht eine hauptsächlicb durch Cultivation des
Bodens bedingte, starke Verschiebung der Lindengrenze vermu-
then känn. Wahrscheinlich wird es hier weniger die Brand-
kultur, die in Ostrobothnien auf trockenem Boden nicht iiblich
ist, als die definitive Urbarmaehung und die strenge Abgrasung
der Uferböschungen die Ursache des Riickganges sein.

Volle Sicherheit in dieser Frage lässt sich erwarten ei-
nerseits durch eine genaue Erforschung der Ortsnamen, even-
tuell durch die Tradition aufbewahrter Aussagen, andererseits
durch das Zeugniss der in pflanzenpalseontologischer Hinsicht
noch nicht erschlossenen ostrobothnischen Torfmoore. Es wäre
nähmlich fiir den Lindenmangel der Uferebene noch eine zweite
Deutung denkbar. Es wäre möglich, dass, wenn gegen Ende
der Litorina-Zeii mit der negativen Verschiebung der Strand-
linie eine Verschlechterung des Klimas sich fuhlbar machte, der
Linde die nöthige Expansionskraft abging um nach und nach
die trocken gelegten Gelände in Besitz zu nehmen. Da die
Nordgrenze auch damals wohl kaum sehr entfernt liegen konnte
hat der Gedanke an einer verminderten, resp. ungeniigenden
Fruchtbarkeit bei Verkurzung des Sommers nichts befremden-
des. Die eventuelle Bestätigung dieses Gedankenganges wäre
jedoch nur aus hauptsächlicb negativen Resultaten weiterer For-
schungen zu erwarten, känn somit jedenfalls nicht in kurzer
Zeit erreicht werden.

Digitized by

Google

A. O, Kihlman, Nordgrenze der Linde. 99

Das oben gesagte gilt mutatis mutandis in siidlicheren
Gegenden auch fur andere »edle» Baumarten, die Eiche, die
Ulme, den Ahorn, die Hasel u. a. Alle gedeihen sie am Besten
auf frischem^ humusreichem öder sonst gutartigem Boden, an
Uferböschungen der Seen und Fltlsse, Plätze also, welche der
Kolonist am Liebsten aufsucht, zuerst abholzt und in urbare
Felder verwandelt. öfters gelten diese Baumarten geradezu als
Exponenten der Fruchtbarkeit des Bodens, als Wegweiser beim
Aufsuehen des vortheilhaftesten Niederlassungsortes. Es sind
auch keine positive Griinde vorhanden warum die edlen Baum-
arten mehr als der Wald iiberhaupt vor der Axt geschont wer-
den wurden; im Gegentheil wird der Wald vom Kolonisten in
der Nähe seiner Wohnung durchaus feindlich behandelt, da er
iiberhaupt bestrebt sein muss den Boden so schnell als mög-
lich flir seine Kulturzwecke frei zu legen. Auch wenn er hin
und wieder die Lust hatte einzelne Bäume zu schiitzen so lebt
er fast immer in so engen Verhältnissen, dass er nicht leicht
die Gelegenheit findet etwas ordentliches in dieser Richtung zu
thun öder beträchtlichere Abweichungen davon zu machen, was
ihm am Beqvemsten und Vortheilhaftesten ist.

Als Regel känn daher betrachtet werden, dass die edlen
Baumarten von den Fortschritten einer primitiven Kultur rela-
tiv mehr zu leiden haben als die massenhaft und iiberall auf-
tretenden, gewöhnlichen Wald bäume, deren Regeneration aus-
serdem auch eine sicherere und reichlichere ist. Und mit ihrer
Zuruckdrängung wird auch eine ganze Schaar von Kräutern
und Stauden, die in ihrem Schatten gediehen, dem Untergange
geweiht öder doch stark decimirt. Die fortschreitende Kultur
hat somit, meiner Meinung nach, im Laufe der Zeit sehr beträcht-
lich zur Einförmigkeit und Armuth unserer Flora beigetragen.

Nur in einer Richtung, die gegenwärtig nicht ohne actuel-
les Intresse sein durfte, mogen die Konseqvenzen dieser Schluss-
folgerungen noch hervorgehoben werden. Die in neuester Zeit
besonders in Deutschland und Schweden erfolgreich betriebenen
öntersuchungen der subfossilen Pflanzenreste der Torfmoore

Digitized by

Google

100 Å. o. Kihlmanj Nordjjrenze der Linde.

haben bereits zu einer Keibe hochwichtiger Resultate gefiihrt,
welche die Klimat- und Vegetationsveränderungen in postgla-
cialer Zeit beleuchten. Auf diese Resultate braucht bier nicht
näher eingegangen werden; es sei nur bemerkt, dass die Re-
sten der Hainvegetation und speciell diejenigen der edlen Baum-
arten (Hasel, Linde, Eiche, Ulme, Eibe) in den Artenlisten öf-
ters eine hervorragende Stelle einnehmen und aueh fur die Be-
weisfiihrung von eminenter Bedeutung sind. So weit ich die
Sache uberblicke, wurde ein subfossiler Fund ausserhalb der
jetzigen Grenze der Art iiberhaupt als Zeichen einer entspre-
chenden Veränderung des Klima's und zwar fiir die Flora der
Litorina-ZeM als Verschleehterung desselben gedeutet. Es scheint
jedocb unumgänglich nothwendig in Betracht zu ziehen, dass
die Flora aueh durch andere als klimatische Ursachen um-
gestaltet werden känn und tbatsäcblieh in grossem Maasstabe
umgestaltet wird. Als solche ist z. B. die zunebmende Ver-
sumpfung des trockenen Bodens zu nennen, der ja unabhängig
von klimatisehen Veränderungen vor sich geht und speciell fur
die edlen Baumarlen verhängnissvoll werden känn.

Eine andere ist die hier etwas näher ins Auge gefasste
Verdrängung der Hainvegetation durch die Kolonisation der
Wildnisse. Eben so sicher wie sie neue Standorte schaflft und
dadurch fur neue, fremde Pflanzenarten die Mitburgerschaft in
der heimischen Flora ermöglicht, ebenso sicher ist, dass sie
Altes zerstört öder zur Unkennthchkeit verändert, dass somit
ältere Florenelemente zu Gunsten der Eindringlinge in ihrer Ver-
breitung wesentlich beeinträchtigt werden. Dieser Umstand
ist, meines Erachtens, bei der Behandlung der Vegetationsverän-
derungen seit der Litorina-ZeW, nicht immer gehörig beachtet
worden. Es wird sich aber aus oben erörteten Grunden wohl
öfters herausstellen, dass ein subfossiler Pflanzenfund ausser-
halb der gegenwärtigen Grenze der Art, aber innerhalb des Ge-
bietes, wo dieselbe angepflanzt noch im Freien gut aushält, kein
zuverlässiges Zeugniss von einer eventuellen Verschleehterung
des Klima's abzulegen känn. Sichere Anbaltspunkte fiir die
Beurtheilung des Befundes wird ein eingehendes Studium des

Digitized by

Google

Ä. o. Kihlmany Nordgrenze der T.inde. 101

Verhaltens der verschiedenen Baumarten in Gegenden mit ange-
hender Kultur gewähren. Und solche Gegend^n gibt es heutzu-
tage noch wohl in den meisten Landsohaften unseres Ländes.
Es soll zum Schlusse, vielleicht zum Ueberflusse, noch
ausdriicklich bemerkt werden, dass ich mit dem oben Gesagten
keineswegs Stellung gegen die jetzt wohl mit Recht angenom-
mene, mässige Verschlechterung des Klimats seit der Litorina-
Zeit nehmen wollte. Es ist ja kaum denkbar, dass eine erhe-
bliche Verminderung der Meeresfläche, wie sie in dieser Zeit
beweislich eintrat, ohne merkbaren Einfluss au! das Klima der
umgebenden Länder vor sich gehen konnte; andere Factoren
wirkten vielleicht auch mit. Wenn wir aber die Grösse der
Gesammtveränderung abzuschätzen suchen, heisst es die Trag-
weite der hierför benutzten Exponenten nach allén Richtungen
genau zu priifen und die Haltbarkeit ihrer Aussagen sicher
festzustellen.

Digitized by

Google

Abramidopsis Leuckartii Heck.

Kirjoittanut
A. Westerlund.

Viime kesänä kävellessäni Rantasalmen pitäjää^ huotnasin
Hiltulan kylan Isossa Taskilassa suolattujen pasurien (Abr. blicca
BI., joita siellä kutsutaan nitnellä iLunteri») joukossa myös ou-
domman-näköisiä muotoja. Kysyessäni selitti talonväki niiden
olevan :»sulkayia^ läheisestä Putkijärvestä. Huomasin kummin-
kin jo anaalie\istä paikalla, ettei ne sulkavia (Äbr. ballerus
L.) voineet oUa. Kerrottiin niitä saatavan säännöUisesti ilun-
terien» ja särkien kanssa pitkin kesää ja käytettävän näiden
kanssa sekakalana suolassa.

Pyysin syyskuulla heidän lähettämään jättämässäni for-
mooli-purkissa (272 Vo) ^^^^^ minulle ja sainkin kohta isäntä
Matti Taskiselta jun. pari »lunteria» ja yhden »sulkavan». Sen
jälkeen vielä pari viimmemainittua. Enemmän eivät voineet
muka paikalla saada, koska niitä syksyllä harvemmin tapaa.

Tarkemmin tutkiessani huomasin mainitun »sulkavani ole-
van luultavimmin »särki lahnani Abr, Leuckartii Heck. Koska
se eroaa jonkun verran Sieboldin selityksestä (»Die Siisswasser-
Fische von Mittel-Europa», Leipzig 1833, p. 133—137), lienee
paikallaan lausua muutama såna siitä.

KooUeen övat ne I8V2— 1972 cm pitkät, ¥/4—b cm kor-
keat, siis noin 4 kertaa korkeutta pifemmät. Turpa tylpähkö, ylä-
leuka ei huomattavasti puUottava. Silmät jokseenkin yhtä suuret
kuin yhdenkokosilla särillä, vähän pienemmät kuin yhdenko-
kosilla pasureilla. Rintaevät eivät ulotu aivan lähelle vatsa-

Digitized by

Google

Digitized by

Google

A. Westerlund, Abramidopsis Leuckartii. 103

evien tyveä, noin 3:n suomun etäisyydellä niistä; niissä on 15
pehmeää, jakopäistä ruotoa. Vatsaevissä 8 pehmeää ruotoa. Anaali-
evä cUkaa vähän matkaa seUcäevän tyven takaosan takwpuoléUa (!),
ulkoreuna vähän sisäänkaareva, ensiruotojen karet evän supussa
ollessa ulottuvat hiukan takapuolelle tyven takaosaa, niissä on
15 — 16 peiimeää ruotoa. Pyrstöevän alaliuska aivan vähän yiä-
liuskaa pitempi, 19-ruotonen (lukuun ottamatta muutamaa tyven
kahden puolen olevaa pikkuruotoa). Selkäevä jokseenkin korkea,
ulkoreuna vähän kaareva. Kokoonlaskeutuneena näyttää taakse
hyvin terävästi suipolta (jokseenkin kuin Abr. hliccaMd), ensiruoto 3
kertaa pitempi viime ruotoa, ensimäisten karet evän supussa ol-
lessa ulottuvat noin 6—8 suomua tyven takaosan taakse, 3:n
suomun etäisyyteen takaruotojen karen taakse.

Syrjäviivassa 45—47 suomua, yläpuolella 9—10 suomu-
riviä, alapuolella 5 riviä. Suomut niskan ja selkäevän välillä
jonkun verran epäjärjestyksessä, keskukseenpäin pieneneviä.
Keskus kumminkin suomuinen, ei minkäänlaista suomutonta
keskijuovaa. Vatsan keskus vatsaevien ja anaalievän välillä
suippoharjuinen, kahden puolen (harjannetta peittäen) limisuo-
muinen.

Nieluluiden hampaita kahdella eksemplaarilla kummallakin
puolen 6, yhdellä vasemmalla puolen 6, oikealla 5, yhdessä
rivissä; vaan tällä muodolla kuten ölen toisinaaan havain-
nut esim. A. WiccaMlakin toisen rivin hampaiden rinnalla (ja
kerran A. ^2eru«'ellakin ^), paitse varsinaisia kiintohampaita,
myös sisäpuolella yksi tai kaksi irtohammasta, jotka ihon mu-
kana helposti erkanevat. Puremispinta sivuilta litistynyt, useim-
missa pituusuurre, kärki hiukan ulkoneva, joissakuissa jokseen-
kin kuin nuorilla Lene, rutilus^iW^: pienillä hampailla varustetut.

D. Vio; P- V15; v. Vs; A. ~\^^ C. 19.
Sqv. 45-^-^-1-^7.
Vari: selkä tumman harmaa, keskus mustahko^ alempaa

1) SaDotulIa Abr. ftaÄen««'ella (Maaningalta 6 X 96) övat nieluluiden
haarakkeet huomattavasti lyhemmät koin esim. SiebMin (ja Melan) knvaa-
missa kuvissa.

Digitized by

Google

10* A' Westerlundf Abramidopsis Leuckartii.

sinihohtava, kupeet kirkkaasti hopeahohtoiset; evät tummanhar-
maat. Iriskalvo kellanvaalea.

Niinkuin jo yllä olevasta selityksestä voi päättää, ei täta
muotoa voi viedil mihinkään muuhun bastardi-lajiin, kuin Abra-
midopns Leiickartii' hm Heck. Se eroaa kumminkin Sieboldin
selityksistä muutamissa kohdin: on nähtävästi vähän matalampi
pituuteeo verraten (Siebold, Mela: 1: 372, tämä 1: 4), selkäevän
eturuodot vähän pitemmät, anaalievä alkaa vähän takapuolella
selkäevän ty ven loppua (Siebold: alkaa selkäevän ty ven lopun
kohdalta), rintaevät ehkä hiukan etempänä vatsaevien tyvestä,
nieluluissa tavataan hampaiden iuvut 6 — 6, yhdessä rivissä (Sie-
bold: usein 6—5), jotkut hampaat reunassaan pienihampaisia.

K. E. Stenroos on ottanut pari kappaletta Abr. Leuckar-
^Vta Heck Nurmijärvestä Uudellamaalla, vaan näyttävät ne
hanen selityksestään ^) ja piirustamastaan kuvasta (jonka hän
hyväntahtoisesti on nähtäväkseni lähettänyt) päättäen olevan kai-
kessa, minkä niistä voi huomata, Sieboldin esitysten kaltaiset.

Isäntä Matti Taskinen jun. ilmoittaa, etta nämät kasvavat
suuremmaksikin kuin säret (Siebold: aina 12 tuuman pituisiksi),
asustavat mieluimmin sanotun Putkijärven (joka on noin 1 — 1^/2
metr. syvä ja ruohoinen) kaislikoissa, joissa ne kutevatkin »joku
viikkokausi särenkudun jälkeen».

Olisi erittäin suotavaa, etta näitä muotoja ruvettaisiin maas-
samme tarkemmin huomiolle panemaan ja kokoelmiin lähettä-
mään asiantuntijain tarkastettaviksi. Etta niitä voi tavata mo-
nilla tienoin maatamme, on hyvin luultavaa, niin rikkaita kuin
vetemme övat särki- ja lahna-kaloista.

En voi tässä olla huomauttamatta sitä mahdollisuutta, etta
meillä myös voisi tavata Bliccopsis ab7'omo-rutilusen Höll. (=
Abr. Buggenhagii Bl. Melan Vertebr. Fennica'ssa), joka luulta-

*) JT. E. Stenroos: >Oin Abr. Leuckartii Heck. och dess förekomst i
Finland> (Medd. af Soc. Pro F. & Fl. Fenn., 1893, s. 5^—55). Kiijoituk-
sessa on tapahtunut eras >lap8U8 calami> : Äbramis^en ja Leu8i8cu8'en hy-
briidit eroavat myös siinä ^i&ramt^-lajeista, etta edellisillä on etuseikä limi-
suomuinen, jälkimäisillä paljaalla keskusviivalla varustettu (eikä päinvastoin,
niinkuin kirjoituksessa on!).

Digitized by

Google

Ä' Westerlund, Abramidopsis Leuckarlii. 105

vasti on bastardi sären ja pasurin välillä. Ölen nimittäin ke-
sällä 1895 Espoon-Löföltä ottamieni kalojen joukosta tutkinut
pari pasurin-muotoista kalaa, jotka kumminkin eroavat Ranta-
salmelta ottamistani pasureista jo tylpemmän kuononsa ja jo
huomatiavasti turpeamman yläleukansa kautta. Huonosti säily-
neet koska övat, en voi tarkkaa selkoa niistä tehdä. Yhdellä
on etuselkä keskeä selvästi suomuinen kuten Abr. Leuckartii' Ila-
kin, ruumis vaan vähän matalampi kuin A. Blicca^lla, syrjä-
viivassa ehkä (ei voi kuin suunnilleen lukea) 42 suomua, sen
yläpuolella 9, alapuolella 5 suomuriviä, anaalievässä ^20 ruotoa,
nieluluut ja niiden harapaat kuten A. BliccaM,

Nämä ominaisuudet sopivat jokseenkin hyvin yhteen Sie-
boid'in selittämään Bliccopsis abramo-rutUus^een Hoil., vaan koska
en oie voinut aivan tarkkaan tuosta yhdestä huonosti säilyneestä
eksem plaarista tutkia ja päättää, en voi varmempaa sanoa. —
Ansaitsisi kumminkin tarkastaa esim. saaristolaistemme kala-
venbeistä särkien ja labnojen joukosta tuotakin muotoa. Jo
turpa, nieluluut y. m. eroittavat sen Bliccopsis erythrophtalmoi-
de«'esta Jeck., jonka Stenroos on tavannut Nurmijärvellä.

Taulu.

Abramidopsis Leuckartii Heck.? LuonnoUinen koko.

7

psSI^ a^^::::^ ^^ ^-^

1. Nieluluut.

2. Nieluluu sivulta katsottuna.
3 — 7. Nieluluun hanipaat.

Digitized by

Google

Om flällemmeln och dess vandringar

af
A. W. Granit.

Större lemmel-utvandringar hafva förliden sommar i Fin-
land iakttagits endast i delar af Enare Lappmark, men väl fler-
städes lemmel-återtåg. När jag i början af juni månad öfvergick
nordfinska landsryggen mellan Vaulujoki och Kivioja syntes öf-
verallt på Vaulu moama lemlar dragande i nordlig riktning
emot livalo vattnen. De bildade blott eftertruppen; hufvudstyr-
kan lär, enligt bvad jag i Rovanen försporde, anländt söder-
ifrån något tidigare eller omkring den 25 maj. I flockar om
ända till 100 stycken hade de invid Rovanen satt öfver Kitinen
elf och färdats till Enare området utmed Rovanen-Kultala gång-
stigen, som går i det närmaste parallelt med Vaulujoki.

Det måste hafva varit en ansenlig skara, ty kafvelvägen
förbi Vaulu härberge var till den grad öfversållad med exkre-
menter att marken ställvis knapt kunde urskiljas. Ett betydande
antal hade äfven öfvervintrat i dessa nejder, att döma af den
förstörda möss- och risvegetationen. På Rovanen strandäng och
på tomtplatsen invid ödestugan var gräset afbitet invid vallen,
och de hackelseliknande resterna lågo utspridda öfver hela
platsen. Föregående vår uppgåfvos lemlama hafva utvandrat
i sydUg riktning till Kittilä, men hade då icke simmat öfver
vid Rovanen, utan antingen öfvergått floden vid Hyykäjä post-
stuga eller vid Korsajärvi öfverfartsställe. ^) Det förstnämnda

^) Ehuruväl lemmela är god simmare kastar den sig dock icke bråd-
stört i vattnet, utan uppsöker hälst smalare pass. Jmfr Söderf^elmy F.:

Digitized by

Google

Ä. W, Crranity Om fjälleinmeln och dess vandringar. 107

antagandet är sannolikare, emedan djuren i så fall kunnat följa
postvägen till Ounasjoki och Kemi vattendragen. Jag har näm-
ligen trott mig förmärka, att lemmeln vid öfvergången af vat-
tendelare och andra höjdsträckningar håller sig till gångstigar,
när den blott är i tillfälle därtill. ^) Att fjällmusen under vand-
ringarna både hinner förr till östra Kittilä och därstädes upp-
träder talrikare än på motsvarande breddgrad i Sodankylä talar
äfven för att djuren från mellersta delen af södra Enare taga
sig öfver Maanselkä v ester om Repojoki.

Enligt en tidningsnotis uppträdde i Kittilä Lappmark tidigt
på våren en mängd lemlar, stadda på återtåg emot Ounasselkä,
som det synes. De djur som öfvervintrat i låglandet hade mån-
genstädes förorsakats skador på ängsmarkerna. Under sommaren
observerades icke fjällemlar i Kittilä (Forstmästare A. Tötter-
man). I Muonioniska är ingen lemmelvandring antecknad se-
dan år 1876 (Forstmästare K. Bränder). Utom det nämnda åter-
tåget i södra Enare iakttogs i Patjoki dalen en ovanligt stor
lemmelvandring norrut. Då kring elfven på finskt område sak-
nas fjäll, hade lemlarna föregående år kommit antingen söder-
ifrån eller hvilket tyckes sannolikare, från de norska och ryska
fjällen nordost om riksgränsen.

I literaturen finnas blott få uppgifter öfver större lemmel-
återtåg. De yngre författarne antaga nästan utan undantag % att
sådana icke inträffa. Så yttrar Guyon ^) »D'ou résulte que le
Lemming quitte ses montagnes pour ne plus les revoir, qu'il
les quitte pour marcher å une mört certaine» och samma åsikt

V^ieU-Lemmelns utvandringar. Tidskrift för Jägare och Naturforskare, Stock-
holm 1832, SS. 159—163.

^) Äfven Pleskc antagar att lemlama hafva vissa vandringsvägar:
-Nach meiner Beobachtungen känn man jedoch annehmen, dass die Lem-
minge gewisse Wanderstrassen haben, die sie den anderen vorziehen».
PleskCj Theodor: Cbersicht der Säugethiere und Vögel der Kola Halbinsel.
Beiträge zur Kenntniss des Russischen Reiches. Bd. VII, 1884.

2) Wheekorigkti A spring and summer in Lapland. London 1871,
SS. 4, 230 (Enl. Pleaké).

^) Guyon, M.: Nota sur le Lemming de Nor\ége. Comptes rendus
do Tacadémie des sciences. LVII, 1863, s. 488.

Digitized by

Google

108 A. W. Granit, Om fjällenmieln och dess vandrinjtai-.

delas af den förnämste auktoriteten på detta område Collett ^)
att sluta af följande uttalanden. »The migration isbra ught to a
close by the death of the swarms, which is generally caused by
an epizootic ^ disease, the necessary consequence of over-popu-
lation.» — »No individual returns of its own will to the fells
after it has once descended and moved any distance from the
plateaux». Emellertid kan det ej förnekas, att lemlarna under-
stundom återvända från låglandet — förutsatt att tåget ej hunnit
allt för långt från fjällbygden — om ock massorna småningom
smälta ihop så betydligt, att rörelsen sällan observeras. »Pauca
tamen in montes redeunt» säger Linné i sin kända beskrifning
öfver lemmeln, och ungefär på samma sätt uttalar sig äfven
Söderhjelm ^) : »Dock händer det att några ångra sig och åter-
vända till sin kära fosterbygd». Under den egendomliga rubriken
»Anmärkningar öfver de djuren som säjas komma ned utur
skyarne i Norrige^)» gifver Högström*) en i hufvudsak riktig
framställning om fjällemmeln och skrifver bland annat: »Det
har till förene alltid varit deras vana, att de efter en viss tid,
stundom längre, stundom kortare, pläga komma tillbaka på
samma sätt som de foro: dock med den åtskilnad att näppeli-
gen en hundrade del varit i behåld sedan de på denna äfven-
tyrliga resa varit så många vidriga händelser och farligheter
underkastade». Partiella återtåg antog äfven Middendorff ^).

Ytterst talrikt uppträdde fjällemmeln på våren i området
vester och sydvest om Enare sjö samt vid Nejden- och Munk-
elfvarnas källflöden. Invid Enare kyrka och i Kaamas hade
lemmeln, berättade man, förekommit nästan lika ymnigt som
våren 1895, men blott en kortare tid och därpå totalt försvun-

^) CoUet Robert: An Myodes lemmes in Norway. The Jouraal of
the Linnean Society, vol XIII, 1878 s. 330.

2) Att lemlarna angripas af skabb har iakttagits äfven af v. Midden-
dorfy A, Th. Reise in den äussersten Norden und Osten Sibiriens Bd. IV
Th. 2 St. Petersburg 1875, s. 979.

3) Anf. st s. 160.

*) Högström Pehr: Kgl. sv. vet. Ac. handl. vol X, 1749, s. 15.
5) Anf. st. s. 1137.

Digitized by

Google

Ä. W. Qraniti Oiu fjällemmeln och dess vandringar. 109

nit. Jag antog först, att lemlarna öfvervintrat i trakten, men
fann under en exkursion till Muotkatunturit, att djuren samma
vår nedvandrat från fjällen. Inom öfre delen af björkregionen
kvarlåg snön ännu ställvis, och vid undersökning af drifvorna
befunnos de i alla riktningar genomkorsade af lemmelgångar.
öfverallt, både på bara och snötäckta ställen var marken fuU-
strödd med växtrester och exkrementer efter fjällemmeln. På
Peldooaivi var undervegetationen på en areal om ett hälft tiotal
hektar så förstörd, att ytan redan på långt håll afstack genom
sin rödbruna färg, förorsakad af torkade risrester. Här och där
varsnades enskilda individer, alla med kurs mot låglandet. Ena-
handa var förhållandet på Vainogessim- och Semikuortagfjällen
i norra Enare, hvarifrån lemlarna vandrat ned till Sevetjäur,
Vainosjok, Pakkajok (Pakanajoki) och Munkelfven (Uutuajoki).
Inom Begio alpina Whhib förmärktes intet spår efter lemlar ^).
Af det framhållna styrkes jag än vidare i min förut utta-
lade åsikt, att fjällemmeln hvarje vår företager vandringar eller
med andra ord, att den tiU sommaren ombyter vistelseort. Ehr-
ström 2) är den förste som omtalar lokala eller mindre vandringar,
hvilka han ansåg »inträffa ofta nog, såsom hvart 5:te, 6:tte eller
hvart 10:de år, men detta endast i närheten af de mindre fjäl-
larna». År 1878 framkom CoUet med hypotesen att lemlarna
årligen emigrera ^) ehuru i massor blott periodiskt och beroende

^; I den utländska literaturen upp^fves ofta att lemmeln bebor den
öfversta fjällregionen f»the highest par ot tlie mountains»). Jmfr Guyon,
M.: Note on the Lemming. Annals and Magazin of Natural History. Third
series, Vol XII, London 1863, s. 407.

2) Djurvandringar i Lappmarken ocli norra Finland aren 1839 och
1840. Not. ur Sällsk. p. Fauna et Flora fennica Förliandlinlingar, b. 2, Hel-
singfors 1862, SS. 1-8.

^ >During some years more families are produced than in othci-s,
without a migration consequently arising. Should tbe circumstances be fa-
vonrable and the families still more numerous the increase in number causes
smaller migrations, which every year take place here and there and is shown
in the sporadic appearance of individuals down into the nearest valleys; and
Ijetween these smaller and the true migrations every gradation is to be
found>. GoUet, anf. st. ss. 328—329.

Digitized by

Google

110 A. W> Granit, Om fjällemmelD och dess vandringar.

af naturförhållandena. Någon större vikt tyckes han icke fästa här-
vid och försöker ej ens att noggrannare motivera sitt påstående.

Lemmeln är ej bland de högnordiska djurslagen det enda
som företager årliga vandringar. Äfven renen lemnar till den
torra tiden de högre platåerna och söker sig till låglandet.
Att lemmeln årligen stiger ned från fjällen tyckas äfven lap-
parna veta. På min fråga af hvilken anledning fjällmusen på
lappska benämnes hodj säplikä ^) d. ä. den brokiga (vild-) renen,
genmäldes att den troligen hade detta namn emedan den »elää
ja kulkee kuin poro».

Många naturforskare hafva som den förnämsta orsaken till
lemmelns vandringar framhållit bristen på födoämnen i fjäll-
bygden. Men andra, främst Pleske^), hafva påvisat att detta
icke kan vara förhållandet, då lemmelns föda hufvudsakligen
utgöres af mossor {Sphagna), blad af Betula nana och äfven
gramineer, hvaraf allt finnes mer än tillräckligt i den subalpina
regionen. För att förvissa mig om hvilka växter utgjorde dess
hufvudföda, gjorde jag i Enare noggranna anteckningar både
vid snögränsen på Peldooaivi och på lågländtare lokaler. Äfven
spritlade jag ett antal lemmelmagar och insamlade flere exkre-
mentprof. Den mikroskopiska undersökningen af dessa ledde
till rätt intressanta resultat. Vinterprofven från Peldooaivi^)
(björkregionen) visade sig till öfvervägande delen bestå af Hylo-
comium parietinum och Polytricha, spridda lefvermoss-rester
{Jungermannia spp.) äfvensom delar af gramineer, bland hvilka
med säkerhet urskiljdes Aira flexuosa. Vidare anträffades epi-
dermis-stycken efter högre fanerogamer, måhända risväxter, och
äfven någon svampspor (Uromyces). I ett preparat syntes en
Hylocommm-si]ä]kdél med vidsittande blad. I sommarprofven,
magar och exkrementer tagna i juni månad vid Vaulu (granre-

^) På fjällappamas dialekt benämnes lemmeln kodj såpan och på r^^sk
lapska kon^j säplug. Enare iiskarelappar uttala det kodj säplika, FUåkes
öfversättning (anf. st. s. öO) Bennthier- Maus är så till vida oriktig, som den
endast motsvarar det finska peurahiiri-

^) Anf. st. 8s. 47—103.

^) Tagna den 20 juni under snön.

Digitized by

Google

A. W. Qranitt Om fjällemmeln och dess vandringar. 111

gionen) bildade äfven Hyhcomium-resiev, Fdytrichum-blsid- och
lamelldelar hufvudmassan. Strödda funnos faDerogamdelar,
däraf efter flere gramineer, spridda Cladina-hyfeT (i ett prof rikligt)
och spår af Sphagna. Tre vinterprof från Vainogessim gebitet
(blandskog med riklig Hylocomium) visade endast Hylocomium
rester, och två från samma ställe öfvervägande epidermisstycken
efter fanerogamer.

De makroskopiska höst- och vinterrelikterna utgjordes af
rikligt: Hylocomium parietinum ^) och proliferum, Folytrichum
commune och junipeyinumy Cladina rangiferina och sUvatica,
Empetrum nigrum^ Vacdnium vitis idcea, MyrtiUus nigra, Åira
flexuosa och Festuca ovina; strödda: Dicranum spp.fJungerman-
nia lycopodioides, Cetraria islandica, Peltidea aphtosa, Lycopo-
dium complanatum (ställvis rikligt), Lueula pilosa, Juncus och
Carex spp.y SteUaria graminea samt andra finare örter; spridda:
sällsyntare blad- och lefvermossor, Cladonia spp., Lycopodium
cUpinum, några cyperaceer och gramineer såsom Nardus strida.
Samtliga växter voro afbitna invid jordytan och förtärda till en
höjd af 1 — 6 cm, allt efter deras storlek och gångarnas dia-
meter.

Då Pallas ^), Söderhjelm ^), Brehm *) m. fl. uppgif va, att lem-
mein lefver af fjällörter, gräs, mossor och lafvar, men tillika
som en hufvudorsak till dess utvandringar anföra bristen på
föda inom artens egentliga utbredningsområde, förbise de en
ingalunda obetydande omständighet nämligen att just de anförda
växterna där förekomma i största ymnighet. Ty om ock lem-
melns matsmältnings- och fortplantningsorgan äro, som Brehm ^)

*) Växterna äro ordnade efter proportionerna af rester i profven.

^; Novse Species Quadnipedum e Glirium Ordine cum lUustrationibus
variis complurium ex hoc ordine animalium. Erlangae 1778 s. 186.

8) Denne författare anser därjämte, att lemmeln afstänges från sina
födoämnen genom att en isskorpa längre tid betäcker jordytan. Anf. st.
s. 160.

^} Ulustriertes Thierleben. Bd II. Hildburghausen 1866, s. 167.

*) Från Nordpolen till Eqvatom, populära föredrag. Stockholm 1890,
s. 36.

Digitized by

Google

112 A. W. Grranitf Om fjällemmeln och dess vandringar.

säger, »oerhördt utvecklade» har det likväl aldrig iakttagits
någon allmän ödeläggning af ris-, möss- och renlafsfälten i nord-
liga Lappland. Där jag varit i tillfälle att göra iakttagelser,
hafva de afbetade ytorna alltid utgjort en försvinnande del af
det oangripna växttäcket, och liknande rön hafva i Sverige och
Norge gjorts af Martins ^), Guyon % Crotch ^) och andra forskare.

Ehuruväl man kan antaga, att ej näringsbrist tvingar lem-
meln att emigrera till aflägsna orter, är det däremot högst san-
nolikt att den i fjällen sommartid rådande torkan förorsakar
de ständigt återkommande vandringarna till närbelägna lägre
trakter med friskare vegetation, särskildt i Finland, där fjällen
äro sterilare än i grannländerna. Så t. ex. äro i norra Enare
bärgssträckningarna väl rika på sjöar med steniga och ofrukt-
bara stränder, men sumpmarksbildningar anträffas sällan. Den
sandiga marken ser högsommartid ut som hade den brunnit,
och mossor och lafvar stå torra som fnöske. Lika litet som
renen kan lemmeln lefva på sådan kost Därtill kommer ännu
att djuren i den glesa, förkrympta björkskogen i högre grad
äro blottstälda för sina talrika fiender än mellan rismyramas
tufvor och i backarnas busksnår.

I en nyligen af K. B. Forssell publicerad afhandling »Om
Skogslemmelns {Myodes schisticolor Lilljeb.) uppträdande i Sve-
rige 1895» säges om denna art: »Hans älsklingsspis i skogen
syntes hafva varit lingonris och enbuskar, på hvilkas under
snön varande stammar barken totalt afgnagts. På många ängar
var marken som en ströbädd af mossa och dylikt». Att fjäl-
lemmeln skulle förtära enbark har jag ej hört, men väl påstå
lapparna att den i nödfall håller till godo med tallbark *). Samme

*) Sur les migrations et les meurs des Lemmings. Reviie zoologiquc»
par la Société Cuvienenne. 1S40 ss. 193—206.

2) Comptes rendiis, anf. st. s. 487.

8) Further Remarks on tbe Lemming. The Journal of the Linnean
Society. Vol. XIII, 1878, ss. 157—158. Se äfven uppsatsen »On the Migra-
tion and Habits of tlie Norweodan Lemminjf> af samma författare i nämnda
arbete, ss. 27—84.

*) Enligt Collett, skall fjällemmeln vintertid ej heller försmå vide-
och björkbark — i Norge ville jag tillägga, ty i Finland har det, mijj

Digitized by

Google

A, W. Granit y Om fjällemmeln och dess vandringar. 113

författare anför ett uttalande af E. Weinberg, att »skogslem-
larna allmännast förekomma i större granskogar, där riklig skugga
finnes och marken är fuktig samt tätt be växt med mossa». Detta
tyder på att äfven skogslem melns föda utgöres af mossor, före-
trädesvis de mera fuktfordrande arterna. Också tyckes dess
mörka färgteckning anpassad efter en något saftig vegetation, i
motsats till fjällemmelns, som fullkomligt harmonierar med fjäl-
lens och myrarnas gula ton ^).

Talrikast förekommer fjällemmeln utbredd inom björkregio-
nen enligt Collett^), Pleske^) och Nehring*), men är ej häller,
enligt hvad jag i Finland iakttagit, sällsynt på vissa lokaler inom
den öfre barrskogsregionen. Den flyr öppna marker och håller sig
helst till löfskogar, där snön är mindre sammanpackad och un-
dervegetationen frodigare. Gångarna gräfver den företrädelsevis
nära träden eller i allmänhet på skyddade ställen, där snön
kvarligger orubbad vintern om. Inom Regio stibsUvatica Whlnb
föredrager den blandade bestånd, särskild t de s. k. Hyloco-
wmm-moarna, framför rena tall- och björkskogar.

När lemmeln vid de större periodiska vandringarna öfver-
raskas af vintern i låglandet uppsöker den björkdungar, ängar

veterligen, icke observerats. Den norska lemmeln liknar måhända häri den
norska renen, som i de nordliga amten af omständigheternas tvång blifvit
barkätare, anf. st. s. 328.

^) Den närstående cirkumboreala ob-lemmeln (Myodes obensis Brandt)
är i öfverenstämmelse med den öppna tundrans färgskiftning monotont gul-
aktig, endast den öfra delen af hufvudet är svart. Den hyperboreala cir-
kumpolära halsbandslemmeln (Myodes torqvatua Pallas) anlägger vinterdräkt,
om sommaren är den vackert brokig. Angående deras utbredning jmfr. v,
Middendorff anf. st. ss. 977- 988 och 94:7—948.

2) Anf. st. s. 328.

8) »Der Lemming ist so streng an diese Region (Regio subalpina)
gebunden, dass in den Zeiträumen zwischen zwei Wanderungen seine hori-
zontale und verticale Verbreitung mit der Ausdehung dieser Pflanzenzone
iibereinstimmt>. Anf. st. s. 64.

*) Die geographische Verbreitung der Lemminge in Europa, jetzt und
ehemals. Gaea. Jahrg. XV 1879 samt Ueber Tundren und Steppen der Jetzt-
und Vorzeit. Berlin 1890.

8

Digitized by

Google

114 A, W. Graniti Om fjällemmeln och dess vandringar.

och ängsbackar och af ven åkrar, där den då förstör brädden.
Är marken icke tillfrusen händer det väl någon gång att den
fördärfvar gräsrötterna, men öfver hufvud taget skadar den föga
ängarna. Komma skarorna däremot öfver hö- och renlafsstac-
kar blifva de landtmannen dyra vintergäster.

Ehuru nästan ett arktiskt djur är lemmeln i långt högre
grad, än man kunde tro, beroende af temperaturen. Detta på-
visades och bevisades redan 1840 af Martins ^) och något senare,
eller år 1851, af Schmidt i hans arbete »Bilder aus dem Nor-
den» men deras åsikt har icke vunnit understöd. Emellertid
påstå lappar och andra renskötare att man allmänt anträffar
döda exemplar af fjällmusen, där snöstormarna blottat jordytan
och djuren råkat utom det skyddande snötäcket. Ungefär samma
uppfattning synes Fellman hyst då han säger att de »ofta dö
under snön» ^). »Sin vinterboning», yttrar han vidare, »taga de
helst där djup snö är, där gräfva de under gräsvallen kanaler,
förmodligen för att skydda sig för köld». Ofvanpå snötäcket
uppehåller lemmeln sig icke, om ej på våren, och ombyter där-
för ej heller till vintern dräkt.

Hvad jag sett uppgifvas endast hos Brehm är, att fjäll-
mössen i likhet med flere Ärvicola-SiTier om vintern på marken
göra sig reden af hö och mjuka örter. Sådana »heinälakkia»
som finnarna kallade dem, förekommo i stor myckenhet där
lemmeln öf vervintrat. Pleske ^) säger att den tillbringar vintern
och lägger sina ungar i samma bo, men långt ifrån att vara
regel synes detta endast vara ett undantagsfall. Sommarbona
äro vanligen belägna under jordytan och alltid i närheten af
vattendrag eller sumpmarker *). Den omständighet, att lemlarna
inreda åt sig »vinterboningar» talar för att de ej emotstå större
köld. Måhända, förklaras ock häraf i någon mån, hvarför de

1) Anf. st.

2) Fellman, J. Bidrag till Lappmarkens fauna. Suomi 1847. s. 258.
8) Anf. st. s. 59.

*) Däraf törhända uppgifterna att lemmeln sommartid »dricker ofta
och mycket».

Digitized by

Google

A. W. Granit, Om fjällerameln och dess vandringar. llö

vid snösmältningen tåga ned från fjällen. Höboen blottas och
lemna dem ej mera skydd under de kalla vårnätterna, och i
närmaste närhet har födan under vintern tagit slut. Ej heller
riskera de att till fortplantningstiden kvarstanna där uppe. Ty
ehuru Pleske håller för att »die Lemminge nur in ihrer eigent-
lichen Heimath, nämlich in der Eegio alpina, Baue anlegen,
während der Wanderung aber sich keine solchen bereiten, weil
sie nur kurze Zeit an den einzelnen Orten verweilen» ^) står
det numera utom allt tvifvel, att de ej under normala förhål-
landen framföda ungarna där de öfvervintra, utan lägre ned.
I literaturen möter man jämt uppgiften, att lemmelns egentliga
vistelseort är de fuktiga markerna. Så säger Wright »de uppe-
hålla sig isynnerhet på sänka ställen» ^) och Fellman »man anser
dem bo och bygga förnämligast i tufviga fjällmossor och myrar» ^).
Iakttagelserna äro riktiga, men de äro gjorda sommartid efter
det djuren öfvergifvit sitt vintertillhåll. På försommaren anträf-
fas de mest i och invid lägre fjällmyrar, under högsommaren
åter, som framhållits, i floddalarna, såväl på torra som sumpiga
marker *).

Att lemlarna midsommartiden eller strax efter nedvan-
dringen plötsligt försvinna beror just däraf, att de då reda sig
bon. Något senare, måhända efter de första ungarnas framfö-
dande, lemnar hanen boet och drager sig längre bort samt pa-
rar sig åter med en annan hona. När ungarna kunna försörja
sig själfva, sluta de sig till förbivandrande hanar. Honorna
följa antingen med eller para sig på samma ställe och framföda
då i det gamla boet andra, och då väderleken är gynnsam, ännu
tredje kullen. Ej långt från Nejden i Norge fann jag i en moss-

1) Anf. st. s. 59.

2) v. Wright, TT. Anteckningar i Zoologi och Jagt, gjorde under
en resa till den högre Norden. Tidskrift för Jägare och Naturforskare, Stock-
holm 1832, s. 293.

8) Anf. st. s. 269.

•*) Ghiyon, M. ^Selon toutes probahiUtés, la direction qu'il suit dans
ses emigrations lui est donnée par la déclivité ou pente du terrain; il de-
scendrait donc toujours, dans sa marche, comme Teau de ses montagnes>
(lomptes rendus, anf. st. s. 7i8.

Digitized by

Google

116 A. W. Gi'anit, Om fjällemmeln och dess vandringar.

tufva ett gammalt lemmelbo som, att döma af exkrementlagrets
skiktning, varit rede för minst åtta kullar.

Som redan nämnts visar lemmeln öfverensstämmelser med
renen i flere hänseenden. Hvardera ombyter uppehållsort till
fortplantningstiden, hvardera nöjer sig med den anspråkslösaste
föda, hvardera uppträder om sommarn i spridda grupper, och
om hösten draga de hvardera i skaror till fjällen. En sak är
ännu outredd, nämligen huruvida lemmeln i hkhet med renen
under högsommaren plågas af mygg och andra insekter. Ett
antagande i denna riktning kan förekomma vågadt, men den
som sett hvilket plågoris myggen i Lappland under »sträcktiden»
är för renen, hunden och andra djur skall nogsamt medgifva
att det ej vore otänkbart, att ätven lemmeln besväras af samma
onda. Måhända hafva vi häri förklaringen till hvarför lemmeln
företrädesvis är i rörelse om natten, ehuru natt och dag i hö-
gan nord äro nästan lika ljusa. Att renen för myggens skull
undviker björkskogarna samt äter endast under den myggfria delen
af dygnet är allmänt känd. Om vintern göra såväl lemlar som
renar, enligt hvad lapparna påstå, ingen skillnad mellan dag
och natt.

Hvad åter beträffar lemlarnas periodiska massutvandringar
till låglandet delar jag fullkomligt Pleskes uppfattning. »Vor
allén Dingen», säger han »ist also ein giinstiges Jahr öder,
noch besser, eine Anzahl auf einander folgender giinstiger Jahre,
eine Nothwendigkeit fur die Entstehung einer Wanderung» ^).
Under fördelaktiga temperaturförhållanden förökar sig lemmeln
fast otroligt och utbreder sig i samma mån, men förblir mar-
ken länge kälbunden och inträffa frostnätter tidigt, tager parnin-
gen inga större dimensioner 2). Enligt CoUett ^) äro vårungarna

1) Anf. st. s. 98.

2) Sommaren 1897 iakttogos icke i Finska Lappmarken lerameivandrin-
jjar af någon betydelse. Våren var ovanligt vacker, men midsommartiden
och hela försommaren rådde en kylig väderlek, som utöfvade en hämmande
inverkan både på djur- och växtverldens utveckling.

8) T»In the years of the great migrations the first families reared in
the spring reproduce jn the autumn of the same year, causing an over-
populalion. This drives the individuals to wander down to the plains, often

Digitized by

Google

A. W. Granity Om fjällemmeln och dess vandringar. 117

redan samma år fortplantningsdugliga, och Brehm uppgifver att
^alla ungar af honkön af första kullen efter högst sex veckors
förlopp själfva föröka sitt släkte» ^). Håller detta streck kan
man lätt förklara, hvarför ej alla lemlar på hösten återvända — de
öfverraskas af vintern medan ungarna ännu äro oförmögna att
företaga längre färder. Och på våren draga de yngre vidare,
medan de äldre honorna söka sig till sin födelsebygd.

Såsom ett ej obetydligt skäl för den periodiska emigratio-
nen anför Pleske ^) vidare fjällmössens ilskna lynne. De skulle
öfvergifva sin hemort på den grund att deras ilskna och oför-
dragsamma natur icke tillåter dem lefva på samma ställe i
större antal. Äfven håller han för troligt, att de äldre lemlarna
fördrifva de yngre hanarna från trakten. Mig synes detta an-
tagande sakna hvarje stöd. Jag har sett hundradetal lemlar i
största enighet bygga och bo i närheten af hvarandra, och jag
har sett stora skaror tåga öfver vidsträckta myrmarker utan att
råka i strid. På Muotkatunturit, där förliden vinter enorma
lemmelmassor uppehållit sig, där snön i alla riktningar var ge-
nomgräfd af lemmelgångar och marken full med »höbon» vars-
nades väl här och där döda djur, men att de dukat under i
»slagsmål» kunde jag aldrig finna. Äfven Fellman säger om
lemlarna att »de eljes sinsemellan äro fredliga, utom i sjönöd» ^)
och det samma bestyrkes af flere författare. Pleske anför som
bevis för sin hypotes att de i fångenskap ofta bita ihjäl hvar-
andra. Men detta inträffar ofta med djur som hållas inspär-
rade. Så är det ej ovanligt att roffåglar döda och uppäta sina
svagare medfångar. Äfven de fredligaste djur, som t. ex. flytt-
dufvan {Columba migratoria) företaga ju vandringar af vida
större omfattning än lemlarna.

before they are full-grown. The next year the masses may increase in
number to such an extent, that myriads continually move from the central
plateaux and overrun the lowlands, where they join those that have pre-
vionsly arrived». Collett, anf. st. s. 329.

^) Brehm, A. E. Från Nordpolen till Eqvatorn. Anf. st. s. 37.

2) Anf. st. SS. 99—100.

8) Anf. st. s. 257.

Digitized by

Google

118 A. W' Granit, Om fjällemmeln och dess vandringar.

Om man ock kan säga, att orsakerna till fjällemmelns van-
dringar, såväl de lokala som de periodiska, äro tillfredsställande
förklarade, bör dock anmärkas, att vi om denna egendomliga arts
lefnadsvanor i fjällbygden hafva oss blott föga bekant. Huru
gångarna utgräfvas och dragas vid isflensbildning, samt beroende
af temperaturen under snön, om djuren bo skildt eller parvis
i »höboen» — dessa och liknande spörjsmål måste ännu göras
till föremål för noggranna undersökningar.

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennioa

1871—1896.

En kort återblick

af

J, P. Nopplin och J. A. Palmen.

När Societas pro Fauna et Flora Fennica den l:sta novem-
ber 1871 firade sin halfsekelfest, skedde detta med glada kän-
slor, såsom många bland oss då närvarande säkerligen ännu
minnas. Ifrån en ringa början hade Sällskapet efter hand hunnit
den utveckling, att varaktiga spår af dess verksamhet för utfor-
skandet af vårt lands lefvande natur tydligen kunde skönjas. Bryd-
samma tider hade gått till ända, och under det lugna skede,
som derpå följt, hade Sällskapet klart fattat sin uppgift och
småningom vunnit en visserligen anspråkslös, men dock fast ställ-
ning, samt kunde med förtröstan se framtiden an. Vi hade då
äfven glädjen att i vår krets ännu se trenne af Sällskapets stif-
tare och flere andra, som varit med under de tidigare åren i
Helsingfors. Bland de äldre deltagarene i festen fanns äfven man-
nen som, nära förtrogen med Sällskapet och varmt tillgifven
dess sträfvanden, var i stånd att fullt objektivt för oss skildra
de förflutna 50 årens växlande skiften och äfven åtagit sig
delta värf.

Sällskapets mångårige vän, professor Adolf Moberg redo-
gjorde då för dess öden, på ett sätt som de allra flesta af oss
känna. Men i dag står i Sällskapets krets också en yngre gene-
ration, som kanske är mindre bekant med vårt samfunds tidi-
gare utveckling. Det synes derfore icke olämpligt att i görli-
gaste korthet först antyda dessa öden, innan vi gå att se tillbaka
på det qvartsekel, som nu senast förflutit.

Digitized by

Google

120 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

I dag för 75 år sedan samlades i Åbo hos professor Carl
Reinhold Sahlberg en liten skara för det mesta unge män
och beslöto inrätta ett * Sällskap för Finsk Zoologi och Botanik^.
Alla tio togo allvarligt itu med arbetet för kännedomen af Fin-
lands naturalhistoria, och samlingar anlades samt förökades
under sex år. Men i september 1827 ödelades allt under Åbo
brand. En naturlig dvala inträdde nu, dock endast för kort tid,
ty på våren 1829, i landets nya hufvudstad, vaknade arbetslusten
på nytt. Nya samlingar anordnades under samma ledning och
under välvillig medverkan af Universitetet. Numera qvarlefver
från Åbo-perioden allenast en, E. J. Bonsdorff, som utvecklat
så mycken verksamhet; och från den allra första tiden i Hel-
singfors finnes ingen qvar i lifvet.

Sällskapets stiftare, professor C. R. Sahlberg, afträddefrån
sin post år 1841 och var icke lätt att ersätta. Några år för-
gingo under gammal häfd och medförde jemväl en del positiva
resultat i form af samlingar, vunna under exkursioner. Nya
krafter växte emellertid upp samt deltogo med ifver i Sällska-
pets sträfvanden. Af denna då unga generation se vi i dag i
vår krets den nästäldste stipendiaten (1840) O. E. A. Hjelt.
Ännu qvarlefver från denna tid Zachris Topelius, som fun-
gerade såsom sekreterare under en följd af år (1842—47). Och
i vetenskapens tjenst qvarstår ännu William Nyländer, som
med ungdomlig hängifvenhet så framgångsfuUt då började sin
verksamhet.

År 1846 yrkade W. Nyländer på att Sällskapet skulle be-
gynna också litterär verksamhet, och hans röst förklingade ej
ohörd; redan år 1848 kunde utsändas afhandlingar, om de ock
trycktes inom Finska Vetenskaps- Societetens skriftserie. Men
i slutet af detta decennium inträdde en synnerligen kritisk tid
för Sällskapet. Stora meningsskiljaktigheter yppade sig bland
dess medlemmar, och brytningen blef så skarp, att följden lätt
kunnat blifva ödesdiger. Ty samarbetet bröts, och hela Säll-
skapet lopp fara att upplösas.

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. 121

Det var professor Adolf Mobergs besinningsfulla upp-
trädande år 1850, då han öfvertog ordförandeskapet, som räd-
dade situationen i yttre måtto; och det var W. Nylanders
energi, som åter bragte vetenskapligt lif i spelet, när en dom-
ning redan hotade inställa sig.

Efter band medförde de sig hopande samlingarna allt större
olägenheter för Sällskapet, ty kostnaderna för rum och vård ho-
tade att medtaga de små tillgångarna. Omsider lyckades det dock
år 1858 att få till stånd den uppgörelse mellan Sällskapet och
Universitetet, hvarpå sedermera en lugn verksamhet kunde grunda
sig. Och professor Moberg drog sig då tillbaka.

W. Nyländer öfvertog 1859 ledningen af Sällskapet med
den rätt, som hans öfverlägsna förtjenster och vetenskapliga
ståndpunkt betingade. Men han dröjde ej länge hos oss, ty
redan sommaren 1863 slog han ned sina bopålar vid en större
vetenskaplig härd, i Paris. Nu stod professor Moberg åter Säll-
skapet till tjenst ända till år 1866, då han önskade afgå, och
professor S. O. Lindberg valdes till ordförande.

Under 1850- och 1860-talen lemnade väl, såsom vi skola
omtala längre fram, samarbetet på det zoologiska området åt-
skilligt öfrigt att önska; men på det botaniska fortgick verk-
samheten utan störingar, tidtals visserligen helt sakta, men
periodvis med så mycket större raskhet och framgång. Allt
klarare framträdde Sällskapets betydelsefulla uppgift, och i
samma mån antog dess organisation och verksamhet en form,
som i hufvudsak blifvit beståndande ända till våra dagar.

Befriadt från omsorgen om samlingarnas yttre vård och
från dermed förenade kostnader kunde Sällskapet ostördt rikta
sin uppmärksamhet på landets vetenskapliga utforskande; och
genom ökade tillgångar sattes det jemväl i stånd att sjelft i
tryck offentliggöra resultaten af sina forskningar. Vid uppnådda
50 år kände derföre Sällskapet fast mark under sina fötter.

Digitized by

Google

122 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

I dag har åter ett qvartsekel förflutit. Sällskapet har under
lugnt arbete fortgått på den förut angifna vägen, följande i
hufvudsak samma program. De, som då voro äldre, hafva till
stor del gått bort, — endast några vördnadsvärda hafva trotsat
tiden. Vi andra åter, som då voro unga, hafva försökt göra
hvad vi förmått och hvad de yttre omständigheterna tillåtit. Också
af oss upplefva blott få hundrade årsdagen, men en hel skara
yngre står nu beredd att i sin tur arbeta, och de skola få draga
försorg om sekulardagen år 1921.

Då nu 75-årsdagen i och för sig eller i Sällskapets hittills
utvecklade verksamhet icke innebär något i högre grad märk-
ligt, ej heller plägar jemnställas med half- eller helsekeldagen,
så har Sällskapet trott sig böra blott genom en anspråkslös
sammanvaro fira denna dag. De förgångna 25 åren stå för öfrigt
oss ännu alltför nära, för att fullt objektivt kunna bedömas.

Men en kort orienterande återblick må vi i alla fall kasta
på det senaste qvartseklet Det tillkommer alltid den för ögon-
blicket verksamma generationen att känna sig stå i organiskt
samband med det förgångna, för att i känslan häraf kunna
säkrare gå framtiden till möte.

Under nu ifrågavarande period har Sällskapet öfver huf-
vud bibehållit samma yttre gestaltning som tillförene. Stad-
garna af den 2:dra november 1858 hade genomfört en verklig
metamorfos af Sällskapet, och efter denna har icke yppat sig
någon orsak till väsentligare formförändringar. Men tiden för-
kofrar allt; och helt omärkligt hafva en del mindre förändringar
visat sig önskvärda. I och för publikationerna tillsattes år 1869
ett redaktionsutskott, hvilket dock till en början var af jemförel-
sevis ringa betydelse men senare erhöll jemväl andra uppdrag.
Vidare blef det öfligt att för inträde i Sällskapet räkna på en
viss vetenskaplig eller annan kompetens; bibliotekets vård kräfde
år 1878 att en särskild bibliotekarie utsågs, och beträffande
fonderna befunnes vissa nya bestämmelser nyttiga.

För att tillgodose dessa och dylika behof enades Sällska-
pet på årsmötet 1894 om en ny lydelse af stadgarna, och blefvo

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

123

dessa vederbörligen stadfästa den 10:de oktober samma år. Den
vigtigaste ändringen hänför sig till inrättandet af en Bestyrélse
med vissa förpligtelser och befogenheter. Ännu har alltför kort
tid förlupit för att medgifva ett omdöme i hvad mån Sällska-
pets sträfvanden skola befrämjas genom de nya stadgarna; måtte
framtiden gifva ett godt utslag.

Icke heller har omsättningen af Sällskapets funktionärer
medfört väsentliga ändringar i dess arbetsriktning. Såsom ord-
förande fungerade professor S. O. Lindberg från år 1866 till
sitt frånfälle år 1889; sedermera fyllde professor Th. Saelan
platsen intill år 1892, då han afböjde omval, hvarefter uppgif-
ten varit ombetrodd professor J. A. Palmen. Begge de sist-
nämda hade derförinnan varit viceord förande, h vilken befattning
förut, åren 1868 — 72, innehades af professor A. J. Malmgren
och för närvarande, sedan år 1892, beklädes af professor F. E.
W. Elfving.

I egenskap af sekreterare hafva fungerat:

M. M. W. Brenner 1866—76. J. Linden . . . 1892— (93).

F. E. W. Elfving . 1876—78. R. Boldt .... 1892— 94.

J. R. Sahlberg . . 1878—87. L O. Bergroth . . 1894—.
R. Hult ... 1887—92.

Såsom Sällskapets tjenstemän i öfrigt hafva under denna
period verkat:

Skattmästare : Bibliotekarie :

S. G. Elmgren . . 1871—87. E. E. Bergroth . . 1878—84.

N. I. Fellman . . 1887—90. A. O. Kihlman . . 1885-89.

L. v. Pfaler . . . 1890—. J. L A. Arrhenius . 1889—95.

E. Reuter .... 1895—.

Botaniska Intendenter: Zoologiska Intendenter:

J. P. Norrlin . . 1867—80. J. A. Palmen . . 1867—84.
F. E. W. Elfving . 1880-92. A. J. Mela . . . 1884—89.

A. O. Kihlman

1892-

K. M. Levander. . 1889—.

Digitized by

Google

124

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

Bedaktionsutskottets medlemmar (suppleanter inom parentes):

S. O. Lindberg 1869-89.
Th. SsDlan 1869—81; (88),- 89

—94.
J. P. Norrlin 1869— (81), 82—

91; 93—94.
J. A. Palmen 1869—94.
A. J. Malmgren 1869—71.
J. R. Sahlberg 1869-81; (82,

83), 84—94.
F. W. Woldstedt 1872.
O. M. Reuter 1873-79; (81)

82, 83; (91—94).
A. J. Mela (1873, 74; 81—83)

84—89.
F. E. W. Elfving (1875-77);

80—92 (92—94).
E. E. Bergroth 1880—83 (84—

86).

A. O. Kihlman (1884-89); 92

—94.
K. M. Levander 1889—94.
J. I. A. Arrhenius 1892.
M. M. W. Brenner (1873—76;

84-87; 90—94).
K. J. W. Unonius (1873, 74;

77).
N. K. Nordenskiöld (1875—76).
R. Sievers (1877; 80).
F. V. Brotherus (1880).
E. A. Wainio (1882, 83).
R. Envald (1887).
O. Nordqvist (1888- 90).
R. Hult (1889).
R. Boldt (1890, 91).

Sedan år 1894 har Bestyreisen bestått af herrar J. A.
Palmen, F. E. W. Elfving, Th. Saelan, J. P. Norrlin, J.
R. Sahlberg, A. O. Kihlman och O. M. Reuter; supplean-
ter hafva varit hrr V. F. Brotherus och K. M. Levander.

Såsom Bemsorer hafva fungerat hrr A. Moberg, F. G.
Sanmark, F. J. Rabbe, O. E. A. Hjelt, N. K. Nordenskiöld,
M. M. W. Brenner och Th. Saelan.

Utom alla kategorier af Sällskapets funktionärer, nemligen
såsom dess Hedersordförande, står professor William Nylän-
der från den 3 januari 1892, då han fyllde 70 år.

Sällskapets personal har undergått betydliga förändringar;
under ett qvartsekel härjar ju liemannen starkt i de äldres
led, men skonar ej heller de yngres. Egnande allenast en vörd-
nadsfull hågkomst åt alla de utländske forskare, som varit en

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. 125

prydnad också för vårt samfund, vilja vi uppräkna ett antal af
inhemske män, som personligen stått Sällskapet närmare och med
döden afgått sedan år 1871. Främst böra nämnas de tre ål-
drige stiftarene-hedersledamöterne F. J. Rabbe (f 1879), F. G.
Sanmark (f 1886) och A. W. Wegelius (f 1888), samt af äldre
ledamöter: Fredr. Nyländer, Fr. W. Mäklin, Elias Lönn-
rot, Wilh. v. Wright, Fr. Hellström, Jul. v. Wright, A. E.
Nyländer, J. J. Chydenius, J. M. J. af Tengström, Adolf
Moberg, J. Ph. Palmen, äfvensom bland de yngre F. W.
Woldstedt, E. F. Lackström, H. HoUmén, R. Envald och H.
S. Zidbäck. Särskildt har förlusten för Sällskapet varit stor
genom bortgången af dess mångårige och högtuppburne ordfö-
rande, professor Sextus Otto Lindberg, hvars betydelse-
fulla verksamhet blifvit närmare skildrad i en år 1891 offentli-
gjord minnesruna. Hvad de alla gjort för Sällskapets väl skall
behållas i tacksamt minne.

I stället för de bortgångna hafva inträdt nya medlemmar
för att i sin tur fullgöra värnepligt; deras antal stiger till 208
inhemska, de flesta från den studerande ungdomens krets. År
1879 invaldes den första q vinliga medlemmen, doktorinnanMi mm i
Sahlberg, efter hvilken följt ännu fyra andra. Antalet af de
invalda nya medlemmarna har årligen växlat omkring 8 och
var störst under de första fem åren. De flesta, som nu inväl-
jas, hafva någon tid ådagalagt sitt intresse för naturalhistorien
och sin förmåga att medverka för Sällskapets ändamål.

Under samma tid hafva 54 utländske män valts till leda-
möter. Sällskapet har derigenom velat uttrycka sin erkänsla
för de forskare, som genom omedelbart deltagande vid finska
samlingarnas bearbetande eller i öfrigt genom sin vetenskapliga
verksamhet befordrat kännedomen om landets eller öfver hufvud
de nordiska ländernas fauna eller flora. En förteckning öfver
alla under qvartseklet invalda medlemmar är enligt Sällskapels
beslut i dessa dagar tryckt genom sekreterarens försorg.

För att särskildt celebrera denna 75-års dag har Sällska-
pet vid i dag hållet möte utsett till sina Hedersledamöter tvenne
om den inhemska naturalhistorien högt förtjente män, statsrådet

Digitized by

Google

126 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

Evert Julius Bonsdorff och arkiatern Otto Edvard August
Hjelt. Dessutom hafva bland utländske forskare invalts åtta
hedersledamöter och tretton korresponderande ledamöter.

I sammanhang med frågan om Sällskapets personal kan
ännu nämnas att en samling af fotografier utaf Sällskapets med-
lemmar föranstaltats; förtjensten häraf tillkommer d:r R. Boldt.

Näst vetenskapliga arbetskrafter har vårt samfund, likasom
alla andra, behöft ekonomiska tillgångar. Från näst före-
gående q vartsekel ärfdes ett stående kapital af 12,000 fm. och
ett årligt statsanslag af 800 fm., om hvars höjning ansökan just
hade blifvit inlemnad; men dessa medel visade sig redan då
vara knappt tillmätta. Statsanslaget har en upplyst Styrelse
redan år 1872 höjt till 1,500 fm. årligen, och summan har åiren
1880—84 utgått i förhöjdt belopp med 2,500 fm., samt derefter
med 3,000 fm. om året. Landets Ständer hafva jemväl sedan år
1882 ur Längmanska medlen anslagit vexlande belopp, som
varit för Sällskapet synnerligen välkomna. Och Kejserliga Sena-
ten samt Universitetet hafva ytterligare i enskilda fall lemnat
understöd, antingen till någon vetenskaplig undersökning eller
till betäckande af tryckningskostnader. För större gåfvor står
Sällskapet dessutom i tacksamhetsskuld hos dess ledamöter hrr
F. J. Rabbe, F. G. Sanmark och Edv. Hisinger (flere gån-
ger) och andra, och på subskriptionslistor 1871 — 84 ha smärre
belopp tecknats af flere personer.

Dessa sina inkomster har Sällskapet användt främst till
föranstaltande af exkursioner och för tryckning af sina skrifter.
Under den nu ifrågavarande perioden har nemligen Sällskapet
användt i rundt tal

för vetenskapliga forskningsändamål 34,700 fm.

» tryckning 58,400 » .

Härtill kommer att summan 93,100 fm.

ännu bör ökas med icke obetydliga belopp, som utgifvits för

porto, samt något för allehanda nödvändiga löpande utgifter.

Trots dessa utgifter har den ursprungliga stående fonden,
12,000 fm., kunnat ökas, dels genom redan antydda gåfvor af

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. 127

tvenne utaf hedersledamöterna, dels genom tillfälliga inkomster
eller diverse öfverskott. Detta har försiggått helt småningom,
så att kontanta behållningen uppgått

år 1876 till omkring 18,000 fm.

» 1881 v nära 22,000 »

> 1886 » » 28,000 »

* 1891 > 30,000 > och

* 1896 . 33,447 fm.

Enligt de nya stadgarna utgör stående fonden nu 28,000 fm.,
och den Sanmarkska, som genom testamente tillfallit Sällskapet,
innehåller 4,000 fm.

Hafva utgifterna varit för Sällskapets förhållanden nog sä
stora, så finnes dock anledning att med temlig tillfredsställelse
blicka tillbaka på bokslutet. Tillgångarna hafva visserligen tid-
tals varit knappa och någon gång så medtagna, att en viss kla-
gan försports. Men någon verklig brist, som i större grad
skulle hämmat arbetet, hafva vi icke lidit, tack vare Styrelsens
välvilliga anslag. Och vi hysa förhoppning att medel icke heller
framdeles skola tryta, när det gäller vetenskapliga undersöknin-
gar och oflfentliggörandet af resultat deraf.

Den förnämsta häfstången för Sällskapet vid utredandet af
landets fauna och flora är utsändandet af exkurrenter; och
lyckligtvis hafva tillgångarna medgifvit exkursioners utrustande
alla år, utom 1879. Sålunda hafva under perioden 1871—96
anslagits för

57 botan. och 44 zool. exkurrenter 27,300 fm.; eller för

2,3 > 1,7 » » årligen 1092 » i medeltal.

Medelkostnaden för hvarje exkurrent stiger till 270 fm.
De årliga beloppen hafva varit temligen vexlande, allt efter Säll-
skapets disponibla tillgångar, resornas beskaffenhet, m. m. På
1870-talet, då för det mesta blott botaniska exkurrenter utskic-
kades, disponerades årligen 4 — 500 fm., sedermera 1 — 2,000 fm.;
men under senaste år har summan åter nedgått.

Det för hvarje exkurrent anslagna beloppet har sjelffallet
växlat ansenligt, allt efter de beräknade kostnaderna äfvensom

Digitized by

Google

128 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

kassans tillstånd för tillfället. Billigast hafva utfallit de i syd-
liga och mellersta Finland, särskildt de som utförts i exkurren-
ternas hemtrakter, dit man äfven hälst sändt yngre medlemmar.
År 1872 utdelades flere stipendier på 50 fm. (ett t. o. m.
40 fm.), men sedermera har minimitalet utgjort 100 — 150 fm.
Till mer aflägsna delar af landet har beloppet vexlat från
200 till 400 fm. Ännu drygare kostnader hafva sjelfifallet krafts
för resorna till nordligaste Finland samt i synnerhet Lappland
och de utom landets gräns i öster belägna nordliga nejderna,
till hvilka sistnämnda orter tidt och ofta utrustats expeditioner,
eller ej mindre än 10 gånger i botaniskt och lika många gån-
ger i zoologiskt syfte. Särskildt kan nämnas att Sällskapet med
3,000 fm. deltog i Kola-expeditionen, som år 1887 under dess
egid anordnades.

Alla dessa kostsamma resor har dock Sällskapet ej ensamt
mäktat åstadkomma, utan väsentliga bidrag hafva tillflutit från
Universitetets Henningska fond.

Inalles hafva 32 personer i botaniskt och 29 i zoologiskt
syfte åtnjutit resestipendier; af dem hafva 13 botanister och
9 zoologer innehaft stipendier två eller flere gånger. Fler-
talet af exkursionerna hafva blifvit utförda inom mindre områ-
den af södra och mellersta Finland. I främsta rummet hafva
de botaniska resorna afsett kärlväxterna, men i talrika fall der-
jemte någon eller några grupper af kryptogamerna. Åtskilliga resor
hafva gällt specielt mossorna, och en algerna samt en utförts i
paleontologiskt syfte. De zoologiska exkursionerna åter hafva
hufvudsakligen haft entomologiska syftemål, men en del derjemte
gällt fåglar, mollusker eller andra lägre djur.

För bättre öfversigts skull må vi i det följande särskildt
för sig redogöra för hvartdera slaget af exkursioner, samlingar
och de därmed förknippade frågorna.

Under perioden 1871—96 ha på Sällskapets bekostnad
eller med understöd från Universitetets Henningska fond följande
resor i botaniskt syfte blifvit utförda: nemligen af

V. F. Brotherus till Lr: 1872, 85 och 87 (Kola-exped.), Kf: 75, Kuus:
83. — Förnäml. i bryolog. syfte,
t A. H. Brotherus > Sa: 74. — Kärlv., flora.

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. 129

A. J. Me la till Sb: 73. — Flora; kärlv.

J. P. Norrlin » Ta: 73. — Topogr.

t E. Fr. Lackström » Ok: 72, 73, Sa: 74. — Mossor, kärlv.

E. A. Wainio » ö. Tav.: 73, 74, östra delame af mellersta och norra

Finland och angräns. delar af Kr: 76, 76, Kuus.
och finska Lappland : 78. — Flora, vegetat ; kärlv.,
mossor, lafvar.

F. E. W. Elfving > Ab: 72, Svirtrakten: 7ö. — Flora, vegetat.; kärlv.,

mossor, lafvar, alger,

A. Hj. Hjelt - Kf med Brotherus: 75, Ob och Lk tills, med Hult:

77. — Flora; kärlväxter.

R. H ult »Sa (s. o.): 76, Ob och Lk tills, med Hjelt: 77, Li tills,

med Arrhenius och Kihlman: 80, Lk: 90. — Flora,
veget.; kärlv. mossor.

A. O. Kihlman » Al tills, med Arrhenius: 78, Li med Hult & Ar-

rhenius: 80, Lr:87(Kola-exp.), 89, 92. — Flora, ve-
get och biol.; kärlv., kryptogamer.

J. LA. Arrhenius » Al: 78, Li: 80. — Flora; kärlv.

M, Europaeus och K. A. Hällström till Kb: 72. — Flora; kärlv.

J. E. Ju si in till Kl: 74. — Flora; kärlv., mossor,

t G. Leopold » Ta: 76. — Flora, veget.; kärlv. förnäml.

t H. B. HoUmén > Ab: 78, Al: 80, Lr : 83 (t. m. Envald). — Flora; kärlv.

V. Blom > Ka: 78, Ob (Brahestad): 88. — Flora; kärl växter.

E. Eriksson » Al: 83. — Kärlv.

W. Laurén » Oa: 86, 86. — Flora; kärlv.

T. Hannikainen > Kl: 89. — Flora; kärlv.

E. Blomroos » Al: 89.

J. Linden > Ka: 88, Le: 89, Lr: 91, Oa: 92. — Flora; kärlv.

L O. Bergroth > Ab skärgård: 91, Kp: 94, 96. ~~ Flora, topogr.;
kärlv., mossor.

A. Thesleff > Ka: 92. - Flora; kärlv.

Ch. E. Keckman » Ob: 92. - Flora; kärlv.

H.Lindberg » Al: 92, lk: 94, 95. — Flora, topogr.; kärlv., mossor.

H, Tennand er > Om: 93. — Mossor.

K. E. Him . Kuus: 93, Al: 96. - Kärlv., alger.

P. Hj. Olsson >' Ab: 92, 93. — Flora; kärlv., mossor.

G h. E. Böld t > lk tills. m. H. Lindberg: 94.

V. G. Borg »Ta: 94. 9ö. — Flora, topogr.; kärlv.

P. A. Rantaniemi » Ob (Kemi): 96. — Flora; kärlv.

Medelst anslag donerade af frih. E. Hisinger undersökte
grefve Strömfelt från Sverige 1882 sydvestra skärgårdens algveta-
tion hvarjemte särskilda personer (Th. Saelan, A. O. Kihlman,

9

Digitized by

Google

130 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

J. P. Norrlin, o. a.) på egen bekostnad gjort resor till olika
delar af landet.

De botaniska samlingarna hafva under hela qvartseklet
förvarats uti samma lokal i Universitetets öfversta våning, hvari
de stodo under nästföregående period. I främsta rummet hafva
de tillvuxit genom de af Sällskapets exkurrenter inlemnade skör-
darna. Men derjemte hafva en mängd anmärkningsvärda och
ofta äfven större kollektioner såsom gåfvor kommit finska mu-
seum till godo.

På nästan hvarje möte ha till de botaniska samlingarna
anmälts bidrag; gifvarenes antal har växlat från omkring 15 till
30 årligen. Antalet personer, som lemnat de mest omfattande bi-
dragen, uppgår till inalles 32. Af dem hafva i sådant afseende

12 varit verksamma redan före 1872,

9 tillkommit under 1870-taIet

5 » » 1880- »

6 » > 1890- » ,

hvartill komma de talrika bidragen från Kola-expeditionen 1887.
Hela antalet sålunda erhållna bidrag torde uppgå till omkring
47,000 växter eller preparat.

Såvidt man kan sluta af totalbeloppen hafva bidragen pe-
riodvis växlat. Under 1880-talet, och ännu par år under 1890-
talet, voro de ofta jemförelsevis obetydliga och understiga dem
på 1870-talet samt äfven åren derförinnan, uppgående i medel-
tal knapt till hälften af beloppet under sistnämnda årtionde.
Detta nedåtgående sträcker sig till alla de vigtigaste grupperna,
som då plägade insamlas (kärlväxter, mossor, lafvar). Såsom
redan anfördes utdelades år 1879 ej något reseunderstöd, hvil-
ket i sin mån inverkar på nyssnämnda sakförhållande. Stor kan
denna verkan dock ej varit, enär resemedel sedermera utdela-
des så mycket rundligare. Sålunda synes under en icke obe-
tydlig tidrymd på detta område en afmattning gjort sig gällande,
hvilken dock lyckligtvis varit af öfvergående art, i det de se-
naste åren åter hafva att uppvisa särdeles gynsamma resultat.

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. IHI

Vidkommande de olika grupperna räkna kärl växterna det
största antalet gifvare och exemplar (c. 25,500 exx.). I framstående
grad har mossamlingen förökats (omkr. 12,000 exx.) nästan
hela tiden, men isynnerhet under de nio första åren. Omfat-
tande och värdefulla kollektioner hafva tillfallit lafvame åren
1871 — 76, men sedermera hafva blott sporadiskt större samlin-
gar inlemnats (inalles omkr. 4,900 exx.). Svampsamlingen har
tillvuxit nästan alla år, men i regeln blott med ett ringa antal arter
ända till sistlidna år, då med densamma förenades en synner-
ligen rik kollektion, omfattande inemot 700 arter uti 924 exem-
plar, donerad af A. Thesleff. Vår algsamling har tillförene mer
än någon annan del varit försummad och ägt att uppvisa högst
obetydligt. Det första större bidraget af sötvattensformer inlem-
nades år 1872, men det egentliga bemärkelseåret infaller 1891,
då densamma, tack vare initiativ af R. Boldt, förökades med
ej mindre än omkr. 1,300 kollektioner sötvattensalger, bland
dem en af prof. P. T. Cleve bestämd och preparerad samling
diatomaceer.

I öfrigt har botaniska museum riktats med samlingar af
ny art. Åren 1880—1881 påbörjades nemligen af A. O. Kihl-
man uppställandet af en karpologisk samling, till hvilken seder-
mera de flesta år ej obetydliga bidrag erhållits. År 1889 skänkte
vidare brukspatron v. Julin en kollektion stamsektioner, och inne-
varande år har hr R. Herlin inlemnat en samling preparat af
subfossila växtdelar från norra Satakunta.

För vinnande af närmare kännedom om de botaniska sam-
lingamas tillväxt meddelas här en summarisk förteckning på de
omfångsrikaste bidragen.

P. A. Karsten, svampar.

Th. Saelan, kärlväxter från spridda delar af landet (71—91).
t S. O. Lindberg, mossor från olika delar af södra Finland (72 — 79).

F. J. F. Silén, kärlv., mossor och lafvar från Inari och Kuusamo (72— 83).

J. O. BomanssoD, mossor fr. Äl.

M. M. W. B ren ner, kärlv. och mossor fr. N och Österb., lafvar fr. N
(Högland) (72—96).

J. P. Norrlin, kärlv. fr. On, mossor och lafvar fr. On och Lappl., laf-
var fr. Kl, Tav. och N (72—83).

Digitized by

Coogie

132 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

V. F. Brotheras, k&rlv. och mossor fr. Kuos. och Lr, mossor fr. Kl,
Ok etc. (73—91).
t E. F. Lack ström, mossor (och kärl växter) fr. Ok och Sa (72—74).

F. Hellström, kärl v. fr. Om (73—79).

J. R. och Mimmi Sahlberg, kärlv. fr. Savolaks, Karelen, Kuns. m. m.

A. Hj. Hjelt, kärlv. fr. Kl (med Brotheras) och St, samt i förening med
Hult fr. Ob och Lk (77—81).

£. Ä. Wainio, kärlv. och lafvar från Tav., finska och ryska Karel., Kaos.
och finska I^ppl., mossor fr. Tav. (72 — 84).

F. E. W. Elf vin g, kärlv., mossor, lafvar, alger mest fr. Ab och 01 (72— 95).

M. Europaens och K. A. Hällström, kärlv. fr. Kb.

J. E. Ju si in, kärlv. och mossor, mest fr. Kl (76—80).

R. Hult, kärlv. och mossor fr. Sa och s. v. Finl., mossor från Ob, Lk,
Li (76—80).

A. O. Kihlman, kärlv. fr. Al och Li i förening med A. Arrhenius, samt
fr. On m. m., mossor fr. Li, kärlv., mossor, lafvar m. m.
fr. Lr (79-94).

J. L A. Arrhenius, kärlv. från Ab, Al och Li (79—83).
t H. B. Hollmén, kärlv. fr. Ab och Lr.

E. V. Blom, kärlv. fr. Ka och Sodankylä.

R. Boldt, algkollektioner (88—91),

W. Laurén, kärlv. fr. Oa och Al (86—93).

J. Linden, kärlv. fr. Ka, Le, Lr, m. m., mossor fr. Ka (89—95).

L O. Bergroth, kärlv. fr. s. v. skärgården och Kp, mossor och lafvar fr.
Kp (93—96).

H. Lindberg, kärlv. och mossor från Al och lk (93—96).

K. E. Him, kärlv. och algkollektioner fr. Kuus. och andra trakter i lan-
det (93—96).

P. Hj. Olsson, kärlv. och mossor fr. Ab (94—96).

A. Thesleff, svampar fr. Ka.

V. G. Borg, kärlv. fr. Ta.

Dessutom af deltagarne i Kolaexpeditionen, hrr V. F. B rot be rus, A. O.
Kihlman och J. A. Palmen omfattande samlingar af olika slag.

Oberoende af tillväxten har värdet af samlingarna ökats
ansenligt derigenom, att man i senare tider alltmer börjat vin-
lägga sig om inlemnande af fullständigare och väl preparerade
exemplar. I ännu högre grad hafva de vunnit i värde derigenom,
att de ej allenast undergått förnyad granskning af sakkännare,
utan äfven att betydliga partier af dem blifvit genomsedda och
bearbetade af specialister. I följd häraf har jemväl formantalet
betydligt vuxit; och i ögonen fallande är särskildt det stora

Digitized by

Google

Socielas pro Faana et Flora Fennica 1871—1896. 133

antal hybrider, hvilka efter år 1880 blifvit urskilda eller insam-
lade inom vårt florområde.

En förteckning öfver botaniska museets samling bekant-
gjordes 1852, en annan af större betydelse 1859 af W. Nylän-
der och Th. Saelan, upptagande samtliga grupper. Genom
de rikliga bidrag, som inflöto omedelbart derpå, blef behofvet
af en ny upplaga snart kännbar, och redan 1870 uppdrog Säll-
skapet åt en komité att vidtaga förberedande åtgärder i saken.
Det dröjde emellertid ända till 1889, då första häftet af denna
nya upplaga, omfattande kärlväxterna och utarbetad af hrr
Saelan, Kihlman och Hjelt, kunde i tryck utgifvas. Utom
genom sin noggrannhet och fullständighet utmärker sig detta
arbete genom synnerligt öfverskådlig uppställning, så att från
densamma hvarje forms utbredning omedelbarligen framträder.
Detta gagneliga arbete måste räknas till de förnämsta, som genom
Sällskapet utgifvits, och länder dess författare till synnerlig för-
tjenst och heder.

Andra häftet af samma arbete, omfattande mossorna, ut-
kom 1894. Äfven detta är utarbetadt med samma noggrannhet
och efter enahanda öfversigtliga plan, som det förstnämnda, af
hrr J. O. Bomansson och V. F. Brotherus.

Då ett arbete af denna art är särdeles egnadt att klarställa
växternas utbredning i landet och tillika mäktigt sporra intresset
för insamling af ytterligare material, är det högst önskvärdt
att utgifvandet af de återstående grupperna icke måtte låta vänta
på sig alltför länge. Det kan här framhållas att ej så alldeles
obetydliga förarbeten för ändamålet redan blifvit utförda. Så
blef svampsamlingen år 1883 fullständigt granskad af d:r P. A.
Karsten och följande år ordnad (1,301 arter); också en min-
dre del utaf laf samlingen har för ändamålet blifvit genomsedd.

Som ett synnerligen betydelsefullt moment också för Sällska-
pets sträfvanden bör ännu omförmälas den anmärkningsvärda
förkofran Universitetets botaniska museum under detta qvart-
sekel vunnit. År 1891 förvärfvades nemliga genom inlösen af-
lidne prof. S. O. Lindbergs ovanligt rikhaltiga mossherbarium,
hvars skandinaviska och finska mossor omfattande afdelning

Digitized by

Google

134 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

i sitt slag är allenastående. Genom en år 1877 träffad öfver-
enskommelse är vidare Universitetet tillförsäkradt att framdeles
bli innehafvare äfven af prof. W. Nyland ers storartade växt-
samlingar, innehållande bl. a. typer af tusental arter lafvar
och svampar.

Af det nu anförda framgår otvetydigt, att redan från första
början af senaste qvartsekel de botaniska intressena lifligt upp-
rätthöllos och samlingarna raskt förkofrades. Orsaken härtill
låg uppenbarligen deruti, att under nästföregående period arbetet
omfattades med största ifver och en säker grund lades för dess
jemna fortgång. Såsom Sällskapets historiograf uttryckt sig
rådde det nemligen sedan år 1857, då W. Nyländer utnämndes
till professor i botanik, »fullständig harmoni» emellan Sällska-
pet och föreståndaren för Universitetets botaniska samling. Men
detta var »fallet endast med den botaniska delen, och ju mera
verksamheten drogs åt detta håll desto större svårigheter upp-
stodo på de andra».

En blick på de zoologiska samlingarnas öden under
samma tidsperiod röjer nemligen icke en liknande lugn och all-
sidig utveckling, enär den nödvändiga förutsättningen, »harmo-
nin», här ännu saknades. För att rätt förstå dessa samlingars
tillstånd år 1871, måste vi derföre gå tillbaka inom nästföre-
gående period ända till år 1858, då öfverenskommelsen upp-
gjordes om att förena Sällskapets och Universitetets samlingar.
Vi tillåta oss så mycket hellre att göra en längre utflygt ^) bort-
om vårt qvartsekel, som professor Mobergs historik i denna
del, af lätt insedda orsaker, är mindre fullständig, endast anty-
dande, och ej behöfde för saratiden skildras mera ingående.

Uti Rektors trienniiredogörelse för åren 1857 — 60 finnes
intagen den år 1858 uppgjorda öfverenskommelsen, och bland

1) Den knappt tillmätta beredelsctiden före den 1 november 1896 mcdgaf
icke tillräcklig utarbetning af den zoologiska delen, som derföre blifvit efter
uppläsandet något utvidgad; detta gäller särskildt perioden före år 1871.

Digitized by

Google

Societas pro Fauna el Flora Fennica 1871—1896. 135

Universitetets samlingar namnes jemväl rubriken ^Finska Natu-
raUiistoriska Museums. Men tillika anmärkes, att ehuru sålunda
genom denna »öfverenskommelse och den af arkiater Bonsdorff
för universitetets räkning föranstaltade samling af finska djur
och växter grunden blifvit lagd till ett finskt naturalhistoriskt
museum, hafva de dithörande naturalstren tillfölje af bristande
utrymme och andra omständigheter icke kunnat tillsammans
uppställas, utan äro de fortfarande splittrade i olika lokaler och
till en del ännu med den allmänna samlingen införlifvade ».

Då det således vid denna tid var outförbart att i en enda
lokal sammanställa alla finska specialsamlingar, skulle man vän-
tat att arbetet tillsvidare gått ut på att anordna och förkofra
inhemska samlingar af så många djurgrupper som möjligt.
Detta skedde också på en del håll.

Främst var detta fallet uti de tre samlingar — foglar,
fogelägg och tvåvingade insekter — som uti anatomiska museet
anordnats och vårdades af arkiater E. J. Bonsdorff, hvilken
städse uppfattade dem såsom delar af Universitetets Finska Mu-
seum. Då han emellertid, såsom protokollet vid Sällskapets
årsmöte 1869 angifver, »förklarade sig nu icke vara i tillfälle
att för sin del föreslå någon till intendent)» för dessa samlingar,
erhöll Sällskapet ej heller särskildt några meddelanden om de-
ras förkofran. Men till Universitetets Rektor aflemnades regel-
bundna årsredogörelser, och trienniiberättelserna utvisa, att dessa
delar af Finska Museum voro stadda i stark tillväxt.

Zoologiska Museets föreståndare, statsrådet Al. v. Nerd-
ra ann hade -- såsom professor Moberg säger -- »med förgä-
tande af det förflutna närmat sig Sällskapet, föreslog intendent
för den del af de zoologiska samlingarna, som stod under hans
inseende och deltog i dess sammanträden med hållande af före-
drag samt erbjudande af bidrag till Sällskapets Notiser». Ett
anbud att trycka hans »Erstes Verzeichniss» öfver 136 i Fin-
land funna spindlar kunde visserligen af ekonomiska skäl icke
antagas, men utvisar i alla fall att på detta håll samdrägt efter-
stråfvades. Och ett verkligt arbete för Finlands fauna lade v.
Nordmann i dagen derigenom, att han under 1860-talet för-

Digitized by

Google

136 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

medels välvillig medverkan af d:r T. Thorell i Upsala (delvis
äfven d:r K. E. Inberg) uti zoologiska museet sammanbragte
en god början till en finsk spindelsamling (170 arter, 1873).
Ehuru han jemväl åsyftade en bearbetning af en del finska
fjärilar, kom en sådan aldrig till stånd, ej heller gaf hans in-
tresse för krustaceema anledning till att någon finsk samling
af dylika, lika litet som af andra djurgrupper, åstadkoms.
Man kan i sjelfva verket ej med fog säga, att han skulle åda-
galagt någon allvarlig önskan att realisera tanken på ett enhet-
ligt Finskt Naturalhistoriskt Museum, om ock öfverenskommel-
sen derom uppgjordes under hans medverkan; ty efter år 1860
förekommer denna rubrik icke mera i trienniiberättelserna. Och att
han särskildt icke uppskattade högt insatsen, som lemnades utaf
Sällskapet, hvilket han sjelf varit med om att stifta, framgår tydli-
gen af Consistorii academici protokoll af den 17 februari 1868,
då öfverläggning pågick om den föreslagna föreningen af Sällska-
pets och Universitetets samlingar. Statsrådet v. Nordmann
upplyste nemligen då, att vid jemförelse mellan begge samlin-
garna »det befunnits, att med undantag af 2 exemplar däggdjur,
6 st. foglar och 32 st. örter samt ett obestämdt, likväl troligen
obetydligt antal insekter, Universitetet redan förut ägde allt
som ingår uti den af Sällskapet erbjudna samlingen, hvars huf-
vudsakliga användbarhet och nytta för Universitetet således
komme att bestå uti de fördelar, som kunde vinnas genom de
öfverflödiga exemplarens utbyte emot andra för Universitetet
behöfliga naturalier».

En sådan uppskattning af de inhemska samlingarnas bety-
delse kunde tydligen icke entusiasmera samtiden, huru mycket
än v. Nordmann bjöd till att uppmana till samlande och be-
arbetande, och hurudana expeditioner än påtänktes. Samlin-
garna gingo icke framåt, och orsaken dertill låg ej uti ibristande
utrymme» såsom af trienniiberättelsen 1860 kunde slutas. Ty
samma lokal, som då disponerades, hyste ännu i början af 1870-
talet hela zoologiska museum, och hyser ännu i dag^ med ut-
vidgning af tre vanliga rum, både den allmänna systematiska och
de många sedan dess tillkomna speciella finska samlingarna.

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. 137

och detta ehuru museets alla delar sedan dess tillvuxit i syn-
nerligt hög grad. Bristen på initiativ till fullgörande af kon-
traktet af år 1858 måste derföre, såsom redan år 1860 sades,
hafva berott på — »andra omständigheten.

Det är numera svårt att bilda sig ett tillförlitligt omdöme
hvilken andel i dessa omständigheter möjligen Sällskapet sjelft
hade, exempelvis hvarföre intendenten återvaldes åren 1862 och
1863, ehuru han, stadd på långvarig utrikesresa, icke kunde
bevaka finska samlingens intressen. Obehörig åter vore begäran
att Sällskapets i zoologiskt afseende förut verksamma äldre leda-
möter (W. Nyländer, J. M. J. af Tengström), fullt upptagna af andra
göromål, skulle numera bära dagens tunga. Och om de yngre
åter uttalade Sällskapets ordförande, W. Nyländer, uti sin
allra sista årsberättelse år 1863, sitt bekymmer i följande all-
varsamma ord:

>Det är den botaniska delen af samlingarna, som nu egent-
ligen varit föremål för Sällskapets uppmärksamhet, och dess
sammanträden hafva Ull följd deraf vanligen haft utseende af
ett endast botaniskt Sällskaps sammankomster, och sålunda
varit Flora-möten i stället för Fauna-möten, såsom de förr plä-
gat kallas. Ätt så skett är beklagligt i så måtto, att högst önsk-
ligt varit om tillika zoologin blifvit bland oss vederbörligen
representerad; men detta beror på förhållanden, hvilka vi hop-
pas skola ej mera komma att länge fortfara, och beror af brist
på zoologer med lust och kraft och skicklighet bland våra yngre
och verksammare ledamöter. Denna fattigdom är beklaglig,
i synnerhet då man tänker tillbaka på den ganska luxurierande
och hedrande ställning här varit rådande i zoologiskt afseende.
Hvarföre skall det gå baklänges på det hållet? Nej, det är väl
blott ett temporärt stillastående, som skall upphöra så snart
orsaken dertill blifvit aflägsnad».

Sjelf trodde Ny länder orsaken ligga främst uti splittringen af
de zoologiska samlingarna uti olika lokaler, och han önskade lifligt
att Universitetet genom nybyggnad vunne utvidgning. Dislokationen
kan i sjelf va verket hafva något medverkat; men den egentliga
orsaken låg nog mera hos de ledande personerna. Att Sällskapet

Digitized by

Google

138 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

hade god råd på unga botanister »med lust och kraft och skick-
lighet» berodde tydligen deraf, att på detta område fanns en
ledare med samma egenskaper. Men en dylik ledning kom
tyvärr ej zoologin till del. Statsrådet v. Nordmann var ej
heller numera i sina kraftigaste år. Professor Fr. W. Mäklin
åter, som hade sig ombetrodt zoologiska musei insektsamlin-
gar och tidtals äfven förestod professionen i zoologi, syntes —
såsom Moberg uttryckt sig — »så mycket som möjligt, med un-
dantag af polemiska fall, undvika beröring med Sällskapet»; till
denna fråga skola vi längre fram återkomma. Då härtill kom
att »den utsedde intendenten [A. J. Malmgren, 1859— 62] snart
nog och förrän han begynte göra zoologin till speciell föremål
för sina studier, genom utrikesresor från orten aflägsnade sig,
var det ganska naturligt att Sällskapets intellektuella och peku-
niära tillgångar nästan uteslutande användes på botaniska forsk-
ningar, ».

Sålunda kom det sig, att Universitetet ännu vid utgången
af år 1867 uti zoologiska museet alls icke ägde några special-
samlingar (förutom spindelsamlingen), hvilka skulle kunnat före-
tes såsom delar af det redan år 1858 kontraherade Finska Na-
turalhistoriska Museum. Hvad uti trienniiredogörelserna 1857
—1866 benämdes »Samlingar af finska djurarter» existerade ej
i form af för sig uppstälda samlingar, utan endast på pappret.
Ty Sällskapets öfverlåtna stomme af finska insektsamlingar (4 skåp)
och af finska mollusker stod fortfarande qvar uti samma lokal
som förut, dåvarande (= nuvarande) Botaniska Museum. De
förra öfverflyttades till den zoologiska lokalen i början af 1868
och de senare i oktober samma år.

Vid denna tid voro Sällskapets arbetskrafter åt det zoolo-
giska hållet fåtaliga, unga och utan ledning; och mycket
var ogjordt, som hade kunnat utföras tidigare. Det första som
måste göras var att utreda och säkerställa fyndorten för en del
obestämdt material af insekter, innan de enda kännarene glömde
bort saken eller förskingrades eller afledo. Likaledes samman-
stäldes material gruppvis. Först efter hand kunde en del redan
undersökta grupper omställas och nya upptagas till bearbetning
och uppställas i ordnade samlingar.

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. 139

I detta sammanhang kan nämnas några ord om de finska
zoologiska samlingarnas förflyttning i olika lokaler under för-
gångna qvartsekel. Redan före 1871 anordnades en skild sam-
ling af mindre däggdjur, medan de större af beqvämlighets skäl
fortfarande lemnades bland de andra samslägtade. Likaså fun-
nos redan då sammanstälda de i sprit förvarade skandinaviska
och finska fiskarne, äfvensom de finska reptilerna och groddju-
ren. Långt senare sammanstäldes motsvarande samling af upp-
stoppade fiskar. Alla dessa kollektioner stodo tidigare uppstälda
uti Zoologiska Musei norra sal, tills år 1889 spritsamlingarna
förflyttades till den nyss inredda korridoren. Finska fogelsam-
lingen förvarades uti anatomiska auditorium och tamburen ända
till 1890, då nämnda lokal togs i anspråk af fysiologiska labora-
torium. Den förflyttades då, jemte äggsamlingen till en upp-
hyrd, mycket trång lokal om tre rum uti gården n:o 6 vid
Vilhelmsgatan, der den både presenterar sig ofördelaktigt och
är svår att vårda. De finska insektsamlingarna slutligen stodo
från 1868 uti Zoologiska Musei södra sal, hvarest de år
1871 erhöllo bättre utrymme, när allmänna entomologiska
samlingen transporterades till särskildt rum uti Universitetets
norra flygel. Dit förflyttades, efter professor Mäklins från-
fälle, om våren 1883 också de finska insektsamlingarna; och
hela entomologiska museum fick år 1887 tvenne rum uti
Universitetets norra flygels nedersta våning, dér de ännu stå.
Sedan år 1883 har prof. J. R. Sahl berg haft hela denna afdel-
ning under sin speciella vård; och finska diptersamlingen blef
kort efter senast nämnda flyttning införlifvad med de öfriga
finska insektsamlingarna.

År 1879 blef en genomgående reparation af hela öfversta
våningen utaf Universitetet nödvändig, och de finska samlingarna
derstädes voro, likasom alla andra, under sommaren öfverförda
till andra lokaler.

Att ännu i denna stund olika delar af Universitetets Finska
Musei zoologiska afdelning äro uppbevarade på olika håll, har
sålunda verkligen sin grund i bristande utrymme. Ett fullt ge-
nomförande af 1858 års kontrakt mellan Universitetet och Säll-

Digitized by

Google

140 Sodetas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

skåpet blir möjligt först när en ny ändamålsenlig museibygg-
nad erhållas.

Såsom redan angifvits var det under 1858 — 6ö års lom-
ständigheter» ganska naturligt att Sällskapet riktade sina intel-
lektuella och pekuniära krafter åt botaniskt håll. Under denna
långa tid finnes antecknad blott en enda zoologisk exkursion
(Selin och Inberg, 1861 till ryska Lappmarken; omkr. 500 arter
insekter). Men år 1865 utsände universitetet, på förslag af E.
J. Bonsdorff, fyra unga samlare till norra Savolaks och Kare-
len, hvilka hemförde omkring 11,000 exx. insekter, förutom
annat. Och år 1866 begynte J. R. Sahlberg, utsänd af Sällska-
pet, sina resor i Finland. Med dessa år vidtager den tidspe-
riod då äfven zoologiska exkurrenter funnits att tillgå.

Uti professor Mobergs skildring äro allaredan de resor
uppräknade, som med understöd af Sällskapet eller på bekost-
nad af Universitetets Henningska fond utförts före år 1871.
Inom qvartseklet 1871—96 åter falla följande exkursioner i
zoologiskt syfte inom vårt naturalhistoriska område, nemli-
gen af

H. Ingelius till Åbo, Uskela: 1872. Insekter.

R. Sievers » Åland: 72. Foglar, insekter. — Högland: 1813. Fi-
skar, insekter. — Svirtrakten: 75. Foglar, insekter.

J. R. Sahlberg » n. ö. Österbottens fjälltrakter: 73. Insekter.

W. Snellman > Lojo, Karislojo: 73. Insekter.

R. Alcenius > Wasa skärgård: 73. Foglar.

E. J. Warén » Wiitasaari: 75. Vertebrater.

E. E. Bergroth » Kyrösjärvitrakten : 76. Insekter.

A. Helenius > Ruokolaks: 76. Insekter.

A. H. Petander» N. Savolaks: 78. Mollusker.
f R. Envald » Kola-halfön: 80 — Höytiäinen : 81. — Ö. finska lappm.:

82. — Nuotjavr i Lr: 83. Insekter. — (R. Karelen
och Hvita hafvet: S^, h vilken resa dock ej blef utförd).

Hj. Schulman » Ö. Karelen: 80. Foglar.

F.E.Hellström » Torneå och Kemi elfdalar: 80. — S. Österbotten: 81.
Fjärilar.

A. v. Bonsdorff > Lad.-Karelen: 81. Foglar, insekter.

B. Wasastjerna > Hausjärvi: 81. Insekter.

K. J. Ehnberg > Kuhmois, Padasjoki: 82. — Trakten öster om Ladoga :
84. — Karelska näset: 89. Fjärilar.

Digitized by

Google

Societas pro Fauoa et Flora Fennica 1871—1896. 141

N. Sandman till Sodankylä: 82. Insekter.

D. Ä. Wikström > Nådendals trakten: 83. Insekter.

O. Nord q vist »till sjöar i mellersta Finland: 83. — Ladoga: 8ö. —

Kuusamo, Kantalaks: 86. Knistaceer.

R. Hammarström > Karelen: 84. — Storkyro: 85. Insekter.

K. Ed gren » Kola-halföns norra del: 85; — sydkust (med Levan-

der): 87. Insekter.

M. Walleen > Karelska näset: 86. Foglar.

E. Reuter > Åland: 86. Fjärilar.

Ä. Boman > Karelska näset: 86 och 95. Insekter.

K. M. Levander > Kola-halföns sydkust (m. Edgren): 87. Fiskar, in-
sekter.

A. J. Sandman > Kittilä: 88. Foglar.

A. Westerlund » Ladoga- Karelen : 90. Insekter.

J. E. Montell * Åland: 92. Fjärilar. — Lad. Kar.: 93. Insekter.

L. Ringbom » Korpo: 92. Fjärilar.

R. B. Pop p i US » Onega- Karelen: 96. Insekter.

E. Nord lin g » Inari: 96. Foglar.

Härtill kommer ännu att i Kola-expeditionen 1887 deltogo
R. Envald och G. Nyberg längs norra kusten och J. A. Pal-
men genom det inre af halfön. Dessutom hafva särskilda per-
soner (J. R. Sahlberg, A. J. Mela, O. M. Reuter, E. Reuter,
m. fl.) företagit resor på egen bekostnad till olika delar af lan-
det; och på Esbo-Löfö hafva sedan år 1889 pågått undersök-
ningar och insamlingar, hvari deltagit främst K. M. Levander,
K. E. Stenroos, A. Westerlund, m. fl.

I betraktande af vanskligheten att på grund af antalet ar-
ter eller exemplar ansUilla en jemtörelse mellan samlingarnas
totala tillväxt inom olika grupper eller under olika år, lemnas
en sådan taxering ogjord. Det förefaller emellertid som skulle
tillväxten ännu i början, nemligen under 1870-talet (isynnerhet
1874 och 1877) varit jemförelsevis ringa, men från och med
1880 ymnigare, och ännu mera under 1890-talet. Inom hvarje
grupp åter visa sig olikheter under olika år, men dessa bero
delvis af den uppgift bearbetarene för tillfället valt sig, eller
deraf, att desse varit för få i förhållande till de talrika och
artrika grupperna.

Af däggdjur har någon för faunan ny art tillkommit alle-
nast ungefär hvart 5 — 6:te år, och öfver hufvud hafva relativt få

Digitized by

Google

142 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

exemplar erhållits; detta är att beklaga^ då ju särskildt mikro-
mammaliernas utbredning i landet är långt ifrån väl utredd.
Deremot har nästan h varje år medfört någon ny fogél-dsi (1868:
228 arter, omkr. 1,000 uppstoppade ex.; — 1878: 241 arter,
1,150 ex.); och från exkursionerna (Aschan 1870, Sievers, Wal-
leen. Sandman) samt på grund af utfärdade uppmaningar erhöl-
los, mest under 1880-talet, årligen ett stort antal skinn, hvarföre
en särskild afdelning af allenast konserverade exemplar anlades.
Deremot har under 1870-talet och början af 1880-talet högst
litet kunnat uppstoppas. För närvarande består hela samlingen
af omkr. 2,700 numror, oberäknadt 1887 års Kola-expediUons
flere hundrade exemplar. Samlingen af fogelägg har erhållit
en viss tillökning, bl. a. genom gåfvor af E. Hougberg. De
kallblodiga vertebraierna åter hafva ökats blott i ringa mån, fisk-
samlingen dock med någon enda art ungefär hvart femte år;
bland inkomna tillskott märkes särskildt en samling fiskar från
Hvita Hafvet af Levander.

Vida gynsammare utfalla beräkningarna angående insekt-
samlingamas förkofran i qvantitativt af seende; men i stället
hafva deras öden i öfrigt varit något vexlande. Äfven i denna
del måste vi göra en utflygt bortom år 1871.

Såsom redan nämndes öfverflyttades Sällskapets insekt-
samlingar år 1868 till zoologiska museets lokal, och den första
afdelning, som måste omställas, var fjärilsaralingen. Men här-
vid uppstodo oväntade förvecklingar. Museets prefekt, profes-
sor Fr. W. Mäklin, lade öfver hufvud ringa värde på sär-
skildt uppstälda finska samlingar i bredd med de allmänna
systematiska, om icke för enskilda sällsyntheters skull eller
såsom bytesmaterial. Denna hans uppfattning ledde likvisst ej
tidigare till någon särskild åtgärd i riktning emot samlingarnas
förökande eller vård, emedan han alls icke befattade sig med
desamma. Men såsom bekant hyste han tillika den mening,
att någon naturalhistorisk gräns för vårt område emot öster
icke med fog kunde uppdragas, och ansåg i enlighet härmed,
att uti finska samlingarna ej heller borde införas exemplar eller
arter från orter öster om landets politiska gräns. Frågan blef

Digitized by

Google

Societas pro F^auna et Flora Fennica 1871—1896. liä

aktuel redan på hösten 1869, då uti finska samlingen skulle in-
ställas insekter samlade i ryska Karelen dels af Gönther dels af
Sahlberg, hvilket kategoriskt förbjöds af professor Mäklin. Den
8 december samma år skildrade Sahlberg inför Sällskapet sin
på Henningska fondens bekostnad utförda resa och uttalade
dervid sin önskan att få samlingarna införlifvade med finska
museum, samt utbad sig Sällskapets förmedling; men också
härigenom erhölls ingen framgång. Tvärtom tillspetsade sig
konflikten vid mötet den 3 mars och den 9 april 1870 derhän,
att ledsamma förvecklingar kunde befaras. En komité anmo-
dades att utreda Sällskapets juridiska ställning till samlingarna
och lämpligheten af en vädjan till Consistorium academicum.
Omsider föredrog dock Sällskapet att låta frågan afveckla sig i
stillhet, hellre än att utsätta sig för fortsatta svårigheter. Pre-
fekten hade nemligen medgifvit, att i ett extra bihang till finska
samlingarna finge sammanställas de genom Sällskapet inkomna
gåfvorna från orter bortom landets politiska gräns; deremot
skulle med allmänna systematiska samlingarna förenas de insek-
ter, som från samma trakter insamlats på Henningska fondens
konto eller eljes erhållits. Och i enlighet härmed äro jemväl
de närmast följande trienniiredogörelserna affattade.

Hela resultatet af denna disharmoni inskränkte sig sålunda
dertill, att vid det fortsatta uppställandet af de finska insekt-
samlingarna alltid för de ostliga exemplaren och arterna lem-
nades »reserverade platser», h vilka dessa i sinom tid intogo
efter år 1883. Ehuru episoden alltså blef betydelselös, har den
dock här blifvit anförd af orsak att den lemnar en blick på de
»omständigheter», som tidigare betingat finska insektsamlingar-
nas stagnation under ett decennium. Och tager man tillika i
betraktande nästföregående prefekts redan ofvan omtalade upp-
skattning af Sällskapets insektsamling såsom bytesmaterial, så
låter samma episod oss förmoda hvilket öde skulle nått de af
Sällskapet sammanbragta insektsamlingama, i händelse de ge-
nast år 1858 skulle blifvit omhändertagna af Zoologiska Museum.
Verklighetens »in rebus dubiis nihil» innebar otvifvelaktigt det
mindre ofördelaktiga sättet att vårda samlingen, ehuru detta i
början ingalunda tycktes vara fallet.

Digitized by

Google

1^ Societas pro Faona et Flora Fennica 1871—1896.

Innan vi gå att redogöra för de speciella insektsamlin-
gama må ännu framhållas, att professor W. Ny land ers värde-
fulla enskilda samlingar af finska insekter utaf alla ordningar
(värdefullast Hymenoptera), till en stor del bestämda af honom
sjelf, år 1877 införlifvades med Finska Museum, och jemväl
tagits tillgodo vid de publikationer, som kommit till stånd rö-
rande dessa grupper. Smärre partier af obearbetadt material,
samlade af enskilda personer (W. Woldstedt, H. Ingelius m. fl.),
hafva jemväl tid efter annan till museet öfverlemnats.

Samlingen af finska Lepidoptera (1859: 553 arter i 1,669
exx.) blef genom J. M. J. af Tengströms bearbetning af inkom-
met material småningom ökad, och en omställning påbörjades
år 1868 i anledning af densammes under året utkommande
*Catalogus* (1,233 sp. och ett antal varr. i Finland; uti finska
samlingen dock endast 896 arter). Macrolepidoptera voro ord-
nade 1871, men microlepidoptera blefvo uppstälda först år 1884
genom K. J. Ehnberg, hvilken jemväl efteråt lemnat biträde
vid vården af samlingen. Årligen hafva under qvartseklet
några arler tillkommit, och år 1893 inköpte Universitetet Teng-
ströms efterlemnade samling, hvarur för den finska erhölls 41
nya arter; samma år erhöllos dessutom från andra håll omkring
tre tiotal arter. J. Sahlberg och (under 1890-talet) E. Reu-
ter hafva reviderat hela samlingen, och genom detta arbete har
antalet arter ytterligare ökats. Den senare meddelar att för
närvarande i Finland äro anträffade omkring 1,500 arter samt
nära 250 varieteter, och att i finska samlingen förvaras något
öfver 1,100 arter i omkr. 11,000 exx.

Under qvartseklet, likasom under Sällskapets tidigaste år
har dock gruppen Coleoptera varit den mest omhuldade. Sam-
lingen beräknades 1858 hafva innehållit 1,836 arter (4,896 exx.),
hvaraf likväl ett antal måtte befunnits vara bestämda oriktigt
eller enligt icke hållbar artbegränsning. År 1868 inlemnade J.
Sahlberg icke mindre än 1,000 arter, af hvilka 200 för sam-
lingen nya, och åter följande år 80 nya. Under perioden 1871
— 96 har den tillökats hvarje år, sällan med mindre är tio arter,
men vanligen med 20—30—50, ja år 1883 med 95, och år 1875

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. 145

med icke mindre än 179 arter; antalet exemplar steg jemväl
hastigt. En ny uppställning blef derför nödvändig och påbör-
jades år 1882 af J. Sahlberg, som äfven bragte det omfattande
arbetet till afslutning år 1891. Samlingen innehöll då 2,796
arter, hvilken summa sedermera ännu ökats med åtminstone
halftannat tiotal, hvadan totalantalet enligt d:r E. Reuter nu
stiger till något öfver 2,800 arter i omkring 38,000 exx. Vid
samlingens ordnande har en öfverskådlig geografisk följd blif-
vit iakttagen.

Äfven ordningen Hemiptera har hos oss haft gammal häfd
för sig. Samlingen (1858: 194 sp.; 1868 omkr. 400 sp.) har
temligen jemnt ökats med inemot tio arter årligen, ända till
senare hälften af 1880-talet, särskildt dock år 1880 (34 arter).
Äfven denna samling blef af Sahlberg å nyo uppstäld i geo-
grafisk följd år 1881 (643 sp.) och omfattar nu omkring 680
arter i 6,700 exx.

Likaledes har af gruppen Hymenoptera (1858: 167 sp.),
som tidigare med så stor framgång ocllats af W. Nyländer
(myror, bin), en del nya grupper blifvit bearbetade och upp-
stälda under q vartseklets tidigare år, nemligen intill år 1871
tryphonider (omkr. 200 sp.) och ichneumonider (omkr. 270 sp.)
af F. W. Woldstedt, som derjemte år 1872 uppställt Sphaegi-
dae (81 sp.), Vespariae (23 sp.) och ChrysidsB (16 sp.), likasom
Palmen tenthrediniderna (omkr. 200 sp.). De sista åren af 1880-
talet uppstäldes Hymenoptera anthophila och senare Hym. ra-
ptatoria genom J. Sahlberg, och samma grupper hafva senare
blifvit reviderade af A. Westerlund (resp. 157 sp., 2,000 exx.,
samt 128 sp., 1,400 exx.), hvarförutom Sahlberg år 1895 upp-
stält samlingen af Vespidae (22 sp., 320 exx.) och Crysidae (39
sp., 764 exx.).

Den engelska forskaren R. Mc Lachlan bestämde under
åren 1874—80 allt då förefintligt material af finska Tricho-
ptera (146 sp., omkr. 1,000 exx.), och samlingen blef omedel-
bart derefter uppstäld. Men snart nog tillväxte den derhän.. att
en omställning blef nödvändig, hvilken verkstäldes år 1892
genom J. Sahlberg; för närvarande förefinnas 168 sp. och 22

10

Digitized by

Google

146 Societas pro Faana et Flora Feonica 1871—1896.

varr., i nära 3,000 exx. Neuroptera, hvaraf gruppen Planipen-
nia delvis bearbetats af Kiljander år 188t, uppstäldes af Sahl-
berg samt blef år 1893 reviderad af O. M. Reuter (nu 36 sp.,
öfver 700 exx.); likaledes ordnade först Sahlberg Psocidce, som
sedermera bearbetades af O. M. Reuter åren 1879 och 1893
(nu 39 sp., 260 exx.). Utaf Orthoptera, hvilka E. Hisinger tidi-
gare beskrifvit, uppstäldes libelluliderna (32 sp.) redan 1868 af
Palmen; och sedan perlidema nyligen bearbetats af mr Mor-
ton i Skotland har Sahlberg uppstält dem. Hela ordningen
omfattar för närvarande 35 arter och 27 varr. (omkr. 350 exx.).

Professor O. M. Reuter har slutligen bearbetat CoHem-
bola och Thysanura åren 1875 och 1878 samt ytterligare år
1895, då antalet i Finland funna arter uppgick till 92 (och 20
varr.). Den samme har jemväl år 1879 undersökt landets Thy-
sanoptera.

Utaf insektlarver har under perioden samlingar anlagts,
förnämligast af Coleoptera (80 sp., Sahlberg) och något fjärilar
(af A. Poppius).

Deremot har den tidigare af E. J. Bonsdorff franogångs-
rikt förökade samlingen af diptera (1868: 1936 sp. och rikt ma-
terial) under qvartseklet ökats blott med inlemnadt obearbetadt
material; allenast slägtet Cheilosia har blifvit bestämdt af herr
Th. Becker i Liegnitz (Schlesien) och en annan grupp har blif-
vit delvis bearbetad (Tipulidae, E. E. Bergroth). — Likaledes har
wynopod-samlingen ökats endast obetydligt; af spindlar åter har
tillkommit spritmaterial, äfvensom en samling af torkade exem-
plar (P. Thuneberg, m. fl.).

Efter det A. E. Nordenskiöld och A. E. Nyländer år
1856 publicerat sitt arbete »Finlands Mollusker», och den senare
redan året förut skänkt Sällskapet sin samling, erhöll denna
under 1870-talet en viss tillökning (Sahlberg 1873, E. J. Juslin
1875, Sievers), likasom ock i början af 1880-talet (E. Houg-
berg). Sedan år 1889 har Levander betydligt bidragit till
och ordnat samlingen; och framför allt bör nämnas, att den-
samma år 1893 varit sänd till d:r C. A. Westerlund i Ron-
neby, hvilken deruti upptäckt icke så få nya farmer.

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. 147

Samlingen af maskar^ tillförene hufvudsakligen bestående
af parasiterande arter, tillvaratagna af professor af Tengström och
d:r C. Lundahl, samt något förökad 1869, erhöll en viss tillökning
1873 bestående af oligochseter och iglar samlade af d:r A. Spoof
o. a. År 1888 inlemnades ett icke obetydligt antal parasitma-
skar af Sällskapets ledamöter fröknarna K. S. Eskelin och A.
J. Rosqvist. Derförulom hafva endast spridda bidrag lemnats.
Professor R. Blanchard i Paris har 1894 underkastat iglarne
granskning.

Våra vattendrags fauna af lägre evertebrater har under
tidigare förgångna perioder blifvit allenast föga beaktad; A. H.
Cajanders samlingar af entomostraca var så godt som det
enda förefintliga, och äfven detta har till allra största delen
gått förloradt. Under 1870-talet äro att anteckna spridda märk-
ligare former (2 phyllopoder, Sahlberg; Spongilla, bryozoer, A.
H. Brotheras; två opistobranchiater och en nemertid, Palmen).
Deremot har under 1880-talet egnats mera intresse åt lägre djur
genom O. Nordqvists exkursioner; men af de inhöstade skör-
darna bar Universitetets museum ännu icke erhållit någon del.
Samlingar af mikrofaunistisk art — förutom spridda exemplar
— funnos sålunda icke förr än år 1890, då lägre vattendjur öfver
hufvud begynte studeras på Esbo-Löfö af K. M. Levander och
efter honom också af andra. Det är uppenbart, att detta stu-
dium och hithörande samlingar hädanefter skola beaktas uti
vårt vattenrika land, i den mån exkurrenter utbildas. Re-
dan nu föreligga resultat angående landets kräftdjur-fauna (83
arter Daphnider) utarbetade af Levander, A. Westerlund
och K. E. Stenroos, hvilken sistnämnde till museet år 1896
öfverlemnat en samling af 250 mikroskopiska preparat af krusta-
ceer. Utaf rotatorer, af hvilka Koenike år 1889 bestämt 14 arter
tagna af Nordqvist, har Levander i Helsingfors-trakten anträffat
öfver 100 arter. Den samme har slutligen redogjort för ej mindre
än 184 arter protoeoerj hvilken grupp förut blifvit så godt som
alldeles obeaktad.

Visserligen är en del af dessa grupper af den art, att de
föga lämpa sig som samlingsobjekt i ett museum; men i stället

Digitized by

Google

148 Societos pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

förefinnas af dylika grupper talrika teckningar, äfvensom plan-
mässigt förda diarier öfver förekomsten af arterna på Esbo-Löfö.
Samlingen af ^plankton-^proU innehållande blandade mikro-orga-
nismer från vatten, äro jemväl icke obetydliga; den har under
1890-talet uppstått och årligen ökats med hundratals förteck-
nade prof, samt uppgår nu till omkring 1,000 glas. Man kan
öfver hufvud beteckna de mikrofaunistiska studierna och sam-
lingarna såsom den väsentligaste af alla de zoologiska nyodlin-
gar, som det senaste qvartseklet medfört.

Måhända är det skäl att här till sist påpeka, att vissa sam-
lingar ännu icke vunnit mera ingående beaktande och att några
grupper ej ens blifvit insamlade. I detta afseende må nämnas
att myriopoderna och oligochseterna äfvensom de små parasit-
steklarne och ektoparasitiska insekter hafva blifvit mer än till-
börligt försummade, och i ännu högre grad gäller detta en stor
del acarider, vatten-oligochaeterna, fritt lefvande nematoder och
turbellariema. Måtte nästa qvartsekel hafva insamlandet och
bearbetandet af dessa grupper på sin daglista. Likaså må man
hoppas, att också vårt naturhistoriska områdes ishafsfauna under
nästkommande tidsperiod måtte varda i våra samlingar bättre
representerad. Ty från detta område har under nu i frågava-
rande period för Finska Museum förvärfvats allenast det, som
1887 års Kola-expeditioner tillfälligtvis insamlade samt det som
Stenroos år 1894 hemförde från Hvita hafvet.

Taga vi i betraktande Sällskapets månatliga möten och
förhandlingarna vid desamma, så har enhvar, som följt med
en längre tid, kunnat märka en jemnt stigande lifaktighet. För
30 år sedan togo Sällskapets få tjenstemän plats vid bordet i
möteslokalen, medan längs väggen vanligen satt blott ett fåtal
medlemmar. Numera åter är bordet ofta trångt besatt af in-
tresserade, som önska taga del af de förevisade objekten, och
mången gång är antalet större än utrymmet tillåter. Förevis-
ningarna och föredragen hafva ökats till antal, isynnerhet sedan
medlet af 1880-talet, och de hafva jemväl vunnit i vetenskap-
ligt värde. Det bästa yttre tecknet på den tilltagande lifaktighe

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. 149

ten utgöra de tryckta meddelandena. Från 1869 ingå deruti
årsberättelserna och från slutet af 1870 jemväl öfriga förhand-
lingar, och år efter år hafva de blifvit rikare till omfång och
innehåll.

Meddelandena hafva berört företrädesvis för faunan och
floran nya, sällsyntare eller eljes anmärkningsvärdare arter, ofta
med angifvande af förut icke urskilda kännetecken. I detta
afseende hafva särskild t professorerne S. O. Lindberg, J. R.
Sahlberg och O. M. Reuter delgifvit synnerligen talrika upp-
gifter, enhvar uti sitt eller sina fack. Många hafva jemväl före-
bragts af hrr Saelan, Norrlin, Brenner, Wainio, Elfving,
Kihlman, Arrhenius, H. Lindberg, Thesleff m. fl. på det
botaniska hållet, samt på det zoologiska af hrr Mel a. Si e vers,
Hougberg och Palmen tidigare, samt sedermera af hrr E.
Reuter, Levander, Stenroos, Westerlund, m. fl.

Om också de allra flesta andragandena gått ut på anmäl-
ningar och förevisningar af något för floran eller faunan an-
märkningsvärd t, eller ock berört arternas geografiska utbredning,
statistik m. m., så hafva dock ingalunda saknats meddelanden,
som angå gruppernas systematiska fördelning, arternas biolo-
giska förhållanden, såsom deras lefnadssätt, byggnad och utveck-
ling, deras beroende af hvarandra, skadlighet, o. s. v. Detta
gäller särskildt de föredragare, som gjort de talrikaste andra-
gandena. Ätt man öfver hufvud blott sällan kan få framlägga
reflexioner af allmänt vetenskaplig art eller egna resultat, beträf-
fande mera omfattande naturhistoriska problem, särskildt om
de modernaste frågorna, ligger ju i sjelfva sakens natur, och
beror af den specifika uppgift Sällskapet ställt sig beträffande
det egna landet.

De talrika till samlingarna lemnade bidragen samt vid mö-
tena lemnade upplysningarna och iakttagelserna af olika slag
äro emellertid svårt öfverskådliga uti Sällskapets protokoll eller
tryckta förhandlingar. Denna olägenhet — undanröjd för tiden
för 1871 genom ett då upprättadt register till protokollen —
har äfven för perioden 1871 — 96 blifvit afhulpen derigenom, att
d:r Rob. Boldt uppgjordt ett ordnadt sakregister öfver för-

Digitized by

Google

150 Societas pro Faana et Flora Fennica 1871—1896.

handlingarna ända till denna dag; detta register kommer att
till begagnande förvaras i Sällskapets arkiv.

Såsom redan blef anfördt begynte Sällskapet år 1848 ut-
gifva en sevie vetenskapliga publikationer. Af * Notisernas
utkommo under det första decenniet tre häften. Att å nyo tre
häften äfvensom Herbarium Musei Fennici utgåfvos mellan åren
1859 och 1861 antyder en betydligt stegrad verksamhet, bvilken
dock för en tid blef afbruten, för att under senare hälften af
decenniet åter i stigande grad utvecklas. Och då tiden för 50-års
jubileet nalkades kunde Sällskapet redan med tillfredsställelse blicka
på de omfångs- och innehållsrika häften Notiser, som då blifvit
bekantgjorda. Denna lifliga och förtjenstfulla litterära verksam-
het fortsattes sedan temligen oförändradt länge in på följande
årtionde. Fastän derefter en minskning i produktionen tidtals
är skönjbar, framträda de vetenskapliga publikationerna under
fortgången af perioden dock i småningom stegrad skala. Fler-
talet af de författare, hvilka uppträdde med afhandlingar före
jubileet, hafva nemligen fortfarit med samma verksamhet långt
in i nuvarande period, många ända till nutiden, medan den
yngre generationen alstrat efter hand allt flere författare. På detta
område är isynnerhet året 1890 anmärknings värdt genom antalet
och värdet af utgifna skrifter.

Serien Notiser fortgick till år 1874 (det 8:de häftet utde-
lades dock först 1882), då en fördelning af publikationerna
på tvenne serier, Ada och Meddelanden^ blef införd. Af de förra
är för närvarande 13:de volymen under tryckning, af »Medde-
landena» åter den 22:dra. Den vidtagna anordningen afsåg att
de omfattande eller mera strängt vetenskapliga afhandlingama
skulle ingå i Acta, öfriga smärre uppsatser, förhandlingar m. m.
uti Meddelandena; men faktiskt ställde sig saken annorlunda,
och i Meddelandena påträffas ett antal både omfångsrika och
förtjenstfulla arbeten. Först under detta årtionde har en åter-
gång till den ursprungliga planen ägt rum; men man har i den
vägen kanske gått för långt, då Meddelandena nu för tiden blott
innehålla förhandlingarna från sammanträdena, medan i Acta
instuckits notiser på en eller annan sida.

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. 161

En betydande del af skrifterna äro affattade på latin eller
under senare tider ofta äfven på något af de moderna kultur-
språken; i öfrigt äro publikationerna skrifna på svenska, till en
mindre del äfven på finska, som tidigast användes (på 1870-talet)
i några af handlingar af Wainio; sistnämnda språk har under
senaste år äfven stundom begagnats vid förhandlingarna.

Tages volymen och antalet författare till måttstock så till-
falla de botaniska skrifterna ett tydligt företräde, i det hit-
hörande litteratur innefattar något mer än dubbelt så stort om-
fång som den zoologiska.

Vid den redogörelse, som nu i korthet skall lemnas för
innehållet af dessa skrifter har det synts lämpligt att bihangsvis
äfven omförmäla de vigtigaste arbeten, belysande landets flora
eller fauna, hvilka på annat håll under denna period offentlig-
gjorts.

Såsom ofvan redan angifvits intog inom Sällskapet bota-
niken under slutet af föregående tidrymd en dominerande ställ-
ning. Jemte floristiska undersökningar rörde sig forskningen
då väsentligen på en närmare utredning af våra kryptogamer,
och inom detta omfångsrika gebit hade landet att uppvisa tre
framstående och produktiva forskare, en på hvar sitt område:
W. Nyländer inom lichenologin, P. A. Karsten inom my ko-
login och S. O. Lindberg inom muskologin.

Som författare har Nyländer varit verksam ända till allra
senaste tider, men hans arbeten hafva numera hänfört sig till
fremmande nejder, och från hans hand ingå tyvärr icke ome-
delbarligen några af hand lingar i Sällskapets skrifter under denna
period, ehuru hans inflytande på vår lichenologiska litteratur
fortfarande varit af största betydelse. En af våra yngre veten-
skapsidkare, d:r E. A. Wainio, har emellertid inom denna branche
uppträdt som en synnerligen produktiv författare, och hans omfat-
tande och förtjenstfuUa arbeten, monografin öfver dadaniWf
samt Étude sur la classificaiion des lichens du Brésil och Adjié-
menta intaga ett af de förnämsta rummen i Sällskapets skrifter.
Utom Sällskapet åter har utkommit Herbarium lAchenum Fen-
nioB,I—IX, af Norrlin och Nyländer 1875—82.

Digitized by

Google

162 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

D:r Karsten bar fortsatt att inom mykolopn offentliggöra
talrika arbeten, af bvilka några monografier jemte flere tiotal
smärre uppsatser (Symbolce) ingå i Sällskapets skrifter. I veten-
skaps-Societetens »Bidrag» bar samme författare dessutom publi-
cerat Mycologia fennica, Finlandg basidsvampar, Finlands rost-
och brandsvampar ocb Finlands mögelsvampar.

Inom muskologin fortfor S. O. Lindberg att utgifva tal-
rika arbeten; de mera omfattande af dem hafva utkommit som
egna verk (program, m. m.), bl. a. den för kännedomen om mos-
sornas utbredning i landet viktiga förteckningen öfver Skandi-
naviens mossor {Mtisci scandinavici in systemate novo dispositi,
Upsala 1879). Dock ingå äfven i Sällskapets skrifter åtskilliga
uppsatser och smärre monografier af värde, förutom de ovanligt
talrika meddelandena vid Sällskapets sammanträden. En utländsk
forskare, d:r C. Sanio, har i Acla redogjort för norra Finlands
och Lapplands Harpidium och Scorpidium former. Utom Säll-
skapet har V. F. Brotherus utgifvit ett större exsiccatverk af
finska Bryacece. År 1874 utkom Hepaticce scandinavicce exsiccatce,
fasc. J, af S. O. Lindberg och E. Fr. Lackström.

Någon egentlig och mer omfattande systematisk behandlig af
kärlväxter har ej blifvit utförd, utan har arbetet åt detta håll i
hufvudsak inskränkts till utredning af arter och former. I Säll-
skapets skrifter ingå ett antal hithörande mindre uppsatser och
meddelanden öfver enskilda former eller smärre grupper (Euphra-
sia, Potamogeton, Juncus etc.) af hrr Th. Saelan, M. M. W.
Brenner, A. O. Kihlman, A. Arrhenius, o. a. En jemfö-
relsevis större uppmärksamhet i denna riktning har egnats Hie-
rada, öfver dessa växter offentliggjorde J. P. Norrlin 1884
en uppsats med titel Adnotationes de Pilosellis fennids, och af
samme författare ha äfven sedermera utgifvits några afhandlingar
öfver finska och andra nordiska Hieracia, illustrerade af exsic-
catverk. På samma område har vidare M. M. W. Brenner
bekantgjort ett antal undersökningar.

I alla dessa skrifter ingå tillika uppgifter öfver förekomst
och utbredning. Likasom under föregående skeden intager
floristikefi fortsättningsvis en framskjuten plats och representeras

Digitized by

Google

Societas pro Faana et Flora Fennica 1871—1896. 153

af ett större antal uppsatser och afhandlingar än någon annan
branche. Af dem omfatta en del kärlväxterna allena, andra
derjemte lägre kryptogamer, andra slutligen blott någon krypto-
gamgrupp.

Bland de mer anmärkningsvärda ZoÄaZ^oroma innefattad or r-
lins öfver Onega-karelen, Wainios öfver östra Tavastland och
Elf vin gs öfver Svir-dalen kärl växterna jemte mossorna och laf-
vama. Kärlväxterna afhandlas bl. a. uti följande floror: Brotherus
öfver norra Tavastland, Wainio öfver de ostliga delarne i norra
och mellersta Finland, Hult öfver s. ö. Savolaks, Kihlman öfver
Inari Lappmark, Hjelt och Hult öfver n. Österbotten och Kemi
Lappmark, S te nr 00 s öfver Nurmijärvi, Olsson öfver Kimito (upp-
tagande jemväl sällsyntare mossor), Linden öfver södra Karelen,
Laurén öfver södra Österbotten, L O. Bergroth öfver sydvestra
skärgården, öfver Muonio och delar af Kemi Lappmarkers
mossor och lafvar har utgifvits en flora af Norrlin, öfver mos-
sorna i ryska Lappmarken af Brotherus och Saelan, öfver
mossorna i vestra delarna af Kemi lappmark och nordligaste
Österbotten af R. Hult, öfver Wiborgstraktens lafvar af Wai-
nio och öfver Höglands lafvar af M. M. W. B ren ner.

Kännedomen om vårt lands sötvattens algflora har tillförene
varit högst ringa, och till belysande af densamma hafva först un-
der senare tider särskilda arbeten utgifvits. År 1881 bekant-
gjorde Elf vin g en förteckning öfver våra Desmidiaceer och nyligen
äfven uppgifter öfver blåalgema. Ett värdefullt arbete öfver
Diatomaceerna har utgifvits af P. T. C le ve i Upsala, och en
annan svensk forskare, H. F. G. Strömfelt, har i Finska Veten-
skaps-Societetens »Bidrag» skrifvit om algvegetationen i Finlands
sydvestra skärgård. Förlidet år slutligen ha ett par grupper
{OedoganiacecB och Zggnemacece) blifvit bekantgjorda af K. E.
Him.

Förutom dessa och öfriga i tryck utgifna floristiska arbeten
och uppsatser har till Sällskapets arkiv inlemnats handskrifna
växtförteckfiingar af J. Sahlberg, Europaeus, m. fl. öfver
tallens och granens förekomst och utbredning har A. G. B lomq vist
utförligt redogjort i Finska Forstföreningens skrifter.

Digitized by

Google

154 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

Slutligen återstår att nämna det alla uppgifter, som ingå
i nämnda och andra källor öfver kärlväxtema jemte upplysningar
hemtade från samlingar blifvit af A. Hj. Hjelt samlade och
offentliggjorda i ett omfattande arbete med titel Conspectus flaras
fennicce; i de hittills utkomna häftena äro kärlkryptogamema,
gymnospermema och monokotyledonerna afhandlade. Detta
förtjenstfulla arbete åtföljes dessutom af en historik öfver floristi-
kens utveckling jemte en tabellarisk sammanställning öfver ut-
bredningen i områdets särskilda provinser.

I sammanhang med traktbeskrifningen pläga i lokalfloroma
äfven hvarjehanda uppgifter om vegetationen ingå. En något mer
utförlig och planmässig framställning i denna branche framträdde
under förra periodens sista år i Norrlins »Bidrag till sydöstra
Tavastlands Flora». Samme författare afhandlade vidare ämnet
i en framställning om Onega-Karelens vegetation, liksom tidigare
med ståndorterna till utgångspunkt. Omfattande och förtjenst-
fulla arbeten i denna riktning hafva sedermera utarbetats af E.
A. Wainio, A. O. Kihlman och i flere spedalafhandlingar af
R. Hult; i mindre omfattning har vidare den topografiska växt-
fysiognomiken behandlats af åtskilliga andra, ifrån växttopogra-
fisk synpunkt har V. F. Brotherus lemnat upplysningar om
ryska Lappmarkens mossor.

I förening med dessa floristiska och topografiska utredningar
hafva tidtals äfven mera specielt vetenskapliga växtgeografiska
spörsmål afhandlats. Dessa hafva företrädesvis gällt förhållan-
dena i Lappland och der förekommande regioner. Hithörande
undersökningar från innevarande tidsskede ingå i Norr lins,
Hults och Kihlmans arbeten. I öfrigt har Wainio från växt-
geografisk synpunkt granskat floran i mellersta och norra Fin-
land och Norr lin i en specialundersökning sökt utreda Finlands
och Skandinaviens naturhistoriska gräns i öster.

För en djupare uppfattning och lösning af växtgeografiska
problem är forskaren städse hänvisad till växtbiologin. Hvarje-
handa smärre biologiska iakttagelser hafva äfven hos oss blifvit
gjorda och meddelade, men i allmänhet utan någon större bety-
delse. Först år 1890 riktades vår litteratur med ett större hit-

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. 166

hörande specialarbete af framstående värde: Pflamenbiologische
Stvdien atis Bussisch Lappland af Ä. O. Kihiman.

De vilda växterna hafva väsentligen utgjort föremål för
Sällskapets verksamhet. Under tidernas lopp ha derjemte åt-
skilliga notiser öfver mer tillfälliga arter, isynnerhet öfver bal-
lastväxter blifvit meddelade, särskildt af Th. Sa elan.

Af sistnämde forskare jemte några andra hafva på Säll-
skapets sammanträden lemnats spridda uppgifter äfven beträf-
fande de kultiverade växterna, speciell trädslagen. En större
omfattning och betydelse erhöll omsider också denna fråga inom
Sällskapet då F. E. W. Elfving på ett möte i november 1893
väckte förslag om införskaffande af möjligast fullständiga upp-
gifter öfver landets kulturväxter. För ändamålet utsändes fråge-
blanketter till alla delar af landet och har dymedels ett ganska
godt material insamlats, som af Elfving för närvarande sam-
manställes, jemte det särskilda arters utbredning med ledning
af detta material allaredan bekantgjorts. Som en frukt af åt-
gärden kan äfven framhållas den skildring K. A. Cajander i
Sällskapets Meddelanden sistUdet år lemnat öfver * Trädgårds-
odlingen i Nystad*, öfver våra vigtigare kulturväxters utbred-
ning i landet ingår för öfrigt uti Ignatii Geografi (1885) en
kortfattad sammanställning af J. E. Furuhjelm.

Återstår slutligen att nämna, det en växtpaleontologisk upp-
sats af R. Herlin innevarande år blifvit tryckt.

Den af Sällskapet, förutom förhandlingarna, utgifna bota-
niska litteraturen under innevarande tidrymd räknar inalles 28
författare, bland dem 2 utländingar. De större arbetena kunna
uppskattas till omkring 2ö, och de öfriga till omkring 70; dess-
utom finnas omkring 30 smärre meddelanden och notiser.

De förnämsta bidragen till publikationerna ha meddelats
af personer, som redan föregående period voro verksamma eller
utbildade sig på 1870-talet.

Inom zoologin intager den systematiska och beskrifvande
literaturen hos oss ett synnerUgen framstående rum. En del
deraf hänför sig emellertid till djurgrupper, som äro alldeles

Digitized by

Google

156 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

fremmande för vår fauna, och ingår till största delen uti Finska
Vetenskaps-Societetens skrifter. Af betydelse deremot också för
den inhemska forskningen är O. M. Reuters omfattande verk
Hemiptera Oytnnocerata Europce (1884—), äfvensom hans ut-
redning af palaearktiska heteropterers synonymi.

De allra flesta arbeten åter, som hänföra sig särskildt till
Finlands fauna, beröra antingen foglar eller insekter; och af
dem hänför sig en del till hela vårt naturhistoriska område,
andra till någon mindre del deraf.

Hvad till en början beträffar Vertebratema har hela lan-
dets fauna behandlats uti arbeten, hvilka antingen utgifvils som
fristående publikationer (A. J. Mel a, Fauna fennica, 1872; Suo-
men Luurankoiset, 1882) eller ingått i nyss nämnda Societets
skrifter (M. v. Wright-Palmén, Finlands foglar, II, 1873); i
sammanhang härmed kan äfven nämnas tvenne planchverk af
G. Sundman öfver finska fogelägg (1880 — , med text af Pal-
men och Sandman) samt fiskar (1883 — 93 med text af O. M.
Reuter och Mela). Äfven utländske forskare hafva offentligjort
antingen någon lokalförteckning (R. Sundström, Åland, foglar)
eller spridda notiser (R. Co 11 ett, ishafskusten); af större
omfattning är den sorgfälliga sammanställning öfver Kola-half-
öns däggdjur och foglar, hvilken Th. Pleske lemnat (1884,
1886). Genom Sällskapets förmedling åter och uti dess skrifter
har publicerats ett icke obetydligt antal redogörelser öfver fogel-
faunan uti mindre områden, nemligen tidigare af R. Sievers
uti Svir-trakten (1878), af E. Warén i Suonenjoki, Wiitasaari
och Walkeala (1881) och af Hj. Sch ul man i östra Karelen
(1883). Efter det ett upprop i liknande syfte år 1885 offentlig-
gjorts af Palmen, insändes en stor mängd omitologiska notiser,
från hvilka år 1888 offentliggjordes lokala iakttagelser af R.
En vald från olika trakter af norra Finland, delvis äfven från Kola
halfön, vidare af A. v. Bonsdorff och H. Backman från Sal-
mis och af C. Bränder från Parkano. M. Walleen offentlig-
gjorde kort derefter iakttagelser från Karelska näset (1889),
Sandman från Karlö och kringliggande skär (1892) och Sten-
roos från ryska Karelen (1895). — Bidrag till kännedomen af

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871-— 1896. 157

fiskfaunan i landet hafva lemnats bland andra af Sievers(1876,
Högland), K. M. Levander (1888, Hvita hafvet) ochE.J. Ros-
berg (1892, ryska Karelen). Utom Sällskapet åter hafva med-
delats iakttagelser uti Nord q vist s afhandlingar rörande fiskeri-
väsendet, samt i tidskrifter för jagt, fiske och sport.

Det är emellertid särskildt landels insektfauna som våra
exkurrenter med förkärlek beaktat, och deras inhöstade samlin-
gar hafva gett anledning till största delen af Sällskapets zoolo-
giska publikationer rörande landets evertebrater. Med förbi-
gående af smärre uppsatser kunna vi här anföra endast dem,
som beröra omfattande grupper eller lemna en mera ingående
behandling af ämnet. Sålunda hafva publicerats faunor med
deskriptioner och uppgifter om arternas utbredning i Skandina-
vien och uti vårt naturalhistoriska område af Sahlberg om
Cicadariw (1871), samt Amphihicorisce och Hydrocorisce (1875),
äfvensom af O. M. Reuter om gruppen Capsina af Hemi-
ptera gymnocercUa (1875); likaså om vårt områdes Thysanoptera
(1873, 78—79), Psocidce (1893) och Neuroptera (1894) af O.
M. Reuter, samt om dess Dendrometridos (1887) och Fhy-
tometridce (1891) af A. Poppius. Vidare äro att anföra ett
antal kataloger, hvari uppräknas alla finska arter med detalje-
rade uppgifter rörande deras geografiska utbredning i vårt om-
råde samt med beskrifningar af nya arter och nödiga hänvisningar
till deskriptiva arbeten. En hel del af dessa kataloger repre-
senterar, såsom hvarje sakkunnig skall erkänna, i koncentrerad
form ett synnerligen värdefullt kapital af vetande, mödosamt
förvärfvadt under mångårigt arbete med det material, som de
talrika exkurrenterna hemfört och som förvaras uti Finska Mu-
seum. Vi uppräkna här de vigtigaste sådana arbeten, de flesta
ingående uti Sällskapets skrifter; titlarna tala för sig sjelfva:

J. Sahlberg, Enumeratio coleopterorum Fennice: Car-

nivora; 1873. — Palpic., Amphih.; 1875. — Staphy-
linidce; 1876. — Fselaphidce et Clavigeridce; 1889.
— Clavicomes; 1889.

» Catalogus prcecurs. hymenopt. anthophil. Fenn.; 1889.

» » Trichopterorum prcecursorius; 1893.

Digitized by

Google

158 Socielas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

J. Sahlberg, Enumeratio hemipterorum gymnoc. Fennice; 1880.
O. M. Reuter, Catalogxis Psyllodearum in Fennia lect; 1876.

» » prcecurs. Poduridarum Fennice; 1876.

» Apterygogenea fennica; 1895.

R. McLachlan, Finlands Trichoptera; 1881.
F. W. Woldstedt, Bidr. t, känned. om Finl. Tryphonider; 1872.
» Mäter, till en Ichneumonologia fennica; 1873.

E. Reuter, Fört. öfver macrolopidoptera funna i Finland efter
år 1869; 1893.

Tilläggas bör ännu att i ett antal afhandlingar beröras
vissa gruppers förekomst särskildt i någon bestämd del utaf
landet; så t. ex. hemiptera i s. v. Finland af O. M. Reuter,
fjärilar i s. v. Finland af E. Reuter, i s. ö. Finland af K. J.
Ehnberg, uti Inari lappmark af Sahlberg, hymenoptera i La-
doga-trakten af A. Westerlund; eller ock behandlas någon
fåtalig grupps utbredning i hela landet, exempelvis Ptychopteia
och Dixidce af E. Bergroth.

Om landets molhisker hafva endast smärre notiser offent-
liggjorts af Sahlberg, Palmen, Nordqvist och andra; först un-
der allra senaste tid har en omfattande faunistisk afhandling
öfver alla i Skandinavien och Finland funna former bhfvit
till publikation i Sällskapets Acta inlemnad af d:r C. A We-
sterlund.

Såsom redan blifvit angifvet har den lägre evertebratfaunan
först nyligen upptagits till mer ingående undersökning. Qvart-
seklets tidigare år alstrade endast tillfälliga bidrag (Spongilla
1876, A. H. Brotherus) eller notiser, som något senare blifvit
tryckta (Turhellaria, Discophora et Oligochceta fennica, 1889, A.
R. Spoof). Tillsvidare är också endast öfver någon mindre
omfattande grupp offentliggjord en redogörelse med artbeskrif-
ningar (Calanidm, 1888, O. Nordqvist). Deremot äro de fau-
nistiska förteckningarna icke så fåtaliga. Dels uti Sällskapets
skrifter (från 1886) dels annorstädes (Zool. Anzeiger 1887) har
Nordqvist redogjort för kräftdjur funna i flere medelfinska
insjöar, i Kuusamo, Kantalaks och Ladoga, dervid dock närmast
beaktande pelagiska arter och marina relikter; den samme har

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fenoica 1871—1896. 159

jemväl redogjort för everlebrater anträffade i Bottniska viken
och norra Östersjön (1890). Ett mera ingående meddelande
åter har Stenroos gjort (1895) öfver Helsingfors-traktens Cla-
docera, Mikrofaunistiska anteckningar slutligen (1890), samt
värdefulla materialier till kännedom af vattenfaunan i Helsing-
fors-trakten hafva publicerats af Levander, som dervid redo-
gjort för rotatorer och protozoer (1894).

Beträffande det finska naturdlhistoriska områdets utsräckning
och begränsning österut hafva alla landets zoologer (utom prof.
Mäklin) omfattat samma åsigt som botanisterna. Någon afvikelse
har icke heller gjorts beträffande områdets indelning i provinser;
dock har i sistnämnda afseende Herb. Mus. Fenn. (1859) här-
intill varit normgifvande meja af beqvämlighets skäl, än på
grund af verkstälda faunistiska undersökningar. Allenast för
fiskarne har Mel a, af lätt insedda skäl, föredragit en indelning
enligt vattensystemen.

I anslutning till frågan om djurarternas nuvarande utbred-
ning i landet hafva flere författare berört frågan om deras im-
migration, hvarjemte Sahlberg påpekat sjelfständigheten af ett
utbredningscentrum uti Lappland (1870). Och härmed samman-
hänger intimt frågan om vikarierande former längre bort ända
uti Sibirien, med hvars fauna enskilda författare (Sahlberg, 1878,
Hemipt; Mäklin, 1881, Col\ O. M. Reuter, 1879) jemfört
Finlands, Hkvisst dock uti skrifter offentliggjorda utom Sällskapet.
På samma sätt är publicerad en undersökning om foglarnes flytt-
ningsvägar (Palmen, 1874, 1876), föranledd af arternas utbred-
ningsförhållanden uti vårt naturalhistoriska område.

De flesta bearbetningar af speciellare systen^atiska grupper
erbjuda tillika statistiska uppgifter rörande artantalet, vanligen
jemfördt med grannländernas. I en del fall lemnas tillika mera
detaljerade uppgifter om en del biologiska gruppers till- eller
aftagande emot norden (Sahlberg, CoL carniv. och phytophaga)
eller en analys ur andra synpunkter (Mela-Palmén, Vertebr.,
särskildt foglar); men dessa uppgifter, åskådliggjorda kartogra-
fiskt och framlagda vid internationella utställningar, hafva ännu
icke blifvit i tryck offentliggjorda. Och förutom att de enskilda

Digitized by

Google

160 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

arternas ståndort angifves, karakteriseras i en del afhandlingar
jemväl lokalernas fauna (foglar). Beträffande vatten-evertebra-
terna urskiljer Nordqvist särskilda regioner med olika fauna.

Ehuru uti de flesta afhandlingar ingå talrika notiser om
djurarternas lefnadsförhålianden uti landet, kan man dock icke
påstå att något zoo-biologiskt problem skulle inom Sällskapets
skrifter blifvit ingående behandladt. Dylika allmännare spörsmål
ligga måhända ännu för aflägset för att specielt med hänsyn
till Finlands fauna tagas under ompröfning. Likvisst må här
erinras, att frågor af denna art dock i vårt land upptagits, om
ock uti skrifter, som utkommit utan medverkan af vårt Säll-
skap; så t. ex. om insekters mimicry och om morfologiskt-fylo-
genetiska spörsmål.

Det återstår ännu att omnämna en branche, som i landet
äger gamla anor: fenologin. Äfven i Sällskapets tidigaste skrif-
ter ingår en af Ad. Moberg gjord sammanställning af ett
omfattande material från äldre tid. Det regelbundna fenologiska
arbetet i landet har sedermera, såsom bekant, fortgått under
Finska Vetenskaps-Societetens inseende; men det förtjenar dock
framhållas att äfven i Sällskapets skrifter offentliggjorts en mängd
fenologiska anteckningar af mera extensiv natur, vanligen i
samband med floristiska och faunistiska arbeten, samt att inom
Sällskapet en komité nedsattes år 1877 för att medverka vid
omredaktionen af frågeblanketterna som kringsändas i landet. År
1883 hade J. P. Norr lin utarbetat ett program för raera in-
gående botaniska observationer; detta tillämpades under nämnda
år på fyra, genom Sällskapets försorg upprättade fenologiska
stationer, hvilj^as observationer sedermera publicerats af A. 0.
K i hl man. Och ett icke obetydligt omitologiskt material, för-
utom det som årligen offentliggjorts af Moberg, erhölls i följd
af det redan ofvan omnämnda uppropet till Finlands fogelkän-
nare, i enlighet med den internationelt antagna planen. Af
detta material har dock endast en mindre del blifvit publicerad.

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871-1896. 161

Redan i slutet af föregående period stod Sällskapet i
skriftbyte med vetenskapliga samfund i utlandet; antalet för-
ökades sedermera årligen med några få till år 1877. Då ansåg
sig Sällskapet vuxet att i större skala vidga sina litterära för-
bindelser och vände sig till ett stort antal samfund med anhål-
lan om byte. Redan följande år erhölls jakande svar af 42 säll-
skap, och de nästföljande fyra åren ännu af 10—14 årligen. Under
1880-talet visade sig fluktuationer i antalet nyingångna förbin-
delser, och i början af innevarande decennium gjorde sig en ök-
ning märkbar; sedan nemligen ånyo en framställning riktats till
ett stort antal samfund, biföllo år 1893 ej mindre än 26, och
derefter ännu några.

Hela antalet af skriftbytande samfund och institutioner sti-
ger sålunda nu till 244, och dessutom finnas skrifter af 12, som
upphört med sin verksamhet. Sällskapets vexelverkan med andra
samfund har sålunda under qvartseklet nått en rätt aktningsvärd
siffra i bredd med det ringa talet 32 i dess början. Dessutom
har Sällskapet fått emottaga gåfvor af privata personer, hvari-
bland särskildt må nämnas af arkiater O. E. A. Hjelt 60 volymer.

Sällskapets bibliotek har derföre hastigt tillvuxit. Fyl-
lande för närvarande 8 stora skåp, förvaras boksamlingen uti
Universitetets musei lokaler, der det kommer till omedelbar
nytta. En naturlig följd af dess starka förökning är dock, att
utrymmet blir allt mera trångt, och att bristande beqvämlighet
inskränker dess begagnande.

Sällskapets skrifter distribueras inom landet jemväl till tal-
rika läroverk och enskilda personer, och utom landet icke blott
till de skriftbytande samfunden utan ock till ett antal enskilda
forskare.

Af denna korta öfversigt torde framgå, att Sällskapets
verksamhet under detta skede gått framåt och vunnit i bety-
delse. Äfven om en viss afmattning tid tals på något håll in-
ställ sig, så har denna dock varit så att säga blott temporär.
Och å andra sidan hafva andra gebit blifvit utforskade nog-
grannare, jemte det nya stigar banats eller nya områden upp-

11

Digitized by

Google

162 Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896.

rödjats. Helt visst är vår kännedom af både fauna och flora
nu långt mer omfattande och grundlig än för 25 år sedan, och
våra förbindelser med utlandets vetenskapliga institutioner ojem-
förligt mycket större.

Men ännu återstå många luckor att fylla, och med den
framåtskridande tiden stegras äfven anspråken i öfrigt på Säll-
skapets prestationer. Flere sedan gammalt kultiverade tegar
måste derför ånyo plöjas upp, och på andra områden, som
ligga orörda, måste mark brytas. Allaredan i följd häraf måste
en arbetsfördelning införas i allt större omfattning; ty ett stort
antal ämnen äro af den beskaffenhet, att de kunna utforskas i
enlighet med tidens fordringar allenast om de behandlas af spe-
cialister. Arbetets stigande intensitet och omfattning äfvensom den
ansenliga geografiska vidden af vårt forskningsområde förutsätta
med nödvändighet att antalet arbetare ständigt skall tillväxa.

Och härvid framställer sig sjelfmant en fråga af allvarlig art:
skall Sällskapet äfven framdeles mäkta samla och utbilda samt för-
öka det förråd af krafter, som tiden ovillkorligen kommer att begära
af detsamma? Alt utan vidare besvara frågan jakande kunde före-
falla vågadt; fastmer kräfver frågan betänksam öfverläggning. Del
har redan gifvits tider, då bland den yngre generationen varit brist
på fullt qvalificerade exkurrenter. Delvis är väl detta en följd
af den ytterst undanskjutna ställning, som naturalhistorien be-
klagligtvis numera intager i skolan, och af den ringa insigt i
ämnet de nya akademiska medborgarena derföre äga. Och
uppenbarligen ligger en annan orsak deri, att vid Universitetet
krafterna nu för tiden måste riktas jemväl åt andra naturhisto-
riska håll, än faunan och floran, nemligen åt anatomi, fysiologi
m. m. Visserligen har Sällskapet årligen rekryterat sig med
omkring 8 nya medlemmar, och hela antalet uppgår till flere
hundra. Men de mera aktiva medlemmarna äro fåtaliga. Och
ledsamt nog hafva de flesta, sedan de lemnat Universitetet, ej
längre egnat stor uppmärksamhet åt saken. I sjelfva verket äro
nemligen de personer helt få, hvilka utom Universitetet hålla
på med hithörande arbeten.

Dessa omständigheter innebära förvisso en kraftig maning
för enhvar till allt större ansträngningar och hängifvenhet för

Digitized by

Google

Societas pro Fauna et Flora Fennica 1871—1896. 163

vårt arbete, men behöfva å andra sidan ingalunda gifva anled-
ning att på något sätt misströsta, än mindre att fälla modet.
Ty redan de krafter, bvilka vid Universitetet såsom ungdomens
lärare nu egna sig åt naturalhistorien äro ansenligt talrikare än
för något decennium tillbaka. Man har vidare allt skäl att för-
vänta, det hädanefter bland denna ungdom nitiske och fullt
qvalificerade lärare skola i tillräckligt antal utbildas för omhän-
dertagande af ifrågavarande undervisning i skolan. Är ock möj-
ligheten för naturalhistorikerna att såsom skollärare vinna sin
bergning nu kanske ringare än förr, så bör man dock hoppas
att bättre tider skola randas. Sällskapet skall då uti kunniga
och intresserade lärare i alla delar af landet vinna en ersätt-
ning för den äldre tidens läkare, som uti landsorten tillförene
representerade naturalhistoriskt vetande och medverkade uti
Sällskapets slräfvanden. Alltför länge kan det också ej dröja
innan denna vetenskapsgren kommer att återtaga sin tillbörliga
plats som läroämne i landets skolor. — Och då vi ännu taga i
betraktande, att gängse partistrider icke vunnit insteg inom vår
krets och att knappast förebud till andra samarbetet störande
misshälligheter yppat sig, att vidare den sednaste tiden visar
ett tydligt uppåtgående i Sällskapets verksamhet, samt att slut-
ligen äfven Sällskapets ekonomiska ställning gestaltat sig allt
gynsammare, så lofvar allt detta godt för framtiden, hvilken vi
därför med full tillförsigt kunna gå till möte.

Vi vilja afsluta dessa betraktelser med en välgångsönskan
till Societas pro Fauna et Flora fennica för det nästa qvartsek-
let. Men vi kunna icke göra det bättre, än genom att återupp-
repa de ord, hvarmed Sällskapets historiograf, professor Moberg,
år 1871 afslutade sin 50- årsberättelse:

»Måtte Sällskapet icke förtröttas i sina ädla fosterländska
sträfvanden, måtte det allt framgent med allvarlig och samvets-
grann forskning, med sjelfförsakande och kärleksfull endräg-
tighet ständigt, kraftigt och välsignelserikt verka för befrämjan-
det, fullkomnandet och spridandet af kunskapen om Fauna et
Flora Fennica!»

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique

Ouvrages regus par la Société du 13 mai 1896 au 13 mai 1897
Tous les livrés indiqucs sont des in 8:o, sauf indication contraire.

1. Publieations des Sociétés correspondantes.

Algérie.

Alger: Société des Sciences Physiques, Naturelles et Climato-
logiques.

Balletin:

BAne: Académie d'Hippone.

Bulletin: 27. 1894.
Comptes rendus: 1895.

AUemagne.

Augsburg: Naturhistorischer Verein fur Schwaben und Neuburg
(a. V.).

Bericht: XXXII. 1896.

Berlin: K. Akademie der Wissenschaften.

Sitzungsberichte : 1896.

— Gesellschaft Naturforschender Freunde.

Sitzungsbericlite :

— Botanischer Verein der Provinz Brandenburg.

Verhandlungen: XXXVII. 1895; XXXVIII. 1896.
Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande,
Westfalens und des RegierungsBezirks Osnabruck.
Verhandlungen: 52, 2. 1895; 53, 1. 1896.

— Niederrheinische Gesellschaft fur Natur- und Heilkunde.

Sitzungsberichte: 1895, 2, 1896, 1.

Braunechweig : Verein fur Naturwissenschaft.

Jahresbericht:

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographiqae. 165

Bremen: Nalurwissenschaftlicher Verein.

Abhandlungen: XIV, 2. 1897.
Breslau: Schlesische Gesellschaft fur Vaterländische Cultur.

Jahresbericht: 73. 1896.

Partsch, I^itterator d. Ländes- u. Volkskande d. Provinz Schle-
sien. IV. 1896.
— Verein fur Schlesische Insektenkunde.

Zeitschrift fur Entomologie, Neue Folge: XXI. 1896.
Festschrift zur Feier des fiinfzigjährigen Bestehens des Vereins
fur schlesische Insectenkunde in Breslau. 1847—1897. Bres-
lau 1897.
Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Bericht: XIII. 1892-95.

Colmar: Société d'Histoire Naturelie.

Bulletin (Mittheilungen) Nouv. Sér.: III. 1895-96.

Danzig: Naturforschende Gesellschaft.

Schriften, Neue Folge:
Dreeden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft: »Isis:».

Sitzungsberichte: 1895, 2; 1896, 1.

Erlangen: Physikalisch-Medicinische Societät.

Sitzungsberichte :

Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft.
Abhandlungen: XXII, nebst Änhang. 1896; XXIII, 1—2. 1896

—97. 4^0.
Bericht: 1896.

Frankfurt a. d. 0.: Nalurwissenschaftlicher Verein.
Helios: XIII, 7-12. 1895-96.
Ernst Huth.
Societatum Litterie: IX, 10-12. 1895; X, 1-6. 1896.

Freiburg I B.: Naturforschende Gesellschaft.
Bericht:

Giessen: Oberhessische Gesellschaft fur Natur- und Heilkunde.

Bericht: XXXI. 1896.

GörlKz: Naturforschende Gesellschaft.

Abhandlungen :

Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften und der Georg
August Universität.
Nachrichten: 1896, 1—4.
Geschäftliche Mittheilungen: 1896, 1—2

Digitized by

Google

1B6 Enzio Reuier.

Greifswald: Geographische Gesellschaft.
Jahresberichl:

— Naturwissenschaftlicher Verein fiir Neu-Vorpommern

und Kiigen.
Mittheilungen: XXVIII. 1896.

Giiben: Inlemationeller Entomologischer Verein.

Entomologische Zeitung:

GQstrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Mecklen-
burg.

Archiv:

Halle: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie der Na-
turforscher.

Nova Acta: LXI— LXVU. 1894—1896. 4:o.
Katalog der Bibliothek: II. 2-4. 1894—96.
Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein.

Abhandlungen:
Verhandlungen, 3:e Folge:

— Die Hamburgischen Wissenschaftlichen Anstalten.

Jahrbuch: XIII. 1895, mit Beiheft.

— Verein fttr Naturwissenschaftliche Unterhaltung.

Verliandlungen: IX. 1894—95.
Hanau: Wetterauische Gesellschaft fur die Gesammte Naturkunde.

Bericht:

Helgoland: K. Biologische Anstalt.

Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen, Neue Folge: I, 2. 1896;
II. H. I. Abt. 1. 1896. 4:o.

Karlsnihe: Naturwissenschaftlicher Verein.
Verhandlungen: XI. 1888—95.

Kassel: Verein fiir Naturkunde.
Bericht: XLI. 1895—96.

Kiel: Kommission zur Wissenschaftlichen Untersuchungen der
Deutschen Meere (voy. Helgoland).

— Naturwissenschaftlicher Verein fiir Schleswig Holstein.

Scliriften :

KKnigeberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft.

Schriften: XXXVl. 1895; XXXVll. 1896. 4:0.

Landshut: Botanischer Verein.

Bericht: XIV. 1894^95.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliograplii(fue. 167

LQbeck: Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches Museum.
Mittheilungen: H, 9—11. ISm,

Magdeburg: Naturwissenschaftlicher Verein.

Jahresbericht und Äbhandlungen: 1894, 2.
Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der Gesammten Natur-
vissenschaften.

Sitzungsberichte : 1895.

Metz: Société d'Histoire Naturelie.

Bulletin :
MQnchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathemalisch-
physikalische (Ilie) Classe.
Abhandlunjren: XIX, 1. 1896. 4:o.
Sitziingsbericbte: 1896, 1—4.
Inbaltsverzeicbniss :
Almanach :
— Bayerische Botanische Gesellschaft.
Bericlite: IV. 1896.
Mönster: Westfälischer Provinzial- Verein fur Wissenschaft und
Kunst.
Jahresbericht: XXI. 1892—93.

Niirnberg: Naturhistorische Gesellschaft.

Abhandlunjren: X, 4. 1896.
Jahresbericht:
Osnabriick: Naturwissenschaftlicher Verein.

Jahresbericht: XI. 1895—96.
Passau: Naturhistorischer Verein.

Bericht:

Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein.

Bericht: V. 1894-95.
Correspondenz-Blatt :
Stettin: Entomologischer Verein.

Entomologische Zeitung: 56. 1895; 57. 1896.

Strassburg in E.: K. Universitäts- und Ländes Bibliothek.

Théses:
Stuttgart: Verein fur Vaterländische Naturkunde in Wiirttemberg.
Jahresliefte : 52. 1896.

Wiesbaden: Nassauischer Verein fur Naturkunde.

Jahrbiicher:

Zwickau: Verein fttr Naturkunde.

Jahresbericht: 1895.

Digitized by

Google

168 Enzio Reuter,

Australie.

Brisbane: The Queensland Museum.

Annals:
Annual Report:

Melbourne: National Gallery of Victoria.
Sydney: Linnean Sociely of New South Wales.

Proceedings, 2:e Ser.: X, 4 ^\r. 8()j. 18U5; 181)6, 1 (^Xr. 81) wiUi
Supplement, 2 (Nr. 82), 3 (Nr. 83).
— The Australian Museum.
Records: Hl, 1. 1897.
Report: 1895. 4:o.

Autriche-Hongrie.

Bistritz: Gewerbeschule.

Jahresbericht: XX. 1894-95; XXI. 1895-96.

Briinn: Naturforschender Verein.

Verhandlungen: XXXIV. 1895.

Rericlit der Meteorologischen Commission: XIV. 1894.
Buda-Pest: Magyar Tudomånyos Akadémia (Ungarische Akademie

der Wissenschaften).
Mathematikai és természettudomånyi közlemények: XXVI, 3

—5. 1895.
Értekezések a természettudom. köreböJ:
Értekezések a mathemat. tudomän. köreböl:
Mathemat. és természettudom. ertesitö: XIII, 3—5. 1895; XIV,

1—2. 1896.
Matliematische and naturwissenschafUiche Berichte aus Ungam:

X— Xin, 1. 1893—95.
Almanach: 1896.
Rapport: 1895.
Daday, E. r. Cypridicola parasitica nov. gen. nov. sp. Ein

neues Räderthier. Budapest. 1893.
Filarszky, Ndndor. Die Characeen (Cbaraceae L. Cl. Richard)

mit besonderer Riicksicht auf die in Ungarn beobachteten

Arten. Budapest 1893. 4:o.
Hegyfoky^ Jakob. tJber die Windrichlung in den Ländem der

Ungarischen Krone nebst einem Anbang ii ber Barometer-

stånd und Regen. Budapest 1894 4:o.
Schafarzik, Fram. Die Pyroxen-Andesite des Cserhåt Eine

petrographische und geologisclie Studie. Budapest. 1895.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographiqae. 169

Buda-Pest: Magyar Nemzeti Muzeum (Ungarisehes National-Mu-
seum).
Természetrajzi Fiizetek: XIX, 2—4. 1896; XX, 1—2. 1897.
Äquila. Journal pour TOrnithologie: I. 1896.

— La Rédaction de »Rovartani Lapok».

Rovartani Lapok: IV, 1—5. 1897.
Cracovie: Académie des Sciences. (Akademija Uraiejetnossci).

Sprawozdanie komisyi fizyograficznej : XXX. 1895.

Rozpravy wydzial matem. przyrod, 2:e Ser.: VII— IX. 1895.

Bulletin international : 1896, 4-10; 1897, 1-2.
Graz: Naturwissenschaftlicher Verein fur Steiermark.

Mittheilungen: 1894; 1895.

Hermannstadt: Siebenbiirgischer Verein fur Naturwissenschaflen.

Verhandlungen und Mittheilungen: XLIV. 1895; XLV. 1896.
Der siebenburgische Verein fiir Naturwissenschaflen in Her-
mannstadt nach seiner Entstehung, seiner Entwicklung und
seinem Bestande. Hermannstadt. 1896.
Iglé: Ungarischer Karpathen- Verein. (Magyarorszägi Kärpåtegye-
siilet).
Jahrbuch :
Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein.

Berichte: XXII. 1893—96.

Kolozsvärt (Klausenburg): Rédaction de »Magyar Növenytani
Lapok».

Evlolyam :

— Erdélyi Muzeum-Egylet. Orvos Természettudomänyi Sza-

kosztälyåböl. (Siebenbiirgischer Museum- Verein.
Medicinisch-Naturwissenschaftliche Section).
II. Természettudomånyi szak (Naturwissensch. Abth.).
Értesitö (Sitzungsberichte) : XXI, 1—3. 1896.
III. Népszerii szak.

Értesitö (Sitzungsberichte): XXI, 1. 1896.
Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Mathema-
tisch-Naturwissenschaftliche Classe.

Abhandlungen, VII Folge:
Sitzungsberichte: 1895, 1—2.
Jahresbericht:
Verzeichniss d. Mitglieder:
— Naturbistorischer Verein »Lotos».
Lotos, Neue Folge:

Digitized by

Google

170 Emio Reuter,

Trencsön, Ung.: Trencsén Wårmegyei Természettudomånyi Egy-
let. (Naturwissenschaftlicher Verein d. Trencséner
Comitales).
Évkönyre (Jahresheft):

Triest: Museo Civico di Stona Naturale.

Atti:

Wien: K. Akademie der Wissenschaften. Malhematisch-naturwis-
senschaftliche Classe.
Sitzangsberichte, Abth. I: CIV, 1—10. 1895.
Anzeijjer: XXXIII, 11—27. 1896; XXXIV, 1-11. 1897.

— K. k. Naturhistorisches Hofmuseum.

Annalen:

— K. k. Zoologisch-Botanische Gesellschafl.

VerhandluDgen: XLVI, 4—10. 1896.

— K. k. Geographische Gesellschaft.

Mittheilungen: XXXIX, 4—9. 1896.

— Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennt-

nisse.
Schriften: XXXVI. 1895—96. 16:o.

— D:r R. v. Wettstein, Professeur.

Oesterreichische Botanische Zeitschrift: XLVI. 1896.
Zagreb: Societas Historico-naturalis Croatica.

Glasnik :

Belgique.

Bruxellee: Académie Royale des Sciences.
Bulletin, 3:me Sér.:
Annuaire:

— Société Royale de Botanique.

Bulletin: XXXIV. 1895.

— Société Entomologique de Belgique.

Annales: XXXIX. 1895.
Table générale des Annales:
Mémoires: III— V. 1895—96.

— Société Royale Malacologique de Belgique.

Annales :
Procés- Verbal :

— Société Royal Linnéenne.

Bulletin: XXI, 7—9. 1896; XXII, 1—6. 1896—97.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 171

BrésiL
Rio di Janeiro: Museum Nacional.

Archivos:

Canada.

Halifax, N. S.: Nova Scotian Institute of Natural Science.

Proceedins and Transactions, S6r. 2: Sess. of 1894 — 95. II, 1;
1895—96. II, 2.

CMi.

Santiago: Société Scientiiique du Chili.
Actes:

Costa Rica.

San José: Museo Nacional. Republica de Costa Rica.
Anales :
Älfaroi A. Informe presentado al senor Secretario de Estado en

ei despacho de fomento. San José. 1896. 4-.o.
Antigiiedades de Costa Rica. 1. 1896.
Mamiferos de Costa Rica San José. 1897.
BioUey, P. Moluscos terrestres y fluviatiles de la meseta central

de Costa Rica. San José. 1897.
Tristatiy J. Fid. Insectos de Costa Rica. San José. 1897.

Danemarc.

Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab.

Skrifter (Mémoires). 6:te Rsekke, natarvidenskap. og mathem.

Afdeln.:
Oversigt: 1896, 3—6; 1897, 1.

— Naturhistorisk Förening.

Videnskabelige Meddelelser: 1896.

— Botanisk Förening.

Botanisk Tidskrift: XX, 2-3. 1896.

Meddelelser:

Medlemsliste :

— Entomologisk Förening.

Espagne.

Madrid: R. Academia de Ciencias.
Memorias:
Revista:

Digitized by

Google

172 Enzio Reuter,

États-Unis.

Baltimore, Md.: Johns Hopkins UDiversity.

Circulars: XV, 125—126. 1896; XVI, 128. 1897. 4:o.

Meraoirs from the Biological Laboratory. II. 4:o.
Boston, Mass.: American Academy of Arts and Sciences.

Proceedings: XXXI. 1896; XXXII, 1. 1896.
— Boston Society of Natural History.

Memoirs: V. 1—2. 1895. 4:o.

Proceedings: XXVI, 4 1895; XXVII. p. 1—74,201-241. 1896.

Occasional Papers:

Bridgeport, Conn.: Bridgeport Scientific Society.

List of Birds:

Cambridge, Mass.: Museum of Comparative Zoölogy.

Memoirs: XXII. 1896. 4:o.

Bulletin: XXVHI, 2—3. 1896; XXIX, 2—6. 1896; XXX, 2-5.
1896-97; XXXI, 1. 1896.

Annual Report: 1895—96.
Chapel Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Society.

Journal: XII, 2. 1895.
Chicago, III.: Academy of Sciences.

Bulletin: II, 2. 1895.

Annual Report: 1895.
Davenport, iowa: Academy of Natural Sciences.

Proceedings :
Madison, Wisc.: Wisconsin Academy of Sciences, Arts and Lettres.
Transactions: X, 1894—95.

Meriden, Conn.: Scientific Association.
Transactions: VII. 1894-95.
Proceedings:
Annual Address:

Minneapolis, Minn.: Geological and Natural History Survey of

Minnesota.
New-Brighton, N. Y.: Natural Science Association of Staten Is-
land.
Proceedings: V, 7-10. 1896; VI, 1—6. 1896—97.
Special: 21. 1896.
New-Haven, Conn.: Connecticut Academy of Arts and Sciences.

Transactions :

Digitized by

Google

Balletin Bibliographique. 173

New-York, N. Y.: New- York Academy of Sciences.

Memoirs: I, 1. 1895. 4:0.

Annals: VHI. 6-12. 1895. Index. 1896; IX, 1-3. 1896.
TransactioDS :
Index :
Philadelphia, Pa.: Acadamy of Natural Sciences.
Proceedings: 1895, 3; 1896, 1-2.

— American Philosophical Society.

Proceedings: XXXIV, 148-149. 1895: XXXV, 151—152. 1896.

Report:

Subject Register:

Supplement Register:

— Wagner Free Institut of Science.

Transactions: IV. 1896.
Rochester, N. Y.: Academy of Science.

Proceedings: III, 1. 1896.

San Francisco, Cal.: California Academy of Sciences.
Memoirs: II, 5. 1896. 4:o.
Proceedings, Sec. Ser.: V, 1—2. 1895- -96.
Occasional Papers:

Springfield, III.: The State Entomologist of the Illinois.

Report: XIX. 1896.

Srt Louis, Mo.: Academy of Science.

Transactions :
Topeka, Kans.: Kansas Academy of Science.

Transactions :
Trenton, N. J.: New Jersey Natural History Society (formerly
The Trenton Natural History Society).

Journal:

Tufte College, Mass.: Tufts College.

studies:

Urbana, III.: Illinois State Laboratory of Natural History.
Rulletin: UI, Index. 1896; IV. 1896; V, 1. 1896.
ArUcle: VI— IX.1895— 96; XV. 1896.

University of Illinois: Bienniel Report of the Biological Expe-
riment Station 1895—96. Chicago 1897.

Washington, D. C: Department of Interiör (U. S. Geological
Survey).
Monographs :
Bulletin: 123-126, 128—129, 131—134.

Digitized by

Google

174 Enzio Beuter.

AnnuaJ Report: XV. 1893—94; XVI. 1894^95.
Mineral Resources:

Washington, D. C.: Department of Agriculture.

Report:
Division of Ornithology and Mammology.
North American Fauna: 11—12. 1896.
Bulletin:

— Division of Economic Ornithology and Mammology.

Bulletin:

— Smithsonian Institution (U. S. National Museum).

Annual Report: 1894.

Report of the U. S. National Museum:

Bulletin of the U. S. National Museum:

— Anthropological Society.

The American Anthropologist: IX, 1—5, 7—10, 12. 1896; X,

1. 1897.
Special Papers:
- Entomological Society.

Proceedings: III, 5. 1896; IV, 1. 1896.

Finlande.

Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societelen (Société des Sciences
de Finlande).
Acta: XXI. 1896. 4:o.
Bidrag:

Öfversigt: XXXVIII. 1895—96.
Observations météorologiques :

— Geografiska Föreningen.

Vetenskapliga Meddelanden :
Tidskrift: VIII. 1896.

— Sällskapet för Finlands Geografi (Société de Géogra-

phie de Finlande).
Fennia: XII. 1896; XIH. 1896.

— Universitets-Biblioteket (par Mr le Bibliothécaire, dr

V. Vasenius).

— Finska Forstföreningen.

Meddelanden: XH. 1896.
Ströskrifler:

Digitized by

Google

Bulletin Bibliograpbique. 175

France.

Amiens: Société Linnéenne du Nord de la France.

Memoires:

Bulletin: XII, 271—282. 1894—95.
Ångers: Sociélé d'Études Seientifiques.

Bulletin, Nouv. Sér.: XXIV. 1894.
Béziers: Socété d'Étude des Sciences Naturelies.

Bulletin: XVIII. 1895.

Bordeaux: Société Linnéenne.

Actes: XLVII (5:e Sér. T. VII) 1894; XLVIII(5:e Sér. T. VIII)
1895; XLIX (5:e Sér. T. IX) 1896.

Caen: Société Linnéenne de Normandie.

Bulletin, 4:e Sér.: IX, 2-3. 1895.
Cherbourg: Société Nationale des Sciences Naturelles et Mathé-
matiques.

Memoires: XXIX (3:e Sér. T. IX) 1892—95.
La Rochelle: Académie. Société des Sciences Naturelies.

Annales: 31. 1895; 32. 1896.
Lille: La Rédaction de »Revue Biologique» du Nord de la
France.

Revue Biologique:
Lyon: Société Linnéenne.

Annales, N. Sér.: XLI. 1894; XLH. 1895.

— Museum d^Histoire Naturelle.

Archives :

— Société Botanique de Lyon.

Annales: XIX. 1893—94; XX. 1895.
Bulletin:

Marseille: Musée d'Histoire Naturelle.

Annales, Zoologie:
Montpellier: Académie des Sciences et Lettres.

Memoires de la section de médecine, 2:e Sér.:

Memoires de la section des sciences, 2:e Sér.:
Nancy: Société des Sciences. (Ci-devant Société des Sciences
Naturelles de Strasbourg).

Bulletin, 2:e Sér.: XVI, 30 (28:e Ann.) 1895.

Bulletin des séances: VII, 1—5. 1895.
Nantes: Société des Sciences Naturelles de TOuest de la France.

Bulletin: V, S—4. 1895; VI. 1—3. 1896.

Digitized by

Google

176 Emio Reuter.

Nantes: Société Académique de Nantes.

Annales, 7:e Sér.: VI. 1895.

Nimes: Société d'fitude des Sciences Naturelies.

Bulletin: XXm, 3—4. 1895; XXIV, 1—3. 1896.
Supplement:
Paris: Société Botanique de France.
Bulletin:

— Société Entomologique de France.

Annales: LXIV. 1895.

— Société Zoologique de France.

Mémoires: VIII. 1895.
Bulletin: XX. 1895.

— Museum d'Histoire Naturelle.

— Société de Géographie.

Bulletin, 7:e Sér.: XVI, 4-. 1895; XVII, 1—3. 18JI6.
Comptes rendus: 1896, 8-19; 1897, 1—7.

— Rédaction de »la Feuille des jeunes naturalistes».

Feuille, 3:e Sér.:
Reims: Société d'Étude des Sciences Naturelles.

Bulletin, 3:e Sér.: V, 1—3. 1896.
Comptes rendus:

Travaux: IV, 2. 1896; V, 3. 1896.
Procés verbaux: V, 3. 1896.

Rouen: Société des Amis des Sciences Naturelles.

Bulletin, 3:e Sér.: XXX, 2. 1894.
Toulouse: Société d,Histoire Naturelie.

Bulletin:

— Société des Sciences Physiques et Naturelles.

Bulletin:

Société Fran^aise de Botanique.
Revue de Botanique:

Grande-Bretafi^e et Irlande.

Edinburgh: Roy al Society.

Transactions: XXXVII, ;^— 4. 1893- 95; XXXVIII, 1—2. 1894

—95. 4:o.
Proceedings: XX. 1893-94.

— Botanical Society.
Transactions :

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique.

177

Proceedings:

Transactions and Proceedings: XX, 2—3. 1895—96.

Annual Report:
Edinburgh: La Rédaction de »The Annals of Scottish Natural
History».

Än nåls :
Glasgow: Natural History Society.

Proceedings and Transactions, N. S.: IV, 2. 1894—95.

London: Roy al Society.

Proceedings: LIX, 357—359. 1896; LX, 360-867. 1896—97;
LXI, 369—370. 1897.

— Linnean Society.

Journal, Botany: XXX, 211. 1895; XXXI, 212— 217. 1895—96.

Journal, Zoology: XXV, 161-162. 1895-96.

List of the Society: 1896—96.

Proceedings: 1894-95.

General Index to the first twenty Volumes of the Journal (Zoo-
logy), and the Zoological portion of the proceedings. No-
vember 1838 to 1890, of the Linnean Society. London 1896.

— Royal Gardens, Kew.

Bulletin:

— Harting, J. E. and Distant, W. L.

The Zoologist: XX, 233—240, 1896; 4 Ser.: I, 1-4 (N:o 667
—670). 1897.
Newcastle-upon Tyne: Natural History Society of Northumber-
land, Durham and Newcastle-upon-Tyne.
Transactions: XIII, 1. 1896.
Plymouih: Marine Biological Association.

Journal, New Ser.: IV, 3-4. 1896—97.

Italie.

Bologna: R. Accademia delle Scienze.

Memorie, Ser. 5: IV, 1894. 4:o.

Indici generali:
Catania: Accademia Gioenia di Scienze Naturali.

Atti, Ser. 4: VIH (Anno LXXII). 1895. 4:o.

Bullettino mensile, Nuovo Ser.: 89—40. 1895; 44—45. 1896.
Firenze: Societå Entomologica Italiana.

Bulletino: XXVII, 3—4. 1895; XXVHI, 1—2. 1896.

12

Digitized by

Google

178 Enzio Beuter,

Genova: Museo Civico di Storia Naturale.

AnnaJi, Ser. 2:a: XVI (XXXVI). 1896.

— Direzione del Giornale »Malpighia».

Malpighia: X, 5—12. 1896.
Milano: Societå Italiana di Scienze Naturali e del Museo Civico
di Storia Naturale.

Atti: XXXVI. 1896-97.
Memorie, Nuova Ser.:
Modena: R. Accademia di Scienze Naturali.

Memorie, Ser. 2: X. 1894; XI. 1895. -4:0.

— Societå dei Naturalisti.

Atti. Ser. 3: XUI (Anno 28), 2. 1895; XIV (Anno 29), 1. 1896.
Napoii: R. Accademia delle Scienze Fisiche e Matematiche.

Atti, Ser. 2:

Rendiconto, Ser. 3: II (Anno XXXV), 4—12. 1896; III (Anno
XXXVl), 1—3. 1897.

— Societå Africana d'Italia.

Bollettino:

— Societå di Naturalisti.

Bolletino, Ser. I:
Padova: Societå Veneto-Trentina di Scienze Naturali.

Atti, Ser. 2ä:
Bulletino: VI, 2. 18%.

— Redattore della »La Nuova Notarisia».

L. N. Notarisia: n, 3. 1891 ; ni- VII. 1892—1896; VHI. 1—2. 1897.

Palermo: Redazione della »Naturalista Siciliano».

Il Natur. SiclL, N. Ser.: I. 18%.

— R. Orto Botanico di Palermo.

Bollettino: I, 1. 1897.

Pisa: Societå Toscana di Scienze Naturali.
Memorie :
Processi verbali: X, p. 121—200. 1895—97.

Portici: Redazione delle »Rivista di Patologia vegetale».

Rivista:

Roma: R. Istituto Botanico.

Annuario: VI, 2. 1896. -fco.

— Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio- Emanuele.

Bollettino :
Indice :

Digitized by

Google

Balletin Bibliographique. 179

Roma: Soeietå Romana per gli Studi Zoologici.

BoUettino: V, 1—2. 1896.
Varese: Soeietå Crittogamologiea Italiana.

Memorie:

Atti:
Venezia: Redazione della »Notarisia».

Notarisia, Serie Notarisia-Neptonia: XI, 1—3. 1896.

Sommario :

Japon.

Tökyö: College of Science, Imperial University.
Journal: IX, 2. 1897; X, 1. 1896.

Les Indes occidentales.

Kingston: The Institute of Jamaica.
Journal: n, 3. 1896.
Annual Report: 1896—96.

Les Indes orientales.

Calcutta: Asiatic Society of Bengal.

Journal, P. I: LXIV, 4. Title page a. Index. 1895; LXV, 1—

2. 1896.
Journal, P. II: LXV, 1—2. 1896.
Journal, P. III: Title page and Index for 1893.
Proceedings: 1896, 9—10; 1896, 1—6.
Index: 1896.
Annual Address: 1896.

Luxembourg.

Luxembourg: Société Botanique.

Recueil des Mémoires et des Travaux:
— »Fauna», Verein Luxemburger Naturfreunde (Société
des Naturalistes Luxembourgeois).
Mittheilungen (Comptes Rendus):

Norvége.

Bergen: Bergens Museum.

Aarsbog: 1896.

Digitized by

Google

180 Enzio Beuter.

Aarsberetning :

Sara, Q, O. An account of the Crastacea of Norway. I. 1895;
n. 1—2. 1896. 4:0.
Christiania: Universitet.

— Videnskabs Selskabet.

Forhandlinger:

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne :
Stavanger: Stavanger Museum.

Aarsberetning: 1895.
Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab.

Skrifter: 1894; 1896.
TromsS: Museum.

Aarshefter:

Aarsberetning .

Pays-Bas.

Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen.

Verhandelingen, Afd. Natuurknnde, Tweede Sectie: IV, 7—9.

1895; V, 1-3. 1896.
Verslagen and Mededeelingen, Afd. Natuurk.» 3:e Reeks:
Register of de Verslagen and Mededeelingen :
Verslagen van de Zittingen: IV. 1895—96.
Jaarboek: 1895.
Prodromos Florae Batavae:
— Genootschap ter Bevordering van Natuur-, Genees- en
Heelkunde. Sectie voor Natuurwetenschappen.
Maandblad: XX. 8. 1896; XXI, 1—2. 1897.
Werken, Tweede Serie: III, 1. 18%.

Groningen: Naturkundig Genootschap.

Verslag: 1895.
Harlem: La Société Hollandaise des Sciences.

Archives néerlandaises: XXX. 1896—97.
Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging.

Tijdschrift, 2:de Sér.: V, 1. 18%.

Catalogus d. Bibliothek:

Compte-rendu des séances da troisiéme congres intemational
de Zoologie. Leyde — 16—21 Septembre — 1896. Leyde 18%.
Nijmegen: Nederlandsche Botanische Vereeniging.

N. Kruidkundig Archief, 3:de Sér.: I, 1. 18%.

Digitized by

Google

Balletin Bibliographique. 181

Naamlijst der Nederlandsche Phanerogamen en Vaatkryptoga-
men voorkomende in het Nederlandsch kniidknndig Archief.
Serie I. Dl. I— V en Serie II. Dl. I— VI, Nijmegen 1896.
'sGravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging.

Tijdschrift: XXX Vm, 2—4. 1894—96; XXXIX, 1—4. 1896.
Utrecht: Société Provincial des Arts et Sciences.
Verslag: 1895.
Aanteekeningen: 1895.

Portugal.

Lisboa: Academia Real das Sciencias. Classe de science, mathem.,
physic. e. natur.
Memorias, Nova Ser.:
Jomal:

République Argentine.

Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina.

Anales: XLI, 4—6. 1896; XLII, 1-6. 1896; XLIII, 1—3. 1897.

— La Rédaction de »Revista Argentina de Historia Na-

tural».
Revista:

— Museo de Productos Argentinos.

Boletin :

— Museo Nacional de Buenos Aires. (Ci-devant Museo

Publico).

Anales: IV (Ser. 2. T. I). 1895.
Cördoba: Academia Nacional de Ciéncias.

Actas:

Boletin: XIV, 3—4. 1895; XV, 1. 1896.
La Platå: Museo de la Flata.

Revista:

Russie.

Dorpat : Na turf orscher-Gesellschaf t.

Schriften :

Archiv, 2:te Ser.: XI, 2. 1897.

Sitzungsberichte: XI, 2. 1896.

Digitized by

Google

182 Enzio Beuter.

Kharkow: Société des Naturalistes å rUniversité Impériale de
Kharkow.

Travaux (Trudi): XXVI— XXIX. 1891-95.
Kiew: Société des Naturalistes de Kiew.

Mémoires: XIV, 2. 1897; XV, 1. 1896.

Procés- Verbal: 1894.

Minusinsk: Museum: 1895.

Moscou: Société Impériale des Naturalistes.

Nouvaux Mémoires:

Bulletin: 1896, 1—3.

Meteorologi sche Beobach tången :

MsTepiaju ki noaHaHii) ^aynu h $JopH PocciftcKott HHoepiH.
OrxtJiB soojiorHHecEifi. II. 1896.
Odessa: Société des Naturalistes de la Nouvelle Russie.

Mémoires: XX, 2. 1896; XXI, 1. 1897.
Riga: Naturforschender Verein.

Correspondenzblatt: XXXIX. 1896.

Arbeiten, Neue Folge:

Lorenzj Th. Verzeichniss zur Sammlung abnormer und hybri-
der Wildhuhner. Riga 1896.
S:t Pétersbourg: Académie Impériale des Sciences.

Mémoires, 7:e Sér.: XLII, 13. 1895. -feo.

Mémoires, 8:e Sér.: II, 2. 1896; Hl, 2. 189Ö; IV, 1. 1896.

Mélanges biologiques:

Bulletin, Nouv. Sér.:

Bulletin, V:e Sér.: IV, ö. 1896; V. 1896; VI. 1—3. 1897.

Ännuaire do Musée zoologique: 1896, 1 — 4.

— Hortus Botanicus.

Acta: XV, 1. 1896.

— Societas Entomologica Rossica.

Hor«: XXX. 1895—96.

— La Société Impériale des Naturalistes de S:t Péters-

bourg.
Trudi (Travaux):

Section de Botanique.
Travaux: XXVI. 1896.

Section de Zoologie et de Physiologie.
Travaux: XXVI, 2. 1896.

Section de Géologie et Minéralogie.
Travaux: XXI, 2. 1896; XXIV. 1896.
Comptes rendus: XXVII, I, 1—5. 18%.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 183

Suéde.

Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället.
HaDdlingar: XXXII. 1897.

Lund: Universitetet

Acta (Årsskrift). Afd. IL K. Fysiografiska Sällskapets Handlin-
gar: XXXII. 1896. 4:0.

— La Rédaction de »Botaniska Notiser».

Botaniska Notiser: 1896, 3—6; 1897, 1—2.
Stocklioim: K. Svenska Vetenskaps- Akademien.

HandJingar, Ny följd; XXIII, 1-2. 1888—89; XXIV, 1—2.

1890-91; XXVII. 1896—96; XXVIII. 1895—96. 4:o.
Bihang, Afdeln. 3. Botanik: 21. 1895—96.
Bihang, Afdeln. 4. Zoologi: 21. 1895—96.
Öfversigt: 53. 1896.
Lefnadsteckningar :

— Entomologiska Föreningen.

Entomologisk Tidskrift: XVII. 1896.

— Bergianska Stiftelsen.

Acta Horti Bergiani:
Upsala: R. Societas Seientiarum.
Nova Acta, Ser. 3:

— Kongl. Universitetet, (par Mr le Bibliothécaire, Prof. An-

nerstedt).
Redogörelse: 1895—96.
Fries, Th. M, Bidrag till en lefnadsteckning öfver Carl von

Linné. Ill— IV. Inbjudningsskrifter. Upsala 1895.
Floderna, M. O ber die Bildung der Follikelhiillen bei den

Ascidien. Inaug. diss. Upsala 1896.
Johansson, L. Bidrag till kännedomen om Sveriges Ichtbyo-

bdeUider. Ak. afh. Upsala 1896.
Nyman, E. Om byggnaden och utvecklingen of Oedipodium

Griffithianum (Dicks.) Schwaegr. Ak. afh. Upsala 1896.
Sjöstedt, Y. Zur Omithologie Kameruns nebst einigen Anga-

ben iiber die Sängetiere des Ländes. Inaug. diss. Stock-
holm 1896. 4:0.
Strömman, P. Leptocephalids in the University zoological

Museum at Upsala. Upsala 1896.
Bulletin of the Geological Institution: II, P. 2. Nr. 4. 1895.

Upsala 1896.
Zoologiska studier. Festskrift Wilhelm Lilljeborg tillegnad på hans

åttionde förelsedag af svenska zoologer. Upsala 1896. 4:o.

Digitized by

Google

184 Emio Beuter,

Saisse.

Basel: Naturforschende Gesellschaft.

Verhandlungen : XI, 2. 1896.
Bern: Naturforschende Gesellschaft.
Miitheilungen:
— La Société Botanique Suisse (Schweizerische Botanische
Gesellschaft).
Bulletin (Berichte): VI. 1896.

Chambésy prés Geneve: L'Herbier Boissier.

Bulletin: IV, -4—12. 1896; V, 1-4 1897.

Hortus Boissieranus. Geneve et Bale. 1896.
Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubtindens.

Jahresbericht, Neue Folge: XXXIX. 1895—96. 4:o.
Geneve: Société de Physique et d'Histoire Naturelle.

Mémoires:
Lausanne: Société Vaudoise des Sciences Naturelles.

Bulletin, 4:me Sér.: XXXH, 120—122. 1896.
Neuchåtei: Société des Sciences Naturelles.

Bulletin:
St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Bericht: 1894— 9ö.
Schaffhausen: Schweizerische Entomologische Gesellschaft (So-
ciété Entomologique Suisse).

MittheUungen (Bulletin): IX, 8—9. 1896.
ZUrich: Naturforschende Gesellschaft.

UrufiTuay.
Montevldeo: Museo Nacional.

Anales: IV. 1896; V. 1896; VU, 1. 1896.

2. Dons.

Ågardh, X ö., Analecta algologica. Observationes de speciebus algarum

minus cognitis earumque dispositione. Continuatio III. Lun-

dae MDCCCXCVI. 4:o.
AurwiUius, C W. 5., Das Plankton des Baltischen Meeres. Bih. K. Sv.

Vet-Akad. Hand. 21. Afd. IV. N:o 8. Stockholm 1896 (par M.

le Prof. P. T. Cleve).

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. ' 186

Bmton, Fr-, The Honey bee. Ä manual of Instraction in apiculture. Wa-
shington. 1896.
Berleae, A., Le Gocdniglie Italiane viventi sugli Agnuni. P. I— Hl. Avellino

1893-96.
ElytU Ä.y Bidrag til kundskaben om Norges soparter. IV. Peronosporaceae,

Gbythdiaceae, Protomycetaceae, Ustilagineae, Uredineae. Christ.

Vidensk.-Selsk. Forb. 1896. N:o 6. Christiania 1896.
Brenner, if., Bidrag till kännedomen af Lichenologin i Finland 1673— 1896.

Helsingfors 1896.
Cleve, P. r., Synopsis of the naviculoid Diatoms. P. I— II. Sep. aftr. K.

Sv. Vet-Akad. Handl. XXVL N:o 2, XXVH, N:o 3. Stockholm

1894-96. 4:0.

— Redogörelse för de svenska hydrografiska undersökningarna åren

1893—94 under ledning af G. Ekman, O. Pettersson och A.
Wijkander. II. Planktonundersökningar. Cilioflagellater och Dia-
tomacéer. Bih. K. Sv. Vet-Akad. Handl. 20. Afd. lU. N:o 2.
Stochohn 1894.

— und Orunow, A., Beiträge zur Kenntniss der arctischen Diatomeen.

Sep. aftr. K. Sv. Vet.-Ak. Handl. XVH. N:o 2. Stocholm 1880. 4:o.

— und Jentzschj A., Ueber einige diluviale und alluviale Diatomeen-

schichten Norddeutschlands. Sep. Abdr. Schrift. physik.-ökon.
Ges. Königsb. Bd. XXH. Königsberg i. Pr. 1882. 4:o.

Factdtad de Agronomia y Veterinaria (Buenos Ayres).

Bevista: XVI— XIX. 1896.
Finska Landthrukastyrelsen (Suom. Maanviljelyshallitus).
Meddelanden (Tiedonantoja):

XIV. Landtbruksstyrelsens Berättelse för åren 1892, 1893 och

1894. Helsingfors 1896.
XVn. Mannerheim, Jl, Berättelse till Landtbruksstyrelsen öfvcr
en år 1893—94 med statsunderstöd företagen resa i ut-
landet för studier i husdjursafvel. Helsingfors 1896.
XVni. OrotenfeUj G., Landtbruksstyrelsens klöfver- och gräsfröen-
quéte år 1894. Helsingfors 1896.
Id en finnois.
Chili, Claes, Catalogus coleopterorum Scandinaviae, Daniae et Fenniae ad-
jectis synonymis gravioribus, observationibus et indigata sin-
gulorum distribntione geographica. Holmiae MDGCCXGVI.
GrilU, C, Algae nonnuUae in regione Picena lectae. Estr. Bull. Soc. Bot.

Ital. 1897 (par M. M. Brenner).
HjeU, Otto E. A,y Naturhistoriens studium vid Åbo universitet. Åbo Univ.
Lärdomshistoria 6. Naturalhistorien. Skr. utg. af Sv. Lit. Sällsk.
i Finland XXXII. Helsingfors 1896.

Digitized by

Google

186 ' Entio Beuter.

Koninglijk Nederlandsch Meteorologisck Inttitwut (Llnstitat Royal Météoro-

logique des Pays.Bas).
Meteorologisch Jaerboek voor 1894. XLVI. Utrecht 1896.
Nyländer, W., Les Lichens des environs de Paris. Paris 1896.
Beuter, E-, fiber die Palpen der Rhopaloceren. Ein Beitrag zur Erkenntnis-

der verwandtschaftiichen Beziehungen unter den Tagfaliem.

Helsingfors 1896. 4:o.
BrnteTf O. if., Species palaearcticae generis Acanthia Fabr., Latr. Helsing

forsiae MDCCCXCV. 4:o.

— Hemiptera Gymnocerata Europae. T. V. Heisingforsiae MDCCCXCVI.

4:0.
Bönnbåck, TT., Botanisk Terminologi. Manaskript af Senator J. Ph. Palmen.

Åbo 1826 (par M. le Prof. J. A. Palmen).
Saint-Lager, Les noavelles Flores de France. Étude bibliograpbique. Paris

189é.

— La vigne da mont Ida et le Vaccininm. Paris 1896.
Université de Lauaanne. Index bibliograpbique de la Faculté des sciences.

Lansanne 1896.
Wainio, E., Lichenes Antillarum a W. R. Elliott coUecti. Jonm. of Bot

1895-96.
Wamatorf, C, Bemerkungen iiber einige im Harz vorkommende Lebermoose.

Abdr. Schr. natural. Ver. Harz. VI. Wemigerode 1891.

— Beiträge zur Ruppiner Flora mit besonderer Beriicksichtigung der

Pteridophyten. Wernigerode 1892.

— Beitrfige zur Flora von Pommern. Sep. Abdr. Abh. Bot. Ver Bran-

denb. XXXIV. 1892.

— Einige neue exotiscbe Sphagna. Sep.-Abdr. Hedwigia. 1892 H. 4.
-- Beiträge zur Kenntniss exotischer Sphagna. Ibid. 1893. H. 1.

— Beobachtungen in der Ruppiner Flora im Jahre 1893. Sep.-Abdr.

Abh. Bot. Ver. Brandenb. XXXV. 1893.

— Botanische Beobachtungen aus der Provinz Brandenburg im Jahre

1894. Ibid. XXXVn. 1894.

— Weitere Beiträge zur Moosflora des Oberharzes. Sonderabdr. Zeitschr.

Naturw. Ver. Harzes. IX. Wemigerode 1894.

— Cryptogamae Centrali-americanae in Guatemala, Costa-Rica, Colum-

bia & Ecuador a cl. F. Lehmann lectae. Extr. du Bull. de
THerb. Boiss. H. N:o 6. 1894.

— Einige Beitrfige zur Kenntniss und Verbreitung der Laub- und Torf-

moose in den baltischen Provinzen Russlands. Sep.-Abdr.
Sitzb. Dorp. Naturf. Ges. X. 1894.

— Neuheiten aus der Ruppiner Flora 1895. Sep.-Abdr. Verh. Bot.

Ver. Brandenb. XXXVII. 1896.

— Weitere Beiträge zur Flora von Pommern. Ibid. 1895.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 187

'Waam9åorf, C, Beiträge znr RenntDis der Bryophyten Ungams. Sep.-Äbdr.
Oest. bot. Zeitschr. 1896. Nr. 3-4.

— Bidens connatos Muhlenberg, ein neaer Burger der europäischen

Flora. Ibid. 1895 Nr. 12.

— Weitere Beiträge zur Moosflora des Harzes. Sonderabdr. Zeitschr.

Naturw. Ver. Harzes. X. Wernigerode 1896.

— Blötenbiologische Beobachtungen aus der Ruppiner Flora im Jabre

1895. Sep.-Abdr. Bot. Ver. Brandenb. XXXVIH. 1896.

— Neue Beiträge zor kryptogamenflora der Mark Brandenburg. Ibid.

XXXIX. 1897.

— t)ber die dentschen Thoidiom- Arten ans der Section Euthuidium.

Sonderabdr. Zeitschr, Naturw. Ver. Harzes. XI. Wernigerode 1896.

— Blutenbiologische Beobachtungen bei Neuruppin im Jahre 1896. Ibid.
Wettsteiitt B. von, Die europäischen Arten der Gattung Gentiana aus der

Section Endotricha Froel. und ihr entwicklungsgeschichtlicher
Zusammenhang. Sep.-Abdr. Denkschr. Math.-Naturw. Cl. K.
Ak. Wiss. Wien. Bd. LXIV. -4:0.
Helsingfors le 13 mai 1897.

Enzio Benter.

Bibliothécaire.

Digitized by

Google

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.

1896—1897.

L Zoologie.

■ammaiia.

Herr A. J. Mela legte ein lebendes Exemplar einer schwanz-
losen Katze aus Pieksämäki vor und teilte mit, dass die durch
Paarung zwischen dieser und der gewöhnlichen lang geschwänz-
ten Form entstandene Nachkommensehaft teils aus schwanzlosen,
teils aus langgeschwänzten Individuen besteht. S. 4.

Herr A. W. Granit beriehtete uber das Vorkommen eines
dauernden Elenstandes in Sodankylä in Lappland. S. 54.

Uber den sog. norwegisehen Lemming (Myodes lemmus L.)
und seine Wanderungen hielt herr A. W. Granit einen längeren
Vortrag, in welchem er die Ansicht geltend machte, dass der
Lemming in jedem Frilhling wanderte, m. a. W., dass er zum
Sommer seinen Äufenthdltsort wechselte. Die Ursache der Wan-
derungen soll nicht im Mangel an Nahrung, sondern wahrschein-
lich in der während des Sommers in den Gebirgsgegenden herr-
schenden Durre bestehen. Der Redner hatte die Beobachtung
gemacht, dass auch Ruckziige nach der Heimat stattfinden. S.

106—118.

Awes.

Termlschte Kotlzen.

Herr A. J. Mela legte Eier von Ämpdis garruitis L. aus
Pieksämäki vor. Das Nest dieser Art wurde in Finland fruher
nicht so siidlich angetroffen. S. 5.

Digitized by

Google

Obersicht der wichtigeren Mitteilungen. 189

Herr A. Westerlund teilte brieflich mit, dass er im Kirch-
spiel Jorois wahrscheinlich Calamoherpe ftuviatUis öder C. nama
gesehen hatte. S. 21.

Herr O. I. Bergroth berichtete uber das Vorkommen eini-
ger Vogelarten in Russisch-Karelien: Lams argentatus, Machetes
pugnax, StrepsUas interpres. S. 37 — 38.

Herr Prof. J. A. Palmen teilte mit, dass nach brieflicher
Angabe von Herrn O. CoUin in Tavastehus ein Nest mit zwei
Eiern von Aqvila danga öder vielleicht von A. ncevia im sud-
lichen Tawastland angetroflfen wurde. S. 80.

Herr A. Arrhenius machte die Erwähnung, dass der Schii-
ler Å. Laurén am 9 Mai drei Exemplare von Ciconia alba im
Kirchspiel Helsinge (Nyland) beobachtet hatte. S. 81.

Torgelegt wurde:

Biaohetes pugnax L. Nyland, Porkkala: P. Meriläinen. S. 49.
Sumia nyctea L. Nyland, Porkkala: P. Meriläinen. S. 49.
Tetrastes bonasia L. lichte Farbenvarietät, Nyland, Vichtis: P.

Meriläinen. S. 49.
Fhalacrocorax carbo L. Ny slott: E. J. Buddén. S. 80.

Pisces.

Herr A. Westerlund gab eine Mitteilung uber einen Fund
von Abramidopsis Leuckartii Heck. im See Putkijärvi im Kirch-
spiel Rantasalmi (Savolaks) sowie eine Beschreibung dieses in-
teressanten Misehlinges, nach welcher die fragliche Form sich
einigermassen von der von Siebold (iDie Siisswasserfisehe von
Mittel-Europa», Leipzig 1833, p. 133—137) besehriebenen unter-
scheidet. S. 102—105.

liMeeta.

Von Herrn A. Westerlund in Kuopio wurde eine interes-
sante Sammlung von »Winterinsekten» eingesandt, un ter denen
SchötteUa sangvinolenta, Entomobrya marginataj Isotoma Wester-
lundi, Aradus corticalis und Aphalara exilis zu erwähnen waren
S. 80.

Digitized by

Google

190 Obersicht der wichtigeren Mitteilungen.

ColMirtM^

Termtschte Notisen.

Herr Prof. J. Sahlberg gab eine Mitteilung uber im Spät-
herbst in der Umgebung von Helsingfors gefundene Anlsotomi-
den nnd Goloniden. Diese Insekten sind bekanntlich im allge-
meinen in stillen und warmen Sommerabenden anzutreffen, der
Redner hatte sie aber zu seiner Uberraschung auch im Spät
herbst und zwar vormittags auf mit Calamagrostis bewachsenen
steinigen und sandigen waldigen Åbhängen gefunden. Unter
den erbeuteten Arten waren hervorzuheben: Anisotoma pundu-
lata Gyll., A. ruficollis n. sp., A, sUmaca Kraatz, Hydnobius
spinipes Gyll., H, spinula Zett., Myloechus armipes Thoms. sowie
A, inordinata n. sp. aus Kuopio. S. 28 — 33.

Herr Prof. J. Sahlberg legte ein Exemplar von Attagenus
panfherinus Ahr. vor, welches von Herrn B. Poppius im ento-
mologischen Museum in Helsingfors angetroffen wurde. Diese
för Insektensammlungen schädliche Art wurde fruher nicht im
nördlichen Europa gefunden, sie känn auch nicht der finlän-
dischen Fauna eigentlich zugezählt werden. S. 47.

Neu ftir das fifeblet

Negastrius é-pustulatus Fabr. Halbinsel Saoneshje und Kosmo-
sero in Russisch Karelien: B. Poppius. S. 5.

Anisotoma ruficoUis n. sp. In der Nähe von Helsingfors: J. Sahl-
berg. S. 29—30, 31—32.

A. inordinata n. sp. In der Nähe von Kuopio: J. Sahlberg. S.
32—33.

Myloechus armipes Thoms. Bei Helsingfors: J. Sahlberg. S. 30.

AphodixAs scropha Fabr. Vaschein (bei dem Fluss Swirj: B. Pop-
pius. S. 33—34.

Torgelegt wurde:

Lidnus depressus Payk. In der Nähe von Viborg (öder Helsing-
fors?): A. J. Silfvenius. S. 46.
Amara conveanvscula Åbo: A. K. Cajander. S. 48.

Digitized by

Google

Obersicht der wichtigeren Mitteilungen. 191

Prof. O. M. Reuter legte mehrere durch lebhaftes Spring-
vermögen ausgezeichnete, in Salz lebende Fliegenlarven vor. S.
21. Später ergab sich, nachdem einige ImagiDes sich entwickelt
hatten, dess die Larven der bekannten, in Käse lebenden Pio-
phila casei angehörten. S. 55.

Lapidoptora.

Es wurde eine von Herm Guido Schneider in S:t Peters-
burg eingesandte Mitteilung: »Zur Lepidopterenfauna von Esbo-
Löfö» vorgetragen. S. 9 — 12.

Nen fttr das Geblet

Catocaia sponm L. Nyland, Esbo-Löfö: G. Schneider. S. 11.
Emmelia trdbealis Se. Nyland, Esbo-Löfö: A. Luther. S. 12.
Dasystoma salicella Hb. Karelien, Valkjärvi: K. J. Ehnberg; Åland:
J. E. Montell. S. 81.

Wichtigere sene Fnndorte.

Malacodea regélaria Tengstr. Kemi: K. J. Ehnberg. S. 47.
Semioscopis siriguUma Fabr. Kemi: K. J. Ehnberg. S. 47.

Rhfiiohota.

Herr Dr E. Reuter demonstrierte die för Finland neue
Psyllode Trioza dispar F. Lw. nebst in Spiritus aufbewahrten
Larven und von ihnen deformierten Blättern von Taraxacuvn
officinale. S. 54—66.

Nen ftir das €(eblet

TVioea remota Åbo, Pargas: O. M. Reuter. S. 56.

Wichtigere nene Fnndorte.

Melampsalta montana Scop. Savolaks, Rantasalmi: A. Wester-

lund. S. 21.

Torgelegt wnrde:

Melampsalta montana Scop. Nyland, Lojo: K. Rein. S. 12.

Digitized by

Google

192 Obersicht der wichtigeren Mitteilaogen.

Herr W. Borg gab einige Mitteilungen fiber die Larve von
Agroylea argyricola, welche von ihm bei Esbo-Löfö (Nyland)
beobachtet wurde. S. 48.

Wlchtigere sene Fnndorte.

Myrmeleon formicarius L. Savolaks, Jorois: Anna Lempinen. S. 21.

CollsmlMla.

Herr Prof. O. M. Reuter gab eine Mitteilung uber aof
Scluiee geftmdene Collembola. Zu den von Herm Dr. H. Schött
in Entomologisk Tidskrift XVII, p. 113—128 erwähnten neun
auf Schnee und Eis angetroffenen Arten sind nach einem vom
Redner in Medd. Soc. F. et Fl. Fennica IX, p. 72—77 publi-
cierten Aufsatz noch funf hinzuzuftlgen, und zwar Lqpidocyrtus
lanuginoms Gmel., Entomobrya muscorum Tullb., E. lanuginosa
Nic, Orchesella eincta L. und O. rufescens Lubb, Von Herm
A. Westerlund in Kuopio sind noch zwei Arten auf Schnee ge-
funden, nämlich Entomobrya marginata Tullb., sowie eine den
25 Febr. und wieder den 25 März entdeckte neue Art, die vom
Redner unter dem Namen Isotoma Westerlundi beschrieben wird.
Von Herm Westerlund wurde ausserdem noch die fur Finland
fruher nicht sicher bekannte SchötteUa (^=AchonUe8) uniungvi-
culata Tullb. den 9 Jan. bei —5^ C. in einem morschen Baum*
strunke bei Kuopio gefunden. S. 44—46.

liem ftir das Qebtet

Entomobrya marginata Tullb. Kuopio: A. Westerlund. S. 45,80.
Isotoma Westerlundi Reut. Kuopio: A. Westerlund. S. 45, 80.

Aearida.

Herr E. Nordenskiöld demonstrierte eine aus 34 Arten be-
stehende Sammlung finländischer Hydrachniden. S. 12.

Eine kleine Acaridensammlung wurde von Herm E. Nor-
denskiöld vorgelegt. Bezuglich der Arten siehe S. 54.

Digitized by

Google

tJbersicht der wichtigeren MitteiluDgen. 193

Crusteoea.

Herr Dr O. Nordqvist berichtete iiber einen Fund von re-
likten Crustaceen im See Kolimajärvi in Tawastland, und zwar
wurden Exemplare von Mysts relicta, Oammaracanthus loricatus
und Pontoporeia affinis vorgelegt. S. 18.

n. Botanik.

Plant» vasoulai

Termischte Hotizen.

Kand. O. Bergroth berichtete öber seine mit Stud. I. Lind-
roth im Sommer 1896 ausgefuhrte botanische Durchforschung
der schon fruher von ihm bereisten Provinz Karelia pomorica
(Siehe Meddelanden H. 21, S. 15 und 137). Als ein Haupter-
gebniss der Reise bezeichnete Vortr. das Auffinden eines Gebie-
tes im Innern der Provinz, welches durch das häufige Vor-
kommen von Amblystegium-Siimpten mit ihren interessanten
Arten (Orchis incarnata, Bartsia, Saussurea, Tofieldia, Oymna-
denia. Listera ovata, Pingvicula vulgaris, Schoenus ferruginetis,
Scirpus ccespitosus, Juncus stygius, Bhynchospora alba, Carex he-
leonastes, C. flava etc.) charachterisirt war. Die bemerkenswer-
thesten Pflanzenfunde während der Reise wurden kurz relatirt.
S. 21—26.

Kand. O. Bergroth gab einen kurzen Bericht öber die Flora
und Vegetation der Inselgruppe Solovetsk im Weissen Meer und
schloss sich der von Dr Kihlman schon fruher geäusserten Mei-
nung dass die Inseln nicht dem finländischen Flora-Gebiet, son-
dem dem Nordrussischen anhören, an. S. 34 — 37.

Älchemilla. Notizen iiber das Vorkommen von einigen der
neulich unterschiedenen Arten wurde von Rektor M. Brenner
gemacht. A. pastoralis Bus. ist die bei Helsingfors gewöhnlichste
Form, die gegen Norden bis Kajana und Karel. pomorica ver-
breitet ist; von dieser Art wäre nach Ansicht des Vortr. A.
vestita Bus. nur eine Standortsmodifikation, durch troeknen und

13

Digitized by

Google

194; Obersicht der wichtigeren Mitteilungen.

sterilen Boden bedingt. A, fUicaulis Bus. und A. Étibcrenata Bus,
kommen durch ganz Siid-Finland bis Sotkamo resp. Kuusamo
vor. Nördlicher scheint nur A. obtusa Bus. zu wachsen, welche
Art iibrigens auch auf den Ålands-Inseln gefunden ist. Von
dieser Art hat Vortr. eine durch reiche Haarbekleidung ausge-
zeichnete var. comosa aus Lappon. tulomensis (J. Linden) un-
terschieden. S. 42 u. f.

Chrysanthemum leucanthemum t. autumnalis Wainio (Siehe
diese Meddel. h. 22) hatte bei Weitercultur zur normalen Form
zuriickgekehrt und musste somit einfach als »Lusus» aufgefasst
werden. S. 47.

Drosera longifolia X rotundifolia. Etwa zehn Exemplare,
zwischen der Eltern wachsend, wurden in den Scheeren von
Borgå von Prof. Th. Saelan gefunden; sie stimmten mit dem
friiher von Vortr. vorgelegten Hybride aus Karis in Nyland
uberein und wird voraussichtlich öfters angetroffen werden an
Lokalitäten wo die Hauptarten zusammen vorkommen. Vortr.
äusserte die Vermuthung dass die in den Floren erwähnte f.
obovata von Dr. longifolia gerade eine solche hybride Form wäre.

Quercus pedunculata, Eine Photographie wurde durch D:r
R. Boldt vorgelegt von einem in Kuopio wachsenden im Anfang
der sechziger Jahren gepflanzen Exemplare, das indessen umge-
haut geworden ist; die Dimensionen des Baumes waren: Umkreis
ein Meter uber de Boden 110®™, Höhe etwa 13™, Diameter der
Krone c. 6™. S. 21.

Sagittaria sagittifolia. D:r Kihlman legte hermaphrodite Blii-
then dieser Art aus Orismala in Ostrobothnien vor. Die Bliithen
des untersten, normal weiblichen Wirtels sind z. Th. als rein
männliche, z. Th. als zwitterige Bliithen ausgebildet. Uberhaupt
scheint die relative Zahl der weiblichen Bliithen in der SagiU
^dWalnflorescenz gegen Norden abzunehmen, was vielleicht von
ungunstigeren Nährungsverhältnissen abhängt.

Trollms eiiropceus ist irrthiimlich aus Åland ang^eben:
M. Brenner. S. 41.

Digitized by

Google

Obersicht der wicbtigeren Mitteilungen. 195

MoBstrosltåteB mnd Formen.

Onoclea struthiopteris. Uebergänjfe zwischen fertileo und
sterilen Blättern von Herr R. Herlin beobachtet.

Picea eoccelsa. Stolonartige Zweigbildung wurde von Rek-
tor M. Brenner vorgezeigt.

Pinus sUvestria. Rektor Brenner zeigte eine Zeichnung
eines alten umgefallenen Kiefers, an der zwei Seitenzweige sich
geotropisch aufgerichtet hatten und typischen Baumwuchs zeigten.
S. 5. — Von derselben Art unterscheidet Vortr. eine f. comi-
gera^ an welcher die Zapfenschuppen — mit Ausnahme der ba-
salen an der einen Seite — an ihren Spitzen wulstig aufgetrie-
ben sind (Nyland, Kyrkslätt). S. 6.

Siiccisa pratensis fl. alb. Nyland: E. Wainio.

Terwtldert öder eingeschleppt.

Alyssum calycinum, Regio aboénsis, Karislojo: E. Sundvik. S. 21.
Olyceria spectabilis, Karel. borealis: W. Axelson.

Nen fttr das Oebiet

AlchemiUa pubescens Lam. Nylandia, Kyrkslätt: M. Brenner. S. 41.
Koderia cristata. Kp (c. 63^55): Bergroth & Lindroth.
Lemna trisulca. Bluthende Exemplare zum ersten Mal in Fin-
land bei Nystad (stud. H. Söderman) gefunden.
Scirpiis radicans Schkuhr, Istmus Karelicus: H. Lindberg. S. 8.

Wichtigere nene Fnndorte.

Actcea erythrocarpa. Karelia ladog.: R. Wegelius.

AlchemiUa alpina. Lapponia inarensis: A. W. Granit.

AUium oleraceum Nylandia: M. Brenner.

Alnus pubescens. Isthmus Karelicus: H. Lindberg.

Anthyllis vulneraria. Satakunta: E. Cedercreutz.

Aspidium thelypteris. Savonia borealis, Jorois: H. Lindberg.

AspUmum septentrionale. Lapp., Sodankylä: A. W. Granit. •

Bartsia alpina. Kp (64° 30'): Bergroth & Lindroth.

Digitized by

Google

196 Ubersicht der wicbtigeren Mitteilangen.

Bairachhim divaricatum (Schrank) var. oligandrum Sa^l. Nyland,

Borgå Scheeren, mit den OriginalExempIaren vollständig

ubereinstimmend, Th. Saelan. S. 40.
Betula nana X odorata, Regio aboénsis: A. K. Cajander.
Camelina foeiida. Regis aboénsis: A. K. Cajander.
Carex aristata. Karel. oneg.: B. Poppius.
C ampullacea *rotundata Wahlenb. Karelia pomoriea (63^ 50):

Bergroth & Lindroth.
C. capillaris. Karel. borealis: W. Axelson.
C. heleonastes. Savonia borealis, Jorois: H. Lindberg.
C. paradoxa. » » » »

C. rigida. Karelia pomoriea: Bergroth & Lindroth.
Cerastium triviaJe t glandidosa. Savonia borealis, Jorois: H.

Lindberg. S. 9.
Ceratophyllum demersum. Karel. ladog.: K. H. Hällström & R.

Wegelius; Ostrob. borealis: A. Rantaniemi.
Cirsium oleraceum var. amarantinum Lang. Karel. oneg.: B.

Poppius.
Convolvulus arvensis, Karel. oneg.: B. Poppius.
Ciisciita Trifolii. Isthmus Karelicus: H. Lindberg.
Dentaria bulbifera, Nylandia: O. B. Brenner.
Dianthtis arenarius. Regio aboénsis, Kiikala: R. Berlin.
Draba hirta. Karelia ladog.: R. Wegelius.
Dr. nemorosa. Karel. oneg.: B. Poppius.
Epilobhim colUnum. Regio aboénsis: A. K. Cajander.
Epipogon aphyllxis, Savonia australis: K. J. Lagus.
Eriaphorum latifolium. Karel. borealis: W. Axelson.
Eupatorium cannabinum, Nylandia, Kyrkslätt: M. Brenner; S. 6.

Savonia australis, Rantasalmi.
Euphrasia gracilis. Finlandia occidentalis: H. Söderman.
Euphrasia Murbeckii. Ostrob. media: K. V. Fontell.
OcUium triflorum. Karel. borealis: W. Axelson.
Oeranmm pusUlum. Savonia australis: E. J. Buddén.
Olyceria remota. Karel. borealis: W. Axelson.
Juncus balHcus X fUiformis, Ostrob. media: K. V. Fontell.
J. trifidus. Karelia pomoriea: Bergroth & Lindroth.

Digitized by

Google

Obersicbt der wichtigeren Mitteilangen. 197

Lamium purpureum. Karel. borealis: W. Axelson.

Lathip-us maritimus. Karel. oneg.: B. Poppius.

Linaria vvlgaris var. peloria. Savonia australis: E. J. Buddén.

lAttorella lamstris. Regio aboénsis, Karislojo: E. Sundvik.

Loisdeuria procumbem. Karelia pomorica (beinahe 65°): Berg-
roth & Lindroth.

Lycopodium inundatum. Karel. oneg.: B. Poppius.

Malva borealis. Karel. oneg.: B. Poppius.

MyriophyUum verticUlatum, Savonia australis: E. J. Buddén.
Ostrobottnia media: K. V. Fontell.

ITymphcea „candida^ var. rosea. Savonia australis: E.J. Buddén.

Oenanthe pheUandrium. Karel. oneg.: B. Poppius.

Onanis hircina. Nylandia, Kyrkslätt: M. Brenner.

PopuliLs tremiUa. Ungewöhnlich grosse Bestände in Sodankylä
(Lapponia kemensis): A. W. Granit.

Potentilla Ooldbachii. Karel. on^.: B. Poppius.

Pyrola umbellata. Tavastia borealis: L Lindroth.

Rumex ohtusifolius. Karel. ladog.: R. Wegelius.

Sagina nodosa. Savonia borealis, Jorois: H. Lindberg. S. 6.

Salix cinerascens. Regio aboénsis: A. K. Cajander.

S. triandra. Isthmus Karel.: H. Lindberg. S. 9.

Schcenus femigineus. KareJia pomorica (64^30'): Bergroth &
Lindroth.

Scolochloa anindinacea. Regio aboénsis: A. K. Cajander.

Scutellaria galericulata. Lapponia inarensis: A. W. Granit.

Sedum fabaria. Karel. oneg.: B. Poppius.

Spergtdaria canina. Isthmus Karelicus: H. Lindberg.

Veronica spicata, Karel. oneg.: B. Poppius.

Musei.

Nen fttr das €febtet

Bryum warneum. Alandia.

Folytrichum ohioénse. Isthmus karelicus: H. Lindberg.
Schistophyllutn jtUianum. > »

Sphagnum molle. Regio aboénsis (Die Bestimmung hat sich spä-
ter als unrichtig erwiesen).

Digitized by

Google

198 Obersicht der wichtigeren Mitteilangen.

Nene Fnndorte.

Amblystegium scorpioides. Nylandia: P. Hj. Olsson.
Hylocomium cdlvescens. Nylandia: B. E. Ekman.
Philonotis seriata. P. Hj. Olsson.
Biccia natans. Regio aboensis: P. Hj. Olsson.

Uohsi

Bceomyces rufics, Die Apothecien dieser Art erwiesen sich nach
Beobachtungen im Fruhjahr 1897 als den Winter aus-
dauernd: Wainio. S. 79.

Cladonia Delesserti, Neu fur Nyland: G. Lång.

Porina schizospora Wainio n. sp. aus Krim (H. Lojka) ausge-
zeichnet durch Spaltung der ursprönglich zweizelligen Spo-
ren, so dass in demselben Apothecium sowohl zweizellige
spindelförmige, als durch deren Theilung entstandene ein-
zellige eiförmige Sporen vorkommen.

Eamalina obtusata. Neu fur Nyland: G. Lång.

Fungi*

Nene öder seltene Arten.

Aecidium Trientdlis. Karel. pomorica: L Lindroth.

Cceoma Cassandrw häufig in Karelia borealis und pomorica so-

wie Tavastia borealis: L Lindroth.
JPuccinia Junci lU. Karel. pomorica: L Lindroth.
P. obscura. H. » »

Uromyces Anthyllidis IL Nylandia: »

U. Äconiti lycoctoni I, IIL Karel. ladog.: K. H. Stenberg.

Digitized by

Google

Register

öfver

de vetenskapliga meddelandena.
Mötet den 8 oktober 1896.

Sid.

A. J. Mela: Svanslös katt från Pieksämäki 4

E. Sundvik: Floristiska notiser från Karislojo >

Ä. J. Mela: Ampetia garrulua från Pieksämäki 5

B. Poppius: Negaatrius d-pustulatus från Onega Karelen >

M. Brenner: Dendrologiska cariosa >

» Eupatorium etc. från Kyrkslätt 6

H. Lindberg: Växtfynd i Ik och Sb 8

G. Schneider: Zar Lepidopterenfaona von Esbo-Löfö 9

A. Luther: EmmeUa trabealia från Esbo-Löfö 12

E. Nordenskiöld: Finska Hydrachnider »

D. Ä. Wikström: Melampaalta montana från Lojo >

75-år8 mötet den 1 Borember 1890.

O. Nordqvist: Relikta krustaceer i norra Tavastland 18

Extra-mötet den 7 noTember 1896.

R. Boldt: Ek i Kuopio 20

E. Sundvik: Alyaeum incanum i Karislojo 21

0. Reuter: Insektlarver i salt *

A. Westerlund: Faunistiska notiser »

1. O. Bergroth: Botaniska exkursioner i Karelia pomorica >

Mötet den 5 december 1896.

J. Sahlberg: Anisotomider och Calanider på senhösten 28

B. Poppius: Aphodius scropha från Kol 33

L O. Bergroth: Solovetska ögruppens förhållande till fmska flora-området 34

> Några fågelarters förekomst i Ryska Karelen .... 37

Mötet den 6 febrmari 1897.

Th. Saelan: Drosera och Batrachium 39

M. Brenner: TroUitM och Alckemilla-axieT 41

J. L Lindroth: Nya rostsvampar 43

Digitized by

Google

M5tet den 6 mars 1897.

Sid.

O. M. Reuter: Collembola på snön 44

J. Sahlberg: Nya insekter 46

E. Wainio: Chrysanthemum leucantJiemum t autumnaUs 47

Succisa pratensis fl. alb. från Kervo 48

V. Borg: Agraylea argyriccla *

A. O. Kihlman: Lemna trimlca c. fl. från Nystad »

Ä. K. Cajander: Ämara convexiiMcula från Åbo >

J. I. Lindroth: Rostsvampar >

A. Arrbenius: Vaccinium intertnedium 49

P. Meriläinen: Omitologiska notiser *

M. Brenner: Sidensvans-nngar på Esbo-Löfö »

Mötet den 8 apHl 1897.

A. O. Kihlman: Sagittaria mgittifoUa 53

E. Nordenskiöld: Acarider 64

A. W. Granit: Smånotiser från Sodankylä >

E. Reuter: En för Finland ny psyllod Trioza dispar F. Lw >

O. M. Reuter: Trioza remota och FiophUa casei 55

G. Lång: Cladonia Ddesaerti och Bamalina obtusata från H:fors ...»

Årsmtttet den 18 maj 1897.

E. Wainio: öfvervintrande BcBomyces rufua 79

> Porina schizospora n. sp 80

A. Westerlund: Vinterinsekter från Kuopio

K. M. Levander: Fhalacrocorax carbo från Nyslott

R. Herlin: Dianthua arenarius och Onoclea

O. Collin: ilgvöa art i Ta

A. Arrhenius: Ciconia aXba i Helsinge

J. L Lindroth: Alnus incana f. monstrosa 81

E. Reuter: Dasystoma salicelia >

A. O. Kihlman: Ueber die Nordgrenze der Schwarzerle und der Linde

in Finnland 82

A. Westerlund: Abramidopsis Leuckartii Heck 102

A. W. Granit: Om fjällemmeln och dess vandringar 106

J. P. Norrlin & J. A. Palmen: Societas pro Fauna et Flora Fennica

1871-1896 119

B K 8

Digitized by

Google

MEDDELANDEN

SOCIETAS

PRO FAQNA ET FLORA FENNICA.

TJUGONDEFJÄRDE HÄFTET,
1897-1898.

MIT BINER DBUTSCHBN UEBBRSICHT.

HELSINGFORS 1900.

Digitized by VjOOQIC

KUOPIO 1900.
K. Malmströms Boktryckeri.

Digitized by VjOOQIC

Societas pro Fauna et Flora Fennica

1897-1898.

Hedersordförande :
Professor W. Nyländer.

Ordförande:
Professor J. A. Palmen.

Vice-ordförande :
Professor Fr. Elfving.

Sekreterare:
Rektor A. Arrhenius.

Skattmästare:
Bankdirektör L. v. Pfaler.

Bibliotekarie:
Docent E. Reuter.

Intendent för de zoologiska samlingarna:
Docent K. M. Levander.

Intendent för de botaniska samlingarna:
Professor A. O. Kihlman.

Bestyrélse:

Proff. J. A. Palmen, F. Elfving, J. P. NorrJin, J. Sahlberg,
A. O. Kihlman, O. M. Reuter och Th. Sselän. — Suppleanter: d:r
V. F. Brotherus och doc. K. M. Levander.

Digitized by

Google

Mötet den 2 oktober 1897.

Till inhemska medlemmar valdes med acklamation de på
årsmötet föreslagna, studenterna Walter Mikael Axelson
och Olavi Albin Kosonen.

Prof. Fr. Elfving erinrade om att Kejs. Finska Hus-
hållningssällskapet i Åbo den t november firade hundrade
årsdagen af sin stiftelse och föreslog att Societas pro Fauna
et Flora Fennica i anledning däraf skulle genom en adress be-
tyga Hushållningssällskapet sitt aktningsfulla erkännande af dess
långa fruktbringande arbete i den fosterländska odlingens tjänst.
Detta förslag bifölls enhälligt och uppdrogs åt Bestyreisen att
redigera adressen samt ombesörja dess framlämnande på seku-
lardagen.

En från Portland Society of Natural History in-
kommen anhållan om skriftutbyte beslöt Sällskapet bifalla.

Till publikation i »Acta» anmäldes följande uppsatser:

O. M. Re u ter, Thysanoptera Fennica. Förteckning och
beskrifning öfver finska Thysanoptera. Med 1 plansch.

R. Hult, Växtgeografiska anteckningar från finska lapp-
markens skogsregioner.

V. F. Brotherus, Contributions å la flore lichénologique
de TAsie Centrale.

Docent K. M. Levander refererade en af honom för-
fattad uppsats

Om några möiligen rellkta ^Jnrformer i Finska och Bottniska viken.

Se detta häfte: Smärre uppsatser N:o 2.

Digitized by

Google

Mötet den 2 oktober 1897. 5

Fil. mag. K. E. Stenroos förevisade ett exemplar af
Sylria nlsoria jamte bo och &gg

från Drumsö, där det sällsynta fyndet gjorts af lyceist R.
Palmgren. Fågeln, skjuten af lyceist K. Ahlstedt, förärades
af den förre till universitetets museum.

Vidare förevisade herr Stenroos ett exemplar af turtur-
dufva, skjutet i Wiborgstrakten.

Student W. Segercrantz meddelade följande
Omitologiska notiser.

1. Sothönan, Fulica atra, förekom rätt talrikt vid Bam-
böle träsk nära Fredrikshamn, där fågeln fredades. — Bo med
ägg förevisades.

2. Tringa islandica förekom vid samma träsk.

3. En sannolikt från något dufslag förrymd turturdufva
hade skjutits af föredragaren vid Fredrikshamn.

Fil. mag. Harald Lindberg framlade en synnerligen
vacker samling

SUlsynta växter, insamlade pa Karelska näset

sommaren 1897. Af dessa voro följande fyra icke förr anträf-
fade inom det finska floraområdet: Erythrcea Centaurium, Olyce-
ria plicata, Amhlystegium Sendtneti och Catharinea HaussknechUi.
— Se vidare Smärre uppsatser N:o 3.

Professor J. A. Palmen förevisade ett genom ansenliga di-
mensioner anmärkningsvärdt

Bo af Yespa vnlgaris
insändt af seminariidirektor Z. Schalin i Nykarleby.

»Bollan» — ordet är besläktadt med det gamla »böle»,
gård, bo — anträffades den 19 juni 1897 under pågående repara-
tionsarbeten i rådman J. A. Lybecks arfvingars gård, mellan
vatten- och mellantaket på farstugan. Boet, som var half-
klotformigt och i genomskärning mätte 39 cm, hade med sin
plana yta varit fäst vid väggen. Dess ålder uppskattade herr

Digitized by

Google

6 Mötet den 2 oktober 1897.

Schalin med ledning af tidpunkten för pärttakets anläggning till
minst ett, kanske två decennier. — Getingböllan, som vid lösta-
gandet erhållit några smärre skador, förärades till samlingarna.

Rektor Axel Arrbenius förevisade prässade kvistar jämte
fullmogna, friska frukter af

Sorbii8 Anciiparla X S. fennioa
från Degerbylandet i Föglö på Åland.

Professor E. Sund vik omnämde att hans son, student
Odo Sundvik, förliden sommar anträffat blommande

Acomjs Calamus vid Pakklla i Karislojo.

Lokalen, ett halfsumpigt ställe, var belägen en dryg kilometer
från vatten, men utgjorde synbarligen gammal sjöbotten.
Vidare redogjorde herr Sund vik för förekomsten af

Ltttorella lacostrls i Kariglojo.

Se Smärre uppsatser N:o 4.

Rektor M. Brenner lämnade följande uppgifter

Om några Alchemilla-arters ntbredning i Finland.

1. A. obticsa. Denna art, som inom vårt floraområde hit-
tils vore känd endast från norra Finland, hvarest dess egent-
liga utbredningscentrum syntes ligga, samt från Åland, hade af
föredragaren iakttagits äfven i Botaniska trädgården i Helsingfors.

2. A. pastorcdis och 3. A. vestita. Föredragarens förli-
den sommar i södra Tavastland gjorda iakttagelser hade ytter-
ligare bekräftat den af honom förut uttalade åsikten, att dessa
arter samt mellanformer mellan dem vore de i Nyland och södra
Tavastland allmännast förekommande AlchemillsD.

Herr Brenner lämnade därefter ett meddelande

Om fSrekomsten af yattenpesten^ Elodea canadensis.

Senaste sommar hade föredragaren anträffat Elodea i Vanda
å, vid Riihimäki i Hausjärvi socken, hvarest arten växte i sådana
massor, att den hotade förkväfva den öfriga vattenvegetationen.

Digitized by

Google

Mötet den 2 oktober 1897. 7

I anslutning härtill påpekade proff. Elfving, Norrlin och
Sund vik att vattenpesten sedan ett decennium uppträdde i
Vesijärvi i så oerhörda mängder att den på många ställen var
rent af hinderlig för trafiken.

Prof. Kihlman upplyste att Elodea i början af 1890-talet
blifvit utplanterad i närheten af Nyslott, där den sedermera
utbredt sig och förökat sig mycket starkt. Äfven i Kymmene
älf hade denna växt under senaste år begynt visa sig i större
massor, så att såg- och skogsegare med anledning häraf uttalat
allvarsamma farhågor för stockflötningens obehindrade fortgång,
på samma gång anhållande om anvisning till ett eventuelt af-
vändande af en sådan kalamitet.

Till de zoologiska samlingarna hade följande gåfvor
förärats :

1 ex. Tumlare, Phoccena communisj från Uleåborg;

1 ex. Larits ftiscus, ungdräkt, från Sääksmäki socken,
d. 1. VIII. 97,

2 exx. Falco cesalon från Tavastehus d. 5. och 19. VIII.
97 och

1 ex. Fodiceps auritus från Rengo kapell d. 5. VIII. 97,
af mag. O. Collin;

1 ex. Fuligula ferina, ungfågel, från Jääskis, d. 12. VIII.
97 af herr Herman Fabritius;

1 ex. Corvus cornix med 2 hvita handpennor, från Sibbo
den 13. VIII. 97 af mag. K. Lindholm;

1 ex. Conms comixj albinos, ungfågel, från Helsingfors
d. 30. VIII. 97, af häradshöfding Bruno Lagus;

1 ex. Turdus viscivorus, ungfågel, från Parkano d. 27.
IX. 97, af student R. Bränder;

1 ex. Fulica atra, från Björneborg, d. 16. IX. 97, af d:r
Toivo Forsström;

1 ex. Sylvia nisoria jämte bo med 6 ägg, från Drumsö,
af eleven Rolf Palmgren;

1 ex, obestämd art dufva från Viborg, 1896 i sept..

Digitized by

Google

8 Mötet den 6 november 1897.

bo af Fulica atra från Bamböle träsk vid Fredrikshamn,
d. 17 V. 97 och

1 ex. Tringa islandica från Fredrikshamn, d. 13. IX. 97
af student V. Segercrantz;

1 ex. svartfärgad gädda (Esox lucius) från Helsingfors
skärgård, sept. 1897, af prof. J. A. Palmen;

2 exx. Limax maximus, från Helsingfors, Degerö, Juni
1897, af student Le in berg;

1 ex. plattmask (cestod) från tarmkanalen af en löja,
från Tavastehus, d. 15. V. 97, af magister O. Co 11 in.

Mötet den 6 november 1897.

Till inhemska medlemmar valdes med acklamation stu-
denterna Odo Sundvik (föreslagen af rektor A. Arrhenius)
och Hjalmar Granfelt (föreslagen af student J. E. Aro).

Ordföranden egnade några varma minnesord åt den nyligen
aflidne professor emeritus Sven Gabriel Elmgren, som under
en lång följd af år fungerat såsom Sällskapets skattmästare.

Ordföranden meddelade, att prof. Fr. Elfving på Finska
Hushållningssällskapets i Åbo sekularfest öfverräkt den adress,
som Sällskapet på sitt oktobermöte beslöt tillställa nämda Hus-
hållningssällskap.

Adressen var af följande lydelse:

»Till Kejserliga Finska Hushållnings-Sällskapet.

Societas pro Fauna et Flora Fennica anhåller att till Finska
Hushållnings-Sällskapet på dess hundrade årsdag få frambära
sin varma och vördsamma helsning. Vi känna oss härtill så
mycket mera manade, då Finska Hushållnings-Sällskapet är det

Digitized by

Google

Mötet den 6 november 1897. 9

första samfund, som i vårt land stiftades för ett allmänt foster-
ländskt syfte och i sig förenade landets intelligenta krafter till
ett samarbete, för hvilket ingen del af den fosterländska odlin-
gen tycktes främmande.

Under den nu förgångna tiden har vårt land genomgått
en hastigare kulturutveckling än någonsin förr. Många af de
uppgifter, som tidigare föresväfvade Finska Hushållnings-Säll-
skapet, hafva tagits om hand af andra samfund, många lokala
föreningar verka nu i samma syfte som detta. Ett af dessa
samfund, och det älsta, är Societas pro Fauna et Flora Fennica,
och vi betrakta därför Finska Hushållnings-Sällskapet såsom
vår ärevördiga föregångare i sträfvandet att utreda fosterlandets
lefvande natur.

Till den tacksamhet hvarje fosterlandsvän känner för de
betydelsefulla inlägg Finska Hushållnings-Sällskapet gjort i vårt
lands ekonomiska utveckling, sällar sig också hos Societas pro
Fauna et Flora Fennica erkänslan för de vetenskapliga sträfvan-
den, som inom Finska Hushållnings-Sällskapet gjort sig gällande.

Societas pro Fauna et Flora Fennica är öfvertygadt om att
äfven framdeles beröringspunkter mellan de båda samfunden
skola yppa sig och ber att få tillönska Finska Hushållnings-
Sällskapet en fortsatt välsignelserik verksamhet till fosterlandets
fromma.

På Societas pro Fauna et Flora Fennica vägnar.

J. A. Palmen. A. Arrhenius.

Ordförande. Sekreterare. >

Sällskapet beslöt med nöje bifalla en af La Direction
du Conservatoire et du Jardin botaniques de Geneve
framstäld anhållan om skriftutbyte.

Professor J. Sahlberg föredrog

Om en hylsv&ltrande fJ&riUarr.

Föredraget illustrerades af den omtalade larven, som inför
Sällskapet utförde sina lika muntrande som intressanta evolu-
tioner. — Se Smärre uppsatser N:o 5.

Digitized by

Google

10 Mötet den 6 november 1897.

Herr Sahlberg föredrog vidare om:
AnmfirlmiBgST&rda insekifjmd gjorda noder senhttsten rid HelsiBgfon.

»Härmed ber jag att få meddela om några iotressanla
insektfynd, som blifvit gjorda här vid Helsingfors under den
långa och varma hösten, som varit ovanligt gynnsam för ento-
mologiska exkursioner. Härunder hafva icke få för Helsingfors-
Irakten nya arter anträffats och andra, som en längre tid för-
gäfves eftersökts, blifvit åter funna, hvarigenom de finska sam-
lingarna vunnit några arter, som de förut saknat.

Under barken af torra, upprätt stående granar i trakten
af Hoplax-träsk hafva bl. a. följande sällsynta Coleoptera an-
träffats.

1. Lado Jelskii Wank., en af Europas sällsyntaste och
intressantaste skalbaggar, hörande till serien Xylcyphagi, hvilken
hittils var funnen endast i Lithauen samt i 3 exemplar i Fin-
land och af mig i sällskapets Notiser XI (1871) under namn
af Othismopteryx carinattis blifvit beskrifven och af bildad. Af
denna insekt hafva i höst 4 exemplar anträffats mellan den 16
oktober och den 2 november.

2. Larmophlceus ahietis Wank., äfvenledes känd endast
från Lithauen och Finland, funnen samma tid i ett par dussin
exemplar.

3. Änchomenus Mannei-heimi Dej., tagen i ett enda exem-
plar den 13 oktober.

4. Xylechinus pilosus Ratz., en trägnagare, hvilken förut
ej var iakttagen inom Finlands politiska område, men väl i
några exemplar i Ryska Lappmarken. Min son Unio obser-
verade det första exemplaret, och jag anträffade den 29 oktober
talrika exemplar af denna art i den mycket hårda barken på
en nyss torkad gran.

Af öfriga fynd förtjäna nämnas:

5. Encephalus complicans Westw. Denna lilla Staphylinid,
hvilken jag haft äran för Sällskapet förevisa då den första gån-
gen observerades i Finland, togs i ett exemplar genom såUning

Digitized by

Google

Mötet den 6 november 1897. 11

vid Hoplax träsk den 2 november. Arten eger förmågan att
vika sig dubbel bakåt och gömma sig under sin hvälfda bak-
kropp; i denna ställning liknar djuret ett frö.

6. Euryusa castanoptera Kraatz, en af de sällsyntaste
Slaphyliniderna, togs äfvenledes under sållning vid Hoplax-träsk
den 2 november. Arten, af hvilken tidigare anträffats en individ
i Finland samt några få exemplar i mellersta Europa, är ny för
finska samlingen.

7. Calodef-a riparia Er., några gånger infångad med vat-
tenhåf i ett med tätt gräs bevuxet dike å det utfälda träsket i
medlet af oktober. Saknas äfvenledes i finska samlingen, men
är dock funnen af mig äfven vid Ladoga och i Muonioniska.

8. Coryphitim angusticolle Steph. Af denna synnerligen
sällsynta, ehuru ganska utbredda Staphylinid, erhölls den 30
oktober ett exemplar medels håfning å granar nära Mejlans af
studeranden V. Pylkkänen.

9. Lathrobium longuliim Grav. forma macroptera f= L.
longipenne Fairm). En ljus varietet af denna form anträffades
den 16 oktober vid Hoplax-träsk.

Såsom bevis på att köderfångst kan löna sig äfven under
senhösten kan nämnas, att min son Unio, då han en afton i
medlet af oktober hängde ut några koder i Djurgården, lyckades
fånga ett exemplar af Orthosia rubiginea Fabr., hvilken förut
saknades i finska samlingen, men var funnen för ett hälft sekel
sedan vid Helsingfors af d:r Tengström, i hvars kollektion exem-
plaret förvaras.»

Alla dessa insekter förevisades och inlämnades till finska
samlingarna.

Professor Ernst Sundvik lämnade följande meddelande:

Om förekomsten af en vlldt T&xande Gratfegas-art, (Gr. monogjnafj^

i Karlslojo.

»I anledning af ett meddelande af husbonden på Passi
gård i Karislojo besökte jag en fordom antagligen odlad, men
numera (sannolikt sedan 15 ä 20 år) med småskog (gråal, björk)

Digitized by

Google

12 Mötet deo 6 november 1897.

bevuxen lokal, i hvars raidt befanns en hälft buskartad, hälft
trädlik Cratcegus. Växten delade sig omkring 0,8 meter från
marken i tre grenar af ungefär lika storlek och höjd. Hela
höjden omkring 2 ä 2,30 m., diametern vid roten 6 ä 7 cm.

Växten hade observerats blott under de senaste två åren
af husbonden, en ovanligt vaken bonde och bekant som skicklig
trädgårdsmästare och intresserad för alt hvad trädgårdsodling
vidkommer. Hans påstående, att han på sina egor icke någon-
sin sett ett sådant träd, kan därföre tillegnas fullt förtroende.

Hvad som i detta fall är påfallande, är sättet för denna
växts öfverförande hit. De närmaste lokalerna för odlade Cratcegus-
arter kunna blott vara Lojo kyrkoby med Solhem samt Svarta
bruk m. fl. egendomar på södra eller östra stranden af Lojo
sjö. Till dessa lokaler är emellertid afståndet minst omkring
2 mil (20 kilom.). Jag antager att frön utplanterats af fåglar,
ty all sannolikhet utesluter plantering af växten genom män-
niskohand. Jag har ock trott mig böra meddela detta fall så-
som exempel på växters tillfälliga förekomst utan medvärkan
af människor.»

Docent K. M. Levander förevisade å fil. mag. Aulis
Vesterlund's vägnar ett i Rantasalmi skjutet exemplar af

Locnstella nnvia

samt uppläste därvid följande, af herr Vesterlund insända
skrif velse:

»Jo aikaisemmin (Medd. af Soc. pro F. et Fl. F. 1896 p.
21) ölen kertonut tavanneeni tämäntapaisen linnun Jorosissa
kesäkuun puolivälissä v. 1896, päättäen äänestä ja hämärässä
näkemäni linnun muodosta ja tavoista. Etta sanottu lintu oli
todella Locustella ncevia eikä fluviatilis, osoittaa esillä oleva
lintu, ammuttu Rantasalmella kesäkuussa 1897.

Kun nimittäin kuljin eräänä iltana Vaahersalon tilalta
Rantasalmen kirkolle kl. 10 j. p. kuulin tåas tiepuolesta olevan
niityn laidosta saman omituisen, hepokatin ääntä muistuttavan
sirityksen. Samoin kuin silloinkin, pääsin nytkin varovaisesti

Digitized by

Google

Mötet den 6 november 1897. 13

hiipien aivan linnun viereen, noin parin metrin matkalle siitä.
Innoissaan kuin lauloi, ei näyttänyt minua huomaavankaan.
Laulaessaan hyppi se matalamman pensaan juurelta ylemmäksi
ja jatkoi hyvästikin kymmenen minuutin ajan tuota sirinätään
siinä ollenkaan minusta välittämättä. Västa kun sen laulamasta
tauottua varsin liikahdin huomattavammin, lensi se tiheään hei-
nikkoon vierellä.

Koska läksin naatkalle seuraavana aamuna, pyysin tilan-
omistaja O. Ekman'in jonakin illana ampumaan linnun. Jo
neljän viiden vuorokauden perästä sainkin häneltä sen ammut-
tuna. Hän oli eräänä iltana ensin samalla paikalla käynyt sitä
tarkastamassa ja aivan samalta paikalta sen myös sillen am-
punut.

En voi uskoa inuuta, kun etta lintua voidaan ainakin
niillä tienoilla useamminkin tavata, kun vaan otetaan huomioon
tuo eksyttävä ääni ja linnun omituiset tavat. Mahdollisesti se
pesiikin useammissakin paikoin maatamme ja olisi siis suota-
vaa, etta lintuimme tuntevat kesäisillä iltakävelyillään pitäsivät
korvansa auki.»

Docent E. Reuter förevisade den för finska faunan nya
Orthotolla spargranella Thnbg.

Vid granskning af i Universitetets entomologiska museum
befintliga äldre fjärilsamlingar hade föredragaren funnit ett exem-
plar af denna förut i Finland okända art, anträffadt år 1872 i
Pargas af numera redaktör H. Ingelius. Enligt Staudingers
katalog var arten utbredd öfver England, Tyskland, Piemont,
s. ö. Ryssland samt Liffland och Sverige.

Student B. Poppius förevisade

Fjra för finska faunan nya Goleoptera

samt afgaf härvid följande meddelande:

»1. Polystoma grisea Kr. Under en den 24 oktober d. å.
företagen exkursion till Mjölön utanför Helsingfors anträffade
jag fyra exemplar af denna skalbagge under på stranden upp-

Digitized by

Google

14 Mötet den 6 november 1897.

kastade tångbäddar. Arten ifråga är en typisk hafsstrandsin-
sekt; utom Finland är den anträffad nordligast vid svenska
viistkusten och i Norge, enligt Thomson, upp till Finmarken.

2. Homalium riparium Thoras. Af denna art, som lika-
ledes är en hafsstrandsform, anträffade jag flera exemplar till-
samman med föregående. Den är för öfrigt funnen vid de mel-
laneuropeiska kusterna, samt dessutom i södra och nordliga
Norge, nordligast vid Lyngen, Bodö och Tromsö, samt i Sverige
i Skåne, på Öland, Gotland och i Lappland.

3. Mdandrya riifibarbis Schall. (= flavicomis Duft.). Af
denna, såväl för Finland som Skandinavien nya art, anträffade
jag den 15 juni 1896 ett enda exemplar på en rutten rönn-
stubbe vid Kischi i Onega-Karelen. Arten har i Europa en
jämförelsevis sydlig utbredning; de nordligaste fyndorterna äro
belägna i Ost-Preussen och Danmark.

4. Årceocenis fasciculatiis De Geer. (= Coffece Fabr.)
Ifrågavarande intressanta insekt har numera funnit vägen äfven
till vårt land. Denna höst tillvaratogos nämligen tvänne exem-
plar af professor A. O. K i hl man, som observerade dem på
Litschi-frukter, anlända från Hamburg. A. fasciculatiis har en
tämligen vidsträkt utbredning. Dess egentliga hemland, om
man får tala om något sådant, är tropikerna. Arten har näm-
ligen, liksom så många andra skalbaggar, med handelsvaror
blifvit kringförd till vidt skilda trakter. Sålunda är den funnen
i Amerika, såväl norra och mellersta, som södra, vidare i Indien,
på Goda Hoppsudden, i Japan, i Kina m. fl. länder, samt har
med kaffelaster invandrat till Europa, där den anträffats på
olika punkter, vanligast i Schlesien, Ost-Preussen och sydligaste
Sverige.»

Professor A. O. Kihlman föredrog om
I^ägra finska Enphrasia-arter

och egnade därvid speciell uppmärksamhet åt en Euphr, hirtella
närstående art, som erhållit namnet Euphr. fennica. Exemplar
af den sist nämda förevisades. — Se Smärre uppsatser N:o 6.

Digitized by

Google

Mötet den 6 november 1897. 15

Artist J. E. Montell framlade exemplar af

Torllls Anthriscos från iland.

Denna för Finlands flora nya umbellat hade af föredra-
garn senaste sommar anträffats på en torr backe på Dånö i
Geta kapell.

Rektor Axel Arrhenius lämnade följande meddelande

Om 06nm strlctam och dess utbredning 1 Finland.

»I ett elevherbarium påträffade jag nyligen ett invid Nyslott
insamladt exemplar af Oeum strictum, som där förde namnet O.
urbanum. Lokaluppgiftens riktighet kan icke betviflas, så mycket
mindre som artens förekomst utanför nämda stad bekräftats af
mag. Harald Lindberg, som välvilligt meddelat mig upplys-
ningar härom.

Fyndet föranledde mig emellertid att underkasta den finska
samlingens O. wrJanMm-kollektion en närmare granskning. Där-
vid framgick att under detta namn sedan decennier dolt sig O.
strictum från fyra särskilda provinser:

Tb., Laukkas, vid Apala, 1863. A. L. Borenius;

Sb., Kuopio. A. J. Malmberg;

Sb., Kuopio, Hiltulanlahti, 1852. E. Nyländer;

Kb., Libelitz, Kuusjärvi, 1872. Europseus och Hällström.

Kar. On. W. Nyländer.

Till dessa komma Sa med fyndorten (fyndorterna?) vid Ny-
slott samt Ik (Rautus och Kuru älf), därifrån H. Lindberg som-
maren 1894 hemförde arten såsom en nykomling till den finska
floran. (Se Meddelanden af Soc. pro F. & Fl. Fenn. 21, p. 4).

Geum strictum har sålunda en visserligen utprägladt ostlig,
men likväl långt vidsträktare utbredning inom Finlands flora-
område, än man hittils förmodat. Och osannolikt är ju icke att
arten, sedan uppmärksamheten numera länkats på densamma,
skall anträffas på ännu flere lokaler. Af intresse vore härvid att
utröna, huruvida G, strictum i sitt uppträdande på resp. växt-
platser är stabil, eller om dess förekomst är af tillfällig natur.

Digitized by

Google

16 Mötet den 6 november 1897.

Därefter öfverlämnade rektor Arrhenius till Herbarium
Fennicum

Tr&Dne kollektioner k&rlyäxter.

1. En af aflidne fil. mag. J. A, Flinek hopbragt kollek-
tion, bestående af 40 arter från Vichtis och Hangö. — Bland
dessa anfördes såsom anmärkningsvärda:

Cardamine hirsuta från Hangö; AUium arenarium från
Ekenäs; Sparganiiim affine från Nyland och Carex Buxbaumii
från Vichtis, samtliga nya för sina resp. provinser;

Vacciniiim Myrtillus var. leucocarpum från Vichtis;

Verbascum nignim X Thapstts, en synnerligen vacker form,
från Vichtis samt

Carex arenaria från Hangö, det älsta från Finland kända
exemplar af denna art.

2. En af lyceisten Alvar Palmgren sammanstäld, syn-
nerligen vacker samling kärlväxter, de flesta (16 arter) från
Åland, några (3 arter) från Esbo i Nyland. Af dessa förevi-
sades: Cypripedium från Kungshamn i Jomala, Malaxis Mono-
phyllos från Finström, Godby, Sorbtis Auciiparia X fennicay tvänne
former, från Sund, Carex fulva jämte flere former af Carex flava
X Oederi från Ekerö samt Carex remota från Jomala.

Professor J. A. Palmen förevisade ett praktfullt exemplar af

Ormönien^ CircaStns galliens Gm.

Fågeln, som för något år sedan skjutits af banmästare
Närvinen invid Perkjärvi station, hade af sin nuvarande ägare,
kapten I. Baeckman, välvilligt erbjudits Universitetets zoologiska
museum till utbyte.

Fil. mag. K. E. Stenroos meddelade
Tvänne ornitologiska notiser.

1. Limosa lapponica hade af eleven Rolf Palmgren
skjutits på Drumsö i Helsingfors västra skärgård. Exemplaret
förevisades.

Digitized by

Google

Mötet den 6 november 1897. 17

2. Sylvia nisoria. Denna sällsynta fågel, som af eleverna
R. Palmgren och K. Ahlstedt anträffats på Drumsö, hade
jämte bo och ägg af desse öfverlämnats till samlingarna.

Till de zoologiska samlingarna hade förärats följande
gåfvor:

1 ex. Sciuriis volans från Tavastehus af fil. mag. Otto
Gollin;

1 ex. Loxia pityopsittactis <S och

1 ex. Pams aterj bägge från Mejlans, samt

1 ex. Fuligula marila, ung d, från Kyrkslätt, af Karl
Holmström;

1 ex. Pernis apivorus af baron C. Munck;

1 ex. Tetrao tetrix^ ster. 9, från Lahtis, af lyceist Alv.
Palmgren;

1 ex. lAmosa lapponica från Drumsö af lyceist Rolf
Palmgren.

Till de botaniska samlingarna hade följande gåfvor
öfverlämnats:

2 kärlväxter och 22 mossor fr. Satakunta af forstm., mag.
R. Herlin;

1 fascierad gren af Alniis incana fr. Mäntsälä af stud.
J. I. Lindroth;

3 kärlväxter i 34 ex. fr. Savolaks, bland dem Ophio-
glo88um från Sääminki och Neottia från Rantasalmi, af rektor
E. J. Buddén;

2 kärlväxter fr. Karislojo af stud. O. Sundvik;

10 exx. Euphrasice fr. Karelia onegensis af stud. R. B.
Poppius;

10 exx. Euphrasice fr. Ostrob. media af stud. C. W.
Fontell;

12 exx. Euphr<m(B från Ostrob. borealis af stud. A.
Rantanierai;

5 kärlväxter från Sordavala af stud. R. Wegelius;

8 » » Norra Tavastland af stud. A. Luther;

Peloria-former af Linaria vulgaris fr. Helsinge, Degerö.

2

Digitized by

Google

18 Mötet den 4 december 1897.

1 kärlväxt från Nyland af d:r W. Laurén;

1 ex. Lithoderma från Varanger och 84 spritpreparat af
nordiska fanerogamer från Inari af forstm. A. W. Granit och
stud. R. B. Poppius;

4 kärlväxter från olika delar af landet, insamlade af elever
vid Nya Svenska Lärovärket, genom rektor A. Arrhenius.

Mötet den 4 december 1897.

Till inhemsk medlem valdes med acklamation student
Arthur Leinberg (föreslagen af prof. Sahlberg).

Ordföranden uppläste skattmästarens månadsrapport, sora
utvisade en behållning å dato Fmk. 2,990: 89.

Ordföranden framlade Volumen tredecimum (XIII) af Säll-
skapets Acta, omfattande 482 pagina och innehållande upp-
satser af hrr Brenner, Herlin, Keckman, Laurén, Kihiman,
Wainio och C. A. Westerlund (i Ronneby, Sverige). Såsom
försäljningspris för volymen faststäldes 8 mk.

Sekreteraren yttrade:

tUnder åren 1842 — 47 handhades sekreterarebefattningen
i Societas pro Fauna et Flora fennica af Zachris Topelius,
då en ung filosofie magister. Den åldrige folkskalden, författaren
till Naturens bok och Boken om Vårt Land, fyller den 14 januari
1898 80 år. Jag tillåter mig därföre föreslå att Sällskapet ville
på denna dag genom en adress bringa sin sekreterare för femtio
år sedan en enkel, vördnadsfuU hälsning och hyllning.»

Digitized by

Google

Mötet den 4 december 1897. 19

Med enstämningt bifall till detta förslag beslöt Sällskapet
uppdraga åt Bestyreisen att redigera adressen samt ombesörja
dess framlämnande till statsrådet Topelius.

Till publikation anmäldes följande uppsats, som tillika
utgör författarens reseberättelse:

H. Kränk, Fågelfaunan i Gamla Karleby, Larsmo och en
del af Kronoby socknar.

Rektor M. Brenner lämnade följande meddelande
Om några i Finland funna Eaphrasla—former

samt förevisade i anslutning härtill exemplar af tvänne hittils
ej anmärkta former af Euphr. tenuis. — Se Smärre uppsatser
N:o 7.

Amanuens Harald Lindberg framlade exemplar af

BIcbeljma captUaceam (Dicks.) Hartm.^

som förliden sommar anträffats i Wirmo af stud. A. K. Ca-
jand er, samt lämnade om denna för Finlands flora nya mossa
följande meddelande:

»För någon tid sedan granskade jag en samling mossor
från Wirmo socken, belägen c:a 3 mil NNW om Åbo. Mossorna
voro insamlade sistlidne sommar af student A. K. Cajander, och
bland dem påträffade jag en art, hvilken förut ej varit känd
från det finska floraområdet, nämligen Dichelyma capillaceum
(Dicks.) Hartm. Den låg i ett paket bland D. falcatum (Hedw.)
Myr. och hade enligt uppgift af Herr Cajander den 15 maj 1897
anträffats på stenar i en liten bäck, omgifven af ett mindre
alkärr, söder om Härmässuo. — Dichelyma capillaceum pån)inner
habituelt rätt mycket om den hos oss på stenar i bäckar ganska
allmänt förekommande D, falcatum, men afviker från denna
genom mycket smalare blad med utlöpande nerv samt genom
de öfver kapslarna nående perichaetialbladen. De af herr Ca-
jander insamlade exemplaren äro sterila.

Dichelyma capillaceum är en sällsynt mossa och endast
känd från några lokaler i Sverige, Danmark och Tyskland samt
från Nord-Amerika. De skandinaviska lokalerna äro följande:

Digitized by

Google

20 Mötet den 4 december 1897.

Sverige: Skåne, Vittseröd (S. Berggren); Vestergötland,
på stenar och trärötter på stranden af Långvattnet (S. O.
Lindberg); Småland, Vexiö (Scheutz); Nerike, Villingsbärg
(C. Hartman); Västmanland, Odensvi, vid Wahlstaå på al-
rötter (C. Dybeck) samt vid Högfors bruk i Norbergs bärgs-
lag (Sillen); Stockholm, Orhemsviken, på stammar af Salix
capreUf med frukt (S. O. Lindberg); Gästrikland, Oslättfors (R
Hartman).

Danmark: Sjaelland, Helsingör, Teglstruphegn, på sten
(C. Jensen).

I Tyskland är arten anträffad på endast trenne lokaler
på det nordtyska låglandet, nämligen i Sagan i vestra Schlesien,
vid Wittstocksee och i Neustadt i Västpreussen. Enligt Cardot
(Monogr. des Fontinalacées) skulle D. capiUaceum äfven vara
funnen i Elsass.

I Nordamerikas nordöstra stater samt i östra Canada
synes ifrågavarande art ha sitt hufvudsakliga utbredningsom-
råde; den är nämligen här känd från Massachusetts, Rhode-
Island, New-York, New-Jersey, Pennsylvania, New-Brunswick
och Ontario.

I Europa är D. capillaceum funnen fruktbärande endast
vid Orhemsviken nära Stockholm.»

Herr Lindberg föredrog vidare:

Om fSrekomBteii i Kirinebb af snbfossila växter i glaciala
aflagringar.

Härvid framlades prof af den fossilförande leran äfvensom
mikroskopiska preparat af i densamma befintliga anmärknings-
värda växtdelar. — Se Smärre uppsatser N:o 8.

Professor Th. Saelan inlämnade följande af lektor L D.
I ve rus meddelade

Förteckning öfrer några i Lorlsa-trakten Iakttagna anm&rknings-
Tärda v&xter:

Isoétes lacustris, Päronbotten, Ahies excélsa var. viminalisy
Polystichum thelypteris/ Nywik^ Gröna slätten,

Digitized by

Google

Mötet den 4 december 1897. 21

Allium Schcenoprctsum v. stbi- Sorbus hybrida. Lökholmen,

ricum, Lökholmen, Sangtiisorba officinalis, Gamla
Typha latifoliaj Lovisa- å, kyrkotomten,
T. angustifoliaj Lovisa- å, Oeranium pratense v. parviflo-
Stipa pennatay Dunkahäll, rum, Nyvik,
Glyceria spectabilis. Stadsvikens Acer psexidoplatanus, östra Häst-
västra strand, hagen,
iSflZwj(UJU<a/bZfa, Folkskoleudden, Monotropa Hypopitys v. glabra,
Silene infläta v. littaralis. Lök- Köpbacka,

holmen, Convolvulus sepium, flerstädes,

Sagina nodosa v. glandidosa, Thymus serpyllum f. latifolia,

Lökholmen, i skogen vid fattiggården.
Sempervivum tectorum, Dunka-
häll,

Amanuens Arthur Thesleff förevisade

TT&nne egendomliga hönsfigfiT*

Äggen, värpta af samma höna på Liimatta egendom invid
Wiborg, afveko till storlek, form och färg i hög grad icke en-
dast från vanliga hönsägg, utan äfven från h varandra.

Fil. mag. A. Westerlund höll följande föredrag:
Kalnka Bombns alkaa pegärakenteensa.

I detta föredrag lämnade han ett meddelande om sina observatio-
ner af tvänne humlearters. Bombus pratomm och B. agrorum, till-
vägagående vid anläggandet af sina bon, samt skildrade i samman-
hang härmed särskilda andra biologiska företeelser rörande dessa
insekter. — Se Smärre uppsatser N:o 9.

Student J. L Lindroth föredrog om särskilda

AnmärkiilngSTärda rost- och brandsrampar från Iland och
Tarastland^

hvarvid dessa demonstrerades inför Sällskapet. — Se Smärre
uppsatser N:o 10.

Digitized by

Google

22 Mötet den 12 februari 1898.

Till de botaniska samlingarna hade inlämnats:

40 kärlväxter från Vichtis och Hangö, insamlade af aflidne
mag. J. A. Flinck, samt

3 kärlväxter från södra Nyland och 17 d:o från Åland,
insamlade af eleven A. Palmgren, genom rektor A. Arrhenius;

34 kärlväxter i 42 rikliga och omsorgsfullt prässade exem-
plar, insamlade af stud. E. Häyrén.

Mötet den 12 februari 1898.

Till inhemsk medlem valdes med acklamation student
Hugo Kränk (föreslagen af prof. J. A. Palmen).

Ordföranden meddelade att Bestyreisen, i enlighet med
Sällskapets tidigare fattade beslut, redigerat och till statsrådet
Zachris Topelius på hans 81:sta födelsedag afsändt en så
lydande adress:

»Herr Statsråd!

Societas pro Fauna et Flora Fennica, i hvars krets Ni,
Herr Statsråd, redan för ett hälft sekel tillbaka tog värksani
del, anhåller att i dag få frambära till sin forne sekreterare en
vördsam hälsning och en hjärtlig lyckönskan.

Under årens lopp har Ni, upptagen af andra värf, hindrats
att omedelbart taga del i våra sträfvanden. Men under alt
detta fortlefde likafullt detta Edert ungdomsintresse och sprang
i dagen uti fruktbringande arbeten, som togo sitt upphof ur
den fosterländska naturens eget sköte. Ni lyssnade till denna
naturs inre stämma och tydde dess dunkla gåtor. Ni gaf den
en högre innebörd och mångsidigare belysning samt ökade an-
talet af dess vänner.

Digitized by

Google

Mötet den 12 februari 1898. 23

Ty Eder var unnad skaldens sfaregåfva. Ni skådade och
fattade tingen från Er egen ståndpunkt. I sång och dikt lät Ni
oss andra klarare och fullare förnimma alt det härliga och
underbara, som Flora och Fauna alstrat i Finland. Ni blef en
tolk för Ljungblommornas språk och för Sylvias toner.

För hela vårt folk slog Ni upp Naturens Bok och tecknade
för detsamma grunddragen af Vårt Land. Hos ung och gammal
vidgade Ni synkretsen och lät sambandet emellan den lefvande
naturen och det hela tydligare framträda.

Eder varma kärlek till hela skapelsen skärpte Eder blick
och styrde Eder penna. Och Eder förunnades att väcka ungdo-
mens bästa känslor för alt lefvande, äfven det ringaste, samt
värma hjärtat hos redan mognade släkten.

Haf tack för denna Eder insats i den fosterländska natur-
forskningens tjänst. Och emottag en varm tillönskan om frid-
säll aftonlycka från det samfund, i hvilket Ni en gång värkade
i ungdomsåren 1

På Sällskapets vägnar:

J. A. Palmen.

Axel Arrhenius.»

På därom gjord anhållan beslöt Sällskapet träda i skrift-
utbyte med:

University of Pennsylvania i Philadelphia och Bota-
nical Society of America.

Till publikation anmäldes:

K. E. Stenroos, Faunistisch-biologische Studien uber das
Thierleben im Nurmijärvi-See. Mit 3 Tafeln und einer Karte.

Professor A. O. Kihlman föredrog om

Det finska floraområdets Cotoneaster-arter

och egnade därvid särskild uppmärksamhet åt den för Europas
flora nya C. unifiora från Ryska Lappmarken. — Under före-
draget framlades talrika teckningar och herbarii-exemplar. —
Se Smärre uppsatser N:o 11.

Digitized by

Google

24 Mötet den 12 februari 1898.

Docent E. Wainio förevisade

TTänne ^orfynd fk>åii Kerrå-å.

1. Oobio fluviatilisj fångad i augusti 1896 vid Tuusula.
2. En kräfta, bärande ägg, men tillika försedd raed kopula-
tionsfötter. Exemplaret infångades förliden sommar.

Senatskammarförvandt Gust. Sucksdorff framlade exem-
plar af

Lathnea sqnmaria från Bromarf.

Arten hade förliden sommar af föredragaren anträffats i
hasselskog på Broholmen, hvarest densamma förekom i riklig
mängd. Då Lathrcea icke tidigare var med säkerhet känd från
Finlands fastland, ägde fyndet stort intresse.

Student J. E. A ro förevisade några

För Finland nja eller sfiUsjnta Qärilar^

om hvilka han afgaf följande meddelande:

»1. Vanessa L album Esp., jonka esittäjä sai Kuopion
Piispanpuistossa viime elokuulla; tavattu tähän asti ainoastaan
Schlesiassa, Itävallassa, Unkarissa ja Schweitsissä.

2. F. xanthomelas Esp., jonka lyseolainen Lauri Forssell
sai viime kesänä Vihdin Ojakkalankylässä, on täta ennen nähty
Valkjärvellä (Ehnberg) ja saatu Mäntsälässä (J. I. Lindroth).

3. Notodonta torva Hiibn., tavattu tähän asti ainoastaan
Petroskoissa (Gunther) ja Saarijärvellä (Ehnberg) sekä viime
kesänä Kuopiossa, Kortejoen kylässä.

4. Eupithecia sinuosaria Ev., jota vielä muutama vuosi
sitten tunnettiin ainoastaan Itä-Siperiasta, tavattiin ensi kerran
Suomessa Valkjärven kruununpuistossa (Ehnberg) 1892, kesällä
1896 saatiin se Kirjavalahdessa ja Ahvenanmaalla Föglö, Son-
bodassa (polyt. K. A. Nurmi), sekä viime kesänä useita kappa-
leita Kuopiossa.»

Digitized by

Google

Mötet den 12 febniah 1898. 26

I anslutning till detta meddelande omnämde d:r Levander
att, enligt en notis i »Luonnon Ystävä» för 1897, Vanessa L
album sistlidna sommar hade uppträdt flerstädes i Estland, äf-
vensom att en ovanlig Vanessa-ari af meddelaren sågs flygande
på Esbo-Löfö, hvilken art sannolikt äfven vore identisk med den
ofvan nämda.

Professor J. A. Palmen lämnade följande meddelande

Om en intressant hajart^ Ghlamydoselachns angninens Garman.

»Ett exemplar af denna i många afseenden högeligen intres-
santa hajart har den 4 augusti 1896 med nät fångats i Varan-
gerfjord från ett djup af 100 — 150 famnar och öfverlämnats till
Christiania universitets museum samt beskrifvits af prof. R.
Collett. *) Chl, anguineus har till först blifvit beskrifven af Gar-
man år 1884. Enligt Collet hafva af nämda art ända till år
1890 endast några exemplar iakttagits, alla vid Japan; ett litet
exemplar anträffades senare i furstens af Monaco åren 1889 —
90 från Madeira sammanbragta fisksamling. Dessa olika fynd
utvisa en ovanlig utbredning hos nämda djupvattenfisk.

Denna egendomliga fisk äger en långsträkt, ållik kroppsform
och ett ormlikt hufvud; dess gällock fortsätta sig, i motsats till
förhållandet hos alla andra kända hajarter, kontinuerligt från
den ena kroppsidan öfver buksidan till den andra, sålunda
kragformigt omfattande hufvudet. Det mest anmärkningsvärda är
emellertid att denna art, enligt hvad beskaffenheten af tänderna
och andra anatomiska förhållanden gifva vid handen, icke är
nära besläktad med någon nu lefvande eller från senare geolo-
giska tider känd hajform, utan närmast ansluter sig till de
i de älsta pala^ozoiska (devoniska) formationer funna hajfor-
merna. Enligt Cope skulle Chlamydoselachus rent af represen-
tera den älsta nu lefvande typen af ryggradsdjur, och sålunda

1) R. Collet, Om Chlamydoselachus anguineus Garman (Univ:s Fest-
skrift i anl. af Regeringsjubilaeet 1897).

Digitized by

Google

26 Mötet den 12 februari 18»8.

vara tillochmed af ännu primitivare slag än Ceratodus. Af nu
lef vande hajformer närmar sig enligt Co Hett Notidanus-grup-
pen mest Chlamxjdoselachus, i det att del därtill hörande släktet
Hexanchns uppvisar samma antal — sex — gälöppningar som
ifrågavarande form.

Slutligen må nämnas att, enligt Co 11 ett, en uppgift om en
vid Amerikas kust iakttagen »sjöorm» möjligen torde kunna
hänföra sig till ett större exemplar af Chlamydoselachns angui-
neus. Det vid ishafskusten anträffade exemplaret, det största
hittils kända, är omkring 2 m långt.»

Amanuens Harald Lindberg lämnade, i anslutning till
af d.T Hans Siegfried i Winterthur gjorda bestämningar, föl-
jande redogörelse för

De finska Potentilla^formema.

Se Smärre uppsatser N:o 12.

Herr Lindberg afgaf härpå följande

Beriktigande rörande Sphagnnm moUe Snlltr.

»På årsmötet den 13 maj 1896 (Medd. H. 22. p. 73) före-
visade jag såsom ny för landets mossflora %n Sphagnum-fovm
från Ekerö, som då i enlighet med Warnstorfs bestämning
betecknades såsom Sph, molle Sulliv. Vid nyligen företagen
revision af denna bestämning har Ekerö-formen visat sig vara
icke Sph. molle, utan en isophyll form af Sph. acutifolium, i
hög grad erinrande om en af d:r V. F. Brotherus nära Sred-
nij vid Kolaviken tagen Sphagnum, som Warnstorf bestämt
till Sph. acutifolium var. Schimperi f. compacta. Att Ekerö- exem-
plaren uppenbarligen äro identiska med denna sist nämda fram-
går, utom af andra karaktärer, äfven däraf, att bladen upptill
sakna såväl de för S. molle så karaktäristiska små randtän-
derna, som äfven den för nämda art så utmärkande längs-
fåran.»

Digitized by

Google

Mötet den 12 februari 1898. 27

Student J. I. Lindroth förevisade den för floran nya
ascomyceten

Sclerotinia scirpicola Behin^

hvilken sommaren 1897 (V?) af föredragaren och herr A. Kajava
insamlats på Åland, i Hammarland vid Vestanträsk. Svampen
uppträdde såväl i sterila sclerotium-tormer, som äfven med
utbildade a^cus- frukter. — Sclerotinia scirpicola (a se u s-frukt) var
förut känd endast från Tyskland, där prof. Win ter engång
funnit densamma.

De botaniska samlingarna hafva sedan senaste möte
fått emottaga följande gåfvor:

35 kärl växter från Norra Österbotten af stud. A. Ranta-
n i e m i ;

5 Euphrasia-former i 13 exx. fr. ryska Karelen af mag.
O. Bergroth och stud. Lindroth;

2 kärlväxter fr. södra Finland af Hfors botan. bytesförening;
Calypso borealis fr. Tavastehus af eleven P. Seppälä genom

prof. A. O. Kihlman;

3 ruderatväxter fr. Sordavala af stud. V. Borg;

138 kärlväxter fr. Kyrkslätt och Hausjärvi, mest Älchemilla
och Euphrasia, af rektor M. Brenner;

1 nr frön fr. Lappland af rektor M. Brenner;

Oentiana baltica fr. Åland, ny för floran, af redaktör P.
Hj. Olsson;

67 kärlväxter i 88 exx., däribland de för floran nya Erythram
centaurium, Olyceria plicata och Fotentilla argentata, samt en
mängd för Ik. nya arter eller eljes anmärkningsvärda former,
i rikliga och väl konserverade exemplar, af mag. H. Lindberg;

5 kärlväxter fr. olika delar af landet af mag. H. Lindberg;

Cotoneaster nigra fr. Suursaari af d:r E. Walnio;

14 nris frön och frukter fr. södra och mellersta Finland
af prof. A. O. Kihlman.

Digitized by

Google

Mötet den 5 mars 1898.

Till inhemsk medlem valdes med acklamation student
Pehr Gadd (föreslagen af rektor Arrhenius).

En af Direktionen för K. Museum fur Naturkunde,
Zoologische Sammlung, i Berlin, gjord anhållan om skrift-
utbyte beslöt Sällskapet enhälligt bifalla.

Till publikation anmäldes:

A. K. Caj and er, Kasvihavaintoja Mynämäen kihlakunnan
mannerosassa.

Amanuens Harald Lindberg förevisade

Trenne f9r den finska floran nya mossor^

anträffade på Karelska näset, och lämnade om dem följande
meddelande:

1. -dPolytricJmm fragilifolium Lindb. fil. n. sp. in sched.
25. 6. 1897. Denna för vetenskapen nya, utmärkta art anträffades
sistlidne sommar på fem särskilda ställen vid Vuoksen och
Suvanto, där den förekom mycket rikligt och vackert frukt-
bärande, bildande stora tufvor eller sammanhängande mattor
på fuktiga sandstränder; alla fem lokalerna befinna sig på ställen,
belägna under Suvantos och Vuoksens tidigare högre vattenstånd.
P. fragilifolium påminner något om P. commune, i hvars säll-
skap den växte, men afviker genom helbräddade, raka, styfva,
blågröna blad, hvilka vid vidröring brista på gränsen mellan
bladytan och slidan, hvarest tvänne för arten karaktäristiska
mörka fläckar finnas; bladkanten är något inviken, lamel-
lerna högre, än hos P. communej den tvåspetsade, förtjockade
ändcellen försedd med täta, fina papiller. — En utförligare be-
skrifning af denna, liksom af följande art, skall senare lämnas.

Digitized by

Google

Mötet den 5 mars 1898. 29

2. Oncophoms riparius Lindb. fil. n. sp. Denna af mig ny-
urskilda art anträffades fruktbärande redan sommaren 1894 på
en fuktig sandstrand af Vuoksen, vid Puustinlahti nära Pasuri
gästgifveri i Valkjärvi socken, och återfans senaste sommar.
Den förekom i riklig mängd tillsammans med Oncophoms Wah-
lenhergii Brid., från hvilken den är lätt skild genom de styfva,
uppåt-utåt riktade smala bladen och den med ring försedda
kapseln,

3. Philonotis ccespiiosa Wils. anträffades äfvenledes förliden
sommar på en fuktig sandstrand nära Vuoksens mynning, ej långt
från Kexholm. Arten, som växte ymnigt i stora, vackert blå-
gröna tufvor, afviker från den närstående Fh. fontana (L.) Brid.
genom oveckade, ensidigt böjda blad med plan kant och lösare
cellväfnad, samt isynnerhet genom tillspetsade cf-perichaetial-
blad. Formen från Kexholm öfverenstämmer fullständigt med
originalexemplaren från Cheshire i England. — Ph. ccespitosa
är känd från åtskilliga ställen på kontinenten och är äfven
funnen i Norge.»

Student B. R. Poppius föredrog om
Nå|p*a f5r Finland nya eller amn&rkningsT&rda Insekter.

»1. Plastenis subtiisa Fabr., af hvilken ett exemplar an-
träffats af provisor J. Sucksdorff i Jyväskylä stad den 29 juli
1897 och ett annat exemplar vid Nådendal af herr S. Sorthan,
är ny för Finlands naturalhistoriska område. Denna art äger
i mellersta Europa en ganska vidsträkt utbredning och är i
Skandinavien funnen ända upp till Stockholm.

2. Asteroscopus nubeculosus Esp. är funnen af provisor
Sucksdorff i Jyväskylä våren 1897; tidigare hos oss anträffad
i Helsingfors.

3. Biston pomonarius Hb. har enligt meddelande af herr
Sucksdorff våren 1897 uppträdt i stor mängd i Jyväskylä;
förut inom vårt faunaområde känd från Petrosawodsk.

4. Thinobius brevipennis v. Kiesw. Släktet Thinobius är
hos oss förut representeradt af tvänne arter, hvilka blifvit funna

Digitized by

Google

30 Mötet den 5 mars 1898.

på Kola-halfön. Vår fauna har numera ökats med en tredje
art, Th. hrevipennis, af hvilken jag den 15 augusti 1896 vid
Tiudie i ryska Karelen anträffade tvänne exemplar på en sved
vid stubbrötler. Nämda art har öfverhufvud en relativt sydlig
utbredning; dess hittils kända nordligaste fyndort är belägen
i Ost-Preussen.»

Doktor W. Laurén förevisade en rikhaltig och vacker
samling af

Garex sallna-fomier

samt yttrade härvid följande:

»Sommaren 1893 blef jag i tillfälle att i sällskap med
Fiskeriinspektörsadjointen J. Alb. Sandman besöka holmarne
och skären i hafsbandet mellan Uleåborg och Torneå och eg-
nade under denna exkursion min uppmärksamhet hufvudsakli-
gast åt de därstädes talrikt och mångenstädes, såsom t ex. på
Karlö, i ymnighet förekommande formerna af Carex salina *
CKspidata Wbg, med hvilken art jag redan föregående som-
mar i Nykarlebytrakten gjort bekantskap. Nämda art var,
innan jag fann densamma å sistnämda ort, icke känd från
sydligare punkt vid BottnisTca viken än Brahestad. Jag öfver-
raskades mycket af alt finna arten här i Bottniska vikens norra
del uppträda under så många olika former, hvilka jag icke
sett i Finska Museets herbarium, ehuru dessa trakter varit
föremål för flere botanisters uppmärksamhet. De ganska rika
samlingar jag gjorde under denna kortvariga exkursion sände
jag till specialisten på detta område i Skandinavien, rektor S.
Almquist i Stockholm, hvilken emellertid icke med bestämdhet
ville uttala sig om flere af dem, då han aldrig sett dem i natu-
ren. Han uppmanade mig att själf gripa värket an med utred-
ningen af dessa former, och det har äfven varit min afsikt att
med dem stifta en litet intimare bekantskap än denna första,
halfannan veckas utflykt medgaf. Mellankommande hinder
hafva emellertid vållat, att denna min plan ännu icke blifvit
realiserad; och då jag äfven framdeles knappast torde blifva

Digitized by

Google

Mötet den 5 mars 1898. 31

i tillfälle att längre tid uppehålla mig i dessa näjder, så åter-
står för mig blott att till Finska Museets herbarium öfverlämna
dessa samlingar med de af Almquist och mig å de resp. for-
merna gjorda anteckningarna. Tillika ville jag uppmana någon
af Sällskapets medlemmar, som är i tillfälle att besöka dessa
trakter, att egna sig åt studiet af dem; jag är öfvertygad om
att här föreligger ett rikt och tacksamt arbetsfält. Ett godt
stycke förarbete är redan undanstökadt.

Jag anhåller att jämte dessa herbarie-exemplar få till Museels
samlingar öfverlämna en kollektion mikroskopiska präparat af
en hel del af dessa former och närstående arter, omfattande af
hvarje undersökt form tvärsnitt af rot, rotstock, stam (upptill
och nedtill), skärm- och skottblad; å herbarieexemplaren är
antecknadt under hvilket namn de stå att finna bland de mikro-
skopiska präparaten. För att ge en bild af artens form-rikedom
i dessa trakter ber jag att för Sällskapet få framlägga sam-
lingen.

I sammanhang härmed ber jag få omnämna, att jag som-
maren 1894 fann denna art på Here ställen jämväl i Jakobstads
skärgård; studeranden C. W. Fontell har senare i samma
trakt gjort rika samlingar af C. salina-former. Flere af de af ho-
nom funna formerna återfinnas icke i mina kollektioner.

Till sist ville jag fästa uppmärksamheten vid den fullstän-
diga öfverensslämmelsen mellan utbredningen af dessa C. salina-
former och C. maritima, hvilken öfverensstämmelse icke inskränker
sig till den finska kuststräckan af Bottniska viken. Då jag i
Nykarleby för första gången gjorde bekantskap med former af
denna art, kunde jag icke frigöra mig från den tanken att
C. maritima haft del i tillkomsten af desamma, och senare obser-
vationer och fynd hafva blott styrkt mig i denna min förmodan.
Några säkra bevis för rikligheten af denna åsikt kan jag icke fram-
lägga, utan lämnar jag afgörandet åt den, som blir i tillfälle
att mer än jag egna tid åt studiet af denna vackra och högst
intressanta formkomplex.»

Digitized by VjOOQIC

32 Mötet den 5 mars 1898.

Forstmästare A. W. Granit lämnade följande meddelande
Om förekomsten af barrträd i Syd-Yaranger.

»Förliden sommar anträffade jag invid Nejden by i Syd-
Varanger på några ställen enskilda tallar och taUgruppeTf af
hvilka de nordligaste på en half kilometers afstånd från fjord-
bottnen vid en breddgrad af 69° 42' 10". Den största gruppen
bestod af cirka 200 träd, de flesta mycket kortväxta. Ett upp-
nådde dock en höjd af 5,20 meter och innehade vid stubbhöjd
en diameter af 23 cm. Föryngring iakttogs flerstädes.

Invid Elvenses vid Pasvigälfs mynning går tallen till 69^
41' 40'' n. br. Beståndsgränsen torde kunna dragas något
söder om Harefossen (Njoammilguoikka) i samma flod. Sydväst
om Vagatimjaur (c. 69° W) bildar furan vidsträkta skogar af
sällsynt täthet.

Ghanar iakttogos på ett tiotal skilda lokaler i nordöstra
Enare och i Pasvigdalen. Det största exemplaret, hvilket upp-
nått timroerdimension, anträffades af forstmästare K. Moring
nära Cuanojaur. En förut okänd fyndort för gran är belägen
i närheten af Boris-Gleb på norska sidan af Klistervandet, unge-
fär två km från Kumpuniemi nybygge vid 69° 32' 30" n. br.

I detta sammanhang ber jag ännu få tillägga att Björn-
sund på norska sidan af Coalmejaur (Salvijärvi), hvarest, såsom
bekant, en grangrupp växer, enligt den nya norska topograf-
kartan ligger vid 69° 27' 40 n. br. och icke vid 69° 25', så-
som förut uppgifvits. Svane vigens breddgrad åter bör efter
samma källa vara 69° 27' n. br.»

1 anslutning till sitt föredrag framlade herr Granit trenne
fotografier, tvänne visande grangruppen vid Björnsund, den tredje
återgifvande en större gran från Klistervandet.

Herr Granit meddelade vidare beträffande

Förekomsten af Betnla rermcoga Ehrh. i PasTtgdalen

att denna art uppträder allmänt i hela denna dal intill 69^
15' n. br. Enligt befolkningens utsaga skola enstaka individer
af densamma hafva iakttagits till och med vid Klistervandet.

Digitized by

Google

Mötet den 5 mars 1898. 33

Student C. W. Fontell förevisade följande

Anm&rkningSTärda yäxter:

1. Carex scUina, flere former, från Brahestad;

2. Potamogeton filiformis X pectinatuSj funnen 1895 i
Mariehamns-viken på Åland;

3. Juncus balticiis X fUiformiSf anträffad sommaren 1896
i Larsmo i mellersta Österbotten.

Professor J. A. Palmen omnämde ett fynd af

Cygnns olor i Finland.

Enligt uppgift af dr Lindh i Borgå hade sju, sannolikt
förflugna individer af denna förut i Finland icke observerade
svanart iakttagits i trakten af Hofvarböle i Askola kapell i Ny-
land. En af dessa fåglar hade nedskjutits, men icke tillvara-
tagits för konservering.

Reseberättelser afgåfvos af följande Sällskapets stipendiater:

1. Student Wäinö Borg föredrog om en af honom som-
maren 1895 företagen

Botanisk exknrsions-resa i Längelmäki^ Knorehresi och OriliTesi

socknar.

För intagning i protokollet har herr Borg härom affattat
nedan stående uttalande:

»Kesällä 1895 tein Seuran kustannuksella kasvistollisia ja
kasvitopografisia tutkimuksia Längelmäen, Kuorehveden ja Orih-
veden pitäjissä. Aioin ensin seikkaperäisempää esitystä seudun
kasvitopografiasta, mutta kun sen valmistuminen muiden hom-
main takia lykkääntyi ja tehdyt muistiinpanotkin osoittautuivat
sellaiseen riittämättömiksi, jäi se yritys. Sen sijaan pyydän nyt
jättää Seuralle enemmän yleispiirteisen esityksen seudun luon-
nosta ynnä luettelon seudulla tapaamistani kasveista. Kun kum-
tninkaan viimemainittu ei vielä ole ehtinyt tulla puhtaaksi kir-
joitetuksi, pyydän västa jonkun päivän kuluttua saada jättää
kertomuksen puheenjohtajalle.»

Digitized by

Google

34 Mötet den 5 mars 1898

2. Student A. K. Cajander skildrade i korthet en af
honom förliden sommar företagen

Botanisk exkarsionsresa i Wfrmo och Mietois socknar samt
Karjala kapell.

Angående det florisliska utbytet från densamma har herr
Cajander till protokollet lämnat följande meddelande:

»Viime kesänä tein, Seuran stipendiatina, kasvitutkimuksia
Varsinais-Suomen pohjoisemmassa osassa, Mynämäen ja Mie
toisten pitäjissä ynnä Karjalan kappelissa, ja jätän täten kir-
j allisen kertomuksen niistä Seuran arkistoon.

Tutkimallani alueella ölen tavannut 531 putkilokasvia, lu-
kuunotlamatta noin 45 Hieraciumia ja 32 sekalajia. Niistä
övat Calamagrostis gracilescetis Blytt., Scolochloa arundinacea
(Liljebl.), Orchis incarnata L., Salix cineiascens Whlnb. ja Pe-
dicularis sceptrum carolimim L. sekä kaksi kolmannesta hy-
briideistä maakunnalle uusia. Viime mainituista eivät Salix
caprea X rosmarinifolia, S Lapponum X rosmarinifolia ja S.
myrtilloides X repens ennestään ole löytyneet yliopiston suoma-
laisessa kokoelmassa, ja useat muut {S(dix cinerca X rosmarini-
foUUy S. rosmarinifolia X vagaiiSy Calamagrostis arundinacea X
phrugmitoides y. m.) övat vain harvoja kerloja Suomessa ennen
tavattuja. — Keräämistäni sammaleista on kymmenkunta maa-
kunnalle uutta ja Dichelyma capillaceiim Suomesta ennen tun-
tematon.»

I anslutning till sitt föredrag framlade herr Cajander följande

SäUsjrnta eller anmärkoingrHYärda växter:

Ruhus arcticus, flore pleno, S. caprea X rosmarinifolia,

R. idaeus, fructibus luteis, Ä cinerea X rosmarinifolia,

Betula nana X verrucosa, 3, Lappomim X rosmarinifolia,

Salix aurita X Lapponum, S. myrtdhddes X rept^ns.

S. aurita X rosmannifolia, S. rosmarinifolia X vagans,

3. Student J. E. A ro afgaf följande redogörelse öfver
en af honom förliden sommar förelagen

Digitized by

Google

Mötet den 5 mars 1898. 36

Entomologrisk exknrsionsresa i Norra Sarolaks.

»Tulin viime kevännä katselleeksi Tengströmin luetteloa
Suomen perhosista vuodelta 1869 ja huomasin silloin ihmeek-
seni, etlä Savosta tunnettiin ainoastaan 93 macro- ja 42 micro-
lepidopteraa eli siis yhteensä 135 perhosta. Jokainen, joka
kerrankaan on nähnyt Sa von vaihtelevia seutuja, arvaa, ettei
Doin pieni luku mitenkään voi oUa todellisuuden kanssa yhtä-
pitävä. Sentähden heräsi minussa halu lähemmin tutkia Savon
ja varsinkin pohjois-Savon perhosmaailmaa ja pyysin arvoisalta
Seuralta naatka-apurahaa sanottua tarkoitusta varten, johon pyyn-
töön arv. Seura myöntyikin.

Kiitollisena siitä luottamuksesta, jota Seura minulle, ai-
van nuorelle ylioppilaalle osoitti, tahdon lyhykäisyydessä tehdä
selkoa viime kesäisestä matkastani, vaikk^en olekaan vielä tilai-
suudessa antamaan lopuUisia tietoja sikäläisistä löydöistäni,
koska en ole vielä ehtinyt saada määrätyiksi lähellekään kaik-
keja lajeja.

Lähdin liikkeelle Helsingistä toukokuun 26 päivänä, saa-
vuin Tuovilanlahteen 28 p:nä. Koska edellisenä kesänä olin
tullut huoraaamaan, etta Tuovilanlahti monessa suhteessa olisi
eduUisin paikka ainakin alkukesäksi pysähtyä, päätin ottaa siellä
itselleni vakituisen olinsijan, tehdäkseni siellä lähellä oleviin seu-
tuihin ekskursiooneja. Tulopäivästäni aina kesäkuun 4:een päi-
vään olivat säät ihmeen suotuisat, joten saaliini oli jotenkin
runsas, mutta sitten tuli kyimiä ja sateisia ilmoja, jotka kesti-
vät 16:sta päivään asti. Sateesta huolimatta ulotin kesäkuun
6 — 7 päivinä retkeni Pielaveden toistakymmentä penikulmaa
laajalle Kiukoon suolle, josta sain Ledum palustreW^ ja Coma-
rum palustre'\\^ istuvia, kohmettuneita Argynniksia, kuten A.
Frigga ja A, Aphirape var. Ossianusia sekä suuret joukot pikku-
perhosia y. m.

Varsinkin yöt olivat tähän aikaan niin kylmät, ettei muu-
tamina öinä näkynyt yöperhosia nimeksikään. Ikävä kyllä meni
siis paras perhosaika täten melkein hukkaan. 16:sta päivänä
kesäkuuta muutin Kortejoen kylään Kuopion pitäjätä, jossa vii-

Digitized by

Google

36 Mötet den 5 mars 1898.

vyin 3:teen päivään heinäkuuta. Tärkeimmät löytöni olivat
täällä Notodonta torva, jota ennen tunnettiin ainoastaan yksi
kappale alueeltamme ja Årgynnis Selene ab. Thalia, joka niin-
ikään on hyvin harvinainen.

Kortejoelta suuntasin uudestaan matkani Tuovilanlahteen.
Mutta tälläkin kertaa kohtasi minua kova onni, sillä sadetta
kesti lakkaamatta koko siellä oloaikani. Siitä huolimatta on-
nistuin silloinkin saamaan jokseenkin runsaan saaliin m. m.
erään harvinaisen omituisen J/acana-lajin, jota täydellä syyllä
täytynee pitää uutena lajina.

6:na päivänä heinäkuuta muutin Kuopion pitäjän Kehvon
kylään, jossa asetuin asumaan Haapalahden, erinomaisen vaih-
televan luonnon ympäröimään kartanoon. Pitäen kiinni slita
kokemuksesta, ettei entomoloogin sovi, kuten esim. botanistin
liikkua niin monessa paikassa kuin mahdollista, vaan mieluum-
min olla yhdessä kohdin pitemmän aikaa ja siitä tehdä lyhempiä
retkiä eri tahoille, päätin viettää täällä koko keskikesän. Sa-
teisia ilmoja jatkui yhä edelleen, mutta niinä lyhyinä hetkinä,
jolloin sää oli kaunis, oli hyönteismaailma kerrassaan moni-
puolinen. Mainitsen tässä muutamia harvinaisempia perhosia,
joita ennen on tavattu ainoastaan eteläisimoDässä Suomessa,
mutta jotka siellä olivat aivan tavallisia: Hesperia lineola, An-
throcera scabiosce, Rivtila sericealis, Nxidaria senex ja N, mun-
dana, Emydia cribrum, Tapinostola flucca, Agrotis recussa. Ma-
mestra trifolii ja Leucania impiira,

llrsta päivänä heinäkuuta alkoi vihdoin viimeinkio varsi-
nainen kesä, sillä siitä lähtien jatkui mitä herttaisimpia ilmoja
yli koko kesän. — 27 p:nä heinäkuuta lähdin Lapinlahden piläjää-
sen, joka on pari penikulmaa lisalmen eteläpuolella ja palasin
sieltä jo saman kuun 30 p:nä jälleen Haapalahteen.

18:sta päivänä elokuuta muutin Kuopion eteläpuolella ole-
vaan Rauhalahteen. Täällä ollessani sain joka päivä erittäin
runsaasti hyönteisiä. Mainitsen niistä ainoastaan muutamia har-
vinaisempia: Pieris rapce, Orrhodia vaccinii var. spadicea, Dasy-
polia templi, Catocalu fraxini ja Vanessa L album, jota ennen
on tavattu ainoastaan etelä Euroopassa.

Digitized by

Google

Mötet den 5 mara 1898. 37

Syyskuun 9 p:nä palasin sitten Helsinkiin oltuani matkälla
pohjois-Savossa 3 Va kuukautta.

Kuten jo mainitsin, en vielä ole saanut kaikkia lajeja
määrätyiksi, joten esim. kaikki noetuat, mittarit ja pikkuper-
hoset övat vielä tutkimatla. Aikomukseni on lähim mässa tule-
vaisuudessa tehdä tarkempi luettelo kaikista tähän asti pohjois-
Savossa tavatuista perhosista, joten ölen supistanut tiedonantoni
ainoastaan tärkeimpiin.

Osoittaakseni kuitenkin, ettei retkeni mennyt aivan huk-
kaan, voin mainita, etta täta ennen esim. tunnettiin pohjois-
Savosta päiväperhosia, kiitäjiä ja kehrääjiä yhteensä ainoastaan
27, jota vastoin nyt tunnetaan 103, siis jokseenkin suuri eroitus
katsoen siihen, etta on kysymyksessä ainoastaan kolme, vähim-
män lajeja käsittävää perhosryhmää. Mainitsen vielä, etta esim.
mittari-sukua Cidaria tunnettiin ainoastaan 12, mutta, sen mu-
kaan kuin tähän asti ölen ennättänyt keräämiäni määrätä, ny-
kyjään jo 32».

Sedan februari-mötet hade inlämnats följande gåfvor till
botaniska museum:

Lathrcea squamaria från Bromarf, ny för fasta Finland,
af senatskam marförvand t G. Sucksdorff;

19 Hieracia i 32 exx. från Wiborgs-trakten af stud. A. J.
Silfvenius;

151 kärlväxter i 315 exx., däribland en mängd Salix-
hybrider, af hvilka 9 för provinsen nya, samt åtskilliga andra för
provinsen nya eller eljes anmärkningsvärda växter från Wirmo,
Karjala och Mietois, af stud. A. K. Cajander;

3 mossor från Karelska näset, af hvilka tvänne: Poly-
trichum fragilifolium n. sp. och Oncophoriis riparius n. sp. förut
obeskrifna samt Philonotis ccespitosa Wils. ny för floran, af
amanuens Harald Lindberg;

32 exemplar Carex salina-former från norra- och mellersta
Österbotten samt 85 mikroskopiska preparat af de inlämnade
formerna af d.r W. La uren.

Digitized by

Google

Mötet den 2 april 1898.

Till inhemsk medlem invaldes med acklamation provisor
J. Sucksdorff (föreslagen af rektor Arrhenius).

Upplästes skattmästarens kassarapport, som utvisade en
behållning ä dato Fmk 5,728: 57.

Ordföranden framlade vol. XIV af Sällskapets A et a, som
innehöll följande afhandlingar:

1. E. Wainio, Monographia Cladoniarum universalis 111;

2. Fr. Elfving, Anteckningar om kulturväxterna i Fin-
land;

3. A. J. Mel a, Nymphaea fennica, eine neue europäische
Seerose.

Volymens pris bestämdes till 8 mk.

Till publikation inlämnades följande uppsatser:

1. Wäinö Borg, Tietoja kasvistosta ja kasvullisuudesta
Längelmäen, Orihveden ja Kuorehveden pitäjissä,

samt genom prof. Fr. Elfving

2. Otto CoUin, Några floristiska småbidrag. — Se
Smärre upp.satser N:o 13.

En från Naturwissenschaftliche Gesellschaft »Isis»
i Bautzen ingången anhållan om skriftutbyte beslöt Sällskapet
bifalla.

På förslag af prof. Osv. Kihlman beslöt Sällskapet att till
föreningen »Luonnon ystäväin yhdistys» i Kuopio öf versända
sina skrifter i det omfång bibliotekarien pröfvade lämpligt.

Ordföranden uppläste de ansökningar om reseunder-
stöd, som inkommit från stud. Walter M. Axelson, stud. J. E.
Aro, studd. Wäinö Borg och A. Rantaniemi (gemensamt), studd.
A. K. Cajander och J. 1. Lindroth (gemensamt), stud. Pekka

Digitized by

Google

Mötet den 2 april 1898. 39

Jantunen, studd. T. H. Järvi och A. J. Silfvenius (gemensamt)
samt fil. kand. Ewald Odenvall. Och beslöts, i enlighet med Be-
styreisens förslag och med erinran om herrar exkurrenters för-
pliktelse att beakta de eventuella anvisningar rörande arbetspla-
nen, exkursionernas anordnande och naturföremålens insamlande
och konservering, som Sällskapet vid resestipendiernas ledig an-
slående förbehållit sig rätten genom Bestyreisen meddela,

att tilldela herrar Caj änder och Lindroth 850 fmk för
en resa i botaniskt syfte till Olonetz-Karelen, företrädesvis
till den del däraf, som omfattar Onegas strandområde emel-
lan Svirs floddal och Petrosawodsk;

att Sällskapet, då det med sina begränsade tillgångar icke
såge sig i stånd att samtidigt tillmötesgå samtliga öfriga sö-
kande, skulle uppmana herrar Borg och Rantaniemi att hos
Consistorium Academicum anhålla om att det af dem ansökta
resebidraget å 1,200 mk måtte af Universitetet bestridas, samt
därjämte på lämpligt sätt gifva sitt förord till en sådan ansö-
kan, och

att till ompröfning upptaga återstående ansökningar först
efter det Consistorium Academicum fattat beslut angående herrar
Borgs och Rantaniemls ofvan berörda anhållan.

Professor Fr. Elfving förevisade följande af mag. Otto Col-
lin insamlade

ÅnmärkningST&rda växter frän södra Tavastland:

1. Cirsium heterophyllum X palustrOf funnen invid Ta-
vastehus,

2. Sedum oppositifolium, insamlad vid Heinola och

3. Ånemone nemorosa X ranunculoidesj anträffad nära
Tavastehus. — Se angående dessa: Smärre uppsatser N:o 13.

4. Oalhim mollicgo X verurriy 5. Veronica opaca, 6. Si-
dens platycephala och 7. Viola rupestris albiflo7'a, samtliga från
Tavastehus' omnäjd.

Digitized by

Google

40 Mötet den 2 aprU 1898.

Student B. R. Poppius föredrog om

Förekomsten af Acauthobdella i yåra lappmarker.

»Under min vistelse i Enare senaste sommar hörde jag
talas om en tämligen stor mask, som därstädes ofta i mängd
skulle förekomma på fenorna af laxfiskar. Då jag tidigare ge-
nom en artikel i tidsskriften Luonnon Ystävä, n:o 2, 1897,
blifvit uppmärksamgjord på möjligheten af borstiglars (Acan-
thobdella) förekomst i våra vattendrag, var jag nyfiken att
få taga den omtalade parasiten i närmare betraktande. Delta
lyckades ej, så länge jag vistades vid Enare sjö.

Det var först vid Patsjoki, som jag ändtligen hade luren
få se ifrågavarande djurform, hvilken efter min återkomst till
Helsingfors vid af doc. K. M. Le vand er värkstäld mikrosko
pisk undersökning värkligen befans tillhöra släktet Acanthobddla.

Acanthobdellan förekom allmänt på vissa ställen i Pats-
joki, isynnerhet i närheten af större forsar. Jag fann den en-
dast på trenne här förekommande fiskar, nämligen taimen, fo-
rell och harr. Den uppehöll sig företrädesvis vid dessas bröst-
och bukfenor, mindre ofta vid anal-, stjärt- och ryggfenorna.
Att parasiten förorsakar sin värd svåra smärtor, därpå tyda de
stora, kring fenorna belägna sår, med hvilka denna senare ofta
är behäftad. Uppträder Acanthobdellan i större antal, ser fisken
ganska mager och eländig ut. Själffallet är att parasiten måste
vara utrustad med kraftiga vidhäftningsorgan, då den lefver i
starkt rinnande vatten, och då laxfiskarna därtill äro kända för
sin enorma styrka och sina snabba rörelser. 1 själfva värket
torde det vara hart när omöjligt för värdfisken att befria sig
från sin plågoande; denna hänger med ett så stadigt grepp fast
vid sitt offer, att han icke sällan brister, om man försöker lös-
rycka honom från detsamma.

I lefvande tillstånd är Acanthobdellan ganska vackert teck
nad. Grundfärgen är grågrön; mot densamma afteckna sig
ljusare och mörkare tvärband. Då fisken ligger stilla, är
parasitens kroppsform långsträkt. Vid starkare rörelser hos

Digitized by

Google

Mötet den 2 april 1898. 41

värddjuret, eller då den .plötsligt oroas, sammandrager masken
hastigt sin kropp.

I Lappland tyckes artens förekomst vara inskränkt till
vissa älfvar. Trots ifrigt eftersökande på i Enare sjö fångade
fiskar lyckades jag å dessa ej finna ett enda exemplar af Acan-
thobdélla. Detsamma var förhållandet i Vaskojoki, Tana-älf, Uts-
joki och Kaamasjoki. Det ser därför ut, som om masken i
Enare skulle förekomma endast i Patsjoki. Äfven här är ut-
bredningen emellertid på långt när ej likformig.

I denna älf, såväl vid dess utflöde ur Enare sjö, som äf-
ven längre norrut, utom Finlands gränser, iakttogos nämligen
jämförelsevis få Acanthobdellor. Talrikast påträffades parasiten
vid Jäniskoski och de närmaste forsarna norr och söder om
denna. Enligt utsaga af personer från Sodankylä, som jag se-
naste sommar träffade, finnes Acanthobdellan äfven i denna
socken. I hvilka vattendrag den af dem blifvit sedd, kunde ej
konstateras. Troligen skall en närmare undersökning kunna på-
visa en betydligt vidsträklare utbredning i Lapplands älfvar af
denna intressanta mask.»

Student A. Luther afgaf följande meddelande om

Tre f9r den finska faunan nya land- och söttYattenmollasker.

»1) Hélix aculeata Miill. har anträffats af mig mycket
sparsamt på Jalassaari i Lojo, under hasselbuskar på affallna,
multnande kvistar. Den förekommer för öfrigt uti hela meller-
sta Europa och ända upp till Kurland och Stockholm.

2) Clausilia cana held har insamlats af mag. Harald
Lindberg i Pyhäjärvi socken på Isthmus karelicus. Djuren
funnos krypande på granstammar. Arten är vidt utbredd uti
Tyskland, Österrike och Ryssrand. Dess hittils kända nordli-
gaste fyndorter ligga på en linje, som från norra Tyskland (Bli-
gen) höjer sig till Livland och Estland (vid Reval är arten all-
män) och österut åter sänker sig till Moskva.

3) Bythinia ventricosa Gray (= B. Leachii Shepp.) har
af stud. A. J. Silf venius blifvit tagen i Saunalahti vid Viborg.

Digitized by

Google

42 Mötet den 2 april 1898.

Arten är vidt utbredd; dess nordligaste fyndorter hafva hittils
varit Upsala och Petersburg.

För nämda tre arter äro sålunda de finska fyndorterna af
alla nu kända de nordligaste.»

Docent K. M. Levan der uppläste ett skriftligt meddelande
af student J. Bruning om

Råkor^ häckande på en holme i KJnlo träsk*

»Under ett af mina strof tåg i Kumotrakten våren 1896 er-
höll jag meddelande om att en råk koloni skulle finnas på en
ö i Kjuloträsk. För att öfvertyga mig om att det värkligen
var råkor, som uppehöUo sig där, begaf jag mig genast efter
erhållen underrättelse härom till ort och ställe. Det var dock
redan sent lidet på kvällen, då jag kom fram, hvarför jag beslöt
att först påföljande morgon begifva mig till deras häckplatser.

Inspektorn på den gård, där jag tillbragte natten, berättade
mig att kolonin, som värkligen bestod af råkor, uppehållit sig
i trakten i många år, men att den därunder ej märkbart till-
växt. Han kunde ej förklara orsaken härtill. På hösten, då
ungfåglarna just flugit ut, var svärmen nog större än vanligt,
men då kolonin följande vår kom tillbaka, var den ungefär lika
stor som föregående vår. Äfven bonas antal, som för öfrigt är
lätträknadt, tyckes ej ökas. Bona äro nämligen, såsom jag se-
dermera erfor, alla belägna i en liten talldunge på ett mycket
begränsadt område och upptaga endast ett 20tal träd, med ett
eller flere bon i hvarje.

Tidigt på morgonen begaf jag mig öfver till ön för att
närmare taga reda på fåglarnas häckplats och om möjligt komma
åt några ägg. Detta var dock ej så alldeles lätt, då råkorna
för sina bon tyktes hafva valt de smalaste, mest kvistfria trä-
den. Tvänne ägg, till färgen mycket olika hvarandra, funnos i
det bo, till hvilket jag uppklättrat. På det ena ägget var den
mörkbruna, på det andra den ljusgröna färgen förhärskande.
Fåglarna uppgåfvo förfärliga skrän, då jag borttog äggen.

Digitized by

Google

Mötet den 2 april 1898. 43

Att färgen på olika ägg är mycket växlande, kunde jag
iakttaga vid granskningen af några råkkullar, dem jag genom
en bekant senare erhöll därifrån.»

Vidare demonstrerade herr Levander

Tyftnne monströst utvecklade ^arformer:

1. En ödla med regenererad, tudelad stjärt och

2. En kräfta med egendomlig klobildning.

Slutligen föredrog herr Levander om

Fdrekomsteii af en Myxosporidimn-art i miukiilatiireii hos sikar^

fångade i Finska viken.

Prof. J. A. Palmen omnämde i anslutning härtill att han
ofta påträffat myxosporidier i sik, hållen till salu i Helsingfors
fiskhamn, och stud. A. Luther meddelade att sik, infångad i
Kiminjoki i Wiitasaari, ofta var så starkt infekterad af denna
parasit, att fisken var oanvändbar till föda.

Reseberättelser föredrogos af följande Sällskapets stipen-
diater:

1. Student E. F. Häyrén afgaf en kortfattad redogörelse
för en af honom sommaren 1897 företagen

Botanisk exknrsionsresa i Eken&s skärgård.

»1 egenskap af Sällskapets stipendiat Rjorde jag sommaren
1897 floristiska och växttopografiska anteckningar i Ekenäs skär-
gård. Utgångspunkt för den resa, som jag för ändamålet före-
tog, blef Ekenäs stad. Härifrån begaf jag mig längs kusten till
Lappvik lastageplats och öfver Ekö ut till Koö, hvarifrån jag
fortsatte resan längs hafsbandet, med afsikt att särskildt obser-
vera de förändringar, som vegetationen och floran där undergå
till följd af saltvattnets och vindens invärkan. Därför gjordes
äfven flere besök på mindre, ofta trädlösa klippor. Från Koön
begaf jag mig till Hästö-Busö och Koholmen. Härifrån företogs
en utfärd till de två mil ut till hafs belägna klippholmarna Se-

Digitized by

Google

44 Mötet den 2 april 1898.

gelskär och Myggan, en annan till det för sin yppiga vegeta-
tion anmärkningsvärda Hästö, flere till närbelägna smärre hol-
mar. Den 23 juni flyttade jag till Skedö, och den 28 blef det
ännu längre österut belägna Patlskär mitt hufvudkvarter. Här-
ifrån gjordes exkursioner till Getskär, Tofö, Julö och flere min-
dre holmar. Den 5 juh anlände jag till Alglo, hvarifrån vägen
togs till det isolerade, tämligen stora Jusarö. Under vistelsen
därstädes gjordes en utflykt till Jusarögaddar, som förete en
anmärkningsvärd vegetation. Den 14 juli genomströfvades Busö
och den 16 Träsko, den ostligaste större holmen inom Ekenäs
skärgård. Meningen var att fortsätta färden genom Snapper-
tuna och Ingå, fortfarande i hafsbandet; tyvärr insjuknade jag
och blef sålunda förhindrad att fullfölja mitt intressanta arbete.

Emellertid har denna korta resa dock haft något resultat,
öbeskrifningar och floristiska anteckningar gjordes; äfven upp-
rättades några växttopografiska beskrifningar och upptecknades
af skärgårdsbefolkningen begagnade svenska växtnamn. Af de
insamlade växterna äro följande för provinsen nya: Cardamine
hirsufa och Convohidus sephim, Oncophonis Wahlenbergi, Pia-
giothechim undulatum och Pottia Heimii.

Till arkivet ber jag att härmed få öfverlämna särskilda
anteckningar, upptagande ståndortsbeskrifningar, ortsbeskrifnin-
gar och floristiska anteckningar, äfvensom en »Förteckning öfver
svenska växtnamn, uppsamlade i Ekenäs skärgård.»

Härefter förevisade herr Häyrén följande

AnmärkiiingsT&rda växter frän £ken&8 skftrgård:

1. Convolvuliis sepium, funnen på Getskär och Espskär
samt synbarligen i tiden öfverförd till dessa holmar med barlast;

2. Plagiothecium undulatum, anträffad i en skuggig gran-
skog på Jusarö;

3. Pottia Heimii y funnen i bärgspringor på Segelskär;

4. Ramalina polymorpha och 5. Physda aquila från Se-
gelskär;

6. Ramalina scopulorum från klippor på Jusarö;

Digitized by

Google

Mötet den 2 april 1898. 46

7. Cladonia rangiformis *pungen8 från Tvärminne, vä-
xande på bärg invid hafvet;

8. Erysiphe communis, snyltande på Heracleum-\A^å, från
Ekenäs stad;

9. Uncinula Salicis, på blad af ScUix caprea, från Ekenäs
stad samt

10. Fximago vagans på ekblad, insamlade i Ekenäs stad.

2. Student A. Rantaniemi redogjorde för en af honom
förliden sommar företagen

Botanisk exkursionsresa i Kemi socken.

Om det floristiska utbytet från sin resa har herr Ranta-
niemi till protokollet lämnat följande meddelande:

»Viime kesänä tein Seuran matkaavulla kasvitutkimuksia
Kemin pitäjässä. Kasviluettelon mukaan ölen merkinnyt 491
putkilokasvia pitäjän alueella ja lisäksi useampia painolasti-
kasvia. Edellisistä oli 14 uutta Pohjois-pohjanmaalle (Ob:lle), lu-
kuun ottamatta uusia Enphrasia- ja Szeracmm-muotoja.»

I anslutning till sitt föredrag förevisade herr Rantaniemi
följande

AnmärkningST&rda T&xter från Kemi:

Drosera obovata, Salix glauca X phyliccefolia, Salix livida
X myrtäloides, Potamogeton-SLrler, bland dem P. Wolfgangi.

I anslutning till herr Häyréns förevisning meddelade ama-
nuens Harald Lindberg beträffande

Förekomsten af Conyolmlns sepinm pa Karelska n&set^

att han funnit denna art vildt växande i S:t Johannis sockens
skärgård på holmar, där densamma för trettio år sedan anträf-
fast af lektor A. J. Mela. *

Sedan senaste möte hade de botaniska samlingarna
ökats genom följande gåfvor: ^

II kärlväxter från mellersta Österbotten af stud. C. W.
Fontell;

Digitized by

Google

46 Mötet den 2 april 1898.

10 d:o från norra Österbotten af stud. A. Rantaniemi;

11 d:o från norra Karelen af stud. W. Axelson;

186 kärl växter från Inari Lappmark, däribland flere för
provinsen nya arter (Carex holostoma, Oaliutn triflorum, Cysto-
pteris montana, Alchemilla alpina, Carum carvi, Betula vemicosa
m. fl.), samt 52 lafvar och 24 mossor af forstmästare A. \V.
Granit och stud. B. R. Poppius;

15 mossor, 6 lafvar, 16 svampar samt 11 alger i 39 exx.
från Ekenäs-trakten af stud. E. Häyrén;

9 kärlväxter i 16 exx. från södra Tavastland af mag. O.
Collin.

Till de zoologiska samlingarna hade sedan februari-
mötet inlämnats följande gåfvor:

Lacerta vivipara med regenererad och tudelad stjärt, ta-
gen i Kuopio-trakten 1895, af stud. J. Briining;

5 arter mollusker, bland dem en för Finland ny Clausilia-
art från Karelska näset, af mag. Harald Lindberg;

16 arter mollusker från Nurmijärvi socken af mag. K.
E. Stenroos;

3 d:o från Kiikala socken af d:r K. M. Levander;

5 d:o från Ekenäs trakten af stud. E. Häyrén;

146 flaskor och 71 prof rör plankton och annat hydrofau-
nistiskt material, äfvensom 15 prof spongillider, insamlade i
Keitele-trakten 1897, af stud. A. Luther;

20 flaskor planktonprof, tagna från sjöar i Kiikala socken
1897, af d:r K. M. Levander;

Myrmeleo-larwGr från flygsandsfält i Sakkola af mag. Ha-
rald F^indberg;

c:a 28 arter Dipter^ i 105 exx. och 7 arter Coleoptera i
25 exx. från Nystad, af stud. H. Söderman;

2 arter d:o från Helsingfors-trakten af stud. G. Lindell;

2 arter L^pidoptera från Helsingfors och Åland af stud.
P. Gadd;

en sällsynt fjäril från Nådendal af hr S. Sorthan;

Digitized by

Google

Mötet den 7 maj 1898. 47

Acanihobdella, flere exx. från Patsjoki, af stud. B. R. Pop-
pius;

en egendomligt bildad kräftklo från Lojo af stud. A.
Luther.

Mötet den 7 maj 1898.

Till inhemsk medlem invaldes med acklamation student
Jalmari Ludvig Lydecken (föreslagen af doc. Levander).

Ordföranden meddelade att Industristyrelsen, som fått sig
anförtrodt vidtagandet af nödiga åtgärder för Finlands delta-
gande i världsutställningen i Paris år 1900, i en skrifvelse af
den 19 april d. å. uttalat den förhoppning, att Sällskapet måtte
skänka företaget sitt understöd och deltaga uti nämda utställ-
ning. Sällskapet beslöt hänskjuta ärendet till Bestyreisens hand-
läggning.

Till publikation anmäldes följande uppsatser:

1. A. W. Granit, Forstgeografiska studier i nordliga Lapp-
marken ;

2. A. W. Granit och B. R. Poppius, Ornitologiska under-
sökningar i Enare, Utsjoki och Syd-Varanger socknar. — Utgör
bihanglill E. Nordlings uppsats om »Fågelfaunan i Enare socken».

Till arkivet öfverlämnades följande manuskript:
Genom ordföranden:

1. Af student Alexander Luther i Keitele gjorda an-
teckningar om växt- och djurnamn, om folkseder, skrock o. d.,
anteckningar, hvilka enligt af prof. K. Krohn gifvet utlåtande
vore synnerligen värdefulla.

Genom prof. A. O. Kihlman:

2. Heikki Söderman, Luettelo Uudenkaupungin ja sen
ympäristön kasveista.

Digitized by

Google

48 Mötet den 7 maj 1898.

Ordföranden omnämde att ornitologen, forstmästare C. H.
Goebel i Kola, hvilken nästinstundande sommar å fartyget
»Phoenix^ ärnade idka fiske utanför Murmanska kusten, inbju-
dit äfven finska forskare att ombord å nämda fartyg anställa
undersökningar af hafsorganismerna i detta område, äfvensora
att doc. Levander sannolikt blefve genom Universitetets för-
sorg satt i tillfälle alt begagna sig af det gjorda anbudet.

Sedan ordföranden med hänvisning till förhandlingarna ä
april-mötet upplyst, att Consistorium Academieum sannolikt komme
att försträcka student Wäinö Borg sökt bidrag till en bota-
nisk resa i Kemi lappmark, äterupptogos till slutlig behandling
de ansökningar om reseunderslöd, som vid nämda möte icke
kommo under ompröfning. Och beslöt Sällskapet i enlighet
med bestyreisens förslag tilldela

stud. A. Rantaniemi 400 mark för floristiska under-
sökningar i Kemi lappmark;

studd. T. H. Järvi och A. J. Silfvenius 350 mark för
insamlande af såväl land- som sötvattendjur på Karelska näset;

stud. Walter M. Axelson 100 mk för botaniska forsk-
ningar mellan Pielinen och Höytiäinen;

stud. J. Eemil A ro 250 mark för entomologiska under-
sökningar i trakterna kring Uleåträsk samt

fil. kand. Ewald Odenvall 100 mark för insamling af
spindlar i Lappajärvi, i Lempälä eller på Åland.

Professor John Sahlberg afgaf följande meddelande

Om Plastenls retiua L. och dess förekomst i Finland.

>i anledning däraf, att nattfjäriln Plastenis subtusa F. på
senaste möte anmäldes såsom ny för vår fauna, erinrade jag
mig, att min son Unio senaste sommar fångat några exemplar
af samma släkte i Karislojo. En undersökning, företagen i syfte
att utröna, om äfven dessa tillhörde ifrågavarande art, utvisade
emellertid, såsom jag redan förut antagit, att här förelåg den
andra europeiska arten, Plastenis retusa L. Dock förtjänar äfven

Digitized by

Google

Mötet den 7 maj 1898. 49

detta fynd omDämnas, emedan sagda art, som saknas i finska
samlingen, icke med full visshet kunnat räknas till vår fauna.
Den upptages nämligen af d:r Tengström endast på grund af
skriftligt meddelande från professor Nordraann, att arten vore
funnen vid Helsingfors. Det är således af stort intresse att
nu få dess förekomst i Finland konstaterad. Exemplaren, 5 till
antalet, fångades på koder, på en med Salix-buskhr bevuxen
fuktig äng invid Lojo sjö i augusti månad.»

Lektor A. J. Me la lämnade följande utredning om
NymphaMi tetragona'8 synonomi oeh utbredning.

»Prof. Kihlmanin suosioUisella välityksellä sain nähdä Pie-
tarin Bot. Kasvitarhan herbaariossa säilytetyt Nymphaeat. Näitten
joukossa ölen, niinkuin odotin, tavahnut Nyrnphcea fennicankin,
kuitenkin ei Wenäjältä, vaan sen sijaan Siperiasta, Irkutskia
ympäristöstä, josta löytyy TurczaninowMn ottamia kappaleita.

Näistä käy selville, etta Georgi jo vuonna 1772 oli ta-
vannut tämän kasvin Ylä-Angaran varsilla ja vuonna 1775 se-
littänyt sen uutena lajina nimellä Nyrnphcea tetragona, vaikka
hanen selityksensä on niin virheellinen, etta siitä päättäen pi-
kemmin luulisi hanen tarkoittavan pientä N. candidaa. Myöhem-
min selitti sen Aiton Kew'n kasvitarhassa kukkivan kappaleen
mukaan (Hortus Kew*ensis, ed. II), nimitläen sen nimellä
Nyrnphcea pygmcea. Tämä oli saatu Kiinasta. N. tetragona ja
N, pygmcea näyttävät olevan synonymeja, ja vaikka huonosti
säilytetyt herbaariokappaleet eivät voikaan antaa täysin ratkai-
sevaa päätöstä, näyttää minusta kuitenkin aivan luultavalta, etta
N, /etimVaakaan ei voi pitää muuna kuin N tetragonan suo-
malaisena muotona, jos se siitä eroaa ollenkaan.

Jos siihen saa luottaa, raitä kirjallisuudesta tunnetaan N.
tetragonan (alias N. pygmcean) levenemisestä, olisi se löydetty
Siperiassa Angaran ylävarsilla, Lenajoen varsilla, Jarkin luona
Irtysch-joen varsilla sekä Mandschuriassa ja Kiinassa. Uusim-
pien tietojen mukaan on myös käynyt selville, etta se pieni

4

Digitized by

Google

50 Mötet den 7 maj 1898.

lumme, joka täta ennen Kanadassa on käynyt nimellä N. odo-
rata v. minor, on sekin N. tetragona.

Niinkuin näyttää olisi siis N, tetragona Georgi hyvin laa-
jalle levinnyt. Kuitenkin täytyy saada nähtäviksi sekä Amerik-
kalaisia etta tuoreampia Siperialaisia kappaleita, eoDenkun vol
olla aivan varma siitä, onko N. fennica täydellisesti identtinen
N, tetragona' n kanssa.»

Docent Enzio Reuter uppläste följande af professor O. M.
Re ut er insända uppsats:

En f9r Finland nj snOpodnrid.

(Se Smärre uppsatser N:o 14).

I anslutning till detta meddelande omnämde forstmästare
Ä. W. Granit, att han förliden vinter i Sibbo iakttagit små
svarta insekter, hvilka lifligt rörde sig omkring på snön. Efter
tre dagar voro de försvunna.

Professor J. P. Norrlin höll följande andragande:

Om förändringar i vegetationen eller ståndorterna^ fhimkallade af knl-
tnren^ och om några h&raf betingade åtgftrder.

(Se Smärre uppsatser N:o 15).

Sällskapet beslöt enhälligt, i enlighet med herr Norrlins i
nämda andragande gjorda förslag, hänskjuta frågan till Besty-
reisens ompröfning och vidare åtgärd.

I anslutning till föregående anförande uppläste prof. Norr-
lin ett uttalande

Om ntv&gar att 1 vårt land åstadkomma natnrparker.

(Se Smärre uppsatser N:o 16).

Efter en liilig diskussion beslöt Sällskapet enhälligt upp*
draga åt Bestyreisen att vidtaga alla sådana åtgärder, som
kunde lända till frågans befrämjande och lösning.

Digitized by

Google

Mötet den 7 maj 1898. 51

Professor Norr lin föredrog vidare

Om åtg&rder f9r skjddande af sällsyntare och l&tt utro-
tade Tftxtarter.

(Se Smärre uppsatser N:o 17).

Sällskapet beslöt i anledning häraf hänskjuta frågan till
Bestyreisen, som ägde att vidtaga nödiga åtgärder i af föredra-
garen antydt syfte, samt uppdrog därjämte åt densamma att, i
enlighet med ett af prof. Kihlman vakt förslag, snarast möj-
ligt till skolorna öfversända ett cirkulär vidkommande det i prof.
Norrlins uttalande berörda förhållandet.

Professor J. A. Palmen uppläste följande af honom och
prof. Norrlin affattade

Förslag till närmare samarbete mellan Sällskapets medlemmar.

(Se Smärre uppsatser N:o 18).
Beslöts utan meningsskiljaktighet öfverlämna ärendet till
Bestyreisens ompröfning och vidare åtgärd.

Till de botaniska samlingarna hade öfverlämnats föl-
jande gåfvor:

PotentiUa argentata Jord. från Lo jo och Pot argentea
var. perdivisa Borb. från Karelska näset, nya för samlingen, af
mag. H. Lindberg;

Carex livida från Åbo-trakten, ny för provinsen, af stud.
A. K. Cajander;

Betula nana X verrticosa från Ylivieska samt 5 arter ru-
derat- och ballastväxter från norra Österbotten af apotek. A. Sten;

11 algprof från norra Karelen af mag. 1. O. Bergroth
och stud. J. 1. Lindroth;

43 d:o från Karelia pomorica af mag. L O. Bergroth
och stud. C. W. Fontell;

17 algprof och 7 preparerade alger från norra Tavastland
samt 2 algprof från Lojo af stud. A. Luther;

en vacker samling hafsalger i talrika exemplar från Esbo
Löfö af mag. K. H. Stenberg;

Digitized by

Google

52 Årsmötet den 16 maj 1896.

6 algprof från södra Finland och en samling hafsalger från
Lappviks skärgård nära Hangö af prof. Fr. Elfving.

Bestämdes att årsmötet, på grund af infallande påskhög-
tid, skulle hållas den 15 maj.

o

Årsmötet den 15 maj 1898.

Ordföranden professor J. A. Palmen uppläste sin så ly-
dande

Årsberättelse rörande Sällskapets yärksamhet 1897—98.

»Den nydaning, som i midten af vårt jsekel gjorde sig
gällande i alla land och på alla områden, och hvaraf en gnista
för jämt ett halfsekel tillbaka så minnesrikt tände sinnena äf-
ven hos oss, gaf sig tillkänna också på det område vårt Säll-
skap gjort till sitt. Äfven här bildade 1840- och 1850-talen
brytningsperioden ; striden medförde kraftförlust, men också
lif. När krisen gått öfver fortfor lifvet att glöda under askan.
Glöden tilltog småningom, och nu, i slutet af seklet, se vi
lågan fladdra nog så lifligt och bränsle icke häller saknas.
Men leden af dem, som voro vittnen till de kritiska tiderna,
glesna alt mer, och äfven detta år ha några af dem bäddats i
fosterjorden.

Vi hade glädjen att ännu den 14 januari bringa en enkel,
vördnadsfull hälsning och hyllning åt 80-åringen Zachris To-
pelius samt vårt hjärtliga tack för den vida blick på vårt land
och dess natur han öppnat för oss alla, för den varma kärlek
till alt lefvande, hvilken lät honom skörda allas genkärlek, äf-
vensom för den värksamhet han utvecklat i vårt samfund (se-
dan 1834), särskildt åren 1842—47, då han var dess sekrete-
rare. Men helt få veckor efter hyllningen fick landet sorg. Den
gamles varma hjärta hade upphört att slå, och den blida blic-
ken hade slocknat. Vårt folk har dock kvar hvad Sylvias och

Digitized by

Google

Årsmötet den 15 maj 1898. 63

Ljungblommornas skald sjungit, hvad siaren och fosterlandsvän-
nen vakt till lif. Och detta lif skall ej upphöra så länge fin-
ska hjärtan klappa.

Tvänne andra åttioåringar, hvilka Sällkapet är skyldigt tack
för sin ekonomiska ställning, hafva jämväl gått bort. Professor
Sven Gabriel Elmgren, som inträdde i samfundet år 1844,
vårdade under 16 års tid (1871 — 87) dess räkenskaper, och bi-
vistade därunder ofta dess möten. Och senator Klas Her-
man Molander, som invaldes redan 1836, har såsom lång-
varig vårdare af hela landets finanser ej blott indirekt, utan ock
direkt medvärkat till Sällskapets gynnsamma utveckling i eko-
nomiskt hänseende.

Vidare har Sällskapet den 9 mars 1898 förlorat en in-
hemsk medarbetare, forstmästare Casimir Evald Wilhelm
Bränder, hvilken i dess skrifter offentliggjort tvänne afhand-
lingar om fågelfaunan i Pudasjärvi och i Parkano; den aflidne
har dessutom tidt och ofta insändt spridda notiser af ornitolo-
giskt innehåll. Bland yngre medlemmar har ailidit fil. mag.
Johan August Flinck, invald 1878, hvilken utvecklat värk-
samhet på botanikens område, hvarom en växtanatomisk un-
dersökning äfvensom inlämnade samlingar och anteckningar bära
vittne. Herr Otto Brusiin åter, som inträdde i Sällkapet 1873
och nyligen afled i Helsingfors, intresserade sig för ornitologisk
samlarevärksamhet, hvaraf resultaten hamnat i Tavastehus läro-
värk. Och apotekare d:r Hugo Lojander, invald 1884 och
afliden för kort tid sedan, har egnat uppmärksamhet åt bota-
niskt-farmaceutiska frågor.

Bland Sällskapets utländska ledamöter har inträffat ett
anmärkningsvärdt dödsfall, i det den celebre danske forskaren
J. J. S. Steenstrup, vidt berömd som en mångsidig lärd och
såsom den, hvilken till först fullständigare och klarare än andra
uppfattat betydelsen af generationsväxlingens idé, aflidit den 20
juni 1897. Han är äfven känd för sin tolkning af de lämnin-
gar från förhistoriska tider, hvilka i form af »Kjökkenmöddin-
gar» ådragit sig så stor uppmärksamhet.

Digitized by

Google

54 Årsmötet den 15 maj 1898.

Genom inval af nya medlemmar hafva de ungas led under
året ökats med 9 personer.

Sällskapets 7 mänadsmöten hafva varit besökta talrikare
än någonsin, i det att vanligen 30—40 personer varit närvarande.
Sammanlagdt hafva hållits omkring 70 andraganden, af hvilka nå-
got mera än hälften af botaniskt innehåll; dessa andraganden
hafva hållits af hrr Aro, Arrhenius, Borg, Brenner, Ca-
jander, Elfving, Fontell, Granit, Hult, Häyrén, Kihl-
man, Laurén, Levander, H. Lindberg, — hvars meddelande
om fynd af glaeiala växtrester i sydöstra Finland förtjänar sär-
skild uppmärksamhet, — Lindroth, Luther, Mela, Montell^
Olsson, Poppius, E, Reuter, O. M. Reuter, Sselan, Sahl-
berg, Segererantz, Stenroos, Sucksdorff, Sundvik,
Thesleff, Wainio, Westerlund.

Af Sällskapets publikationer har 23:dje häftet af Medde-
landena till detta möte blifvit färdigt, innehållande nästföregå-
ende års förhandlingar, redigerade af professor Elf vin g. Af
Acta hafva utkommit band XIII, 482 pag., med afhandlingar af
hrr Brenner, Herlin, Keckman, Laurén, Kihlman, Wai-
nio och C. A. Westerlund, samt band XIV, innehållande
uppsatser af hrr Wainio, Elfving och Mela.

Till publikation hafva anmälts följande afhandlingar:

O. M. Reuter, Thysanoptera fennica. Förteckning och beskrif-
ning öfver Finska Thysanoptera;

K. Hult, Växtgeografiska anteckningar från finska Lappmarkens
skogsregion;

K. M. Le van der, Om några möjligen relikta djurformer i Fin-
ska och Bottniska viken;

H. Kränk, Fågelfaunan i Gamla Karleby, Larsmo och en del af
Kronoby socknar;

K. E. Stenroos, Das Thierleben im Nurmijärvi See. Eine fau-
nistischbiologische Studie;

V. Borg, Tietoja kasvistosta ja kasvullisuudesta Längelmäen,
Orih veden ja Kuorehveden pitäjissä;

Digitized by

Google

Årsmötet den 16 maj 1898. 55

B. R. Poppius och A. W. Granit, Ornitologiska iakttagelser i

Enare, Utsjoki och Syd-Varanger sommaren 1899;
O. Gol lin, Tre botaniska meddelanden.

Dessutom hafva till arkivet inlämnats:
A. K. Gajander, Kasvihavaintoja Mynämäen kihlakunnan man-

nerosissa;
E. Häyrén, Botaniska anteckningar från Ekenäs skärgård;
H. Söderman, Luettelo Uudenkaupungin ja sen ympäristön

kasveista;
A. Luther, Annotationer om växt- och djumamn i Keitele samt
uppgifter om folkets användande af växt- och djurarterna,
ordspråk, skrock m. m.

För närvarande befinna sig under tryckning icke färre än
tre band af Ada. Det XV:de är ett zoologiskt häfte, inne-
hållande redan färdigtrykta afhandlingar af E. Nordenskiöld,
Stenroos och Nordling; dessa uppsatser skola efterföljas af
andra förut inlämnade. I band XVI är en afhandling af Bren-
ner trykt och en annan mera omfattande af Hult påbörjad. I band
XVII ingår en redan färdigtrykt längre afhandling af Stenroos.
Reseberättelser hafva föredragits af hrr Borg (1895), Ga-
jander, Aro, Rantaniemi och Häyrén, alla från sommaren
1897. För nästkommande sommar har Sällskapet tilldelat rese-
understöd till olika belopp åt följande personer:
J. I. Lindroth och A. K. Gajander 850 mark för floristiska

och mykologiska forskningar i Olonets;
P. A. Rantaniemi 400 mark för floristiska undersökningar i
Kemi lappmark (tillsammans med V. Borg, för hvilkens räk-
ning nödiga resemedel torde försträckas af Universitetet);
T, H. Järvi och A. J. Silfvenius 350 mark för insamlande af

såväl vatten- som landdjur på Karelska näset;
W.M.Axelson 100 mark för botaniska forskningar mellan Pie-

linen och Höytiäinen;
J. E. Aro 250 mark för entomologiska samlingar i trakterna af

Uleåträsk ;
E. Odenvall 100 mark för insamling af spindlar i Lappa-
järvi, Lempälä eller Åland.

Digitized by

Google

56 Årsmötet den 15 maj 1898.

I likhet med hvad föregående år varit fallet har Besty-
relseo hållit ett antal sammanträden, under hvilka särskilda
frågor blifvit förberedda. Några af dem hafva föredragits för
Sällskapet och af detsamma blifyit antagna. Det har galt upp-
slag, som för Sällkapet framtida program kunna hafva mycken
bärvidd. På förslag af prof. Norrlin har beslutits skrida till
åtgärder att förekomma de förödelser, för hvilka sällsynta eller
eljes anmärkningsvärda .växtarter utsättas, i det de sköflas an-
tingen för botaniska behof eller såsom medicinala eller prydnads-
växter; i syfte att stäfja ofoget skall ett cirkulär till skollärare och
allmänheten utfärdas. Densamme har därjämte föreslagit, och
Sällskapet har jämväl uppdragit detta åt sina exkurrenter, att
närmare studera de förändringar vegetationen lokalt undergår i
följd af kulturella orsaker. Likaledes har Sällskapet, på grund
af samma initiativ, beslutit återupptaga den af andra tidigare
vakta frågan om nödvändigheten af att reservera s. k. naturpar-
ker, i hvilka naturen finge kvarblifva i så vidt möjligt ostördt
skick, för att vittna om det ursprungliga Finland, som eljes förr
eller senare i följd af den fortskridande odlingen alldeles skall
försvinna. Förslaget har denna gång antagit en form, som
borde möjliggöra dess realiserande, den nämligen, att lämpliga
partier af kronojord tilsvidare för en längre tid blefve fredade,
hvarefter i framtiden närmare afgörande kunde träffas om par-
kernas fortfarande fredande, genom hvilken åtgärd dock något
blefve gjordt, innan det är alldeles för sent. Slutligen har ge-
nom ett beslut af Sällskapet ett mera intensivt personligt sam-
arbete mellan särskilda dess medlemmar i och för speciella upp-
gifter stälts i utsikt, en åtgärd, som ej blott kan leda till posi-
tiva vetenskapliga resultat och tillgodogörande af de krafter,
som finnas inom Sällskapet, utan ock utgöra en garanti för att
arbetet skall fortgå mera oberoende af tillfälliga hinder för de
enskilda medarbetame. Enligt min personliga öfvertygelse skulle
anordningen i all synnerhet gagna därigenom att inom vårt
samfund en kraftigare samkänsla utbildades och i följd däraf
ett än mer pulserande vetenskapligt lif komme till stånd.

Digitized by

Google

Årsmötet den lö maj 1898. 57

Ännu bör annoteras en omständighet, som — ehuru ej
af naturvetenskaplig art — dock framdeles skall indirekt un-
derlätta Sällskapets värksamhet. En upplyst Styrelse har näm-
ligen tilldelat Sällskapet utvidgad portofrihet, hvarigenom Säll-
skapet medels utsända frågeeirkulär kan ställa sig i kontakt
med den stora allmänheten och dymedels vinna en mängd värde-
fulla upplysningar.

Slutligen bör nämnas, att Sällskapet under året sändt en
vördsam lyckönskan till K. Finska Hushållningssällskapet i an-
ledning af dess lOOårs jubileum samt att Industristyrelsen
uppfordrat Sällskapet att medvärka vid Finlands deltagande i
världsutställningen i Paris år 1900.

En kort återblick på det gångna året ger vid handen att
detta, likasom de nästföregående, karaktäriseras af framsteg på
det vetenskapliga området; och i betraktande däraf, att Säll-
skapets yngre krafter, att döma af de alt mer talrikt besökta
mötena och de alt talrikare exkurrentema, synas intresserade
för Sällskapets program, vågar jag hoppas, att samfundets fram-
tid fortfarande skall gestalta sig gynsamt.»

Ordföranden föredrog vidare följande af skattmästaren,
bankdirektör L. von Pfaler sammanstälda

Årsräkning f9r år 1897.

Debet.

Behållning från år' 1896.

Stående fonden.

Hypoteksföreningens 4 72 7o

obl. af 1884 .... 55^ 13,500: —
Helsingfors stads 4 V2 7o obl.

af 1882 55^ 5,500: —

Helsingfors stads 4 72 Vo o''^'-

af 1892 5^ 3,000: —

Digitized by

Google

58 Årsmötet den 16 maj 1898.

Å depositionsräkning i Nordiska Aktie-
banken 9mf 6,000: — 28,000: —

Senator J. Ph. Palmens fond.

Hypoteksföreningens 4 V2 Vo ^^^' ^^ 1^84

9mf 7,500: —
Å depositionsräkning i Nordi-
ska Aktiebanken . . . ^tf 2,500: — 10,000: —

Sanmarkska fonden.

Utlånadt till hr John Sahlberg mot revers
och proprieborgen å 5 7o ^^ 2,000: —
D:o d:o d:o å5Vo » 2,000: — 4,000: —

Årskassan.

Finska brandstodsbolagets för landet 3,6
7, obl. af år 1896 . 9mf 1,400: —

Å depositionsräkning i Nordi-
ska Aktiebanken .... 929: 30

Å löpande räkning i d:o . . 1,568: 12 3397: 42 46^897: 42

Inkomste)' under året.

Anslag från Längmanska fonden . . . 4,000: —

Statsbidrag för år 1897 3,000: —

Influtna räntor:

å Hypoteksföreningens 4 ^2 Vo ^^'- ^^

1884 55y: 945: —

å Helsingfors stads 4 72 7o

obl. af 1882 ... %: 247: 50
å Helsingfors stads 4 Va 7o

obl. af 1892 . , , Smf 135: —
å hr John Sahlbergs skuld-
sedlar å 5 7o . . . 5^ 200: —
å bankdepositioner å 4 7o » 353: 64
å löpande räkning å 2 7o * 31: 30 1,912:44

Digitized by

Google

Årsmötet den 15 maj 1898.

59

Ledamotsafgifter:
af A. K. Cajander
» Axel Sten . .
» H. Federley
■> H. Söderman .
» W. Segercrantz
» K. O. Elfving .
» W. M. Axelson
» O. A. Kosonen
» J. E. Aro . .
^ T. H. Järvi . .
» A. J. Silfvenius
> B. Ståhlberg .

^^ 15

» 15

» 15

» 16;

» 15:

» 15;

» 15

> 15

» 15

» 15

» 15

» 15

180:

9,092: 44

55y: 54,989: 86

Krei

iit.

Utgifter under året.

Arvoden:

åt sekreteraren . . . Ä^

200:

—

åt bibliotekarien ... »

300:

—

Reseunderstöd åt J. E. Aro . .

150:

—

D:o » I. 0. Bergroth

600:

—

D:o » A. K. Cajander

100:

—

D:o * E. F. Häyrén

120:

—

D:o * H. Kränk . .

200:

—

D:o » H. Lindberg .

300:

—

D:o » J. I. Lindroth

120:

—

D:o » A. Luther . .

200:

—

D:o » B. R. Poppius

500:

—

D:o » E. A. Wahlberg

200:

—

Ränta å Sanraarkska fonden till

enkefru S. Sanmark . . .

200:

—

Vaktmästarearvode

100:

—

Tryckningskostnader . . . .3,517:

23

Annonser

258:

21

Porto, frakt m. m

517:

64

7,583: 08

Digitized by

Google

60 Årsmötet den 15 maj 1898.

Behållning tiU år 1898.
Stående fonden:

Hypoteksföreningens 4 Yj 7o
obl. af 1884 , . . . ^ 13,500: —

Helsingfors stads 4 Va ^/o ^^*-
af 1882 Äy: 5,500: —

Helsingfors stads 4 V2 7o o*^'-

af 1892 Äy: 3,000: —

Å depositionsräkning i Nordi-
ska Aktiebanken .... 6,000: — 26,000: —

Senator J. Ph. Palmens fond:

Helsingfors stads 4 7^ % obl.

af 1884 5^ 7,500: —

Å depositionsräkning i Nordi-
ska Aktiebanken .... 2,500: — 10,000: —

Sanmarkska fonden:

Utlånadt till hr John Sahlberg mot revers
och proprieborgen å 5 % 55y: 2,000: —
D:o d;o d:o äb% ^ 2,000: — 4^000: —

Årskassan.

Finska Brandstodsbolagets för landet 3,6

Vo obl. af 1896 . . . %: 1,400: —
A depositionsräkning i Nordiska

Aktiebanken .... Äy: 2,000: —
Å löpande räkning i d:o d:o 2,006^ 78 5,406: 78 47,406: 78

55y: 54,989: 86

Härpå beviljades skattmästaren, på förslag af revisorerna,
prof. Sselan och rektor Brenner, full ansvarsfrihet för hans för-
valtning af Sällskapets medel.

Digitized by

Google

Årsmötet den 15 maj 1898. 61

InteDdenteD, professor A. O. Kihlman uppläste nedan-
stående

ÅrsredogOrelse öfrer de botaniska samlingarnas tillyftxl.

»Tillväxten af de botaniska samlingarna har, jämförd med
den under närmast föregående år, varit relativt ringa, nämligen
inalles endast 1456 nummer, af hvilka 1090 kärlväxter, 61 mos-
sor, 61 lafvar, 17 svampar, 126 alger och algpreparat samt 101
nummer frön, spritpreparat m. m. Man torde dock icke häraf
hafva anledning att befara någon afmattning af Sällskapets värk-
samhet i afseende å de finska samlingarnas förkofran, utan
minskningen bör tvifvelsutan uppfattas som en yttring af till-
fälligheter, hvilka störa hvarje statistik.

Bland gåfvorna märkas främst trenne större samlingar af
kärlväxter, nämligen af mag. H. Lindberg från Karelska nä-
set, af stud. A. K. Cajand er från Åbo-trakten och af forst-
mäst. A. W. Granit och stud. B. R. Poppius från Inari-Lapp-
mark, den sistnämda omfattande jämväl talrika spritpeparat.
För öfriga, delvis värdefulla, alltid välkomna gåfvor har Säll-
skapet att tacka följande personer: proff. Fr. Elfving och E.
Sundvik, doktorerne W. La uren och Ed v. Wainio, rekto-
reme M. M. W. B ren ner och E. J. B udden, senatskammar-
förvandt G. Sucksdorff, magg. L O. Bergroth, J. A. Flinck
(genom A. Arrhenius), R. Herlin, O. Collin och H. Sten-
berg, apothekaren A. Sten, redaktör P. Hj. Olsson, stu-
derandene W. Axelson, W. Borg, C. W. Fontell, E. Häy-
rén, A. Leinberg, J. I. Lindroth, A. Luther, A. Ranta-
niemi, A. J. Silfvenius, O. Sundvik, II. Söderman, R.
Wegelius, äfvensom af undertecknad, intendent, hvarjämte ett an-
tal växter förvärfvats genom Helsingfors botaniska bytesförening,
och slutligen rektor A. Arrhenius inlämnat samlingar af elever
vid Nya Svenska Lärovärket.

Äfven detta år har den inhemska floran riktats med nå-
gra nya arter, näml. bland kärlväxter: Erythrcea centaunum
och Olyceria plicata (Karelska näset, H. Lindberg), Potentilla
argentata (Lojo-trakten, H. Lindberg, det. H. Siegfried), Co-

Digitized by

Google

62 Årsmötet den 15 maj 1898.

toneaster uniflora (A. O. K ih linan), Torilis anthriscus (Åland,
J. E. Montell). Bland mossorna märkas likaså de nya arterna
Dichélyma capillaceum (Åbo-trakten, A. K. Cajander, det. H.
Lindberg), Philonotis ccespitosa, Polytrichum fragilifolium n. sp.
och Oncophorus riparitis n. sp. (alla från Karelska näset, H.
Lindberg).

Beträffande samlingarnas bearbetning torde särskildt för-
tjäna framhållas, att de finska Fotentilla-fovmema. under året
reviderats af den kände specialisten H. Si eg fri ed i Winterthur.»

Intendenten, docent K. M. Levander uppläste följande
Årsredogörelse Ofrer de zoologiska samlingramas tillT&xt.

»De zoologiska vertebratsamlingama hafva sedan senaste
årsmöte tillväxt med 1 däggdjur och 10 fågelarter, af hvilka senare
böra nämnas: Sylvia nisoria från Drumsö, förärad af lyceist R.
Palmgren, Locustella ncevia från Rantasalmi, af mag. A. We-
sterlund, samt den hos oss förut icke anträffade Circaietus
gallicus från Perkjärvi, erhållen till samlingarna af kapten J.
Baeckman. För de öfriga gåfvoma står Sällskapet i förbindelse
till följande personer: mag. O. CoUin, herr Karl Holmström,
baron C. Munck och lyceist R. Palmgren. — Till äggsamlin-
gen hafva skänkts: bo och ägg af Sylvia nisoria af lyc. R. Palm-
gren, bo och ägg af Fxdica atra af stud. V. Segercrantz
samt 2 ovanliga hönsägg af stud. A. Thesleff.

Af öfriga vertebrater hafva till samlingarna förärats: en ödla
med tudelad stjärtspets af stud. J. Briining samt två fiskarter,
skänkta af prof. J. A. Palmen och d:r E. Wainio.

En rikare tillväxt är att anteckna för evertebratafdelnin-
garna. Sålunda hafva till den finska mollusksamlingen, på hvars
ordnande och noggranna katalogisering stud. A. Luther under
senaste vinter nedlagt icke ringa arbete, inlämnats af stud. E.
Häyrén 5 arter, stud. A. Leinberg 1 art, d:r K. M. Levan-
der 3 arter, mag. H. Lindberg 5 arter, fil. kand. K. E. Sten-
roos 16 arter, stud. A. J. Silfvenius 35 arter i c:a 90 prof,

Digitized by

Google

Årsmötet den 15 maj 1898. 68

stud. A. P. Rantaniemi 6 arter. Bland dessa gåfvor finnas tre
för faunan nya arter, nämligen Hélix aculeata (Lojo, A. Luther),
Clausilia cana (Karelska näset, H. Lindberg), Bythinia ventri-
cosa (Viborg, A. J. Silfvenius).

Den redan ganska rikhaltiga samlingen af planktonprof
och annat hydrofaunistiskt material från våra hafskuster, sjöar
och andra vattensamlingar har erhållit en betydande tillök-
ning genom det af Sällskapets exkurrent, stud. A. Luthef,
under hans resa till Keitele-trakten hopbragta materialet, för-
varad t i 146 flaskor och 71 profrör. Dessutom hafva inlämnats
20 dylika prof från Kiikala-trakteu af d:r K. M. Levander.
Ur aflidne guvernör A. J. Malmgrens samling hafva erhållits
31 planktonprof, till största delen från Kajana-trakten, samt 4
dylika utan lokaluppgift.

Af Crustaceei' hafva inlämnats: en androgyn flodkräfta af
d:r E. Wainio, en monströs kräftklo af stud. A. Luther; 12
prof djupvattencrustaceer och en parasitisk crustacé hafva erhål-
lits ur Malmgrenska samlingen.

Insektsamlingama hafva riktats genom följande gåfvor: Lepi-
dopiera: 2 arter af stud. P. Gadd, 1 art af herr S. Sorthan, 1
art af stud. K. O. Elfving; Coleoptera: 4 arter af stud. A. Lein-
berg, 2 arter af stud. G. Lindell, 7 arter i 26 exx. af stud. H.
Söderman; Diptera: 28 arter i 105 exx. af stud. H. Söderman.

Af öfriga lägre djur hafva förärats: en plattmask från löja af
mag. O. Gol lin, Acanthobdella peledina af stud. B. R. Pop-
pius; ur Malmgrenska samlingen hafva erhållits några fiskiglar
och intestinal maskar från Phoca barbata; af stud. A. Luther
hafva till samlingarna inlämnats 15 prof Spongillider.»

Bibliotekariens, docent Enzio Reuters

Årsber&ttelse öfrer bibliotekets tiUyftxt

var af följande lydelse:

»Sällskapets bibliotek har under det nu tilländalupna värk-
samhetsåret (från den 13 maj 1897 till den 13 maj 1898) till-
växt med ett volymantal, som öfverstiger antalet af de under

Digitized by

Google

64 Årsmötet den 15 maj 1898.

Därmast föregående motsvarande perioder erhållna publikatio
nerna. Antalet nytillkomna nummer utgör 741, fördelade med
hänsyn till innehållet på följande sätt:

Naturvetenskaper i allmänhet . . . 360

Botanik 105

Zoologi 121

Landt- och skogshushållning ... 9

Geografi 21

Geologi, paleontologi 44

Fysik, kemi, medicin 23

Matematik, astronomi, meteorologi 6

Antropologi, etnografi 3

Diverse skrifter 49.

Likasom förut har det vida vägnar största antalet publika-
tioner erhållits af lärda samfund, vetenskapliga institutioner och
tidskriftsredaktioner, hvilka med Sällskapet stå i regelbundet
skriftutbyte. Dessa uppgå för närvarande till 253, af hvilka
under det förflutna året tillkommit följande fem:

Museum fur Naturkunde, Berlin,

Naturwissenschaftliche Gesellschaft »Isis», Bautzen,

The University of Nebraska, Lincoln,

Portland Society of Natural History, Portland, samt

University of Pensylvania, Philadelphia.

För välvilliga, delvis värdefulla bokgåfvor står Sällskapet
dessutom i tacksamhetsskuld till K. Nederlandsch Meteoro-
logisch Instituut i Utrecht, Société ouralienne d'amateurs
des Sciences naturelles i Jekaterinenburg, Finska Landt-
bruksstyrelsen, Kejs. Finska Hushållningssällskapet,
Inspektören för fiskerierna i Finland, Redaktionen af
»Luonnon Ystävä» samt till herrar H. Argtowski, A. Blytt,
M. Brenner, P. T. Cleve, H. Conwentz, Fr. Elfving, Gh.
Janet, F. R. Kjellman, J. Lange, A. Lorenzi, S. Mur-
beck, E. Reuter, Th. Schube, E. Warming och R. v.
Wettstein.»

Digitized by

Google

Årsmötet den 16 maj 1898. 65

De statutenligt härpå försiggående valen af Sällskapets
tjänstemän och öfriga funktionärer utföll sålunda, att med öf-
vervägande röstpluralitet utsagos till

ordförande professor J. A. Palmen,

vice ordförande professor Fr. Elfving,

sekreterare rektor Axel Arrhenius,

skattmästare bankdirektör Leon. von Pfaler,

intendent för de botaniska samlingarna professor A. O.
Kihlman,

intendent för de zoologiska samlingarna docent K. M. Le-
vander,

medlem i Bestyreisen den i tur afgående, professor J.
Sahlberg,

suppleanter i Bestyreisen d.r V. F. B rotherus och doc.
K. M. Levander,

revisorer af pågående kalenderårs räkenskaper professor
Th. Sselan och rektor M. Brenner.

Ordföranden uppläste skattmästarens kassarapport,
som utvisade en behållning per dato Fmk. 7,254: 23.

Framlades 23:dje häftet af Sällskapets Meddelan-
den, redigeradt af prof. Elfving. Dess pris faststäldes till 2
mk 50 p.

Till . publikation inlämnades följande afhandliug, hvars
innehåll i korthet refererades af författaren:

M. Brenner, Observationer rörande den Nordfinska flo-
ran under 18:nde och 19:nde seklen, särskildt med afseende å
kärlväxtema i Öster-Norrbotten, Nord-Österbotten och Kajanien.

Doktor E. Nordenskiöld förevisade

En preparatsamling af Acarider

samt meddelade därvid råd och anvisningar angående dessa
djurs insamling och konservering.

Digitized by

Google

66 Årsmötet deD 15 maj 1898.

Professor J. A. Palmen förevisade å prof. O. M. Reu-
ter's vägnar ett i dvaltillstånd sig befinnande exemplar af den i
Afrika lefvande egendomliga

Lnngflskeii, Protoptems annectens^

uttaget ur sitt slemhölje i leran, bvarest djuret vid den torra
årstidens annalkande döljer sig.

Amanuens Harald Lindberg redogjorde för sina huf-
vudsakligen på Murbeck's monografiska utredning grundade
undersökningar öfver

Det flMka fleraomradetB Agrostis-former

samt beskref därvid särskildt Agr, perennans Walt. (Tuckerm.),
som föredragaren ansåg vara identisk med Affi\ bottnica Murb.,
en synnerligen märkelig art, hvilken nyligen anträffats i Sverige
och af föredragaren befunnits vara företrädd äfven i Herbarium
Fennicum genom särskilda exemplar från olika lokaler och un-
der växlande namn. — Föredraget belystes genom talrika her-
barii-exemplar.

Se utförligare Smärre uppsatser N:o 19.

Herr Lindberg lämnade vidare följande meddelande
Om Sptaagnnm annolatain Llndb. fll.^

en förut obeskrifven art, som han förliden sommar funnit i Sak-
kola socken på Karelska näset:

»Den 1 juli 1897 anträffade jag i en sank mosse invid
Jortikanlampiträsk i Voloska by. Sakkola socken, en Sphagnum-
form, hvilken vid mikroskopisk undersökning visade sig icke kunna
identifieras med någon af de i Europa och Nord-Amerika före-
kommande arterna. Jag har därföre urskilt den såsom ny art och
gifvit den namnet 8. annulatum, emedan den utmärkes genom
talrika ringporer längs kommissurerna på utsidan af bladen;
på dessas insida saknas porer fullständigt. Genom detta sitt
porförhållande och de på insidan mycket tydligt inneslutna kloro-
fyllcellerna afviker denna art från den närstående 8. Dusenii

Digitized by

Google

Årsmötet den 15 maj 1898. 67

(C. Jens.); dessutom äro bladen ej ensidigt böjda^ såsom van-
ligen är fallet hos den sistnämda. Jag har sändt exemplar af
S. annulatum till C. Warnstorf i Neuruppin, som i bref af den
25 april 1898 i anledning häraf yttrar följande: »Zu meiner
Preude känn ich Ihre Ansicht, dass das 8. annulatum einen
neuen Typus repräsentirt, voll und ganz bestätigen. Die neue
Art schiebt sich zwischen S. Dusenii dem sie hal)ituell sehr
ähnlich sieht, und 8. mendocinum Sull. und biidet offenbar ein
Mittelglied von beiden.»

Under föredraget framlade herr Lindberg talrika exem-
plar af ifrågavarande art.

Slutligen förevisade herr Lindberg följande af possessio-
naten J. O. Bomansson

NybeskrifiM Brjnm-arter från Iland.

1. Bryum alandicum Bom. från Emkarby i Finström, i
åkerdike 1893;

2. Br. litorum Bom. från Norrholmen i Saltvik, strand 1897;

3. Br. lutescens Bom. från Saltvik, Fremmanby, dike 1897;

4. Br. versiparum Bom. från Mariehamn, dike 1896;

5. Br. maritimum Bom. från Ekerö, Torp, Sjöstrand;

Rektor Axel Arrhenius förevisade

Trftnne f9r Finlands flora nja Bubos-tajbrlder^

bägge af honom anträffade i Föglö socken på Åland under en
exkursion sommaren 1897.

1. Rubus ccesius X idceus, flere former från Juddö äfven-
som från Harkläppen invid Gripö. Till denna hybrid, som bland
annat utmärker sig genom gleshåriga fruktämnen och höggra-
dig sterilitet, hade äfven några former, som föredragaren insam-
lat på Juddö sommaren 1879, vid närmare granskning af bota-
niska museets c6^^'u5-kollektion visat sig höra.

2. Ruins ccesius X saxatilis (möjligen R. idceus X saxa-
tilis). kl denna högeligen sällsynta form, som hittils endast va-
rit känd från Skåne och Christiania-trakten, hade föredragaren

Digitized by

Google

68 Årsmötet den 15 maj 1898.

funnit några individer, växande jämte stamartema och ofvan-
nämda hybrid, pä en stenig strandsluttning på Juddö.

Föredragaren meddelade att den kända danske batologen,
apotekare Friderichsen i Slesvig, granskat och godkänt hans be-
stämningar. Dock syntes herr Friderichsen benägen att tyda
den senare hybriden som en B. idceus X saooatilis,

I anslutning till detta meddelande afgaf hr Arrhenius ett

Beriktigande aogående Bubns nemoralis Arrh.

Föredragaren erinrade om att han för flere år sedan (se
Medd. H. 9 p. 123) på Juddö funnit en till corylifolius-gTxxppen
hörande Riibus-fovm, som han med stöd af F. W. C. Are-
schoug's auktoritet inlämnat till samlingarna under namn af
R, nemorälis Arrh. Enligt Friderichseu's bestämning borde
ifrågavarande form bära namnet B. pruinostis^ hvadan altså
denna bör vinna medborgarrätt i vår flora, från hvilken där-
emot B. nemorälis bör utgå.

Student A. Luther demonstrerade exemplar af

Ben i Finland fSmt icke iakttagna Litorina obtnsata L.

»Denna art har jag funnit i universitetets finska mollusksam-
ling. Exemplaren äro tagna af d:r K. M. Levander vid Esbo-
Furuholm, där de tomma skalen funnos uppkastade på stran-
den tillsamman med skal af Neritina fluviatilis. Så vidt jag har
mig bekant, har arten i Östersjön hittils blifvit funnen endast
i dennas sydligaste del (t. ex. vid Kiel, Travemunde, etc), hvar-
för dess förekomst hos oss vore mycket anmärkningsvärd. För-
modandet att skalen skulle inkommit med ballast, ligger nära
till hands, men enligt de uppgifter jag erhållit har ballastaf-
stjälpning ej ägt rum i närheten. Skalens färska utseende synes
utesluta möjligheten att de skulle vara subfossila. Man kunde
därför antaga, att arten lefvat på platsen, hvilket icke synes så
alldeles otroligt, då Litorina ohtnsata hälst uppehåller sig på Fu-
cus, hvilken ju hos oss äfven utgör Neritina!^ älsklingsplats,
och då båda dessa arter vid Furuholmen förekommo tillsamman.

Digitized by

Google

Årsmötet den lö maj 1898. 69

Såsom medlem af vår fauna kan arten dock ej med full säkerhet
betraktas, förrän lefvande exemplar blifvit funna hos oss.»

Lektor A. J. Mela föreslog i betraktande af de natur-
vetenskapliga disciplinernas tillbakaskjutna plats i
våra statsskolors läroplan att Sällskapet skulle hos veder-
börande myndigheter söka utvärka en förbättring i berörda af-
seende. Frågan hänsköts till Bestyreisens ompröfning

Digitized by

Google

Digitized by

Google

SMÄRRE UPPSATSER.

Digitized by

Google

Digitized by

Google

N:o 1.

Tietoja erään Trichoptera-lajin,
Agraylea argyricolan, kehityksestä«

Esitti
Väinö Borg.*)

Viitne kesänä kesäkuulla oleskellessani Esbo-Löfö-saarella,
huomautti tohtori Levander minua muutamista Trichoptera-
toukista, jolta tapasimme kivien alla suurissa määriD eräässä
suojatussa lahdessa. Kokosin niitä useita kymmeniä, ja annoin
niiden kehittyä huoneessa. Täten sain useampia kappaleita
erästä Trichoptera-lajia, Agraylea argyricola Kolenati, jota Yli-
opiston kokoelmain mukaan ennen on lavattu Suomessa Parai-
silla ja Helsing^in seuduUa. Professor! Sahlberg, joile ne mää-
rättäväksi annoin, ei tosin ruvennut varmasti päättämään oli-
vatko kysymyksessä olevat ja Yliopiston kokoelmissa nimellä
Agraylea argyricola säilytetyt kappaleet samaan lajiin kuuluvia
tai ei, mutta kun, kuten sittemmin tulin huomaamaan, molem-
milla anali-Iisäkkeet övat aivan täydellisesti samanlaisia, ei sitä
tarvinne epäillä. Koska Trichoptera-ryhmän kehitys on hyvin
vähän tunnettu, ölen arvellut maksavan vaivan julaista seuraavan
selityksen lajista ja sen kehityksestä.

Toukka on noin 5 mm pitkä, etupuolelta kapea, taka-
ruumiiltaan pullea, etupuolta paljon leveämpi, paksuimmalta

*) Detta meddelande föredrogs på mötet den 6 mars 1897, men in-
lämnandet af manuskriptet blef försenadt, till följd hvaraf det icke kunde
tryckas i häftet 23 af »Meddelandena».

Digitized by

Google

74 N:o 1. Väinö Borg,

kohdalta noin 1,4 mm läpimitaten. Pää on pieni, sivulta kat-
sottuna vinopuikea, kellerlävän vihreä, selkäpuolella varustettu
pitkillä, kaDkeilla karvoilla. Suuosat övat jotenkin vahvat.
Ylähuulen etureuna on suora, kulmat vähän pyöristyneet. Ki-
tiini-levyn reunassa on kuusi sukasta, joista yksi kummallakin
puolella on toisia ainakin 2 — 3 kertaa pitempi, sekä karva-
lupsu kummallakin puolella. Mandibulat övat vahvoja, kol-
roikkomaisia, asymmetrisiä, s. o. kumpikin vähän eri muotoa
Molempain ulkoreunassa on kaksi pitkää karvaa. Maxillain
leukaa vastaava keilamainen osa on jotenkin vahva, sekä kar-
vainen, Maxillari-palpat övat neliniveliset, keilamaiset, ensi ni-
velellä on pari suurempaa karvaa, muuten jotenkin kaljut.
Viimeisen nivelen päässä on pieniä (tunto-?) lisäkkeitä. Keh-
ruunystyräksi muuttunut alahuuli eli labium on puoliympyrän
muotoinen, varustettu nelinivelisillä palpoilla, joiden ensi nivel
on paksu, lyhyt, toinen pitkä ja hoikempi.

Thorax kapea, joskin sentään päätä leveämpi. Nivel ten
yläpuolella on kitiinilevyjä. Etenkin on ensi nivelen levy hyvin
kehittynyt, tummanruunisilla reunoilla varustetturulottuu sivuil-
lekin ja peittää jalkojen coxaliosan. Muiden nivelien kitiinilevyt
övat paljon pienemmät, vaaleammat, usein vaan nivelen taka-
reunassa kehittyneet. Väriltään övat levyt vaalean kellertäviä.
Jalat övat lyhyenpuoleiset, sukasilla varustetut, vaalean vih-
reänkeltaiset, lonkka (coxa) ja reisi (femur) tummemmat. Etn-
jalat övat muita lyhemmät ja tauakammat, kehittyneet tartunta-
jaloiksi.

Takaruumiin nivelet selvillä ja syvillä nivelväleillä va-
rustetut, jokaisella nivelellä muutamia lyhempiä karvoja sään-
nöllisissä riveissä. Viimeiset nivelet övat lyhyitä, viimeinen on
varustettu koukkumaisella lisäkkeellä.

Kotelo (nympha) on koiraksella lyhempi, noin 3,6 mm pitkä,
0,75 — 1 mm leveä, naaraksella noin 4,8 mm pitkä, 1 mm leveä.
Tuntosarvet övat verrattain lyhyel, nauhamaiset, valmiin hyön-
teisen helminauhamaiset tuntosarvet näkyvät enimmiten selvästi
läpi, uroksella 26-niveliset, naaraksella 24.niveliset, ensimmäiset
pari niveltä vähän suuremmat.

Digitized by

Google

Ägraylea argyhcolan kehityksestä. 75

Siivet övat kapeat, vinosti suippenevat, molemmilla su-
kupaolilla yhtäpitkät, ulottuvat takaruumiin seitsemänteen nive-
leeseen asti.

Jalat oval kaljut, paitsi toisen jalkaparin nilkka (tarsus),
jossa on pitkiä karvoja. Kannukset säärillä O, 2, 3. Ne sijait-
sevat sisäpuolella, paitsi kolmannen parin ylin kannus, joka
sijaitsee ulkopuolella.

Suuosat. Ylähuuli on melkein suunnikkaan muotoinen,
vähän ulospäin kaareva, ulkokulmat pyöreitä. Mandibulat övat
hyvin vahvat, ruskeat, juurelta leveät, mutta äkkiä kapenevat,
käyrät, melkein sirpinmuotoiset. Ylähuuli ja mandibulat sijait-
sevat jotenkin korkealla otsalla. Maxillat övat lyhyitä, vähän
käyriä, maxillaripalpat 5-niveliset, jotenkin isot. Alahuuli on
päästään pyöreä, sen palpat 4'niveliset, maxillaripalppoja noin
puolta lyhemmät. Suuosat övat ylipäänsä kaljut, mandibulain
juurella, ulkoreunassa, on pari sukasta, ja palpat övat hieno-
karvaisia. Molempain palppain kaksi ensi niveltä övat lyhyitä,
seuraavat pitempiä ja hoikempia.

Takaruumiin yläpuolella on sekä koiraksella etta naa-
raksella toisella, kolmannella ja neljännellä nivelellä sekä etu-
että takareunassa pari taaspäistä keilanmuotoista kitiininyppylää
ja niiden päissä lyhyitä, tukevia piikkiä. Viidennellä ja kuu-
dennella nivelellä on ainoastaan yksi pari nivelen etureunassa.
Molemmilla sukupuolilla on takaruumiin pää pyöreä, tylpähkö,
yläpuolella viimeistä niveltä on keskellä melkein vastapuikea
lisäke, sen molemmilla sivuilla pieni kuoppa^ ja niissä melkein
puolipallon muotoinen lisäke. Ålapuolella on koiraksella kuu-
dennella nivelellä sauvan muotoinen lisäke taajojen sukakarvo-
jen ympäröimänä. Viidennellä, osittain neljännellä ja myös vä-
hässä määrässä kolmannella nivelellä löytyy samanlaisia suka-
karvoja, samaten kuin seitsemännellä nivelellä ja ruumiin päässä.
Naaraksella on ainoastaan muutamia sukakarvoja kullakin ni-
velellä.

Sekä toukka etta kotelo övat väriltään kauniin smaragdin-
vehreät.

Digitized by

Google

76 N:o 1. Väinö Borg.

Imago. Koiraksen alaparin analilisäkkeet ylöspäin käyrät,
sivulta katsoen kannaltaan leveät, pian sentään kapenevat, tyi-
pät, vatsapuolelta katsoen kapeammat, verrattain tasapaksut,
reunoistaan lyhytkarvaiset. Toisen, keskimmäisen pann lisäk-
keet leveän kolmiomaiset, päästään nystyräiset. Yläparin lisäk-
keet ylöspäin kaarevat, vatsapuolelta katsoen leveät, melkein
kolmiomaiset, karvareunaiset, sivulta katsoen kapeat, melkein
tasapaksut, tylpät. Agraylea multiptinctafalls. övat ne Mac
Lachlan'in mukaan liereät vatsapuoleltakin katsoen ja suhteelli-
sesti kapeammat. Viimeisen nivelen yläreunassa on alaspäin
kaareva, kannaltaan leveämpi, päästään vähän nuijamaisesti
paisunut hieman vino lisäke. Väriltään on imago ruskea, jalat
vaaleanruskeat, kannukset övat O, 3, 4.

Toukat elävät meressä ja kutovat ympärilleen koteloo,
joka on toukkaa hieman pitempi eli noin 6 — 8 mm pitkä ja
noin 2,2 mm leveä, litteähkö ja molemmista päistään avonainen.
Väriltään on se punertavan ruskea, joskus vähän vihreä, selvästi
pitkinpäin juovainen. Se on molemmista päistään kiinnitetty
kivien alapuolelle, ja sitä paitsi kuuluu niitä myöhemmin ke-
sällä tavattavan runsaasti levillä ja Potamogeton-ldiieiWa tohtori
Levander'in ilmoituksen mukaan. Minun Esbo-Löfö'llä ollessani
emme tavanneet muuta kuin yhden ainoan kappaleen levien
joukosta. En myöskään voinut löytää niitä muualta kuin tuosta
jo mainitusta suojaisesta lahdesta Lill-Löfö'n saarella, vaikka
kyllä hain niitä muiltakin saarilta. Täällä niitä sitävastoin oli
runsaasti.

Miten kauan koteloaste kestää siitä en tehnyt tarkempia
huomioita. Wallengren'in ilmoitus, 15 — 20 päivää, tuntuu sen-
tään minusta aivan liian pitkältä. Myöskin toukan elintavoista
olisi syytä tarkempia huomioita tehdä.

Digitized by

Google

N:o 2.

Om några möjligen relikta organismer i Finska
och Bottniska viken.

Meddelande

af

K. M. Le van der.

(Föredraget den 2 oktober 1897).

Ed analys af Ostersjöfaunans sammansättning ger vid han-
den, att denna fauna består af till sin härkomst mycket he-
terogena element. Man finner där: l:o marina invandrare från
Nordsjön och Atlanten, af hvilka flertalet torde immigrerat un-
der Zri^mna- tiden ; 2:o marina kvarlefvor från ett arktiskt haf;
3:o invandrare från sötvatten; 4:o invandrade brakvattenformer;
5:o endemiska östersjöformer, d. v. s. brakvattenformer, som
sannolikt uppstått inom östersjöområdet.

Genom en i nyare tid ökad kännedom om de i Öster-
sjön lefvande formernas geografiska utbredning synes en till-
växt af artantalet inom kategorin 2 komma att äga rum, delvis
på bekostnad af kategorin 5.

Först må antecknas, alt O. Nordqvisfs tydning af
Limnocalantis macnirus såsom varande en ishafsrelikt^) bestyr-
kes genom de iakttagelser öfver denna calanid-arts utbredning
i östersjöområdet, som nyligen gjorts af C. W. S. Aurivillius^).

I min afhandling om Helsingfors-traktens rotatorier har
under namnet Anurcea Eichwaldi af mig beskrifvits ^) och af-

1) Nordqvist, Die Caianiden Finlands. 1888.
^ Aurivillius, Das Plankton des baltischen Meeres. 1896.
^ Materialien zur Kenntniss der Wasserfauna etc. II. Rotatoria. 1894.
p. 62. Taf. III, fig. 41.

Digitized by

Google

78 N,o 2. K. Af. Levander,

bildats en pelagisk pansar-rotatorie, som tillhör de i Finska
vikens plankton allmännast förekommande rotatorieformerna
och däri uppträder från senare hälften af juni till september
och oktober. Samma form är tidigare funnen i Bottniska viken
af dr Nordqvist och är af Plate med orätt identifierad med A.
tecta Gosse. Hvilken utbredning ifrågavarande art äger söderut,
är icke bekant, ty inom östersjöområdet är densamma icke fun-
nen annanstädes än i Finska och Bottniska viken. Den oni-
nämnes icke häller af Aurivillius i hans nya, ofvan citerade
af handling öfver Östersjöns plankton. I min nämda afhand-
ling betecknade jag därför A. Eichwaldi såsom en brakvatten-
form. Sedan jag dock genom herr Ch. Rousselet i London
blifvit uppmärksamgjord på likheten mellan ifrågavarande form
och en af Thompson, i en för mig otillgänglig publikation^), år
1892 beskrifven art, funnen vid norska kusten och benämd
A. cruciformis Th., synes den möjligheten icke vara utesluten,
att här kanske snarare föreligger en relikt. Rousselet, med
hvilken jag haft nöjet att utbyta material, har icke tvekat att
förklara^ båda formerna för identiska; dock märkes vid jäm-
förelse mellan formerna från bägge fyndorterna en viss skilj-
aktighet i pansarets struktur. Riktigast är väl att tilsvidare be-
trakta A. Eichwaldi Levander såsom en baltisk varietet af den
ett par år tidigare beskrifna A, cruciformis Thompson.

En annan af mig beskrifven icke-pelagisk hafsrotatorie,
Pleurotrocha littoralis, synes vara mycket nära besläktad med en
af Bergendal *) från Grönlands kust beskrifven P. marina, men
då litorala, i ringa individantal uppträdande rotatorier lätt
undgå uppmärksamhet och kunna uppträda sporadiskt, kan vid
denna omständighet icke fästas mycket afseende.

Däremot erbjuda några för Ishafvets och Finska vikens
plankton gemensamma protozoer stort intresse. I sin 1896
ofifentliggjorda redogörelse för vid Grönland funna Tintinner (en

1) Thompson, Träns. Liverpool Biol. Soc. 1892.
^) Rousselet, Journ. R. micr. Soc. 1897, p. 13.
^) Bergendal, Rotat, fauna Grönlands, p. 50.

Digitized by

Google

Relikta organismer. 79

ciliat-familj, bestående af skalbärande arter) anmärker prof. K.
Brand t, ^) att i dr. Vanböffens planktonprof från Dawis-sundet
funnos tvänne arter, som hittils nnträffats endast i Östersjöns östli-
gaste del, d. v. s. i Bottniska viken och Finska viken, där de äro
allmänna. Den ena är den af Nordqvist beskrifna Tintinnus
bottnicus (Codonella bottnica), som enligt mina undersökningar upp-
träder synnerligen allmänt under juli — oktober i Finska viken
vid Helsingfors, och af dr Vanhöffen anträffats i Karajak-fjord
(okt.— maj) och i Davis-sund (juni). Den andra, äfvenledes genom
sitt skal kännspaka formen kallas af prof . Brand t Tintinnopsis
karajacensis och är, såsom samme forskare framhåller, nära för-
vandt med en kortskalig form af en af mig under namnet
C, tnbulosa beskrifven art. Orsaken, hvarför jag betraktade
ifrågavarande form endast såsom en formförändring af tnbulosa,
var den, att af mig anträffats öfvergångsformer mellan den ty-
piskt långskaliga tubulosa Lev. och den mer kortskal iga for-
men (karajacensis Brandt). Denna s. k. Tintinnopsis karaja-
censis förekom i Karajak-fjorden (i maj) och i Davis-sund i när-
heten af grönländska kusten (6, 7 sept). Hos oss har jag an-
träffat den äfven om vintern under is i Helsingfors hamn. Prof.
Brandt säger i anledning häraf uttryckligen, att dessa två arter
kunna betraktas såsom kvarlefvor af en tidigare arktisk-baltisk
fauna. I min afhandling har jag anfört dessa såsom brak-
vattenarter, men de böra, såsom af ofvan stående framgår,
betraktas såsom värkligen marina, euryhalina djur, hvilka altså
icke uppstått i Östersjön.

Äfven en tredje art, Tintinnopsis beroidea, som i Kieler-
bukten är mycket allmän och af mig anträffats äfven vid Hel-
singfors, är representerad i Karajak-fjordens och Dawis-sundets
planktonprof, men då tilsvidare altför litet är kändt om dess
förekomst vid andra kustplatser, torde ett tolkningsförsök nu
redan vara förhastadt.

Undersökningarna af det af dr. Vanhöffen från de Grön-
ländska farvattnena hembragta djurmaterialet synas, i den mån

1 Brandt, Zoologische Ergebnisse. IV. Die Tintinnen. 1896.

Digitized by

Google

80 N:o 2. K, M. Levandet.

resultaten offentliggöras, vara egnade att förklara förekomsten
af ännu andra egendomliga organismer, bvilka hittils blifvit
uppfattade såsom inom Östersjön uppkomna brakvattenformer.
I en mig för några dagar sedan af dr. Vanböffen vän-
ligen tillsänd uppsats öfver grönländska Peridineer ocb Dinobry-
oner omnämner nämligen densamme, att ban ett år efter det
jag (1892) i Helsingfors skärgård upptakt en mycket karakteri-
stisk kedjebildande peridiné, P. catenatum Levander, anträffat
samma art i lilla Karajak-fjorden och i trakten af Holsteinborg
i Dawis-sundet, i närbeten af kusten. Vanböffen frambäller
därjämte, att några andra fyndorter för denna egendomliga form
icke äro bekanta. P. catenatum, som uppträder bos oss genast
efter islossningen, är altså att betrakta som en arktisk-marin
form, ocb dess förekomst i Finska viken torde väl få sin na-
turligaste förklaring genom relikt-teorin. Vidare anträffade
Vanböffen vid Grönland en af mig från Finska viken be-
skrifven ny Dinobryon art, D. peUticidufn; första gången in-
samlade han denna art d. 27 aug. i Umanakf jorden, icke långt
från kusten af Nugsuak, samt därefter, d. 2 ocb 3 sept., i be-
tydlig mängd väster om Disco och 5 — 7 sept. mellan Egedes-
minde ocb Suckertoppen, flere mil från land.

I anledning af dessa upptakter ber jag till slut få fram-
hålla vikten af att den lägre organism världen i faunistiskt o. a.
hänseenden noggrant och på olika punkter vid våra kuster
göres till föremål för undersökning. Synnerligen önskvärdt vore
äfvenså, att en eller flere forskare utsändes för att insamla ocb
undersöka plankton från Hvita bafvet och Ishafskusten.

Digitized by

Google

N:o 3.

Anmärkningsvärda växtfynd på Karelska näset.

Meddelande

af

Harald Lindberg.

(Föredraget den 2 oktober 1897).

Under mina exkursioner på Karelska näset (Ik.) våren och
sommaren 1897 gjorde jag särskilda intressanta växtfynd, som
jag här ber att få i korthet meddela.

För floran nya äro följande:

1. Erythrcea Centaurium (L.) Pers. Denna art anträffades
ännu ej fullt utslagen den 6 juli tämligen ymnigt på en torr
sandbacke nedanför en hasselbrant mellan Räihäranta och Kot-
tila byar uti Sakkola socken. Utbredd öfver hela södra och
mellersta Europa ända till mellersta Sverge (Södermanland) före-
kommer den flerstädes uti Ingermanland enligt Meinshausen's
FJora Ingrica. Arten uppnår således sin nordgräns uti norra
delen af Sakkola.

2. Olyceria pUcata Fr., som observerades inom flere socknar
på inalles 14 ställen och med skäl torde kunna betraktas såsom
en af det Karelska näsets mest karakteristiska växter, förekom-
mer dels på fuktiga sandstränder alldeles invid vattnet och oftast
tillsammans med Olyceria fliiitans, dels på källrika ängsslutt-
ningar eller i diken vid vägar. Arten påminner rätt mycket
om (?Z. fluitans, men kan dock alltid med lätthet skiljas från
denna genom sin yfvigare vippa, sina mycket kortare och med
trubbiga blomfjäll försedda småax, sina blågröna blad med
nästan trinda slidor och sina hälften mindre, gula ståndar-
knappar (hos 01. fluitans violetta). Jag har genomgått museets
samlingar för att utröna, om Olyceiia plicata möjligen kunde

6

Digitized by

Google

82 No 3. Harald Lindhmj,

finnas bland de finska exemplaren af 01. fluitans. Resultatet blef
negativt. — Gl. plicata är utbredd öfver hela Europa till öster-
och Vestergötland ; i Norge saknas densamma. Enligt Meins-
hansen är arten allmän uti kalkstensområdet (söder om St. Pe-
tersburg) i Ingermanland, men finnes ej uppgifven för det norra
området. Dess nordgräns har således genom fyndorterna på
Karelska näset blifvit betydligt framskjuten.

3. AmUystegium Sendtneri (Schimp.) Lindb. Hufvudfor-
men, särdeles typisk, anträffades steril på sänka ängar vid
Vaalima by i Valkjärvi och nära Lohijoki i Pyhäjärvi.

4. Catharinea Haiissknechtii (Jur. & Milde) Broth. före-
kom i stor mängd och rikligt försedd med gamla frukter bland
sparsam Cath. undidata på bara branter och på undre sidan
af kullfallna träds rötter i granblandskog strax väster om Pol-
vananniemi udde i Pyhäjärvi socken.

På Karelska näset ej förut funna arter äro följande:

5. Botrychium simplex Hitchc, anträffad den 24 juni ym-
nigt förekommande på en fuktig strandäng invid Puustinlahti
vik (vid Vuoksen) i Valkjärvi socken samt några dagar senare
på en liknande lokal vid Viksanlahti invid Suvanto. Arten upp-
trädde på bägge ställena under alla fyra utvecklingsformer:
f. simplidssima, f. incisa (talrikast), f. mbcomposita och f. compo-
sita (sparsammast).

6. Campannla latifolia L. Denna förut endast från norra
Ladogastranden bekanta växt anträffades i talrika, högvuxna
exemplar, dels blå-, dels hvitblommiga, på en hasselbevuxen
sluttning nära Ladoga, ej långt från Rantakylä by i Pyhäjärvi.

7. Conioselinum Fischeri Wimm. & Grab. växte ymnigt
i ett busksnår nedanför Mönkö by invid Suvantos södra
strand tillsammans med bl. a. Festuca gigantea, Aconitum och
Biimex ohtimfolius. Förut ej iakttagen inom Finlands poli-
tiska område.

8. Ramex crispus X domesticns förekom bland föräldrarna
på en öde lämnad åker i Riiska by (Pyhäjärvi) i talrika, vackert
intermecjära exemplar.

Digitized by

Google

Växtfynd på Karelska näset. 83

9. Corydalis fabacea (Retz.) anträffades med unga frukter
den 17 maj uti en granskog mellan Sortanlaks och Riiska i
Pyhäjärvi tillsammans med Anemone ranunculoides, Ficaria etc.
Af Meinshausen ej uppgifven för Ingermanland ; inom landet
förut bekant endast från Åland och Satakunta.

10. Anemone rammculoides X nemmosa. På fuktig hassel-
brant på Pähkinämäki i Valkjärvi iakttog jag talrika, storväxta
exemplar af denna hybrid, som genast ådrogo sig min upp-
märksamhet genom sin gulhvita, om Anemone nemorosa till
formen påminnande blommor; den växte bland de ymnigt före-
komnande föräldrarna.

Bland från Karelska näset förut bekanta, sällsynta arter
må nämnas:

11. Pulsatilla paténs X vernalis: Af denna vackra, ljust
blåblommiga hybrid, hvilken vid tidigare besök endast anträf-
fats utblommad, fann jag blommande exemplar i Rautus och
Valkjärvi socknar. Hybriden uppträder under tvänne former:
a) med hvit- och b) med gulhårigt svepe, och är genast lätt igen-
känd på bladformen samt därpå att såväl vissnade som öfver-
vintrande blad finnas vid blomningstiden, medan hos Piilsatilla
vernalis alla blad öfvervintra och hos Pulsatilla paténs alla
blad då äro vissnade.

12. Festuca gigantea L., hvilken af professor J. Sahlberg
blifvit tagen vid Toubila i Pyhäjärvi, anträffades därstädes
rätt sparsamt senaste sommar samt dessutom mycket ym-
nigt i ett busksnår vid stranden af Kiimajärvi i Pyhäjärvi och
nedanför Mönkö by i Sakkola, på alla tre ställena växande på
alldeles likartad lokal.

13. Scirpus radicans Schkuhr förekommer mångenstädes
och ofta bildande massvegetation på stränderna af Vuoksen;
dessutom anträffades arten vid Suvanto och på Ladogastranden
väster om Kexholm. Äfven nedanför järnvägsbron vid S:t Andrée
station växer den i stora massor.

14. Oenanthe Phellandritim Lam. återfans på den af
Ruprecht uppgifna lokalen, Sumbula i Rautus, växande tämli-
gen sparsamt invid en vattensamling i gårdens omedelbara närhet.

Digitized by

Google

84 N:o 4. E. Sundvik,

15. Salix triandra L. Förekommer i mängd längs Wiis-
joki i närheten af Metsäpirtti kyrka samt vid Suvanto nära
Riiska by; sparsamt anträffades den dessutom på stranden af
Ladoga söder om Taipale och på kusten mellan Afanasi och
Kuokkala.

N:o 4.

Littorella lacustris i Karislojo.

Meddelande

af

E. Sundvik.

(Föredraget den 2 oktober 1897).

Förlidet år hade jag äran meddela Sällskapet en notis
angående förekomsten af Littorella lactistris i Puujärvi sjö i
Karislojo. Nu kan jag meddela, att samma växt under samma
förhållanden af mig påträffats i Enäjärvi sjö, belägen NNW från
Puujärvi och skild från denna genom höjder, hvarigenom dessa
båda sjöar komma att tillhöra fullkomligt afskilda vattensystem.
Den påträffades under rodd genom det långa och smala Salmi-
sundet, dels på bottnen på 0,6 ä 1 meters djup, dels flytande i
vattnet, sannolikt upprifven af sjöfågel. Omkring tvättbryj^an
vid Salmi Ylhäistalo befans den kringQytande växten ansamlad
i väldiga klungor i tusental exemplar.

Jag har förut uttalat den förmodan, att växtens lifsvilkor
icke kunna fyllas, så framt icke vattnets relativa klarhet tillåter
ljusets nedträngande till densamma. Lojo-sjös grumliga och bruna
vatten tillåter sålunda sannolikt icke växten att där trifvas,
ehuru Puujärvis vatten direkt till denna sjö afledes. Också
äger Puujärvi i motsats till Lojo-sjö ett utomordentligt klart
och genomskinligt vatten. Enäjärvis vatten är visserligen icke
jämförligt med Puujärvis, men i det s. k. Salmi, den kilometer

Digitized by

Google

Littorelia lacustris. 85

långa och smala led, som sammanbinder de båda armarna af
Enäjärvi med bvarandra, flyter ett tämligen klart vatten, sedan
därförinnan utfällningen af grumlande substanser hunnit ske i
de utvidgade delarna af sjön. I Salmi befinner sig vattnet dess-
utom under samma förhållanden som i en rinnande flodbädd,
i det att sjöns aflopp är beläget nedanom denna långsmala
förträngning af den annars vidsträkta sjön. — Vattnets genom-
skinlighet tillät bottnen att synas så godt som öfveralt, där be-
lysningen var något så när förmånlig.

I följd af sin natur lösryckes plantan lätt från sjöns bot-
ten, hvarefter den, flytande på ytan och under gynnsamma för-
hållanden uppkastad på land, fortfar att lefva. Under sådant
förhållande är det antagligt, att Littorelia står att finna i flere
af de många sjöar, hvilka vattnet möter under sitt lopp mot
hafvet.

Sommaren 1895 var det omöjligt att finna ett blommande
exemplar omkring stränderna af Puujärvi. Det var i anled-
ning däraf som min son upptog en mängd exemplar från sjöns
botten och planterade desamma i dyjord på ett skyddadt ställe
i nivå med vattenytan; tid efter annan öfverspolade han
dem med sjövatten. Detta skedde i juni månad. 1 augusti
hade en mängd blommande exemplar, väl 50 stycken, utveck-
lat sig. Undervattenbladen bibehöUo sig, men därjämte bil-
dade sig en mängd öfvervattenblad (blad egendomliga för land-
formen), hvilka voro helt olika de andra, såsom de till Sällskapet
inlämnade exemplaren nogsamt utvisa. Dessutom insattes i
samma jordkomplex ett antal exemplar af Lobelia Dortmanna,
Banuncuius reptans m. fl. växter. Påföljande år, 1896, voro
alla exemplar af Littorelia totalt försvunna, under det de andra
växterna funnos kvar och voro helt frodiga. Häraf torde inses,
att icke ismuddring, utan kölden, varit orsak till deras utdöende.

Under 1896 och 1897 hafva enstaka exemplar af den
blommande växten påträffats på olika ställen af sjöns stränder.
Alla hade visat omisskänneliga tecken på att de blifvit upp-
kastade af vattnet, hvarefter de rotfäst sig. De flesta hafva
bibehållit en del af sina undervatten blad och spirat upp i det

Digitized by VjOOQIC

86 N:o 4. E. Sundvik,

lösa mudder af organisk substans, som vågen afför nära vatten-
brynet. Också deras ställning visar detta, i det de ofta legat
snedt lutande eller likasom omkullstjälpta med blott en del af
sina rötter fästa vid marken, en del vissnade utbredda i luften.
Bland de blommande exemplaren finner man ofta ett antal an-
dra, som blifvit för högt uppkastade, eller som stannat i sanden
och därföre icke kunnat lifnära sig, utan dött.

Det är därföre till följande öfvertygelse jag kommit an-
gående Littorella:

1) att Littorella lacmtris är en växt, som fortfar att ny-
bilda sig hufvudsakligen blott i den submersa formen, under
det dess fortplantning genom frön endast undantagsvis eller icke
alls kan komma i fråga;

2) att dess lif på bottnen af våra sjöar möjliggöres blott
då, när vattnet är relativt klart och därigenom tillåter ljuset
nedtränga i tillräcklig mängd;

3) att denna växt i den submersa formen alls icke torde
vara sällsynt. Den har sålunda blifvit anträffad äfven i den klara
Roine-sjön, där magister Harald Dalström för länge sedan fun-
nit den, jämte de under tämligen liknande förhållanden lefvande
Elatine-diVi^vndi och Suhxdana, växande längs stränderna vid
ovanligt lågt vattenstånd, utan att han dock förr än nyligen igen-
känt densamma.

4) att orsaken till det af mig förut nämda sakförhål-
landet, att växten ej står att finna i vattnet invid stränderna
intill ett djup af omkr. 50 å 60 cm, beror därpå, att ismudd-
ringen, resp. den årliga bottenfrysningen, vid detta djup hin-
drar växtens trefnad, resp. helt och hållet upprifver plantan.

Däremot finnes för växten en annan möjlighet, än den
ofvan nämda, att lefva öfver vattenståndsnivån, nämligen på så-
dana ställen, där en ovanlig sänkning af vattenståndet af till-
fälliga orsaker (sjöfällning, ringa sommarnederbörd) kommer till
stånd. Så exempelvis i Roine, där vid ofvan nämda fyndtill-
fälle vattnet med mer än 60 cm understeg den vanliga ni-
vån, och där stranden dessutom var skyddad för ismuddring
genom den Scirpus- och Phragmites''v'éxil\ghei, som befann sig

Digitized by

Google

Littorella lacustris. 87

ett stycke utom strandlinjen. Här erbjöd dessutom den leriga
bottnen sannolikt en särskildt gynsam plats för växtens utveck-
ling, under det i Puujärvi i allmänhet blott sandiga stränder stå
att finna. Det organiska slammet måste här ersätta leran.

5) Jag har därtill trott mig finna ännu en gynnande om-
ständighet för växtens trefnad på bottnen af sjöar med sand-
stränder däri, att här blott högst sällan en värklig sandbotten
förefinnes. Vattnets förmåga att vid stränderna utslamma
lättare lerpartiklar gör det naturUgt, att de af själfva vågsvallet
berörda strandpartierna bestå af värklig sand. Ett litet stycke
därifrån består emellertid, såsom i Puujärvi, Roine m. fl. sjöar,
bottnen af lera, blandad med fin sand. Sannolikt har växten
lättare att med sina rötter fästa sig vid en sådan botten än i
den rörliga sanden närmast vattenlinjen vid stranden, likasom den
vid Puujärvis stränder ofvan vattnet städse fäster sig i det
svarta, organiska slam, hvilket af vågsvallet afsatt sig några
centimeter ofvanom vattenlinjen. — Jag har redan förut nämt,
att den ej fortfar att utveckla sig i sjelfva sanden, åtmin-
stone torde sådant vara mycket sällsynt.

Sedan sålunda LittoreUa befunnits växa under ofvan nämda
förhållanden i flere af landets sjöar, vänder jag mig till Säll-
skapets ärade medlemmar med anhållan om benäget beaktande
af dessa och om aktgifvande på växtens möjliga förekomst ne-
danför eller ofvanom vattenbrynet af landets öfriga sjöar. Detta
borde vara så mycket lättare, som växten, äfven om den finnes
blott under vattnet, likväl röjer sig genom här och där längs
stränderna uppkastade exemplar med blad, lätt igenkänliga genom
sitt köttiga utseende, sin från midten uppåt och nedåt afsmal-
nande gestalt samt sin runda eller elliptiska genomskärningsyta;
vidare genom den korta rotstocken samt genom utlöparena, som
i sin tur få rot och åter gifva upphof åt en individ med rosett-
stälda blad. Det är nämligen min åsikt, att växten skall på-
träffas i större delen af landet, åtminstone den mellersta och
södra delen, ehuru den hittils delvis undgått uppmärksamheten,

Digitized by

Google

88 N:o 5. J. Sahlberg,

delvis förväxlats med andra, kanske Scirptis-arier eller Subu-
laria, från hvilken den dock lättare skiljes genom sin betyd-
ligare storlek.

N:o 5.

Om en hylsvältrande fjäriUarv.

Meddelande

af

J. Sahlberg.

(Föredraget den 6 november 1897).

Såsom bekant förfärdiga flere fjäril-larver åt sig bon eller
omhöljen af diverse främmande ämnen, såsom delar af växters
blad, stjälkar eller fruktskal o. d., hvilka medels spinntrådar
fästas samman, så att de bilda ett hölje, som säcklikt om-
gifver kroppen och släpas omkring, då larven rör sig från ett
ställe till ett annat. Icke sällan träffar man också i vårt land,
såväl på lefvande växter som på torra trästammar, väggar och
plank eller ock på marken sådana »säckdragarlarver», tillhö-
rande arter af familjerna Psychidce och Coleophoridm. Många af
den senare familjens larver. minera såsom unga särskilda väx-
ters blad, äta sig in i dessas parenchym massa och förfärdiga
sedan på hösten sin säck af fragmenter af samma blad, eller
ock lifnära de sig af frön och begagna de delvis förstörda
fruktskalen till sitt hölje, som släpas omkring en längre tid
och slutligen i de flesta fall tjänar till kokong vid förpuppnin-
gen. Under senhösten träffar man ock, särskildt då man bland
löf och mossa, gammal bark eller i myrstackar sållar efter
skalbaggar, sådana Coleophora-larver krypande och klättrande
omkring, dragande efter sig sina stundom mycket besynnerligt
formade säckar.

Vid undersökning af diverse affall, som jag sållat på en

Digitized by

Google

Hylsvältrande fjärillarv. 89

exkursion i trakten af Hoplax-träsk senaste tisdag, den 2 no-
vember, observerade jag en säckdragare, som dock genom sitt
besynnerliga utseende samt framför alt genom sitt beteende
öfvergår allt hvad jag i denna väg förr sett i naturen eller
hört omtalas. Då jag i den entomologiska literaturen ej läst
om något dylikt fall, ber jag att få förevisa denna säckdragare
samt i samband därmed i korthet redogöra för mina observa-
tioner rörande densamma, i hopp om att någon af Sällskapets
medlemmar möjligen kunde lämna upplysning om till hvilken
fjärilart denna larv hör.

Nu ifrågavarande larvbo är starkt tillplattadt, omkring 6
mm långt och 4 mm bredt, och har en oregelbunden, något
päronlik omkrets; det består till väsentlig del af fragmenter af
torkade blad, måhända tillhörande Vacciniiim myrtilltcSf samt
har en bred öppning i h var dera ändan. Själfva larven är knapt
1 mm bred och, utsträkt, ungefär af säckens längd och till färgen
hvit. Kroppen är något tillplattad och framtill afsmalnande. Huf-
vudet är starkt glänsande, svart, hornartadt, något plattadt och
framtill beväpnadt med långa utstående hår; hjässan med en djup
långsgående fåra, som framtill bildar en klyka af finare, intrykta
linjer, hvilka sträcka sig mot clypei ytterhörn. Prothorax med
en hornartad halfcirkelformig, svart, starkt glänsande, nästan
plan ryggplåt. De följande tvänne segmenten likaledes med
glatta, hornartade plåtar, som dock äro något ljusare och kor-
tare, framtill trubbigt rundade, baktill tvära, med spetsvinkliga
sidor, hvilka endast ofullständigt betäcka segmentet.*)

Särskildt anmärkningsvärdt är larvens sätt att röra sig.
Medan andra säckdragare sträcka främre delen af kroppen ut
från hylsan, så att thoracalfötterna nå marken, och sedan helt
enkelt krypa framåt, dragande sin säck efter sig, utför denna
larv en ganska komplicerad rörelse för att komma fram. Han
kryper nämligen först med ungefär halfva sin kroppslängd
ut från den smalare ändan af säcken, griper med fötter och
käkar fast i underlaget^ kröker sedan bakkroppen kraftigt uppåt,

♦) En. noggrannare beskrifning kunde ej utan fara för djurels lif uppgöras.

Digitized by

Google

90 N:() 6. A. Ostc. Kihlman,

så att denna med hela säcken eller boet lyftes upp i luften
och slänges med den breda ändan framåt, stundom så att den
sida, som förr var vänd nedåt, nu vätter uppåt Larven gör så-
lunda en fullständig kullerbytta. Men om underlaget är glatt,
rör den sig genom att vrida den bredare ändan framåt; i det-
samma drager sig larven in i boet, vänder sig där helt om och
ses efter en kort stund åter sträcka sig ut genom den breda
ändan, hvarpå samma manöver ånyo utföres. Man ser sålunda
larven sträcka sig ut omväxlande från säckens smala och breda
ända, vältrande sig fram steg för steg. Orsaken till delta be-
synnerliga beteende synes vara den, att boet med sin hvassa
kant och skrofliga yta lätt skulle fastna vid underlaget, om det
släpades långsmed detsamma; denna olägenhet afhjälpes genom
alt boet lyftas upp.

En fjärillarv, som rör sig på detta sätt, kan icke gärna
kallas säckdragare och hylsan kan egentligen ej håller benäm-
nas säck; vi kunde kanske snarare kalla en sådan larv hy Is-
vältrande.

N:o 6.

Ober einige finnische Euphrasien.

Von

A. Osw. Kihlman.

(Vorgelragen am 6 November 1897).

Seitdem ich meine Beobachtungen iiber finnische Euphra-
sien zusammenstellte (s. Acta Soc. F. & Fl. fenn. XIII, 5), hatte
ich Gelegenheil meine Kenntnisse in einigen wichtigen Details
zu erweilern, resp. zu verbessern, und möchte an diesem Örte
einige diesbezugliche Bemerkungen eintragen, obwohl die Ver-
breitung der Euphrasien innerhalb unseres Gebietes noch kei-
neswegs als endgultig festgestellt betrachtet werden darf.

Digitized by

Google

Finnische Euphrasien. 91

Ausser eigenen Notizen konnte ich verschiedene Sanim-
lungen durchsehen, die mir gutigst zur Verfögung gestellt wur-
den und fast ausschliesslich aus Gegenden stammen, die bisher
entweder gar nicht öder doch sehr mangelhaft in unserem Mu-
seum vertreten waren. Die wichtigsten Collektionen sind aus

Isthraus karelicus, gesammelt von Herrn H. Lindberg,

Onega Karelien, » » ^ B. R. Poppius,

Russisch Karelien, » » » I. O. Bergroth und

(Karelia pomorica) » J. I. F^indroth,

Ostrobothnien » > ■» C. W. Fontell und

» A. Rantaniemi,

Sawo (Savonia) » » E. J. Buddén,

Gegend von Åbo > » >^ A. K. Cajander,

Åland und Sud-Tawastland » A. Arrhenius.

»

Vor allem aber ist zu erwähuen, dass Herr Prof. R. v.
Wettstein die Liebenswiirdigkeit hatte, verschiedene kritische
Formen eine Nachprufung zu unterziehen und dadurch den
Bestimmungen eine erhöhte Sicherheit zu ertheilen.

Wieich in meinem vorerwähnten Aufsatze hervorhob, hatte
ich damals die nach Wettstein 's Vorgange zu E. Bostkowiana
gezogene Form nicht lebendig untersuchen können. Seitdem
habe ich diese hubsche Euphrasia nicht nur aus zahlreichen
neuen Lokalitäten zugesandt bekommen, sondern ich konnte
dieselbe auch verschiedentlich in der Natur studiren; die von
mir schon friiher gehegten Zweifel iiber die Zusammengehörig-
keit dieser finnischen Form mit der mitteleuropäischen E. Bost-
kowiana wurden dabei von Neuem wachgerufen, und es stellte
sich schliesslich heraus, dass wir es hier mit einer von E. Rost-
kotviana weit verschiedenen, aber mit E. hirtélla Jord. sehr
nahe verwandten Art zu thun haben.

Ich raöchte fiir diese Art den schon friiher in meinen No-
tizen benutzten Namen E. fennica vorschlagen und nur betonen,
dass ich mich dabei in vöUiger Ubereinstimmung mit dem Mo-
nographen der Gattung, Prof. R. v. Wettstein, sehe.

Digitized by

Google

92 N:o 6. A, Osw. Kihlman,

Euphrasia fennica n. sp.

Caulis erectus, gracilis, plerumque 10—20 cm, rarius usque
ad 40 cm altus, simplex vel ramis nonnullis tenuibus in parte
inferiore vel medio instructus, pilis crispis, pro parte glandu-
losis albido pubescens; rami rarissime ramosi. Folia omnia
viridia, subopposita, saepius longe distantia; superiora ovata, den-
tibus utrinque 4 — 6 acutis, aeqvalibus; bracteae late ovatae — fere
orbiculares, dentibus utrinque 5—8 breve acuminatis. Folia
omnia setis brevibus et pilis glanduliferis, articulatis, praesertim
ad basin foliorum elongatis, micantibus instructa. Spica fere
semper valde elongata, apice lantum florente densa. Calyx non
accretus, capsulam maturam plerumque paullo superans, indu-
menta ei foliorum conformi. Corolla plerumque 7 — 8 (5.6—9)
mm longa, albida, labium inferius striis violaceis et macula lu-
tea*in fauce picla. Capsula emarginata, ovata — lineariovata.

E. fennica zeigt nicht die fur E, Rodkoxviana charakteri-
stische Verlängerung der CoroUenröhre während der Bltlthe.
Auch ist die Verzweigung eine viel spärlichere und die Corolle
erheblich kleiner, als bei der letztgenannten Art.

Dagegen steht E, fennica der E, hirtella ausserordentlich
nahe, und es wird keineswegs ein Leichtes sein an Herbar-
Exemplaren die beiden Arten streng zu unterscheiden; trotzdem
habe ich an die specifische Sonderstellung der E. fennica fest-
gehalten, da unter Tausenden von Exemplaren, die zu Unler-
suchung kamen, keine ganz typische E. hirtella, wie sie in Sud-
osten Europas vorkommt, aufzufinden war. Ich unterscheide
die E. fennica hauptsächlich an ihrem viel schlankeren Wuchs,
etwas reichlicherer Verzweigung und grösseren Bliithen; ausser-
dem scheinl ihre geografische Verbreitung, so wie unsere Kennt-
nisse jetzt liegen, eine ganz andere als diejenige von E. hirieUa
zu sein, deren nördlichster bis jetzt bekannter Ståndort nach
Wettstein bei Kasan liegt. Diese Grenze ist, wie auch dieje-
nige von E. fennica, jedoch nur als eine provisorische zu be-
trachten, und so bleibt die Möglichkeit noch offen, dass durch
weitere Befunde die beiden Pflanzen auch in geografischer Hin-
sicht sich eng an einander schliessen werden. Die Artrecht

Digitized by

Google

Finnische Euphrasien. 93

der E. fennica möchte ich also noch nicht als endgiiltig fest-
gestellt ansehen, glaube aber, dass bis auf Weiteres ihre Ver-
einigung mit E, hvrtdla nicht ohne Zwang vorgenommeD wer-
den känn.

Zu den friiher bekannten Ståndorten von E. fennica sind
folgende hinzugekommen, die die Grenzen ihres Gebietes er-
weitern :

Regio aboénsis: Mynämäki Ihalaisten kyla und Hyntlä
(A. K. Cajander); Nord-Tawastiand: Wiitasaari Lakomäki(an
mehreren Orten) und Nord-Sawo: Nilsiä Köyrittymäki (A. O. K.);
Onega-Karelien: Tolvoja, Dianovagora, Tiudie (B. R. Pop-
pius); Karelia pomorica: am Ausfluss des Ondajoki in Wyg
etwa bei 64° n. Br. (Bergroth & Lindroth); aus dem Kare-
lischen Isthmus hat H. Lindberg die Pflanze aus zahl-
reichen Lokalitäten (Kivennapa, Rautu, Sakkula etc.) mitgebracht.
— Auch anderswo scheint diese Art ziemlich verbreitet zu
sein. So schreibt mir Rektor Buddén, dass sie in der Gegend
von Kuopio sehr gewöhnlich ist; an den frischen Geländen der
Gebirgshöhen im Nord-Tawastland und Nord-Sawo ist sie, aus
den Befunden bei Kuopio, Wiitasaari und Nilsiä zu schliessen,
sehr verbreitet. — Auch bei Sulkawa in Sud-Sawo (Buddén)
und Heinola in Söd-Tawastland (A. Arrhenius) ist sie gefun-
den. Ob sie auch in der ostrobothnischen Ebene wächst, bleibt
noch fraglich.

Beztiglich einer zweiten ^upÄra^a- Form hatte ich eben-
falls Gelegenheit meine friihere Aufifassung zu berichtigen. Es
ist dies die von B ren ner zuerst beschriebene und als E. mi-
crantha bezeichnete, kleinbluthige Siraud-Euphrasia, fiir welche
ich aus frtlher angegebenen Grunden den Namen E. bottnica
vorgeschlagen habe und hier noch beibehalten möchte. Obwohl
E. micrantha Rchb. wohl mit Recht von Wettstein als Syno-
nyme zu E, gradlis Fr. gezogen wird, so ist eine fernere Dis-
kussion dieses Namens damit keineswegs ausgeschlossen und
seine Freihaltung schon deshalb wunschenswerth.

E. bottnica wurde von mir auf dem Original-Fundorte
bei Uleåborg aufgesucht; sie wächst hier in ungeheuren Mässen

Digitized by

Google

94 N:o 6. A. Om. Kihlman,

an den niedrigen, theilweise versumpften Uferwiesen nördlich
von der Stadt und zwar, so viel ich sehen konnte, nicht weiter
landeinwärts als dass sie dem allerdings sehr schwachen Salz-
gehall des Meerwassers ausgesetzt ist. Dies Vorkommen scheint
dieser Art typisch zu sein und es ist wohl kaum zweifelhaft,
dass sie eine charakteristische und weit verbreitete Uferpflanze
des bothnischen Meerbusens nördlich von Kwarken ist; sie
wurde von Herrn Fontell aus Larsrao Scheeren (Orrskär) von
Herrn Rantaniemi aus mehreren Fundorten in der Nähe der
Stadl Kemi mitgebracht; bei Kemi wurde sie auch etwas wei-
ter landeinwärts am Rande eines Sumpfes gefunden. Fruher
ist die Pflanze aus Brahestad (Blom) und Gamla Karleby (Häll-
ström) bekannt; ausserdem bekam ich durch Prof. Wettstein
auch schwedische Exemplare aus Luleå (O. B. San tesson).

Meine fruhere Vermuthung dass K bottnica sich in ihrer
Verbreitung den bothnischen salinen Carices (C. salina u. ma-
ritima) eng anschliesse, hat sich bis aut Weiteres bewährt. An
mehreren Fundorten wächst sie mit Formen der vielgestaltigen
und wohl auch nahe verwandten E. latifolia gesellschaftlich,
bleibt aber, wie ich nach Durchsicht eines ziemlich umfangrei-
chen Materiales gefunden habe, von dieser streng gesondert und
aufTallend gleichförmig. Ihre specifische Eigenthiimlichkeiten E.
latifolia gegenuber finde ich in den kiirzeren, sehr regelmässig
geformten und gezahnten Blättern mit ganz kurzen, fast stumpfen
Blattzähnen, in der viel spärlicheren, fast verschwindenden Be-
haarung, den merkbar kleineren, kleistogamen Bluthen und sehr
kurzen, stumpflichen Kelchzipfeln.

Auch E, latifolia ist iibrigens eine längs der bothnischen
Kuste weit verbreitete Pflanze. Sie wurde siidwärts noch bei
Kristinestad (M. Sundman) gefunden; weitere Fundorte sind:
Larsmo: Orrskär, Gräggö, Euran (Fontell); Brahestad (Blom);
Kemi Ajossaari, Kallinkangas (Rautaniemi). Meistens findet
sich hier eine kleinwiichsige, etwas entferntblättrige und re-
lativ zottige Form; jedoch hat Rantaniemi auch die hoch-
wiichsige, dichtblättrige und spärlich behaarte Form eingesam-
melt, wie sie von nördlicheren Ståndorten vielfach bekannt ist.

Digitized by

Google

FiDDische Euphrasien. 9ö

Im Binnenlande fand ich bei Sydänmäki unweit Soijinsuo
in Nurmes (Nord-Karelien) eine kleinwuchsige Euphrasia, die
zweifelsohne zu E. latifolia zu ziehen ist; es fanden sich hier
nur einige vereinzelte Individuen und merkwurdig genug konnte
ich auch keine andere Euphrasia in der Nähe auffinden.. Im
Universitäts-Herbar liegt je ein Individuum aus Jyväskylä
(Wainio) und Toholampi (A. Gebhard), die wohl ebenfalls zu
E, latifolia gehören. Zahlreiche Exemplare wurden aus Kem
und Solowetsk am Weissen Meere von Bergroth und Lindroth
mitgebracht. Auch aus Inari Lappland sah ich zahlreiche, ino
letzten Sommer von Granit und Poppius eingesamnielte Exem-
plare von E. latifolia. Unter diesen befindet sich eine schwach
glandulöse Form aus Tsitsanjarga und Paatsjoen luusua, beide
Standorte in der Nähe des Ausflusses von Paatsjoki aus Inari
See; diese Form ist besonders erwähnenswerth, da die glandu-
löse E, latifolia meines Wissens bisher nicht aus unserem Ge-
biete bekannt ist.

E. gracilis Fr. ist nach Herrn A. K. Cajander vielverbreitet
und oft massenhaft in den westlichen Theilen des Kirchspiels
Mynämäki. Ibr Verbreitungsbezirk erstreckt sich von hier nach
Nordwesten bis Nystad, wo Herr H. Söderman sie sammelte;
östlich von der grossen Landstrasse zwischen Mynämäki und
Åbo wurde sie bisher nicht gefunden.

E. curta Fr. Kemi (Tlantaniemi); Oulais Lehtola und Uu-
rais bei der Kirche (A. O. K.); nach Buddén bei Tiittala in Sul-
kawa (Sud-Sawo), aber sonst nicht aus der Umgegend bekannt;
bisher aus Russisch-Karelien mir nicht bekannt.

Hybride (?) Zwischen tormen zwischen E, curta und E. brevi-
pUa (öder E. tennis) diirften bei uns nicht gerade selten sein.

Ich sah Exemplare aus Walkjärvi Weikkola und Uusi-
kirkko (Wib.) Witikkala, sowie am Sudende des Sees Kirkko-
järvi (H. Lindberg); Ullawa an der Kirche und Jakobstad
(C. W. Fontell): Oulais Lehtola und Wiitasaari an der Kirche
(A. O. K.).

Als eine burstige Form der E. stricta (var. pilifera m.)
möchte ich Exemplare aus Walkjärvi Pasuri (H. Lindberg)

Digitized by

Google

96 N:o 7. M. Brenner.

und Paadane in Russisch Karelien (Bergroth und Lindroth)
betrachten.

E. tenuis (Brenn.) ist in Ruovesi und Kuru bäufig; auch
in Wiitasaari häufig; Nurmes: mehrere Fundorten (A. O. K.);
ist auf feuchten Wiesen des Meeresufers in Föglö sehr gemein
(A. Arrhenius). Bemerkenswerth ist, dass E. tenuis in einer
grossen und mit Umsicht gemachten Collektion aus den Gegen-
den nordwestlich von Åbo (Mynämäki und Mietoinen: A. K. Ca-
jand er) nur aus zwei Fundorten repräsentirt war, somit, aus
diesen Befunden zu schliessen, hier relativ selten sein diirfte.

N:o 7.

Om några i Finland funna Euphrasia-former.

Meddelande

af

M. Brenner.

(Föredraget den -4 december 1897).

I medlet af juli 1896 insamlade jag pä Ingels i Kyrkslätt
talrika exemplar af denna nu förevisade, i största ymnighet
därstädes förekommande Enphrasia-tovxnf hvilken jag på grund
af dess närmare basen greniga stam och dess robusta växt
då ansåg tillhöra E. brevipila. Nämda form har emellertid af
släktets monograf, prof. Wettstein i Prag, numera betecknats
som en ovanligt kraftig form af den i grannskapet äfven ymnigt
förekommande E. tenuis. Formen är anmärkningsvärd såsom
kompletterande den hittils rådande uppfattningen af E. tenuis
såsom späd och enkel eller endast upptill grenig.

På samma ställe anträffade jag den andra här framlagda,
mycket rikligt förekommande Euphrasia-formen, hvilken af prof.
Wettstein förmodats utgöra en hybrid emellan E. tenuis och

Digitized by

Google

Några i Finland funna Euphrasia-former. 97

E. ciirta, men enligt min åsikt, på grund af dess rikliga förekomst
och bristen på E. curta på fyndorten, en holme i sjön Humaljärvi,
snarare är en genom rikligare hårighet utmärkt forma vestita af
E. tenuiSy analog med en dylik förut känd form af E, brevipila.

Den i Finland förekommande, men i Nyland hittils veter-
ligen icke funna E. JRostkowiana-tormen har jag sistlidne som-
mar i stor mängd anträffat på flere olika slags lokaler i Haus-
järvi, i sydligaste delen af Tavastland. Denna form torde till-
höra den i Wettstein's monografi omnämda var. minoriflora
Bor bas, skild från hufvudf ormen genom mindre blommor,
från den sydeuropeiska E. hirtella åter genom glesare eller
lösare blomsamling och spädare växt. Det af herr A. O. Kihl-
man föreslagna namnet fennica för denna form synes altså ej
vara af behofvet påkalladt.

Vidare anhåller jag — under beklagande af att mina ringa
insikter i det språk hr Kihlman valt för meddelandet af resul-
taten af sina Euphrasia-siudier ej tillåtit mig att annorlunda än
genom befintliga svenska eller tyska referat taga kännedom däraf
— att beträffande dennes på senaste möte ytterligare framhållna
namn E. bottnica, i stället för E. micrantha, ännu få framhålla det
af mig tidigare i Botaniska Notiser och Sällskapets Meddelanden
H. 22 påpekade faktum, att detta namn, bottnica, såsom af tillägget
i Wettstein*s monografi och den i Universitetets finska växt-
samling tidigare förefintliga etiketten (1. c. p. 72) till Euphrasia-
formen från Voroninsk framgår, ursprungligen omfattade två
skilda former och sålunda* om ock hr Kihlman, om förhållan-
det upplyst, numera hvad dessa två former beträffar ändrat
åsikt, icke kunde för någondera af dessa användas. Herr Kihl-
man, som tidigare (jfr. p. 154 af Botaniska Notiser 1893)
»med förkastande af alla på endast s. k. historisk rättvisa grun-
dade prioritetsanspråk» önskat som norm för auktorsnamnens
begagnande »framhålla deras karaktär af förkortade literatur-
citat», borde dock vara den siste att tillerkänna ett namn någon
betydelse, hvilket i likhet med hans bottnica i Wettstein's mo-
nografi som ett nomen nudum utan något som hälst kännetecken
tillagts två skilda former. Citatet af hans namn hänvisar altså

Digitized by

Google

98 N:o 7. M. Brenner,

i detta fall endast till en förväxling af två af mig särskilda
former, utan att man vet, hvilkendera därmed menas, då i
själfva värket båda där hafva detta namn. Hr Kihlman har
visserligen, såsom af Sällskapets protokoll för den 13 maj 1896
framgår, härtill anfört, att han redan i en af honom tidigare
anmäld uppsats bemött ofvan nämda påstående, hvilket han
dock, icke medveten som han då var om det påpekade missta-
get, själfFallet ej kunnat göra, såsom det också af Bot. Not. 1896,
p. 236, där hans uppsats refererats, framgår. En bekräftelse
på ofuliständigheten af den kännedom herr Kihlman om dessa
former ägt, framgår dessutom af det nämda referatet, enligt
hvilket han sammanfört E, micrantha med E. latifolia, men för
deras räkning, som »i motsats till honom vilja gifva dessa for-
mer ett namn och ej vilja låta dem helt och hållet uppgå i E,
Za^//bZta», rekommenderat »namnet y>boUnica» vare sig som namn
på art eller form» för >de tidigt blommande icke glandulösa
Euphrasierna längs den bottniska viken», hvilka icke alla passa
in på »Brenner's beskrifning af E. micrantha^, altså äfven här,
ehuru annorlunda sammansatt än i Wettstein's monografi, en
kollektiv, heterogen bottnicay hvaraf en del motsvarande E.
micrantha. Detta vore altså det andra literaturcitatet, till hvil-
ket hr Kihlmans namn skulle hänvisa, och nu slutligen torde
citerandet af detta namn, om jag förstått honom rätt, ådaga-
lägga, att äfven han kommit till insikt om att den i fråga va-
rande formen i själfva värket är en art och altså skild från
såväl den lappska som den österbottniska formen af E. latifoUa,
hvarmed han förut sammanblandat den. Emellertid har jag å
min sida, kort efter det herr Kihlman's bottnica i tillägget till
Wettstein's monografi blifvit synlig, för att rädda min Euphrasia
från den konfusion, hvarmed den därigenom hotades, jämte kon-
staterandet af den ofvan omnämda Voroninsk-io^fnica-etiket-
tens tidigare befintlighet i finska samlingen (Meddel. H. 22, p. 72)
samt förväxlingen af de två olika formerna, för den händelse
namnet micrantha kunde ändras, i Bot. Not. 1896, p. 200, likasom
förut på Sällskapets möte den 13 maj 1896, infört namnet Ä€Äc-
calyx och tillika anfört hvarigenom arten karaktäriseras samt

Digitized by

Google

Några i Finland funna Euphrasia-former. 99

hvarför den ej bör förväxlas med den i Voroninsk funna for-
men af E. latifolia. Detta namn, E. hebecalyx, är altså det
namn, under hvilket den från Woroninsk- formen frigjorda arten
nu för första gången efter den genom hr Kihlman's missupp-
fattning framkallade förväxlingen kännetecknats samt följaktligen
det namn, hvarmed densamma bör betecknas, ifall nämligen det
omtvistade namnet micrantha genom tillkomsten af ett nytt, ar-
ten preciserande namn^ skulle anses onödigt. Kihlman's namn
bottnica däremot kan på grund af sin ofvan påvisade mångty-
dighet och osäkerhet icke godkännas och bör sålunda i ingen
händelse komma till användning.

Etiphr, hebecalyx har enligt mina reseanteckningar för 1870,
utom på förut angifna lokaler, anträffats äfven i Simo kusttrakt
på två ställen emellan Simo älf och kyrkan.

N:o 8.

Om förekomsten i Kivinebb al subfossila växter
i glaciala allagringar.

Meddelande

af

Harald Lindberg.

(Föredraget den 4 december 1897).

Under mina exkursioner på Isthmus karelicus sistlidne
sommar egnade jag äfven någon tid till insamling af torf och
andra växtförande aflagringar, för att om möjligt genom under-
sökning af dessa kunna erhålla kännedom om hufvuddragen af
vegetationens utveckling därstädes. En stor del af södra Isthmus
karelicus är som bekant supramarint och det var således här,
om någonstädes i södra Finland, som rester af en forntida ark-
tisk flora var att söka. Naturligt är att det särskildt skulle

Digitized by

Google

10() N:o 8. Harald Lindberg,

vara af stort intresse att finna aflagringar, innehållande rester
af en dylik flora, då sådana tils vidare ej någonstädes inom Fin-
land anträffats, och var det också därför i främsta rummet efter
fossila glaciala växter jag på särskilda ställen sökte. Jag hade
utvalt åt mig Raasuli i Rautus, trakten kring Pähkinämäki-da-
len i Valkjärvi och Linnanmäki (prostgården) i Kivinebb; på de
tvänne förstnämda ställena sökte jag förgäfves, men på det sist-
nämda hade jag turen att finna en sötvattenaflagring, som inne-
höll rester af en arktisk flora, och är det prof af denna och i
densamma bevarade växtlämningar jag ber att för Sällskapet få
förevisa. Det meddelande jag i dag lämnar är dock alldeles
kort och förelöpande, då jag ej varit i tillfälle att slamma och
undersöka alla de prof jag från Linnanmäki hemfört.

Linnanmäki prostgård ligger på en hög backe (124 m ö. h.),
hvarifrån man har en vidsträkt utsikt öfver den kuperade
trakten. Nedanför sluttningen på SV-sidan om prostgården fin-
nes en äng, på h vilken prosten W. R el and er låtit företaga gräf-
ningar i och för inrättandet af en dam. I den från grafven upp-
kastade fina, lerblandade sanden påträffade jag efter något sö-
kande blad af Dryas, hvilken växt genast röjde sig i de små, svarta,
med inböjd, naggad kant försedda bladen. Under ett par timmars
sökande fann jag ett par tiotal dylika blad. Af den Dryas-förande
sanden hemförde jag sedan en större mängd äfvensom prof af
det obetydliga torflager, som takte densamma. Det är dock
endast en del af den Drj/as-förande sanden jag hunnit slamma,
hvarför jag ej kan lämna någon upplysning om de ofvan denna
förekommande lagren. Alla de vid slamningen tillvaratagna
växtresterna har jag ej häller ännu undersökt, hvarför det är
endast några af de mest karaktäristiska fossilen jag är i till-
fälle att förevisa. 1 ett prof, fyllande ett vanligt tvättfat, har
jag funnit c:a 75 blad och bladrester af Dryas, några bladdelar
af Salix polaris samt några hängefjäll, frukter och blad af Be-
tula nana; af mossor förekom bl. annat rikligt en till arten
ännu ej närmare bestämd Polytrichum samt SphoBrocephaltis
furgidtis, hvilken sistnämda art är af skildt intresse, emedan den är

Digitized by

Google

Subfossila växter i glaciala aflagringar. 101

en utprägladt nordlig art och i de arktiska länderna utgör en af
hufvudbeståndsdelarna af mossmattan.

Enligt meddelande af dr Berghell ligger den marina grän-
sen i trakten kring Kivinebb kyrka vid 65 m ö. h. Bottnen af än-
gen, där Drya^-lagret påträffades, ligger vid c:a 80 m, således
c:a 15 m öfver marina gränsen. Att döma däraf att alla funna
blad af ofvannämda arter äro mycket små (de längsta Dryas-
bladen äro endast 4 mm långa), betydligt mindre än hvad nå-
gon af arterna i regeln har inom sitt nuvarande utbrednings-
område inom Finland, torde man kunna draga den slutsatsen,
att den Dryas innehållande jBna sanden afsatts i ett vatten-
bäcken, ej långt aflägset från evig snö och is, under en tid, då
rätt stränga arktiska förhållanden varit rådande.

De nutida sydligaste fyndorterna inom Finland för Dryas,
Salix polaris och Sphcerocephalus turgidus äro följande:

Dryas är funnen såsom relikt vid Juuma gård i Kuusamo;
de närmast nordliga fyndställena äro långt aflägsna, Pallastun-
turi i Lapponia kemensis och Hibinä i Lapponia Imandra?.

Salix polaris är sällsynt och funnen endast i Lapp. enon-
tekiensis. Lapp. Imandra? och Lapp. inarensis.

Sphcerocephalus turgidus är funnen som relikt så pass syd-
ligt som på Suovalahdenkallio invid Kajana. Närmast nordliga
fyndställen äro Kitkajoki i Kuusamo och Rovaniemi i Ostrob.
borealis.

De första fossila glacialväxter anträffades, som bekant, af
Prof. A. G. Nathorst vid Alnarp i Skåne år 1870. Genom se-
nare undersökningar af honom och andra forskare blefvo under
de följande åren talrika fyndorter i Skåne bekanta, och torde
deras antal därstädes nu uppgå till omkr. 30. De glaciala söt-
vattenaflagringarna i Skåne intaga små bäcken uti moränland-
skap och varierar lagerföljden något; den vanliga är dock
torf,

sötvattenlera och sand samt underst
morän.

I de fall, då de glaciala sötvattenaflagringarna äro mäktiga,
kan man skilja en undre horisont med rikliga lämningar af Sa-

Digitized by

Google

102 N:o 8. Harald Lindberg,

lix polaris, blandade med Ih-yas, från en öfre, där Salix reticu-
lata och Betula nana tillkomma, medan 8. polatis försvinner.
Därofvan följa torflager med

1) asp

2) tall

3) ek

4) klibbal.

Äfven i Östergötland ha arktiska växtrester anträffats, näm-
ligen i närheten af Vadstena, på en höjd af c:a 100 m, blad af
DryaSy Betula nana jämte lämningar af tall, hvilket visar, att
Dryas då var stadd i återtåg. På Öland äro också glaciala söt-
vattenaflagringar kända. Under sommaren 1890 anträffade R.
Sernander på Gotland blad af Dryas och Behila nana jämte
Betula odorata och asp. Äfven denna aflagring härstammar
således från en tid, då Dryas-ttoran höll på att vika för björk-
asp -floran. I Jämtland äro rester af Dryas, Betula nana, Salix
reticulata o. a. anträffade jämte tall samt på ett ställe tillsam-
man med Hippophae, hvilket fynd visar, att denna buske ur-
sprungligen varit alpin och senare längs älfdalarna vandrat ned
till hafvet.

I Sverige ha förutom Dryas, Salix polaris, S. reticulata och
Betula nana i glaciala sötvattenaflagringar äfven anträffats Sa-
lix herbacea, Diapensia, Oxyria, Andromeda polifolia, Myriophyl-
lum spicatum och Potamogeton spp. samt ett trettiotal till arten
bestämda mossor.

Aflagringar med Dryas-RoreL äro äfven funna på ett ställe
i Norge, Gudbrandsdalen, samt i Danmark på talrika ställen på
Sjaelland, äfvensom på Möen, Bornholm och i norra Jylland.
I Danmark har anträffats, förutom en del af de i Sverige funna
växtarterna, äfven Saxifraga oppositifolia.

Den lokalen i Kivinebb närmaste fyndorten för fossila
arktiska växter är Kunda i Estland, nära Finska vikens södra
kust. Under en resa sommaren 1891 anträffade Nathorst läm-
ningar af dylika växter på ett djup af omkring 5 m. De af
honom från detta ställe omnämda växterna äro: Dryas, Salix
polarisj S. herbacea, S. reticulata, Polygonum viviparum, Betula

Digitized by

Google

Subfossila växter i glaciala aflagringar. 103

nana, Saxifraga ccespitosa och S, oppositifolia samt c:a 20 mos-
sor, bland hvilka dock endast Arnblystegium badium är en före-
trädesvis nordlig art; i Finland är dock denna af mig anträffad
så sydligt som på Eckerö på Åland 1892, hvarest den likväl är
att anse som en relikt, då dess närmaste fyndorter ligga långt
nordligare. I det närmaste samma arter ha anträffats på 6
andra lokaler i nordvästra Kyssland.

Från Preussen, Pommern, Mecklenburg och Schleswig-
Holstein äro sötvattenaflagringar på morän med arktiska växter
kända från flere ställen.

I England äro 8 lokaler bekanta, de flesta med Betula
nana och fjäll-Äi/ice^ samt Azalea procumbepis ; Dryas är fossil
funnen endast vid Edinburgh.

Äfven från trakter, hvilka ej varit täkta af den stora
sammanhängande nordiska inlandsisen, äro fynd af glaciala
sötvattenaflagringar med de för desamma vanliga växtfossilen
kända; sålunda äro dylika anträffade i Wörttemberg, Bayern,
Ungern och på flere ställen i Schweiz.

N:o 9.

Kuinka Bombus alkaa pesärakenteensa.

Kirj.

A. Westerlund.

(Luettu 4:nä p:nä Joulukuuta 1897).

Koska lienee vähemmän tunnettua, miten BombuS'\di]\\. alot-
tavat pesärakenteensa, lienee paikallaan esitlää pari pientä ha-
vaintoani tämmöisen pesän alotteesta. Schmiedeknecht mai-
nitsee ^) Hofferin mukaan tästä, etta »— — — wie die erste

*)0. Schmiedeknecht, Apidse Europese. Gumperdtr et Berolini
1882-1884, p. 6 (256).

Digitized by

Google

1(H N.o 9. A. Westerlund.

Zelle gemacht wird, habe ich noch nie gesehen und warschein-
lich auch kein anderer Beobachter», enkä voi minäkään siitä
tavasta, millä pesän rakennetta alotetaan mitään erityistä kerloa.

Lajit, joiden pesän alkua ölen tarkastanut, övat B. agro-
rum ja B. pratorum, edellistä 11. VI. 96, jälkimäistä 18. V. 95,
kumpasiakin täällä sisä-Suomessa.

Molemmat pesän alul olivat vahvan Rypnum-maion sisässä,
sekametsää kasvavan kallion kupeella. Kun kepillä löi samma-
leen, kuului sisästä kimalaisen surinaa, vaan ulos ei snrisia
tullut, vaikka kuin olisi ahdistanut. Kun sammalta poisti syr-
jemmälle, oli noin 8 — 9 cm syvältä sen keskessä palleromai-
nen ontelo n. 6 — 8 cm läpimitaten. Sen seinämät olivat, kuten
Schenck*kin huomauttaa^) tehdyt hienoista, revityistä sammal-
aineista, juuririhmasten palasista, lebdenkappaleista y. m. s. ai-
neksista, joita kyllin on fi^pnww- peitteen sisällä saatavissa.
Pesän yläpuolella oleva sammalpeite on tiheä ja näyttää hyvin
suojelevan sitä kosteudelta. Noin 18 cm pitkä käytävä (B. agro-
rumxWd) tähän palleromaiseen huoneeseen kulki syrjältä päin ja
oli huolellisesti tukittu pehmoisella sammalpehkulla

Käytävän sisimmässä osassa, huoneen ovella surisi ber-
keämältä ainoa pesän siivekäs asukas, talvebtinut Bomhus-^mo
selällään paikaltaan liikahtamatta, keskijaloillaan tavotellen lä-
benevää sormea ja tuon tuostaankin pistäen ylöspäin myrkky-
pistimellään. Se oli niin itsepintanen ovenvartiana ettei työn-
tämälläkään tahtonut asemastaan luopua.

Pesän pobjapuolella olivat sammalpalaset, rihmaset, lebden
kappaleet y. m. vaksisekasella tahtaalla kiinnitetyt yhtäjaksoseksi
pohjaksi. Keskellä kohosi pohja n. 8—9 cm pitkäksi, 5 cm
paksuksi, liereäksi toukkahuoneeksi, jonka sisässä yhdellä ku-
peella kulki avonainen, kapea käytävä ja toisella kupeella päissä
suljettu pitkittäinen kammio. Tämän kammion sisässä oli 4 noin
3 cm pituista Bomhus^n toukkaa. Lähemmin mikroskoopilla
tarkastaen buomasi, etta kammion ulkoseinät olivat puhtaampaa
vaksia, vaan seinämä käytävän puolella hedepöly- ja mesisekai-

^) A. Sch en ek, Die Bienen des Herzogthums Nassau, p. 108.

Digitized by

Google

Kuinka Bombus alkaa pesärakenteensa. 105

sempaa vaksia. Nähtävästi emo käytävän puolelta pisti toukille
ruokaa. Åivan erillään irtonaisena syrjemmällä palieromaista
sammalhuonetta oli kupeellaan toinen isompi kammio (n. 4 cm
pitkä ja 1 1 cm paksu) sormenpään muotoioen, pehmosesta vak-
sista tehty ja hienoseinäinen. Kumpastenkin lajien pesässä huo-
masin samanlaisen ja kurapasissakin tapauksissa tarkastaessani
tyhjänä. Arvelin ensin sitä erityiseksi ruokakammioksi, jonne
emo aikasemmiD lennellessään ja pesää alottaessaan oli mah-
dollisesli kerännyt ruokavaroja ensimmäisiä toukkiaan varten,
vaan sitä ajatusta vastaan soti se etta siinä kumminkaan ei enää
näkynyt merkkiäkään ruuasta. Mahdotonta ei ole sekään etta
tämä solu olisi kammion muotoinen joukko enemmän eritettyä
vaksia, josta emo sitten lisa vaksia tarvitessaan käyttää rakennus-
ainetta toukkakammioon, sitä myöten kuin hän uusia munia
munii. Tuosta pienemmästä vaksi-kammiosta varsinainen kaakku
(=>Wabe>) sittemmin syntynee, tuollaista erillään olevaa isom-
paa kammiota en ole sen sijaan vahän kehittyneemmissä pesän
aluissa enää havainnut.

Huomattavana havaintona pitäisin myös sitä, etta sanotun
B. agrorumin pesäontelossa sammalpalasten joukossa tapasin
myös jätteitä kuolleista, samaan lajiin kuuluvista kimalaisista,
n. k. jalkoja, siipiä, tuntosarven kappaleita y. m. Koska en
huomannut muiden hyönteisten jätteitä, ei juuri voi olettaa paik-
kaa vanhaksi päästäisen tai hiirenkoloksi, vaan enemminkin
vanhaksi, mabdollisesti edellisen kesän, pesäpaikaksi. — Voi olla
useissa tapauksissa etta siitetty naaras talvehtii vanhassa pesä-
paikassa ja sitten siihen uuden pesänsä rakentaa tai mielistyy
paikkaa keväällä valitessaan tarjona olevaan vanhaan pesään.
Edellinen tapaus on hyvin uskotlavaa, slllä useimmiten näkee
solitääri mehiläistenkin (k. esim. Andrena, HalictuSy Colletes etc.)
pääasiallisesti pysyttäytyvän samoilla pesimispaikoilla, jopa käyt-
tävän pesäkäytäväkseen samaa käytävää, josta vähää ennen oli
ensikerran ryöminyt maailmaa ihailemaan.

Digitized by

Google

N:o 10.

Anmärkningsvärda rost- och brandsvampar från
Åland och Tavastland.

Meddelande

af

J. I. Lindroth.

(Föredraget den 4 december 1897).

Tack vare ett reseunderstöd, som välvilligt tilldelats mig
af Societas pro Fauna et Flora Fennica, var jag i tillfälle
att sistlidne sommar under en tid af sex veckor vistas på
Åland i och för mykologiska undersökningar. Exkursioner gjor-
des härunder i Hammarland, Finström, Jomala och Sund på
fasta Åland samt på Eckerö. På resan beledsagades under-
tecknad af sin broder, skoleleven Altti Kajava.

Vid genomgående af det svampmaterial, som af oss båda
insamlats på ofvannämda orter, hafva hittils uppdagats följande
för floran nya brand- och rostsvampar:

Urocystis sorosporioides Korn. på Thalidnim flavum från
Lillbolstad i Hammarland;

V. Agropyri (Preuss) på Tntkum repens från Hulta i Sund;

U, occulta (Wallr.) på Secale cereale från Bovik, Lillbolstad
och Storbolstad i Hammarland, hvarest parasiten uppträdde
starkt härjande, samt från Torp på Eckerö;

V. Kmetiana Magn. i frukterna af Viola tricolor fi arvensis
från Frebbenby i Hammarland;

U. Filipendiilce Fuck. på bladskaft af Ulmaria filipendula
från Frebbenby i Hammarland;

Tolyposporium Junci (Schroet.) i frukter af Juncus bufo-
nhis från Domarböle i Sund;

Digitized by

Google

Anmärkningsvärda rost- och brandsvampar. 107

Bchroeteria Delastrina (Tul.) i frukter af Veroni caarvensis
från Frebbenby i HammarlaDd, Domarböle i Sund och Torp på
Eckerö;

Tuburdnia primulicola (Magn.) i frukter af Primxda fa-
rinosa från Torp på Eckerö;

Ustilago hypodytes (Schlecht.) på Trittcum repens från Vä-
stanträsk i Hammarland;

Puccinia Magnusiana Korn. på Phragmites communis från
Kastelholm. Såväl Uredo- som Teleuto-formen af parasiten
funna;

P. Anthoxanthi Fuck. på Anthoxanthum odoratum från Sö-
dersunda i Jomala och Björby i Sund;

Vromyces minor Schroet. på Trifolium montanum från Ka-
stelholm och Björby i Sund;

Triphragmium filipendulce (Lasch.) på Ulmaria fUipendula
från flere orter och i alla sporformer;

jEcidium Hepaticm Beck. på Hepatica triloba fr. Strömma i
Hammarland.

Af de ofvan upptagna brandsvamparna representera Toly-
posporium Jiinci och Schroeteria Delastrina tvänne för floran
nya släkten.

Som nya sporformer från Åland böra framhållas aecidie-
formen af Puccinia dispersa Eriks. & Hen. på Änchusa arvensis
från Hulta i Sund, och teleuto-formen af Uromyces Anthyllidis
(Grev.) från skilda orter inom området.

Före och efter exkursionstiden på Åland vistades jag i
Tavastland (Mustiala), hvarest bland andra den på Ooodyera
repens förekommande Uredo Ooodyerce Tranzsch. togs i en djup
granskog vid Saloisjärvi, samt secidie-formen till Pucänia
Lampsance (Schultz) och teleuto-formen till Puccinia lAmosce
Magn., hvilka fynd voro nya för området.

Af hos oss förut kända rost- och brandsvampar hafva
under senaste sommar 14 arter blifvit tagna på för området
nya värdväxter; härom skall dock vid ett annat tillfälle redo-
göras. I detta sammanhang må ännu omnämnas Ustilago hypo-

Digitized by

Google

108 N:o 11. A. Osiv. Kihlman,

(lytes lagen senaste sommar på Elymus arenarixis vid Hangö af
Dr E. Reuter och Urocystis Agropyri på Triticum repens vid
Mustiala af mig.

N:o 11.

Einige Bemerkungen iiber die Cotoneaster-Arten
der finnischen Flora.

Von
A. Osw. Kihlman.

(^Vorgetragen am 12 Februar 1898).

Cotoneaster nigra Whlnb. ist finnischen Botanikern bisher
nur sehr ungenugend bekannt gewesen und, wenn berucksich-
tigt, als Varietät von C. integerrima aufgefuhrt. Dass eine so
distinkte und, wie unten gezeigt wird, in den östlichen Provin-
zen unseres Gebietes ziemlich verbreitete Species so länge ver-
kannt bleiben konnte, erklärt sich wohl zum Theil aus dem Um-
stande, dass die charakteristische schwarze Farbe und reichUche
Bereifung der Fruchte öfters erst so spät ira Jahre hervortritl,
dass die Exkursionen in entfemteren Gegenden derzeit roeistens
schon abgeschlossen sind. Zwar ist die rothbraune Färbung
der unreifen Fruchte eine von der koraJlenrothen Farbe der C.
integerrima-F ruchie grund verschiedene, aber eine oberflächliche
Ähnlichkeit ist im Sommer hierdurch immerhin vorhanden und
dieser Umstand diirfte schon mehrfach die Verwechslung der
beiden Arten veranlasst haben.

Bei genauerer Durchsicht des Herbarien-Materiales unseres
Museums erkannte ich weiter, dass die aus Russisch Lappland
schon öfters angegebene Cot vulgaris (C. integerrima Med.) in
diesen Landestheilen gar nicht vorkommt. Die Exemplare ge-
hören z. Th. zu Cot. nigra, z. Th. der aus Cenlral-Asien be-

Digitized by

Google

Die Cotoneaster-Arten der finnischen Flora. 109

kannten Cot uniflora Bge, die also fttr die Flora Enropa^s als
nen zu registriren ist.

Eine kurze Besprechung der drei vielfach verwechselten
Arten scheint aus diesen Grunden hier am Platze zu sein.

Cotoneaster nigra Whinb.

Bis 2 m hoher Strauch von sparrigem Wuchs. Rinde
zottig von anliegenden, steifen Haaren, vorjährige Aeste grau-
lich von der abgelösten Oberhaul. Blätter gewöhnlich deutlich
dimorph; diejenigen der Kurztriebe sowie die untersten Blätter
der Langtriebe oval — fast kreisrund, Vorderrand abgerundet
öder deutlich eingedriickt, mit öder ohne kurze Stachelspitze,
Oberseite schwach behaart öder nur längs der Mittelrippe mit
einzelnen Haaren; obere Blätter der Langtriebe eiförmig, kurz-
und scharfspitzig, Oberseite bleibend und meistens ziemlich
reichlich behaart. Alle Blätter, besonders die letzteren, unten
anfangs weissfilzig, später graugriin, wollhaarig, oben glanzlos,
meistens 25—30 mm läng und 15—25 mm breit, die grössten
etwa 50 ram läng und 35 mm breit.

Doldentrauben von 2—3 grossen Bractealblättern gestutzt,
unter gunstigen Verhältnissen 5—8- öder sogar 10 — 12-bluthig
und dann etwa eben so hoch als die Blätter; an weniger be-
vorzugten Ståndorten (so meistens in Lappland) wenig- bis nur
Ibluthig und dann viel kurzer als die Blätter. Bliithenstiele
aufrecht, langhaarig, mit IV»— 3 mm langen, kahnförmigen, dun-
kelpurpurfarbenen und zeitig hinfälligen Bractéeschuppen, welche
an den Seilenbluthen meistens dicht unter den Kelchbecher
hinaufriicken. Bluthenbecher kahl. Kelehzipfel breit drei-
eckig, stumpflich, am Vorderrande wollhaarig, sonst kahl.
Kronenblätter rosa, fast kreisförmig, c. 3.6 mm läng, vorn
oft schwach gezähnelt. Griffel 2—3, sehr sel ten 4.

Frucht bereift und blauschwarz, etwa 10 (9— 11.6) mm
läng und fast ebenso breit, sehr schwach länglich. Kelehzipfel
fleischig, zugedriickt, aber einander nicht beruhrend und die
Spalte zwischen ihnen dadurch sehr eng. Fruchtfleisch mehlig,
hell orangefarbig. Steine 2—3, sehr selten 4, 4.2—5.5 mm

Digitized by

Google

110 N:o 11. A, Om. Kihlman,

läng und 2.6—3.6 mm breit, ihre zottige Scheitelfläche ruck-
wärts Vi bis fast 72 der Steinlänge herablaufeod. Riick-
fläche eben öder flach gehöckert, (meistens nicbt gefurchl).
Griffel etwa bei 7» ^^^ Steinlänge (von oben gerechnet) ein-
gefugt.

Die nahestehende C. laxiflora Jacq., die bei uns nur in
Kultur vorkommt, ist verschieden ausser durch lockerere Blu-
thenstände, durch dunnere Zweige, offenere Bluthen, fast unbe-
reifte, aber kaum glänzende Friichte und regelmässig nur 2
(3.5—4.2 mm breite) Steine, an denen der Griffel nahe unter
dem Gipfel inserirt ist.

Cot. nigra ist eine sehr weit verbreitete Art. Im Peters-
burger Herbarium, das mit grosser Zuvorkommenheit zu meiner
Disposition gestellt wurde, sowie im Helsingforser Herbarium
habe ieh Exemplare aus folgenden Fundorten gesehen; mehrere
Etiketten, die ieh nicht entziffern vermochte, mussten leider un-
berucksichtigt werden.

Kamtschatka (Herb. Fischer). — Daurien, Nertschinsk (F,
Kaw). — Baikalien : Irkutsk, »ad Baicalem», Bargusinsk (Turcza-
ninow), Kultuk (Herb. Fischer). — Am Jenissej-Flusse bei der
Mundung der Podkamennaja Tunguska (J. R. Sahlberg; Blälter
sehr stark haarig). — Altai: Riddersk; Loatj (Gebler), Tschuja
(Pol i to w), Schangin (H. Fischer). — Am Flusse Narym bei
Malonarymski redut (Karelin & Kirilow). — Tarbagatai
(Schrenck). — Alatau: Wernoje ad flum. Almaty mir, 5000'
(A. Regel); Kokdschon in valle flum. Kebin (V. F. Brotherus);
Karakol (A. Regel); im Ili-Gebiete bei Lagoty (Kr as sno w). —
Omsk (G. Weckman). — Tjumen (Ehnberg & Hammar-
ström). — Ural (H. Stewen). — Orenburg (H. Fischer). —
Turkestan (Larionow). — Kaukasus: Imeretien (Tschelaburij
(H. Stewen). — In alpe Kasbek (A. H.& V. F. Brotherus).
— Dagestan; Tschetschnia (N. Kusnezow). — »Semiosero»
(Herb. Hassar). — Ad ripas flum. Narowse cop. (C. Meins-
hausen n. 220). — Reval auf dem Laaksberge (Weber).

Finland: Aboa (J. M. af Tengström, ob kultivirt?; später
dort nicht gefunden). — Insel Suursaari (Hochland; Edw. Ny-

Digitized by

Google

Die Cotoneaster- Arten der finnischen Flora. Hl

länder, E. Wainio). — Ladoga Karelien: Haukkajärvi ad
Kirjavalaks (J. J. Chydenius); Walamo (W. Nyländer,
Mela); Impilaks, Pullinvuori (Brotherus & Hjelt). — Onega
Karelien: Perttiniemi (Kullhem); Kendjärvi (Norrlin, In-
florescenzen sehr reichbliilhig; die von Norr lin bei Mund-
järvi gesehenen bis 8 Fuss hohen Cotoneaster-SimucheT gehören
zweifellos hieher). Auch von Sim min g in Onega Karelien ge-
sammelt. — Pomorisch und Keretinisch Karelien: Insel
bei der Stadt Kem (Bergroth u. Lindroth); Koutajärvi (N. I.
Fellman). — Russisch Lappland: Turij (M. Brenner); Vo-
roninsk (Kihlm.); Ponoj (N. L Fellman, u. A.), Businiha, Or-
low auf Felsenabhängen reichlich (Kihlm.); ausserdem von mir
gesehen auf Felsen bei Katschkowka und Triostrowa, an den
Strandböschungen beim Dorfe Ponoj und slromaufwärts bis By-
kow ziemlich allgemein sowie bei Tschapoma auf Sandboden
zwischen Birken unweit Usi.

Schweden: Oelandia in coUibus calcareis ad Videby (J.
Lange); Småland, Grenna (J. E. Lundeqvist); Blekinge, Karls-
hamn (T. Söderlund).

In Herb. Stewen liegt ein altes Exemplar »e Carpato».
Sagorski und Schneider kennen jedoch aus den Karpathen
nur die rothfruchtige Art.

Aus Skandinavien ist ja C. nigra aus zahlreiehen Fund-
orten von Schonen und Bornholm nördlich bis Norrköping und
westlich bis Ringerike in Norwegen bekannt. Wie weit sich
die Art in Mitteleuropa nach Westen geht, scheint zur Zeit noch
nicht genau festgestellt zu sein; ihr spontanes Auftreten bei
Morsk, Kr. Schwetz, in Westpreussen wird von Abromeit ange-
zweifelt. Somit wären die bekannten Fundorte bei Lyck in
Ostpreussen und an der unteren Duna die am meisten vorge-
sehobenen Posten im baltischen Flachlande. Aus Schlesien war
die Art weder v. Uechtritz, noch Fieck bekannt.

Das vorhandene Herbarmaterial hat uns in Bezug auf Russ-
land belehrt, dass Cot. nigra dort eine viel grössere Verbreitung
hat als bisher angenommen wurde. Wie viele von den bei
Koppen (Verbreitung d. Ilolzgewächse I, S. 374 ff.) unier Cot

Digitized by

Google

112 N:o 11. A. 09W. Kihlman,

vulgaris zusammengestellten Angaben wirklich dieser Art (resp.
C. unifiora, s. unten) gehören, känn nur durch eingehende Nach-
priifung feslgestellt werden. Ich zweifle nicht däran, dass sich
das endgultige Resultat fur die erstgenannle Art sehr gunstig
gestalten wird.

Jedenfalls können wir sehon jetzt mit Sicherheit sägen,
dass C. nigra die weit verbreiteste und in grossen Gebieten
auch die häufigste der altweltlichen Cotoneaster-kvi^n ist. Ihr
Verbreitungs-Gebiet erstreckt sich fast vom Meer zum Meer durch
die nordasiatische und osteuropäische Waldzone. Cot nigra ge-
deiht ebenso gut in den Thälern der centralasiatischen und
kaukasischen Hocbgebirge wie in den sibirischen und russiscben
Niederungen und sie reift ihre Friichte in den Steppen (Oren-
burg, Turkestan) ebenso wie an den Felsengehängen der lapp-
ländischen Kiistentundra.

Cotoneaster integerrima Med.

Bei uns kaum uber 9 cm hoher Strauch mit bogig geneig-
ten Zweigen; diese dicht wollhaarig, im zweiten Jahre stallen-
weise kahl. Blätter weniger ungleichförmig als bei voriger Art,
länglich oval, wohl immer mit kurzer, bisweilen fast verschwin-
dender Stachelspitze, o ben kahl, nicht glänzend, unten grau-
griin, dicht wollhaarig, meistens c. 20 (15—25) mm läng und
c. 15 (12—18) mm breit, selten bis 45 mm läng und 35 mm
breit.

Doldentrauben meistens 2- (1—3-, seltener 4) blöthig, im-
mer kurzer als die Blätter. Bluthenstiele unten schwach
behaart, länger als die Bliithen, herabgebogen, mit Braetée-
schuppen etwa wie bei der vorigen Art. Bluthenbecher kahl.
Kelchzipfel wenigstens ebenso breit als läng, breit dreieckig
öder stumpf, längs dem Rande besonders an der Spitze woll-
haarig. Kronenblätter rosa, etwas unregelmässig rundlich,
c. 2.4 mm läng, geschweift. Griffel 3—4.

Frucht korallenroth, meistens c. 9 (8—11) mm läng
und c. 8 (7—9) mm breit, längUch — eiförmig — verkehrt eiför-
mig, bisweilen fast rund. Kelchzipfel fleischig, aufrecht und die

Digitized by

Google

Die Cotoneaster- Arten der finnischen Flora. 113

Spalte zwischen ihnen dadurch weit geöffnet. Steine 3 — 4,
4 — 4.8 mm läng, 2.7—3.6 mm breit; ihre zottige Scheitelfläche
riickwärts höchslens etwa V* der Steinlänge herablaufend. Riick-
fläche mit deutlicber Längsfurcbe. GrifTel in der oberen
Hälfte des Steines eingefiigt.

Ich habe Exemplare aus folgenden Ståndorten geseben : In
Pyrenaeis orlentalibus ad Prades (Herb. Stewen). — In rupibus
vallis Mönster in Vallesia Helvetiae (H. PetropoL). — In alpis
et apenninis Italiae super. (H. Stewen). — Felsen bei Dresden
(G. Rchb. Fl. germ. 2253). — Austria infer. Geisberg in ditione
Vindobonense (Pernhoffer, Fl. exs. austr. hung. 2029). — Pod-
baba bei Prag (Dittrutz). — Striegau, Breitenberg in Schlesien
(I. Zimmermann). — Caucasus orient., Dagestan austr. versus
fontes fluv. Samur (Herb. Stewen). — Schweden, Småland,
Grenna (J. E. Lundeqvist).

Finland: Alandia: »Jomala, Langneskär— Ekerö— Äpplö
— Bastö (af Tengström fil.); Jomala ö (W. Laurén); Saltvik,
Kuggböle (H. Lindberg). — Regio aboénsis: Merimasku
(Karsten); Aboa (I. Hellström); Karjalohja, Karkkalt; Lohja,
Pitkäniemi (H. Lindberg). — Nylandia: Ekenäs, Busö (Häy-
rén); Esbo, Löfö (Kihlm.); Helsingfors, Degerö (Kihlm); Hel-
singfors; Borgå (Saelan); Suursaari (E. Nyländer, Brenner);
Strömfors (Strömborg & Saelan).

Ausserdem ein Schulexemplar aus Satakunta: Luvia,
das ich jedoch als nicht zuverlässlich betrachte.

Cot integerrima ist also in Finland nur längs dem siid-
lichen Kustensaume gefunden und ausserdem an den Ufern des
Sees Lohjanjärvi, wo sie wohl als Relikt aus der Litorina-Zeit
anzusehen ist. Die Art bat iibrigens eine entschieden westliche
Verbreitung und erstreckt sich wenigstens iiber die nördlichen
Theile der drei siideuropäischen Halbinseln und liber die konti-
nentale West- und Mitteleuropa. In neuerer Zeit soU sie auch
in Wales angetroffen sein. In Skandinavien geht sie etwa in
die Gegend von Gefle. Ihre Ostgrenze soU hier nicht weiter
besprochen werden, denn ohne eine genaue Revision der ein-
schlägigen Angaben in Literatur und Herbarien, wie sie mit den

8

Digitized by

Google

lU N:o 11. A. 0910, Kifdman,

hiesigen Hulfsmitteln nicht ausfuhrbar ist, wird man uber die
beutige llnsicherkeit nicbt binauskommeD.

Cotoneaster uniflora Bge.

Eine vorläufig nocb ziemlich unvollstäDdig bekannle Art,
in der Frucht C integerrima sebr äbnlich und als ibre vikarii-
rende, östlicbe Schwester-Art anzuseben. Die Bebaarung in allén
Pflanzentbeilen viel spärlicher als bei dieser. Aeste kurzer, oft
raub von den etwas erbabenen Blattnarben. Die Maximalgrösse
der Blätter fand icb bisher etwas kleiner als bei C. integerrima
(Länge 38 mm, Breite 30 mm), die Bebaarung der Blattunter-
seite relativ sebwaeb. Bliitben einzeln, deren Stiele
kabl, kurzer als die Bliitbe. Kelcbzipfel zungenförmig,
an der Spitze gerundet und öfters kabl, sonst längs dem
Rande spärlicb gewimpert. Kronenblätter etwa 2.2—2.4 mm
läng, verkebrt eiförmig mit verjungter Basis und geschweif-
tem Rand. Griffel 3—4. — Frucbt korallenrotb. Steine 3 — 4,
etwa 5 mm läng und 3.2 mm breit; Sebeitelfläcbe fast kahl;
Griffel* in der unteren Hälfte des Steines inserirt, sonst
wie C. integerrima.

In Herb. Petropolitanum babe icb Cot. uniflora aus folgen-
den altaiscben Fundorten geseben: »Altai» (Ledebour); Schan-
gin; Tschuja und Riddersk (Politow); Tarbagatai (Scbrenek);
Tarbagatai in rupestribus subalpinis Tscbeberak, Assu (Karelin
& Kirilow). — Ausserdem liegt aus »Caucasus, Kuban ad Chur-
suka superiorem» ein Exemplar mit einzelnen, kurzgestielten
Bliitben, das vielleiebt bieber zu zieben ist.

Selbst babe icb diese Art in nördl. Russland an der Pet-
scborskaja Pisbma auf Felsen bei Novosbilowa und Svjätiaja,
sowie in Fiebtenwalde bei Lobatskij gefunden. — In Russisch
Lappland wurde sie scbon von G. Selin bei Porjeguba am Weis-
sen Meere angetroffen, später von Enwald und Hollmén aus
Maanselkä, nördlicb von Imandra, und von Brotherus aus dem
Umptek-Gebirge mitgebracbt. — Auf den Hocbgebirgen Umptek
und Lujaur-urt scbeint Cot. uniflora eine Cbarakter-Pflanze zu
sein, besonders in der Näbe der Waldgrenze; sie ist von mir dort

Digitized by

Google

Die Cotoneaster Arten der finnischen Flora.

115

aus folgenden Lokalitäten verzeichnet: Umptek: am Flusse
Majvaltajok an der oberen Strauchgrenze auf Schutt; bei Tiilj-
lucht in der alpinen Region kriechend; in Birkenwälder des
Wunum-wum spärlich; ^n dem Westabhange des Ljawo-tschorr
in der obersten Waldregion. — Lujaur-urt: Tschuidi-wun in
feuchten Wäldern; Tavajok (Sengisuaj) an der Waldgrenze.

Auch bei Ponoj ist diese Art neulich von Herrn J. Montell
aufgefunden, und es ist wohl kaum zu bezweifeln, dass ihre Ver-
breitung eine grössere ist, nicht nur um das Weisse Meer, son-
dem, wie aus obigen Angaben zu schliessen ist, auch in den
Höhenzugen der russisch-sibirischen Niederung. Es ist auffallend
dass ein grosser Theil der bisherigen Fund slätten in der subal-
pinen Region öder doch in den höheren Theilen der Waldre-
gion liegt.

Fig. 1, 2, 7 Cotoneaster nigra,

Fig. 3, 4, 8 O. integerrima-

Fig. ö, 6, 9 C. uniflora.

Fig. 1—6 Frachtsteine, 7—9 Bliithenbecher.

Digitized by

Google

N:o 12.

De finska PotentUla-formema.

Meddelande

af

Harald Lindberg.

(Föredraget den 12 februari 1898).

De Fotentilla-formeT, som hos oss kallats P. maculata,
vema och salisburgensis tillhöra tvänne arter, en hufvudsakligen
sydvästlig, P. villosa Crantz (= P. maculata Pourret, P. alpe-
Siris Haller fil., P salisburgensis Hänke), och en uteslutande
nordisk, P verna L. non auct., hvilka äro mycket närstående
och skilja sig från hvarandra mera genom växtsättet, än genom
goda karaktärer. P. vema L. non auct. afviker från P villosa
Crantz, under hvilken art den hos de flesta tyska författare upp-
tages såsom en var. sabauda DC, hufvudsakligen genom uppratt
växtsätt, styfvare och tjockare stjälkar, rundadt-omvändt-ägg-
runda småblad, hvilka med kanterna täcka hvarandra, samt min-
dre, guldgula kronblad, endast något längre än foderbladen. P
verna L., som högst sannolikt endast är en högfjällsform af
P villosa Crantz, förekommer på några ställen på Kola halfön
(Li, Lt, Im och Lp), medan åter P villosa, såsom nämdt, har
en utprägladt sydvästlig utbredning (saknas alldeles i de östra
delarna af landet), men äfven är tagen på spridda punkter långt
norrut (Ok, Le, In och Lt).

Potentilla intermedia L., hvilken i H. M. F. med orätt kal-
las P. cayiescens Besser, uppträder under tvänne former: a ty-
vica Rupr. och fi canescens Rupr. Dessa tvänne former äga en
rent sydostlig utbredning, hvilken sammanfaller för dem båda,
— nordligast är « typicM, funnen (Kp) — ; tillfälligt äro de ob-
serverade i N (a) samt Ab och Oa (fi).

Digitized by

Google

De finska Potentilla-formerna. 117

Ruprecht lämDar i sin Flora Ingrica (1860, p. 322) föl-
jande beskrifning på dessa former:

a typica = P. virescens Fries: foliis tenuioribus, subtus
concoloribus, glabrescentibus vel sparse pubescenlibus; corymbo
largo, ramosissimo.

fi canescens, Habitus magis P. argentece, sed nusquam
albo-tomentosa; caulis purpurascens; corymbus modice ramosus,
interdum depauperatus ; folia firmiora, foliolis profundius incisa
margine revoluta, serraturis apice fere semper sphacelatis, su-
pra sericeo pubescentia, subtus discojoria, tenuiter cano-pube-
scenti-tomentosa et ad nervös prominentes subsericeo-pilosa.

En annan ännu mera utprägladt ostlig art är den af
mig på ett tidigare möte såsom för floran ny anmälda P.
Ooldbachii Rupr., hvilken uti finska samlingen finnes från sju
olika orter. Vild synes den dock endast förekomma uti do-
nets (Petrosavodsk, 26. VI. 63, Th. Simming och Vosnessenje,
4. VII. 75, Fr. Elfving) samt på några af de ostligaste holmarna
uti Onega (Saoneshje, 20. 6. 96, B. R. Poppius). Tydligen in-
kommen med gräsfrö har den anträffats på följande ställen: I k:
Valkjärvi, Veikkola, ett ex. på dikeskant å odlad äng, 28. VI.
95, H. Lindberg; Sa: S:t Michel, kyrkotorget, 23. VI. 83, S.
W. Hasselblatt; Kl: Sordavala, 17. VI. 95 och VII. 95, O. A.
F. Lönnbohm samt Sb: Jorois, 12. VIL 93, N. K. Grotenfelt.
Från alla våra öfriga arter af detta släkte igenkännes P. Oold-
bachii lättast på de 7-fingrade rotbladen och den rika bekläd-
naden på bladskaften af styfva, vågrätt utstående hår, hvilka
vid basen hafva en liten knöllik ansvällning.

P. nithenica Willd., hvilken synes vara en i P. norvegica
öfvergående obetydlig form, afviker från denna genom 2-pariga
nedre blad och de öfre 3-fiDgrade bladens midtflik, som är in-
skuret treflikig. Exemplar af P. ruthenica finnas i samlingarna
från Ab, Ik, St, Ta, Sa, Tb, Kb, och Ob. P norvegica är en
af de mest utbredda arterna hos oss och är funnen ända uppe i
Le och Lkem.

Ännu allmännare är P. ereda (L.) Dalla Torre (= P. tor-
mentiUa Crantz), hvilken är spridd öfver hela landet. Af de

Digitized by

Google

118 N:o 12. Harald Lindberg,

talrika exemplaren af denna art finnes endast ett (Ab, par. Lojo,
SOLhem, 20. VIII. 88, H. Lindberg), som något afviker från den
vanliga formen och af Siegfried fått följande påteckning »Po-
tentilla erecta (L.) Daila Torre, forma macrophylla Paiche, P.
strictissima Zimm. p. p.»

Af kollektivarten P. argentea L. äga vi enligt Si egfried^s
bestämningar 6 olika former, 4 arter och 2 varieteter, nämligen
P. argentea L. med varietetema perindsa Borbas och perdivisa
Borbas, P incanescens Opiz, P tephrodes Reichenb. och P
argentata Jordan, öfver hvilka, delvis med ledning af Prof. A Ib.
Zimmeter's »Schlussel zur Bestimmung der deutschen, öster-
reichisch-ungarischen und schweizer Arten der Gattung Poten-
taia* (Botaniker-Kalender 1887 von P. Sydow und C. My-
Hus, Berlin 1887, Theil II, p. 66), följande öfversikt lämnas.
I. Storbladiga, mer än kvartershöga former:

A. De flesta blad 6 — 7 fingrade; stjälkbladen rikt

inskurna, bladen på öfre sidan gröna, täm-
ligen svagt håriga; stiplerna stora, groft tan-
dade-flikade.

P argentea v. perdivisa Borbas

B. Bladen i regel 5-taliga.

a. Småbladen fasta, omvändt-äggrundt-aflånga

— aflånga, från hvarandra utspärrade,
med hel bas, framtill med några djupa
inskärningar, på öfre sidan nästan glatta,
mörkgröna, på undre sidan grönaktigt
hvita, rik- och småblommig.

P argentea v. perincisa Borbas

b. Småbladen omvändt-äggrunda, framåt starkt

vidgade, beröra hvarandra med kanterna:
a. Hela växten gråfiltad, äfven öfre si-
dan af bladen; sällan blad med glatt öfre
sida jämte de med grå. Småbladen med
2—3 djupa inskärningar, småtlikarna hela.

P. incanescens Opiz

Digitized by

Google

De finska Potentilla-formerna. 119

/*. Växten medelstor ; bladens öfre sida ej gråfil-
tad, mest grön, bladkanten tydligt tillbaka-
rullad; småbladen från midten vanligen med
2 tämligen breda, trubbiga flikar.

P. argentea L. «

II. Småbladiga, knapt kvartershöga former:

A. Stjälk styft upprat; bladen på båda sidor grå,

nästan hvitfiltade. Fruktskaft styft uppräta.
Småblad djupt landade.

P. tephrodes Rcbb.

B. Stjälk nedliggande; blad under grågröna, filtade,

öfre sidan mörkgrön, glatt med smala små-
blad; foderflikarna gröna, tämligen glest håriga.

P. argentata Jord.

Af alla dessa till gruppen Argentese hörande formerna är
P. argentea L. « allmännast utbredd och nordligast tagen i Ob.
En något så när lika vidsträkt utbredning har P argentea v.
perinäsa Borbas, medan åter den andra varieteten, v. perdi-
visa Borbas, endast är funnen på ett ställe (Ik, par. Valkjärvi,
Veikkola, in coUe arido arenoso una cum P intermedia, 28. VI.
95, H. Lindberg). Af P incanescens Opiz finnas exemplar i
samlingen från N, Ta, Sa, Kl och 01, af P. tephrodes Rchb. åter
från Ab, Ik, Ta och Sa. P. argentata Jordan är tilsvidare be-
kant endast från Ab, Lojo, Lindkulla (in coUe arido 6. VII. 84,
H. Lindberg).

De återstående fyra inom flora området förekommande
arterna, P. multifida L., P anserina L., P. reptans L. och P
nivea L. blefvo ej sända till bestämning. P multifida v. lappo-
nica F. Nyl. anses af Siegfried synonym med P. multifida L.,
non auct Exemplar af P. reptans L. från Åland i föredraga-
rens herbarium hade af Siegfried erkänts tillhöra denna art.

Inalles förekomma således inom Finland af släktet Poten-
tillä 15 arter, 3 varieteter och en form. Härtill komma tvänne
i Karelia ladogensis senare upptäkta arter, P sericea L. (P da-
syphyUa Bunge) och P Opaca L. (P. minor Gilib.).

Digitized by

Google

N:o 13.

Några floristiska småbidrag.

Meddelande

af

Otto Collin.

(Föredraget den 2 april 1898).

1. Beskrifning 8fver hybriden Cirsium heterophyllum X paiustre.

Sommaren 1897 anträffade jag den 8 juli på en äng vid
Tavastehus mellan gamla begrafningsplatsen och själfva sta-
den två exemplar af en Cirsiumf hvilka ej allenast genom sitt
yttre utseende, utan äfven genom sina karaktärer stå midt emel-
lan Cirsium heterophyllum och C. paiustre och tydligen förråda
sitt hybrida ursprung.

Den äng, på hvilken de båda ofvannämda exemplaren
anträffades, är delvis sluttande, delvis något sank. På den
jämnare och något sankare eller lågländtare delen af än-
gen förekom C. heterophyllum växande i stora massor äfven-
som C. paiustre i talrika exemplar tillsamman med den förra
arten. Här fann jag de båda hybrida exemplaren, hvilka jag
har äran öfverlämna till Sällskapet och hvilka exemplar jag nu
går att beskrifva:

Stjälken hos det ena exemplaret 113, hos det andra 99
cm hög, hos båda tämligen rikligt bladbärande, med ganska tätt-
sittande blad. Till färgen är stjälken hos båda exemplaren, så-
som hos C. paiustre, starkt violett rödaktig samt nedtill glest,
upptill mera spindelväfs-hårig samt isynnerhet på de öfre blom-
korgsskaften tätare hvitluden. Spindelväfshårigheten på öfversta
delen af stjälken är dock ej på långt när så ymnig som hos
C. liete^-ophyllum, hvilken upptill är nästan helt och hållet tält

Digitized by

Google

Floristiska småbidrag. 121

luden eller filtad af dylik hårighet. Dessutom förekommer äfven
ej allenast på stjälken utan äfven på bladens ryggnerv sådana
ledade hår, som äro utmärkande för C. palustre, ehuru i mindre
mängd än hos denna sistnämda art. Som bekant saknar C, he-
terophyllum dylika ledade hår.

Bladen (de flesta) äro enkelt, men tämligen djupt parflikiga
eller pinndelade med lancettlik omkrets. Parflikigheten sträcker
sig ända till bladets bas och bladfli kärna äro nästan horizontelt
utstående. De öfversta bladen äro dock nästan hela med flik-
tandad bas samt till formen smalare, nästan jämbreda med nå-
got bredare, halftomfattande bas. Alla bladen äro ofvantill, d.
v. s. på öfre ytan gröna, undertill däremot tämligen starkt
hvitludna, nästan såsom hos C. Jietetvphylhim, de allra neder-
sta dock i mindre grad hvitludna eller endast gråaktiga. Såsom
kändt äro bladen hos C. heterophyUum alls icke eller föga ned-
löpande på stjälken, hos C, palustre däremot långt nedlöpande
och bildande därigenom likasom vingkanter på stjälken.

Hos de förenämda tvänne hybrida exemplaren äro bladen,
med undantag af de öfversta, tydligt och tämligen långt ned-
löpande, om ock ej i så hög grad som hos C. palmtre, men den
nedlöpande bladdelen hos de hybrida exemplaren är till och
med bredare och starkare framträdande än hos C. palustre.
Bladflikarna hos de hybrida exemplaren äro i allmänhet stora
och tämligen långt utdragna, jämbredt lancettlika och påminna
något om bladflikarna hos den flikbladiga formen af C. hetero-
phyUum, men äro mera horizontelt utstående än hos denna. I
spetsen äro bladflikarna stundom tvåklufna, såsom hos C. pa-
luMre vanligen är fallet. Till formen äro bladen i omkretsen
lancettlika, men ej på långt när så smalt lancettlika som
hos C. palustre, ej häller mot basen så utprägladt äggrunda
som hos C, heterophyUum. De nedre bladen hos de hybrida
exemplaren äro 220—250 mm långa och 60—70 mm breda,
mot basen utdragna eller likasom afsmalnande till ett skaft.
De mellersta bladen 140—220 mm långa och 50 — 60 mm breda,
nedlöpande nästan till internodiets halfva längd. De öfre och
helare bladen småningom aftagande i storlek, nästan jämbreda,

Digitized by

Google

122 N:o 13. Otto CoUin.

halftomfattande, föga nedlöpande. — Då man tager i betrak-
tande huru smala, magra och parenkymfattiga bladen hos C.
palustre i allmänhet äro, så kunde det tyckas, då man granskar
de ofvannämda dimensionerna på bladen hos de hybrida exem-
plaren, som om dessa exemplar med afseende å bladens ut-
veckling öfverskridit sin intermediära ståndpunkt. Härvid är
dock att märka, att de vegetativa organen hos hybrider ofta
äro starkt utvecklade.

Hvad beväpningen beträffar, så äro bladen sträfbräddade,
men därjämte äfven, isynnerhet i spetsen af bladflikarna och
bladtänderna, försedda med fina nålar eller bladtornar, som
uppträda rikligare och starkare utvecklade isynnerhet på bla-
dens nedre del och på de nedlöpande bladdelarna på stjälken.
Anmärkas bör, att dessa småtornar eller nålar uppträda vida
sparsammare än hos C, palusb'e, medan C heterophyllum så
godt som alldeles saknar dylika småtornar.

Blomkorgarna, som till antalet äro hos det ena exempla-
ret 10, hos det andra 13, äro till storleken mindre än hos C.
heterophyllum, men dock större än hos C palustre samt tämli-
gen tätt stälda, dock ej så tätt hopträngda eller hopgyttrade
som hos C. palmtre, men ej heller så fåtaliga och långskaftade
som hos C, heterophyllum. Några af de nedre blomkorgarna
äro dock något aflägsnade från de öfriga och sitta på längre
utdragna, späda skaft, såsom fallet icke sällan är hos C. pa-
lustre. Hålkarna hos exemplaren i lefvande tillstånd voro bredt
äggformiga, omkring 20 mm höga och 12 — 20 mm breda med
något intrykt bas. De yttre hålkfjällen äro äggrunda, mot spet-
sen mörkt brungröna och utåtböjda och i yttersta spetsen för-
sedda med en kort nåludd samt på den yttre sidan med en
tydligt upphöjd eller ansväld köl. Denna köl å hålkfjällen var
hos exemplaren i lefvande tillstånd mörkt violett och starkt klib-
big, till följd hvaraf hålkarna vid beröring kändes starkt klib-
biga. De inre hålkfjällen äro utdraget lancettlika, hinnaktiga
och rödaktigt violetta isynnerhet mot spetsen. Blommorna voro
till färgen obetydligt mörkare röda än hos C. heterophyllum , dock

Digitized by

Google

Floristiska småbidrag. 123

ej så malt och mörkt purpurröda som hos C. palustre. Kro-
nans bräm i det närmaste af kronrörets längd. Fruktämnena
voro — att döma af de några få blommor, som på må få utdro-
gos ur korgarna före exemplarens prässning — skäligen väl
utvecklade. Pappus, såsom hos båda föräldrarna, kortare än
kronan.

Omnämnas torde förtjäna att Cirsium heterophyUum, som
växte på nämda lokal, där de hybrida exemplaren påträffades,
var tämligen lågväxt, i medeltal af 40—60 cm:s höjd, samt till-
hörde den form af nämda art, som har de öfre bladen hela, de
nedre flikiga. Den C. palustre däremot, som förekom här, var,
såsom den oftast plägar vara, högväxt och växte i V/z — IV2
meter höga exemplar och därutöfver.

Ehuru nämda hybrid, Cirsium heterophyllum X palustre,
redan härförinnan är funnen i vårt land på åtskilliga ställen,
såsom vid Nygård i Hollola, i Wiitasaari och Saarijärvi i norra
Tavastland, i Suonenjoki i norra Savolaks samt i Satakunta äf-
vensom på Åland och i södra Karelen samt på Karelska näset,
har jag dock genom ofvanstående beskrifning velat lämna ett
litet bidrag till karaktäristiken af denna vårt lands utan tvifvel
oftast förekommande Cirsium-hybvid.

2. Beskrifning öfver hybriden Anemone nemorosa
X ranuncuioides.

Våren 1897 den 30 maj öfverkom jag på en ängsslutt-
ning nedanför Sairio skogsås invid Tavastehus några exem-
plar af en Anemone, hvilka såväl genom blommans färg som
äfven i öfrigt känneteckna sig såsom hörande till hybriden Ane-
mone nemorosa X ranuncuioides. På den ofvannämda ängs-
sluttningen växte Anemone ranuncuioides ganska rikligt till-
samman med Anemone nemorosa. Här fästes min uppmärk-
samhet vid några exemplar, som genom blommans ljusgula färg
afstucko från de i närheten växande, senast omnämda Anemone*
arternas. Blomman hos dessa exemplar var nämligen ljust svaf-
velgul och således ej på långt när så starkt höggul som hos

Digitized by

Google

124 N:o 13. OUo CoUin,

Anemone ranunctUoides, utan betydligt ljusare, dock ingalunda
rent hvit. Dessa exemplar, som genom sin ringare pollen-
bildning samt äfven i öfrigt visa sig tillhöra hybriden, har jag
äran öfverlämna till Sällskapet och går nu att i korthet be-
skrifva desamma:

Alla de af mig anträffade fyra exemplaren voro enblom-
miga. Kalkbladen voro till antalet 5, hos ett exemplar 6, till
färgen ljust svafvelgula, utvändigt med en svag violettröd
anstrykning, som genom prässningen synes hafva gått förlorad.
Blommorna, till storleken något större än hos den på platsen
växande A. ranunculaides, utbredda 20 — 26 mm i diameter.
Kalkbladen till formen nästan som hos A. ranunculoides, dock
ej fullt så bredt elliptiska som hos denna, utan mera aflångt
elliptiska, men ej i så hög grad utdragna som hos A. nemo-
rosa. Utvändigt äro kalkbladen fint småludna, ehuru ej så långt
och tydligt håriga som hos A. ranunculoides. Hos A, nemorosa
äro kalkbladen däremot alldeles glatta. Pollenbildningen på
långt när ej så riklig som hos föräldraarterna. Fruktämnena
äro starkt håriga och ludna. — Blomskaftet, räknadt från svepe-
bladens fästpunkt uppåt till blommans, bas 372 — 5 cm i längd
samt tydligen hårigt af utstående, tämligen mjuka hår, nä-
stan såsom hos A, nemorosa. Blomstängeln i sin helhet, från
rotstocken till blommans bas räknadt, 17 — 20 cm hög. Den del
af blomstängeln, som ligger nedanom svepebladen, är fullkomligt
glatt, såsom hos A. ranuncidoides alltid är fallet. Svepebladen
äro tydligt skaftade med 1 cm långa skaft eller något därutöfver.
Hos A, raniinculoides äro de, såsom kändt, oskaftade eller så godt
som alldeles oskaftade, hos A. nemorosa däremot relativt lång-
skaftade med skaft af 2 cm:s längd eller därutöfver. Dessa
svepeblad äro, såsom hos båda föräldraarterna, 3-fingrade eller
kanske rättast 3-fingradt-delade. Hufvudflikarna hafva vigglik
eller äggrund bas och äro nedtill mycket djupt och olikformigt
flikiga eller nästan delade, upptill endast inskurna och groft
fliktandade och påminna genom sin form rätt mycket om svepe.
bladen hos A. nemorosa. Bladflikarnas tänder äro dock något
trubbigare med båglikt böjd ytterkant, såsom ofta är fallet hos

Digitized by

Google

FlorJstiska småbidrag. 125

A, ranunculoides, åtminstone sådan den förekom på den nämda
lokalen. I kanten äro dessa bladflikar och tänder kort och tätt
strafbräddade af korta, tämligen styfva, rakt utstående hår, all-
deles såsom hos A. ranunculoides, men svepebladen äro där-
jämte undertill småhåriga och af en blekt gråaktig färg, såsom
hos A. nemorosa, ehuru ej i så hög grad som hos denna. Rot-
bladet är ensamt, långskaftadt med glatt skaft och strafbräd-
dade flikar och tänder, såsom hos A. ranunculoides, samt nästan
5-fingradt-deladt med djupt inskurna, klufna hufvudflikar och
tandade slutflikar, samt är undertill hårigt, nästan som hos
A, nemorosa.

Omnämnas må ännu att den A, nemorosa, som växte på
den ofvannäroda lokalen, där de hybrida exemplaren togos, var
jämförelsevis lågväxt, af 18—28 cm:s höjd. A. ranuncnloides
växte här i endast 10 — 15 cm höga stånd.

3. Några ord om Sedum oppositifolium Sims.

Sommaren 1894 hämtades till mig ifrån Heinola af stu-
deranden Väinö Toppelius ett par lef vande exemplar af en
hvitblommig Sedum-ari af gruppen Planifolia, hvilka jag fann
tillhöra Sedum oppositifolium Sims. Herr Toppelius^ som
är hemma från Heinola, uppgaf, att arten förekommit i många
års tid, ögonskenligen vildt växande, invid nämda stad på
en stenig kulle ej långt från Jyränkö ström, visserligen ej långt
från människoboningar, men utan att någon där i trakten veterligen
känner huru den ditkommit, samt att den ej förekommer annan-
städes på orten, vare sig odlad eller planterad. Måhända förhåller
det sig med denna art på samma sätt som med Sedum Aizoon L.,
Ä hybridum L. och några andra Sedum-arier, att de, ehuru ur-
sprungligen planterade eller på ett eller annat sätt inkomna, då
de en gång fått rotfäste, bibehålla sig i långa tider på grund
af gynsam rotbildning och fördelaktiga naturförhållanden i öf-
rigt, lifskraftiga och sega som de flesta Sedum-arier äro i kam-
pen för tillvaron, och sålunda förr eller senare på visst sätt
blifva medlemmar af landets flora.

Nämda art är hemma från kaukasus och finnes beskrif-

Digitized by

Google

126 N:o 13. Otto CdUn,

ven i Ledebours Flora Rossica, Vol. II, pag. 184, äfvensora i
Boissier's Flora Orienlalis. Arten är försedd med ungefär
dylika uppsvälda rotknölar som Sedum maximum Sut. (= S.
telephium L. pro parte) och flere andra Sedum-arier af gruppen
Flanifolia. Stjälken är nedtill krypande och rotslående vid
stjälklederna eller de nedre bladens fästpunkter, därefter båg-
formigt uppstigande och jämte de likaledes bågformigt uppsti-
gande grenarna endast lågt (10 — 14 cm) höjande sig öfver jord-
brynet. Stjälk och grenar äro finhåriga (puberulerade). Från Ä
maximum Sut., som arten genom blommornas färg något liknar,
skiljer den sig betydligt i flere afseenden, såsom t. ex. genom
betydligt större blommor, genom en vida mera fåblommig och
starkare utprägladt knippelik blomställning, genom sina typiskt
motsatta, starkt konkava blad, som dessutom hafva en helt annan
form och utmärka sig genom en högst egendomlig beklädnad
eller öfverhudsbildning. Bladen hos 8. oppositifolium äro näm-
ligen till formen omvändt-äggrunda eller något spadlika, 17 — 22
mm långa och 12—16 mm breda. Från 8. hybridum L., som
arten i vissa afseenden något liknar, skiljer den sig genom hvita
blommor, bredare, spadlika och motsatta blad. Den art, som
8. oppositifolium mest liknar, är utan tvifvel 8. spurium M. B.,
som likaledes är hemma från Kaukasus. Likasom hos 8. spu-
rium äro bladen motsatta samt omvändt-äggrundt-spadlika, of-
van midten groft trubb-naggade, på ytan belagda med korta hår
af högst egendomliga utskott eller protuberanser i öfverhuden,
samt i hela bladkanten försedda med små cilielika utskott. Från
8. spurium skiljer sig däremot 8. oppositifolium enligt Boissier
genom trubbigare blad, genom hvita blommor (hos 8. spurium
äro blommorna röda) samt genom bredare, mot spetsen mindre
tillspetsade kronblad.

Enligt C. A. Me y ers åsikt är 8. oppositifolium till arten
föga eller knapt skild från Ä spurium. Ledebour citerar denna
Me y ers åsikt i sin Flora Rossica, men upptager dem likväl
såsom skilda arter. Äfven Boissier upptager dem som skilda
arter, men antyder dock att skilnaden dem emellan är tämligen
ringa och anför bland annat äfven blommornas färg såsom skilj-

Digitized by

Google

Floristiska smabidrag 127

aktig hos dessa arter. Ledebour säger likväl, alt 8. spurium
äfven kan förekomma med hvita blommor [:»flores plerumque
rosei variantes albi»]. Hos de ofvannämda exemplaren från Hei-
nola voro kronbladen hvita med en svag grönaktig anstrykning,
men utan ringaste skiftning i rödt. Ståndarknapparna voro där-
emot vackert röda. Blommorna tydligt skattade. Fruktämnena
eller pistillerna upprätt-utstående.

År 1894 utplanterades exemplar af Ä oppositifolium, häm-
tade från Heinola af ofvannämde stud. V. Toppelius, på kan-
ten af en bärgsklack vid Janakkala prästgård, 16 kilometer från
Tavastehus, och har nämda Sedum-ari därstädes bibehållit sig
väl samt genom sina på ett förundransvärdt sätt vida omkring
krypande, skottalstrande stjälkar och nya rotskott utbredt sig
öfver en relativt stor areal. Huruvida arten här frambragt
mogna frön, är mig ännu ej bekant. Den blommar mycket sent.
Blomningstiden begynner först närmare medlet af augusti och
fortgår under september och in i oktober, nästan så länge mar-
ken är bar.

Enär nämda Sedum-ari hör till de växter, som utbreda sig
lätt och inom en jämförelsevis kort tid inkräkta större arealer,
har jag ansett det ej vara ur vägen att genom ofvannämda be-
skrifning fästa uppmärksamhet vid densamma.

N:o 14.

En för Finland ny snö-podurid.

Meddelande

af

O. M. Reuter.

(Föredraget den 7 maj 1898).

Den entomologiska literaturen innehåller rätt talrika upp-
gifter om uppträdandet i stora massor af vissa Collembola-dirier

Digitized by

Google

128 N.o 14 O. M. Beuter,

på snön under vintermånaderna vid inträffande blidare väderlek.
Fenomenet har på en del orter fått namnet »svart snö.» De
sålunda förekommande arterna utgöra föremål för en afhand-
ling af d:r H. Schött, »CoUembola på snö och is», införd i
Entomologisk Tidskrift, XVII (1896). Också hos oss hafva dy-
lika företeelser någon gång observerats och redogörelser för
dem gifvits vid Sällskapets månadsmöten. Då jag senast berörde
denna fråga (vid mötet den 6 mars 1897) framhöll jag särskildt,
att i Sverige blifvit funnen en sådan vinterart, Achorutes soda-
1x8 Uzel, hvilken ännu icke tillvaratagits hos oss, men som en-
ligt all sannolikhet förekom äfven i vårt land. Denna art be-
skrefs år 1890 af d:r Uzel i hans arbete Thysanura Bohemiae,
p. 69, och dess egentliga hemvist uppgifves i Böhmen vara fuk-
tig mossa, löfhögar och gamla svampar, men den säges ofta
visa sig i större eller mindre individantal på snö. Hittils har
den, utom i Böhmen, blifvit iakttagen endast i Sverige och detta
uteslutande om vintern, nämligen i Uppland 1883 och 1888, då
den förekom i Veckholms socken i stora hopar vid töväder på
ytan af snön, omkring trärötterna i en barrskog, och i S:t An-
nae socken i Östergötland, där den uppträdde på snön på de
mest olika lokaler den 9 — 13 mars vid en temperatur af från
— 1° till + 3°.

Redan för många år sedan berättade mig prof. C J. Ar-
rhenius om uppträdandet af en liten podurid på Runsala ö utan-
för Åbo, hvilken insekt en vinterdag betunnits nästan fullstän-
digt betäcka en på land uppstjälpt båt. Enligt den meddelade
beskrifningen kunde djuret icke gärna höra till annat släkte än
Achonites, af hvilket tvänne arter, den ofvan nämnda sodalis
samt Å. viaticus Tullb., äro kända såsom vinter-podurider. Stud.
Arthur Thesleff har numera till Sällskapets samlingar inläm-
nat ett antal exemplar af Achorutes sodalis Uzel, en art, lätt
skild från alla öfriga genom hoppgaffelns dentalsegment, hvilka
på insidan äro försedda med fyra framskjutande kitintuberkler;
dess ändsegment är nyckelformigt; analtaggarna föga längre än
de koniska papiller, på hvilka de sitta fästa; längden är 1
— 1,5 mm. Exemplaren härstamma från Liimatta egendom i

Digitized by

Google

En för Finland ny snö-podurid. 129

Viborgs socken, hvarest arten den 17 januari 1898 enligt hr
Thesleffs uppgift »uppträdde i sådan mängd, att snön i en
skogsmark på en sträcka af ett par kilometer på sina ställen var
svart» Herr Thesleff meddelar vidare, att »vädret vid tillfället
var klart; solen sken ännu på eftermiddagen, då exempla-
ren infångades. Ett svagt yrväder förjagade sedan hvarje exem-
plar, som drog sig in i snödrifvorna. Då en människa nalka-
des, hoppade tusental af dessa insekter såsom loppor fram längs
snön.»

Fordom trodde man att dessa djur regnade ned från him-
len, förda af skydrag från en ort till en annan. Antagli-
gen förekomma de i stora massor på de lokaler, där de upp-
träda, och äga en speciell förmåga att arbeta sig upp genom
snön, då solen under blida vinterdagar lockar dem fram. Åt-
minstone har man beträffande dylika vinter-podurider (Schött,
1. c. p. 127) gjort den iakttagelsen, att de »med en öfverra-
skande lätthet borrade sig ned i snön så djupt, att ingen enda
individ medföljde, om man ögonblicket efter sedan djuren så-
lunda försvunnit på samma ställe upptog en handfull snö.»

Till de hittils kända fyndområdena för Achorutes socia-
lis Uzel, Böhmen och Sverige, kan således numera läggas äf-
ven Finland.

Enligt uppgifter i den finskspråkiga tidningsprässen, till
hvilka jag dock tyvärr icke för närvarande har tillgång, har äf-
ven annanstädes i östra Finland samma fenomen iakttagits un-
der förflutna vinter, men då exemplar af de observerade insek-
terna icke tillvaratagits, är det omöjligt att afgöra, till hvilken
art de hänföra sig. ^)

Det kan möjligen förefalla egendomligt, att Achorutes so-
cialis ännu icke observerats i mellanliggande länder, utan blott
uppe i Norden och i Böhmen. Såsom upplysande för å ena
sidan, huru ringa kännedom man ännu har om Collembolas geo-

^) Enligt hvad jag senare observerat, finnes A. socialis omnämd i en
uppsats af mag. A. Westerlund (Luonnon Ystävä, 1897, N:o 3—4, p. 43),
såsom funnen äfven vid Alphyddan invid Helsingfors samt i Kuopio-

9

Digitized by

Google

130 No 15. J. P. NorrUn,

grafiska utbredning, och å den andra, huru vidsträkt denna ofta
är för respektiva arter, må slutligen några uppgifter meddelas,
hvilka jag sammanstält ur senast utkomna arbeten:

Ächorutes longispinis Tullb.: Novaja Semlja, Spetsbärgen,
Buenos Ayres; Anurida TnUbergi Schött: Sverige, södra Fin-
land, Kiew, Florida; TuJXbergia antardica Lubb.: Kerguelens land,
Kiew (?): Isotoma grandiceps Reut.: Lawrence-ön i Behrings haf,
Jenisej, Kiew; Isotoma paliistris var. halteata Reut: Finland,
Californien; I. Schöttei Dalla Torre 1895 (= I, litoralis Schött
nec Moniez = I. lacustris Schött 1896): Sverige, södra Finland,
Californien; Sminthuriis pruinoms Tullb.: norra och mellersta
Europa, Eldslandet; Sm. minimus Schött: Kamerun, Kiew.

Tilläggsvis må anföras, att man numera tyckes hafva er-
nått kännedom om det egentliga hemlandet för tvänne i våra
orangerier funna arter, i det Sminthurus multifasdaius Reut. af
Corrado Parona uppgifves vara funnen i La Platå och SI-
nella curviseta Brooke af Schött i Californien.

N:o 15.

Om förändringar i vegetationen eller ståndorterna,

framkallade af kulturen, och om några häraf

betingade åtgärder.

Andragande

af

J. P. Norrlin.

(Den 7 maj 1898).

De förändringar vegetationen eller ståndorterna öfverhuf-
vud, i Finland likasom annanstädes, år för år undergå, föranleder
mig att med några ord beröra ämnet samt att till Bestyreisens
ompröfning föreslå några i samband härmed stående åtgärder.

Digitized by

Google

ståndortsförändringar. 131

I detta afseende ville jag i främsta rummet framhålla
önskvärdheten af en närmare undersökning af sådana trakter,
där naturen och vegetationen ännu befinna sig i möjligast
orubbadt tillstånd. Dylika näjder måste ju för våra arbeten i all-
mänhet tillmätas stor betydelse och särskildt vara egnade att
lemna en säker grund eller utgångspunkt för uppfattningen af
landets växtlighet, sådan den ter sig för närvarande, som ock
dess beskaffenhet under länge sedan förgångna skiften.

Inom vårt naturhistoriska område anträffas sådana mer
eller mindre ursprungliga natur- och vegetationsförhållanden i
stor skala, om också ej alldeles fullständigt bevarade, inom gu-
vernementen Olonets och Archangelsk ända ned till sydgränsen
för coniferzonen ; endast i vissa mer bördiga och befolkade trak-
ter träda de här mer tillbaka, såsom fallet är särskildt i Onega-
Karelen. Tilsvidare äga vi blott från vissa delar af denna
landsträcka skildringar öfver den primära vegetationen och äf-
ven dessa jämförelsevis fåtaliga och föga ingående. Vi ha dock att
snart nog emotse utförliga och omfattande redogörelser från större
här belägna områden, eller från ryska Lappmarken, hvarest A.
O. Kihlman anstalt fleråriga forskningar, och från det s. k.
Karelia pomorica, där I. O. Bergroth under trenne somrar
exkurrerat. Ifall den af mig nyligen föreslagna undersökningen af
de norr om Onega belägna ödetrakterna komme att utföras, skulle
vidare en betydande förstärkning af bidragen till kännedomen
om den primära vegetationen i dessa landsdelar kunna förväntas.

Inom eget land åter ha, om Lappland möjligen undantages,
vegetationsförhållandena och betingelserna för dem i vissa be-
tydelsefulla fall gestaltat sig annorlunda. Visserligen är odlin-
gen mångenstädes, särskildt i de nordliga och ostliga delarna,
ännu ringa och ödemarken vidsträkt och utmärkt af en på
stora rymder sig utbredande ursprunglig natur, men de stora
skogsmarkerna ha, trots sin aflägsenhet, lidit eller påvärkats mer
af människan än hvad fallet är längre österut, och de sträckor
skog, som icke blifvit grundligare förödda af fareldar eller åt-
gångna af yxen, torde numera äfven i vildmarken vara tämligen
inskränkta eller sparsamma. Genom den sig småningom utbre-

Digitized by

Google

132 N.o 15. J. P. NorrUn,

dande kolonisationen torde odlingen här mer än i grannlandet
hunnit uppsöka de i ekonomiskt afseende fördelaktigare fläc-
karne och sålunda infört en regelbunden bärgning af höväxten
på de växtligaste sumpmarkerna och stränderna eller på de
primitiva ängsstrimmorna vid vattendragen samt annat mer. I
hvarje fall erbjuda dock våra ödebygder ännu mycket af in-
tresse för forskningen och borde mer än hittils skett uppmärk-
sammas.

I de mer bebodda delarna af landet har förändringen själf
fallet skridit mycket längre. Alt större arealer af den bördi-
gare jorden hafva lagts under plogen, de växtligare skogame af-
svedjats, stora vidder sumpmarker uttorkats eller rödjats till
ängar, större och mindre sjöar blifvit fälda, m. m. Särskildt
torde böra beaktas, att de i landet ännu allmänt förekommande
grankärren, där vegetationen ofta bevarat sin ursprunglighet
äro stadda i stark förminskning eller omgestaltning, sedan de
stadigt sig förökande träsliperiema i alt mer stigande skala bt
gynt tillgodogöra skogen härifrån. I öfrigt begynner här om-
daningen sträcka sig ut äfven till de sekundära eller mindre
primitiva bildningarna, hvilka under historisk tid starkt påvar-
kat spridningen och fördelningen af våra växter samt sålunda
trykt en viss prägel på vår nuvarande flora och vegetation.
Ifrån de privata skogarne är det gröfsta virket väl för det mesta
redan borthugget, och då de ekonomiska eller tekniska behof-
ven visat sig kunna tillgodoses med virke af klena dimensioner,
synes följden bli de åldriga skogsbeståndens småningom skeende
försvinnande och ersättande med yngre. Nästan öfverall har
den moderna jordkulturen börjat vinna fotfäste eller snabbare
utveckling och härigenom har turen äfven kommit till de i Fin-
land ännu så allmänna naturliga ängarna att omgestaltas eller
förminskas, h vilket traktvis (Nyland, södra delen af Åbo län)
äfven hunnit ske i betydande utsträckning. Måhända är tid-
punkten, då våra kala ljung- och lafhedar varda skogbärande, ej
heller synnerligen aflägsen.

Af de ursprungliga lokaliteterna torde slutligen våra äldsta
kulturbygder i nämnvärd skala kunna uppvisa knappast annat

Digitized by

Google

Ståndorlsförändringar. 133

än vatten jämte stränder, bärg och vissa slag af magra sump-
marker.

Dessa allmänt kända sakförhållanden gifva omedeibarligen
vid banden, att vi jemväl på detta område ha att bevaka vik-
tiga intressen, för hvilkas tillgodogörande tillfället lätt, i vissa
fall snart nog, kan gå oss ur händerna. Att försöka närmare
angifva sättet och ordningen för de undersökningar, som bero
af den efterhand sig förändrande växtligheten eller betingelserna
för densamma, låter sig dock knappast ännu göra. Vi känna
icke noggrannare hvarest och i hvilken utsträckning de snarast
försvinnande bildningarne förekomma, och hvad som i en trakt
finnes i öfverflöd förhanden, kan i en annan trakt redan hålla
på att utdö. Främst borde väl, såsom redan framhållits, upp-
märksamheten riktas på de större eller mindre ödemarks-
komplexer, där naturen något så när bibehållit sin ursprungliga
prägel och där ännu rester af våra urskogar, kanske äfven frag-
ment af primitiva ängs- eller gräsmarker, stå att påträffas. Länge
kan det icke dröja innan dessa qvarlefvor från en gången tid
äro helt och hållet försvunna eller modifierade. Men en större
betydelse i förhandenvarande afseende tillkomma äfven vissa
slag af ståndorter eller formationer, hvar de än förekomma i
landet, såsom åldriga skogar, löfskogskärr och i allmänhet alla
fertila sumpmarker.

Hvar dylika lokaler eller områden ännu stå att anträffa,
torde blott genom speciella undersökningar kunna närmare ut-
rönas. Från literaturen kunde antagligen uppletas hvarjehanda
hithörande upplysningar och sannolikt skulle forskningar i landt-
mäteri- och forststyrelsernas arkiv bringa mycket ljus i dagen.
Huruvida någon nu vore hågad att underkasta sig ett dylikt
tidsödande arbete är emellertid föga troligt. En orienterande
och för anordnandet af exkursioner tillräcklig öfversikt kunde
väl enklast vinnas genom vädjan till allmänheten. På detta sätt
ha vi nyligen fått emottaga delvis värdefulla uppgifter om våra
kulturväxters utbredning, och det vore därför alt skäl att äfven
på andra områden söka draga fördel från dettja håll. 1 samband
med nu angifna vildmarker och ståndorter kunde exempelvis

Digitized by

Google

184 No 1(>. J. P. Norrlin.

försök göras att erhålla uppgifter om våra skogars och träd-
slags förekomst och utbredning och kanske annat mer.

Jag vill fördenskull hemställa till Bestyreisen att taga sa-
ken under närmare ompröfning och att, om förslaget synes ända-
målsenligt, i sinom tid vidtaga åtgärd om frågebrefs affattande
och kringsändande till landets forstraän, landtmätare och andra
intresserade sakkunnige personer.

N:o 16.

Om utvägar att i Finland åstadkomma naturparker.

Andragande
af

J. P. Norrlin.
(Den 7 maj 1898).

I anslutning till nyss framstälda förslag anhåller jag att
med några ord få beröra en åtgärd, som står i nära samband med
studiet af våra urmarker och primitiva ödebygder. I hvad mån
deras utforskande skall lyckas, innan de sista spåren af dem
försvunnit, kommer framtiden väl snart nog att utvisa. Men \
hvarje fall blir det ej möjligt att enligt det där antydda förfa-
randet närmare rekonstruera bilden af den ursprungliga vege-
tationen för hela landet, emedan, förutom annat, de bördigaste
markerna i de af klimatet mest gynnade landsdelarne sedan
länge förlorat sin egenskap af ursprunglighet. Det ligger vidare
i sakens natur, att vi på detta ännu föga upparbetade forsk-
ningsområde ej förmå, äfven om de mest gynsamma yttre be-
tingelser skulle erbjudas, göra undersökningarna så fullständiga,
att de skulle motsvara ens närmast kommande generationers
anspråk, för hvilkas fyllande sålunda andra åtgärder bli af nö-
den. Omsorgen för framtiden är väl i allmänhet ett vanskligt

Digitized by

Google

Om natarparker i Finland. 135

problem, men i förevarande fall ligger den oss så nära, att re-
dan en ringa förtänksamhet tydligt angifver vår skyldighet att
i någon mån beakta äfven våra efterkommandes behof.

Frågan är ju eljes icke häller ny och äger dessutom en
betydelse långt utöfver tillgodoseendet af här antydda kraf. Re-
dan 1880 framträdde Nordenskiöld's bekanta, klart och kraf-
tigt motiverade förslag om inrättande af » Riksparker ^ i de nor-
diska länderna, d. ä. afskilda områden, där naturen, tryggad
mot människans ingrepp, ostördt finge sköta sig själf. På sitt
årsmöte den 9 sept. 1881 diskuterade Finska Forstföreningen
utförligt frågans förvärkligande i Finland, och omfattades för-
slaget med stort intresse af flertalet mötesdeltagare. Uti ett sak-
rikt föredrag redogjorde d:r Hult på Geografiska Föreningens
årsmöte den 2 maj 1891 vidare för frågan, hvars stora bety-
delse af honom ingående motiveras jämte det en detaljerad plan
för »nationalparkens» placering och anordning framställes. Äf-
ven i tidningar och tidskrifter ha uttalanden till förmån för för-
slaget varit synliga.

För åstadkommande af ifrågavarande parker synas blic-
karna uteslutande varit riktade på kronomarkerna. I sin arti-
kel yttrar Nordenskiöld: »Nordens länder äga vidsträckta om-
råden kronojord. Mångenstädes lemnar denna föga eller ingen
afkastning och utan nämnvärd uppoffring kunde därför en lämp-
lig sträcka utväljas och förklaras för Rikspark» . . . Likaså har
Forstföreningen och d:r Hult baserat sina planer på våra krono-
skogar.

Vidkommande vidden och läget anser direktor Blomqvist,
som i Forstföreningen refererade frågan, arean för dylik park
böra tagas stor, minst 6,000 tunnland, samt att för ändamålet
tvänne parker vore nödiga, en för norra Finland (kanske i trak-
ten af Aavasaksa) och en annan för södra delen af landet (i
närheten af någon järnvägssträckning). Såsom lämpliga platser
anvisades på mötet af andra talare särskilda orter i Vasa och
Uleåborgs län.

D:r Hult ville åter på grund af flere vägande skäl strängt
hålla på att för närvarande blott en »nationalpark» skulle af-

Digitized by

Google

186 Nio 16. J. P. Norrlin,

hysas, men denna tillräckligt stor. Den minsta arealen borde
uppgå till omkring 7* D nniU den lämpligaste trakten för par-
ken vore att finna å det område, som begränsas »af en linie
genom Waala— Kajana — Pielis— Kuopio— Pihtipudas— Piippola
— Waala.»

Finska Forstföreningen och Geografiska föreningen ha hvar-
dera anhållit hos Styrelsen om naturparkers inrättande, men
torde deras hemställan härom icke vunnit vidare påföljd.

Frågan är dock af den vikt, att den icke får lämnas åt
sitt öde, utan måste fortfarande hållas vid lif. Ifrågavarande
parkers vidtgående betydelse för den rent naturhistoriska forsk-
ningen, som ock deras inflytande för klarställandet af kultur-
historiska eller ekonomiska spörsmål, är allaredan så mångsi-
digt belyst och i öfrigt grundad på så öfvertygande skäl, alf
vidare motivering är öfverflödig. Med här ofvan berörda växt-
geografiska synpunkter närmast i ögonsikte skall jag blott fram-
hålla några omständigheter, som stå i samband med planens
realiserande, på samma gång beklagande att frågans upptagande
inom Sällskapet altför länge blifvit åsidosatt.

I följd af de mångfaldiga förändringar våra primitiva
marker allaredan hunnit undergå, kunna vi numera knappast
erbjuda kommande släkten omedelbart värkliga urmarker, åt-
minstone icke uti mer omfattande eller fullständig skala, utan
måste vi inskränka oss till anskaffande af mer eller mindre till-
fyllesgörande surrogat. Ej heller tillåta omständigheterna att, så-
som önskvärdt vore, tänka på mycket vidsträckta komplexer, inne-
fattande näjdens alla växlande naturskiljaktigheter och fördelade
på alla viktiga, af klimat och terränger betingade regioner i
landet. Men ställas fordringarna möjligast anspråkslösa, och om
vi åtnöja oss äfven med mindre områden, hvilka i hvarje fall
äro bättre än intet, så torde väl utsikter till sakens förvärkli-
gande också med små resurser icke saknas; åtminstone för-
tjänar planen att diskuteras.

Digitized by

Google

Om naturparker i Finland. 137

Ännu är tillgången på oodlad jord i de flesta landsdelar
riklig, och om gröfre virke saknas på platsen, säljes sådan till
lågt pris; smärre arealer kunna därför genom köp lätt åt-
kommas. De tider äro ej heller synnerligen aflägsna, då äf-
ven betydande vidder af fördelaktig beskaffenhet kunde för jäm-
förelsevis obetydliga summor upphandlas i de mer aflägsna
bygderna. Vidsträckta jordbesittningar innehafvas vidare af
flere naturvänner i landet, och antagligt är, att en eller annan
af dera vore beredvillig att t. o. m. utan all ersättning afstå,
för alltid eller temporärt, någon knut af sina stora länderier.
Om saken skulle ådraga sig allmännare intresse gåfves det så-
lunda en viss utsikt att erhålla mark för ändamålet. Antagli-
gen kunde äfven de stora svårigheterna att utan större kostna-
der tillförsäkra dessa marker nödigt skydd mot åvärkan, farel-
dar och andra skador, på ett eller annat sätt öfvervinnas. Sanno-
likt är, att i framtiden några naturhistoriska stationer komma
att i landet inrättas, och kunde dessa kanhända ställas i sam-
band med förhandenvarande områden, hvilka då äfven komme
i åtnjutande af skydd. Möjligt är vidare, att någon intresserad
granne åtoge sig uppsikten öfver stället. Lättast skulle målet
vinnas, om med dessa marker vissa ekonomiska syften kunde
förenas. Prof. J. A. Palmen har i sitt utlåtande i jaktlagsfrå-
gan framhållit nödvändigheten af fullkomligt fredade platser,
där stammarne af vildfågel kunde bevaras och förökas, samt
stält i utsigt, att kommunerna med tiden funne det fördelaktigt
att anskaffa och öfvervaka dylika ställen. Osäkert är visserli-
gen, om jaktlagens bestämmelser, exempelvis angående skade-
djuren, låta närmare förena sig med dessa fridlysta markers
nu framhållna syfte, men äfven med vissa ingrepp från menni-
skans sida skulle dylika ställen dock bevara en väsentlig del
af sin naturliga karaktär.

Jag vill ej längre upptaga tiden med hvarjehanda andra san-
nolikheter och möjligheter, då det knappast kan betviflas, att vi med
enskildas tillhjälp med tiden skulle kunna åtkomma någon holme,
udde eller annat lättare skyddadt område, ifall allvarsamma an-
strängningar i saken göras. Det kan ej häller ifrågasättas, att icke

Digitized by

Google

188 N:o 16. J. P. Norrlin.

dylika parceller blefve gagneliga för framlida biologiska studier.
Men då det gäller åstadkommande af värkliga »riksparker», bli
utsikterna på denna väg minimala och äfven förvärfvandet af
smärre naturparker mer eller mindre obestämd, likasom vården
af dem för privata föreningar alltid svårlöst. Om också den
enskilda uppoffringen därför icke bör underskattas, är det dock
tydligt, att förhoppningarna väsentligen böra ställas på kronan,
ifrån h vilken allena det värksammaste biståndet kan förväntas.
De enorma, kronan tillhörande skogsmarkerna äro, som
bekant, till stor del belägna aflägset från flötningsleder eller i
annars svårtillgängliga trakter och lämna mångenstädes föga
eller ingen revenu; deras penningevärde är fördenskull tilsvi-
dare ringa, men de öfvervakas dock af forstpersonalen. Det
torde också kunna förutsättas, att kronan gärna skulle reservera
någon del af dessa tilsvidare ekonomiskt värdelösa marker,
kanske smärre arealer äfven annanstädes, till dylika parker, ifall
garantier kunde lämnas, det planerna ifråga komme att tillgodose
värkliga, om ock framtida, behof och icke åsyftade befrämjandet
af sportintressen, tillfälliga infall o. a. d. Och att öfvertygande
skäl åtminstone från naturalhistorisk synpunkt kunde presteras,
synes ingalunda falla sig svårt. Dessutom blefve i hvarje hän-
delse risken obetydlig och uppoffringen knappast märkbar, om
saken ännu icke anordnades definitivt, utan blott temporärt elJer
försöksvis, hvilket kanske äfven annars vore lämpligast För
ändamålet vore det nämligen alldeles tillfyllesgörande, om kro-
nan kunde förmås att på de afskilda markerna blott inställa
afvärkningen för en tid framåt, kanske 30—50 år, och under
tiden ej häller tillstadde deras exploitering (till fiske, jakt, bete
o. d.) på annat sätt. Denna tid är tillfylles att med säkerhet
klarställa, huruvida åtgärden kan befinnas ändamålsenlig eller
icke. Från naturalhistorisk synpunkt kan förutsättas, att redan
en nära framtid skall ådagalägga gagnet af dylika områden för
rent vetenskapliga arbeten, och man kan likaledes hoppas, att
åtminstone vissa grenar af vårt forskningsfält då hunnit den
utbildning, att resultaten däraf kunna tillgodogöras också för
mer ekonomiska syften. Det kan föga heller betviflas att icke

Digitized by

Google

Om natarparker i Finland. 139

dylika bevarade marker framdeles skola visa sig instruktiva
jämväl för personer, hvilka utbilda sig för praktiska syften,
närmast för landets forstraän. I betraktande häraf synes det
ingalunda vara alltför djärft att förvänta, det afståendet af dy-
lika marker i en framtid skall resultera i ekonomisk fördel för
kronan.

Enligt det ofvan anförda borde sålunda eftersträfvas att i
olika landsdelar åstadkomma naturparker, dels genom förvärf-
vande af privat jord, dels och i hufvudsak medels anlitande af
landets kronomarker. Deras antal, areal m. m. blefve beroende
af omständigheterna. Om också parker af stort omfång vore
att föredraga, äro från naturalhistorisk synpunkt ej häller smärre
arealer att ringakta. Deras gagnelighet framträder redan däraf,
att de vore egnade att komplettera de defekter, som måste vid-
låda de få stora parkerna, hvilka möjligen kunde fås till stånd;
dessa kunna icke, äfven om vidden af dem blefve tilltagen i
långt större skala än hvad som föreslagits, i tillräcklig utsträck-
ning innefatta alla betydelsefullare naturskiljaktigheter i landet.
Ifall nämligen läget är fördelaktigt, kan nog äfven på smärre
områden naturens spontana gång mer eller mindre göra sig gäl-
lande.

Anmärkas kunde möjligen, att genom tillvaron af många
dylika parker intrång skulle göras på odlingsintressena. Arealen
af ifrågavarande marker kan dock näppeligen uppbringas till
högre än några få qvadratmil; men äfven om vidden blefve
mångfaldt större, intoge den blott en försvinnande liten del af
Finlands vidsträckta område och utgjordes därtill väl för det
mesta af sterila, till odling föga tjänliga marker, hvilka genom
mångenstädes ännu rådande brukningssätt endast blefve utplun-
drade i närmaste framtid.

Hvad i öfrigt arealen, dislokationen och anordningen af
naturparkerna vidkomma, synes mig saken ännu alt för litet
förberedd för att motivera ett detaljeradt och praktiskt förslag.
Det anförda åsyftar därför blott att nu få en diskussion öfver
ämnet inledd och innebär på samma gång en önskan att Be-
styreisen ville hålla frågan uppe äfven i vårt samfund, på det

Digitized by

Google

140 N;(» 17. J, P. Norrlin,

att sig möjligen yppande gynsamma tillfällen i rattan tid blefve
uppmärksammade och tillgodogjorda. I sådant afseende förtjä-
nar ännu tilläggas, att med hvarje dag som går frågans lösning
försvåras. Positiva mått och steg måste fördenskull möjligast
snart tagas, och främst vore det af behofvet påkalladt att vinna
utredning öfver de kronomarker, som för ändamålet vore lämp-
liga och möjliga att åtkomma; hvilket åter förutsätter en sam-
värkan med landets forstkår. Antagligt är vidare, att äfven an-
dra samfund, exempelvis Sällskapet för Finlands Geografi, vore
intresserade af förslaget och benägna att medvärka till dess
fromma. I anledning häraf vore det önskligt, att Sällskapet skulle
uppdraga åt Bestyreisen eller ock åt en komité att taga dessa
angelägenheter om hand och i öfrigt vidtaga alla de åtgärder,
som kunde lända till sakens utredning och planens realiserande.

N:o 17.

Om åtgärder för skyddande af sällsyntare ocli
lätt utrotade växtarter.

Andragande

af

J. P. Norrlin.

(Den 7 maj 1808).

Från de äldre kulturländerna ha sedan långa tider tillbaka
klagomål försports öfver de förödelser, för hvilka sällsyntare
växtarter varit utsatta från altför ifriga eller hänsynslösa bota-
nisters sida, och mången art uppgifves sålunda hafva blifvit lokalt
utrotad. Liknande uttalanden af senare datum saknas ej häller
från andra näjder. För vår flora torde faran, i stort sedt, från

Digitized by

Google

Skydd för sällsyntare växtarter. l^l

delta håll ännu vara aflägsen, men antagligen i sinom tid före-
stående, och därför kanske förtjänt att redan nu beaktas.

I brist på nödiga uppgifter är del tilsvidare ej görligt att
uppskatta de skador, som floran i landet möjligen redan lidit
genom växtsamlare. Att de i många fall i följd af rikligare
skattning kunna bli kännbara nog, åtminstone för en tid, därom
synas bland annat Hierada lämna vittnesbörd. För att erhålla
nödigt antal exemplar till de af mig utgifna exsiccaterna, bar
jag nämligen stundom varit nödsakad att inbärga största delen
af de på en fläck växande individerna; och då platsen sedan
efter något års förlopp besökts, har återväxten i vissa fall visat
sig knapt märkbar, t. o. m. då det gällt stolonbärande Pilo-
selloider, såsom H. concolor. Huru förhållandet sedermera efter
längre tids förlopp gestaltat sig, har emellertid ej blifvit be-
aktadt.

I början af 1860talet växte på en sandig åkerbacke vid
Kirilä boställe i Urajärvi by af Asikkala socken en liten sam-
ling låga träd af Alnus incana (argentata) lus. pinnatipartita,
som redan ett decennium tidigare därstädes uppmärksammats
af prof. J. E. Strömborg och numera aflidne E. V. Niklan-
der. Såvidt jag ännu kan minnas, voro exemplaren delvis klena
och något tvinande, men likväl en och annan individ fro-
digare, kanske 4 aln höga med några finger tjocka stammar.
I slutet af 1880-talet, då stället af mig åter besöktes, återstod
blott en afbruten, alnshög, fingertjock stam med några svagt ut-
bildade blad, på alla sidor omsluten af den vanliga gråalen.
För att möjligen kunna rädda denna sista kvarlefva blefvo nu
de påträngande alstånden bortrödjade, dock utan åsyftad framgång,
enligt hvad mig sedermera uppgifvits; och lefver sålunda af
denna säregna form endast minnet kvar. Det är nog möjligt, att
denna föga motståndskraftiga och fåtaligt representerade växt
med tiden skulle förqväfts af den omgifvande vanliga gråalen,
men antagligt är äfven, att växtsamlare väsentligen bidragit till
dess utslocknande i förtid, ity att de fåtaliga träden under en
lång följd af år i hög grad blifvit skattade dels af botanister,
dels af skolelever.

Digitized by

Google

142 N:o 17. J. P. Norrlin,

önskvärdt vore att vinna någon upplysning, huru förhål-
landet med sällsynta växter gestaltat sig på andra, af växtsam-
lare ofta besökta speciallokaler, exempelvis på flere allmänt
kända fyndorter på Åland eller på Kallinkangas i Kemi, där
Norna horealis under ett sekel insamlats. Det torde knapt be-
höfva särskildt framhållas, att skador af ifrågavarande slag ofta
äro ytterst svåra att med full säkerhet utreda, isynnerhet då
växten är liten eller örtartad, emedan dess rikliga eller spar-
sammare uppträdande ofta står i samband med för tiden rå-
dande väderleksförhållanden. Till och med artens definitiva för-
svinnande från platsen är ingalunda lätt att konstatera, enär
grodder under en eller annan form länge kunna fortlefva i det
fördolda och vid gynsamma tillfällen åter framspira.

Med den ringa utveckling växtsamlandet i landet vunnit,
torde någon nämvärd förödelse af vår flora hittils ej åstad-
kommits, allraminst genom sådana personer, som göra insam-
lingar för vetenskapligt syftemål; måhända ej häller genom del-
tagare i bytesföreningar, om ock för dem frestelsen att vid m-
samlandet gå för långt, ligger nära till hands. I hvarje hän-
delse torde dock vara påkalladt, att för nybegynnare då och då
framhålla vådan af alltför grundlig inbärgning af sparsamt och
sällsynt förekommande arter, och särskildt önskvärdt vore att
skolelever, hvilka, såsom erfarenheten visat, af obetänksambet
lätt kunna anställa sköflingar, af vederbörande lärare blefve
uppmanade till nödig skonsamhet i förekommande ömtåliga fall.
För sakens befrämjande vore det sannolikt af stor nytta, om
bytesföreningarne kunde förmås att ej åsätta altför höga vär-
den på lätt utrotade växter eller, ännu bättre, föredroge att
alldeles utesluta dylika från sina kataloger. I vissa undantags-
fall, d. ä. då en för samlare begärlig art sparsamt uppträder
på platser, där den är lätt åtkomlig för turister, nybegynnare
o. d., synes det nödigt att ej närmare angifva fyndstället i tryck
eller för allmänheten. De olägenheter, som härigenom kunde
uppkomma i vetenskapligt hänseende, skulle lätt undvikas, ifall
närmare upplysning om fyndorten skulle deponeras på Univer-
sitetets botaniska museum för att vid behof tillhandahållas for-

Digitized by

Google

Skydd för sällsyntare växtarter. 148

skare. Enligt meddelande af d:r V. F. Brotherus skall den
kände norske botanisten I. M. Norrman i liknande fall hafva
betjänat sig af detta förfaringssätt.

Det torde knappast vara nödigt att framhålla önskvärdheten
af att plantor, frön eller sticklingar af lätt utrotbara växter, så-
dana som redan nämde alform, skulle i och för kultivering till-
ställas botaniska trädgården eller annan lämplig trädgårdsan-
läggning i landet.

Någon s. k. naturaliehandel med sällsynta växter torde
ännu icke bedrifvas i landet. Beträffande vår fauna däremot har
en ej obetydlig kommers med fågelägg i tiden (på 1860-talet)
idkats i Lappland och fortgår kanske ännu. Enär flere säll-
synta äggslag betinga sig mycket höga pris, ligger den slutsatsen
nära till hands, att en altför stark minskning af resp. fågelar-
ter kunde befaras. Närmare besked härom torde herrar zoolo-
ger kunna lämna, likasom äfven angående lämpligheten eller be-
fogenheten af att för befrämjande af fiskens förökning medels pre-
mier bidraga till utrotandet af ett så sällsynt och anmärknings-
värdt djurslag som Saima-sälen.

Ätt en intensiv eller hänsynslös insamling af prydnads-
växter kan medföra kännbara skador är allmänt bekant, likasom
äfven, att man i något fall sett sig tvungen till skyddsåtgärder
(Edelweiss, Onaphalium leontopodium, i Schweiz). Hos oss torde
i detta afseende mosippan, Pulsatilla vernalis, förtjäna en viss
uppmärksamhet. Ifrån södra Tavastland har man begynt under
senare år till vänner och bekanta i hufvudstaden på vårarna
öfversända massor af denna växt, och för att kunna längre tid
bevara blommorna friska, ha exemplaren blifvit med rotstocken
fullständigt uppgräfda ur marken. Farhågan, att traktens torf-
tiga moar sålunda med tiden blefve beröfvade sin förnämsta
prydnad, har närmast föranledt mig att nu upptaga hela frågan.
I hvad mån moarna i södra Tavastland genom denna stora
skattning allaredan lidit, är mig tilsvidare obekant. Mosippan
är här visserligen allmän, men uppträder ej med synnerligen
stor individrikedom och kan därför lätt decimeras, isynnerhet
om äfven menige man skulle finna det fördelaktigt att till för-

Digitized by

Google

iU N:o 17. J. P. Nonlin.

säljning på enahanda sätt insamla växten. Kn viss hofsanihet
vore fördenskull önskvärd gentemot mosippan; en vänlig på-
minnelse i tidningarna skulle kanhända leda till åsyftadt resul-
tat. — Måhända kunde äfven trädgårdsmästare förmås att odla
densamma till afsalu.

För medicinska, tekniska eller hvarjehanda andra ekono-
miska behof har allmogen sedan länge tillgodogjort sig ett an-
tal växter, bland dem äfven några sällsynta trädslag (lönn, lind,
ask), hvilka i följd häraf decimerats eller lokalt utrotats; till
enahanda resultat har exploiteringen för andra syftemål (export
skeppsbyggen) kunnat leda (ek), och genom rent okynne har jäm-
väl skada skett. Den mesta förstörelsen har själffallet dock
jordens odlande och bebyggande åstadkommit. Från de bör-
diga lokalerna, där just de flesta af våra sällsynta högre växter
fmna nödig trefnad, har odlingen af marken undanträngt dem
i storartad skala, och exempel saknas ej heller på alt genoin
byggnaders uppförande sällsynta arter gått förlorade. Såloixb
har kring Helsingfors den omfattande bortsprängningea eöer
planeringen af bärg och klippor samt stadens utvidgande under
loppet af mindre än ett par decennier åstadkommit, att flere ^W-
synta kryptogamer blifvit tillspillogifna. I HoUola socken växle
i tiden vid en landsvägsbro (den enda fyndorten) MiUgedium
sibiricum på en mindre fläck tämligen rikligt och höll här ut i
många decennier, troligen ännu mycket längre, ehuru stället tid-
tals var utsatt för kreaturens tramp och betande. Men för om-
kring ett par årtionden tillbaka uppfördes här åbyggnader till
ett litet torp, och jag har sedan dess några gånger förgäfves
sökt återfinna växten. — Ifrån vår literatur kunna åtskilligt
spridda upplysningar i ämnet hämtas, och nyligen har prof. A.
O. Kihlman uti en sakrik uppsats, införd i »Luonnon Ystävä»,
meddelat värdefulla uppgifter särskildt om linden. Men helt
säkert äro talrika andra dylika fakta bekanta för många en-
skilda personer, som ej offentliggjort sina hithörande iaktta-
gelser. I likhet med Kihlman ville jag uttala såsom synner-
ligen önskvärd!, att alla dylika fakta angående enskilda arters
försvinnande skulle allmännare bekantgöras, och det skulle ännu

Digitized by

Google

Skydd för sällsyntare växtarter. 145

mer gagna saken om äfven undersökningarna i denna riktning
på samma gång skulle utvidgas. Endast genom mer detaljerade
arbeten eller rikliga uppgifter kan man hoppas kunna klar-
ställa frågan om kulturens (menniskans) inflytande på minsk-
ningen af vår floras alster samt vinna nödigt underlag för
möjliga åtgärder, åsyftande att i någon mån skydda våra säll-
syntare arter från en förtidig undergång.

På grund af det anförda anhåller jag, att Bestyreisen ville
hos Sällskapet utvärka, det möjligast talrika uppgifter från alla
delar af vårt floraområde skulle genom Sällskapets exkurrenter
eller andra intresserade införskaffas öfver enskilda växters
lokala eller traktvisa försvinnande eller påtagliga
minskning till individantal, äfvensom att söka med lämpli-
gaste medel hos Sällskapets medlemmar och allmänheten väcka
känslor af skonsamhet gentemot vår floras sällsyntare eller
svagare alster.

Men utom de skador, som tillskyndats enskilda arter, har i
vårt land, likasom annanstädes, en sköfling af naturen, såväl af
växter som djur, fortgått alla tider och mångenstädes ledt till en
fullständig ödeläggelse samt ej sällan också till oersättlig skada
för efterföljande generationer. Det låge antagligen icke utom
området för Sällskapets värksamhet att försöka motvärka en
dylik obefogad naturplundring, men denna omfattande fråga ville
jag nu blott i förbigående hafva antydd. Det vore nämligen
för sakens utredning af vikt, om våra exkurrenter skulle, för-
utom sina iakttagelser öfver kulturens inflytande i allmänhet
på traktens flora och vegetation, särskildi närmare uppmärk-
samma de moment, hvilka, såsom svedje- och katningsbruket,
öfverdrifven skogsafvärkning, i vissa fall äfven kärr- och moss-
odlingar m. m., till sina följder varit mest ödesdigra, men från
naturhistorisk synpunkt hittils blifvit altför litet beaktade.

10

Digitized by

Google

N:o 18.

Förslag till närmare samarbete mellan
Sällskapets medlemmar.

Andragande

af

J. P. Norrlin och J. A. Palmen.

(Den 7 maj 1898).

För den, som med större uppmärksamhet följt utveckling-
gen af Sällskapets program och dess arbeten alt från dess ung-
domstid till den dag som är, visar det sig, att under olika tids-
skeden uppgifterna gestaltat sig olika^ och att arbetssättet i raåD
häraf rönt inflytande. I begynnelsen var anläggandet af saiB-
tingar så godt som det enda hufvudmålet, och i arbetet weé
dessas uppställande deltogo då alla medlemmar. Från år 1^23
voro särskildt de talrika tjänstemännen förpliktade till detta ar-
bete samt att på sammanträdena redogöra för resultaten häraf. Ar
1858, då Universitetet öfvertog vården af samlingarna, kvarblef
för Sällskapet såsom hufvuduppgift exkursionsvärksamheten samt
den vetenskapliga bearbetningen i och för publikation. Härige-
nom manades fram en ny arbetsfördelning inom Sällskapet, i
det att företrädesvis de äldre medlemmarna värkade såsom funk-
tionärer eller författare, de yngre åter i främsta rummet såsom
exkurrenter. För Sällskapets äldre medlemmar är det väl be-
kant, huru stor eggelse i bägge afseendena utöfvades af W. Ny-
länder, och huru just det personliga samarbetet med honom
framkallade den lifaktighet, som då och efteråt utvecklats inom
samfundet.

På samlingarna hafva stälts ganska olikartade fordringar.
Tidigast voro själfva exemplaren hufvudsak, och katalogen öfver
dem var en namnlista. Men efter hand fordrades speciella och
alt mer ingående uppgifter om fyndort, datum ståndort m. m..

Digitized by

Google

Samarbete mellan Sällskapets medlemmar. 147

i syfte att lämna material till utredande af arternas geografiska
utbredning inom området och dettas fördelning i provinser, vi-
dare för fenologiska och topografiska frågor. Därjämte har man
insett nödvändigheten af att i samlingarna förvara alt talrikare
och fullständigare exemplar i syfte att utreda kritiska former.
Redan nu göras sporadiska anteckningar till belysning af också
andra frågor, som klarnat för enstaka forskare, men som för
flertalet medlemmar äro ganska främmande och för de yngre
nästan alldeles okända.

Skall Sällskapet mäkta realisera de nya fordringar, som
redan en nära framtid skall ställa på detsamma, så måste arbe-
tarenas antal ökas och värksamheten bli lifligare, mera mång-
sidig och framför alt mera planlagd. Det är på detta kraf vi
fäste uppmärksamheten vid afslutandet af den öfversikt, som
den 1 november 1896 lämnades öfver det senast förgångna
kvartseklet; och det är härpå vi åter ville länka särskildt Be-
styreisens uppmärksamhet, på hvilken det, enligt Sällskapets
nya stadgar, ankommer att vårda sig om hela samfundets väl
och dess fortsatta utveckling.

Arbetarenes antal är visserligen nu större än tillförene;
men de frågor, som vänta på bearbetning, hafva tilltagit i ännu
större proportion och kräfva därjämte alt större specialkänne-
dom, för att bearbetningen må gå i rätt spår och utredningen
af en fråga må stödjande ansluta sig till andra samtidiga eller
kommande nya.

Det är därför de mera erfarne inom Sällskapet, som böra
diskutera och uppgöra arbetsplanerna; men de kunna icke allena
bringa dem i värkställighet, ty därtill behöfvas flere medarbe-
tare. Här skulle de yngre medlemmarne åter finna arbetsfält
bredvid exkursionsvärksamheten, åt hvilka de allaredan egnat sig.
Under arbetet med nya frågor skulle de tillegna sig de äldres
erfarenhet och nya synpunkter samt därigenom i sin tur bli
mogna att framdeles än vidare utveckla Sällskapets program.

För befordrandet af bearbetningen af ett antal frågor
inom Sällskapets program erfordras således, enligt vår mening,
personligt samarbete af äldre och yngre. Samma metod som i

Digitized by

Google

1-tö N:o 18. J. P. Norrlin & J. A. Paimén.

Sällskapets ungdomstid kan ännu användas. Det gäller icke nu
att ordna själfva naturalierna, utan det gäller att samla och
ordna iakttagelserna om dem för att därur draga slutsatser.
Först måste själfva problemen och frågorna om dem fattas ratt,
och därnäst iakttagelserna ordnas öfversikt4igt, för att svaren
må själfmant framgå. Om detta arbete genom Bestyreisens för-
sorg och under fackmans medvärkan sättes i gång, skola sä-
kerligen de unga krafterna med nöje samvärka, sig själfva till
förkofran och tillfredsställelse och forskningen till gagn.

Det är icke vår afsikt att nu gå i detalj beträffande hvad
alt bör undersökas, ty programmet bör utveckla sig successivt.
Men för att klargöra i hvilken riktning vi tänkt oss arbetet, må
här framställas ett par exempel, belysande bägge sidorna af
Sällskapets värksamhet.

På det botaniska gebitet föreligga för närvarande lämp-
liga arbeten främst på botaniska museum, men äfven på anoat
håll saknas dylika ingalunda. I detta afseende må nu endast
fe no lo gin framhållas såsom förtjänt af särskild uppmärksam-
het. På detta hos oss länge odlade område har, såsom bekanl.
allaredan ett betydande material hunnit inbärgas, och r^l-
bundna observationer utföras fortsättningsvis, hufvudsakligen på
föranstaltande af Finska Vetenskapssocieteten. Det hittils hop-
bragta materialet är visserligen ej blott omfångsrikt utan äfven
värdefullt, men äger dock i vissa afseenden icke den fullstan-
dighet, att det skulle motsvara de fordringar eller önskningsmål,
som på dem med fog från botanisk synpunkt kunde ställas.
Utan att nu närmare ingå på hithörande spörsmål, må blott
antydningsvis framhållas några omständigheter. Gäller det att
för vårt floraområde utgifva en floristisk handbok med öfliga
fenologiska uppgifter, så kunna vi för flertalet växter icke an-
gifva tiden ens för de märkbaraste fasernas inträde och förlopp
i olika hufvuddelar af området; härtill och ännu mer för strän-
gare vetenskapliga syften äro de observerade arterna, delvis äf-
ven observationerna, alldeles för fåtaliga. Vidare må nämnas,
att den tidigaste utvecklingen på våren är ringa beaktad och
höstfenomenen nästan alldeles försummade. Förbisedda äro fa-

Digitized by

Google

Samarbete mellan Sällskapets medlemmar. 149

serna till deras intensitet under skilda år, såsom riklig eller
svag utbildning af blom och frukt, och annat mer, hvarjämte
fenomenens belysande genom odling knappast ifrågakommit med
hänsyn till de vildt växande arterna.

Redan dessa data angifva, att långt mer detaljerade och
omfattande observationer måste fås till stånd. Enär ett inten-
sivare arbete i denna riktning endast kan af botanister utföras,
måste Sällskapet vara betänkt på att taga saken om hand och
i mån af arbetskrafter och penningeresurser försöka reali-
sera densamma. Dylika omfattande observationer torde erfordra
särskilda stationer, på hvilka äfven andra maktpåliggande ar-
beten, såsom iakttagelser öfver florans växlingar under olika
år och förändringar under tidernas förlopp, samtidigt kunna
värkställas.

Ännu är Sällskapet ej rustadt att i större skala införa
dylika arbeten och därförinnan äro äfven särskilda förbere-
dande göromål af behofvet påkallade. Främst bearbetningen
af det stora material, som redan finnes sammanstäldt och i tryck
ofTentliggjordt, för hvilket arbete måhända dock Vetenskapsso-
cieteten drager försorg.

Spridda fenologiska uppgifter, och äfven talrikare för en-
staka år, ingå till ett tämligen betydande antal uti Sällskapets
publikationer och arkiv. Äfvenså i sockenbeskrifningar o. d.
samt en del fenomen äfven i tidningsprässen. Det vore önsk-
ligt, att alla dessa data skulle tillvaratagas och art för art sam-
manställas. Ett vidlyftigt fenologi skt material står äfven att
hämtas från växtsamlingar, främst från finska museum; lämp-
ligast kunde detta material åtkommas såsom biprodukt vid denna
samlings förtecknande.

Såsom resultat af dylika arbeten synes en tämligen full-
ständig kännedom med hänsyn till enstaka arter eller fenomen
antagligen kunna ernås, åtminstone för vissa landsdelar; i andra
fall kunde uppgifterna komplettera det material, som allaredan
finnes sammanstäldt. I öfrigt skulle arbetet resultera i frag-
menter, hvilkas värde i och för sig är problematiskt, men hvilka
därför af oss ej böra ringaktas. I betraktande af vår bristfäl-

Digitized by

Google

150 N:() 18. J. P. Xorrlin <{• J. A. Falmht.

liga kunskap om flertalet arter från fenologisk synpunkt, måste
äfven det obetydligaste tillvaratagas, och de spridda stråna icke
lämnas åt förgängelse, utan i tid hoprafsas. Frågan vunne i
hvarje fall härigenom någon belysning, och äfven anordnandet
af kommande, mer ingående arbeten skulle häraf åtminstone i
någon mån befrämjas.

Och på det arbetet möjligast snart kunde vidtaga, vore
det högeligen önskvärdt att Sällskapets exkurrenter och andra
medleramar under nu redan påbörjade vegetationsperiod ville i
naturen uppmärksamma och anteckna de inträdande fenologiska
företeelserna.

Beträffande åter de zoologiska arbetena måste det medgif-
vas, att för den öfliga samlarevärksamheten ännu återstår be-
tydliga luckor att fylla. Men äfven i fråga om de djurgrupper, an-
gående hvilka det rikligaste material föreligger, måste detta samlas
och ordnas. Sålunda böra beträffande landets vertebrater öfver-
hufvud alla uppgifter, både trykta och otrykta, sammanställas ;
ett ordnadt arkiv. Af det senare slaget förefinnes särskildtora
fåglarne ett betydande material, för det mesta insändt i anledninjL
af ett år 1885 kringsändt upprop. Blefve alt detta ordnadt, så
låge däri en förnyad impuls till insändande af ytterligare ma-
terial. Och ur detta arkiv kunde sedermera speciella bearbe-
tare uttaga alla notiser beträffande enskilda frågor, vare sig om
arternas utbredning, frekvens, statistik, fenologi, topografi, flytt-
ningar m. m., hvarigenom en värklig analys af denna del af
landets fauna och i bredd därmed af dess sammansättning af
olika geografiska element, kunde fås till stånd. Alldeles det-
samma gäller öfriga vertebratgrupper. Tilläggas må allenast alt
våra numera ordnade insektgrupper kunde lämna stoff icke blott
till studium af den geografiska utbredningen, utan ock, i likhet
med hvad ofvan nämdes beträffande växterna, till utredande af
hithörande fenologiska frågor.

På grund af det anförda anhålla vi, att Bestyreisen måtte
hos Sällskapet förorda den framstälda planen om samarbete
inom vår krets, äfvensom utförandet af de i sådant afseende nu
proponerade specialfrågorna. Tillika få vi föreslå, att det hop-

Digitized by

Google

De i Finland förekommande Agrostis-fomieraa. 161

samlade materialet skulle förvaras i Sällskapets arkiv och till-
handahållas intresserade forskare efter Bestyreisens pröfning
och bifall.

Innan vi öfverlemna förslaget till Sällskapets handläggning
och afgörande, må här ännu tilläggas, att enligt vår öfvertygelse
genom ändamålsenligt samarbete ej blott gagneliga förarbeten
kunde åstadkommas, utan äfven hos deltagarena den egna ut-
bildningen skulle befrämjas, lusten och hågen för utredandet
af fauna och flora stärkas, och som värdefull behållning för-
värfvas den känsla af tillfredsställelse, som alltid åtföljer det
oegennyttiga arbetet. Det kan ej häller betviflas, att genom det-
samma samhörighetskänslan mellan Sällskapets medlemmar skulle
väsentligen upplifvas och befästas.

N:o 19.

De i Finland förekommande Agrostis-formerna.

Meddelande

af

Harald Lindberg.

(Föredraget den 15 maj 1898).

I första häftet af Botaniska Notiser år 1898 ingår en utförlig
redogörelse af d:r Sv. Murbeck i Lund om »De nordeuropei-
ska formerna af släktet Agrostis^. D:r Murbeck upptager,
förutom de väl kända A, stolonifera L., A. vidgaris With., A.
canina L. och A. horealis Hartm., äfven en nybeskrifven art,
Å. bottnica Murb., samt ej färre än fyra hybrider mellan de
fyra förstnämda, nämligen A. stolonifera X vidgaris, A. canina
X stolonifera, A. canina X vulgaris och A. horealis X stoloni-
fera. Alla dessa bastarder igenkännas på sin alltid felslående
frukt och sitt till 80 å 90 7o förkrympta pollen; dessutom finnas

Digitized by

Google

152 N:o 19. Harald Lindberg^

särskilda egendomligheter för hvar.och en af dessa, hvarigenom
det blir möjligt alt igenkänna de olika hybriderna, om det också
ofta erbjuder ej så ringa svårigheter. Förutom för de ofvan
anförda formerna redogör d:r Murbeck för de särskilda arter-
nas formkrets. Af A stolonifera äro sålunda tvänne varie-
teter omnämda: var. giganlea (Roth.), utmärkt genom förekomst
af borst i en större eller mindre mängd småax, och var. mari-
tima (Lam.), kännetecknad genom sin smala och mycket täta
vippa. Denna sistnämda form är af Murbeck efter Hjelfs
Conspectus uppgifven för A b: Pargas; exemplar härifrån, såsom
ock från vårt land öfverhufvudtaget, saknas dock i samlin-
garna. Äfven af A. vidgaris finnes en borstbärande form, var.
aristata Schrad., samt dessutom en var. setxdosa Murb., fun-
nen på ett ställe i Bohuslän samt på Jylland och utmärkt där-
igenom, att det nedre blomfjället öfver hela ytan är försedt med
tilltrykta borstlika hår (»palea inferior per totam superficiem
pilis setaceis erectis adpressis sparse vestita.») En med Å.
stolonifera v. maritima analog form af Å, canina är var. mon-
tana Hartm.; var. elatior Hartm. har större småax än den van-
liga formen och var. mutica Gaud. saknar den karaktäristiska
långa, krökta borsten eller har i några blommor en helt kort,
nedanom fjällets midt fäst ryggborst.

Med ledning af denna af Murbeck lämnade utredning af
de nordeuropeiska Agrostis-tovmeTUdi har jag granskat de i fin-
ska samlingen förvarade exemplaren af hithörande former. Af
de 16 af Murbeck upptagna formerna har jag funnit endast
9 representerade i finska samlingen. Till detta antal komma
dock ännu tvänne af Murbeck från finskt område omnämda,
af hvilka exemplar saknas i härvarande finska herbarium, så
att sammanlagda antalet af finska Agrostides sålunda stiger till
11. Dessa 11 äro följande:

Agrostis stolonifera L. Allmänt utbredd öfver hela flora-
området; exemplar saknas endast från Tb, Kb, Lkem och Le.

var. gigantea (Roth.) finnes från följande lokaler:
N: Högland, Hirskallionhälli, 4. 8. 1868, M. Brenner.

Digitized by

Google

De i Finland förekommande Agroslis-formeraa. 153

Ka: St. Johannes, strand mellan Vaahtola och Tyvisaari, 11. 9.

1895, H. Lindberg.
On: Gorskij, 22. 7. 1863, A. Kullhem.
Om: Gamla Karleby, Palma strand, 1869, Fr. Hellström.
Kp: Kellovaara, 26. 7. 1894, I. O. Bergroth.
Ks: Kirkonkylä, 1877, E. Wainio.
Im: Kantalaks, F. Nyländer.

Li: Paavali, 24. 8. 1880, A. Arrhenius & A. O. Kihlman.
Lt: Nuotjok, 7. 8. 1891, J. Linden.

Kola, 13. 7. 1861, N. L Fellman.

A, stolonifera X vulgaris Murb. Exemplar finnas från:
St: Karkku, 29. 7. 1872, Hj. Hjelt (»A. vulgaris f^.
Ta: Sysmä, Maatiais ström, 17. 7. 1872, K. J. W. Unonius

(»A. vulgaris»).
On: Suopohja, 15. 8. 1863, Th. Simming (utan namn).
Ob: Rovaniemi, Karvo, 6. 8. 1864, M. Brenner {^A. vulgaris

f. aristata»). Är en f. aristata.
Le: Karesuando, 1840, Lacstadius (>A. stolonifera»).
Lkem: Kittilä, Kaukkonen, 31. 8. 1877, Hj. Hjelt & R. Hult

(»A. stolonifera f»). Är en f. aristata.
Sodankylä, 4. 7. 1882, E. W. Blom.
öfvertorneå, Koskenniemi, 31. 8. 1877, Hj. Hjelt & R.

Hult (»A. stolonifera f.»).
Li: Utsjoki, Paksujalka, 18. 8. 1880, Arrhenius & Kihlman

(>A. alba»).
Lt: Nuortijärvi, 1883, H. Hollmén (»A. alba»).

A. vulgaris With. Allmänt utbredd; exemplar saknas dock
från O a och On samt från Lappmarken med undantag för Lkem
och Im.

var. aristata Schrad. finnes från:
N: Tytärsaari, 24. 7. 1868, M. Brenner.
Ka: Säkkijärvi, 26. 7. 1878, E. W. Blom.
St: Räfsö, 4. 7. 1872, J. Sahlberg.
Ga: Qvarken, 15. 7. 1859, A. J. Malmgren.
Ks: Kuusamo, 28. 7. 1864, B. A. Nyberg.

Digitized by

Google

154 N:o 19. Harald Lindberg,

A. canina L. Allmän till norra Österbotten, nordligare

än från Kemi finnes ej något exemplar. I H. M. F. är arten an-

gifven för Lt; exemplar från denna provins kunde jag dock ej

påträffa i den finska samlingen. Då A. canina i Sverige går

ända upp till Karesuando i Torne Lappmark, är det troligt, att

den äfven på finska sidan går längre mot norr.

var. elatior Hartm. l^ppgifves af Murbeck från Le, ofvan-

för Gunnarin Korva.

var. mutica Gaud. Af denna såsom det synes sällsynta

varietet finnas i samlingen exemplar endast från

Al: Hammarland, 6. 1865 (skolexemplar).

On: Suuma, pr. Kivatscho, 1850, W. Nyländer.

Le: midt emot Karesuando kyrka (enl. Murbeck).

A. canina X stolonifera Murb. Enligt Murbeck tagen i Le,

ofvanför Gunnarin Korva (enl. ex. å Upsala botaniska museum.

leg. L. L. Laestadius, 1844, nom. »A. hyperborea»).-

A, borealis Hartm. Inskränkt till flora-områdets nordJi-

gaste provinser och har den utbredning, som finnes angifvea i

H. M. F.

A. bottnica Murb. -Med svenska exemplar och med den

af Murbeck lämnade beskrifningen öfverenstämmande former

har jag sett från följande fyndorter:

Sb: Pielavesi, Korkeakoski, på sand vid bäck i skuggig gran-
skog, 9. 7. 1896, A. O. Kihlman (i samlingen bestämd
till vCinna pendula»). Exemplaren härifrån af vika från
de svenska endast genom något längre och slakare blad
samt genom blekgrön vippa. Dessa olikheter äro dock
uppenbarligen beroende endast af den skuggiga växtplal-
sen. Vippans smågrenar utgå dels från midten, dels nå-
got ofvanom eller ofta betydligt nedanför midten af vipp-
grenarna; bladen äro ända till 15 cm långa, 2.5 — 3 mm
breda samt alldeles platta, stråna vid basen hos en del
stånd knäböjda. ^)

1) Den 3. 8. 1898 insamlade A. J. Mel a vid Korkeakoski ett större
antal exemplar af denna form. Bland dem finnas individer med 2 rum

Digitized by

Google

De i Finland förekommande Agroslis-formerna. 155

Kk: Soukelo (vid polcirkeln), N. I. Fellman. Denna form har
af Fellman bestämts till A, canina. På en vidfogad lapp
har K i hl man gjort följande anteckning: y> Agrostis hwealis
Hn. var. mutica. Torde väl närmast vara att anse som
en skuggform af nämda art; blommans byggnad öfverens-
stämmer med beskrifningen för 4. borealis, endast borsten
saknas.^ ^)

Vid genomgåendet af Agrostis-foTmerna i Herbarium ge-
nerale å härvarande botaniska museum fann jag exemplar af
nried de finska fullt öfverensstämmande former från Sibirien.
Från Baikaltrakten förelågo ett par individer, tagna afTurcza-
ninow »in alpe Buchat» och af honom bestämda till Agrostis
Michatixii Trin.»; de ha tillhört Herb. Steven och på etiketten
är med annan handstil skrifvet: »A. laxiftora R. Br. Led. fl.»
De af M. Brenner den 18. 9. 1876 vid Kuretka, Jenisej, tagna
och af A. Juel till *Agrostis scabra Willd. (A. laxiflora (Michx.)-
Led. Fl. ross.») bestämda exemplaren visa också en mycket
stor likhet med de finska.

I Sverige är A, hottnica Murb. tagen af R. Fristedt 1857
uti södra Ångermanland vid Långsele gästgifvaregård vid Björn-
myran samt den 22 juli 1896 af prof. E. Almqvist å en mot
norr sluttande brant sandstrand af Indalsälfven nära Svedjebom-
men, midt för Vifsta i östra Medelpad.

Då de finska exemplaren äro alldeles öfverensstämmande
med de från Jenisej och Baikal, hvilka blifvit förda till den
amerikanska Agrostis laxiflora R. Br. {A. scabra Willd.), föreföll
det mig antagligast, att äfven de finska och således också de
svenska tillhörde någon circumpolär art, hvilken hade sitt huf-

breda blad och något violett anlupen vippa samt sådana med märkbart större,
obetydligt violett anlupen eller alldeles f?rön vippa samt ända till 4 mm breda
blad. Således från samma lokal tvänne ståndortsformer.

1) Den 14. 8. 1898 insamlade J. Montell i en bäckdal nära Mänty-
niemi gård vid Paanajärvi i Kuusamo några individer af den form, som af
Murbeck kallats A. hottnica. Dessa ha starkt violett anlupen vippa, flere
smågrenar utgå betydligt nedanom midten, i regeln dock något ofvanom
denna; bladen äro platta, utstående, 5 — 9 cm länga och 2 mm breda. All-
deles lik formen från Svedjebommen i Medelpad.

Digitized by

Google

156 N:o 19. Harald Lindberg,

vudsakliga utbredningsområde i Nord-Amerika. Vid jämförelse
med de beskrifningar, h vilka finnas i de amerikanska floroma,
föreföll mig endast A. scabra Willd. och A, perennans (Walt.)
Tuckerm. kunna komma i åtanke.

A. perennans (Walt.) Tuckerm. och A. scabra Willd. be-
skrifvas af John M. Coulter i »Manual of the Pbanerogams
and Pteridophytes of Western Texas», p. 525 (Contributions
from the U. S. National Herbarium, Vol. II, N:o 3, Washington
1894) i öfversättning på följande sätt:

Agrostis perennans (Walt.) Tuckerm. »Strå 3 till 6 dm högt,
rakt eller vid basen nedliggande; blad omkr. 3 mm breda, 1
till 2 dm långa, sträfva; vippan aflång, lös, med utbredda hår-
fina grenar, 1 till 3 dm lång; grenarna delade vid eller nedanom
midten; småaxen 2 till 2.5 mm långa; skärmfjällen nästan lika
långa, V* längre än blomfjällen; blomfjäll borstlöst; inre blom-
fjäll saknas. — Sällsynt i norra Texas, allmän norrut.»

Agrostis scabra Willd. »Strå 3 till 6 dm högt, uppratt;
blad omkr. 2 mm breda, 1 dm långa eller kortare, sträfva, ofta
inrullade; vippan lös, med utbredda hårfina grenar, 2 till 3 dm
lång, bred; grenarna delade nära spetsarna, mycket sträfva;
småaxen omkr. 2 mm långa; skärmfjällen smalt spetsade, knapt
olika långa. Va längre än blomfjällen; blomfjäll utan borst eller
sällan med ett kort ryggborst; inre blomfjäll saknas. — Säll-
synt i norra Texas, allmän norrut.»

Dr. Geo. Vasey, Nordamerikas förnämsta gräs-kännare,
lämnar i sin »Monograph of the grasses of the United States
and British America», p. 75 o. 76 (Contributions from the U.
S. National Herbarium, Vol. III, N:o 1, Washington 1892) ut-
förliga beskrifningar på dessa tvänne gräs. Om A. perennans
säges bl. a.: »blad platta, 1—3 linier (1.8—5 mm) breda, 2 — 6
tum (5—15 cm) långa», medan om bladen hos A. scabra fram-
hålles, att de äro korta och smala, vanligen med inrullade kan-
ter eller emellanåt plana, de öfre 1—3 tum (2.6 — 7.5 cm) långa.

Då hos de finska exemplaren bladen äro ända till 4 mm
breda och 15 cm långa samt skärmfjällen V4 längre än blom-
fjällen och vippans smågrenar utgå strax ofvanom, från eller

Digitized by

Google

De i Finland förekommande Agrostis-formerna. 157

nedanom niidten af grenarna, tror jag mig ha skäl att hänföra
denna form till A, perennans och ej till A. scabra, af hvilken
senare jag sett flere exemplar, hvilka genom sina korta, styfva
och smala blad samt sina ytterst långa, starkt sträfva och en-
dast i spetsen grenade vippgrenar har ett från vår form allde-
les afvikande utseende. Möjligt är, att dessa tvänne arter egent-
ligen borde sammanslås till en^ då de, såsom Gray framhåller
(Manual of the Botany of the Northern United States, New York,
1889, p. 648), synas öfvergå i hvarandra. Kanske de äro af
olika slags ståndort frambragta former; de talrika namn, som
gifvits dessa arter, och den stora osäkerhet, som varit rådande
vid den tidigare begränsningen af dem, tyda möjligen härpå.

Enligt Vasey äro A. perennans och A. scabra allmänt ut-
bredda i Nordamerika. Enligt John Macoun, »Catalogue of
Canadian Plants», P. IV, p. 199, förekommer A. perennans i
gräsbevuxna skogar och på sandiga stränder. Om den i Canada
allmännare A. scabra anföres: »ett allmänt gräs på uttorkade
ställen på klippor och bärg samt längs floder och sjöar, all-
mänt utbredd och varierande.» Asa Gray 1. c. angifver så-
som ståndort för A, perennans »fuktiga, skuggiga platser», me-
dan åter A. scabia skulle vara allmän på uttorkade platser.
Den ståndort, på hvilken den hos oss förekommande formen är
anträffad, öfverensstämmer såsom synes väl med den för A.
perennans angifna.

Då således så godt som alldeles identiska former äro tagna
i Medelpad, Ångermanland, Norra Savolaks, Kuusamo, Soukelo
nära Hvita hafvet, vid Jenisej och vid Baikal, synes det enligt
min tanke vara riktigast, att anse den af Dr. Murbeck såsom
ny uppstälda Agrostis bottnica vara den västligaste utposten af
en circumpolär art, högst sannolikt A. perennans (Walt.) Tuc-
kerman. Att arter med så vidsträkt utbredning som denna, i
sitt västligaste utbredningsområde skola framvisa former, afvi-
kande från de i det östligaste förekommande, synes mig natur-
ligt. Exempel på ett analogt förhållande hos andra circumpolära
arter saknas ingalunda.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique

Ouvrages regus par la Société du 13 mai 1897 au 15 mai 1898.
Tous les livrés indiqués sont des in 8:o, sauf indication contraire.

1. Pablications des Soeiétés correspondantos.

Algérie.

Alger: Sociéte des Sciences Physiques, Naturelles et (Ilimato-
logiques.

Bulletin:
Böne: Académie d'Hippone.

Bulletin: 28. 1895.

Coniptes rendus: 1896; 1897, 1—3.

Allemagne.

Augsburg: Naturhistorischer Verein fur Schwaben und Neubnrjr

(a. V.).

Bericht:
Berlin: K. Akademie der Wissenschaften.
Sitzungsberichte: 1897. 4:o.

— Gesellschaft Nalurforschender Freunde.

Sitzungsberichte: 1896.
Botanischer Verein der Provinz Hrandenburg.
Verhandlungen : XXXIX. 1897.

— Museum fur Naturkunde. Zoologische Sammlung.

Mitteilungen: I, 1. 1898.
Bonn: Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande,
Westf alens und des Regierungs-Bezirks Osnabruck.
Verhandlungen: 53, 2. 1896; 54. 1-2. 1897.

— Niederrheinische Gesellschaft fur Natur- und Heilkunde.

Sitzunjisberichte: 1896, 2; 1897, 1—2.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 159

Braunschweig: Verein fur Naturwlsseiisohaft.
Jahresbericht: 10. 1895-97.
Braunschweig im Jahre 1897. Braunschweig 1897.

Bremen: Xatnrwissenschaftlieher Verein.
Abhandlungen:

Breslau: Schlesische Gesellschaft fur Vaterläiulische Cultur.
Jahresbericht: 74. 1896.

Partach, Litteratur d. Ländes- u. Volkskunde d. Provinz Schle-
sien. V. 1897.
— Verein fiir Schlesische Insektenkunde.

Zeitschrift fur Entomologie, Neue Folge: XXiL 1897.

ChemnHz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Bericht:
Colmar: Société dHistoire Naturelle.

Bulletin (Mittheilungen) Nouv. S6r.:
Danzig: Naturforschende (iesellschaft.

Schriften, Neue Folge: IX, 2. 1897.
Dresden: Naturwissensehaflliche Gesellschaft Isis^.

Sitzungsberichte: 1896, 2; 1897, 1.
Erlangen: Physikalisch-Medicinische Societät.

Sitzungsbericlite: 27. 1895; 28. 1896.
Frankfurt a. M.: Senckenbergische Naturforschende (iesellschaft.

Abhandlungen: XX. 1. 1897; XXI, 1. 1897; XXIII, 3, 4, 1897;
XXIV, 1. 1897. 4:o.

Bericht: 1897.

Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein.

Helios: XIV. 1896-97.
Krnst Huth.

Societatum Litterae: X, 7—12. 1896; XI, 1-6. 1897.
Freiburg i B.: Naturforschende Gesellschaft.

Bericht:
Giessen: Oberhessische fJesellschaft fiir Natur- und Heilkunde.

Bericht :
Görlitz: Naturforschende Gesellschaft.

Abhandlungen :
Göttingen: K. (iesellschaft der Wissensc^haften und der (leorj;
August Universität.

Nachrichten: 1897, 1—3.

GeschäfUiclie Mittheilungen: 1897, 1—2. ^

Digitized by

Google

IBO Knzio Eeuter,

Greifswald: (ieo^raphische (iesellschaft.
Jahresbericlit :
— Naturwissensclmftlicher Vereiii fiir Neu-Vorponirnerii

und Riigeu.
Mittheilungen: XXIX. 1897.

Guben: Inlernationeller EnlomoloKischer Vereiii.
Entomologische Zeitung:

Giistrow: Verein der Freunde der Naturgeschichte in Mecklen-
burg.

Archiv: ÖO, 1—2. 1896.

Systematisches Inhaltgverzeichniss und alphabetisches Register
zu den Jahrgängen XXXI — L. Guslrow. 1897.

Halle: K. Leopoldinisch-CaroliniscU Deutsche Akademie der Na-
turforscher.
Nova Acta:
Katalog der Bibliothek:

Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein.
Abhandlungen: XV. 1897. 4:o.
Verhandlungen, 3:e Folge: IV. 1896.

— Die Hamburgischen Wissenschaftlichen Anstalten.

Jahrbuch :

— Verein fiir NaturwissenscliafUiche Unterhaltung.

Verhandlungen :

Hanau: Wetterauische (Jesellschaft fur die tresammte Naturkunde.
Bericht :

Helgoland: K. Biologische Anstalt.

Wissenschaftliche Meeresuntersucliungen, Neue Folge II, 1. Abt.
2. 1897; II, 2. 1897. 4:o.
Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein.

Verhandlungen:
Kassei: Verein fiir Naturkunde.
Bericht: XLII. 1896-97.
Kiel: Kommission zur Wissenschaftlichen Untersuchungen der
Deutschen Meere (voy. Helgoland).

— Naturwissenschaftlicher Verein fiir Schleswig-Holstein.

Schriften: XI, 1. 1897.
Königsberg in Pr.: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft.
Schriften:

Digitized by

Google

Bulletin Bibliugraphique. 161

Landshut: Bolanischer Verein.
Bericht :

LUbeck : Geographische Gesellschaft und Naturhistorisches Museum.
Mittheilungen: XL, 9—12. 1897; XLI, 1—2. 1898.

Magdeburg: Nalurwissenschaftlicher Verein.
Jahresbericht nnå Abhandlungen :

Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Natur-
vissenschaften.
Sitzungsberichte: 1896.

MetZ: Société d'Histoire Naturelie.

Bulletin:
MUnchen: K. B. Akademie der Wissenschaften. Mathematisch-
physikalische (II:e) Classe.

Abhandlungen: XIX, 2. 1898. 4:o.

Sitzungsberichte: 1897, 1—3; 1898, 1.

Inhaltsverzeichniss :

Almanach :

Dycky W. Ueber die wechselseitigen Beziehungen zwischen
der reinen und der angewandten Mathematik. Miinchen.
1897. 4:0.
— Bayerische Botanische Gesellschaft.

Berichte: V. 1897.
Miinster: Westfälischer Provinzial-Verein fiir Wissenschaft und
Kunst.

Jahresbericht :
NUmberg: Naturhistorische Gesellschaft.

Abhandlungen: X, 5. 1897.

Jahresbericht: 1896.
Osnabriick: Naturwissenschaftlicher Verein.

Jahresbericht: XII. 1897.
Passat! : Naturhistorischer Verein.

Bericht:
Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein.

Bericht:

Correspondenz Blått :
Stettin: Entomologischer Verein.

Entomologische Zeitung :
Strassburg in E.: K. Universitäts- und Ländes Bibliothek.

Théses:

11

Digitized by

Google

162 Enzio Rent er,

Brunzely K. Das Rothliegende nördlich vom Donau. Strass-

burg i. E. 1895.
Philippi, E. Beitrag zur Kenntiiiss des Aufbaues der Schich-

tenfolge im Grignagebirge. Berlin. 1896.
Porro, C. Geognostische Skizze der Umgebung von Finero (Can-

nobinaThal). Berlin. 1896.
Steuer, A. Der Keupergraben von Balbronn. Strassburg i. E. 1896.
Wagner, R. Die Morphologie des Limnanthemum nympha^oi-

des (L.) r.k. 1895.
Stuttgart: Verein fiir Vaterläiidische Naturkunde in Wurttemberjr.

Jahreshefte: 53. 1897.
Wiesbaden: Nassauischer Verein fur Naturkunde.
Jahrbucher:

Zwickau: Verein fur Naturkunde.

Jahresbericht: 1896.

Australie.

Brisbane: The Queensland Museum.

Annals: 3. 1897; 4. 1897.

Annual Report: 1896; 1897.
Melbourne: National Gallery of Victoria.
Sydney: Linnean Society of New South Wales.

Proceedings, 2:e Ser.: 1896, 4 (Nr. 84); 1897, 1-3 (Nrs.Sö - 87).

Act of incorporation, Rules, List of Members etc. 1898.
— The Australian Museum.

Records: III, 2—3. 1897.

Report: 1896. 4:o,

Autriche-Hongrie.

Bistritz : Gewerbeschule.

Jahresbereicht:
Briinn: Naturforschender Verein.

Verhandlungen: XXXV. 1896.

Bericht der Meteorologischen Commission: XV. 1895.
Buda-Pest: Magyar Tudomånyos Akadémia (Ungarische Akademie
der Wissenschaften).

Mathematikai és természettudomånyi közlemények :

Értekezések a természettudora. köreböl:

Krtekezések a mathemat. tadomän. köreböl:

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 163

Mathemat. és természettudom. ertesitö : XIV, 3 — 5. 1897 ; XV

1-3. 1898.
Mathematische und naturwissenschaftlicbe Berichte aus Ungara :

XIII, 2. 1897.
Almanach: 1897.
Rapport: 1896.

Petényiy J. S. von. Pastor roseus L. Budapest. 1896. 4:o.
Buda-Pest: Magyar Nemzeti Muzeuru (Ungarisches National-Mu-

seum).
Természetrajzi Fuzetek: XX, 3—4. 1897; XXI, 1—2. 1898.
Äquila. Journal pour rOraithologie:

— La Rédaction de »Kovartani Lapok».

Rovartani Lapok: IV, 6-10. 1897; V, 1-4. 1898.
Cracovie: Académie des Sciences. (Akademi ja Umiejetnossci).

Sprawozdanie komisyi fizyograficznej :

Rozpravy wydzial matem. przyrod, 2:e Ser.: X — XII. 1H96— 97.

Bulletin international : 1897, 2— lOj 1898, 1—3.

Burattini, T. L. Misura universale.
Graz: Naturwisseuschaftlicher Verein fiir Steiennark.

Mittheilungen: XXXIII. 1896.
Hermannstadt: Siebenbiirgischer Verein fur Naturwissenschaften.

Verhandlungen und Mittheilungen:
Iglö: Ungaris(!her Karpathen- Verein. (Magyarorszagi Kårpätegye-
siilet).

Jabrbuch :
Innsbruck: Naturwissenschaftlich-Medicinischer Verein.

Berichte :
KolozSVårt (Klausenburg): Rédaction de >' Magyar Növenytani
Lapok».

Evlolyam :

— Erdélyi Muzeum-Egylet. Orvos Tennészettudomänyi Sza-

kosztålyäböL (Siebenbiirgischer Museum -Verein.
Medicinisch-Naturwissenschaftliche Seclion).
II. Természettudomånyi szak (Naturvissensch. Abth.).

Értesitö (Sitzungsberichte) : XXII, 1—3. 1897.
III. Népszerii szak.

Értesitö (Sitzungsberichte) :
Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Mathema-
lisch-Naturwissenschaftliche Classe.
Abhandlungen :

Digitized by

Google

IB-i- Enzio Beuter,

Sitzungsberichte :
Jahresbericht:
Verzeichniss d. Mitglieder:
Naturhistorischer Verein »Lotos».
Lotos, Neue Folge:
Trencsén, Ung..* Trencsén Wärmegyei Természettudomänyi Egy-
let. (Natunvissenschaftlieher Verein d. Treneséner
Comitates).
Kvkönyve (Jahreshef t) : 1896-97.
Emléklapok (Gedenkblätter). 1897. 4r:o.
Triest: Museo Civico di Sloria Naturale.

Atti:

Marchesettiy C. Flora di Trieste e de* suoi dintomi. Trieste

1896-97.
Wien: K. Akademie der Wisserischaften. Malhematisch-natiirwis-

senschaftliche Classe.
Sitzungsberichte, Abth. 1: C V, 1—10. 1896.
Anzeiger: XXXIV, 12-27. 1897; XXXV, 1—2, 4-8. 1898.

— K. k. Nalurhistorisches Hof museum.

Annalen: X, 1-4. 1895; XI, 1—4. 1896; XII, 1. 1897.

— - K. k. Zoologisdi-Botanisehe Gesellschaft.

Verhandlungen: XLVII. 1897.

— K. k. Geographische Gesellschaft.

Mittheilungen: XXXIX, 10-12. 1896; XL, 1-8. 1897.

— Verein zur Verbreitung Naturwissenschaftlicher Kennf-

nisse.
Schriften: XXXVII. 1896-97. 16:o.

— D:r R. v. Wettslein, Professeur.

Oesterreichische Botanische Zeitschrift: XLVII, 1—12. 1897.
Zagreb: Soeietas Historico-naturalis Croatica.
Glasnik: II-IX. 1887—96.

Belgique.

Bruxelles: Académie Royale des Sciences.
Bulletin, 3:me Sér.:
Annuaire:
— Société Royale de Botanique.
Bulletin: XXXV. 1897.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 165

Bnixelles: Société P^ntomologique de Belgique.
Annales: XL. 1896.
Table générale des Annales:
Mémoires:

— Société Royale Malacologique de Belgique.

Annales:
Procés- Verbal :

— Société Royal Linnéenne.

Bulletin: XXII, 7-9. 1897; XXIII, 1—4 1897. 4:o.

BrésiL

Rio di Janeiro: Museum Nacional.

Archivos :

Canada.

Halifax, M. 8.: Nova Scotian Institute of Natural Science.
Proceedings and Transactions, Ser. 2:

Chili.

Santiago: Société Scientifique du Chili.
Actes:

Costa Rica.

San José: Museo Nacional. Republica de Costa Rica.
Anales :
Informe del Museo nacional de Costa Rica. 1896—97.

Danemarc.

Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabemes Selskab.

Skrifter (Mémoires). 6:te Rsekke, naturvidenskab. og matliem.

Afdeln.: VIII. 4-5. 1897. 4:o.
Oversigt: 1897, 2-6; 1898, 1.
Naturhistorisk Förening.

Videnskabelige Meddelelser: 1897.
Botanisk Förening. •

Botanisk Tidskrift: XXI, 1—2. 1897.
Meddelelser:
Medlemsliste :

— Entomologisk Förening.

Digitized by

Google

lH(i Enzio Reutery

Espagne.

Madrid: H. Academia de Ciencias.
Memorias: XVII. 1897.
Revista:
Discursos. Madrid 1897.

États-Unis.

Baltimore, Md.: Johns Hopkins Universily.

Circulars: XVI, 129-131. 1897; XVII, 132-1^3. 1897. 4:o.

Memoirs from the Biological Laboratory:
Boston, Mass.: American Academy of Arts and Sciences.

Proceedings: XXXII, 2-17. 1896—97; XXXIII, 1—4 1897.
— Boston Society of Natural History.

Memoirs :

Proceedings: XXVII, p. 75-199. 1896; XXVIl, 14. 1897; XXVIII.
1-5. 1897.

Occasional Papers:
Bridgeport, Conn.: Bridgeport Scientific Society.

List of Birds:

Cambridge, Mass.: Museum of Comparative Zoölogy.

Memoirs: XIX, 2. 1897; XX— XXI. 1897; XXIII, 1. 1897. 4:o-
BuUetin: XXX, 6. 1897; XXXI, 1-6, 1897.
Annual Report: 1896-97.
Chapel Hill, N. C: Elisha Mitchell Scientific Society.

Journal: XIII, 1—2. 1896; XIV, 1. 1897.
Chicago, III.: Academy of Sciences.
Bnlletin: I, 1—10. 1883-86.
Annnal Report: 39. 1896.

Bulletin of the Geological and Natural History Sarvey: 1. 1896.
Ännual Address: 1878.

Baker, F. C, A. naturalist in Mexico. Chicago. 1895.
BradwelU J. J. B. The Paramidophenol and Amidol Develo-

pers. Chic. 1892.
Cai(m, J. D. Artesian Wells. Chic. 1874.
HaU, E. M. 'The Nelumbium luteum or great American Wa-

ter lily. Chic. 1871. 12:o.
Constitution and by-laws as amended and adopted Dec. 12:th,

1882. Chic. 1887.
The Charter constitution and By-laws. Chic. 1895.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. UV7

Davenport, lowa: Aeademy of Natural Sciences.

Proceedings: VI. 1889-97.
Madison, Wisc.: Wisconsin Aeademy of Sciences, Arts and Lellres.

Transactions :

Meriden, Conn.: Scientific Association.
Transactions :
Proceedings :
Annual Åddress:

Minneapolis, Minn.: Geological and Natural History Survey of

Minnesota.
Minnesota Botanical Studies: II— XI. 1894—97.
Mac Millan, C, The Metaspermae of the Minnesota Valley.

Minneapolis 1892.

New-Brighton, N. Y.: Natural Science Association of Staten Is-
land.
Proceedings: VI, 7— lö. 1897.
Special :

New-Haven, Conn.: Connecticut Aeademy of Arts and Sciences.

Transactions :
New-Yorl(, N. Y.: New-York Aeademy of Sciences.

Memoirs :

Annals: IX, 4-12. 1897.

Transactions: XV. 1896-96.

Index :
Phiiadelphia, Pa.: Aeademy of Natural Sciences.

Proceedings: 1896, 3; 1897, 1—2.

— American Philosophical Society.

Proceedings: XXXV, 153. 1896; XXXVI, 154-155. 1897.

Report:

Subject Register:

Supplement Register:

— Wagner Free Institut of Science.

Transactions :

— University of Pennsylvania.

Contributions from the Botanical Laboratory: I, 8. 1897.
Portland, Maine: Portland Society of Natural History.

Proceedings: II, 4. 1897.
Rochester, N. Y.: Aeademy of Science.

Proceedings:

Digitized by

Google

l«H Enzio Reuter,

San Francisco, Cal.: (^alifornia Academy of Science?.
Memoirs:

Proceedings, Sec. Ser.: VI. 1896.
Proceedings, Third Ser.: Botany: I, 1. 1897. 4:o.

Zoology: I, 1-4. 1897. 4:o.

Geology: I, 1-2. 1897. 4:o.
Occasional Papers: V. 1897.

S:t Louis, Mo.: Academy of Science.

Transactions: VII, -4—16. 1895-97.

Topeka, Kans.: Kansas Academy of Science.
Transactions: XIV. 1893-94.

Trenton, N. j.: New Jersey Natural History Socieiy (formerly
The Trenton Natural History Society).
Jourual:

Tufts College, Mass.: Tufts ColleKe.

studies:

Urbana, III.: Illinois State Laboralory of Natural History.
Bulletin: V, 2-4. 1'97. * '

Artide: X— XV. 1896-97. Index.
— The State Entomologjist of the Illinois.
Report: XX. 1895-96.

Washington, D. C: Department of Interiör (U. S. Geological
Survey).
Monographs: XXV— XX VIII (with Atlas). 1896—97. 4:o.
Bulletin: 87, 127, 130, 135-148. 1896—97.
Annual Report: XVII, 1—3 & 3 concluded. 1895—96. 4:0.
Mineral Resources:

Washington, D. C: Department of Agriculture.
Yearbook: 1896.
Farmer*s Bulletin: 54. 1897.

— Division of Ornithology and Mammology.

North American Fauna:
Bulletin:
Division of Economic Ornithology and Mamraolo|iry-
Bulletin:

— Smithsonian Institution (U. S. National Museum).

Annual Report: 1895.

Report of the U. S. National Museum: 1893; 1894.

Bulletin of the U. S. National Museum:

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 169

Washington, D. C: Anthropological Society.

The American Antbropologist : IX. 11. 1896.
Special Papers:
— Entomological Society.

Proceedings: IV, 2. 1896—97.

Finlande.

Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Si-iences
de Finlande).
Acta: XXII. 1897; XXIll, 1897. 4:o.
Bidrag:

Öfversigt: XXXIX. 1896-97.
Observations météorologiques:

— Geografiska Föreningen.

Vetenskapliga Meddelanden :
Tidskrift:

— Sällskapet för Finlands Geografi (Société de Géogra-

phie de Finlande).
Fennia:

— Universitets-Biblioteket (par Mr lo Hibliotliécaire, dr

V. Vasenius).

— Finska Forstf öreningen.

Meddelanden :
Ströskrifter:

France*

Amiens: Société Linnéenne du Nord de la France.

Memoires :

Bulletin: XIII, 283-292. 1896—97.
Ångers: Société d'Études Scientifiques.

Bulletin, Nouv. Sér.r XXVI. 1896.
Béziers: Société d'Étude des Sciences Naturelles.

Bulletin :
Bordeaux: Société Linnéenne.

Actes : L (5:e Sér. T. X). 1896.
Caen: Société Linnéenne de Normandie.

Bulletin, 4:e Sér.: X, 3—4. 1896.

Digitized by

Google

170 Enzio Reuter,

Cherbourg: Société Nationale dei? Sciences Naturelles et Mathé-
matiques.
Memoires: XXX (3:e Sér. T. X). 1896-97.

La Rochelle: Académie. Société des Sciences Naturelles.

Annales: 33. 1897.
Lille: La Rédaction de »Revue Biologiquei^ du Nord de la
France.

Revue Biologique.
Lyon: Société Linnéenne.

Annales, N. Sér.: XLlll. 1896.

— Museum d'Histoire Naturelle.

Archives :

— Société Botanique de Lyon.

Annales: XXI. 1896.
Bulletin :

Marseille: Musée d'Histoire Naturelle.

Annales, Zoologier
Montpelller: Académie des Sciences et Lettres.

Memoires de la section de médecine, 2:e Sér.:

Memoires de la section des sciences, 2:e Ser.: 11, 2-4. 1?**.
Nancy: Société des Sciences. (Ci-devant Société des Scneuc^
Naturelles de Strasbourg).

Bulletin, 2:e Sér.: XIV, 31 (29:e Ann.) 1896.

Bulletin des séances:
Nantes: Société des Sciences Naturelles de TOuest de la France.

Bulletin: VI, 4. 1896; VII, 1—3. 1897.

— Société Académique de Nantes.

Annales, 7:e Sér.: VII, 1—2. 1896.
Nimes: Société d-Rtude des Sciences Naturelles.

Bulletin: XXIV, 4. 1896; XXV, 1—3. 1897.

Supplement :
Paris: So(*iété Botanique de France.

Bulletin :

— Société Entomologique de France.

Annales :

— Société Zoologique de France.

Memoires: IX. 1896.
Bulletin: XXI. 1896.

— Museum d'Histoire Naturelle.

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 171

Paris: Sociélé de (iéoj^raphie.

BuUetiD, 7:e Sér.: XVIII, 1-3. 1897.
Comptes rendus: 1897, 8—20; 1898, 1—2.

— Rédaction de »la Feuille des jeunes naturalistes> .
Feuille, 3:e Sér.:

Reims: Soeiété d'Étude des Sciences Naturelles.
Bulletin, 3.e Sér.: V, 4. 18%; VI, 1-3. 1897.
Comptes rendus:
Travaux :
Procés verbaux:

Rouen: Société des Amis des Sciences Naturelles.
Bulletin. 3:e Sér.: XXXI, 1-2. 1895.

Toulouse: Société d'Histoire Naturelle.

Bulletin:
Société des Sciences Physiques et Naturelles.
Bulletin:
— Société Fran^aise de Botanique.

Revue de Botanique: XIII, 147—156. 1895.

Grande-Bretagne et Irlande.

Edinburgh: Royal Society.

Transactions :
Proceedings :
Botanical Society.
Transactions :
Proceedings:

Transactions and Proceedings:
Ånnual Report:
Edinburgh: La Rédaction de »The Annals of Scottish Natural
History».
Annals:
Glasgow: Natural History Society.

Proceedings and Transactions, N. S.: IV, 3. 1895—96; V, 1.
1896—97.

London: Royal Society.

Proceedings: LX, 368. 1897; LXI, :^71-;^79. 1897; LXIl, 380—

388. 1897; LXIII, 389-392. 1898.
Yearbook: 1896^97; 1897-98.

Digitized by

Google

172

Enzio Reuter,

London: Linnean Society.

Jouraal, Botany: XXXI, 218—219. 1897; XXXII, 220-227. 18i^7

XXXIII. 228. 1897.
Journal, Zoology: XXV. 163—166. 1896; XXVI, 166—167. 18117.
List of the Society: 1896—97.
Proceedings: 1896—96.

— Royal Gardens, Kew.

Bulletin: 1896.

— Distant, W. L.

The Zoologist: 4. Ser.: I, 5-12 (Nrs 671-678) 1897; 11. 13— U
(Nrs 679-682). 1898.
Newcastle-upon Tyna: Natural History Society of Xorlhumber-
land, Durham and Newcastle-upon-Tyne.
Transactions: XIII, 2. 1898.
Plymouth: Marine Biolof?ical Association.

Journal, New Ser.: V, 1—2, 1897—98.

Italie.

Bologna: R. Aecademia delle Scienze.

Memorie, Ser. 5: V, 1—4. 1895—96. 4:().

Rendiconti, N. Ser.: I. 1896-97.

Indici generali:
Catania: Aecademia Gioenia di Scienze Naturali.

Atti, Ser. 4: IX (Anno LXXIII). 1896. ho.

BuUettino mensile, Nuovo Ser.: 46— 4«. 1897.
Firenze: Societå Entomologica Italiana.

Bulletin© : XXVIII, 3-4. 1896; XXIX, 1—4. 1897.
Genova: Museo Civico di Storia Naturale.

Annali, Ser. 2:a: XVII (XXXVII). 1897.

— Direzione del Giornale »Malpighia».

Malpighia: XI. 1 -12. 1897.
Milano: Societå Italiana di Scienze Naturali e del Museo VÅxkv
di Storia Naturale:

Atti: XXXVII, 1—2. 1897-98.

Memorie: VI (N. S. Il), 1. 1897.
Modena: R. Aecademia di Scienze, Lettere ed Acti.

Memorie, Ser. 2: XII, 1. 1896. 4:o.

— Societå dei Naturalisti.

Atti, Ser. 3:

Digitized by

Google

Bulletin Bibliographique. 173

Napoli: K. Accademia delle Scienze Fisiche e Malematidie.
Alti, Ser. 2: Vill. 1897. 4:o.

Rendiconto, Ser. 3: III (An. 36), 4-12. 1897; IV (An. 37),
1—2. 1898.

— Societå Africana d'ltalia.

Bollettino :

— Societå di Naluralisti.

Bolletino, Ser. 1: IX, 2. 1895; X. 1896.
Padova: Societå Veneto-Trentina di Scienze Naturali.
Atti, Ser. 2:a: 111, 1. 1897.
Bulletino:

— Redattore della »La Nouva Notarisia».

L. N. Notarisia: Vill, 3-4. 1897; IX, 1—2. 1898.
Palermo: Redazione della »Naturalista Siciliano».
Il Natur. Sicil., N. Ser.; II, 1-4. 1897. 4:o.

— R. Orto Botanico di Palermo.

Bollettino: 1, 2—4. 1897.
Pisa; Societå Toscana di Scienze Naturali.

Memorle: XV. 1897.

Processi verbali: X, p. 201—292. 1897; XI, p. 1-10. 1897.
Portici: Redazione delle »Rivista di Patologia vegetale .

Rivista: I— V. 1892-97; VI, 1-5. 1897.
Roma: R. Istituto Botanico.

Annuario: VI, 3. 1897; VII, 1. 1897. 4:o.

— Biblioteca Nazionale Centrale Vittorio- Emanuele.

Bollettino :
Indice:

— Societå Romana per gli Studi Zoologici.

Bollettino: V, 3-6. 1896; VI. 1-4. 1897.

Varese: Societå Crittogamologica Italiana.
Memorie :
Atti:

Venezia: Redazione della »Notarisia».

«

Notarisia, Serie Notarisia-Neptunia :
Sommario :

Japon.

Tokyo: College of Science, Imperial Univorsity.
Journal: X, 2. 1897. 4:o.

Digitized by

Google

174- Enzio Reuten

Les Indes occidentales.

Kingston: The Institute of Jamaica.

Journal: II, 4—5. 1897.
Annals: 1, 1. 1897.
Annual Report:

Les Indes orientales.

Calcutta: Asiatic Society of Bengal.

Journal. P, I: LXV, 3—4, 1896; LXVI. 1-3, Extra n:o. 1897.

Journal, P. 11: LXV, 3—4. 1896; LXVI. 1-3. 1897; TiUe page
and Index for 1896.

Journal, P. Ill: LXV, 1, Special number. 1898.

Proceedings: 1896, 6-10; 1897, 1-8.

Index :

Annual Address:

Icvara-Kaula, The Ka^mira^abdamrta, a Ka(;min grammar writ-
ten in the Sanskrit Languages, edit. with notes and addi-
tions by G. A. Grierson. I. 1897.

Luxembourg.

Luxembourg: Société Botanique.

Recueil des Mémoires et des Travaux: XIII. 1890—96.
— »Fauna», Verein Luxemburger Naturfreunde (Sociétt
des Naturalisles Luxembourgeois).^
Mittheilungen (Comptes Rendus): VI. 1896; VII. 1897.

Norvége.

Bergen: Bergens Museum.
Aarbog: 1897.

Aarsberetning : •

Särs, G. O. An account of the Crustacea of Norway: Ii, 3—8.
1897. 4.0.

Christiania: Universitet.

Norman, J. M. Norges arktiske flora. I, 1. 1894; II, 1. 1895.
Särs, G. O. Fauna Nor\^egia?. I. Beskrivelse af de hidtil kjendta

norske Arter af Underordnene Phyllocharida og Phyllopoda.

Kristiania 1896. 4;o.

Digitized by

Google

Bulletin Hibliographique. 175

— Videnskabs Selskabet.
Forhandlinger:

Nyt Magazin for Naturvidenskaberne : XXXIV. 3—4-. 189ö;
XXXV, 1-3. 1893-94.

Stavanger: Stavanger Museum.

Aarsberetning : 1896.
Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab.

Skrifter: 18%.
Tromsö: Museum.

Aarshefter:

Aarsberetning.

Pays-Bas.

Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen.

Verhandelingen, Afd. Natuurkunde. Tweede Sectie:

Verslagen and Mededeelingen. Afd. Natuurk., 3:e Reeks:

Register of de Verslagen and Mededeelingen:

Verslagen van de Zittingen:

Jaarboek :

Prodromus Florse Batava^:
— Genootschap ter Bevorderinj^ van Natuur-, Genees- en
Ileelkunde. Sectie van Natuurwetenschappen.

Maandblad: XXI, 3-12. 1897; XXII, 1-4 1898. Naam- en
Zaakregister voor Jaarg. XI~XX (1882—1896).

Werken, Tweede Serie: III, 2. 1897.
Groningen: Naturkundig Genootschap.

Verslag: 1896.
Harlem: La Société Hollandaise des Sciences.

Archives néerlandaises, 2:de Sér.: I, 1—4. 1897—98.
Leiden: Nederlandsche Dierkundige Vereeniging.

Tijdschrift, 2:de Sér.:

Catalogus d. Bibliothek: Vierde uitgave. 1897.
Nijmegen: Nederlandsche Botanische Vereeniging.

N. Kruidkundig Archief, 3:de Sér.: I, 2. 1897.
'sGravenhage: Nederlandsche Entomologische Vereeniging.

Tijdschrift: XL, 1—4. 1897.
Utrecht: Société Provincial des Arts et Sciences.

Verslag: 1896.

Aanteekeningen : 1896.

Digitized by

Google

176 Enzio Reuter,

Portugal.

Lisboa: Academia Real das SciencMas. Classe de science, mathem.,
physic. e. natur.
Memorias, Nova Ser.:
Jornal :

République Argentine.

Buenos Aires: Sociedad Cientifica Argentina.

Anales: XLllI, 4-6. 1897; XLIV, 1—6, 1897; XLV, 1. 18^

— La Rédaction de >Revista Arj^entina de Historia Na-

tural*.
Revista:

— Museo de Productos Ar^entinos.

Boletin :
Museo Nacional de Buenos Aires. (Ci-devant Mu?e<*
Publico).

Anales: V (Ser. 2. T. II). 1896-97.

Memoria: 1894—1896.
Cördoba: Academia Nacional de Ciéncias.

Actas:

Boletin: XV. 2-4. 1897.
La Platå: Museo de la Platå.

Revista VII, 2. 1896.

Russie.

Dorpat : Naturforscher-Gesellschaft.

Schriften :

Archiv, 2:te Ser.:

Sitzungsberichte: XI, 2. 1898.
Kharkow: Société des Naturalistes å PUniversité Impériale de
Kharkow.

Travaux (Tnidi): XXX. 1896; XXXI. 1897.

Somow, N. Fauna ornithologique du gouvemement de Khar-
kow. Khark. 1897.
Kiew: Société des Naturalistes de Kiew.

Mémoires :

Proces- Verbal:

Digitized by

Google

Balletin Bibliographique. 177

Minusinsk: Museum: 1895.

Onen: 18%.
MOSCOU: Société Impériale des Naluralistes.

Nouvaux Mémoires:

Bulletin: 1896, 4; 1897, 1—2.

Meteorologische Beobachtungen :
Odessa: Société des Naturalistes de la Nouvelle Russie.

Mémoires :
Riga: Naturforschender Verein.

Correspondenzblatt: XL. 1897.

Ärbeiten, Neue Folge:
S:t Pétersbourg: Académie Impériale des Sciences.

Mémoires, 7:e Sér.:

Mémoires, 8:e Sér.: III. 8. 1896; IV, 2-4. 1896; V, 3-4. 1897. 4:o.

Mélanges biologiques:

Bulletin, Nouv. Sér.:

Bulletin, V:e Sér.: VI, 4-5. 1897; VII. 1—6. 1897; VIII, 1-3.

1898.
Ännuaire du Musée zoologique: 1897. 1— 4.

— Hortus Botanicus.

Acta:

— Societas Entomologica Rossica.

Horse:

— La Société Impériale des Naturalistes de S:t Péters-

bourg.
Trudi (Travaux):

Section de Botanique.
Travaux: XX VIII, 3. 1898.

Section de Zoologie et de Physiologie.
Travaux :

Section de Géologie et Minéralogie.
Travaux:
Comptes rendus:

Suéde.

Gttteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället.

Handlingar:
Lund : Universitetet.

Acta (Årsskrift). Afd. II. K. Fysiografiska Sällskapets Handlin-
gar: XXXIII. 1897. 4:0.
Tegnér, Elof. Lunds Universitet 1872—1897. Lund. 1897. 4:o.

12

Digitized by VjOOQIC

178 Enzio Beuter,

Lund: La Rédaction de »Botaniska Notiser».

Botaniska Notiser: 1897, 3-6; 1898, 1—2.
Stockholm: K. Svenska Vetenskaps- Akademien.

Handlingar, Ny följd: XXIX. 1896—97. 4:o.

Bihang, Afdeln. 3. Botanik: 22. 1897.

Bihang, Afdeln. 4. Zoologi: 22. 1897.

öfversigt:

Lefnadsteckningar :

— Entomologiska Förenin{?en.

Entomologisk Tidskrift: XVIII. 1897.

— Bergianska Stiftelsen.

Acta Horti Bergiani:

Upsala: R. Societas Scientiarum.

Nova AcU, Ser. 3: XVII, 1. 1896. 4:o.

— Kongl. Universitetet, (par Mr le Bibliothécaire, Prof. Ar

nerstedt).
Redogörelse: 1896—97.
Fries, Th. M. Bidrag till en lefnadsteckning öfver Carl tob

Linné. V— VI. Inbjudningsskrifter. Upsala 1896—97.
Ekman, Th, Th> Beiträge zur Kenntnis des Stieles der BTsehio-

poden. Inaug. Diss. Upsala. 1897.
Hedbom, K, Farmakodynamiska studier å det isolerade och

öfverlefvande däggdjurshjärtat. Upsala Universitets årsskrift.

1896. Medicin. I. Upsala 1897.
Hemmendorffy E. Om Ölands vegetation. Ak. afh. Upsala 1897.
Bulletin of the Geological Institution: III, P. I. Nr. 5. 1896.

Suisse.

Basel; Naturforschende Gesellsehaft.

Verhandlungen: XI. 3. 1897.
Bern: Naturforschende Gesellsehaft.

Mittheilungen: 1895, N:os 1373—1398; 1896, N:os 1399—1435.

— La Société Botanique Suisse (Schweizerische Botanische

Gesellsehaft).
Bulletin (Berichte): VII. 1897.

Chambésy prés Geneve: Lllerbier Boissier.

Bulletin: V, 6-12. 1897; VI, 1—5. 1898.
Chur: Naturforschende Gesellsehaft Graubiindens.
Jahresbericht, Neue Folge:

Digitized by

Google

Bnlletin Bibliographique. 179

Geneve: Société de Physique et d'Histoire Naturelle.

Mémoires: XXXII, 2. 1896—97. 4:o.
Lausanne: Société Vaudoise des Sciences Naturelles.

BuUetin, 4;me Sér.: XXXIII, 123—126. 1897.
Neuehätel: Société des Sciences Naturelles.

Bulletin:
St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft.

Bericht: 1895-96.
SehafThausen: Sehweizerische Entomologische Gesellschaft (So-
ciété Entomologique Suisse).

Mittheilungen (Bulletin): IX, 10. 1897; X, 1-2. 1897-98.
ZUrich : Naturforschende Gesellschaft.

Uruguay.

Moirtevideo: Museo Nacional.

Anales: VI. 1897.

2. Dons.

Ar^owskiy H. La Généalogie des Sciences. Bruxelles. 1897.

— Matériaux pour servir a la Bibliographie des Travaux scientifiques

polonais. Index des Mémoires publiés dans les 14 premiers volu-

mes des Mémoires physiographiques de Pologne. Bruxelles 1897.

Beckmann, C Ein neuer Oareor- Bastard (Carex paniculata X teretius-

cula). Sep. Abdr. Abh. Naturw. Ver. Bremen. IX,
Blytt, A. Nye Bidrag til Kundskaben om Karplantemes Udbredelse i Norge.

Sep. aftr. Christ. Vidensk, Selsk. Forh. 1897.
(Meve, P. T. A treatise on the Phytoplankton of the Atlantic and its tribu-
laries and on the periodical changes of the plankton of Skagerak.
Upsala 1897. 4:o.
Contoentz, H. Die Eibe in der Vorzeit der skandinavischen Länder. Sep. Abdr.

aus Danziger Zeitung. 1897.
Finska Landtbrvkastyrelsen (Suom. Maanviljelyshallitus).
Meddelanden (Tiedonantoja).

XIX. Landtbruksstyrelsens berättelse för år 1897. Helsingfors. 1897.

Id. en finnois.
XX. Bedogörelser för Landtbruksekonomiska försök å Mustiala
landtbruks- och mejeriinstitut under åren 1894 och 1895,
utförda af institutets lärare. Helsingfors. 1897.
Id. en finnois.

Digitized by

Google

180 Enzio Reuter,

XXI. Beuter, Enzio. Berättelse öfver skadeinsekters opptiildande
i Finland under åren 1896 och 1896. Helsingfors 1897.
Id. en finnois.
Inspektören for fiskeriema i Finland.

Meddelanden: IV. Evois fiskeriförsöksstationB verksamhet åren 1892—
1895. Helsingfors. 1896. -fco.
Id. en finnois.
Janet, Ch. Études sur les Fourmis, les Guépes et les Äbeilles. 12:me note.
Structure des membranes articulaires des tendons et des mosdes
(Mf/rmica, CamponottiSj Vespa, Apis). Limoges. 1895.

— . 13:me note. Sur le Lasius mixt%M, VAntennophorus t7W-

manni etc. Limoges. 1897.

— Les Fourmis. Paris. 1896.

— Sur les Rapports de VAntennophorus Uhlmanni Haller, avec le Lasia

mixtus Nyländer. Extr. C. R. bebd. Séances Acad. Se. T. IJi
Paris 1897. 4:o.
-— Sur les Rapports du Discopoma comata Berlese, avec le Lasius mixim
Nyländer. Ibid. T. 124. Paris 1897. 4:o.

K, Finska Hushållningssällskapet.

Handlingar: 1895—96. Åbo 1897.
Id. en finnois.

ÖygncBus, G, K. Finska HushållningssäUskapet 1797—1897. Åbo. 1887.
Id. en finnois.

Kjellman, F, R. Japanska arter af släktet Porpkyra, Sep. aftr. Bih. K. Yet
Akad. Handl. Bd. 23. Afd. Hl. N.o 4. Stockholm. 1897.

— Derbesia marina från Norges nordkust. Ibid. N:o 6. 1897.

— Blastophysa polymorpha och Urospora incrassata. Två nya chks-

phyceer från Sveriges vestra kust. Ibid. N:o 9. 1897.
Koninklijk Nederlandsch Meteorologisch Instituut (Llnstitut Royal météorok»-

gique des Pays-Bas).
Meteorologisch Jaarboek voor 1895. XLVII. Utrecht 1897.
Lange, Joh. Revisio specierum Generis Crataegi, imprimis earum, que in

hortis DaniaB coluntur. Kjöbenhavn. 1897.
Lorenzi, A. Una visita al laghetto di cima Corco (Ampezzo). Udine. 1896.

— Esistenza d'una fauna profunda nel lago di Cavazzo. Udine. 1897.

— La fauna dei laghi del Friuli. Nota preventiva. Udine. 1897.

— Il lago di Ospedaletto nel Friuli. Udine. 1897.
Luonnon Y stäva: 1897, 6.

Macoun^ John. Catalogue of Ganadian Plants. I — VI. (Geological and Natn-
ral History Survey of Canada). Montreal 1883-1892. (par M. le
Prof. F. Elfving).

Digitized by

Google

BalletiD Bibliographique. 181

Murbecki 8. Contributions ä la connaissance de la Flore du Nord-Ouest de
l'Äfrique et plus spécialement de la Tunisie. I. Ranunculacese-
Cucurbitacese. Lund. 1897. 4:o.

Periodiska smörprofningaraa i Hangö år 1896—1897. Helsingfors. 1897. 4:0.

Reuter, Emio. On a new Classification of the Rhopalocera. Repr. The En-
tomologisfs Record and Joam. of Var. Vol. X, 1898.

Schube^ Th, Die Verbreitung der Gefftsspflauzen in Schlesien nach dem
gegenwärtigen Stande unserer Kenntnisse. Breslau. 1898.

Société ouralienne (Tamateura des Sciences natureUes (Jekaterinenburg). Bulle-
tin: XVII, 2. 1898.

The John Orerar Library^ Chicago-

Annual Rapport: I. 1895; II. 1896.

Warming, E. Halofyt-studier. Sep. aftr. K. Danske Vid. Selsk. Skr. 6. Raekke
Afd. VIII, 4. Kjebenhavn 1897. 4: o.

Wettstein, R. v. Heinrich Moriz Willkomm. Sonderabdr. Ber. Deutsch. Bot.
Ges. XIV. 1896.

— Ueber ein subfossiles Vorkommen von Trapa notans in Böhmen.

Sonderabdr. Sitzb. Deutsch. natnrw.-medic. Ver. f. Böhmen » Lotes >
1896.

— Die Systematik der Thallophyten mit besonderer Beriicksichtigung der

Abbandlung von J. Sachs »Phylogenetische Aphorismen und uber
innere Gestaltungsursachen öder Antomorphosen». Sonderabdr.
>Lotos* 1896.

— Neuere Anschauungen uber die Entstehung der Arten im Pflanzen-

reiche. Sonderabdr. Schr. Ver. z. Verbr. naturw. Rennln. in Wien.
XXXVII. 1897. 12:o.

Helsingfors le 15 mai 1898.

Enzio Beuter.

Bibliothécaire.

Digitized by

Google

Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.

1897—1998.

I. Zoologie.

AVM.

Hiihnereier, Zwei von derselben Henne gelegte, in bezug aaf
Grösse, Form und Farbe nichi nur von normalen Huhner-
eiern, sondern auch von einander in bohem Grade ab-
weicbende Eier wurden von Herrn A. Thesleff vorgelegl.
S. 21.

Saatkrähe (Corvus fnigilegus). Eine von Herrn J. Bruningein-
gesandte schriftliche Mitteilung uber das Vorkommen ei-
ner Kolonie heckender Saatkrähen auf einem kleinen Id-
selchen im Kjulo-See wurde von Herrn Docent K. M. U-
vänder vorgetragen. S. 42.

Nen fttr das Gebiet:

Cygniis olor. Sieben Individuen, vielleicht Irrgäste. Nylandia,
bei Hofvarböle in Askola, Lindh. S. 33.

Seltenhelten. — Wichtigere nene Fnndorte:

Ciracéttis gallicus. Kareliaaustr., Perkjärvi Eisenbahnstation: När-
vinen. S. 16.

Fidica atra, Karelia austr., Bamböle-See bei Fredrikshamn, zahl-
reich: W. Segercrantz. S. 5.

Limosa lapponica. Insel Drumsö bei Helsingfors: R. Palm-
gren. S. 16.

Digitized by

Google

Cbersicht der wichtigeren Mitteilnngen. 183

LocusteUa naevia, Savonia austr., Rantasalmi: A. Weslerlund.
S. 12—13.

Sylvia nisoria mit Nest und Eiern. Insel Drumsö bei Helsing-
fors: R. Palmgren und K. Ahlstedt. S. 5, 17.

Tringa islandica. Karelia austr., Bamböle-See bei Fredrikshamn :
W. Segercrantz. S. 5.

Turteltauhen, wahrscheinlich entlaufen. Karelia austr., Wiborg:
K. E. Stenroos. S. 5. — Karelia austr., Fredrikshamn:
W. Segercrantz. S. 5.

Reptilia.

Lacerta vivipara. Ein mit regeneriertem zweigeteiltem Schwanz
versehenes Individuum wurde von Herrn Docent K. M.
Levander vorgelegt. S. 43.

PIsces.

Chlamydoselachus anguineu^, Ein Aufsatz von R. Collett tiber
diese hochinteressante Haiart, welche neuerdings (den 4
August 1896) in Varangerfjord aus einer Meerestiefe von
100—150 Faden erbeutet wurde, wurde von Herrn Pro-
fessor J. A. Palmen referiert. S. 25.

Torgelegt wurde:

Gobio fiuviatilis. Nylandia, Tuusula bei dem Kervo-Fluss: E.

Wainio. S. 24.
Protopterus annedens, Ein in tiefem Schlafe sich befindendes

Exemplar aus Afrika: J. A. Palmen. S. 66.

Mollusca.

lAtorina obtusata. Schalen dieser in Finland nicht beobachle-
ten Art, welche von Herrn Docent K. M. Levander an
dem Ufer der Insel Furuholmen in den Esbo-Schären (in der
Umgebung von Helsingfors) angetroffen worden waren,
legte Herr A. Luther vor. Ob die nämliche Art wirklich
an dem genannten Örte gelebt hatte und demgemäss der
finnischen Fauna zuzuzählen wäre, schien dem Vorträger
sehr fraglich. S. 68.

Digitized by

Google

184 Ubersichi der wichtigeren Miiteilangen.

Nen fUr das Gebiet

Bythinia ventricosa Gray (= B. Leachii Shepp.). Karelia austr.,
Saunalahti bei Wiborg: A. J. Silfvenius. S. 41.

Clausilia cana Held. Karelia austr., Pyhäjärvi: Harald Lind-
berg. S. 41.

Helix aculeata Mull. Reg. aboéns., Lojo: A. Luther. S. 41.

Insttoto.

Coleoptera.
Nen fttr das Gebiet*

Arceocenis fasciculatus De Geer (= Coffeae Fabr.). Helsingfors,
auf von Hamburg importierten Litschi-Fruchten: A. O. K ib'
man. S. 14.

Homalium riparium Thoms. Insel Mjölö bei Helsingfors: B. R.
Poppius. S. 13.

Mäandrya rufibarbis Schall. (= flavicomis Duft.). Karelia one-
gens., Kisehi: B. R. Poppius. S. 14.

Polystoma grisea Kr. Insel Mjölö bei Helsingfors: B. R. Pop-
pius. S. 13.

Thinobiu^ brevipennis v. Kiesw. Karelia onegens., Tiudie: B.
R. Poppius. S. 29—30.

Seltenheiten. — Wichtigere neae Fnndorte.

Anchomeniis Mannerheimii Dej. Helsingfors: J. Sahlberg. S. 10.

Calodera riparia Er. Helsingfors: J. Sahlberg. S. 11.

Coryphmm angusticoUe Steph. Helsingfors: V. Pylkkänen. S. 11.

EncephcUus complicans Westw. Helsingfors: J. Sahlberg. S. 10.

Euryxisa castanoptera Kraatz. Helsingfors: J. Sahlberg. S. 11.

Lado Jelskii Wank. (= Othismopteryx carinatus J. Sahlb.). Hel-
singfors: J. Sahlberg. S. 10.

Lacmophloeus abietis Wank. Helsingfors: J. Sahlberg. S. 10.

Lathrobium longtUum Grav, forma macroptera (= L. longipenne
Fairm.). Helsingfors: J. Sahlberg. S, 11.

Xylechintis pilosus Ratz. Helsingfors: U. und J. Sahlberg.
S. 10.

Digitized by

Google

Obersicbt der wichtigeren Mitteilungen. 18ö

Hymenoptera.

Botnbus. Das Betragen von B. pratorum und B, agrorum bei
dem Anlegen ihrer Nester, sowie einige andere biologische
Erscheinungen der genannten Hummelarten wurden von
Herrn A. Westerlund besprochen. S. 103 — 105.

Vespa milgaris. Ein durch ansehnliche Grösse (Durchm. 39 cm)
ausgezeichnetes, von Herrn Direktor Z. Schalin in Ny-
karleby (Ostrobottnia med.) eingesandtes Nest dieser Art
wurde von Herrn Professor J. A. Palmen vorgelegt. S. 5.

Lepidoptera.

Beisebericht Der Stipendiat Herr J. E. A ro berichtete liber
seine im Sommer 1897 vorgenommene lepidopterologische
Exkursionsreise im nördlichen Savolaks. S. 35—37.

Hulsenumkippende Baupe, Im Spätherbst (2 Nov.) wurde bei Hel-
singfors von dem Vorträger, Professor J. Sahlberg, beim
Sieben eine kleine Raupe angetroffen, deren etwa 6 mm länge
und 4 mm breite, unregelmässig birnförmige, stark deprimierte
Wohnung zum grössten Teil aus Blattfragmenten und zwar
vielleicht aus denen von Vaccinium myrtillus, gebildet und
an beiden Enden mit einer ÖfFnung versehen war. In Ge-
gensatz zu anderen »Sackträgern», die, ibre Wohnung nach
sich ziehend, durch einfaches Kriechen sich fortbewegen,
ist die Bewegung der betreffenden Raupe sehr kompliziert.
Die vordere Körperhälfte durch die eine öffnung der Woh-
nung hervorstreckend, krallt sich die Raupe mit Kiefern und
Brustfiissen an der Unterlage fest an, biegt dann ihren Hin-
terleib kraftig hinauf, somit die ganze Wohnung in die
Höhe emporhebend, und schleudert, einen wahren Purzel-
baum schlagend, dieselbe vorwärts hin; ist die Unterlage
glatt, dreht die Raupe ihre Wohnung vorwärts. Dann kehrt
sich die Raupe im Innern der Wohnung um, streckt sich
durch die andere ÖfFnung hervor und fuhrt wieder das-
selbe Manöver aus. Diese eigentiimliche Bewegungsart
war dem Vortr. weder in der Natur, noch nach Litteratur-

Digitized by

Google

186 Ubersicht der wichtigeren MitteilongeD.

angaben bekannt. Mit Riicksicht auf diese Bewegungsart
sowie auf die an den beiden Enden ofiFene, also die Form
einer Hulse besitzende Wobnung, ist die fraglicbe Raupe
fiiglicb nicht als Sackträger, sondern eher als »Hulsenum-
kippend» zu bezeicbnen. S. 88—90.

Nea fir das Geblet.

Orthotaelia sparganella Thnbg. Reg. aboéns., Pargas (Åbo-Schä-

ren): H. Ingelius. S 13.
Plastenis siibtusa Fabr. Tavastia bor., Jyväskylä: J. Sucksdorff:

Reg. aboéns., Nådendal: S. Sorthan. S. 29.
Vanessa L albtim Esp. Savonia bor., Kuopio: J. E. Aro. S. 2i

— ? Insel Esbo-Löfö, SW von Helsingfors: K. M. Levas-

der. S. 25.

Seltenheiten. — Wlchtigere neae Fandorle.

Asteroscopus nubeculosus Esp. Tavastia bor., Jyväskylä: J. Sucks-
dorff. S. 29.

Biston pomonarius Hb. Zahlreich im Frtthling 1897, Tavastia
bor., bei Jyväskylä: J. Sucksdorff. S. 29.

EupitJiecia sinuosaria Ev. Savonia bor. Kuopio: J. E. Aro. S. 24.

Notodonta torva Hiibn. Savonia bor., Kuopio: J. E. Aro. S. 24

Orthosia rubiginea Fabr. Helsingfors: U. Sahlberg. S. 11.

Plastenis retusa L. Reg. aboéns., Karislojo: U. Sahlberg S. 48— 4^

Va7iessa Xanthomelas Esp. Reg. aboöns. Vichtis: L. Fo^sseU

S. 24.

Trichoptera.

Ågraylea argyricola. Die verschiedenen Entwicklungsstände und
die Lebensweise dieser Art wurden von Herm V. Borg
eingehend geschildert. S. 73—76.

Collembola.

Achonäes socialis, eine fiir Finland neue Schnee-Poduride, wird
von Herrn Professor O. M. Re u ter besprochen. Diese fru-
her nur aus Böhmen und Schweden bekannte und mehr-
mals im Winter bei Tauwetter auf dem Schnee auftretende
Poduride wurde den 17 Jaunar 1898 auf dem Gute Liimatta

Digitized by

Google

Cbersicht der wichtigeren Mitteilnngen. 187

bei Wiborg (Karelia austr.) von Herrn A. Thesleff so mas-
senhaft angetroffen, dass der Schnee in einem Walde auf
einer Strecke von ein paar Kilometern stellenweise schwarz
erschien. Nach Angabe von Herrn A. Westerlund war
diese Art friiher in Finland auch bei Helsingfors und Kuo-
pio (Savonia bor.) beobachtet. Am Schlusse gab Vortr. einige
Mitteilnngen iiber die höchst merkwOrdige geographische
Verbreitung mebrerer Collembolen. S. 127—130.

Äcarina.

Eine Präparatsammlung von Acariden wurde von Herrn Dr. E.
Nordenskiöld vorgelegt. S. 65.

Crustacea.

Yorgelegt wnrden;

Flusskrehs. Androgynes Exemplar. Nylandia, Kervo-Fluss: E.
Wainio S. 24.
— Scheere, abnorm entwickelt: K. M. Le van der.

S. 43.

Vermes.

Acanthohdella. Uber das Vorkommen einer Acanthobdella- Avi {A.
peledina) in dem Flusse Patsjoki (Lapponia inarens.), wo
der genannte Wurm ziemlich zahlreich auf verschiedenen
Laehsfischen, und zwar auf Taimen, Forellen und Äschen,
auftrat, sprach Herr B. R. Poppius. S. 40— -41.

Protoxoa.

Myxosporidien. Uber das Vorkommen dieser Parasiten in der
Muskulatur von im Finnischen Meerbusen, sowie in Kimin-
joki Fluss in Wiitasaari (Tavastia bor.) gefangenen Felchen
wurden Mitteilnngen von Herren K. M. Levander, J. A.
Palmen und A. Luther gegeben. S. 43.

Digitized by

Google

188 Obersicht der wichtigeren Mitteiluogen.

■arinas Plankton.

tlher einige mutmasslich relikte Organismen in den Finni-
schen und Bottnischen Meerbusen berichtete Docent K. M. Le-
V and er. Die Ansicht Nordqvisfs, nach welcher IdmnocaUi'
niis macrurus als ein Eismeerrelikt zu betrachten sei, wird durch
die von C. W. S. Aurivillius vorgenommenen Untersuchungen
bestätigt. Die vom Vortr. fruher (1894) unter dera Namen Ann-
raea Eichtvaldi beschriebene und als eine Brackwasserform be-
zeichnete Panzarrotalorie durfle vielleicht eher, mit Riicksicht
darauf, dass bei der norwegischen Kiiste eine beinahe identi-
sche, von Thompson 1892 beschriebene Art, A. crucifonms.
angetroffen worden ist, als ein Relikt und zwar als eine bSi-
tische Varietät von A, crucifonnis Thomps. anzusehen sein. Ds
friiher nur in dem Finnischen und Bottnischen Meerbusen ange-
trofFenen und ebenfalls als Brackwasserformen aufgefassenen Tin-
tinnus boUnicus (Codonella bottnicä) Nordqvist und CodoneOa
tiibulosa Lev. (= Tintinnopsis karajacensis Brandt) sind neoer-
dings von Vanhöffen bei Grönland gefunden, daher richtiger
als wahre euryhaline Formen, und zwar als tlberbleibsel einer
friiheren arktisch-baltischen Fauna zu betrachten. Dasselbe gilt
vielleicht auch von einer dritten Art, Tintinnopsis heroidea. Das
Vorkommen der zuerst in den Helsingfors-Schären entdeckte?
Peridinée, P. catenatum Lev., in dem Finnischen Meerbusa
diirfte, weil diese Art auch bei Grönland angetroffen ist vd
demnach eine arktisch-marine Form darstellt, durch die Relikt-
Theorie die befriedigendste Erklärung finden. Auch die zuerst
im Finnischen Meerbusen beobachtete Dinobryon pellucidum Lev.
wurde von Vanhöffen bei Grönland erbeutet. S. 77 — 80.

II. Botanik.

Reiaebarlchta.

Der Stipendiat Herr Wäinö Borg berichtete uber seine
im Sommer 1895 vorgenommene botanische Exkursionsreise in
Längelmäki, Kuorehvesi und Orihvesi (Tavast. austr.). S. 33.

Digitized by

Google

ijbersicht der wicbtigeren MitteiluDgen. 189

Der Stipendiat Herr A. K. Caj and er berichtete uber seine
im Sommer 1897 ausgefuhrte botanische Exkursionsreise in
Wirmo und Mietois (Reg. aboéns). — Die bemerkenswerte-
sten Pflanzenfunde sind S. 34 aufgezählt.

Der Stipendiat Herr E. F. Häyrén berichtete uber seine
im Sommer 1897 ausgefuhrte botanische Exkursionsreise in den
Schären von Ekenäs (Nylandia). — Die bemerkenswertesten
Pflanzenfunde sind S. 44 — 45 aufgezählt.

Der Stipendiat Herr A. Rantaniemi berichtete uber seine
im Sommer 1897 vorgenommene botanische Exkursionsreise im
Kirchspiel Kemi (Ostrobottnia bor.). — Einige bemerkenswerte
Pflanzenfunde sind S. 45 aufgezählt.

Plant» vasoulares*

Pflanzengeographische and florlstlsche Notlzen.

Agrostis. Die in Finland vorkommenden AgrosHs-Formen wur-
den in Anschluss an Dr. Murbeck's monograpbischen Auf-
satz in Botan. Notis. 1898. 1, von Amanuensis H. Lindberg
einer Revision unterworfen und kurz besprochen. Als fur
das Gebiet neu werden aufgezählt Ägr. boUnica, sowie meh-
rere Formen und Hybriden. S. 151—157.

AlchemiUa. Notizen uber die Verbreitung folgender Arten in
Finland teilt Rektor Brenner mit. S. 6. (Siehe auch
Medd. 23, S. 41 und 193).

1. A. obtusa, welche bisher nur aus Nord-Finland und den
Ålands-Inseln bekannt war, hatte Vortr. auch im Botani-
schen Garten Helsingfors beobachtet.

2. A, pastoralis und 3. A. vestita seien die in Nyland und
Siid-Tavastland am häufigsten vorkommenden AlchemiUa^
Arten.

Betula verrucosa, Hinsichtlich des Vorkomméns dieses Baumes
im Pasvigthale (Lapponia inaren.) teilt Förster A. W. Gra-
nit mit, dass derselbe bis 69° 15' n. Br. häufig ist. Nach
Aussage der Bevölkerung sollen einzelne Individuen von
dieser Art sogar Klistervandet (c. 69° 32' 3CK' n. Br.) erreicht
haben. S. 32.

Digitized by

Google

190 Cbersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Carex salina. Von dieser höchst variablen Art legle Dr. W.
Laurén eine reiche Serie von Formen vor, welche den
Schären Österbottens entstaramten.

Im Anscbluss hieran hob Vortr. die vöUige Uberensstim-
mung hervor, welche die Verbreitung dieser. C. ^aKna- for-
men und diejenige der C, maritima zeigen, eine Uberein-
stimmung, welche sich nicht auf die finnische Kuste des
Bottnischen Meerbusens beschränkt Vortr. sprach die Ver-
mutung aus, dass C. mantima an der Entstehung der er-
wähnten Formen beteiligt gewesen sei. S. 30.

Cotoneaster, Einige Bemerkungen iiber die Cotoneaster- Arten der
finnischen Flora giebt Professor A. O. Kihiman. S. 108
-115.

Elodea canadensis. Cber das Auftreten der Wasserpest wiri
von mehreren Vortr. Auskunft gegeben. Rektor Brenner
hatte sie massenhaft im Flusse Vanda-å bei Riihimäki (Ta-
vastia austr.) gesehen. Die Professoren Elf v ing, Norrlin
und Sund vi k erwähnten, dass die Pflanze infolge ihrer
ungeheuren Häufigkeit auf den Verkehr im See Wcsijärvi
(Tavastia austr.) hemmend wirkte. Nach Professor Kihiman
bedrohte Elodea geradezu das Holzflössen im Strome Kym-
meneälf, und bei der Stadt Nyslott (Savonia austr.), wo sie
im Anfange der neunziger Jahre angepflanzt wurde, ha/
die Wasserpest sich stark vermehrt. S. 6.

Eiiphrasia. Uber einige finnische Euphrasien wurde ein Vct-
tragvon Professor A. O. Kihiman gehalten. — Neu beschrie
ben ist E. fennica Kihlm. S. 90—96.
Uber einige in Finland gefundene Euphrasia-Fovmeu gab

Rektor Brenner folgende Mitteilungen. S. 96—99:

1. E, Rostkowiana var. minorifiora Borb. Eine wahrschein-
lich hierher gehörige Form beobachtete Vortr. im letzten Sora-
mer in grosser Menge in SudTavastland. Der von A. O. Kihi-
man fur jene Form vorgeschlagene Name E. fennica schien
ihm uberfliissig zu sein. S. 97 und 198.

2. E, tennis f. Wuchs gröber, Stengel am Grunde ästig. —
Jene kraftige, bei Ingels i Kyrkslätt (Nylandia) massenhaft vor-

Digitized by

Google

Obersicht der wichtigeren Mitteilungen. 191

kommende Form, die nach Wettstein unter diese Art zu stellen
sein durfte, war bemerkenswert, weil sie die bis jetzt gewöhn-
liche Auffassung, dass E. tenuis eine zarte und unverzweigte
öder nur oben verästelte Art sei, komplettierte.

3. E, tenuis var. vestita n. var. Brenn. Reicher behaart
als die Hauptart und in dieser Hinsicht analog mit einer ähn-
lichen, fruher bekannten Form von E. brevipila. Gegen die Ver-
mutung Wettsteins, dass die Pflanze als eine E. curta X
tenuis aufzufassen wäre, sprach sowohl ihr reichliches Vorkom-
men, wie auch das Fehlen der E. curta an dem Fundorte, ein
Inselchen im Humaljärvi-See in Kyrkslätt.

4. Euphr, bottnica Kihlm. soll nach der Auffassung Bren-
ner's ein kollektiver, zwei heterogene Formen umfassender
Narae sein, der nur zum Teil E, micrantha Brenn. entspricht
und also nicht, wie Kihlm an behauptet (Acta XIII. 1897. S.
19 u. 27), mit letzterer identisch ist. Der Name E. bottnica
Kihlm. wäre mithin zu verwerfen. Falls der umstrittene Name
E. micrantha Brenn. als unangemessen nicht acceptiert werden
könnte, miisste statt desselben der schon fruher (Medd. 22. 1896.
S. 72 und Botan. Not. 1896. S. 200) vom Vortr. eingefuhrte
Name E. hebecalyx Brenn. in Gebrauch kommen.

Oeum strictum. Uber die Verbreitung dieser Pflanze in Finland
werden einige Notizen von Rektor A. Arrhenius mitge-
teilt. Bei einer Revision der im Herbar. Fenn. aufbewahrten
O. wrJanMm-Kollektion entdeckte Vortr. mehrere Exemplare
von O. strictum aus verschiedenen, S. 15 aufgezählten Pro-
vinzen. Diese Art besitzt somit eine freilich vorwiegend
östliche, aber doch viel ausgedehntere Verbreitung inner-
halb unseres Floragebietes, als man bisher kannte. Ob die
Pflanze in ihrem Auftreten auch stabil ist, bleibt noch
iibrig zu ermitteln. S. 15.

Littorella lacustris. Uber das Vorkommen und die Lebensweise
dieser Pflanze in Seen des Kirchspiels Karislojo (Reg.
aboéns.) teilt Professor E. Sund vik seine Beobachtungen
mit. S. 84—88.

Digitized by

Google

192 Ubersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Nymphcea tetragona Georgi wird hinsichtlich ihrer SyDonymik
von Lektor A. J. Me la besprochen. Der Vortr. hebt her-
vor, dass die sibirische N. tetragona wahrscheinlich synoninn
ist sowohl mit der aus China bekannten N. pygmaea Aiton,
als auch mit der kleinblumigen Form aus Canada, weldie
bis jetzt als N, odorata v. minor bezeichnet worden ist. Einc
finniscbe Form von derselben Art wäre die N. fennica Mela,
sofern sie iiberhaupt von der typischen N. tetragona abweicht

Nadelkölzer, Uber das Vorkommen der Kiefer und Fichte in
Sud-Varanger sprach Förster A. W. Granit. Vortr. hatte
an einigen Orten einzelne Kiefern und Kiefergruppen ang^
troffen, von denen die nördlichsten einen halben Kilometer
weit von dem Fjordende entfernt stånden, bei einem Bm-
tengrad von 69° 42' ICK'. Die grösste Gruppe bestand a^
c. 200 Bäumen, die meist sehr kleinwiiehsig waren. Ein
Exemplar erreichte jedoch eine Höhe von 5,20 m. und mäss
bei einer Höhe von etwa 0,6 m 23 cm im Durchmesser.
— Verjungung wurde an mehreren Stellen beobachtet

Bei Elvenses an der Miindung des Pasvigelv erreicht
die Kiefer 69° 41' 40" n. Br. Die Grenze der Beslände
dilrfte etwas siidlich von Harefossen (Njoammilguoikka) an
dem erwähnten Fluss zu ziehen sein. Sudwestlich voo
Vagatimjaur (c. 69° 10') biidet die Föhre umfangreid^
Wälder von seltener Dichtigkeit.

Fichten wurden an etwa zehn versehiedenen Lokalitåte»
im nordöstlichen Enare und im Pasvigthale beobacbtel;
das grösste Exemplar, das Balkendimensionen erreidit
hatte, wurde in der Nähe von Curanojaur entdeckt Ein
bisher unbekannter Fundort der Tanne findet sich in der
Nähe von Buoris Gleb auf der norwegischen Seite von Kli-
stervandet, bei 69° 32' 30^' n. Br. S. 32.

Potentilla. Die finnischen Potentilla-Formen wurden, hauptsäch*
lich in Anschluss an von Dr. Siegfried in Winterthur ge-
machte Bestimmungen, von Amanuensis H. Lindberg kurz
besprochen. S. 116 — 119. — Die wichtigsten Ergebnisse
waren folgende.

Digitized by

Google

Cbersicht der wichtigeren Mitteilnngen. 193

1. P. villosa Crantz (= P. vema auctt., P. maculata Pour-
ret, P. alpestris Haller fil.) hat bei uns eine vorwiegend sud-
westliche Verbreitung, ist aber sogar an mebreren Orten in
Nord-Österbotten und Lappland gefunden. P. verna L. non auctt.
(= P villosa var. sahauda DC.) wieder, die wahrscheinlich nur
eine Hochgebirgsform von P villosa ist, kommt bloss auf ei-
nigen Ståndorten auf der Halbinsel Kola vor.

2. P. canescens Besser (in Herb. Mus. fenn. Ed. 2 als fin-
nische Art aufgenommen) ist in der That P, intermedia L.; jene
Art gehört nicht der Flora Finlands an.

3. P. Ooldbachii Rupr. seheint wildwachsend nur in Olo-
netz- und Onega-Karelien vorzukommen ; verwildert tritt sie da-
gegen in mebreren Provinzen auf.

4. Die Kollektivart P argentea L. ist dureh sechs Formen
representiert.

Rubus nemoralis Arrh. Nachstehende Berichtigung hinsiehtlicb
des Vorkommens dieser Pflanze in Finland giebt Rektor
Axel Arrhenius. Die Ruhis-kvi, welche Vortr. 1 Okt.
1881 auf die Autorität F. W. C. Areschoug^s in Lund
bin unter dem obigen Namen vorlegte, zieht der bekannte
dänische Batologe, Apotheker Friderichsen, zu R. prui-
nosus. — R. nemoralis ist also aus der Flora Finlands zu
streiehen. S. 68.

Bemerkenswerte Pflamenftmde auf dem Isthmus karelicus:
H. Lindberg. S. 81—84.

Ein Verzeichnis einiger in der Vmgebung der Stadt Lovisa
beobachteter bemerkenswerter Pfianzen giebt lektor L D. I ve rus.
S. 20.

Paläontologisches.

tjber dos Vorkommen in Kivinebb von subfossilen PfUm-
sen in glacialen Ablagerungen spraeh Herr Amanuensis H. Lind-

13

Digitized by

Google

194 Cbersicht der wichtigeren Mitteilungen.

berg. S. 99—103. Im Sommer 1897 wurde vom Vortr. auf
der Karelischen Landenge (Isthmus Karelicus) in dem genann-
ten Kirchspiel (60° 18' n. Br.), und zwar zum ersten Mal in
Finland, eine mehrere Reste arktischer Pflanzen enthaltende
Susswasserablagerung angetroffen. In dem feinen lehmhaltigen
Sande, der bei dem Gråben eines Teiches auf der Wiese un-
lerhalb der Propstei (Linnanmäki) aufgeworfen worden war,
fand der Vortr. kleine schwarze, an dem eingebogenen gesägten
Rand leicht erkennbare Drjyo^- Blätter. In den nach dem Hause
mitgebrachten Proben wurden dureh Ausschlämmen ausser zahl-
reichen Dryas-BVÅiiern aueh einige Blätter von Salix polaris,
ferner Blätter, Kätzchenschuppen und Friichte von Betula naria,
sowie zahlreiche Blätter von Sphaerocephalus turgidus, eine fur
die arktischen Gegenden besonders charakteristische Moosart
angetroffen. — Dryas kommt gegenwärtig in Kuusamo {66° n,
Br.) als Relikt, sov^ie auf der Halbinsel Kola vor; Salij- po
laris ist eine Seltenheit und auf die nämliche Halbinsel be
schränkt. Sph. turgidus hat seine Siidgrenze im nördlichen Fin-
land, bei Kajana (64° 10' n. Br.). — Der Platz, wo die ark-
tischen Pflanzenreste entdeckt wurden, befindet sich auf einer
Höhe von etwa 80 ra, die marine Grenze der Umgegend bei
65 m iiber der Meeresfläche. Nach der geringen Grösse der
betreffenden Pflanzenreste zu schliessen (die grössten Dryas-
Blätter hatten eine Länge von nur 4 mm) diirfte der fossilier>
fuhrende, vom einer diinnen Torfschicht bedeckte Sand während
einer durch strenge arktische Verhältnisse ausgezeichneten Zeite-
poche abgesetzt worden sein.

Yermischtes.

Herr Professor J. P. Norrlin hielt die folgenden Vor-
träge :

1. tjher durch die Kultur venirsachte Veyetationsverände-
rungen. Innerhalb der östlichen und nördlichen Teile Finlands
giebt es noch grosse, botanisch nicht durchforschte Wildnisse

Digitized by

Google

Cbersicht der wichtigeren Mitteilungen. 195

Die Nalur belindet sich daseibst jedoch nicht öberall in ei-
nem primitiven Zustand, sondern die Wälder sind in hö-
herem öder geringerem Grade vom Feuer öder durch die
Axt verheert; von eigentlichem Urwald sind nur noch ge-
ringe, bald verschwindende Reste librig. In den dichter
bevölkepten Teilen isl von altem dickstämmigem Wald nur
wenig nach, und die fruchtbareren Siimpfe sind raeist durch
Kultur nutzbar gemacht worden, wodurch auch die älteren
sekundären Standorte, z. B. die »naturlichen» Wiesen, nach
und nach modifiziert werden. — Vortr. spricht den Wunsch
aus, dass nähere Angaben uber die Verbreitung soleher
verschwindender Standorte beschafft werden mogen, damit
ein zweckmässiger Plan fiir die Erforschung ihrer Flora
und Vegetation entworfen werden känn. S. 130 — 134.

2. tjher das Abtrennen von sog. Natiirparken. Im Anschluss
an Obiges erörterte Verf. die Auswege zur BeschaflFung von
Grundstiicken fiir sog. Naturparke, d. h. fiir Bezirke,
wo die Natur, nicht gestört durch den Eingriff des Men-
schen, frei walten könnte. Kleinere Parzellen könnten wahr-
scheinlich auf privatem Wege durch Einkauf beschafft
werden; wo es aber grössere Reviere gilt, miisste man
auf Unterstiitzung seitens des Staates hoffen, welcher sehr
ausgedehnte Waldungen besitzt, die in manchen Gegen-
den geringe öder gar keine Einnahmen liefern. Es könnte
sein, dass der Staat geneigt wäre zeitweilig, z. B. wäh-
rend einer Zeit von 30 — 50 Jahren, innerhalb einiger
soleher Komplexe das Fallen von Holz einzustellen; wäh-
rend dieser Zeit könnte die nötige Erfahrung iiber den
Nutzen soleher Naturparke gewonnen werden. S. 134 — 140.

3. Uber Schutz fiir seltenei'e Pflamenarten. Durch gar zu
riicksichtsloses Sammeln von Pflanzen sind, soweit es be-
kanntistjin Finland noch keine nennenswerten Schäden vorge-
kommen; da aber in dieser Hinsicht eine Gefahr zu drohen
scheint, schlägt Vortr. vor, dass man zu gewissen Mass-
regeln schreitet, deren Zweck es wäre seltene, empfindlichere
Arten vor Auspliinderung und Ausrottung zu bewahren.

Digitized by

Google

196 Cbersicht der wichtigeren MitteiluDgen.

Zugleich druckt Vortr. den Wunsch aus, dass Angaben uber
lokales Verschwinden öder lokale Decimierung von Pflan-
zenarten infolge der Kultur des Bodens öder aoderer Kul-
turverhältnisse, der Gesellschafl mitgeteilt werden mogen.
S. 140—145.

Nea ftlr das Gebiet

Agrostis bottnica Murb. (= Agr. laxiftora R. Br., auctt. ross.,
'f Agr. perennafis Tuckerm.) Savonia bor., Pielavesi: A. O.
Kihlman; Karelia keret.: N. I. Fellroan; Kuusamo, Paana-
järvi: J. Montell. Siehe H. Lindberg. S. 154 — 155.

A. canina var. elatior Hartm. Lapponia enontekiens.: Sv. Mur-
beck. S. 154.

A. canina var. mutica Gaud. S. 154.

A. stolonifera var. gigantea (Roth). S. 152—153.

A. vulgaris var. aristata Schrad. Plur. loc. S. 153.

A, canina X stolonifera. Lapponia enontekiens.: L. L. Lsesta-
dius. S. 154.

A. stolonifera X vulgaris .Plur. loc, S. 152.

Cotoneaster uni flora. Lapponia ross.: A. O. Kihlman. S. 114.

Erythroea Centaurium. Isthmus karel.: H. Lindberg. S. SI.

Euphrasia tennis, zwei Formen. Nylandia, Kyrkslätt: M. Bren-
ner. S. 96—97.

Olyceria plicata. Isthmus karel.: H. Lindberg. S. 81.

Fotamogeton filiformis X pectinatus. Alandia, Mariehamn : C. W.
Fontell. S. 33.

Euiiis caesius X idaeus. Alandia, Föglö, 1879 und 1897: A.
Arrhenius. S. 67.

R. caesivJs {R. idaens?) X saxatilis. Alandia, Föglö: A. Arrhe-
nius. S. 67.

Rubus pridnosus. Alandia, Föglö, 1881: (det. Friderichsen) : A.
Arrhenius. S. 68.

Salix caprea X rosmarinifolia. Reg. aboéns.: A. K. Caj änder.
S. 34.

S. Lapponum X rosmarinifolia. Reg. aboéns.: A. K. Cajander.
S. 34.

Digitized by

Google

tibersicht der wichtigeren Mittel lungen. 197

Salix myrtHloides X repens. Reg. aboens.: A. K. Cajande r.

S. 34.
Torilis Anthriscus. Alandia, Geta: J. Montell. S. 15.

Seltenhelten. — Wichtigere nene Fandorte.

Acoms calamus. Reg. aboens., Karislojo: O. Sund vik. S. 6.
Agrostis-Vovmen, bestimmt von H. Lindberg. S. 151 — 157.
Alchemilla obtusa. Nylandia, Helsingfors: M. B ren ner. S. 6.
AUium arenarium, Nylandia, Ekenäs: J. A. Fl in ek. S. 16.
Anemone nemorosa X ranunmloides. Isthmus karel., Valkjärvi:

H. Lindberg. S. 83; Tavastia austr., Tavastehus: O. Col-

lin. S. 123.
Betula nana X veyrucosa. Reg. aboens.: A. K. Caj and er.

S. 34.
Bidens platycephala. Tavastia austr., Tavastehus: O. Collin. S.39.
Botrychiiim simplex, in allén vier Entwieklungsformen. Isthmus

karel., Walkjärvi und Sakkola: H. Lindberg. S. 82.
Calamagrostis gracilescens. Reg. aboens.: A. K. Caj and er.

S.'34.
Campanula latifolia, blau- und weissblumig. Isthmus karel.:

H. Lindberg. S. 82.
Cardamine hirsiita. Nylandia, Hangö: J. A. Fl in ek. S. 16.
Carex arenaria, das älteste aus Finland bekannte Exemplar. Ny-
landia, Hangö: J. A. Flinck. S. 16.
Carex Buxbaumii. Reg. aboens., VVjchtis: J. A. Flinck. S. 16.
C. flava X Oederi, formae complures. Alandia, Ekerö: A.

Palmgren. S. 16.
C. fiilva, formaB complures. Alandia, Ekerö: A. Palmgren. S. 16.
C. remota. Alandia, Jomala: A.. Palmgren. S. 16.
C. salina, zahlreiche Formen. Ostrobottnia: W. Laurén und C.

W. Fontell. S. 33.
Cirsium heterophyllum X palustre, Tavastia austr., Tavastehus:

O. Collin. S. 120.
Conioselinnm Fischeri, Isthmus karel.. Sakkola: H. Lindberg.

S. 82.

Digitized by

Google

198 Cbersicht der wichtigeren Mitteiiongen.

Convolvulns sepium. Nylandia, Ekenäs-Schären : E. F. Häyrén;

Isthmus karel., St. Johannis: H. Lindberg. S. 44, 45.
Corydalis fabacea, Isthmus karel., Pyhäjärvi: H. Lindberg.

S. 33.
Cypipedium Calceolus. Alandia, Jomala: A. Palmgren. S. 16.
Drosera obovaia, Ostrobottnia bor., Kemi: P. A. Ranta-

niemi. S. 45.
Eiiphrasia-Fovmen: Kihlman. S. 90—96.
Euphrasia hebecahjx Brenn. (= E, micrantha Brenn., E. bM-

nica Kihlm. p. p.). Ostrobottnia bor., Simo: M. Brenner.

S. 97—99, 191.
E, Rostkowiana var. minoriflora Borb. (= E. fennica Kihlm.)

Tavastia auslr., Hausjärvi, eop.: M. Brenner. S. 97, 190.
Fcsttica gigantea. Isthmus karel., Pyhäjärvi und Sakkola: H.

Lindberg. S. 83.
Oaliiim Mollugo X veium. Tavastia austr., Tavastehus: O. Col-

lin. S. 39.
Oetim stridum. Plur. loc: A. Arrhenius. S. 15.
Juncus balticus X filiformis. Ostrobottnia med., Larsmo: C. W.

Fontell. S. 33.
Lathrcea squamaria. Reg. aboens., Bromarf: G. Sucksdorff.

S. 24.
Littorella lacustris. Reg. aboens., Karislojo: E. S und v i k. S. 84.
Malaxis monophyVos. Alandia, Finström: A. Palmgren. S. 16.
Oenanthe P/iellandrium. Isthmus karel., Rautus: H. Lindberg.

S. 83.
(hxhis incarnata. Reg. aboens.: A. K. Caj änder. S. 34.
Pedicularis sceptmm carolinnm. Reg. aboens.: A. K. Cajan-

der. S. 34.
Potamogeton Wolfgangi. Ostrobottnia bor., Kemi: P. A. Ranta-

n iemi. S. 45.
Piihatilla paténs X ve^nalis, Isthmus karel., Rautus und Walk-

järvi: H. Lindberg. S. 83.
Rubus arcticuSj flore pleno. Reg. aboens.: A. K. Cajander. S. 34.
R, idcmis, fruct. lut. Reg. aboens.: A. K. Cajander. S. 34.
Riimex crispiis X domesticus. Isthmus karel., Pyhäjärvi: H.

Lindberg. S. 82.

Digitized by

Google

tJbersicht der wichtigeren Mitteilangen. 199

Salix cinerascens. Reg. aboéns.: A. K. Caj and er. S. 34.
Scdix triandra, Isthmus karel., Metsäpirtli, bei der Kirche zahl-

reich; Sakkola und Kivinebb, selten: H. Lindberg. S. 84.
& aurita X Lapponum. Reg. aboéns.: A. K. Caj and er. S. 34.
S. aurita X rosmarinifolia. Reg. aboéns. A. K. Cajand er. S. 34.
Ä cinerea X rosmarinifolia. Reg. aboéns.: A. K. Cajander.

S. 34.
S. glauca X phylicifolia. Ostrobottnia bor., Kemi: P. A. Ranta-

niemi. S. 45.
S. livida X myrtilhides. Ostrobottnia bor., Kemi: P. A. Ranta-

niemi. S. 45.
S, rosmarinifolia X vagans. Reg. aboéns.: A. K. Cajander.

S. 34.
Sctrpus radicans. Isthmus karel., mehrmals an den Ufern des

Stromes Vuoksen ; Karelia austr., St. Andrsee ; Karelia lado-
gens., Kexholm: H. Lindberg. S. 83.
Scolochloa arundinacea. Reg. aboéns: A. K. Cajander. S. 34.
Sorhus Aucuparia X fennica: Alandia, Föglö: A. Arrhenius.

S. 6; Sund, zwei Formen: A. Palmgren. S. 16.
Sparganium affine. Nylandia: J. A. Flinck. S. 16.
Vaccinium Myrtilltis var. leucocarpum. Reg. aboéns., Wichtis:

J. A. Flinck. S. 16.
Verbascum nigriim X Thapsus. Reg. aboéns., Wichtis: J. A.

Flinck. S. 16.
Veronica opaca (ob zufällig?). Tavaslia bor., Tavastehus: O.

Collin. S. 33.
Viola rupestrisy albiflora. Tavastia bor., Tavastehus: O. Collin.

S. 39.

Yerwildert öder elngesohleppt.

Cratcegiis sp. (monogyna?), vielleicht durch Vögeln transportiert.

Reg. aboéns., Karislojo: E. Sund vi k. S. 11.
Elodea canadensis, Siehe S. 6, 190.
Sedum oppositifolium. Tavastia austr., Heinola: O. Collin. S.

125.

Digitized by

Google

2()0 iJbersicht der wichtigeren Mitteilungen.

Ne« ffir dag Geblet.

Amhlystegium Sendtneri. Isthmus karel.: H. Lindberg. S. 82.

Bi-ynm alandicum. Bom. n. sp. Alandia, Finström, in fossa agri
ad Emkarby, 1893: J. O. Bomansson. S. 67.

Br. litorum Bom. n. sp. Alandia, Saltvik, in litore insulae Norr-
holmen 1897: J. O. Bomansson S. 67.

Br. lutescens Bom. n. sp. Alandia, Saltvik, in fossa ad Frem-
manby, 1897: J. O. Bomansson. S. 67.

Br. versiporum Bom. n. sp. Alandia, in fossa ad Mariehamn,
1896: J. O. Bomansson. S. 67.

Br. maritimum Bom. n. sp. Alandia, Ekerö, in litore ad Torp:
J. O. Bomansson. S. 67.

Catharinea Haussknechtii. Isthmus karel.: H. Lindberg. S. 82.

Dlchelyma capillaceum det. H. Lindberg. Reg. aboens., Wirmo:
A. K. Cajander. S. 19.

Oncophoru^ ripariiis Lindb. fil. n. sp. »A congeneribus, One.
virente et One. Wahlenbergii, praecipue differt foliis rigidis, stric-
tis basi non dilatatis, cellulis marginalibus 2-seriatis, eap-
sula annulo instructa. — Isthmus karel., Valkjärvi, in ripa
arenosa fluminis Vuoksen, prope pag. Pasuri, una cum One.
Wahlenbergiiy Polytrich. *aibicOj Amhlysteg. adxmco etc.*:
H. Lindberg. S. 29.

Philonotis ccespitosa. Karelia ladogens., Kexholm: H. Lindberg.
S. 29.

Polytrichum fragilifolmm Lindb. fil. n. sp. »A P. communi dif-
fert foliis fragilibus, glauco-viridibus, marginibus integer-
rimis, involutis, cellulis marginalibus lamellarum in sectione
transversa magis incrassatis. — Isthmus karel., par. Sak-
kola in ripis arenosis lacus Suvanto et fluminis Vuoksen;
Valkjärvi in ripa fluminis Vuoksen, 1897 lectum»: H. Lind-
berg. S. 28.

Sphagnum annulatum Lindb. fil. n. sp. »Stengelrinde nicht abge-
setzt. Aussenseite der Astblätter gegen die Spitze mit Ring-
poren an den Commissuren, oft in Perlschnurreihen, auch
mehr öder weniger sparsam mit kleinen Poren in der Mitte

Digitized by

Google

Ubersicht der wichtigeren Miiteilungen. 20t

der Zeilwände, auf der Blattinnenfläche ganz öder fast ganz
ohne Poren. Chlorophyllzellen sehr gut eingeschlossen. —
Von 8. Dusenii weicht 8. annulatum ab durch fehlende
Stengelrinde, sowie durch auf der Blattinnenfläche sehr
gut eingeschlossene Chlorophyllzellen. — Isthmus karel., Sak-
kola, Jortikanlampi, 1897»: H. Lindberg. S. 66.

Berichtigung betreffs Sphagnum molle. Herr H. Lindberg
teilte mit, dass die von ihm bei der Jahressitzung d. 13. Mai
1896 auf die Autorität Warnstorfs hin unter diesem Namen
vorgelegte Sphagnum- kvi in der That zu 8ph, cumtifolium var.
8chimperi f. compacta gehört. 8ph. molle ist somit aus dem
Floragebiete Finlands zu streichen. S. 26.

Wichtigere neae Fnndorte.

Oncophorus Wahlenbergii. Nylandia, Ekenäs-Schären: E. F. Häy-

rén. S. 44.
Plagiothecium undulatum. Nylandia, Ekenäs-Schären: E. F. Häy-

rén. S. 44.
Pottia Heimil Nylandia, Ekenäs-Schären: E. F. Häyrén. S. 44.

Fungi.

Bemerkenswerte Rost- und Brandpilze aus Åland und Tavastland
erwähnt J. L Lindroth. S. 106—108.

Erysiphe communis, auf Heradenm-BVåiiern schmarotzend. Ny-
landia, Ekenäs-Schären: E. F. Häyrén. S. 45.

Fiimago ^ vagans auf QuercusBX^Wevn. Nylandia, Ekenäs: E. F.
Häyrén. S. 45.

Sderotinia scirpicola Behm. Alandia, Hammarland: J. I Lind-
roth und A. Kajava. — Sterile sclerotium-Formen, sowie
Formen mit ausgebildeten ascus-Fruchten wurden beobach-
tet. S. 27.

Uncinula 8alicis auf Salix caprea. Nylandia, Ekenäs: E. F. Häy-
rén. S. 45.

Digitized by

Google

202 ilbersicbt der wichtigeren Mitteilungen.

Lich«ii«s.

Cladonia rangiformis ^pungens, Nylandia, Ekenäs-Schären : E. F.
Häyrén. S. 45.

Physcia aquila. Nylandia, Ekenäs-Schären: E. F. Häyrén. S. 44.

Ramalina polymorpha. Nylandia, Ekenäs-Schären: E. F. Häy-
rén. S. 44.

R. scopulorum. Nylandia, Ekenäs-Schären: E. F. Häyrén. S. 44.

Digitized by

Google

Register

öfver

de vetenskapliga meddelandena.

Siffrorna inom parentes hänvisa till de textsidor, där de fristående
»Smärre uppsatserna» omnämnas i protokollet. — De kursiverade siffrorna
hänföra sig till den tyska öfversikten.

Die eingeklammerten Zifferen verweisen auf die Seiten im Text, wo
die am Schlasse des Heftes gedruckten Aufsätze im Protokoll envähnt wer-
den. — Die kursiv gedruckten Ziffem beziehen sich auf die deutsche Ober-
slcht.

Sid.
Borg, V. Tietoja erään Trichoptera-lajin, Agraylea argyricolan^ kehi-

tyksestä 1^, 186

Mötet den 2 oktober 1897.

Arrhenius, A. Sorbus aucuparia x S. fennica B

B ren ner, M. Om några AlchemiUa-BLti^Ts utbredning i Finland 6, 259, 197

— Om förekomsten af vattenpesten, Elodea canadensis . 6, 190
Levander, K. M. Om några möjligen relikta djurformer i Finska

och Bottniska viken (4), 77. 188

Lindberg, H. Sällsynta växter, insamlade på Karelska näset (5), 81, 196,

197, 198, 199, 200

Palmen, J. A. Bo af Vespa vulgaris o, 186

Segercrantz, W. Omitologiska notiser . 5, 182, 183

Stenroos, K. E. Sylvia nissoria jämte bo och ägg o, 18S

Sundvik, E. Acorus Calamus vid Pukkila i Karislojo .... 6, 197

— Littorella lacustris i Karislojo (6), 84, 191 198

Mdtet den 6 noyember 1897.

Arrhenius, A. Om Geum strictum och dess utbredning i Finland 15, 191, 198

Digitized by

Google

Sid
Arrhenius, A. Tvänne kollektioner kärlväxter .... 16, 197, 198,199

Kihlman, A. O. Några finska EuphrasiaSirier (14), 90, 190

Montell, J. Torilis Anthriscus från Åland 15, 197

Palmen, J. A. Ormömen, Circaétus gallicus Gm 16, 183

Pjoppius, B. Fyra för finska faunan nya Coleoplera .... 13, ls4

Reuter, E. OrthotaeUa sparganeUa 13, 1^

Sahlberg, J. Om en hylsvältrande fjäriliarv (9), 88, iÄ5

— Anmärkningsvärda insektfynd gjorda under senhösten vid

Helsingfors 10, 184, 186

Sten ro os, K. E. Tvänne ornitologiska notiser 16, 182, 18S

Sund vi k, E. Om förekomsten af en vildt växande Oo/ae^iw-art,

(Or. monogyna?\ i Karislojo 11, 1.^

Westerlund, A. Locustella naevia 12, 18-^

Mdtet den 4 december 1897.

Brenner, M. Om några i Finland funna Euphrasia-^ortDer (19\ 96, 190 —

191, 196, 198.
Iverus, I. D. Förteckning öfver några i Lovisa- trakten iakttagna an-
märkningsvärda växter 20

Lindberg, H. Dichelyma capillaceum (Dicks.) Hartm 19

— Om förekomsten i Kivinebb af subfossila växter i glaciala

aflagringar (20), 99, 193

Lindroth, J. L Anmärkningsvärda rost- och brandsvampar från Åland

och Tavastland (21), 106, 201

Thesleff, A. Tvänne egendomliga hönsägg 21, 1^^

Westerlund, A. Kuinka Bomhus alkaa pesärakenteensa . (21), 103, 1^

Mötet den 12 februari 1898.

A ro, J. E. För Finland nya eller sällsynta fjärilar 24, iy>

K i h 1 m a n , A. O. Det finska floraområdets Cotoneaster-dLTter (23), 108, 190, i*^*

Lindberg, H. De finska PotentiUa-tormemsL . . . (26), 116, 192— 1U3

— - Berikiigande rörande Sphagnum molle SuUiv. ... 26. 201

Lindroth. J. L Sclerotinia scirpicola Behm 27, 201

Palmen, \, A. Om en intressant hajart, Clamydoselachus angutneut

Garman 25, 18H

Sucksdorff, G. Lathraea squamaHa från Bromarf 24, 19S

Wainio, E. Tvänne djurfynd från Kervo å 24, 183, 1S7

Mötet den 5 mars 1898.
A ro, J. E. Entomologisk exkursionsresa i Norra Savolaks . . . 3ö, 1>J^

Digitized by

Google

Sid.

Borg, V. Botanisk exkursionsresa i Längelmäki, Kuorehvesi och

Orihvesi socknar 33, 188

Caj an der, Ä. K. Botanisk exkursionsresa i Wirmo och Mietois

socknar samt Karjala kapell . . 34, 189, 196, 197, 198, 199, 200

— Sällsynta eller anmärkningsvärda växter . 34, 196, 197, 198, 199

Fontell, C. W. Anmärkningsvärda växter 33, 196, 197, 19S

Granit, A. W. Om förekomsten af barrträd i Syd-Varanger . . 32, 192

— Förekomsten af Betula verrucoaa Ehrh. i Pasvigdalen . 32, 189

Laurén, W. Carex salina-tormer 30, 190, 197

Lindberg, H. Trenne för den finska floran nya mossor ... 28, 200

Palmen, J. A. Cygnus olor i Finland 33, 182

P o p p i u s , B. R. Några för Finland nya eller anmärkningsvärda in-
sekter . 29, 184, 186

Mötet den 2 april 1898.

Briining, J. Räkor, häckande på en holme i Kjulo träsk ... 42, 182
C o 11 in, O. Anmärkningsvärda växter från södra Tavastland 39, 120, 197,

198, 199
Häyrén, E. F. Botanisk exknrsionsresa i Ekenäs skärgård . 43, 189, 201

— Anmärkningsvärda växter från Ekenäs skärgård 44, 198, 201, 202,
Levander, K. M. Tvänne monströst utvecklade djurformer . 43, 18S, 187

— Förekomsten af en Myxo8'poridiM,m'dj\. i muskulaturen

hos sikar 43, iS7

Lindberg, H. Förekomsten af Convolvultis aepium på Karelska näset 4ö, 198
Luther, A. Tre för den finska faunan nya land- och sötvattenmol-

lusker 41, i54

Poppius, B. R. Förekomsten af AcanthohdeUa i våra lappmarker 40, 187
Rantaniemi, A. Botanisk exkursionsresa i Kemi socken ... 45, 189

— Anmärkningsvärda växter från Kemi 45, 198, 199

Mötet den 7 maj 1898.

Mel a, A. J. Nymphaea tetragonas synonymi och utbredning . . 49, 192
N o r r 1 i n , J. P. Om förändringar i vegetationen eller ståndorterna,
framkallade af kulturen, och om några häraf betin-
gade åtgärder (50), 130. 194

— Om utvägar att i vårt land åstadkomma naturparker (50), 134, 195

— Om åtgärder för skyddande af sällsyntare och lätt utro-

tade växtarter (51), 140, 195

— och Palmen J. A. Förslag till närmare samarbete mellan

Sällskapets medlemmar (51), 146

Digitized by

Google

Reuter, O. M. En för Finland ny snöpodurid (50\ 127, 186

Sahlberg, J. Om Plastenis retusa L. och dess förekomst i Finland 48, /^'

Inmdtet den 15 maj 1898.

Arrhenius, A. Tvänne för Finlands flora nya Eu&u^hybrider . 67, li^

— Beriktigande angående Ruhus nemoralU Arrh. . . 68, 193, 196
Lindberg, H. Det finska floraområdets i4.^ro«^ts-former (66j, 151, 189y 196

— Om Sphagnum annulatum Lindb. fil 66,20fJ

— Nybeskrifva 5t^um-arter från Åland 67,500

Luther, A. Den i Finland förut icke iakttagna Litorinaobtitsatalj. 68, ISS

Nordenskiöld, E. En preparatsamling af Acarider 65, 187

Palmen, J. A. Lungfisken, Protopterua annectens 66, l&S

Tjänstemännens årsredogörelser.

Ordförandens årsberättelse 52

Arsräkning 67

Bolanices-intendentens årsberättelse 61

Zoologie-intendentens årsberättelse 62

Bibliotekariens årsberättelse 63

Tryckfel.

S. 4: rad 2 nedifrån står mSiligen, läs mdjligen

S. 10 rad 1 uppifrån står Laurén; läs Laurén;

S. 19 rad 1 uppifrån står enstämningt, läs enstämmigt

S. 24 rad 2 uppifrån står Kervå-å, läs Kervo-å

S. 25 rad 14 uppifrån samt i noten står Collet, läs Collett

S. 107 rad 1 uppifrån står Veroni caarretww, läs Veronica arvensis

.«CÖSC—

Digitized by

Google

Al

Ik.

Im

Ka

Kb.

Kk.

Kl.

Kp.

Ks

Begio abo&uls
Alandift

Isthmus karelicQB
Lapponia Iinandrae
Karelia aastralia
Karelia borealifl
Karelia keretina
Karelia ladogenria
Karelia pomorica
Kuusamo

I<6.

=:

Lapponia enontekientis Ok.

Li.

=

Lappouia inarenais

Ol.

Iikem

r=

Lapp<^»nia kemoDsis

Om.

=

On.

Lp.

=:

Lappooia pODOJensis

Ba

Lt.

=-

Sb

Lv.

=:

LappoDia Varsugae

St.

N.

=;

Nylaodia

Ta.

Oa

=

Ostrobottnia auitrali»

Tb

Ob.

=

Ostrobottnia borealia

= Oatrobottala ki^aii«iitli

= Karelia olonetaensiB

= Ofltrobottnia medla

= Karelia onegensia

= Savonia australia

= Havonia borealia

= Satakunta

= Tayastia australii

= Tarastia borealifl.

Digitized byVjOOQlC

Digitized by

Googl

>^-

Digitized by VjOOQ le